Utredningar avseende vissa dödsfall
Betänkande 2011/12:SoU3
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Avgörande
- 2011-11-09
- Debatt
- 2011-11-09
- Beslut fattades
- 2011-11-09
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Nya bestämmelser om utredningar av vissa dödsfall (SoU3)
Lagen om utredningar av fall där barn har dött på grund av brott ska utvidgas. Den ska i fortsättningen även omfatta utredningar om kvinnor och män som har dött på grund av brott av närstående eller tidigare närstående personer. Bestämmelserna ska vara könsneutrala. Tanken med utredningsverksamheten är att den ska ge underlag till förslag på förebyggande åtgärder.
Den nya benämningen på lagen ska vara Lagen om utredningar avseende vissa dödsfall. Den börjar att gälla den 1 januari 2012. Riksdagen sa ja till regeringens förslag.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 proposition och 2 motioner.
Beredning, Genomförd
Betänkandet bereddes senast i utskott 18 oktober 2011, justerades 27 oktober 2011 och fick trycklov 1 november 2011.Reservationer: 2
Alla beredningar i utskottet
2011-10-18
Nya bestämmelser om utredningar av vissa dödsfall (SoU3)
Lagen om utredningar av fall där barn har dött på grund av brott ska utvidgas, enligt ett regeringsförslag. Den ska i fortsättningen även omfatta utredningar om kvinnor och män som har dött på grund av brott av närstående eller tidigare närstående personer. Bestämmelserna kommer att vara könsneutrala. Tanken med utredningsverksamheten är att den ska ge underlag till förslag på förebyggande åtgärder.
Den nya benämningen på lagen ska vara Lagen om utredningar avseende vissa dödsfall. Enligt förslaget ska den börja gälla den 1 januari 2012. Socialutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2011/12:SoU3
Webb-tv: Utredningar avseende vissa dödsfall
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 15 Agneta Luttropp (MP)
Fru talman! Vi ska i dag diskutera socialutskottets betänkande SoU3 om utredningar avseende vissa dödsfall. Utredningen föreslår att utredningar ska göras då en man, kvinna eller ett barn avlider som följd av att någon närstående begått brott. På det stora hela är jag nöjd med regeringens förslag, men det finns förbättringar som kan göras.
Miljöpartiet vill ha en större bredd i utredningsförfarandet så att det också gäller då någon misstänkts ha begått självmord efter hot och påtryckningar från närstående. Jag tror att ingen av oss har glömt de så kallade balkongflickorna, vars självmord man har stor anledning att tro var följden av påtryckningar från närstående. Vi vill också att dödsfall ska komma under utredning om det har skett utomlands liksom att även försök till dråp eller mord ska omfattas av utredningen.
En anledning till att regeringen föreslår ett utredningsförfarande då någon avlidit på grund av brott av närstående är att förebygga och förhindra dessa brott. Det är bra. Det ser vi väldigt positivt på. Men verkligheten har en större bredd än så. Ska vi lära av verkligheten för att i ännu större utsträckning kunna förebygga och förhindra måste vi ta med allt som ryms på området. Då är regeringens förslag inte tillräckligt.
Det förekommer arrangerade dödsolyckor med unga invandrarkvinnor, säger rikskriminalens expert på hedersmord Kickis Älgamo. "Familjer åker hem till sina hemländer och mördar kvinnan för att det ska framstå som en olycka", säger hon. Detta är något som självklart ska ingå i en utredning.
En generell statistik över förtryckta kvinnor - jag talar nu om hela landet - med utländsk bakgrund förs dess värre inte i Sverige. För att denna statistik för hela landet, som man skulle kunna ta fram om man tog med hela bredden i detta, inte ska innehålla en stor gråzon behöver utredningsförfarandet breddas på det sätt som föreslås i motionen.
Jag yrkar därför bifall till reservation 1.
Anf. 16 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 2 från Vänsterpartiet.
Mäns våld mot kvinnor är ett mycket stort samhällsproblem. År 2010 anmäldes över 30 000 fall av misshandel och över 4 000 våldtäkter mot kvinnor över 15 år.
Brottsförebyggande rådet räknar med att det finns ett stort mörkertal och att endast 20 procent av alla brott leder till polisanmälan. Vi kan alltså multiplicera 30 000 med 5 och få 150 000 fall.
