Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utökad resegaranti för konsumenter

Betänkande 2001/02:LU24

  1. 1, Förslag
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
5 juni 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Utökad resegaranti för konsumenter(doc, 74 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_lu_24(pdf, 169 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:24 Utökad resegaranti för konsumenter

Beslut

Utökad resegaranti för konsumenter (LU24)

Resegarantin för konsumenter utökas. Resegarantilagen gäller i dag för paketresor och transport som sker tillsammans med en paketresa (stolsförsäljning). Konsumentskyddet stärks fr.o.m. den 1 januari 2003 genom att resegarantilagen ska gälla dels separata transport- och inkvarteringstjänster, om tjänsterna sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa, dels s.k. utbytesverksamhet för skolungdom.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag

Propositioner: 1

Från regeringen

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-04-23
Justering: 2002-05-21
Trycklov: 2002-05-28
Betänkande 2001/02:LU24

Alla beredningar i utskottet

2002-04-18, 2002-04-23

Utökad resegaranti för konsumenter (LU24)

Lagutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om utökad resegaranti för konsumenter. Resegarantilagen gäller i dag för paketresor och transport som sker tillsammans med en paketresa (stolsförsäljning). Konsumentskyddet stärks fr.o.m. den 1 januari 2003 genom att resegarantilagen ska gälla dels separata transport- och inkvarteringstjänster, om tjänsterna sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa, dels s.k. utbytesverksamhet för skolungdom.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-06-05
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:LU24, Utökad resegaranti för konsumenter

