Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Utgiftsområde 15 Studiestöd

Betänkande 2013/14:UbU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
11 december 2013

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF
Utgiftsområde 15 Studiestöd(pdf, 537 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:2 Utgiftsområde 15 Studiestöd

Beslut

Pengar till studiestöd (UbU2)

Riksdagen sa ja till regeringens förslag om drygt 21miljarder kronor till budgetanslag för området studiestöd för 2014. Det är drygt 1 miljard kronor mindre än anslagna medel för 2013. Anslagsminskningarna beror bland annat på att volymen på utlånade medel förändras.

Utgifterna inom området studiestöd ökar på grund av satsningar på bland annat de gymnasiala lärlingsutbildningarna, den yrkesinriktade vuxenutbildningen på gymnasial nivå och fler utbildningsplatser på universitet och högskolor. Reglerna för studiemedel ska också ändras. Fribeloppet för studiemedel höjs, tilläggslånet blir högre och även deltidsstuderande ska kunna ta tilläggslån. Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel höjs också.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 5
Propositioner: 1

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2013-10-24
Justering: 2013-12-03
Trycklov till Gotab och webb: 2013-12-04
Trycklov: 2013-12-04
Betänkande 2013/14:UbU2

Alla beredningar i utskottet

2013-10-24

Pengar till studiestöd (UbU2)

Utbildningsutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om drygt 21miljarder kronor till budgetanslag för området studiestöd för 2014. Det är drygt 1 miljard kronor mindre än anslagna medel för 2013. Anslagsminskningarna beror bland annat på att volymen på utlånade medel förändras.

Utgifterna inom området studiestöd ökar på grund av satsningar på bland annat de gymnasiala lärlingsutbildningarna, den yrkesinriktade vuxenutbildningen på gymnasial nivå och fler utbildningsplatser på universitet och högskolor. Reglerna för studiemedel ska också ändras. Fribeloppet för studiemedel höjs, tilläggslånet blir högre och även deltidsstuderande ska kunna ta tilläggslån. Den övre åldersgränsen för rätt till studiemedel höjs också.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2013-12-10
Stillbild från Debatt om förslag 2013/14:UbU2, Utgiftsområde 15 Studiestöd