Ett stort antal misshandelsbrott mot kvinnor begås av närstående män. Antalet anmälningar av misshandelsbrott mot kvinnor ökade med 34 procent mellan 1999 och 2009, och anmälningarna fortsätter att öka för varje år.
Det finns en positiv del i detta som handlar om att vi har blivit bättre på att upptäcka och att man inom polisen och Åklagarmyndigheten är bättre på att ta emot anmälningar, utreda och få det till brott. Samhällets stöd har blivit bättre.
Det är positivt att vi på ett bättre sätt kan motverka, komma åt och döma för dessa brott. Men det finns tyvärr också mycket som tyder på att det faktiska våldet mot kvinnor har ökat.
Varje år dödas ca 17 kvinnor av närstående män. Det är oacceptabelt. Samhället bör göra mycket mer för att ta fram åtgärder som kan förhindra mäns våld mot kvinnor.
Vänsterpartiet har liksom kvinnojoursrörelsen och många fler under flera års tid drivit frågan om att tillsätta en haverikommission som ska se över varje fall där en kvinna har mördats eller misshandlats till döds av en närstående man, för att kunna dra lärdomar om vad olika instanser hade kunnat göra bättre för att förhindra att kvinnan hade mördats.
Regeringens förslag omfattar allt dödligt våld, oavsett kön på offer och förövare. Det innebär att det täcker även våld i samkönade relationer och dödligt våld som utförs av nära familjemedlemmar i ett hedersrelaterat sammanhang, oavsett om det är en kvinna eller man, en flicka eller pojke som drabbas. Det förekommer också - även om det är mycket ovanligt - att kvinnor utsätter män för dödligt våld.
Men Vänsterpartiet anser liksom flera remissinstanser att förslaget hade kunnat vara ännu bättre. Det är därför vi har skrivit en motion, och jag är glad över att Miljöpartiet stöder de flesta av förslagen i den.
För det första tycker vi att man hade kunnat få ett mycket bredare underlag och kunnat utveckla arbetet med att förhindra grovt våld och mord på kvinnor av närstående om man tog med också försök till dråp och mord som inte lyckades. 17 fall är alldeles för många. Om vi hade tagit med också detta hade vi kunnat bli ännu bättre på att förhindra grovt våld och mord på kvinnor.
Det är extra viktigt att lyssna på de kvinnor som själva har utsatts för det grövsta våldet. Hade vi tagit med försök till dråp och mord hade vi också kunnat prata med de kvinnor som hade varit utsatta och som vi skulle kunna ge en röst till. Hur kunde stödet ha blivit bättre? Vad kunde ha gjorts bättre?
Det är en synpunkt som också kriminalvården har fört fram i remissvaren.
För det andra är det viktigt att hedersrelaterat våld och förtryck som har lett till självmord tas med.
Regeringen har föreslagit att självmord till följd av psykisk misshandel av en närstående inte ska omfattas av utredningssystemet. Regeringen hänvisar till att bedömningen av om självmord har begåtts med anledning av brott riskerar att bli svår att komma fram till. Ja, det kan vara svårt. Men samtidigt är det otroligt viktigt att vi kan fånga upp de flickor och kvinnor som har utsatts för grov psykisk misshandel och terror vars syfte är att de själva ska ta sitt liv.
Vi vet att detta finns bland annat i en hedersrelaterad kontext i Sverige i dag. Det har debatterats rätt mycket nyligen i radio och delvis i tidningar. Min partikamrat Amineh Kakabaveh kommer att ta upp detta mer i sitt inlägg.
Både Sveriges Kvinno- och Tjejjourers riksförbund och Barnombudsmannen har pekat på att vi riskerar att missa erfarenheter där vi kan förhindra vad som egentligen är mord på unga kvinnor och flickor som tvingas att själva ta sitt liv, om det i reglerna om när utredningsmyndigheten ska underrättas inte finns med också flickor som trakasseras så mycket att de tar sitt eget liv.
För det tredje ingår det att man får titta på dödsfall som har skett utomlands. Vi tycker att det är för svagt. Man bör titta på dödsfall som har skett utomlands.
