Utgiftsområde 23 Jord- och skogsbruk, fiske med anslutande näringar

Anf. 1 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Den svenska skogs- och jordbrukspolitikens roll i kampen mot klimatförändringarna kan inte överskattas. Den socialdemokratiska regeringen drev fram EU-beslut för en ökad andel förnybara bränslen, mål för energieffektivisering och det inriktningsbeslut som tidigt sade att EU till år 2020 skulle minska utsläppen av växthusgaser med upp till 30 procent. Det får vi beröm för världen över. Så sent som i förra veckan förklarade Nobels fredspristagare Al Gore här i riksdagen att han beundrar Sveriges ledarskap i klimatfrågan. Men han sade också: Samtidigt är det onekligen så att alla länder, även Sverige, måste göra mer. Denna ledande position kommer vi i oppositionen att fortsätta att kämpa för. Jag saknar en helhetssyn när det gäller skogs- och jordbrukspolitiken. Det handlar om att väga ihop all efterfrågan på råvarorna, de två jämställda målen i skogspolitiken, miljömålen Levande skogar, Ett rikt odlingslandskap, Ingen övergödning, Giftfri miljö med mera. Politiken måste ha helikoptersyn och se helheten, och det saknar jag i nuvarande politik. Fru talman! En fortsatt god framförhållning i klimatfrågan kräver en progressiv skogs- och jordbrukspolitik. Den kräver en betydligt tuffare insats från jordbruksministern och Jordbruksdepartementet kontra finansministern än det lilla beskedliga utrymme som skogspolitiken fick i årets budget. Det svenska skogsbruket erbjuder som sagt stora möjligheter i klimat- och energiarbetet. Som en av världens främsta skogsnationer har vi ett stort ansvar för att nyttja skogen rätt. Ett effektivt skogsbruk och en hittills medvetet långsiktig hushållning har medfört att det svenska skogsvirket har fördubblats under de senaste 80 åren. I dag ligger tillväxten på omkring 100 miljoner kubikmeter om året. Den tillväxten kan höjas kraftfullt med rätta och nya rekommendationer om tillväxthöjande åtgärder i skogsbruket. Genom ett fortsatt aktivt och långsiktigt hållbart skogsbruk vill vi socialdemokrater uppfylla Oljekommissionens mål om ökat uttag av förnybara bränslen från skogs- och jordbruket. Vi vill också tillgodose de sociala och folkhälsomässiga krav som ställs på skogen. En ökad skogstillväxt ger mer råvara till den så viktiga svenska trä- och pappersindustrin samt till produktionen av el, värme och fordonsbränslen och dessutom till mer utrymme för skogens möjligheter att binda koldioxid. Därför anser jag att dagens arealmål bör ligga fast i avvaktan på att en bredare utvärdering tas fram. En sådan utvärdering bör beakta den biologiska mångfaldens dynamik och betydelsen av dagens generella hänsyn i morgondagens uppvuxna skogar. Vidare bör klimatförändringens effekter analyseras. Aktiva skogsskötselåtgärder måste tas fram för att utveckla och förstärka den biologiska mångfalden. Det är viktigt att komma ihåg att skogens värde i dag faktiskt är resultatet av hur skogen har skötts historiskt. Mänsklig påverkan har bidragit till och skapat många av de naturvärden som vi i dag vill bevara. Jag anser att traditionellt bruk, kulturarvsfrågor, friluftsliv och turism ska gå hand i hand med naturskyddet samtidigt som perspektivet måste vidgas till att gälla skötseln av hela skogslandskapet. Diskussionen om mångbruk av skogen kan inte bara inskränkas till arbetet med naturreservat utan måste beakta skötseln av hela landskapet på ett hållbart sätt. Fru talman! Detta är några socialdemokratiska tankar kring en fortsatt god skogspolitik som också gynnar arbetet mot klimatförändringarna. När får vi besked från regeringen? Kännetecknande för den s-märkta jordbrukspolitiken är att vi ser mångfalden i landsbygden. Det är inte enbart jordbruk utan också ett ökat diversifierat företagande, småskalig livsmedelsproduktion, upplevelseturism, hästverksamhet, grön friskvård med mera. Här, liksom i skogspolitiken, är miljöfrågorna en viktig del. Lantbrukarna ska få betalt för miljötjänster via landsbygdsprogrammet. De öppna landskapen bevaras bäst genom livsmedelsproduktion och djurhållning. Betesdjuren som producerar mjölk och kött är en förutsättning för biologisk mångfald och kulturhistoriska värden. Jag tycker att debatten måste sansas när det gäller mjölkkornas påverkan på klimatet. Blanda inte ihop korten bilar kontra kor. Utsläpp från bilar och andra transportmedel måste minska. Därför behöver det satsas mycket mer på forskning och utveckling för ett framtida hållbart jordbruk. Vi socialdemokrater ser de gröna näringarnas stora betydelse för tillväxt och arbetstillfällen i alla delar av landet. De bidrar till att bygga ett ekonomiskt, socialt och ekologiskt hållbart samhälle. De är också grunden för det vi kallar levande landsbygd som så många efterfrågar. Det är viktigt att se sambanden mellan aktiva lantbrukare och en öppen och levande landsbygd. Självklart ska jordbruket vara konkurrenskraftigt. Det svenska jordbruket ska producera livsmedel med mervärden genom långsiktigt hållbara produktionsmetoder och genom omsorg om djur och miljö samt bra arbetsförhållanden och löner. De svenska livsmedlen ska ge oss konsumenter en sund, säker och god mat och därtill ha en märkning som tydligt anger vad vi betalar för vad gäller varans ursprung, transport, förädling och energiinnehåll. I denna satsning bör ingå att stat, landsting och kommuner köper in närproducerade och ekologiska livsmedel. En miljöinriktad offentlig upphandling är här ett viktigt verktyg. En del av de åtgärder som stärker konkurrenskraften i de gröna näringarna är samtidigt kontroversiella ur miljöperspektiv. Det gäller till exempel avveckling av skatten på handelsgödselkväve. En prissänkning på handelsgödsel kan leda till ökad förbrukning. Detta måste de gröna näringarna och regeringen vara uppmärksamma på. En kraftfull satsning krävs för att minska jordbrukets bidrag till övergödningen i våra hav och sjöar. Jag efterlyser åtgärder från regeringen. Här krävs också en helhetssyn, som jag inledde med. Det talas om stärkt konkurrenskraft, men vad kan hända med andra delar av politiken såsom giftfri miljö och minskad övergödning? Det är viktigt med analyser och att inte bara springa på. Fru talman! Den socialdemokratiska regeringen var pådrivande i reformeringen av EU:s jordbrukspolitik. Stöden anpassas nu efter konsumenternas efterfrågan och som förstärkning i arbetet på en bred landsbygdsutveckling, vilket också är bra. Snart beslutar EU om den så kallade hälsokontrollen. Där är vi i Sverige rätt så överens om färdriktningen. Samtidigt påbörjas diskussionen om framtidens jordbrukspolitik efter 2013. Jag vill åter ställa frågan till jordbruksministern - jag tog upp det förra året i debatten: Hur tänker sig jordbruksministern arbetet med detta, alltså att ta fram den svenska synen på jordbrukspolitiken som ska komma efter 2013? Tänker han sig slutna rum på departementet eller öppna diskussioner med alla partier, näringen, olika organisationer och inte minst konsumentrörelsen? Vad säger ministern? Fru talman! Jordbruksministern fortsätter i olika sammanhang att tala för det närproducerande och småskaliga jordbruket. Men - det går inte att komma ifrån - de öronmärkta pengarna för den ekologiska produktionen har strukits ur regeringens budget. Drygt hälften av medlen går i stället till vad regeringen kallar en samlad livsmedelsstrategi. Några nya pengar tillförs dock inte strategin, och resten är försvunna. Det är nu dags att jordbruksministern ger besked om hur miljökvalitetsmålen Giftfri miljö och Ett rikt odlingslandskap ska kunna uppnås samtidigt som förutsättningarna för ett långsiktigt hållbart jordbruk kraftigt försämras. Vad tänker Eskil Erlandsson göra för att stödja konsumenternas växande och alltmer entusiastiska engagemang för ekologiskt producerade varor? Dessutom visar den borgerliga regeringen återigen - denna gång med en nedskärning av ekoproduktionen - att man inte förstår kopplingen mellan statsministerns klimatpolitiska uttalanden i internationella sammanhang och de många långsiktiga åtgärder som krävs på hemmaplan för att trovärdigheten ska uppnås. Vi socialdemokrater vill att anslaget Åtgärder för att främja ekologisk produktion återinförs och att forskningen och kunskapen om den ekologiska produktionen utvecklas. Det krävs ökat stöd till lantbrukare för certifiering, ökad kunskap hos konsumenter och offentliga upphandlare, bättre marknadsföring och förfinade maskiner, metoder och växtsorter. Fru talman! Förra året avsatte den socialdemokratiska regeringen 15 miljoner kronor till hästnäringen. Pengarna har gått till bland annat forskning inom hästområdet och främjande av ett livskraftigt hästföretagande. Den borgerliga majoriteten i miljö- och jordbruksutskottet vill fortsätta satsningen, vilket är jättebra, men de har inte specificerat hur. Vi efterlyser en mer offensiv inriktning på hästverksamheten, som är en viktig resurs för landsbygden och som skapar många nya arbetstillfällen. Jag vill också passa på att fråga ministern om hans syn på de svenska ursprungsraserna kallblodstravaren och nordsvensken. Fru talman! Den tidigare socialdemokratiska regeringen påbörjade arbetet med att förenkla jordbrukets regelsystem och minska de administrativa kostnaderna. Den borgerliga regeringen lovade att fortsätta i samma spår och uppfylla målet för regelförändringarna, minus 25 procent senast år 2010. Precis som med många andra löften som regeringen kom med i valrörelsen - fast då var det valrörelse, och det är ju skillnad - har det inte gått så bra med uppfyllelsen. Förra veckan fick näringsminister Maud Olofsson stå till svars här i kammaren för att hon ökar, inte minskar, regelbördan för företagen. Min partikamrat Börje Vestlund citerade då Näringslivets Regelnämnd som kunde visa att den administrativa bördan har ökat med 63 procent under år 2007 och bara minskat med 12. Men Maud Olofsson håller masken och säger: Företagen känner att vi är deras bästa vänner. Jag är inte säker på det. Många av de företagare som jag träffar hemma i Värmland känner inte alls någon vänskap med den del av Centerpartiet som Maud Olofsson representerar. Vi var några stycken från olika partier som träffade LRF Ungdomen förra veckan. De efterlyste bland annat den sociala tryggheten för småföretagare. Vad gör ni med arbetsgivaravgiftshöjningen för bland annat den gröna näringen och med satsningen på småskaliga biogasanläggningar? Jag undrar: Vad säger ni till dem som känner sig svikna av vallöftena? Fru talman! Miljöfrågorna kommer alltid högt upp på listan när ungdomar rankar viktiga politiska frågor. Det handlar i grunden om deras känsla för rättvisa och demokrati. Jag träffar flera gånger om året studenter från Karlstads universitet. Dessa kloka och engagerade ungdomar efterlyser tuffa beslut från oss politiker som visar färdriktningen, och det är vi skyldiga dem att göra. Vi socialdemokrater tycker att det är viktigt att de ska kunna göra klimatsmarta val i fråga om transporter, kollektivtrafik, semesterresor och inte minst maten vi äter. Vi vill respektera deras känsla för djurskydd genom utökad märkning av päls- och skinnprodukter, och vi vill visa veganer och vegetarianer ökad respekt genom utförliga menyer i matsalar. Vi vill också ge dem möjlighet att ta över och driva landsbygdens företag vidare. Just nu pågår en generationsväxling som kräver sin uppmärksamhet. Hur ska ungdomarna kunna bo kvar, kunna ta över företaget och ha stabil inkomst, få tag på arbetskraft och ha det sociala trygghetsnätet som egenföretagare? Och hur ska de kunna ha tillgång till kulturellt utbud, socialt umgänge, utbildning och nödvändiga myndighetskontakter, service i olika former och kanske klara sig med bara en bil? Förra veckan mötte jag engagerade människor från byarörelsen. De efterlyste det här. De efterlyste den nationella landsbygdsstrategin. Det handlar om att ta bort stuprören mellan politikområden och om att myndigheter och verk får inskrivet i regleringsbrev att de ska ha med sig landsbygdsperspektivet i alla beslut. Sedan vill jag lägga till behovet av rural proofing , alltså landsbygdssäkring för alla politiska beslut som fattas. Ha alltid landsbygdsglasögonen på! Det skulle underlätta ungdomars möjlighet att bo kvar och ta över företagen och ge dem stabila grunder att stå på. Det är inte ungdomarnas ansvar att lösa de strukturella problem och de miljöproblem som tidigare generationer har skapat. De problemen ska vi lösa, bland annat genom att fatta långsiktigt kloka beslut här och nu. Fru talman! Det finns så mycket som jag skulle vilja ta upp här i dag i budgeten, men jag nöjer mig med dessa tankar och kommer tillbaka i replikskiftena. Men innan jag slutar vill jag yrka bifall till reservation 1 och 3 och önska en god jul och ett gott nytt år till alla er som lyssnar. (Applåder)