Debatt om förslag 2013/14:UbU2

Webb-tv: Utgiftsområde 15 Studiestöd

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Adnan Dibrani (S)
Anf. 105 Adnan Dibrani (S)
Herr ålderspresident! Kära vänner! Klockan är tio i sju, och vi är fortfarande lika entusiastiska. Till och med borgarna lyssnar glatt på vad jag ska säga. Det är hur spännande som helst - en budgetmotion! Vi socialdemokrater har i vår budgetmotion för utbildning höga ambitioner för Sverige. Vi väljer att investera i utbildning i stället för att låna till skattesänkningar. Behovet av mer utbildning är stort. Det finns ett tydligt samband mellan arbetslöshet och utbildningsnivå. För individen handlar det om att få bättre möjligheter till ett arbete. För arbetsgivare handlar det om att få tag på kvalificerad arbetskraft. För samhället handlar det om att stärka Sveriges konkurrenskraft och på så sätt skapa förutsättningar för en god välfärd även i framtiden. När företag inte kan rekrytera personal med rätt kompetens kan vi inte bara se på. Vi behöver alltså investera i utbildning. Vi behöver ge människor möjligheter till utbildning under ett helt arbetsliv. Ett litet land som Sverige kan inte, och ska inte, konkurrera med låga löner och dåliga arbetsvillkor. För att vi ska kunna klara den globala konkurrensen måste vårt vapen vara just kunskap och kompetens. Utbildning är den enskilt viktigaste insatsen för att stärka Sveriges konkurrenskraft, för att skapa tillväxt av nya jobb och för att bekämpa arbetslösheten. Den högre utbildningen spelar en allt större roll i vårt samhälle. En högskoleutbildning ökar möjligheterna att få ett jobb, och kraven på mer kunskap ökar inom i stort sett alla yrken. Dessutom vill allt fler ungdomar läsa på universitet eller högskola. Socialdemokraterna vill ge fler människor möjlighet till utbildning och möjlighet till ett livslångt lärande. Steget till att påbörja en utbildning är olika stort för olika människor. Att behöva ta ett studielån kan för vissa vara ett väldigt litet steg och för andra ett större. Fortfarande spelar samhällsklass och ekonomisk bakgrund stor roll för om man väljer att söka sig till högre utbildning eller inte, tyvärr. Det är dåligt. Ett generöst och flexibelt studiestödssystem har en central roll just för att bryta detta mönster. Vi har gemensamt byggt upp ett studiemedelssystem för att göra det möjligt för alla, oavsett bakgrund, att gå vidare till högre studier. Målet för studiestödet är att bidra till ett högt deltagande i utbildning. Det ska också utjämna skillnader mellan individer och grupper i befolkningen och i och med det bidra till ökad social rättvisa. Studiestödet ska även ha en god effekt på samhällsekonomin på lång sikt. Socialdemokraternas utgångspunkt är att det ska vara möjligt att klara sin försörjning under studietiden, utan inkomster från arbete eller ekonomiskt stöd från anhöriga. Vi är positiva till att den som vill och har möjlighet att kombinera sina studier med arbete också gör det. Men heltidsstudier ska vara en heltidssysselsättning. Arbete vid sidan av studierna ska vara en möjlighet för den som vill, men inte ett krav för att klara sitt uppehälle. Men för flera grupper av studerande är det inte i dag möjligt att kombinera studier med arbete eller innebär en så stor ansträngning att antingen studier eller familjeliv blir starkt lidande. Det gäller till exempel studerande med barn, vars ekonomiska situation är särskilt pressad. Det gäller också studenter med funktionsnedsättning eller studenter med stor andel schemalagd tid under sina studier. Mer behöver göras för de grupper som har en särskilt utsatt ekonomisk situation för att ekonomin inte ska hindra dem från att fullfölja sina studier. Ett sätt är att verka genom den generella välfärden, där barnbidraget och studiehjälpen är en central del. Barnbidrag och studiehjälp har en positiv fördelningseffekt utan att skapa stigmatisering eller marginaleffekter. Vi socialdemokrater föreslår därför en höjning av barnbidraget och studiehjälpen med 100 kronor i månaden till 1 150 kronor och avsätter 300 miljoner kronor i vår budget för detta. Vi går inte emot regeringens förslag om att höja fribeloppet, även om vi är rädda för att höjningen endast gynnar en liten grupp av studenter, en grupp som redan har relativt god ekonomi. Men vi vill höja ett varningens finger för att mer arbete kan