Varje år hedrar vi minnet av Pela, som av sin familj togs till hemlandet och mördades av släktingar som ingick i familjen och vars syster slog larm här i Sverige. Vi vet att det händer att flickor och kvinnor som har sin hemvist i Sverige och lever här lockas med till hemlandet för att man där lättare ska kunna se till att det inte upptäcks att de har blivit utsatta för mord.
För det fjärde tycker vi att argumentet för att familjerådgivningen ska undantas är svagare än nyttan av att de är med och lämnar uppgifter. Det är en mycket liten del - jag tror att den är mikroskopisk - av dem som vänder sig till familjerådgivningen som grovt misshandlar eller mördar närstående. Jag tror faktiskt inte att någon skulle dra sig för att gå till familjerådgivningen därför att de skulle vara med i ett förebyggande arbete som pekar på vad man kan göra bättre för att vi ska kunna förebygga mord från närstående på flickor och kvinnor.
Avslutningsvis, fru talman: Ett bra förslag hade kunnat bli ännu bättre och rädda ännu fler flickors och kvinnors liv, om man hade tittat på de förslag som Vänsterpartiet har lagt fram och som många andra, som har erfarenhet av att arbeta mot våld mot kvinnor, stödja kvinnor som är utsatta för våld och på olika sätt också arbeta förebyggande, har kommit med.
Fru talman! Med detta vill jag avsluta med att säga att vi stöder förslaget men tycker att det hade kunnat vara mycket bättre än vad det är nu, när det framläggs här i dag.
Anf. 17 Agneta Luttropp (MP)
Fru talman! Jag vill bara rätta till ett misstag.
Jag glömde att yrka bifall till reservation 1, så det gör jag nu.
Anf. 18 Metin Ataseven (M)
Fru talman! Vi talar i dag om utredningar avseende vissa dödsfall. Det handlar om människor som har farit illa och blivit bragda om livet av närstående eller tidigare närstående personer.
Det handlar många gånger om män som har dödat någon närstående. Det är oftast män som dödar. Av 21 dödsfall i nära relationer var 17 kvinnor och 4 män.
När jag läste vilka som ingår i närståendekretsen blev jag berörd. Det handlar om de människor som man har närmast sig själv, människor som egentligen borde ha skyddat personen och älskat den. Det handlar i första hand om den människa som offret har eller hade ett fast förhållande med.
Med närstående menas också offrets mor, far, syskon och till och med barn - den avlidnes egna barn! Det innebär också att den som har avlidit på grund av brott med hedersrelaterad karaktär omfattas av regleringen.
I en följdmotion föreslås att en utredning ska genomföras när en kvinna eller man har avlidit utomlands om hon eller han vid dödsfallet var svensk medborgare eller hade hemvist i Sverige.
Bland annat har flera dödsfall av hedersrelaterad karaktär skett utanför Sverige. Att utreda dödsfall som inträffat utomlands innebär dock praktiska svårigheter då utredningsmyndigheten inte kan undersöka annat än svenska myndigheters handläggning. Det bör därför vara upp till myndigheten själv att avgöra och bedöma utifrån omständigheterna i det enskilda fallet om det finns skäl att utreda ett dödsfall som inträffat utomlands.
Fru talman! Utskottets förslag är att utredning ska genomföras när ett brott har begåtts mot en kvinna eller en man av en närstående eller tidigare närstående person och kvinnan eller mannen har avlidit med anledning av brottet eller när det annars finns särskilda skäl att utreda dödsfallet.
Vi vill med hjälp av utredningen skaffa nya kunskaper som kan användas för att förbättra samhällets skydd och stöd till dem som utsätts för våld och andra övergrepp av närstående. Utredningen ska ge underlag för förslag till åtgärder som förebygger att kvinnor och män utsätts för våld och andra övergrepp.
Bestämmelserna överensstämmer i stora delar med dem som gäller för utredningar om barn som har avlidit med anledning av brott.
Vidare föreslås en uppgiftsskyldighet för bland annat myndigheter som i sin verksamhet på något sätt har kommit i kontakt med den person vars dödsfall utreds. Bestämmelserna ska vara könsneutrala när det gäller såväl gärningsman som offer.
Syftet med utredningen är att man ska hitta de brister som finns i systemet och klarlägga samtliga förhållanden som inneburit att den avlidna varit i behov av skydd eller stöd för att förändra sin situation samt vilka åtgärder som vidtagits eller kunnat vidtas för att hjälpa personen.