Jacob Johnson (V)

Anf. 2 Jacob Johnson (V)

Fru talman! De areella näringarna, jordbruket, skogsbruket och fisket är såväl den samhällsbyggande människans äldsta näringar som framtidsnäringar av avgörande betydelse för vår framtid. Det inser vi inte minst i klimatdebattens tid och särskilt nu bara några dagar efter Balimötet. Vi måste utforma en politik så att jordbruksmark och skogsmark används hållbart i alla dess dimensioner. Vi måste bruka våra naturresurser så att skogar, vattendrag och hav kan bli och förbli ekosystem i balans. Det är något som vi långt ifrån gör i dag. Rovfisket i våra hav är vid sidan av våra växthusgaspåverkande utsläpp kanske det tydligaste exemplet på att människan överutnyttjar och utarmar för oss livsnödvändiga ekosystem. Skogen är ett ekosystem av enorm betydelse för Sverige och även för omvärlden. I det betänkande som vi diskuterar i dag kan vi läsa att produktionen av skogsprodukter, som pappersmassa, papper och papp samt sågade träråvaror, sammanlagt uppgick till drygt 200 miljarder kronor och att exportintäkterna sammantaget var ca 50 procent eller drygt 100 miljarder kronor 2006. Men vi får inte, nu när klimatdebatten står i fokus, glömma bort skogens stora betydelse som kolsänka. Den genomsnittliga tillväxten beräknas till 108 miljarder skogskubikmeter medan de långsiktiga uttagen bedöms kunna ligga på 84 miljarder. Mellanskillnaden, inte mindre än 24 miljarder skogskubikmeter, ackumuleras i skogen och fungerar som en kolsänka, vilket är väldigt viktigt i dag när vi måste begränsa koldioxidhalten i atmosfären. Skogsråvaran är dock samtidigt mycket eftertraktad som biobränsle, till exempel i form av pellets till värmeverk eller i framtiden alltmer som råvara för till exempel syntetisk diesel till våra lastbilar. Men skogen är också livsnödvändig för att upprätthålla och behålla den biologiska mångfalden. Det är i detta spänningsfält mellan våra gamla traditionella produktionsmål, behovet av skogsråvara för biobränsleändamål, skogen som kolsänka och den biologiska mångfalden som vi har en stor utmaning att hitta balansen för en hållbar utveckling. Det är saker som vi säkert får anledning att diskutera många gånger under kommande år. Vi väntar på en skogsproposition från regeringen - vi får kanske höra om den kommer i mars, enligt planen. Och nästa höst ska det också komma en miljömålsproposition. För att klara riksdagens mål vad gäller den biologiska mångfalden måste samhället fortsätta att vara berett att satsa för att undandra skyddsvärd skog från avverkning och exploatering. Tyvärr har regeringen dragit ned stora summor för den biologiska mångfalden under utgiftsområde 20. Från Vänsterpartiets sida har vi utöver satsningen på ytterligare 1,6 miljarder under utgiftsområde 20 även föreslagit att anslagen för naturvårdsavtal och biotopskydd under Skogsstyrelsen i detta utgiftsområde bör ökas med ytterligare 50 miljoner kronor per år under perioden 2008- 2010. Det är välmotiverat, eftersom hittills endast 20 000 hektar har avsatts för naturvårdsavtal mot planerade 50 000 fram till 2010 och vad gäller biotopskyddsområden endast 16 000 hektar mot målet på 30 000 hektar. Takten måste höjas. Förutom att man måste skydda den biologiska mångfalden måste den vårdas. För naturvården har den arbetsmarknadspolitiska satsningen Gröna jobb varit viktig. Vi vill till skillnad från regeringen inte avveckla det projektet utan utöka satsningen till att utöver Skogsstyrelsen inkludera naturvårdsinsatser under Naturvårdsverkets och Fiskeriverkets ansvarsområden med verksamhet riktad till långtidsarbetslösa ungdomar. För detta har vi i vår alternativa budget förstärkt både Skogsstyrelsens, Fiskeriverkets och Naturvårdsverkets anslag. Vi har även tagit upp problemen med den låga pris- och löneomräkningen, till exempel när det gäller Skogsstyrelsens miljömålsarbete. Låt mig få säga några ord om den extremt låga pris- och löneuppräkningen för statliga myndigheter. Den är endast 0,78 procent för nästa år samtidigt som lönerna på arbetsmarknaden genomsnittligt har stigit med 3,4 procent. Mellanskillnaden motsvarar ett rationaliseringskrav på den statliga sidan på 5 000 arbeten. Det är mycket märkligt. Också regeringen säger att de vill satsa på forskning, rättssäkerhet och utveckling av ny kunskap, bland annat inom de areella näringarna och klimatfrågan. Det ger en negativ signal till de unga som snart ska ut i arbetslivet. Det är en signal som säger: Vi i de statliga myndigheterna har många viktiga arbetsuppgifter, men vi behöver inte er nya unga. Vi drar ned antalet anställda i takt med att de gamla går i pension. Gör något annat! Starta eget till exempel! Fru talman! Vänsterpartiet har genomgående kompenserat myndigheterna för den låga PLO:n, inte bara Skogsstyrelsen utan även Jordbruksverket, SVA, Fiskeriverket och Livsmedelsverket. Denna satsning från Vänsterpartiets sida är en del av en medveten offensiv politik för fler jobb inom den offentliga sektorn. Vi tror mer på att politiken ska peka ut behoven av samhällsinsatser och möjliggöra dessa än att man som regeringen ska försämra för de arbetslösa så att de tvingas ut till diskutabla jobb såsom lågt betalda så kallade hushållsnära tjänster. Jag tror till exempel att de 3 miljoner kronor extra som vi vill satsa på Livsmedelsverket skulle behövas för insatser för hantering av säker och bra mat. Tror inte jordbruksministern att dessa medel hade varit bra att ha tillgång till efter skandalen med hanteringen med nya bäst-före-datum på köttfärspaket hos Ica och andra livsmedelskedjor? Det framgår för övrigt av betänkandet att en översyn av det gemensamma EG-regelverket avseende hygien och kontroll har påbörjats och ska vara klar under 2009. Mot bakgrund av köttfärsskandalen ställer jag mig tveksam till utskottsmajoritetens ambition att få enklare och mindre kostsamma regler, som det står i betänkandet. Tvärtom tyder det inträffade på att kraven måste höjas, att fler oanmälda kontroller bör göras, att kompetensen hos personalen måste höjas och kanske system med certifiering av de företag som säljer kött till allmänheten bör införas. Fru talman! De stora rovdjuren har en viktig roll för den biologiska mångfalden. För att man ska kunna förbättra samexistensen mellan människor och rovdjur är det betydelsefullt att minimera rovdjursangreppen på tamdjur. Detta kan i stor utsträckning åtgärdas genom förebyggande åtgärder. Rovdjursstängsel har visat sig vara särskilt effektiva för att minska antalet rovdjursangrepp på djur inom inhägnat område. Vi har föreslagit en ytterligare satsning på detta under perioden, stöd som skulle delas ut som bidrag till tamdjursägare i rovdjurstäta områden. Vi i Vänsterpartiet värnar ett starkt och oberoende djurskydd i Sverige. Vi har avvisat regeringens nedläggning av Djurskyddsmyndigheten och att man ska överlåta ansvaret på Jordbruksverket. Vi anser att Djurskyddsmyndigheten borde återinrättas från den 1 juli 2008 och att anslagsnivån från och med 2009 åter ska ligga på nivån ca 95 miljoner kronor. Vi är inte bara kritiska till att Djurskyddsmyndigheten läggs ned utan även till den ambitionssänkning som regeringens budget innebär. Regeringen sänker anslagen till den statliga djurskyddsverksamheten från ca 95 miljoner kronor per år till ca 50 miljoner kronor per år inklusive särskilda pengar till Lantbruksuniversitetet. Det är alltså en neddragning med nästan 50 procent. Här blir det verkligen upp till bevis, jordbruksminister Erlandsson. Jag och Vänsterpartiet kan utlova en aktiv kritisk oppositionspolitik till förmån för en framåtsyftande djurskyddspolitik med högt ställda krav. En annan fråga där vi har en skarpt skiljaktig mening gentemot jordbruksministern och regeringen är stödet till det ekologiska jordbruket. Vi anser att för att nå de nationella målen för ekologisk produktion och konsumtion får de öronmärkta anslagen till ekologisk produktion inte minskas. Vi avvisar därför regeringens förslag att avveckla anslagen till förmån för andra satsningar under konkurrenskraftig livsmedelssektor. Sammanfattningsvis kan vi konstatera att Vänsterpartiet inom det här utgiftsområdet satsar 122 miljoner kronor mer än regeringen. Vi är det parti som satsar mest på de här framtidsfrågorna. Fru talman! Avslutningsvis står jag givetvis bakom Vänsterpartiets reservationer i ärendet, men för att vinna tid avstår jag från att yrka bifall till dessa.