ta tid från det som ska vara huvudsysselsättningen, nämligen studierna. Vi anser att en satsning på kvalitet i studierna, som till exempel fler lärarledda lektioner, skulle vara betydligt bättre. Arbetslivet ställer allt högre krav på flexibilitet och omställning. Det är därför viktigt att kunna utbilda sig både inom sitt yrke och till andra yrken. Vi har länge krävt att den övre åldergränsen för rätt till studiemedel ska höjas. Från dagens 54 år höjer regeringen nu åldersgränsen till 56 år. Det är välkommet och glädjande. Allt tyder på att människor kommer att behöva arbeta längre och röra sig mer mellan olika sektorer och arbeten på arbetsmarknaden i framtiden. Möjligheten till omskolning är därför helt central. Vi socialdemokrater anser att alla människor är lika mycket värda, men vi föds med olika förutsättningar. Dina föräldrars plånbok, din etniska bakgrund, om du är man eller kvinna eller om du har ett funktionshinder ska inte få avgöra din framtid. Alla ska ha möjlighet att utbilda sig. Utbildningen är inte bara nyckeln till framtidens jobb och konkurrenskraft. Framför allt är det nyckeln till människors frihet att forma sina egna liv. Vi som har ett studiemedelslån kan i dessa dagar glädjas åt att när staten har så låga upplåningskostnader har CSN gått ut och sagt att vi kommer att ha en rekordlåg ränta på våra lån, vilket är väldigt glädjande. Sedan kan vi tycka vad vi vill om de låga räntorna. (Applåder)
Jabar Amin (MP)
Anf. 106 Jabar Amin (MP)
Herr ålderspresident! Ärade kolleger! Universiteten och högskolorna är några av våra viktigaste samhällsinstitutioner. Det vet vi alla. De är viktiga ur bildningssynpunkt, men även för att bidra med kunskap för ett framtida yrke eller för att bidra med nya forskningsrön. En central fråga för oss i Miljöpartiet är att högre utbildning ska vara öppen och tillgänglig för allt fler samhällsgrupper. Vi har länge hävdat, och hävdar, att en stängd och snäv akademi inte är något som vi vill ha. En högskola bara för eliten tjänar samhället inte så mycket på. Vår målsättning är en högskola dit allt fler människor med olika bakgrund och i olika skeden av livet kan söka sig. Därför är breddad rekrytering en viktig målsättning. Just därför bör rekryteringen till högskolan bli bredare för att allt fler grupper i samhället ska kunna få förutsättningar att fullfölja sina studier. En av de viktigaste åtgärderna för att garantera en öppen och tillgänglig högre utbildning är att genom ett bra studiemedelssystem möjliggöra för allt fler, oavsett bakgrund, att studera. Miljöpartiet driver en politik där det rent ekonomiskt inte ska vara svårt att vara förälder och student samtidigt. Vi har länge drivit frågan om ett extra tillägg i studiemedlet för studenter som har barn. Vi vill förbättra förutsättningarna för studerande föräldrar bland annat genom att öka tillägget för studenter med barn. För det avsätter vi 25 miljoner kronor i vår budget. Jämfört med många andra länder är det enklare och mer förmånligt att studera i Sverige. Det ska vi vara glada över. Men studiemedlet räcker ändå inte till mycket, det räcker till nödvändigaste. För att möjliggöra för fler att studera på heltid och för att skapa en mer rimlig försörjning för studenter vill vi i Miljöpartiet på sikt höja studiemedlet med 300 kronor per månad genom en höjning av studiemedlets bidragsdel. Därför anslår vi pengar för detta ändamål från och med 2017. En annan viktig fråga är fördelningen av bidrags- och lånedelen i studiemedlet. Vi menar att den är skev och behöver förändras. En mer jämn fördelning av bidragsdelen och lånedelen i studiemedlet är något som vi bör sträva efter. Det är i ljuset av detta som man ska se den höjning av bidragsdelen som vi nu föreslår. Att ha större lånedel än bidragsdel i studiemedlet kan skapa framtida stora studieskulder. Förra året skrevs det i rapporten Högskolekvalitet 2012 : "Sverige har dessutom bland världens mest skuldsatta studenter. År 2010 hade drygt 114 000 personer ärenden hos Kronofogden på grund av obetalda studielån." Herr ålderspresident! En annan viktig aspekt som jag vill beröra här är att de regler som vi sätter upp, inte bara styr förutsättningarna för studenterna utan de styr även förutsättningarna för utbildningarna som helhet. Dagens studiemedelsregler gör det svårt för högskolorna att lägga upp en kurs på något annat sätt än det antal veckor som det går att få studiemedel för. Det är svårt att lägga upp planeringen efter nya pedagogiska rön och låta studenterna ta sina poäng i en annan fart eller låta kursen sträcka sig en bit in på sommaren. Vi menar att studiemedelssystemet ska vara flexibelt nog att följa högskolorna och utvecklingen av högskoleutbildningarna, och inte tvärtom. Med det sagt, herr ålderspresident, vill jag ställa mig bakom vårt särskilda yttrande.