Debatt om förslag 2001/02:LU24

Webb-tv: Utökad resegaranti för konsumenter

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Lars Lilja (S)
Anf. 1 Lars Lilja (S)
Fru talman! I lagutskottets betänkande LU24 be- handlas regeringens proposition 2001/02:138 Utökad resegaranti för konsumenter. Ändamålet med propo- sitionen är att stärka konsumentskyddet. Det innebär vissa ändringar i resegarantilagen som bl.a. innebär att lagens tillämpningsområde utvidgas. Ändamålet med resegarantilagen är att ge konsu- menter på reseområdet ett skydd mot förluster som kan uppstå om en researrangör kommer på obestånd. Detta skydd åstadkoms genom att företag som anord- nar eller förmedlar resor som omfattas av resegaran- tilagen ska ställa en säkerhet för sin verksamhet. Denna säkerhet ska ställas innan resorna marknads- förs. Beloppet bestäms av Kammarkollegiet. Storle- ken på beloppet bestäms med hänsyn till reseverk- samhetens art och omfattning. I princip ska säkerhe- ten vid varje tillfälle motsvara reseföretagets ekono- miska åtagande gentemot resenärerna. Som regel består säkerheten av en betalningsutfästelse utfärdad av en bank eller ett försäkringsbolag. Varje enskilt företag ansvarar bara för sina egna åtaganden. Resegarantilagen omfattar paketresor enligt lagen om paketresor som bygger på ett EG-direktiv, det s.k. paketresedirektivet. Det är ett minimidirektiv. År 1996 utökades resegarantilagen till att omfatta även resor som sker tillsammans med paketresa, s.k. stols- försäljning. Fru talman! I den föreliggande propositionen fö- reslås att konsumentskyddet stärks. Resegarantilagen utvidgas till att, förutom paketresor och s.k. stolsför- säljning, omfatta separata transport- och inkvarte- ringstjänster, om tjänsterna sammantagna uppvisar väsentlig likhet med en paketresa samt s.k. utbytes- verksamhet för skolungdom. Dessutom föreslås att de i dag gällande minimi- beloppen för arrangörers och återförsäljares garantier tas bort. Sänkta minimibelopp bör bli aktuellt för de minsta företagen i resebranschen. Med nuvarande lagstiftning är minimibeloppen för säkerhet 200 000 kr för företag som anordnar resor utom riket och 50 000 kr för företag som anordnar resor inom riket. Fru talman! Till betänkandet har fogats ett särskilt yttrande av Moderaterna, Kristdemokraterna, Center- partiet och Folkpartiet. Där kritiseras det nuvarande systemet med ställande av garantibelopp. Man föror- dar i stället någon alternativ modell för ställande av resegaranti. I detta sammanhang vill jag påpeka att utredningen från 1999 har övervägt i vad mån ett antal olika konstruktioner för ställande av garanti kan tillgodose de krav och reformbehov som utredningen har identifierat. Utredningen har efter detta övervä- gande stannat för att den nuvarande ordningen även fortsättningsvis bör vara huvudalternativet i ett rese- garantisystem. Detta har också utskottsmajoriteten i detta betänkande ställt sig bakom. I det särskilda yttrandet anförs också att det nuva- rande systemet är orättvist betungande för de mindre researrangörsföretagen. Huvudorsaken anges vara bankernas och försäkringsbolagens provisioner för ställande av säkerheten. Bankerna och försäkringsbolagen agerar på en marknad. De gör givetvis sina riskbedömningar och sätter priset utifrån detta. Som socialdemokrat kan jag instämma i den kritik som ibland riktas mot försäk- ringsbolagens och bankernas agerande mot mindre och svagare kunder. På så sätt kan det kännas bra att få förenas med en i detta sammanhang samlad bor- gerlighet i kritiken mot den fria marknadens funk- tionssätt. Just av den anledningen att kostnaden inte ska bli betungande för de minsta företagen förelås att mini- mibeloppet i garantin tas bort. Det betyder att Kam- markollegiet kan sätta garantin till ett lägre belopp. Det bör också i detta sammanhang påpekas att det genom samarbete mellan aktörer inom branschen finns möjlighet att ställa gemensamma garantier, vilket kraftigt sänker kostnaden för den enskilde företagaren. Detta har gjorts av Sveriges hotell- och restaurangförbund, Sveriges campingvärdars riksför- bund och Föreningen Turism i Sverige. Utskottet utgår dessutom från att regeringen i ett kommande uppföljnings- och utvärderingsarbete rörande de nu aktuella lagändringarna beaktar frågan om nuvarande resegarantisystem skulle missgynna de mindre researrangörsföretagen. Därför anser ut- skottsmajoriteten, och för övrigt utskottet i dess hel- het, att någon ytterligare utredning i frågan inte behö- ver göras för närvarande. Avslutningsvis vill jag därför, fru talman, yrka bi- fall till förslaget i betänkandet.
Berit Adolfsson (M)
Anf. 2 Berit Adolfsson (M)
Fru talman! Lars Lilja har beskrivit innehållet i propositionen, och därför fördjupar jag mig inte i det. Det går inte att ha något emot det som man vill uppnå här, och därför tyckte vi inte när vi gick ige- nom ärendet att vi skulle motionera. Dessutom hade remissinstanserna godtagit utredningens förslag eller lämnat det utan erinran. Emellertid blev vi uppvaktade i utskottet, som Lars Lilja beskrev, av Föreningen Sverigeturism, Ekoturismföreningen, Bilresearrangörsföreningen och Bussresearrangörsföreningen. Man hade många syn- punkter, och hade vi fått dem innan motionstiden gick ut hade vi naturligtvis lagt fram en motion. Den första fråga vi ställde till dem var: Varför har ni inte sagt något i remissvaret? Då svarade de att det bara var de stora boalgen som hade fått yttra sig. Därför kom inte deras synpunkter med. De redovisade en katalog av svårigheter som skulle drabba det mycket stora antal små företag som finns i turistbranschen i Sverige. Jag tänker ta upp två punkter som jag tycker är väsentliga. Dels gäller det att förslaget kommer att fördyra för konsumenterna utan att ytterligare kon- sumentskydd