Anf. 3 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till reservation 2. Det här området handlar mycket om samklang mellan människorna och de resurser som vi lever av. Det är mycket av hav, landsbygd och företagande. Det är också en stor del av de stora ytorna och skogarna som vi använder som produktion. Miljöpartiet anser här, liksom på de flesta områden, att det är långsiktig uthållighet som ska gälla. Det är att värna om att leva på räntan och inte ta av kapitalet eller med andra ord fördärva för kommande generationer. Vår miljöbelastning måste minska, både i Sverige och i andra länder. De areella näringarna är viktiga för att uppnå miljömålen. Miljöpartiet vill att Sveriges jordbrukspolitik ska syfta till en hållbar landsbygdsutveckling med ett ekologiskt anpassat jordbruk, där miljömål och god djurhållning prioriteras. Regeringen har hittat på ett nytt konto som heter Miljöförbättrande åtgärder inom jordbruket. Det låter ju bra med 13 miljoner till det. Regeringen har också valt att satsa på konkurrenskraftig livsmedelssektor, vilket också låter bra, med 17 miljoner. Det är 30 miljoner sammanlagt. Men det är något som inte stämmer, något som jag inte riktigt har fått en förklaring på. Man slopar åtgärderna för ekologisk produktion. Samtidigt har vi antagit mål här i Sveriges riksdag om 25 procent ekologisk konsumtion i offentlig sektor och 20 procent ekologisk produktion. För mig går det inte ihop. Det verkar som om man inte tror att ekologiska livsmedel är bättre för miljön och att man inte har insett att efterfrågan ökar. Konsumenterna vill ha det. Så varför ändra på de här pengarna och göra dem mer diffusa? Som det är nu kan det gå till ekologisk produktion, men det kan också gå till ett hyfsat kontrollerat kemikaliejordbruk. Kanske har jag fel. Jag hoppas det. Men vi har mål om en giftfri miljö, och de tycker jag att vi ska jobba mot. Det är en ologisk kullerbytta som har fått fäste. Ett ekologiskt produktionssätt har långsiktigt hållbart för ögonen. Men det finns hinder och motstånd som måste besegras. För att få genomslag behövs smörjmedel. Det vill regeringen nu avskaffa. Det är synd, får jag säga. Därför har vi i Miljöpartiet kvar det anslaget i vår motion. Till djurskyddet har vi i vår budgetmotion föreslagit ytterligare 40 miljoner. Nedläggningen av Djurskyddsmyndigheten är enligt vår uppfattning ett uttryck för regeringens sänkta ambitioner på området. Nedläggningen är redan genomförd, och djurskyddet har återförts till Jordbruksverket. Det är en ryckighet i myndighetsorganisationen, men förvisso ett vallöfte och i den meningen ett infriat sådant. Miljöpartiet vill dock inte ha några sänkta ambitioner, för vi tror att det trots flytten finns en del att göra. Vi höjer därför anslaget i vår motion. Vi ser nu också att det sker ytterligare förändringar för djurskyddet och för skattebetalarna. Djurskyddet för näringens djur ska föras över från kommunerna till länsstyrelserna och finansieras över skattsedeln. Man tar därmed bort kommunens självbestämmande, och man låter skattebetalarna stå för jordbrukets djurskyddskontroll, oavsett hänsyn till miljöpåverkan eller annat. Vidare kommer man att föra över foder- och livsmedelskontroll på samma vis. Ytterligare ett exempel är den förprövning av djurstallar som nu ska vara avgiftsfri. Man gynnar ett slags näring på bekostnad av skattebetalarna, och jag tycker att det är lite märkligt. Det är även ett slag mot kommunerna, mot djurskydds- och livsmedelskunniga och de människor som har jobbat med dessa frågor och byggt upp den enorma kunskap som finns i kommunerna. Att ha en stor lokalkännedom är guld värt när det handlar om viktiga frågor som berör människors vardag. Jordbruket med djurskötseln är en typisk sådan sak. En motion som vi har lagt fram i det sammanhanget är att bevara åkermarken. I dag hotas åkermarken av flera intressen samtidigt som vi behöver mark i vår nära framtid för att kunna producera både mat och energi. I dag pågår byggen på bördig jordbruksmark utan hänsyn till förstörda värden. Det är inte hållbart. Det behövs en kartering av åkermarken och dess bördighet så att vi kan använda marken till rätt saker. Det är svårt att låta bli att nämna dessa köpcentrum som på ett förödande sätt förstör åkermarken för all framtid, och det är precis vad som händer i många kommuner runt om i landet, inte minst i min egen omgivning. Framtiden för oss på västkusten verkar vara att leva av shopping, konsumtion och turism allena. Det finns stora problem med fisken i våra hav. Två särskilt utsatta fiskarter är ålen och torsken. För Östersjön finns tre centrala och sammanhängande problem. Beståndet är utarmat, fiskeflottans kapacitet är för stor och kontrollsystemet, inte minst för Sverige, är undermåligt. Dessa problem hänger ihop. Både ekosystem, konsumenter och de som lever på att fiska drabbas, och det slår speciellt hårt mot det småskaliga, kustnära fisket. Torskbestånden i östra Östersjön, öster om Bornholm, ligger under säkra biologiska gränser. Det innebär bland annat att reproduktionen hämmas. Forskarna har i flera år rekommenderat ett totalstopp för torskfisket. Den svenska torskflottan är överetablerad. Vissa menar att den borde halveras för att nå en acceptabel lönsamhet. Överkapacitet i kombination med dålig lönsamhet skapar en god grund för fusk. Det svenska kontrollsystemet måste bli effektivare, vilket Miljöpartiet motionerade om redan 2005. En handlingsplan behövs för att minska överkapaciteten. Prioriteringar behövs för det småskaliga fisket. Minskningen bör ske på dem som gör störst ingrepp, och det råder ingen tvekan om att bottentrålningen där är ifrågasatt. Vi ser att det behövs en styrning både med kvoter och skrotningsbidrag, och därför vill vi höja skrotningsbidraget med 50 miljoner i vår budgetmotion. Vi tycker att bättre fiskevård kan främja utvecklingen av fler fiskarter, inte minst av den akut hotade ålen. Därför vill vi också öka detta anslag med 10 miljoner. Miljöpartiet var med och drev igenom en kraftig satsning på landsbygdsprogrammet tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern. Vi är glada att det fortfarande är så, och vi vet att det är en positiv sak. Vi känner oss alltså nöjda med att veta att vi drev på för att få dessa pengar. Det kan tyckas lite självgott att stå här och klappa sig på huvudet, men ingen annan kommer att tala om att Miljöpartiet var med och drev på för dessa pengar, så därför gör jag det själv. Vi tror också att ett hållbart jordbruk behövs som nav för det kretsloppssamhälle vi alla måste nå. Det finns ingen stad som kan leva utan sitt omland, sin landsbygd och sitt jordbruk.

Anf. 4 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Ledamöter och åhörare! Jag har stått i den här kammaren ganska många gånger och pratat om jordbruks-, skogs- och fiskepolitik med angränsande näringar. Men jag har aldrig tidigare stått här och varit så nöjd och glad som jag är just nu. Aldrig förut har det varit så roligt att prata omkring detta som det är just nu. Varför nu detta, fru talman? Jo, för det finns en framtidstro i det svenska jordbruket. Det finns en framtidstro i de gröna näringarna. Mycket av den framtidstron beror på att det i dag finns en lönsamhet som inte har funnits tidigare. Det är en lönsamhet som i sin tur till största delen beror på att vi har fått en ökad efterfrågan på den produktion som de gröna näringarna har - en ökad efterfrågan från marknaden. Varför har vi fått det? Jo, det har vi fått därför att allt fler länder runt omkring i världen går från svält till välstånd. Allt fler människor kan i dag äta sig mätta. Man kan äta mer mat, och man kan äta bättre mat. Detta, mina vänner, tycker jag är något som vi har anledning att glädjas åt allesammans! Men just de gröna näringarnas yrkesutövare, bönderna, har särskilt stor anledning att vara nöjda, för det ökade välståndet har alltså lett till en ökad efterfrågan på livsmedel - livsmedel som våra bönder, våra yrkesutövare, här i Sverige kan producera och sälja på en världsmarknad. Fru talman! De högre priserna har dessvärre inte kommit alla till del. Många djurbönder är hårt trängda, till viss del på grund av de höga priserna på spannmål som gör fodret till djuren dyrare, men också på grund av att vi har hårda regler här i Sverige vad beträffar bland annat djurvälfärden och miljön. Vi i Sverige ska även fortsättningsvis ha ett strängt regelverk både vad gäller djurens välfärd och miljön. Men de stränga reglerna kostar pengar för företagarna - pengar som gör att Sveriges bönder har en sämre konkurrenskraft än vad konkurrenten inom Europeiska unionen har. För att kompensera för dessa hårdare regler satsar regeringen i innevarande års budget i genomsnitt 235 miljoner kronor om året för att stärka jordbrukets konkurrenskraft. Detta paket för att stärka näringens konkurrenskraft är framför allt, vilket kammaren säkert har insett, riktat till djurbönderna. Vårt konkurrenskraftspaket på 235 miljoner kronor om året kommer att göra det lättare, lite roligare och lite mer lönsamt att vara bonde, när vi föreslår avskaffandet av en rad avgifter. Låt mig i sammanhanget, apropå den ställda frågan, säga att detta också innebär en förenklad administration och därmed enklare regelverk att följa. En del av målet att minska den administrativa bördan med 25 procent under mandatperioden som regeringen har ställt ut är i och med detta infriat. Ett exempel är att vi slopar de avgifter som i dag tas ut för någon som vill förpröva ett nytt djurstall. Jag och regeringen menar att den som vill bygga ut och expandera inte ska drabbas av den här typen av avgifter. Snarare ska vi lyfta på hatten för dessa människor som satsar tid, pengar och engagemang för att utvidga eller nystarta företag. Vi kommer även att höja återbetalningen av energiskatterna för bonden. Dels sänker vi nivån för när återbetalning börjar gälla från 1 000 kronor till 500 kronor, dels kommer vi att betala tillbaka hela beloppet när väl summan överstiger 500 kronor. En annan del av konkurrenskraftspaketet är att vi inom en inte alltför avlägsen framtid räknar med att lägga fram ett förslag för riksdagen där vi föreslår att djurskyddet flyttas från kommunerna till länsstyrelserna och att det görs kostnads- och avgiftsfritt för bonden. Detta hoppas vi leder till tre saker. Dels mer pengar kvar i plånboken för den enskilde bonden, som slipper kontrollavgifterna. Det är mest betydelsefullt för den lille bonden som inte har så många djur. Dels mer likvärdig kontroll över landet för lantbrukarnas skull men också för djurens skull. Dels hoppas vi också att inspektörerna genom att jobba i större enheter och få fler arbetskamrater kan specialisera sig, vidareutveckla sig och bli helt enkelt bättre på sitt jobb till gagn för såväl djuren som Sveriges bönder. Mina medarbetare på departementet har hjälpt mig att räkna på vad typbonden - om det finns någon sådan - med 75 mjölkkor kan tänkas få i ökad intäkt eller minskad kostnad på vårt konkurrenskraftspaket. Den bonde vi räknade på skulle spara 5 200 kronor om året med hjälp av konkurrenskraftspaketet. Det är pengar som kan användas till exempel till att investera vidare i företaget. Fru talman! Livsmedelsindustrin i Sverige är Sveriges fjärde största bransch. Den sysselsätter ungefär 60 000 människor i alla olika delar av vårt stora land. Livsmedelsindustrin finns, som ingen annan bransch, över hela landet. Den är viktig för att det ska finnas jobb och tillväxt i hela Sverige. Det är också en bransch som domineras av småföretag. Eftersom branschen är så viktig för jobb och sysselsättning i hela Sverige har regeringen aviserat ett treårigt program, en treårig livsmedelsstrategi, för hela Sverige. Livsmedelsstrategin för hela Sverige innebär att vi samlar alla åtgärder som regeringen vidtar för livsmedelsbranschen så att vi ser alla i hela livsmedelsbranschen. Givetvis kommer olika delar av branschen att behöva olika insatser. Därför innehåller livsmedelsstrategin för hela Sverige flera olika delar. En del handlar om att skapa en dialog med näringen så att vi i regeringen kan jobba tillsammans med yrkesutövarna i branschen för att skapa fler jobb och tillväxt i hela landet. En annan del handlar om att vi satsar ytterligare på exportfrämjande åtgärder. Svenska livsmedel är av god kvalitet och är säkra för konsumenterna att äta. Det är något som efterfrågas mer och mer, kan vi konstatera, runt omkring i världen. Genom att satsa på export av livsmedel kan vi hålla uppe en livskraftig produktion också här i Sverige. En tredje del av livsmedelsstrategin för hela Sverige handlar om att stötta projekt och företag som jobbar med alla former av mat med mervärde. Vad kan det vara? Det kan vara såväl ekologiskt som småskaligt och närodlat som ryms inom den rubriken. Låt mig också konstatera i sammanhanget att just småskaligt och närodlat ofta är även ekologiskt. Genom att lägga samman dessa tre satsningar är jag övertygad om att olika produktionsinriktningar av företag kan ha nytta av varandra och varandras erfarenheter. Här vill jag också poängtera att företag som producerar mat av mervärde har goda möjligheter att söka pengar inom ramen för landsbygdsprogrammet. Det är programmet som innehåller 5 miljarder kronor varje år i sju år framåt. Fru talman! Jag har tagit upp några av de stora dragen i årets budgetförslag. Jag skulle också vilja ta upp ett par andra saker som finns med i regeringens budgetförslag. Det första är fiskeområdet. Här föreslår regeringen att Fiskeriverket förstärks med 7 miljoner kronor, så att vi från svensk sida klarar av att förstärka fiskerikontrollen. En väl fungerande fiskerikontroll är en viktig del i att även fortsättningsvis ha en hållbar förvaltning av våra fiskeresurser. En annan fråga berör Sametinget och dess verksamhet. Regeringen föreslår att vi från 2009 satsar 10 miljoner kronor för att undersöka förutsättningarna för en fortsatt process avseende uppförandet av en sametingsbyggnad. Dessutom förstärks Sametinget med 6,1 miljoner kronor nästa år, förutom de 2 miljoner som vi har förstärkt med redan innevarande år, för att förbättra möjligheterna till att ha juridisk kompetens, ledning, sakhandläggning samt finansiella och interna styrningar. Fru talman! Det är alltså med stor tillfredsställelse som jag i dag står framför riksdagens ledamöter och debatterar och diskuterar regeringens budgetförslag i de viktiga delarna. Jag är verkligen nöjd med det förslag till budget som finns på mina ansvarsområden. Detta är en budget som leder till fler jobb, som gör det enklare, roligare och mer lönsamt att vara företagare inom de gröna näringarna. (Applåder)