Jag välkomnar propositionen. Det här kommer att stärka det skydd som behövs i samhället, även för vuxna som blir drabbade av våld från närstående.
Med detta yrkar jag bifall till socialutskottets förslag samt avslag på motionerna.
Anf. 19 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag skulle vilja ställa frågan vad det är som gör att man inte vill låta försök till dråp och mord omfattas. Det skulle ge en större bredd. Då skulle också de kvinnor som varit utsatta kunna få ge sin egen version, och de skulle själva kunna vara med och peka på vad som skulle ha kunnat göras för att de inte skulle hamna i den här våldssituationen. Ibland är det ju en ren slump om kvinnan överlever försök till dråp eller mord eller om hon inte gör det.
Jag tycker att vi skulle kunna få fram mycket bättre underlag och på ett bättre sätt kunna utveckla arbetet med att förebygga misshandel och våld mot kvinnor och grov misshandel som leder till att kvinnor dör.
Den fråga jag vill ställa är alltså: Varför vill man inte utvidga det här och låta kvinnornas egna röster komma fram i det här underlaget?
Anf. 20 Metin Ataseven (M)
Fru talman! Vi anser inte att det i dagsläget finns något behov av att utvidga utredningsverksamheten till att omfatta även försök till dråp eller mord.
Tyvärr har vi en lagstiftning som i dag accepterar - jag ska inte säga "tillåter" - medhjälp till självmord. Det är inte ens straffbart. Man får göra en avvägning där, och vi anser inte att det i dagsläget finns något behov av att utvidga det.
Anf. 21 Eva Olofsson (V)
Fru talman! Jag tycker nog inte att den argumentationen håller så bra. Det är ju inte bara försök till självmord som det handlar om. Det handlar om när man verkligen försöker mörda eller döda en kvinna men hon råkar överleva. Då kan hon också själv vara med och ge en röst och berätta på vilket sätt hon kunde ha fått ett bättre stöd, om polisen kunde ha jobbat på ett annat sätt, på vilket sätt hon kunde ha fått bättre skydd, vad andra som ska ge stöd och skydd kunde ha gjort och hur man på ett bättre sätt hade kunnat hjälpa henne så att hon inte hade hamnat i den här situationen.
Jag har svårt att se att det finns något argument för det här. Det handlar ju inte heller om att man skulle få en oändlig massa fall. Försök till dråp och mord är också, tycker jag, ganska avgränsningsbart.
Den andra fråga som jag skulle vilja ta upp gäller hedersrelaterat våld. Vi riskerar att missa några av de mer förskräckliga fallen. När ens närmaste familj, den som egentligen ska skydda mig, älska mig och ta vara på mig, utgör hotet och när det är mitt hem som blir den farligaste platsen är det en väldigt speciell form av våld. I hedersrelaterat våld är ofta många fler indragna än den allra närmaste personen, den man lever med.
Att vi inte tar upp det här med starka trakasserier eller att man har ett så starkt tryck från alla dem som är närmast en att man inte ser någon annan utväg än, eller i princip tvingas till, självmord tycker jag gör att vi inte skapar oss möjligheten att ge bästa möjliga stöd till dem som drabbas, ofta kvinnor och flickor men också unga män.
Anf. 22 Metin Ataseven (M)
Fru talman! Vi anser inte att självmord ska omfattas av utredningsverksamheten eftersom bedömningen kan bli ganska godtycklig och svår.
Vi kan ta upp problemet med balkongflickor, som även har nämnts i motionen. Det är väldigt svårhanterligt. Det blir kanske en psykisk press. Det kanske blir någon som knuffar ut dem, men då handlar det om mord och inte om att man har pressat människan att ta livet av sig, så att säga. Det är svårt, och det kan bli godtyckligt. Därför anser vi inte att det ska omfattas, helt enkelt.
Anf. 23 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Jag tackar utskottet för att man har kunnat lyfta fram den här frågan som är väldigt viktig. Det handlar om att kunna utreda de mord som begås av nära och kära gentemot tjejer och unga kvinnor.