Carina Herrstedt (SD)
Anf. 107 Carina Herrstedt (SD)
Herr ålderspresident! Jag ska fatta mig kort. Vi har i huvudsak samma mål med studiemedlen som regeringen. Vi tycker att sådana förslag som höjt fribelopp, höjning av tilläggslån och den höjda åldersgränsen för beviljande av studiemedel är bra förslag. Självklart är en viktig funktion med den svenska studiemedelsmodellen att den ska vara samhällsutjämnande och ge alla en chans att utveckla sin förmåga. Dessutom är det självklart så att ett studiemedelssystem som tillåter ett högt deltagande i den högre utbildningen är en förutsättning för ekonomisk utveckling och tillväxt. Herr ålderspresident! När det gäller utgiftsområde 15 Studiestöd så följer vi upp våra satsningar inom utgiftsområde 16 Utbildning, och ökar anslagen till CSN för de satsningar som vi har gjort inom yrkeshögskolan och komvux. Vi ökar antalet platser både för komvux och för yrkeshögskolan med vardera 5 000 platser. Vi ökar därför också anslaget till CSN med 300 miljoner per år för att täcka upp de ökade kostnaderna för studiemedel för dessa nya platser. Med detta nöjer jag mig för i dag.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 108 Rossana Dinamarca (V)
Herr ålderspresident! Studiestödet har inte ökat i samma takt som levnadsomkostnaderna sedan 1990-talet. Det beror bland annat på de ökade boendekostnaderna för den genomsnittliga studenten. Trots att studiemedlen har höjts något är det fortfarande svårt att leva enbart på studiemedel. Att studiemedlen har höjts något innebär inte heller att den totala ekonomin för den som studerar har blivit bättre, eftersom det nästan bara är lånedelen som har höjts, vilket är ett trendbrott sedan studiemedlet infördes. Det innebär att de studerande själva får betala sin något högre levnadsstandard när de ska återbetala lånen. Ambitionen med studiemedelssystemet har varit att bredda rekryteringen. Men den höga skuldsättningen kan verka avskräckande och tvärtom hindra många från att börja studera. Det leder till minskad mångfald och en lägre kvalitet på högskolan. Därför anser vi att det är viktigt att bidragsdelen höjs. Vänsterpartiet föreslår att totalbeloppet för studiemedel höjs med 750 kronor per månad. Samtidigt vill vi också höja det högre bidraget till 80 procent av totalbeloppet. Herr ålderspresident! Kvaliteten i vården måste höjas genom att fler sjuksköterskor specialiserar sig. Det råder en väldigt stor brist på specialistutbildade sjuksköterskor, och antalet minskar stadigt. Genomsnittsåldern är hög, och många kommer under de närmaste åren att gå i pension. En anledning till bristen på specialistsjuksköterskor är de många hinder som står vägen för sjuksköterskor att vidareutbilda sig. Till skillnad från läkare måste sjuksköterskor ofta ta tjänstledigt med studiemedel för att specialisera sig. En annan anledning är den låga löneutvecklingen som gör att det inte lönar sig att genomgå en specialistutbildning. Vi satsar därför på en betald specialistutbildning för sjuksköterskor. Det höjer kvaliteten på vården och skapar även arbetstillfällen genom vikarier som behövs för de anställda som vidareutbildar sig. Vi avvisar förslaget till höjt fribelopp. Det har tidigare gjorts rimliga höjningar av fribeloppet för hur mycket pengar som man kan tjäna på att jobba innan det påverkar rätten till studiemedel. Fribeloppet uppgår för närvarande till 142 400 kronor per år. Vi har accepterat höjningarna, eftersom de framför allt innebär en möjlighet att arbeta heltid under sommaren för den som vill, eftersom man då inte har rätt till studiemedel. Vi anser dock att gränsen för hur mycket friloppet kan höjas är nådd. Därför säger vi nej till regeringens förslag om att höja fribeloppet ytterligare. Man måste nu i stället ta politiskt ansvar för att studenterna ska ha råd att leva utan ökade krav på att tvingas arbeta vid sidan av studierna. Precis som Adnan Dibrani tidigare sade ska man se på heltidsstudier som en heltidssysselsättning. När tid måste läggas på arbete riskerar det att gå ut över studieresultaten. Om det är många studenter som ägnar alltför lite tid till sin universitetsutbildning kan utbildningskvaliteten blir sämre för alla. Detta är någonting som universitetsrektorer redan har sett och varnat för. Trenden att studenterna i allt högre grad får finansiera sin egen studietid måste brytas. Därmed vill jag bara hänvisa till vårt särskilda yttrande i betänkandet.