Anf. 5 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Jag kan vara överens med jordbruksministern om att det finns en stor framtidstro i det svenska jordbruket. Det gäller just ökad efterfrågan på råvaran, både maten och produkter, som kan hjälpa till i fråga om klimatförändringarna. Det kan vi vara helt överens om. Sedan tar ministern upp frågan om hårdare regler i Sverige för djurvälfärd. Det kostar pengar för lantbrukaren. Svenska jordbrukare, jordbruksministern, ska sälja på de svenska mervärdena, det vill säga att vi tar hand om våra djur på ett bra sätt, att vi har en sträng djurskyddslagstiftning och att det sker en ursprungsmärkning. När kommer det någon form av ursprungsmärkning, jordbruksministern? Ni sade i valrörelsen att en sådan skulle komma, men jag har inte märkt något. Det är där möjligheten finns för den svenska jordbrukaren att sälja produkter till oss konsumenter. Ministern var stolt över att ni hade tittat på frågan om typbonden. Typbonden har 75 mjölkkor och kan få en sänkt kostnad på 5 200 kronor per år, om jag har förstått dig rätt. Samtidigt tar ni bort den generella sänkningen av arbetsgivaravgiften med 5 procent. LRF har konstaterat att denna åtgärd har höjt skatten på arbete för Sveriges småföretagare. Jag skulle tro att summan 5 200 kronor per år inte täcker sänkningen. Det här skulle kosta staten 235 miljoner. Stå inte här och slå dig för bröstet för mycket när det gäller sänkt kostnad för respektive lantbrukare.

Anf. 6 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag tror inte att det råder några som helst delade meningar i kammaren om att vi ska ha kvar den djurskyddslagstiftning vi har i Sverige. Jag har aldrig sagt att vi ska göra förändringar som innebär att vi sänker den nivå vi har i Sverige. Vi ska göra någonting annat. Vi ska nämligen utnyttja den höga nivån som vi har på området för att stärka bland annat vår livsmedelsexport. Men samtidigt ska man vara medveten om att det här kostar för någon. Det var det jag talade om i mitt huvudanförande. Jag tycker att detta är en del av samhällets förpliktelse, nämligen att kompensera för detta högre åtagande. Samtidigt ska vi använda våra erfarenheter och kunskaper på det här området och föra ut dem på Europaplanet, så att vi får upp nivån även på den europeiska kontinenten till den nivå som vi har. I det avseendet, Ann-Kristine Johansson, har vi redan lyckats. Vi har lyckats förbättra livet för 4 miljarder kycklingar i Europa under det här året. Det var ett arbete som pågick under många år under den tidigare regeringen, som då inte lyckades komma någonstans i detta avseende. Men nu är frågan löst. Vad beträffar ursprungsmärkning har jag kommit till den ståndpunkten att vi är angelägna om att få fram nya företag som tar fram nya produkter. Att då sätta ribbor som gör att en liten företagare eller rentav en nyföretagare inte orkar komma över ribban och sätta i gång sin verksamhet är inte framgångsrikt för att utveckla företagande i olika eller alla delar av Sverige. Vi säger i stället: Inför det här med frivillighet! Jag har personligen tagit initiativ till att vi även ska få ett system med klimatmärkning. Då är det upp till .

Anf. 7 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Varav hjärtat är fullt . Frivillig märkning: När man diskuterar möjligheten för mig som konsument att välja svenska råvaror, att det är tydligt i affärerna när jag går dit och handlar, är det klart att det behövs ursprungsmärkning. Lantbrukarna, LRF, efterfrågar det. Jag läste ett pressmeddelande i veckan utifrån det som har hänt när det gäller köttfärsskandalen att man efterlyser ursprungsmärkning så att konsumenterna kan lita på det de köper, att jag som konsument verkligen kan välja i affären. Då hjälper det den nye lantbrukaren som kan sälja sina produkter. Vi ska vara stolta över det svenska mervärde som våra duktiga lantbrukare runt om i Sverige producerar: god och säker mat, och djuren har det bra. Vi ska också vara stolta över det runt om i Europa och i världen. Jordbruksministern och jag är överens om att Sverige har drivit på i de här frågorna i många år i EU och att man tar steg på vägen framåt. Men vi borde här i Sverige kunna få fram ett förslag på ursprungsmärkning, när vi alla är överens om att det är viktigt att jag som konsument kan välja när jag kommer till affären. Jag frågade när det gällde typbonden som skulle tjäna 5 200 kronor, tror jag det var, och konkurrenspaketet som kostar staten drygt 200 miljoner när man tar bort den generella sänkningen för arbetsgivaravgiften. Jag tror inte att de kompenserar varandra, utan jag tror att den här företagaren - om han nu ska anställa personal, vilket jag hoppas att han gör - får en högre kostnad när man tar bort arbetsgivaravgiften.

Anf. 8 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Vad beträffar ursprungsmärkning och andra typer av märkning är det konstaterat att alla sådana saker innebär merkostnader. Mest betungande är merkostnaderna i ett initialskede, när en produkt lanseras eller när ett företag startar sin verksamhet. Då har vi sagt att detta är jättebra, men har vi ett obligatorium kring de här frågorna riskerar vi att inte få några nya produktlanseringar eller några nya verksamheter som startar, som ofta är i mikroformat. Det tycker vi är tråkigt och synd. Därför har vi sagt att det är självklart att sådana här saker som produkter med mervärden säljer. Men den gången vi sätter ett obligatorium kring det riskerar vi att få det jag inte vill ha, nämligen ett minskat företagande. Därav frivilligheten på det här området. Mat med mervärde säljer vi på den internationella marknaden. Det är efterfrågat i vårt eget land. Självklart ska vi försöka vidareutveckla de här olika sakerna. Sedan är det i denna del så att det är upp till dig och mig och alla andra att välja eller välja bort. Du kanske väljer bort det som inte har den märkning som du är intresserad av. Vad beträffar arbetsgivaravgifterna, slutligen, kan jag konstatera att vi har gjort många förändringar i olika avseenden vad beträffar arbetsgivaravgiftsuttag och löneskatteuttag, allt i syfte att få fler i arbete. Jag kan kort och gott konstatera, Ann-Kristine Johansson, att vi i dag har över hundratusen fler sysselsatta i vårt land jämfört med hur det var för drygt ett år sedan, och konjunkturläget är ungefär detsamma. Det bevisar för mig att vi har lyckats även i detta avseende.

Jacob Johnson (V)

Anf. 9 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Jag tycker att det är trevligt att jordbruksministern så här strax före jul kan konstatera att han aldrig har varit så nöjd och glad. Jag kan bjuda på att jordbruksministern kan vara nöjd och glad över jullovet. Jag har några frågor för att följa upp tankarna på livsmedelsstrategin, som jordbruksministern pratade om. Jag känner mig lite osäker på strategin att satsa på export av livsmedel. Vi får väl se hur den kommer att formuleras, men man måste betänka problemen med transporter. Transporterna av dessa livsmedel måste bära sina fulla miljökostnader. Det är viktigt att beakta. Sedan vill jag också ta upp frågan om säker och bra mat mot bakgrund av fusket med köttfärsen i butikerna. Jag har ställt en skriftlig fråga till jordbruksministern om vad han avser att göra för att tillsynen ska bli bättre. Jag har fått ett, som jag tycker, ganska kortfattat svar, nämligen att det är viktigast att butikerna följer gällande regler och att han hoppas att uppmärksamheten ska leda till skärpning från butikernas sida. Jag tycker att det är en lite passiv inställning. I och för sig säger jordbruksministern också att kontrollerna måste förbättras. Jag vill fråga jordbruksministern: På vilket sätt tänker han ta initiativ till att livsmedelskontrollen förbättras?

Anf. 10 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jacob Johnson tar upp en väldigt angelägen frågeställning, nämligen matsäkerheten. Det får inte råda något som helst tvivel om att det som tillhandahålls i en affär eller på en restaurang är sunt och säkert. Därom hoppas jag att vi alla här i kammaren är överens. Som svar på frågeställningen skulle jag emellertid vilja konstatera att det mesta av lagstiftningen på livsmedelsområdet nu är harmoniserat inom Europeiska unionen. Det finns tydliga regler för hygienisk hantering av livsmedel, märkning men också offentlig och officiell kontroll. Livsmedel som inte är säkra får inte släppas ut på marknaden. Det är företagen som ansvarar i olika och alla led för att se till att så är fallet. Tro inget annat! I första hand är det företagen i alla led som har ansvaret. Sedan har vi kontroller kring att efterlevnaden finns. I Sverige utövas denna kontroll av landets kommuner, enligt den lagstiftning som finns. Det är ett förhållningssätt som jag vill att vi ska fortsätta att ha, för där finns den absoluta närheten. Kan man då göra oanmälda inspektioner? Svaret är ja. Man kan göra detta. Det behövs alltså ingen ändring av vare sig lag eller förordning i denna del. Kan man utöka antalet kontroller? Ja, i praktiken kan man göra det, därför att kommunerna har möjlighet att ta betalt för den tillsyn som de utövar.

Jacob Johnson (V)

Anf. 11 Jacob Johnson (V)

Fru talman! Ja, men det finns mer konkreta saker som man bör kunna verka för, till exempel genom Livsmedelsverket och genom att anslå mer pengar till Livsmedelsverket så att de verkligen kan sätta press på kommunerna att sköta detta på ett riktigt sätt. Såvitt jag känner till har man i både Finland och Danmark ett längre gående regelverk. Där har man större kontroll på utbildning bland dem som jobbar med kötthantering. Livsmedelsföretag med en viss storlek bör ha särskilda kvalitetsansvariga som jobbar med dessa frågor systematiskt. Det får inte bli enstaka utbildningsinsatser som den som Ica förbereder fram till den 15 januari för att få sin personal att bli mer medveten. Man måste jobba långsiktigt. Jag tycker att jordbruksministern har ett ansvar att verka för att vi får ett långsiktigt arbete för att höja kompetensen inom livsmedelsnäringen så att detta aldrig mer kan upprepas.

Anf. 12 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Företag har att ta fram egenkontrollprogram. De utgör återigen, Jacob Johnson, grunden för att livsmedel är och ska vara sunda och säkra. I egenkontrollprogrammen kan det självklart föreskrivas om utbildning, vidareutbildning och kompetenshöjning av medarbetare i ett företag. Det är bra att de gör. Men även där måste man vara observant på att det skiljer oerhört mycket på storlek mellan de stora aktörerna och den lilla aktören. Att sätta en ribba som gör att det blir omöjligt för den lilla aktören att starta i livsmedelsbranschen eller introducera ny produktion tror jag inte betjänar verksamheten i Sverige. Men grunden är ändå att livsmedel och mat ska vara sunda och säkra och att inget annat ska komma ut på marknaden. Livsmedelsverket ska utgöra, och utgör på ett föredömligt sätt skulle jag vilja säga, en kunskapsbank från vilken man kan hämta den information som man möjligen inte besitter på lokal nivå. Livsmedelsverket utgör också en grund för att anordna och arrangera vidareutbildning, kurser och liknande för att sprida nya kunskaper och rön till dem som hanterar den livsviktiga maten för oss alla.