uppnås, dels att förslaget avviker från viktiga grundprinciper som tillämpas i våra grannlän- der. Jag tycker att det är angeläget att vi har samma regler i grannländerna eftersom man konkurrerar om utländska gäster från Sydeuropa och andra länder som kanske väljer något av våra grannländer i stället. Den viktiga ståndpunkten med tanke på konsu- mentpolitiken här är att det är svårare att få många glesbygdsbor som försöker livnära sig på turismen att klara av detta. De kommer aldrig att kunna lägga upp de enorma belopp som kommer att krävas i garantier. Då blir det färre saker att göra, färre alternativ, färre turistmål för turisterna. Konsumenterna kommer dessutom att få betala sina resor väldigt långt i för- väg. Jag kan tänka mig den barnfamilj som ska betala sommarsemestern strax efter jul. Det blir till att leka i sandlådan i stället. Vi fick också av våra gäster i utskottet en redovis- ning av att det system som omfattar garantierna och den godtyckliga praxis som Kammarkollegiet har är en svårighet för turistbranschen. Därför har vi fogat ett särskilt yttrande till detta betänkande där vi tar upp de synpunkter som vi fick ta emot vid uppvaktningen. Vi förutsätter att rege- ringen snarast tar initiativ till ett utredningsarbete som undersöker de negativa effekterna av föreliggan- de förslag. Antingen kommer det att finns väldigt många motioner i detta ärende i höst eller också kommer den nya borgerliga regeringen att lägga fram ett helt nytt förslag.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 3 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Övriga ledamöter! Centerpartiet står också bakom det särskilda yttrandet här. Som tidigare klargjorts har vi ju ingen reservation. Det beror på att vi inte heller har skrivit någon motion, detta på grund av vad som redan har framkommit, att ingen kritik hade framförts från de små företagen i remissyttran- dena. Jag vill ändå säga lite grann om det här, för jag tycker att det känns otillfredsställande med den mo- dell som regeringen nu har föreslagit. Det finns alter- nativ som har framkommit och som också är väl kända av regeringen. Det handlar om att säkra kon- sumentskyddet genom att inrätta en fond och försäk- ring. Att konsumentskyddet ska vara tungt vägande är väldigt viktigt för oss i Centerpartiet, men sedan har det också stor betydelse hur man löser det här. Med tanke på att det är väldigt många småföretag inom turistbranschen och resebranschen tycker vi att det är viktigt att man tar hänsyn till detta och också försöker utforma ett reseskydd som inte försvårar för bran- schen att överleva. Det har framkommit uppgifter om att det är en ganska låg summa som har utnyttjats för att säkra reseskyddet, ca 7,7 miljoner per år, men att de avsätt- ningar som har gjorts under de senaste tio åren hand- lar om enorma summor, över 2 000 miljoner kronor. Med tanke på att det framdeles skulle vara så att man släpper på det här minimiskyddet och överlåter till Kammarkollegiet att fastställa beloppet för de små företagen har man en osäkerhetsfaktor. Men genom att välja en fond- och försäkringsmodell som tar hän- syn till företagets omsättning och det ekonomiska åtagandet gentemot konsumenterna vet man i förväg vad det är för belopp det handlar om. Små företag kan därmed undvika att låsa kapital. Därmed minskar deras räntekostnader. Det gäller också garantibelopp för provision och vad det medför för krav på säkerheten när småföretagen ska låna det här kapitalet. Jag tycker att det är synd att inte den modellen har tagits på allvar. Det finns utredningar som visar på att det här vid flera tillfällen har påpe- kats. Nu finns det i alla fall ett enigt lagutskott bakom det här. Att vi ändå har det här särskilda yttrandet är också knutet till att utskottet har skrivit att man förut- sätter att regeringen ska beakta den kritik som har framförts. Därmed är det också vår förhoppning att regeringen ska återkomma. Vi talar ju alla så väl om småföretagen. Här är ett konkret fall där man verkli- gen kan gå in och säkra konsumentskyddet men också skapa bra förutsättningar för småföretagare.
Lars Lilja (S)
Anf. 4 Lars Lilja (S)
Fru talman! Jag känner mig tvungen att kommen- tera lite grann av det som Viviann Gerdin har sagt när det gäller ställandet av de här garantierna. Jag har varit i kontakt med Kammarkollegiet, och det är fak- tiskt så att de garantier som företagen ska ställa mot- svarar de åtaganden som företaget har gentemot kon- sumenten. Om man har betalat in, normalt, en viss summa i förskott till företaget för den tjänst som man ska köpa ska den garanti som företaget ska ställa motsvara det här åtagandet. Det tycker jag faktiskt i någon mån är ett rättvist system. Varje företag ställer en garanti som motsvarar det åtagande man har gen- temot konsumenten. Det tycker jag är rättvist, för då ställer man upp på lika villkor. Fondlösningar har diskuterats, men där finns ock- så problem. Det är inte alls säkert att en fondlösning blir rättvisare, för då måste man hitta nivåer på hur mycket man ska betala in i fonden. Man måste ta ställning till vad som händer om fonden töms på pengar, om fonden blir för stor osv., och man måste fråga sig hur man ska lägga beloppen i förhållande till de åtaganden som respektive företag har gentemot sina kunder. Det är inte alls säkert att ett fondsystem är rättvi- sare eller att ett fondsystem gör att marknaden funge- rar bättre. Jag vet också att Kammarkollegiet tar hän- syn till företagens storlek och omfattning när man ska fastställa garantibeloppet.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 5 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Till Lars Lilja skulle jag vilja säga att det är klart att konsumenterna ska skyddas. Det är vi helt överens om. Men företagens åtaganden gentemot konsumenterna är inte lika med utfallet. Om konsu- menterna kan tryggas och om någonting inträffar få ut sina eventuella kostnader från en fond är de ju säkra till 100 %. Sedan kan man, och det finns med i utred- ningsförslaget, successivt bygga upp fonden. Det finns ett minimibelopp i fonden som täcker, och om det behövs mer är alla med och betalar utifrån re- spektive företags volym och verksamhet. Det finns i dag ingenting som säger att samtliga småföretag skulle få problem på det här området. Hittills har det visat sig att det är ytterst få, men för att man verkligen ska kunna vara säker och konsu- menterna ska kunna erhålla ett hundraprocentigt skydd kan fondsystemet som jag ser det vara en mycket bra lösning.