Jan Ericson (M)
Anf. 109 Jan Ericson (M)
Herr ålderspresident! Det råder en stor samstämmighet i denna kammare om utbildningens och det livslånga lärandets betydelse både för att stärka kompetensen hos den enskilde och stärka arbetslinjen och för att förse arbetsgivare med utbildad personal, för att inte tala om utbildningens betydelse för att kanske få fram framtidens Nobelpristagare. Det har flera nämnt just denna dag. En nyckel till det livslånga lärandet är givetvis möjligheten att finansiera sina studier. Villkoren för studiestöd är därför en stor och viktig pusselbit. Herr ålderspresident! Det känns bra att kunna konstatera att Alliansen trots en svår finanskris och tuffa tider har klarat av att göra reformer på studiemedelsområdet som den tidigare socialdemokratiska regeringen inte ens klarade av att göra i högkonjunktur. Det var väldigt angeläget eftersom studiemedlen hade urgröpts länge under tidigare socialdemokratiska regeringar. Jag har rakt motsatt åsikt mot Rossana Dinamarca när det gäller studiemedlens värde för studenten. Studiemedlen har nu äntligen kunnat komma upp i de nivåer som bland annat studentorganisationer brukar säga är rimliga. De senaste åren har studentbudgetarna faktiskt för första gången gått ihop. Vi kan konstatera att i den senaste omfattande undersökning som CSN har gjort - den är visserligen från 2011 - framgår det att köpkraften för studiemedlen var den högsta sedan 1965 när det moderna studiemedelssystemet infördes. Sedan dess har vi dessutom gjort ytterligare förstärkningar. Även i CSN:s enkätundersökning som presenterades häromåret bekräftar studenterna att deras ekonomiska situation har förbättrats. Betydligt annorlunda ser det ut i vår omvärld. Titta på många andra europeiska länder där man de senaste åren gjort stora nedskärningar! Självklart är studenterna en grupp som har fått stå för mycket av de kostnaderna. Sverige är inte i det läget, utan Alliansen har i stället kunnat genomföra förbättringar för våra studenter flera gånger de senaste åren tack vare vår ansvarfulla ekonomiska politik och att så många fler kommit i arbete och så många färre är beroende av ersättningar och bidrag. Det är helt riktigt, Adnan Dibrani, att detta också leder till lägre räntor, vilket gynnar studenterna som ska betala tillbaka. Det var en välförtjänt applåd du fick där. Herr ålderspresident! Förra året höjdes tilläggsbidraget för studiemedel som lämnas till studerande med barn. I årets budget höjs tilläggslånet med 1 900 kronor per månad, och det kommer nu också att kunna lämnas för studier på deltid. Vi höjer även åldersgränsen för rätt till studiemedel från 54 till 56 år, och gränsen för nedtrappning har också flyttats upp två år. Detta syftar givetvis till att underlätta för byte av yrke mitt i livet eller för att vidareutbilda sig. Det kan göra att fler kan arbeta längre upp i åldrarna. Förra året förlängde vi den extra satsningen på arbetslösa ungdomar som är 20-24 år och som saknar fullständig grundskole- eller gymnasieutbildning så att de kan få den högre bidragsnivån inom studiemedlet även för studier som påbörjats under förra året. Nu förlänger vi denna satsning ytterligare ett år. Herr ålderspresident! En annan av Alliansens reformer som jag är stolt över är höjningen av fribeloppet, alltså möjligheten att tjäna pengar av eget arbete utan att få studiemedlen reducerade. Vi har äntligen kommit bort från det vansinniga systemet att man ska bestraffas för att man anser sig ha tid att jobba extra. Dagens fribelopp möjliggör som sagt en årsinkomst på ungefär 140 000 för en heltidsstudent. I detta betänkande föreslås nu ytterligare en höjning av fribeloppet med 30 000 kronor per kalenderår. Det innebär att man från och med nästa år kan tjäna uppemot 170 000 per år om man studerar heltid, ungefär 40 veckor. Jag tycker att det är trist att