Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om svenskt bistånd till motståndsrörelsen i Chile

Betänkande 1973:UU20

Utrikesutskottets betänkande nr 20 år 1973

UU 1973:20

Nr 20

Utrikesutskottets betänkande i anledning av motion om svenskt bistånd
till motståndsrörelsen i Chile.

Motionen

I motionen 1973:2010 av herr Hermansson m. fl. (vpk) föreslås att
riksdagen måtte besluta att det bistånd som under utrikeshuvudtiteln
anslagits till republiken Chile utbetalas till motståndsrörelsen mot den
olagliga regim som genom statskupp tagit regeringsmakten i Chile.

Motionärerna anser att det var en riktig åtgärd av regeringen att
besluta frysa de medel som anslagits som utvecklingsbistånd till Chile.
Dessa pengar var avsedda att främja en social och ekonomisk utveckling.
Garanten för en sådan utveckling var folkfrontsregeringen. Genom
statskuppen har en ny situation inträtt. Förutsättningarna för stöd åt
genomförandet av folkfrontens reformprogram har undanröjts. I detta
läge måste det vara i överensstämmelse med syftet för riksdagens beslut
att stödja den frihetsrörelse som ställer som mål att återinföra demokratin
i Chile.

Utskottet

Ett mera omfattande utvecklingssamarbete mellan Sverige och Chile
inleddes 1972 genom ett avtal om svenska biståndsinsatser uppgående till
25 milj.kr., huvudsakligen i form av importstöd till ett antal prioriterade
sektorer. I propositionen 1972:1 framhölls följande:

Den chilenska utvecklingspolitiken har inriktats på att åstadkomma
vittgående förändringar av samhällsstrukturen genom bl. a. påskyndad
jordreform, jämnare inkomstfördelning och förbättrad sysselsättning.
Utvecklingsplanen för perioden 1971—76, som nyligen lagts fram, ställer
vidgad livsmedelsproduktion och bostadsbyggande i förgrunden. Samtidigt
betonas nödvändigheten av en starkt ökad export inte minst med
hänsyn till den omfattande utländska skuldbörda som landet tidigare
ådragit sig. Reformpolitiken har föranlett en begränsning av kapital- och
biståndsflödet till landet, vilket kan skapa svårigheter att genomföra det
planerade utvecklingsarbetet.

Den chilenska utvecklingspolitiken har fått en klar inriktning på
sociala och ekonomiska förbättringar för de breda folkgrupperna.

Den 31 augusti 1973 undertecknades ett nytt svensk-chilenskt
utvecklingsavtal, enligt vilket Sverige skulle lämna 40 milj.kr. till Chile
som stöd för landets utvecklingsansträngningar. Av nämnda summa
representerade 25 milj.kr. en importkredit, 13 milj.kr. varubistånd och 2
milj.kr. olika slags expertbistånd.

1 Riksdagen 1973. 9 sami. Nr 20

UU 1973:20

2

I de båda svensk-chilenska avtalen om utvecklingssamarbete angavs
att medlen skulle användas för att främja uppnåendet av de sociala och
ekonomiska målsättningarna i den av den dåvarande chilenska regeringen
utarbetade utvecklingsplanen. Sedan denna regering den 11 september
1973 störtats genom en blodig militärkupp, suspenderade Sverige
biståndet till Chile enligt de ingångna avtalen.

Utvecklingen hittills i Chile efter statskuppen har enligt samstämmiga
vittnesbörd i världspressen präglats av att regimen begagnat terrormetoder
för att övervinna sina moståndare och därmed handlat helt i strid
med 1948 års allmänna deklaration om de mänskliga rättigheterna. I
sammanhanget kan för övrigt noteras att Chile tillhör det 20-tal stater
som hittills undertecknat och ratificerat Internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter, en konvention som dock ännu
inte trätt i kraft.

Som utrikesministern framhöll i ett interpellationssvar den 26 oktober
upprörs världsopinionen av de brutala övergreppen mot de inhemska
meningsmoståndarna till militärregimen och mot de politiska flyktingar
som från andra länder sökt sig en fristad i Chile.

Här må, som ett exempel på det utsatta läge i vilket flyktingarna
befinner sig, erinras om det upprörande övergrepp som förekom i
Santiago för någon tid sedan mot en flykting från ett annat latinamerikanskt
land. Det rörde sig om en svårt sjuk kvinna som, trots att hon stod
under den svenska ambassadens beskydd, bortfördes från det sjukhus där
hon nyss opererats.

Samtidigt utövades fysiskt våld mot svensk ambassadpersonal som
sökte förhindra bortförandet. Från chilensk sida bröt man därigenom
mot den grundläggande folkrättsliga regeln om diplomatiska representanters
okränkbarhet.

Intresset knyts nu till den hjälp som från utlandet kan ges till de
personer som förföljs för sina åsikters skull i Chile.

I sitt interpellationssvar redogjorde utrikesministern för den svenska
regeringens erbjudande att i en första omgång motta 200 politiska
flyktingar från Chile. Det framgick vidare att Sverige understrukit vikten
av en aktiv och snabb insats av FN:s flyktingkommissarie till skydd för
flyktingar i Chile. Inför FN:s generalförsamling hade utrikesministern
framhållit att det för världsorganisationen och dess medlemsstater är en
omedelbart tvingande uppgift att bistå förtryckets offer. En stor
humanitär insats behövs för att ge flyktingar av olika nationaliteter en
fristad. Medlemsstaterna bör lämna positiva svar på flyktingkommissariens
vädjan till dem att motta flyktingar från Chile.

