Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition angående godkännande av den europeiska bosättningskonventionen jämte motion

Betänkande 1971:UU8

Utrikesutskottets betänkande nr 8 år 1971

UU 1971: 8

Nr 8

Utrikesutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts
proposition angående godkännande av den europeiska bosättningskonventionen
jämte motion.

Propositionen

Kungl. Maj:t har i propositionen 1971: 26 under åberopande av utdrag
av statsrådsprotokollet över justitieärenden för den 5 februari
1971 föreslagit riksdagen att godkänna den europeiska bosättningskonventionen
med det till konventionen hörande protokollet med de förbehåll
mot art. 3, 11, 12 mom. 1 a och b samt 23 som angetts i propositionen.

Den s. k. bosättningskonventionen avslutades inom Europarådet den
30 december 1955. Vid konventionen finns fogat protokoll, som innehåller
vissa utfyllande bestämmelser, huvudsakligen till ledning av tolkningen
och tillämpningen av konventionen. Konventionen trädde i kraft
den 23 februari 1965 sedan fem stater deponerat sina ratifikationsinstrument.
Konventionen undertecknades av Sverige i samband med att
den avslutades.

Bosättningskonventionen innehåller bestämmelser om den rättsliga
ställning som en konventionsstat inom sitt område är skyldig tillerkänna
medborgare i annan konventionsstat. Grundtanken är att medborgare
i konventionsstat skall i annan sådan stat vara i rättsligt hänseende jämställd
med landets egna medborgare. Emellertid innehåller konventionens
artiklar åtskilliga inskränkningar. I fråga om de viktiga bestämmelser
om rätten att inneha, förvärva och utnyttja egendom samt att utöva förvärvsverksamhet
har dessutom i konventionen införts regler om s. k.
»st and-s till». Dessa innebär att en stat är berättigad att behålla de restriktioner
som gäller vid tiden för konventionens ikraftträdande för
den staten. Konventionsstatema skall sträva efter att nedbringa dessa
restriktioner, och de är förhindrade att införa nya restriktioner om inte
vissa, särskilt angivna, omständigheter föreligger. I samband med undertecknande
eller ratifikation kan en stat göra förbehåll mot sådan bestämmelse
i konventionen som inte överensstämmer med dess lagstiftning.

Föredragande departementschefen har framhållit att den europeiska
bosättningskonventionen tillkom i syfte att förverkliga önskemål som
kommit till uttryck vid utarbetandet av Europarådets stadga och inom
organisationens rådgivande församling. En ledande tanke var att rådets
tillkomst borde manifestera sig i det praktiska livet genom att man i
varje särskild medlemsstat i så stor utsträckning som möjligt skapade

Riksdagen 1971. 9 sami. Nr 8

UU 1971:8

2

rättslig jämställdhet mellan statens egna medborgare och medborgare
i övriga till Europarådet anslutna stater.

De önskemål som man ville tillgodose genom konventionen har emellertid
endast delvis kunnat förverkligas. Det visade sig nämligen under
arbetet på konventionen att medlemsstaterna inte var beredda att göra
så omfattande medgivanden som skulle krävas för att skapa en verklig
jämställdhet mellan medlemsstaternas medborgare. Trots detta bör konventionen
ses som ett betydelsefullt steg i riktning mot en liberalisering
av de rättsregler som gäller i fråga om utlänningars juridiska ställning
inom konventionsområdet.

Tiden efter 1955 har för Sveriges del kännetecknats av ett intensivt
reformarbete som omfattat även utlänningslagstiftningen och den näringsrättsliga
lagstiftningen. Under detta arbete har hänsyn tagits såväl
till bosättningskonventionen som till utvecklingen i övrigt i det internationella
samarbetet på etableringsområdet. Detta har skett särskilt vid
utformningen av lagen om rätt för utlänning och utländskt företag att
idka näring här i riket, vilken den 1 januari 1969 ersatte 1864 års
näringsfrihetsförordning och 1955 års filiallag. Åtskilliga andra förändringar
i liberaliserande riktning har ägt rum på förevarande område,
bl. a. i nordiskt samarbete och inom ramen för EFTA. I propositionen
framhålles att det mot denna bakgrund är naturligt att bosättningskonventionen
nu ratificeras av Sverige. En granskning av konventionens
bestämmelser ger vid handen att dessa med få undantag är förenliga
med svensk lagstiftning. Där så inte är fallet, finns enligt konventionen
möjlighet att i samband med ratifikationen göra förbehåll.
Sålunda bör förbehåll göras mot bestämmelserna i art. 3, som avser
utvisning, art. 11, som avser nya inskränkningar i tidsbegränsade tillstånd
att utöva förvärvsverksamhet, art. 12, mom. 1 a och b, som avser
rätten att efter viss tids utövande av förvärvsverksamhet eller viss tids
vistelse i konventionsstat utöva förvärvsverksamhet där, samt art. 23,
som avser expropriation eller nationalisering.