Vänsterpartiet avvisar detta förslag. Jag kan konstatera att vi har en ganska spretig opposition när det gäller fribeloppet. Frågan är vilket fribelopp ni har tänkt gå till val på de kommande fyra åren. I debatten för vissa oppositionsföreträdare fortfarande fram detta att arbeta extra vid sidan av studierna som något skadligt som närmast borde förbjudas. Min egen bild är precis tvärtom. Jag studerade juridik i mitten av 1980-talet. Det var på den tiden Socialdemokraterna styrde vårt land. Jag kan lova att det inte var en tid för ekonomiska utsvävningar. Det fanns inte en chans att få studiemedlen att räcka ens till det nödvändigaste, och för dem som inte arbetade vid sidan av studierna eller kunde åka hem till föräldrarna på helgerna och äta ordentligt innebar studietiden en högst påtvingad bantningskur. Själv arbetade jag mycket vid sidan av mina egna studier och hade ett antal olika jobb. Det var ofta dåligt betalda, osäkra anställningar och obekväma arbetstider. Men arbetet gav mig en ekonomi som möjliggjorde både att äga bil och ta en skidresa eller solresa som avbrott i studierna. Dessutom upplevde jag andra fördelar med att arbeta. Det var faktiskt ganska skönt att lämna studentlivet en stund och umgås med arbetskamrater och ägna tankarna åt något annat än paragraferna i den lagbok jag annars ägnade större delen av min vakna tid åt. Enda smolket i glädjebägaren var att jag tillhörde dem som bestraffades av staten genom reducerade studiemedel för att jag var flitig och arbetade hårt under studietiden och betalade skatt på min lön och dessutom klarade alla mina tentor i tid, utom en - det måste jag erkänna. Det kändes grymt orättvist. På den tiden hade jag ingen aning om att jag en dag skulle vara med och fatta beslut i riksdagen som förändrade detta. Efter studierna upplevde jag det som många andra studenter och arbetsgivare bekräftar - att min arbetslivserfarenhet hade ett värde när jag sökte jobb även om arbetsuppgifterna från exempelvis industri och restaurang låg väldigt långt från mitt framtida jobb som jurist. Inom parentes kan jag nämna att jobbskatteavdraget gör det mycket lönsamt för studenter att arbeta extra. Skattebelastningen blir betydligt mindre än tidigare vilket många studenter konstaterat med glädje. I princip kan man säga att de första 20 000-25 000 kronorna man tjänar knappt beskattas alls. Herr ålderspresident! Vi kan konstatera att Sverige i dag har ett studiestödssystem som troligen är ett av de allra mest generösa i världen. Alliansens ekonomiska ansvarstagande har lagt grunden till att vi både kunnat värna och förbättra detta ordentligt sedan 2006. Alliansen har helt enkelt gjort det ekonomiska livet lite lättare för studenterna. Det är ett klokt vägval eftersom vi vill att Sverige ska vara en kunskapsnation där möjligheten att studera är tillgänglig för alla. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet. (Applåder)
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 110 Rossana Dinamarca (V)
Herr ålderspresident! Jan Ericson höll inte med mig angående studenternas ekonomiska situation och hänvisade till studenterna själva. Detta är intressant. När jag tittar på SFS egen studentbudget för 2013 anser de att 759 kronor saknas. Jag vet inte riktigt var Jan Ericson får sina uppgifter ifrån. Det är också lite magstarkt att säga att vårt avvisande av en ytterligare höjning av fribeloppsgränsen skulle vara att bestraffa studenterna. Fribeloppsgränsen ligger i dag på 142 400 kronor. Det innebär att studenten kan få 9 000 kronor efter skatt varje månad. Jag tror att det är ganska få studenter som når upp till det. När vi hade den studiesociala utredningen och hade tanken att höja fribeloppsgränsen var det för att vi tyckte att det var rimligt att man ska kunna jobba under den tid man har sommar- eller vinteruppehåll och inte är berättigad till studiemedel. Vi tyckte att det var rimligt att det inte ska behöva påverka studiemedlen för de andra månaderna. Men om man bara ska titta på de månaderna - jag gjorde en beräkning snabbt nu - tror jag att med de tre månader man inte är berättigad till studiemedel skulle den höjda fribeloppsgränsen vara att man fick tjäna 47 000 kronor före skatt i månaden. Jag tror att det är väldigt få studenter som är i närheten av att komma upp i de summorna. Det vi satsar på är att se till att öka studiemedlen. Vi diffar lite, ska jag erkänna. Vi har 9 kronor mindre än vad SFS anser.
