Utrikesutskottets betänkande med anledning av motioner om avbrytande av ekonomiska förbindelser med Sydafrika

Betänkande 1975:UU9

Utrikesutskottets betänkande nr 9

UU 1975:9

Nr 9

Utrikesutskottets betänkande med anledning av motioner om avbrytande
av ekonomiska förbindelser med Sydafrika

Motionerna

I motionen 1975:331 av herrar Olsson i Kil och Ahlmark (fp) föreslås att
riksdagen som sin uppfattning uttalar att svenska ekonomiska förbindelser
med Sydafrika utgör ett stöd till det orättfärdiga sydafrikanska samhällssystemet
och att riksdagen därför uppmanar svenska företag att avveckla
sina intressen i och förbindelser med Sydafrika.

I motionen 1975:1152 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås

1. att riksdagen hos regeringen hemställer om lagförslag innebärande förbud
mot svenska investeringar i Sydafrika så länge rasförtrycket består,

2. att riksdagen skarpt fördömer svenska företags investeringar i och förbindelser
med Sydafrika och kräver att de skyndsamt avvecklar dessa,

3. att riksdagen beslutar anslå 10 milj. kr. för budgetåret 1975/76 till
ANC i Sydafrika att disponeras fritt av rörelsen.

Punkten 3 i motionen 1975:1152 har tidigare under innevarande riksmöte
behandlats av riksdagen (UU 1975:4).

Utskottet

Sverige har inom FN sedan länge förordat att ett internationellt ingripande
bör ske mot Sydafrika för de systematiska brott mot mänskliga rättigheter
som den sydafrikanska rasåtskillnadspolitiken innebär. Senast vid FN:s generalförsamlings
möte hösten 1974 har Sverige förordat att sanktioner mot
Sydafrika på nytt aktivt övervägs.

Från svensk sida har understrukits behovet av en samfälld världsomfattande
aktion i detta syfte. Försök att insätta sanktioner som saknar stöd
av en eller flera av Sydafrikas huvudsakliga handelspartners skulle bli ineffektiva.
De skulle kunna inleda Sydafrika i tron att landet utan påföljd
kan fortsätta sin raspolitik. FN:s prestige skulle i så fall kunna ta allvarlig
skada.

Av dessa synpunkter, som utskottet delar, följer bl. a. att ensidiga svenska
åtgärder mot Sydafrika skulle vara verkningslösa. Dessutom kan ensidiga
sanktioner mot en annan stat, utan stöd i ett sanktionsbeslut av FN:s säkerhetsråd,
vara oförenliga med internationella överenskommelser, t. ex.
GATT-avtalet, varav Sverige är bundet.

Att regeringen intar en negativ hållning mot svenska företagsinvesteringar

1 Riksdagen 1975. 9 sami. Nr 9

UU 1975:9

2

i Sydafrika har framgått av officiella svenska uttalanden i olika sammanhang.
Bl. a. har den svenska legationen i Pretoria anmodats att icke ge svenska
investerare annat bistånd än den hjälp av allmän art som normalt tillkommer
varje svensk medborgare. Legationen skall sålunda icke genom sina åtgärder
kunna ge intryck av att man på officiellt håll stödjer investeringar i Sydafrika.

Utskottet delar den negativa synen på svenska investeringar i Sydafrika
som kan uppfattas som ett stöd till landets rasåtskillnadspolitik.

Motionsyrkanden om särskild lagstiftning som förbjuder svenska investeringar
i länder med rasistisk regim har tidigare behandlats av riksdagen
vid innevarande riksmöte (FiU 1975:20). I finansutskottets betänkande
konstateras att motionsyrkanden med samma innebörd behandlats vid fjolårets
riksdag (FiU 1974:23). Utskottet konstaterade då att det inte fann det
lämpligt att inrymma förbud mot investeringar i enstaka länder i valutalagstiftningen.
Om sanktioner mot ett enskilt land skall tillgripas bör detta
ske genom särskild lagstiftning såsom skett beträffande Rhodesia. Riksdagen
delade utskottets inställning.

Av det som tidigare anförts följer att ett sanktionsbeslut av FN:s säkerhetsråd
är en förutsättning för att verksamma internationella påtryckningar
mot Sydafrika skall komma till stånd. Ett sådant beslut eller en
rekommendation av säkerhetsrådet krävs också för att den svenska sanktionslagstiftningen
skall kunna träda i kraft i fråga om Sydafrika.

Sverige har såsom medlem av säkerhetsrådet under åren 1975 och 1976
ett särskilt ansvar bl. a. i frågan om FN:s agerande när det gäller att utöva
påtryckningar mot Sydafrika.

Utskottet utgår från att Sverige i säkerhetsrådet kommer att stödja realistiska
förslag om ekonomiska sanktioner mot Sydafrika. Självfallet måste
våra ställningstaganden utformas under beaktande av att frågan har vital
betydelse framför allt för FN:s afrikanska medlemsstater.

Med hänsyn till det som här anförts torde motionen 331 få anses besvarad.
Motionen 1152 avstyrks i denna del.

Utskottet hemställer

1. att riksdagen anser motionen 1975:331 besvarad med vad utskottet
anfört,

2. att riksdagen avslår motionen 1975:1152 såvitt nu är i fråga.

Stockholm den 15 maj 1975

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herr Arne Geijer i Stockholm (s), herr förste vice talmannen
Bengtson i Jönköping (c), herr Flernelius (m), fru Lewén-Eliasson (s), herr
Adamsson (s), fru Nilsson i Kristianstad (c), herrar Palm (s), Göransson
(s), Korpås (c), Åberg (fp), Nilsson i Stockholm (s), fru Frändås (s) och herr
Wijkman (m).

GOTAB 75 9585 S Slockholm 1975