Jag blir faktiskt lite bestört när jag hör Moderaterna säga att detta är psykiska fall och att det då är svårt att tillsätta en utredning. Jag ska bara säga att de flesta av de balkongkvinnor som jag har skrivit om i min motion och som Vänsterpartiet har skrivit om är tjejer och kvinnor som har blivit mördade eller begått självmord under påtryckningar. Det är invandrade tjejer och kvinnor.
Varför skulle det vara fler psykiska fall bland dem än bland några andra? Vi vet att problematiken har funnits under de senaste tio åren. Sedan 2006 har debatten legat på is. Men tack vare motionerna och diskussionerna här i Sveriges riksdag har det blivit en debatt också utanför riksdagen.
För två veckor sedan lyfte Sveriges Radio upp frågan igen. Då var polis, åklagare och flera andra involverade. Jag ska också säga till Moderaternas representant här att Johan Linander, som är vice ordförande i justitieutskottet, höll med om att det här är viktigt när vi diskuterade det i
Studio Ett
för två veckor sedan. Nu är det dags. Vi måste göra någonting. Här handlar det inte om mer än att vi kräver en haverikommission för att utreda de här fallen, som är svåra att utreda. Det är svårt för polisen. Det måste finnas specifika metoder och specifika resurser för att man ska kunna ta itu med den här problematiken.
Det är en skam för rättsväsendet om så många mord har skett och brist på bevis har gjort att ingen har blivit fälld eller ingen har blivit fängslad och så vidare. Från Vänsterpartiets sida menar vi att det är väldigt allvarligt om inte alla behandlas lika inom rättsväsendet och i rättssamhället. När det handlar om mord där man vet att en kvinna eller en familjemedlem har blivit mördad går det i de flesta svenska familjer att utreda, men i radion hörde vi polisen säga att det här är väldigt svårt. Det handlar dels om resurser och metoder, dels om att det är svårt att prata med människor när man kommer till en mordplats där det finns många släktingar och vänner.
Om man utanför maktens korridorer uttrycker de behov som finns, då måste vi lyssna. Vi politiker finns här för att se till att resurserna fördelas på ett bra sätt. Jag vet att regeringen har satsat många miljoner i arbetet mot mäns våld i nära relationer, men frågan är om det är tillräckligt. Nej, det är inte tillräckligt, för vi har nu fått veta att fler än tio tjejer, unga flickor har blivit mördade av sina nära och kära. Fyra fall känner jag själv till i Söderort. Det gäller också Sundsvall, några i Malmö och så vidare.
Hittills har dock ingen blivit fälld för mord på dessa flickor, eftersom det är så oerhört många involverade i en sådan väldig tragedi. Det är svårt att få veta av familjemedlemmarna vem som har gjort vad, om offren har knuffats eller under påtryckningar kastat sig från balkongen. Det är också en fråga som måste utredas. Det rättssystem vi har ska gälla alla, och alla som begår brott ska få sitt straff.
Föräldrarna som blev fällda i fallet Rezai, killen från Afghanistan som blev mördad, fick tolv års fängelse eller mer. Jag vet inte exakt. Eftersom man nu vet att det är högre straff för hedersrelaterat våld finns det en rädsla för det, och därför är det lättare att bli av med tjejerna genom att till exempel knuffa dem från balkongen. Det är väldigt viktigt att vi är medvetna om detta.
Problemet finns inte bara i Sverige. Vi måste lyssna på de kvinnor och kvinnojourer som dagligen jobbar med de här fallen. Det är mycket svåra och komplicerade fall där väldigt många är involverade - föräldrar och syskon, ibland grannar och kusiner och alla möjliga familjemedlemmar. Det i sig gör det svårt att utreda.
I nuvarande läge hoppas jag verkligen att den borgerliga sidan och de andra riksdagspartierna ska ta till sig detta och snarast möjligt återkomma med förslag på en haverikommission eller en sanningskommission som ska utreda de här fallen, både i Sverige och i utlandet när det finns misstanke om hedersrelaterat våld och annat våld. Även dråp har förekommit.
Det är väldigt viktigt att den här debatten förekommer igen, för jag tror inte att det är så många gånger man har talat om balkongflickor. Det är ett nytt begrepp. Det har som sagt funnits utanför riksdagen, men i riksdagen är det nu som debatten har kommit i gång.