Av utrikesministerns interpellationssvar framgick vidare att regeringen
tagit kontakt med andra regeringar för att öka beredskapen att motta
flyktingar från Chile. I samband därmed var Sverige berett att öka sina
tidigare åtaganden. Regeringen sökte även på andra sätt — t. ex. genom
bidrag via Röda korset — hjälpa offren för politisk förföljelse i Chile.
Vidare prövades möjligheten att bereda forskare som inte kan fortsätta

UU 1973:20

3

sin verksamhet i Chile tillfälle att verka i vårt land. Sverige skulle
dessutom bidra till en internationell opinionsbildning mot fortsatta
övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Sålunda
undersöktes möjligheterna att tillsammans med andra länder under den
pågående generalförsamlingen inleda en aktion till skydd för de mänskliga
rättigheterna i Chile.

Utrikesministern meddelade också i interpellationssvaret att ett
hundratal personer, däribland chilenska medborgare, befann sig under
den svenska ambassadens i Santiago beskydd och att ett intensivt arbete
pågick för att utverka fri lejd ur landet för dessa personer.

Den 9 november 1973 beslöt regeringen lämna ett bidrag av
sammanlagt 1 milj.kr. för humanitära insatser i Chile. Medlen ställs till
SIDA:s förfogande att fördelas mellan Svenska röda korset och
Lutherhjälpen för det bistånd till fångar och flyktingar som nu lämnas av
Internationella röda korset och Världskyrkorådet.

I vårt land bedriver även ett flertal organisationer frivillig insamlingsverksamhet
som ett uttryck för solidaritet med de demokratiska
motståndskrafterna i Chile.

FN:s flyktingkommissarie söker på olika sätt lösa Chile-flyktingarnas
problem. Såvitt utskottet erfarit torde ungefär 2 600 flyktingar från
andra länder ha registrerats hos den chilenska nationalkommittén för
hjälp till flyktingar. Av dessa har 1 500 hittills erhållit de chilenska
myndigheternas tillstånd att lämna landet, och olika stater har lovat asyl
åt ett motsvarande antal. Flyktingkommissarien är nu i färd med att söka
asylländer för återstoden. Omkring 800 flyktingar torde redan ha lämnat
Chile.

Tillförlitliga uppgifter om antalet chilenska medborgare som av
politiska skäl önskar lämna landet föreligger inte.

En stor del av de personer som nödgats lämna Chile efter militärkuppen
har hittills beretts en fristad i Sverige. Antalet flyktingar från
Chile i vårt land uppgår sålunda f. n. till närmare 500.

Sedan de diplomatiska förbindelserna mellan Chile och Cuba avbrutits
har Sverige efter en framställning från Cubas regering åtagit sig
att tillvarata detta lands intressen i Chile. Bl. a. innebär detta att den
kubanska ambassadens egendom i Santiago ställts under den svenska
ambassadens beskydd.

Utskottet konstaterar att händelseutvecklingen i Chile vittnar om att
starka reaktionära krafter kunnat omintetgöra en folkvald regims försök
att med fredliga medel reformera samhället. Demokratin i Chile har inte
kunnat värja sig mot våldet och stå emot de terrormetoder som de nya
makthavarna tillämpat.

Sverige tillhör de länder som hittills gjort betydande insatser för att
bistå personer som är utsatta för politisk förföljelse i Chile efter
militärkuppen i september. I detta sammanhang må bl. a. nämnas det
humanitära arbete som uträttats av ambassaden i Santiago.

UU 1973:20

4

Det är angeläget att regeringen fortsätter sina ansträngningar att
undsätta människor som befinner sig i en svår situation på grund av
kuppen i Chile och liksom hittills verkar för genomförandet av effektiva
internationella hjälpåtgärder.

I enlighet med vårt lands långa traditioner av humanitär biståndsverksamhet
liksom vår önskan att visa solidaritet med demokratins sak bör vi
vara beredda att även lämna hjälp på längre sikt åt befolkningen i Chile
genom lämpliga kanaler.

Ställningstaganden till formerna för sådan hjälp får ske när läget
möjliggör detta.

Med anledning av yrkandet i motionen 1973:2010 får utskottet
hänvisa till det yttrande angående riktlinjer för svenskt stöd till
motståndsrörelser i den tredje världen som lämnats i betänkandet UU
1971:2.

Mot bakgrund av det som här anförts avstyrker utskottet motionen
1973:2010.

Utskottet hemställer

att riksdagen avslår motionen 1973:2010.

Stockholm den 4 december 1973

På utrikesutskottets vägnar
ARNE GEIJER

Närvarande: herrar Arne Geijer i Stockholm (s), Dahlén (fp), Bengtson i
Jönköping (c), Bohman (m), Palm (s), Korpås (c), Göransson (s),
Turesson (m), Hellström (s), Ericson i Örebro (s), fru Nilsson i
Kristianstad (c), herrar Nilsson i Stockholm (s) och Ullsten (fp).

GOTAB 73 5546 S Stockholm 1973