Motionen

I motionen 1971: 1234 av herr Hermansson i Stockholm m. fl. (vpk)
föreslås att riksdagen i anledning av Kungl. Maj:ts proposition nr 26 år
1971 angående godkännande av den europeiska bosättningskonventionen
måtte besluta att avslå förslaget i proposition nr 26 år 1971 om ratifikation.

Motionärerna hävdar att det finns ett samband mellan propositionens
förslag om godkännande av bosättningskonventionen och de pågående
förhandlingarna mellan den svenska regeringen och EEC. Motionärerna
förklarar att de är anhängare av vidgade rättigheter för alla till Sverige
invandrande arbetande, såväl civilrättsligt som politiskt, men att de
är motståndare till alla åtgärder som generellt syftar till att ge utländskt

UU 1971:8

3

kapital ökat spelrum när det gäller etablering eller förvärv av egendom
i Sverige.

Utskottet

Kungl. Maj:ts förslag har inte föranlett någon utskottets erinran.

Beträffande de synpunkter som framförts i motionen 1234 vill utskottet
anföra följande.

Sverige har från början varit positivt inställt till bosättningskonventionen
och har aktivt medverkat vid dess utarbetande. Framläggandet
av bosättningskonventionen har inte något samband med pågående förhandlingar
mellan Sverige och EEC. Enligt vad utskottet erfarit har
förslag om godkännande av konventionen inte ansetts böra läggas fram
förrän det näringsrättsliga lagstiftningsarbete som ledde till antagandet
av lagen (1968: 555) om rätt för utlänning och utländskt företag att
idka näring här i riket hade avslutats.

Konventionen förutsätter att fördragsslutande stater strävar efter att
avveckla gällande restriktioner i fråga om rätt att förvärva, inneha och
utnyttja egendom samt att utöva förvärvsverksamhet. Dessa bestämmelser
i konventionen är att uppfatta som rekommendationer och ålägger
inte en fördragsslutande stat någon skyldighet att avveckla gällande
restriktioner. Konventionen ger också möjlighet att införa nya restriktioner
om ett starkt behov därav skulle uppkomma.

Konventionen berör inte utländska bolags etablering i Sverige utan
den reglerar endast fysiska personers etablering.

Utskottet konstaterar att konventionen synes bereda de fördragsslutande
staterna erforderlig rörelsefrihet när det gäller att fullfölja en
självständig och ändamålsenlig etablerings- och arbetsmarknadspolitik.
De inskränkningar i fråga om utlänningars rätt att förvärva, inneha eller
nyttja egendom som för närvarande finns i svensk rätt kan behållas
även efter ett svenskt tillträde till konventionen enligt propositionen
26. Av de skäl som nu anförts avstyrkes motionen 1234.

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till propositionen 1971: 26 och med avslag
på motionen 1971: 1234 godkänner den europeiska bosättningskonventionen
med det till konventionen hörande protokollet med
de förbehåll mot art. 3, 11, 12 mom. 1 a och b samt 23 av konventionen
som angetts i propositionen.

Stockholm den 20 april 1971

På utrikesutskottets vägnar

OLLE DAHLÉN

Närvarande: herrar Dahlén (fp), Lange (s)*, fru Lewén-Eliasson (s), herrar
Möller i Gävle (s), Bengtson i Jönköping (c)*, Johansson i Jönköping
(s)*, Palm (s)*, Turesson (m), Göransson (s), Hellström (s), Virgin
(m)*, Wirmark (fp) och Korpås (c).

* Ej närvarande vid justeringen.