Jag tror inte att det här är en vänster- eller högerfråga, utan det handlar helt enkelt om att ta sitt ansvar. Som politiker måste vi ta vårt ansvar och se till att rättssystemet fungerar och är rättssäkert så att människor känner sig trygga och säkra. Unga flickor och kvinnor ska känna att de har ett system som stöder dem när det händer saker och ting som är obehagliga - ett rättssystem för alla människor och inte bara för vissa.
Detta är vårt ansvar oavsett vad vi har för politisk färg och benämning här i Sveriges riksdag. Det är väldigt viktigt att komma ihåg.
Avslutningsvis vill jag yrka bifall till våra motioner och reservation 2, precis som min kamrat Eva Olofsson nyss gjorde.
Anf. 24 Metin Ataseven (M)
Fru talman! Jag vill bara förtydliga för Amineh Kakabaveh att jag inte har påstått att de kvinnor som hoppar från balkonger eller blir knuffade har varit psykiskt sjuka. Tvärtom sade jag att det är svårt att bevisa om de har psykisk press på sig.
Det handlar om att det är svårhanterligt. Det vet vi. Polisen har problem med bevisläget. Vi lever i en rättsstat, och vi kan inte bara säga att här har någon utfört ett mord. Det måste kunna bevisas, annars kan vi inte döma någon, och då är det även svårt att göra en utredning. Precis som Amineh Kakabaveh säger kan det finnas släkt och vänner i lägenheten, men ingen vittnar.
Vi anser att det blir svårt att göra en sådan utredning över lag, och då kan man inte fälla dem för mord. När vi tar upp det här med hedersrelaterade mord handlar det om att man kan bevisa att de har mördats.
Anf. 25 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Men det är därför vi i Vänsterpartiet kräver detta. Det är svårt. Det handlar om psykiska påtryckningar, och därför behövs det en särskild utredning för de här fallen. Vi kan inte säga att det är svårt att bevisa mord, så då struntar vi i det. Det har vi gjort i så många år, och frågan är varför vi ska fortsätta göra det nu när vi faktiskt är medvetna om det, nu när vi har hört det av polisen, rättssystemet, socialförvaltningen och kvinnojourerna.
Frågan är vad som är problemet. Varför är det så svårt för regeringen att se till att detta kommer att sluta någon gång? Det måste göras. Det kommer mer krav på oss. Kvinnorörelsen, invandrarorganisationer och många kvinnor är mycket besvikna på politikerna, för vi har inte sett till att rättssystemet handlar om alla. Vår lagstiftning handlar om alla. Vi måste börja i sandlådan. Det är klart att skolan har en viktig roll. Samarbetet mellan skolan och socialtjänsten är väldigt viktigt för det förebyggande arbetet.
Det är väldigt tragiskt den dagen mord har skett. Men för att vi ska kunna förebygga det måste vi börja från början. Och när tragiska händelser väl har skett måste vi se till att utreda dem.
Anf. 26 Metin Ataseven (M)
Fru talman! Jag har sagt det förut: Det handlar om att medhjälp till självmord inte är straffbart i Sverige i dag. Hur många självmord har vi per år? Det är säkert ett tusental. Ska vi börja utreda alla när det finns misstanke om psykisk press eller att någon inte har fått sin vilja fram eller liknande?
Ska det vara rättvist ska vi i så fall utreda alla självmord. Då blir det många utredningar. Som det är i dag kan det bli väldigt godtyckligt: Det här ska vi utreda, men inte det här.
Vi måste ha riktlinjer så att det blir lika för alla. Självklart förstår jag att problematiken finns, men kan man inte döma de här människorna för mord har vi även svårt att utreda. Det blir väldigt godtyckligt och svårt.
Min fråga till Amineh Kakabaveh är: Ska vi utreda alla självmord i Sverige?
Anf. 27 Amineh Kakabaveh (V)
Fru talman! Det är egentligen inte jag som har ansvar för att se till att lagen följs. Men vi från Vänsterpartiet och nu Miljöpartiet tar tillsammans vårt ansvar för att se till att rättssystemet ska fungera så att alla ska känna att de är svenska medborgare som lagen skyddar.