Anf. 13 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Tack till jordbruksministern som deltar i debatten! Det är mycket bra. Jordbruksministern sade tidigare att lönsamheten inom jordbruket är mycket god och att det är roligt. Jag delar naturligtvis den uppfattningen. Det är kul om det svenska jordbruket går bra. Samtidigt görs något som man kan ifrågasätta, och det är sakerna som jag tidigare tog upp. Det handlar om att man plockar bort djurskyddet och livsmedelstillsynen från kommunerna och lägger över det på länsstyrelserna - det må vara hänt - och att detta ska finansieras via skattsedeln. I dag har kommunerna möjlighet att själva bestämma hur man vill göra. Vill man finansiera via skattemedel har man bestämt det i den majoriteten som finns i kommunen eller så har man gjort det på något annat sätt, med avgifter och så. Man har haft ett självbestämmande i kommunen. Så gör man inte nu; nu är det rakt av skattemedlen som ska betala detta. Dessutom har vi förprövningen av djurstallar som också är en sådan sak som ska gå via skattsedeln. Det är en konstig kullerbytta när man gör på detta vis. Samtidigt säger man att man inte behöver ge något extra stöd till den ekologiska produktionen.

Anf. 14 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag tror inte att jag sade att jordbruket har god lönsamhet utan att lönsamheten har ökat. Men det är gott och väl det. När det gäller djurskyddet kan vi konstatera, och det tror jag att kammarens ledamöter har gjort vid ett flertal tillfällen, att mellan en fjärdedel och en tredjedel av landets kommuner, det har varierat lite mellan åren, inte utövar den lagstadgade kontrollen över huvud taget. Vilket djurskydd finns det i de kommunerna? Ibland finns det, för då har man fått tag i en inspektör. Nästa år har vederbörande försvunnit till en annan sysselsättning eller flyttat. Då är vi där igen. Vi måste ha kontinuitet i denna verksamhet. Vi kan därtill konstatera att många djurhållningar har specialiserats på ett sätt som gör att det behövs specialistkunskaper. Det är omöjligt i den kommun som inte har så många yrkesverksamma bönder att hålla denna specialistkompetens och att göra det kontinuerligt. Många som är i verksamheten tycker också att det är jätteskönt att ha någon att prata med, en jobbarkompis. I de allra flesta kommuner är inspektörerna ensamma, vilket ställer till oändliga problem när vederbörande ska vara ledig, ha semester, vara hemma för vård av sjukt barn och så vidare. Detta löses med det förslag som vi ämnar lägga på riksdagens bord inom närtid. Låt mig också konstatera apropå frågeställningen om varför vi tar bort avgifterna att det faktiskt inte är alla djurägare som har fått betala avgiften. Det är bara de livsmedelsproducerande djuren och deras ägare som har fått betala avgiften. Sällskapsdjuren har kommit undan.

Anf. 15 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! När det gäller sällskapsdjuren känns det lite grann som om det faller mellan stolarna. Jordbruksministern kanske kan förtydliga att det inte är så. När man tittar på länsstyrelsernas remisser för överföringen av verksamheter till länsstyrelserna har samtliga länsstyrelser som har svarat på remisserna inget emot att ta emot detta, men de har påpekat att det kommer att öka kostnaderna och arbetsuppgifterna. Blir det långa väntetider gynnar det inte någon - inte näringen heller. De behöver mer resurser i så fall. Jordbruksministern säger att kontrollen i kommunerna inte har skett på ett bra sätt och enligt de lagstadgade reglerna. Länsstyrelserna har haft möjlighet att ta kommunerna i hampan och tala om att detta måste det göras något åt, men det har man inte gjort. Man har också lagt över EU-arbetsuppgifter på kommunerna som man inte har gett dem resurser till. Nu använder man det som ett medel för att flytta över allt till länsstyrelserna. Det är konstigt. Jag vet att många kommuner är otroligt upprörda. Man har tjänstemän som jobbar ihop i team med olika frågor, och man har en sakkunskap och lokalkännedom som innebär oerhört mycket för kommunen. Allt detta kommer man nu att förändra.

Anf. 16 Eskil Erlandsson (C)

Fru talman! Jag tycker faktiskt att Tina Ehn svarade på sina egna frågeställningar. Som jag nämnde i mitt anförande gör vi detta för att vi vill ha enhetlighet och likformighet inför lagar och förordningar i vårt land. I många kommuner har det fungerat på ett alldeles utmärkt sätt, men i ett stort antal har det alltså inte över tiden fungerat på det sätt som jag tycker att den församling som jag har framför mig ska kräva att det gör. Därav denna förändring. Låt mig också konstatera att vi har en grundlagsskyddad kommunal självständighet. Det har gjorts mängder med påpekanden från statliga organ, länsstyrelser och andra om att saker och ting måste förändras. Men till syvende och sist avgör det kommunala självstyret om resurser tillförs eller inte. Vad beträffar sällskapsdjur är det utan tvivel så att de omfattas av samma lagstiftning och att samma tillsyn ska utövas. Men möjligheten att göra det är begränsad eftersom man inte vet var de finns och inte kan ta betalt för det. I många kommuner är det sällskapsdjuren som har de många ägarna och som de facto är de många. Då är det även i det fallet inte så lätt att upprätthålla en bra verksamhet. Därav de föreslagna förändringarna som snart kommer på riksdagens bord. Låt mig allra sist tacka härvarande ledamöter för ett gott samarbete under det gångna året. Jag hoppas att det ska bli lika gott under det kommande året. Jag vill också tillönska alla härvarande en riktigt god och avkopplande jul- och nyårshelg.

Anf. 17 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Låt mig först av allt yrka bifall till förslagen i betänkande 2007/08:MJU2 som vi nu har att ta tag i. Det är i många avseenden ett konglomerat av mängder av områden som hopfogas i det här betänkandet. Jag ska försöka att i någon mån spänna över hela området. Det är oerhört glädjande att vi nu har en regering som har tagit sin politiska utgångspunkt i företagens och företagarnas villkor. Det har vi saknat under väldigt lång tid. Man har sett till helt andra utgångspunkter. Just därför är den här budgeten så intressant att försvara. Som en randanmärkning kan jag nämna § 28 och möjligheten för tamdjursägare att ingripa mot rovdjur. Den föregående regeringen saknade fullkomligt empati när det gällde att gå till mötes på den punkten. Därför är det väldigt roligt att detta har effektuerats. Samma sak gäller, med utgångspunkt i företagarna, den minskade byråkratin med 25 procent till 2010. Inom jordbruksområdet har man redan börjat leverera. En väldigt viktig sak för det svenska jord- och skogsbruket och fisket är att vi numera har en ministernärvaro i EU som är överlägsen tidigare regering. Det gör att Sverige är med på ett helt annat sätt än tidigare. En övergripande fråga är naturligtvis en infrastruktur som är värd namnet. Regeringen har tillsatt en arbetsgrupp för att ytterligare möjliggöra bredbandsutbyggnaden i glesbygd. Man har satsat mer pengar på vägar än tidigare. Det är en bakgrundsmatta till de olika delar som jordbruksbudgeten innehåller. Fru talman! Låt mig börja med skogspolitiken. Den svenska skogen är en av de absolut viktigaste areella näringar vi har i landet. Ur nettoexportsynpunkt är den vida överlägsen mängder av de hårda varor som vi i övrigt levererar från det här landet. Det ska vi ha fullständigt klart för oss. Därför är den svenska skogen en bas för vår välfärd. Den är därför väl värd att slå vakt om med alla till buds stående medel. De två mål som vi har varit, och är, politiskt överens om är miljömålet och produktionsmålet. Min uppfattning är väldigt tydlig, nämligen att produktionsmålet i någon mån har fått stå tillbaka för miljömålet de senaste decennierna. Det är synd. Därför ser jag med stor tillförsikt fram emot att jordbruksministern så småningom kommer att presentera en ny proposition när det gäller skogen. Jag hoppas att den tydligt kommer att peka ut behovet av en ökad tillväxt. Jag har sagt att man säkert kan öka den svenska skogsproduktionen med upp emot 40 procent utan att på något sätt äventyra våra miljömål. Mot detta står det skyddsbehov som finns när det gäller skogen. Därför är det viktigt att vi får en bättre balans än vad vi har haft. När det gäller klimatet och skogen har skogen en väldigt viktig roll att spela. Det beror på att man den vägen kan skapa biomassa som är förnybar och som kan användas på väldigt många områden. Det kan också binda koldioxid så länge man bygger upp skogsförrådet. Därför ska man se skogen även ur klimatsynpunkt. När det gäller djurpolitiken har det sagts här tidigare, jag kan upprepa det, att Sverige har världsklass på sin djuromsorg. Det ska vi självklart slå vakt om. Det viktiga är att vi har en balans i det så att vi inte förmänskligar djuren och använder mänskliga preferenser för att skapa djurskydd, utan att vi utgår från djurens utgångspunkt. Annars blir det väldigt fel. Det är intressant att notera att Vänstern har motionerat om att vi ska återskapa Djurskyddsmyndigheten, men man har inte följt upp det med någon reservation. Då kan man bara tolka det som att vi faktiskt numera är överens om att det var bra att lägga ned Djurskyddsmyndigheten. Jag måste ge en eloge till Jordbruksverket. De har på ett väldigt smidigt sätt tagit över arbetsuppgifterna. Det ska de ha en eloge för. Jag vet att det för närvarande pågår ett arbete här i landet när det gäller veterinärorganisationen. Jag tycker att det är bra att alliansregeringen tittar närmare på det mot bakgrund av att en väsentlig del av veterinärorganisationen i dag riktar sin verksamhet mot icke lantbruksproducerande djur, alltså jordbruksdjur. Vi får se vilka förslag som kommer. När det gäller jordbruksdelen påstår jag att vi har det mest miljöriktiga jordbruket i världen. Det tycker jag att vi ska vara stolta över. Vi ska vidmakthålla det och utveckla det vidare. Jag vet att man från näringens sida är väldigt tydlig med att fortsätta detta. Jordbruket har ju varit föremål för ständiga förändringar och ständigt nya politiska pekfingrar åt än det en än det andra hållet. MTR som antogs 2003 gav ändå en ökad frihet för jordbrukarna att i ökad utsträckning kunna vända sig mot marknaden utan att behöva gå omvägen över politiken. Det är bra. Det ska naturligtvis vidareutvecklas. Vi har en hälsokontroll på gång. Då är det viktigt, tycker jag precis som alliansregeringen, att vi ska försöka höja golvet för dem som får ersättningar för att därigenom minska byråkratin på väldigt små arealer. Jag tror att det är viktigt att slå vakt om att inte införa något tak när det gäller utbetalningarna. Då får vi bara en mängd nya konstellationer och flera företag för att bidragsoptimera. Jag tror också att man ska avsäga sig det så kallade flat rate . Det kommer, om vi bara tittar på Sverige, att ge dramatiska omflyttningar av medel inom landet. Därför finns det skäl att vara försiktig på den punkten. Målet måste vara att vi ska minska budgeten som går till jordbruket. I vissa avseenden har man börjat rensa upp i detta. Det är bra. Konkurrenskraften för det svenska jordbruket måste naturligtvis utvecklas ytterligare. Därför är det roligt att se att alliansregeringen med jordbruksminister Erlandsson i spetsen, precis som han sade för en stund sedan, på ett antal punkter kunde visa att man tar bort mängder av avgifter som drabbar företagen. I kostnadsreduceringen för företagen är jag inte säker på att jordbruksministern hade räknat in den minskade arbetstiden för att hantera de här frågorna. I så fall ökar förmodligen summan ytterligare. Tro mig. Jag är själv jordbruksföretagare och vet hur många timmar det tar att fylla i alla blanketter. I det här sammanhanget är det också viktigt att öka konkurrenskraften för de småskaliga livsmedelsproducenterna. Det är en väg som den här regeringen har slagit in på. Jag vet att utskottet är speciellt intresserat av att följa de här frågorna. Det är positivt. Då kommer vi in på fisket. Jag ska bara helt kort säga att det saknas en tillräckligt bra balans när det gäller fisket. Nu avgörs de flesta fiskefrågor i EU-sammanhang. Man har strävat efter mindre kvoter. Det är naturligtvis bra. Det som den svenska regeringen har drivit är bland annat att vi ska öka storleken på den torsk som vi får fånga. Där har vi inte fått gehör ännu. Jag tror att det kan vara en av orsakerna till dagens larmrapport i tv, nämligen att det saknas småtorsk i Kattegatt. Jag hoppas att jordbruksministern ska vinna framgång även i detta. Vi slåss nu för att man ska anta havdagar i stället för att ha kvoter för att därigenom minska utkastet. Det är upprörande att se hur mycket man kastar överbord i dag av den fisk som fångas bara för att kvoterna är uppfyllda. Detta är djupt upprörande, och jag hoppas att vi kan nå framgång där. Den stora skillnaden nu mot tidigare när det gäller fisket är att Sverige och Sveriges jordbruksminister är med och påverkar dessa frågor. Den tidigare socialdemokratiska regeringen valde att sätta sig i utvisningsbåset genom att halsstarrigt säga nej till allt och alla när det gällde fiskefrågorna. Det gjorde att vi inte hade något som helst inflytande. Nu kan vi se att vi aktivt har medverkat till att kvoterna har minskat. Vi har dessutom aktivt påverkat när det gäller åtgärder mot det illegala fisket, och det är oerhört viktigt för våra fiskebestånd. Det kustnära fisket har, precis som jag sade tidigare om den småskaliga livsmedelsproduktionen, en viktig roll att spela, inte bara som livsmedelsproducent utan också för att skapa jobb och för att skapa ett utrymme för ökad näringsverksamhet i glesbygdsområden. Därför ser jag med stor tillförsikt fram emot det förenklingsarbete som just nu pågår för att skapa en bättre konkurrenskraft även för detta. När det gäller landsbygdsutvecklingen kommer vi under de närmaste sju åren att få 35 miljarder till Sverige. Min bedömning är att inriktningen måste vara att man inte så att säga ska söka efter vilka bidrag som man kan få utan att man ska skapa en idé och med den som utgångspunkt se om det möjligen finns något stöd som skulle kunna passa in. Det är den vägen vi måste hantera detta. Detta kommer att skapa ökade förutsättningar för just det småskaliga. Det är också intressant att notera att denna regering nu har satt samman en arbetsgrupp när det gäller samefrågorna. Den förra regeringen tillsatte den ena utredningen efter den andra utan att så att säga sätta ned foten i något avseende. Därför tar man nu ett samlat grepp om alla de utredningar som ligger till grund för den fortsatta samepolitiken, och jag har skäl att tro att vi kommer att få en bred politisk grund för att kunna gå vidare. Fru talman! Slutligen: Mot den ljusa bild som jag har beskrivit att vi går till mötes har vi en splittrad opposition, en sällsynt splittrad opposition. Inte ett enda gemensamt belopp i hela budgeten är man överens om att man vill förändra. Det är splitter som en hagelsvärm ut i mörkret en vinternatt. Man har inte ens kunnat komma överens om en gemensam reservation. Därför blir det något löjeväckande när oppositionspartierna säger att de skulle kunna regera Sverige bättre. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 18 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! Det är fantastiskt att höra på Bengt-Anders Johansson när han berättar om hur fantastisk den här regeringen är på att göra saker och hur den förra regeringen satte sig i ett hörn och inte ville vara med och förhandla. Den förra regeringen, med Miljöpartiets inverkan, uppmärksammade den problematik som finns runt torskfisket och fiskefrågan otroligt mycket. Vi satte oss inte i ett hörn, utan vi drev denna fråga. Sedan kom EU och talade om att man inte fick göra så. Men då hade det redan hänt, och det är det som fortfarande snurrar på - uppmärksamheten när det gäller hur det ser ut med de biologiska värdena. Jag tycker inte att man kan säga att vi har ställt oss i ett hörn och inte har velat vara med och förhandla om det. Detta är allvarliga saker som händer under ytan. Men jag förstår att alla inte delar den uppfattningen. Bengt-Anders Johansson säger också att produktionsmålen i fråga om skogen har fått stå tillbaka tidigare. Det är intressant att höra. Här kommer samvetet och ärligheten fram. Delar inte Bengt-Anders Johansson uppfattningen om de gemensamma mål som vi har antagit tidigare? Det hade varit bra att få svar på.

