Utrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder mot religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Betänkande 1973:UU6

UU 1973:6

5

Nr 6

Utrikesutskottets betänkande i anledning av motioner om åtgärder mot
religionsförtryck i Sovjetunionen m. m.

Motionerna

I motionen 1973:630 av herr Stålhammar m. fl. (fp) hemställs ”att
riksdagen begär att Kungl. Maj:t på lämpligt sätt aktualiserar frågan om
vissa kristna gruppers situation i Sovjetunionen”.

Motionärerna anför bl. a. att de kristna rörelser i Sovjetunionen, som
inte är registrerade av de statliga myndigheterna anses arbeta illegalt och
därför är utsatta för övervakning och förföljelse av olika slag. Vissa
rörelser vägrar av olika skäl att låta registrera sig hos staten, och i andra
fall har registrering vägrats.

Motionärerna är medvetna om de svårigheter som föreligger att på
diplomatisk väg angripa problem av denna art. De tror dock att det finns
möjligheter för den svenska regeringen att vid olika tillfällen framföra det
svenska folkets oro över den behandling vissa minoritetsgrupper i
Sovjetunionen utsätts för.

I motionen 1973:632 av herr Werner i Malmö m. fl. (m) hemställs ”att
riksdagen hos Kungl. Majd anhåller att Sverige i Förenta nationerna
aktualiserar frågan om de pågående religionsförföljelserna i Sovjetunionen”.

Motionärerna framhåller att det finns väldokumenterade uppgifter om
diskriminering och förföljelse av olika religiösa grupper i Sovjetunionen.
Särskilt utsatta är kristna och judiska församlingar som inte ingår i någon
landsomfattande religiös organisation. Representanter för enskilda församlingar
har inte sällan dömts till långvariga fängelsestraff. Tryckning
och spridning av bibeldelar och kristen litteratur hindras av myndigheterna
och bestraffas hårt.

Dessa förhållanden är ovärdiga en gammal kulturnation, som dessutom
i FN bekänner sig till konventionen om de mänskliga rättigheterna.
Motionärerna påpekar att rätten till fri religionsutövning garanteras enligt
den sovjetiska konstitutionen.

Utskottet

Frågan om behandling av vissa kristna trosbekännare i Sovjetunionen
behandlades i en interpellationsdebatt i riksdagen den 7 december 1972.
Därvid framhöll utrikesminister Wickman att han observerat ett antal
tidningsuppgifter om de förhållanden interpellanten påpekat, dvs. åsiktsförtryck
och förföljelser av vissa kristna bekännare i Sovjetunionen.
Dylika uppgifter gav alltid anledning till bekymmer. I sammanhanget

UU 1973:6

6

kunde hänvisas till det svar som utrikesminister Torsten Nilsson gav i
riksdagens andra kammar 1967 på en interpellation som särskilt påtalade
förföljelse mot kristna i Sovjetunionen. Därvid hade utriksministern bl. a.
sagt:

Vi kan inte annat än fördöma alla former av förföljelser mot
oliktänkande i vilket land det än sker, och vi har därför stött strävandena
att genom internationella åtgärder åstadkomma ett skydd mot sådana
förföljelser. Vi kommer även i fortsättningen att stödja dessa strävanden.

Utrikesminister Wickman tilläde att sovjetiska vederbörande genom
regeringsuttalanden i riksdagen i olika sammanhang torde vara väl
medvetna om Sveriges inställning i vad gäller alla åtgärder som åsidosätter
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, häribland religionsfriheten.

Utskottet vill erinra om att FN:s allmänna förklaring om de mänskliga
rättigheterna, vilken generalförsamlingen antog år 1948, har en artikel av
följande lydelse:

Envar har rätt till tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet. Denna
rätt innefattar frihet att byta religion eller tro och att ensam eller i
gemenskap med andra offentligt eller enskilt utöva sin religion eller tro
genom undervisning, andaktsövningar, gudstjänst och iakttagande av
religiösa sedvänjor.