Lars Lilja (S)
Anf. 6 Lars Lilja (S)
Fru talman! Jag delar givetvis uppfattningen att det är viktigt att konsumenterna har ett bra skydd, men jag hävdar också att systemet ska vara någotså- när rättvist för de företag som ingår i fondsystemet. Jag tror att man kommer att få problem med att skapa ett fondsystem som gör att man faktiskt betalar in i förhållande till de åtaganden man har gentemot kon- sumenten. Det är det jag tycker är den springande punkten. Det här systemet innebär att varje företag betalar i förhållande till sitt åtagande gentemot konsumenten. Det innebär att stora företag betalar mer och att mind- re företag betalar lite. Det tycker jag är rättvist, och det är inte konkurrenssnedvridande utifrån mitt sätt att se saken. Har vi ett fondsystem där man betalar olika mycket och fonden kanske är full och man inte beta- lar in innebär det faktiskt att det kan bli lättare för oseriösa företag att etablera sig i branschen. Dess- utom innebär det ju att ett företag har betalat in rela- tivt lite pengar, men om det går i konkurs måste man ta fondens medel i anspråk. Det är i så fall de andra företag som har betalat in pengar till fonden som i någon mening får betala för konkursen. Jag vet inte om heller det systemet är rättvist. Som sagt var, vi har sagt att vi ska titta över det här och se vad det får för konsekvenser för de mindre företagen i branschen. Jag tror inte att det finns någon lätt lösning ens på det här problemet.
Viviann Gerdin (C)
Anf. 7 Viviann Gerdin (C)
Fru talman! Jag skulle vilja svara så här till Lars Lilja. Eventuella farhågor kan man lösa lagstiftnings- vägen oavsett vilket alternativ det gäller. Det natur- ligtvis viktigt att man har lika villkor och att det är rättvist för konsumenten, men det är också väldigt viktigt att man har likartade villkor för de små och de stora företagen. Det som har varit tidigare har verkli- gen inte gynnat de små företagen. Vad gäller fonduppbyggnad osv. handlar rättvisa och lika villkor som jag ser det också om att de små betalar in till fonden i relation till sin verksamhet. Det innebär att de större företagen, som också har ett större risktagande, ska vara med och ta ett större ansvar. Det ser inte jag som någon lösning alls. Det viktiga är konsumentskyddet och att vi fak- tiskt kan lösa det på ett enklare sätt än det som dagens system bygger på. Att Kammarkollegiet då skulle göra individuella beräkningar på vad varje företag skulle avsätta i resegaranti är som jag ser det lite osäkert, även om man hänvisar att man kan överklaga Kammarkollegiets beslut. Varför inte ändå se lite närmare på det här? De farhågor som eventuellt dyker upp kommer man att kunna klara lagstiftningsvägen.
Ana Maria Narti (Fp)
Anf. 8 Ana Maria Narti (Fp)
Fru talman! Lite ideologi finns det trots allt i vår diskussion i dag. Jag tycker att vi alldeles för ofta när vi talar om konsumenten glömmer att det bästa för konsumenten inte är en öppen motsättning mot pro- ducenten och distributören utan ett bra samspel mel- lan alla aktörer. Det finns ingen principiell fara in- byggd i den relationen. En sund marknad bygger på ett sunt samspel mellan alla dessa inblandade parter. Det är därför vi har skrivit vårt särskilda yttrande. Vi vill att också småföretagens intressen ska kun- na försvaras i sammanhanget, så att relationen mellan småföretagen och konsumenten fungerar. Att skydda konsumenten betyder inte att skapa svårigheter för producenten och distributören utan just att värna om den sunda relationen mellan konsument, producent och distributör. Vi tycker att det är viktigt att uppföljningen av det beslut som i dag fattas kommer rätt så snart, för små- företagens synpunkter sådana de presenterades för oss under uppvaktningen var ganska bestämda. Småföre- tagarna verkade inte alls nöjda med dagens lösning. Jag tror inte att någon politisk organisation i dag har någonting emot en sund utveckling av småföretag. Från vardagen vet vi alla att banker och försäk- ringsbolag i dag mycket ofta misshandlar småföretag. Det finns väldigt många småföretag som inte får köpa försäkringar osv. Det system vi har i dag kan vara kontraproduktivt i förhållande till turismens utveck- ling i Sverige. Jag berättade i utskottet om de små turistanlägg- ningarna i Frankrike, hur fantastiskt de fungerar, hur bra man blir behandlad när man kommer dit och hur mycket information som finns om allt detta. Jag tror att Sverige har enormt mycket att vinna på en ut- veckling av ett starkt nätverk av researrangörer och småföretag på turismens område över hela landet. Därför hoppas jag att vårt särskilda yttrande kommer att få en effekt under den fortsatta uppföljningen av detta beslut.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-06-05
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Utökad resegaranti för konsumenter

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Utökad resegaranti Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i resegarantilagen (1972:204)

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.