Anf. 19 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Tack, Tina Ehn, för frågorna. När man talar med någon som var med under den förra regeringens försök att åstadkomma någonting i Bryssel sägs det att Sverige isolerade sig och satte sig i ett hörn av just det skälet att man inte var beredd att kompromissa. Den som har någon som helst uppfattning om hur det europeiska samarbetet går till måste lära sig att det är kompromisser som gäller. Det går inte att gå in och sätta sig i ett rum med 27 medlemsländer och säga att svensk linje gäller - punkt slut. Då är det ingen som lyssnar, och man blir helt isolerad. Det var just det som inträffade. Det är förmodligen precis som Tina Ehn säger att det var för att den socialdemokratiska regeringen lyssnade på Miljöpartiet, inte för att man ville utan för att man var tvingad för att kunna behålla regeringsmakten. Detta handlar om att ha rätt eller att få rätt. Ni kunde alltså inte påverka med den typen av politik. Det är beklagligt för Sverige därför att alliansregeringen nu har fått ägna nästan ett år åt att så att säga komma in på banan och vara med som spelare. Det är mycket tydligt att Sverige numera är en central del av den europeiska utvecklingen, och det är oerhört glädjande att kunna säga. Tina Ehn frågade om jag ställer mig bakom produktionsmålen och miljömålen. Jo, jag ställer mig bakom dessa mål. Problemet var att man, enligt mitt sätt att se, bara ägnade sig åt miljömålet. Väldigt få idéer kom upp under de senaste tio åren om att öka produktionen. Ur miljösynpunkt är en ökad skogsproduktion oerhört väsentlig. Där hoppas jag att Tina Ehn och jag kan vara överens - eller?

Anf. 20 Tina Ehn (Mp)

Fru talman! En ökad skogsproduktion är fantastiskt bra. Frågan är hur man åstadkommer den. Men jag kan lugna Bengt-Anders Johansson med att i Klimat- och sårbarhetsutredningen kan vi läsa om hur mycket skogsproduktionen i Sverige kommer att öka på grund av klimatförändringarna. Vi kommer alltså att få en ökad skogstillväxt i alla fall. Det kan vi se som något positivt i allt det negativa. Jag har all respekt för att Bengt-Anders Johansson säkert har mycket mer erfarenhet än jag har av hur EU-arbetet går till eftersom Bengt-Anders Johansson dessutom sitter i EU-nämnden. Men jag vet också att påtryckningar är oerhört viktiga för att man ska våga stå upp för saker och ting. När det gäller fiskefrågan är det precis det som gäller nu. Det sker en del påtryckningar runt om, och vi har uppmärksammat problemet. Det är oerhört viktigt att vi tar detta på allvar. Vi har en fiskekontroll i Sverige som inte leder till några åtgärder när man kommer på att det har hänt någonting. Bengt-Anders Johansson påstod något som var tvärtom här. Enligt EU-kommissionen har vi den näst sämsta fiskekontrollen, alltså att den inte leder till några åtgärder. Detta är någonting som vi också har uppmärksammat. Vi måste ta tag i det. Vi kan inte bara säga att det inte är på det sättet. Vi kan inte ducka för detta. Det är otroligt viktigt.

Anf. 21 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Det gläder mig att Tina Ehn och jag är överens när det gäller behovet av den ökade skogsproduktionen. Jag vågar påstå att den är oerhört väsentlig. Sedan är det lite lamt att säga att vi på grund av klimatförändringarna kommer att få ökad tillväxt. Det var ungefär så Tina Ehn uttryckte det. Jag tycker att det är ett väldigt passivt förhållande till att kunna öka skogstillväxten. Det är mycket bättre att vi så att säga med mänskliga medel försöker påverka skogstillväxten utan att för den skull öka klimatpåverkan. Självklart spelar påtryckningar en roll i EU-arbetet. Men att i ett samarbete ägna sig åt påtryckningar i stället för att ägna sig åt ett konstruktivt samarbetsklimat är inte framgångsrikt. Det visar det senaste decenniets socialdemokratiska misslyckanden på fiskesidan. Ständigt satte man sig i ett hörn, helt vid sidan av, därför att man inte var villig att kompromissa. Det var viktigare att föra plakatpolitik: Vi säger nej. Sedan hände ingenting. Men så fort alliansregeringen tillträdde visade det sig att kvoterna faktiskt började sjunka. Det är realpolitik, inte plakatpolitik! Vi är helt överens om att det är en mycket oroväckande situation när det gäller fisket. Jag är den förste att skriva under på att vi måste vara ännu mer pådrivande i det samarbetet just för att få en bättre tingens ordning. Det går då inte att välja vägen att sätta sig vid sidan av, utan då måste man mitt in i smeten och försöka samarbeta med de andra. Om inte blir man isolerad, och det vill jag inte vara med om.

Anf. 22 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Bengt-Anders Johansson säger att företagaren äntligen är i fokus. Jag ställer mig då frågan: Varför händer det ingenting när det gäller den sociala tryggheten för småföretagaren? Det är ju något som dagligdags efterfrågas. LRF Ungdomen sade förra veckan: Det viktigaste för oss är det sociala trygghetsnätet för småföretagaren. Men inget händer. När det gäller det konkurrenspaket som regeringen förut talat om och som jordbruksministern här talade om blir det drygt 5 000 kronor i tillskott för en mjölkbonde med 75 kor. Men samtidigt höjs arbetsgivaravgiften kraftigt. Hur ser du på det? Och är Bengt-Anders Johansson nöjd med att den administrativa bördan enligt Näringslivets Regelnämnd ökat med 63 procent under år 2007 och minskat med 12 procent? Är det att sätta företagaren i fokus?

Anf. 23 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! När det gäller detta med företagaren i fokus och trygghetspaketet vet jag att det pågår ett resonemang om hur man skulle kunna öka tryggheten för företagarna. Den förutvarande regeringen har uteslutande ägnat sig åt att tillvarata löntagarnas intressen. Steget från att vara löntagare till att vara egenföretagare är gigantiskt i just detta avseende. Detta jobbar man med, men än så länge har man inte kommit till ett färdigt paket. Men jag vet att detta är på gång. När det gäller konkurrenspaketet visar alla undersökningar som Finansdepartementet har gjort att den generella arbetsgivaravgiften avseende just egenföretagare inte hade något jobbtillväxtskapande inslag. Därför slopade man den för att därigenom få en likhet mellan företagarna. Vad Ann-Kristine Johansson helt och hållet glömmer bort är att man nu har fått ett jobbavdrag, något som man inte tidigare hade och som Ann-Kristine Johansson och hennes parti är väldigt bekymrade över. Det skapar ju helt plötsligt möjligheter för människor att få någon krona mer över att använda för eget val utan att politiken styr hur pengarna ska användas. Sedan har vi detta med att regelmassan ökat under 2007. Staten Sverige är en ganska stor oljetanker. Att ändra kurs kan man snabbt göra genom att snurra på ratten. Men det finns kvarvarande effekter som det tar ett tag att ändra på. Därför är det inte så konstigt att det med tanke på den regelhysteri som den förutvarande regeringen ägnade sig åt finns en del effekter som spiller över även på den här mandatperioden.

Anf. 24 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Det räcker inte med vackra ord, Bengt-Anders Johansson! När det gäller det sociala trygghetsnätet för småföretagare tillsatte vi före valet 2006 en utredning som Maud Olofsson lade ned efter samma val. I dagarna har en ny utredning tillsatts. Det räcker inte att ha ett resonemang om att trygghet snart kommer. Det är nu man vill ha trygghet. I valrörelsen slog ni er för bröstet och sade: Nu ska vi minsann sätta företagarna i fokus. Jag menar att man inte gör det. Sedan har vi arbetsgivaravgiften. 5 procents höjning är en kraftig höjning för många småföretagare och för den gröna sektorn. Samtidigt lägger ni fram förslag om att sänka arbetsgivaravgiften för tjänstesektorn - gränsdragningsproblem, Bengt-Anders Johansson, mellan den gröna sektorn och tjänstesektorn! Varför är det okej att sänka arbetsgivaravgiften för en del och att samtidigt höja för den gröna sektorn, något som ju Bengt-Anders här talar sig varm för? Bengt-Anders säger också att det tar tid att ändra kurs. Men ni har ju nu haft drygt ett år på er när det gäller att prata om regelförenklingen. Den förra socialdemokratiska regeringen fattade beslut om att minska regelbördan. Ni fortsätter med det. Ändå blir det 63 procents ökning när det gäller reglerna för småföretagaren. Är det att sätta företagaren i centrum?