1948 års förklaring är inte folkrättsligt bindande. Emellertid förekommer
bestämmelser om skydd av religionsfrihet även i 1966 års
konvention om medborgerliga och politiska rättigheter. Konventionen
kommer att träda i kraft när den ratificerats av 35 stater. Hittills
föreligger ratifikationer av 20 stater, däribland Sverige.

Inom FN har dessutom gjorts försök att åstadkomma en mera specifik
internationell reglering på detta område. Sedan många år har på
generalförsamlingens dagordning stått frågan om antagande av en
konvention eller deklaration om avskaffande av alla former av religiös
ofördragsamhet. På grund av medlemsstaternas motsatta uppfattningar i
detta ämne har emellertid någon sakbehandling inte hittills kunnat
komma till stånd.

Emellertid har ärendet förts framåt genom ett beslut av generalförsamlingen
1972 att frågan om utarbetande av en deklaration i detta ämne
skall ges hög prioritet vid 1973 års generalförsamling. Resolutionen
tillkom på huvudsakligen svenskt initiativ.

Utskottet finner att möjligheterna att i internationella sammanhang
påtala konkreta fall av åsiktsförtryck och religionsförföljelser skulle
avsevärt förbättras, om det fanns specifika och bindande folkrättsliga
instrument på detta område. Det arbete på en deklaration om avskaffande
av alla former av religiös ofördragsamhet som nu skall inledas i FN:s
generalförsamling får betraktas som ett viktigt steg i denna riktning, då
en sådan deklaration kan tjäna som grund för ansträngningar att
fullborda det påbörjade arbetet på en folkrättsligt bindande konvention.

UU 1973:6

7

Dessutom kan den fortsatta behandlingen i FN av detta ärende främja
den internationella opinionsbildningen mot dessa former av ofördragsamhet.

Syftet med motionerna 1973:630 och 1973:632 torde sålunda i
huvudsak vara tillgodosett.

Utskottet hemställer

att riksdagen anser motionerna 1973:630 och 1973:632 besvarade
med vad utskottet anfört.

Stockholm den 24 april 1973

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c), fru Lewén-Eliasson (s), herrar Adamsson (s), Johansson i
Jönköping (s), Wirmark (fp), Palm (s), Göransson (s), Turesson (m),
Hellström (s), fröken Bergegren (s) och fru Nilsson i Kristianstad (c).

Reservation

av herrar Dahlén (fp), Bengtson i Jönköping (c), Wirmark (fp), Turesson
(m) och fru Nilsson i Kristianstad (c), som anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 7 som börjar med
”Syftet” och slutar med ”tillgodosett” bort ha följande lydelse:

Utskottet anser det lämpligt att riksdagen i likhet med motionärerna
uttrycker sin oro över den situation som råder för vissa av de religiösa
grupperna i Sovjetunionen. Rapporterna från Sovjetunionen om de
diskriminerande ingripandena mot dessa grupper visar, att Sovjetunionen
på en rad områden inte respekterar FN :s konvention om de mänskliga frioch
rättigheterna. En liknande situation föreligger också i andra delar av
världen. Det är naturligt, att man från svensk sida reagerar mot
diskriminering och brott mot mänskliga rättigheter oavsett var dessa äger
rum. Det är angeläget, att Sverige verkar för större respekt för alla de
mänskliga fri- och rättigheterna. Enligt utskottets mening bör regeringen
därför söka finna lämpliga former att aktualisera situationen för sådana
religiösa grupper i Sovjetunionen och i andra delar av världen, för vilka
läget inger anledning till oro. Utskottet anser, att riksdagen bör ge denna
sin uppfattning till känna för Kungl. Maj d,

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen i anledning av motionerna 1973:630 och 1973:632
uttalar, att Kungl. Maj:t bör söka finna lämpliga former att
aktualisera situationen för sådana religiösa grupper i Sovjetunionen
och i andra delar av världen, för vilka läget inger
anledning till oro.