När det gäller din fråga kan jag säga att det självklart är väldigt olika. Vi har till exempel fallet med den marockanska 28-åringen som efter bara ett par dagar i Sverige blir mördad. Tjejen från Sundsvall som brorsorna skulle kasta ut hade varit här i tre månader - en 16-åring som hade många drömmar. En 20-åring i Fittja kastar sig eller knuffas ned mitt på dagen 2005 och en 16-åring 2004, kl. 6 på morgonen i Sätra i Skärholmen, i det område där jag bor.
Detta händer. Det är inte bara psykiska fall, människor som vill begå självmord. Socialtjänsten är för det mesta involverad. Skolan är involverad. Ibland är det många andra runt omkring som vet om detta. Det är väldigt olika. Den som är psykiskt sjuk har säkerligen också medicinska skäl. Säkert finns det saker som förklarar varför människan har begått självmord, till exempel på grund av att man är psykiskt sjuk. Det är faktiskt två helt olika fall.
Jag tänker också på varför det mest är tjejer och kvinnor med invandrarbakgrund som kastar sig från balkongen. Varför inte killar till exempel? Varför inte svenska tjejer? Det är också en fråga som ni egentligen ska ta hand om. Det hoppas jag att ni gör.
Anf. 28 Anders Andersson (KD)
Fru talman! Vi behandlar regeringens proposition om utredningar avseende vissa dödsfall. Det ämne vi har att behandla är ett allvarligt samhällsproblem. Det handlar om våld i nära relationer, framför allt mäns våld mot kvinnor.
Ingen människa är en ö. Alla har vi behov av att finnas i ett sammanhang, att ha nära relationer. Det är här vi ska kunna känna trygghet. Men tyvärr är det inte alltid på det sättet.
Många, fler än vi kanske kan ana, löper risk att bli offer för våld, våld som går så långt att det leder till dödsfall. Det gäller kvinnor, män och barn inom såväl särkönade som samkönade nära relationer. Tidigare talare har givit exempel på den statistik och de uppgifter som vi har som underlag för detta.
Den lag som vi redan i dag har om utredning avseende barn som har avlidit i anledning av brott kommer nu med riksdagens beslut att utvidgas till att också gälla kvinnor och män som har avlidit efter brott begånget av en närstående eller tidigare närstående. Det är en lag som jag tror kommer att ha betydelse för framtiden. Utredningarnas syfte, som det redovisas, är att öka kunskapen och ge bättre underlag för att vi i samhället på bred front ska kunna förebygga att kvinnor och män utsätts för våld eller andra övergrepp i sin nära relation.
Flera av samhällets aktörer har ett ansvar för att agera när en kvinna eller en man utsätts för våld eller andra övergrepp av sin partner eller någon annan närstående och behöver deras skydd, stöd och hjälp för att förändra sin situation. Därför behövs det kunskap och det behövs en bra samverkan.
Kommunerna har det yttersta ansvaret men kunskapen måste också öka hos alla som kommer i kontakt med våld eller övergrepp. Det är därför som utredningarna måste göras, just för att få bättre kunskap inför det förebyggande arbetet och därigenom förhindra våld i de nära relationerna. I nära relationer måste vi kunna känna oss trygga, och där det är ett faktum att trygghet inte finns måste samhället gå in och stötta. Det är därför som jag välkomnar att vi i dag på riksdagens bord har en proposition som ser till att vi får ett bättre redskap för att kunna minska våld i nära relationer, för att fler människor ska kunna känna att man får samhällets stöd och skydd när man lever i utsatthet.
Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 9 november 2011.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Utredningar avseende vissa dödsfall
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om ändring i lagen (2007:606) om utredningar avseende barn som har avlidit i anledning av brott m.m.,
2. lag om ändring i lagen (2001:454) om behandling av personuppgifter inom socialtjänsten,
3. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).
Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:4 och avslår motionerna
2011/12:So1 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkandena 1-4 och
2011/12:So493 av Amineh Kakabaveh (V) yrkandena 1 och 2.- Reservation 1 (MP)
- Reservation 2 (V)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (MP) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande S 97 0 0 15 M 95 0 0 12 MP 0 22 0 3 FP 22 0 0 2 C 20 0 0 3 KD 17 0 0 2 SD 16 0 0 3 V 1 16 0 2 - 1 0 0 0 Totalt 269 38 0 42
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.