Anf. 25 Bengt-Anders Johansson (M)

Fru talman! Det är alldeles riktigt, Ann-Kristine Johansson, att det tillsatts en utredning. Det intressanta med socialdemokratiska regeringar är att man så fort man tillsatt en utredning har trott att saker och ting därmed var lösta. Men så är det inte. Det gäller ju att också fatta beslut. Ni hade tolv år på er för regelförenklingsarbetet. Men vart kom ni? Ja, inte någon vart. Nu, efter ett år, kritiserar Ann-Kristine Johansson regeringen för att ingenting har hänt. Det är nästan genant, tycker jag. Att utredningen i fråga lades ned och att man sedan startade en ny var inte så konstigt. Det var många utredningar som lades ned av blott och bart ett skäl: De var i grunden felkonstruerade och skulle leda till fel slutsats med de förutsättningar som hade givits av den socialdemokratiska regeringen. Det är fullständigt meningslöst att driva en sådan utredning vidare för att sedan säga att det är fullständigt ointressant. Då är det bättre att avsluta utredningar som leder fel och att starta om med de rätta direktiven så att det går att komma någonstans. Anledningen när det gäller tjänstesektorn är att fler jobb ska skapas. Bevisligen består tjänstesektorn av människors tjänster. Alltså är den arbetsintensiv. Av det skälet görs sänkningen. Det minskar också möjligheterna till svartjobb eftersom det blir mer lönsamt både att jobba vitt och att anställa vitt. Detta är angeläget därför att svartjobben har grasserat alldeles för länge. Slutligen gäller det regelförenklingen. Man vill att alliansregeringen nu efter ett år ska leverera. Själv lyckades man inte leverera någonting på tolv år. I dag har vi i och med det här konkurrenspaketet levererat ett antal förenklingar inom just jordbrukssektorn, så ha tålamod, Ann-Kristine Johansson! Det kommer mer.

Erik A Eriksson (C)

Anf. 26 Erik A Eriksson (C)

Fru talman! Det är en sann glädje att i dag stå här i talarstolen dels därför att det är nära jul och fina helger då vi i lugn och ro får vara tillsammans med våra familjer, dels därför att vi haft ett bra arbetsår i miljö- och jordbruksutskottet. Miljöfrågorna och jordbruksfrågorna har där, tycker jag, på ett klokt sätt prioriterats utifrån alliansregeringens politik och därmed från allianspartiernas sida. Det är en sann glädje att kunna konstatera att det nu finns en politik på jordbruksområdet att prata om. Det är en sann glädje att kunna konstatera att den nuvarande regeringen har valt att se svenskt jord- och skogsbruk som en tillgång, en drivkraft och en framtidsnäring för Sverige. Detta är oerhört viktigt. Jord- och skogsbruket spelar en viktig roll för samhället. Jag tänker då inte enbart på efterfrågan på mat och träråvara, som ju förväntas öka med en växande befolkning i världen, utan också på miljö- och klimatsituationen. De värden och resurser som vår jord och skog kan leverera och stå för kommer att spela en allt viktigare roll. Jag tänker också på antalet arbetstillfällen som i allt väsentligt nu ökar - arbetstillfällen som företagen inom den gröna näringen redan i dag ger och som kommer att ges framöver - och på den livskraft som det här kommer att bidra till för att stärka svensk landsbygd. Svensk landsbygd är nu på frammarsch. Det är en glädje som jag och många andra människor i det här landet känner över att vi äntligen har en jordbrukspolitik värd namnet, en politik som med alliansregeringen gått från passiv till aktiv politik, från bakåtsträvande till framtidsorienterad. Det är oerhört viktigt. Ärade åhörare! Det är en sann glädje att stå i talarstolen och prata jordbrukspolitik. Vad är det som har hänt sedan Centerpartiet tillsammans med övriga allianspartier tog över makten? Först och främst ser alliansen det svenska jord- och skogsbruket som en tillgång, som den drivkraftiga framtidsnäring som det ändå är för Sverige. När hände det senast att satsningen på jordbruket var en av huvudsatsningarna i budget såsom det gör i år i budgetpropositionen för 2008? Tittar man snabbt i oppositionens budgetmotioner ser man orolig först över vilken världsbild de grundar sin politik på. Sedan får man lov att sätta sig ned och fundera om de verkligen lagt fram rätt version av sin egen budgetmotion. Kan det verkligen stämma att de bortser från jord- och skogsbruket i sina motioner? Kan det verkligen stämma att samtliga oppositionspartier är så nonchalanta mot en näring med en sådan betydelse för samhället och som enligt LRF skulle kunna ge 40 000 nya jobb med rätt förutsättningar? Det stämmer, fru talman, att Socialdemokraterna behagar nämna ordet jordbruk en gång i sin motion, Miljöpartiet sju gånger, Vänsterpartiet tre gånger. Så är det med det räkneexemplet. Det handlar egentligen inte om hur många gånger vi nämner ett ord utan vad vi skriver. Det är det som räknas, inte hur det formuleras i första hand. I oppositionens fall hjälper det ändå inte, siffrorna talar sitt tydliga språk för synen på jordbruket. Därför känns det bra att vi har en majoritet i riksdagen och en regering som vill annorlunda. Det stora oppositionspartiet anser att det ska lukta mycket mer asfalt. Med det perspektivet byggs ingen framtidsanda på landsbygden. Det oroar mig, fru talman. Socialdemokraterna var snabba med att kritisera regeringens arbete. De påstår att vi sviker landsbygden. Men när företrädare för Socialdemokraterna talar om svek är det mot bättre vetande. De senaste åtta åren har de haft på sig att göra någonting. Vi har haft ett år hittills. Vi hoppas självklart på många fler. Oppositionspartierna säger att alla ska med. Men det gäller inte landsbygden - läs deras motioner! Vi säger att det finns kraft och potential i hela Sverige, och det ska människorna kunna tillvarata och utveckla. Fru talman! Det är vad som skrivs i motionerna men även åtta års politik som vi summerar. Vi ser att det inte ser något vidare ut. Genom landsbygdsprogrammet satsar regeringen 35 miljarder på landsbygden. Det är ett viktigt verktyg. Rätt använt är det ett kolossalt viktigt verktyg. Nu finns underlaget, nu sänds signalerna från kammaren ut via länsstyrelser men framför allt via bygdeutvecklingslag och enskilda företagare. Det görs en stor gemensam satsning. Landsbygdsprogrammet ställt vid sidan för sig självt är ingenting. Det krävs att människor och entreprenörer arbetar tillsammans för att det ska bli någonting. Regeringen har även en landsbygdsstrategi som nu arbetas fram och en rad andra åtgärder och förslag som ska få hela Sverige att leva. Folkrörelserådet Hela Sverige ska leva har också fått stöd av den här regeringen. I budgeten görs en samlad insats genom både ett konkurrenskraftspaket och en livsmedelsstrategi för fler jobb i hela landet. Konkurrenskraftspaketet omfattar 235 miljoner kronor i genomsnitt per år. Inom de gröna näringarna kommer det att leda till lägre kostnader för jordbruksföretagen. Paketet innehåller framför allt en satsning på djurvårdare, avskaffande av en rad kontrollavgifter och återbetalning av energiskatter. Med det här paketet kommer många bönder runt om i landet att kunna lägga mellan 3 000 och 5 500 kronor årligen på bättre saker än onödig byråkrati. I nuläget är skatte- och avgiftstrycket jämförelsevis högre på svenska lantbrukare än på till exempel danska och tyska. Så varken kan eller vill vi ha det. För att förbättra situationen för svenska lantbrukare avskaffas ett flertal avgifter som lantbruksföretagare i dag betalar och som man dessutom inte kan se nyttan av. Detta innebär att konkurrensvillkoren blir mer lika med vad som råder i jämförbara EU-länder. Vi ingår i EU:s gemensamma jordbrukspolitik. Sveriges deltagande och engagemang i den europeiska jordbrukspolitiken och Europeiska unionen är görviktigt. Efter år av socialdemokratisk passivitet tar det nu rejäl fart. Till skillnad från den förra regeringen, som handlingsförlamades av EU-motståndarna i samarbetspartierna, har alliansregeringen ett mandat att driva frågor inom EU. Det är, kära åhörare, ett gott tecken. Vi måste söka vänner. Sverige är ett litet och exportberoende land. Vi måste söka vänner, och det gör vi genom Europasamarbetet i första hand men även bredare än så. Nu spelar Sverige en roll för jordbrukspolitiken i Europa. Det är vi glada och stolta över. Vi har redan lyckats förbättra och stärka på en rad områden. Torskkvoterna är ett exempel där Sverige genom alliansregeringen har spelat en central roll och där jordbruksministern har visat på handlingskraft. Han visar att vi vill vara med och söker vänner. Vi i Sverige får inte alltid som vi vill, men vi måste ändå vara med och diskutera frågor. Det gör ministern. Tack för det! Det finns även andra viktiga frågor. Ministern nämnde själv här att vi genom alliansregeringens arbete har kunnat stärka djurskyddet för kycklingar inom EU. Det är en fråga som har tagit alldeles för lång tid och där Sverige mycket tidigare hade kunnat agera mycket kraftfullare, men nu är det gjort. Det är positivt, och det är vi tacksamma för. Det är även djuren tacksamma för självklart. Djurskyddet är mycket viktigt. Det ska Sverige inte tumma på. Svenska lantbrukare, de svenska gröna näringarna måste kunna få ut de mervärden som den svenska stränga, starka och positiva djurskyddslagen ger. Man måste kunna få ut de mervärdena som sagt. Medlemskap ska vara aktivt, engagerat och samarbetsorienterat. Sverige har en roll att spela i EU, och EU spelar roll för Sverige. Det tänker vi ta vara på. Det är inte bara EU-frågorna som kräver omtag efter den förra regeringen. Livsmedelssektorn nämnde jag tidigare, och det är ett annat område där vi jobbar för förbättringar och förenklingar inte minst. Saker ska inte vara krångligare än de behöver vara. Det ska vara säkra och sunda livsmedel med minimalt regelkrångel. Livsmedel är aktuella dagligen av självklara skäl. Det är därför som jordbruksfrågan är så viktig. Det är därför våra jordbrukare är så viktiga för vårt samhälle. Det ser ganska bekymmersamt ut, även om lantbruket har fått sig en skjuts framåt med hjälp av tv-program och andra inslag som berättar om vad bönder söker. Men vi söker bönder, kan vi säga, från den här kammaren. Vi söker engagerade unga bönder. Kära unga åhörare som lyssnar på detta - ni behövs. Vi vill ge förutsättningar för unga lantbruksföretagare. De behövs mer än någonsin, skulle jag vilja säga. Inte sedan svälten för drygt hundra år sedan i Sverige har de kanske behövts så mycket som nu i det stora generationsskifte som sker, inte bara i Sverige utan i hela EU. Efterfrågan på ekologiska varor är större än någonsin. De svenska producenterna hinner inte leverera i tillräcklig utsträckning, vilket leder till att Sverige får importera en stor del av ekologiska varor. Vi behöver fler ekologiska livsmedel på marknaden för att möta den efterfrågan som finns. Det är vi glada över. Men det är marknaden som styr detta. Den tidigare regeringen öronmärkte en hel del medel för att öka efterfrågan på ekologiska varor. Efterfrågan finns de facto. Därför väljer vi i stället att underlätta produktionen under marknadsmässiga förhållanden. Varje år satsar den här regeringen 550 miljoner kronor på ekologiska varor, pengar som kommer producenterna till del. Fel prioriterat, säger oppositionen. Ansvarsfullt och rätt i tiden, säger vi. Med den snabba och positiva marknadsutveckling som det nu är finns det ingen möjlighet att matcha med statliga medel i samma takt. Det måste vi inse. I stället ska vi satsa på sådant som underlättar ökad produktion och som gör att ekobönderna får betalt för sin produktion via marknaden och inte via staten. Det finns med i den här budgeten. Fru talman! Äganderätten arbetar vi hårt för i alliansregeringen. Centerpartiet är självklart med, har varit i all tid och tänker fortsätta att arbeta för det. Det är viktigt, och det är det som skiljer oss från oppositionspartierna i mångt och mycket. Vi har olika syn på hur de gröna näringarna ska kunna fungera. Jag menar att det egentligen snarare är i det basala och i grundsynen som det sitter. Äganderätten behöver stärkas. Vi menar att en förändring av 28 § i jaktförordningen är en sådan fråga som har betydelse för landsbygdsutvecklingen men också betydelse för att människor ska kunna ta eget enskilt ansvar. Det är görviktigt. Jag är glad som sagt att stå här i talarstolen. Det beror inte enbart på att det lackar mot jul, utan jag är nöjd över det regeringen har åstadkommit på ett år på det här området. Det är mycket positivt, men vi kan mer och vi ska mer. Ni kommer att höra mer av oss. Jag vill passa på att tacka för ett gott samarbete i utskottet under det senaste året och tacka också jordbruksministern. Jag vill tacka alla åhörare och önskar alla som lyssnar och tittar en god jul och ett gott nytt år. (Applåder)

Anita Brodén (Fp)

Anf. 27 Anita Brodén (Fp)

Fru talman! Jag vill börja denna debatt med att ge en eloge till jordbruksministern för att han har kunnat närvara under så stor del av den här debatten. Jag tycker att det är viktigt när vi har denna typ av debatt att vi har möjlighet att ha en minister närvarande. När man läser dagens betänkande slås man av två olika saker. Den ena handlar om regeringens helhetssyn på hur arbetet med jord, skog och djurskydd ska bedrivas. Det handlar om ett tillvaratagande av engagerade människor men också om ett kostnads- och resurseffektivt brukande. Den andra delen som man slås av när man läser dagens betänkande handlar faktiskt om en spretighet, en spretighet från oppositionen. Miljöpartiet och Vänsterpartiet har under samma utgiftsområde kommit fram till helt olika ställningstaganden. Den ene vill höja och den andre vill sänka anslaget. Socialdemokraterna, däremot, har en hel del synpunkter men ansluter sig budgetmässigt oftast till regeringens förslag. Jag vill belysa den helhetspolitik som präglar regeringens arbete. Först och främst är det långsiktigt hållbar utveckling det handlar om. Vi ser de framgångar som Odling i balans och Greppa näringen har lett till. Därför vill vi ge alla goda krafter möjlighet, tillsammans med ekologiska odlare, att utveckla sitt brukande i en miljömässigt hållbar riktning. Vi vill ge en likabehandling, samma chanser till alla företag som har denna inriktning. Miljöförbättrande åtgärder i jordbruket förstärks därför med 13 miljoner. Det är viktigt med ökad rådgivning sant informations- och utbildningsverksamhet men också ökade resurser till försöks- och utvecklingsverksamhet. Den treåriga livsmedelsstrategin är också en viktig satsning, då den måste stärka livsmedelsbranschens konkurrenskraft. Vi hörde tidigare jordbruksministern i sitt anförande beskriva hur många personer som är engagerade inom denna sektor. Det är hela 60 000 sysselsatta. Regeringen har också tydligt skrivit att den ekologiska livsmedelsproduktionen är en viktig del av arbetet. Vi inkluderar, inte exkluderar, det. Det är ingen gräddfil, utan vi ska arbeta med allt tillsammans som syftar till en långsiktigt hållbar utveckling. Hälsosamma livsmedel är A och O. Regeringen anslår därför 181 miljoner till Livsmedelsverket. Det är en höjning av anslaget med 4 ½ miljon. Vi har en tilltro till att marknaden, konsumenterna och företagaren, bonden, gör en företagsmässig bedömning när det gäller att producera de livsmedel som konsumenterna efterfrågar. Vi vet också att priserna på ekologiska produkter är högre och att konsumenterna har en allt större möjlighet men framför allt vilja att betala extra för de extra mervärdena. Då har man möjlighet att välja och i så fall avstå från något annat. Folkpartiet och regeringen har alltid lyft fram vikten av att ta vara på engagerade företagare och entreprenörer. Vi lyfter nu fram det och genomför regelförenklingar och andra lättnader för att öka möjligheten att vara företagare också inom de areella näringarna. Jag vill, fru talman, ta tillfället i akt att bemöta några av de reservationer och de andra uppfattningar som oppositionen här har fört fram. Först och främst handlar det om djurskyddet. Och då har jag en vädjan till oppositionen vad gäller Djurskyddsmyndighetens nedläggning och överflyttningen av dess verksamhet till Jordbruksverket. Min vädjan lyder så här: Följ utvecklingen! Folkpartiet accepterade det beslutet och bidrog sedan aktivt till att den nya ordningen skulle bli bra. Vi kan nu konstatera att det fungerar mycket väl. Det fungerar mycket effektivt. Tillräckliga resurser har också givits för detta ändamål. Det märks också genom extra forskningsmedel för begränsning av och alternativ till djurförsök och det årliga forskarstödet som är viktigt. Oppositionens avvaktande och rent negativa inställning är kontraproduktiv, så följ utvecklingen! Regeringen förstärker djurskyddet. Det handlar både om smittsamma djursjukdomar och om den forskning som jag redan har nämnt. Djurskyddsverksamheten effektiviseras än mer. SLU blir ett nationellt centrum för djurskyddsforskning. Regeringen ställer sig positiv till inrättandet av ett europeiskt djurskyddscentrum. Alla krafttag måste tas för att förbättra djurskyddet i hela EU och få slut på de plågsamma långa djurtransporterna. Det är en fråga som inte minst den tidigare folkpartiparlamentarikern Marit Paulsen drev. Vi har en uppgift att fortsätta och inte ge upp förrän detta är avklarat. Den statliga kontrollen av djurskyddet utreds för närvarande, och det har redan varit uppe i dagens diskussion. Om regeringen kan uppnå en mer likställd kontroll över hela landet och tillgång till samlad expertis men också minimera risken för kommunpolitiska hänsyn, är det väl ändå bara välkommet. Regeringen är beredd att lyfta på alla stenar för att finna bättre och säkrare regelverk. Jag utgår dessutom från att duktiga kontrollanter med lokal kännedom i så fall kommer att ingå i dessa team. Det är bara det att man har en annan huvudman. Vad gäller skogen kommer vi, fru talman, att ha all anledning att återkomma i samband med den skogspolitiska propositionen. Skogen är de facto Sveriges gröna guld. Det tål att upprepas. Skogens framtida betydelse för att möta klimathotet har tagits upp och kan inte nog betonas. Resurserna för insatser till skogsbruket handlar nu om både natur- och kulturåtgärder, att stärka skogens roll vad gäller klimatet men också att vidta åtgärder efter stormen Gudruns härjningar. Ett helhetsgrepp kommer att tas också här. Ni kommer att få ta del av alla förslag när skogspropositionen levereras. Den tar upp både produktion och skyddsinsatser. Så de skarpa förslagen, fru talman! För tids vinnande har jag koncentrerat mig till tio skarpa förslag. Vi har också hört om de 235 miljonerna som avsatts bland annat för att ge positiva effekter för landsbygden och jordbruket. 1. Regeringen stärker konkurrenskraften för företag inom de areella näringarna, tar bort register- och kontrollavgifter och betalar ut EU-ersättningarna under det år som de faktiskt gäller. 2. Vi ökar möjligheten att anställa människor samt driva företag. 3. Vi tar fram nya, effektiva verktyg för att klara uppdraget att skydda skyddsvärda områden, och det arbetet har redan satts i gång. 4. Vi ger mindre slakterier möjlighet att existera. 5. Vi utreder möjligheterna på landsbygden och inom de gröna näringarna att bidra till den viktiga integrationen i vårt samhälle. 6. Vi har deltagit aktivt i alla EU-förhandlingar och också i det viktiga Helcomarbetet vad det gäller Östersjön. 7. Vi ökar små och medelstora företags möjlighet att delta i offentlig upphandling. 8. Vi satsar på ökad förädling. 9. Vi förenklar tvärvillkoren. 10. Vi arbetar fram förslag på bioenergipotentialområdet med utgångspunkt från en utredning som precis har granskat detta. Fru talman! De areella näringarna kräver framsynta, långsiktiga beslut där potentialen ska tillvaratas på ett ekologiskt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt. Det är viktigt att se jorden, vattnet och skogen som en global resurs där våra insatser också har bäring på andra människor i andra länder. Det är därför viktigt att arbetet i olika internationella sammanhang kan leda till en insikt att vi alla här och nu har ett ansvar att inte förstöra de resurser som vi fått att förvalta. Tydliga budskap från den svenska regeringen kommer att vara nödvändiga för att vi ska kunna lösa problemen med alltifrån övergödning, djurtransporter och utkast av fisk till illegal skogsavverkning, förorenade vattendrag och ökenspridning. Fru talman! Regeringen och Folkpartiet är beredda att fortsätta att arbeta hårt för att anta dessa utmaningar. Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet, och samtidigt önskar jag er alla en riktigt god jul. (Applåder)

Anf. 28 Ann-Kristine Johansson (S)

Fru talman! Det är intressant att Anita Brodén räknar upp tio skarpa förslag. Många av dem var den förra regeringens förslag. Jag tycker att det är bra att ni fortsätter i den andan. Anita Brodén nämnde helhetssyn och långsiktighet. Det är jätteviktigt, och det tog jag också upp i mitt anförande. Men då vill jag ta upp miljömålen och Miljömålsrådets rapport som visar sura gubbar när det gäller flera mål som rör jord- och skogsbruket. Var finns de skarpa förslagen som gör att vi i alla fall närmar oss de här målen? Biologiska mångfaldspenningar har dragits ned samtidigt som målen ligger fast. Hur rimmar det? Det är samma sak när det gäller ekologisk produktion. Målen ligger fast, men de politiska signalerna från den borgerliga regeringen lyder att det inte är så viktigt med ekologisk produktion. Man tar bort de öronmärkta penningarna i budgeten. Man förlitar sig på marknaden. Men är det bra om detta innebär ökad import av till exempel ekologisk mjölk? Är det bra, Anita Brodén? Är det bra att det leder till att vi ökar importen i stället för att satsa på det ekologiska lantbruk som finns här i Sverige? Till sist är jag tvungen att ställa en fråga till Anita Brodén om ursprungsmärkning också. Man efterfrågar ursprungsmärkning, till exempel nu i dagarna när julmaten står på borden. Min Mat har gjort en undersökning där man konstaterar att svenska folket vill ha ursprungsmärkning, inte minst nu inför julen, så att man vet vad man köper och att det kan vara svenskt. Vad säger Anita Brodén om detta med ursprungsmärkning? Kan det inte komma ett förslag om det?

Anita Brodén (Fp)

Anf. 29 Anita Brodén (Fp)

Herr talman! Jag vill börja med den ekologiska odlingen. Sedan ska jag besvara så många frågor som jag hinner under min tid. Vi förlitar oss på konsumenterna, Ann-Kristine Johansson. Det är konsumenterna som ska ställa krav på hur man vill att livsmedlen ska vara och hur man önskar att de ska produceras. Utifrån konsumenternas krav är det givetvis jordbrukarens skyldighet och möjlighet att tillgodose dem om han eller hon vill få avsättning för sina produkter. Vi förlitar oss på konsumenterna. Vi har också i Sverige ett otroligt regelverk när det gäller djurskydd, som vi har pratat om, och hur vår jord ska hanteras. Här råder det inga delade meningar, men vi har kanske större tilltro till konsumenternas möjlighet att välja. Det är den ena delen. Den andra delen handlar om långsiktighet. Jag lyssnade väldigt noga på Ann-Kristine Johanssons anförande. Där fanns det oerhört många förslag på hur jordbruket och skogen ska skötas. Då gjorde jag en notering vid sidan om: Vad hände under den förra regeringens tolvårsperiod? Den hade alla möjligheter att göra något här. Vi tar vara på de goda idéerna som den tidigare regeringen hade. Vi fortsätter och nöjer oss inte med detta. Vi driver på. Vi ser detta långsiktigt och har en helhetssyn. Vi kommer med det ena paketet efter det andra. Nu har vi pratat om skogspropositionen. Vi kommer också att komma med en proposition som gäller miljön och en som gäller avsättningar och skydd. Här finns en helhetssyn.