Jan Ericson (M)
Anf. 111 Jan Ericson (M)
Herr ålderspresident! Jag kan konstatera att även med Vänsterpartiets förslag kommer SFS-budgeten att gå minus, men jag tycker faktiskt att det kan vara intressantare att kolla vad studenterna själva säger. Detta är ändå vad SFS säger. De gör en beräkning av vilka pengar de tror att studenterna behöver, och det varierar dessutom ganska mycket över landet, var man bor och vad kostnadsläget är. Faktum är att när CSN gjorde enkätundersökningen härom året bekräftade studenterna att deras ekonomiska situation hade förbättrats under Alliansen. Det tycker jag är positivt. När det gäller om det är en bestraffning eller inte att inte höja fribeloppsgränsen tycker jag att det är en solklar bestraffning. Rossana Dinamarca säger i debatten att studier ska vara heltidssysselsättning och att man egentligen inte ska arbeta vid sidan av studierna. Vänsterpartiet vill som vanligt bestämma hur människor ska leva och hur de ska göra. Rossana Dinamarca tycker att det är okej att man jobbar på sommaren, men det är inte okej att jobba extra under terminen om man vill det. Jag tycker att det är helt och hållet är upp till varje student att själv bestämma detta. Om det nu är så som Rossana Dinamarca säger att det är få studenter som når över 170 000 i inkomst, vad är då problemet med att ta bort taket? Jag förstår inte det. Om det ändå inte är någon som kommer upp i 170 000 spelar det väl ingen roll om vi höjer gränsen? Slutsatsen är att man måste få jobba när och så mycket man vill så länge man klarar sina studier. Det ska inte vi politiker stå här i kammaren och bestämma.
Rossana Dinamarca (V)
Anf. 112 Rossana Dinamarca (V)
Herr ålderspresident! Jag ska omedelbart göra vad jag kan för att ändra differensen på minus 9 kronor som vi har i vår budget. Ni har lite större problem när ni diffar med 759 kronor, enligt studenternas egen budget. Universitetsrektorerna säger själva att detta har negativ inverkan på kvaliteten på utbildningen. Jag trodde att ni var de som brydde er om att ha hög kvalitet i utbildningen. Men när universitetsrektorerna och även lärarna oroar sig för att deras studenter för att klara av sin ekonomi ägnar mer tid åt att skaffa sig ett jobb och fixa sin ekonomi än åt studier tycker jag att det är ett problem, och det borde också Jan Ericson tycka är ett problem. Det är inte alla som har möjlighet att arbeta vid sidan om studierna. Det beror väl på vilken typ av studenter som Jan Ericson vill ska gå på våra svenska universitet och högskolor. De som till exempel har barn kanske inte Jan Ericson vill ska gå på universitet och högskolor. De som ska plugga är kanske de som kan jobba extra direkt efter att de har pluggat, jobba på helgerna och nätterna och så vidare. Jag tror inte att det är ambitionen - det är i alla fall inte vår ambition - med vilka som ska ha möjlighet att studera. Vi tycker att alla ska ha den möjligheten, och då är det viktigt att ha ett generöst studiemedelssystem som inte är beroende av om du kan arbeta eller inte arbeta.
Jan Ericson (M)
Anf. 113 Jan Ericson (M)
Herr ålderspresident! Detta med barn var lite intressant. Vi har faktiskt höjt tilläggsbidraget för studenter med barn. Dessutom har man rätt till barnbidrag, och man kan också få bostadsbidrag. Studenter med barn har en betydligt bättre ställning på det sättet att vi har extra stöd till de grupperna. De som inte har barn och vill jobba extra tycker jag definitivt ska få jobba så mycket som möjligt. Jag delar inte riktigt den uppfattning som Rossana Dinamarca för fram, att detta att man arbetar extra skulle vara ett hinder för studierna. Det måste vara upp till varje student att bedöma det själv. Vi har regler som säger att om man inte klarar studierna får man sämre studiemedel. Det är det som styr det hela. Jag tror helt klart att varje student klarar av att ta beslut om det själv. I övrigt har vi kanske världens allra mest generösa studiemedelssystem. Sedan måste jag ställa en fråga till Rossana Dinamarca - det blir en retorisk fråga, eftersom du inte kan svara på den, men det gör ingenting. De krav som Vänsterpartiet har delas uppenbarligen inte av de övriga rödgröna partierna. Det ska bli intressant att se hur ni ska sy ihop det i valrörelsen.
Emil Källström (C)
Anf. 114 Emil Källström (C)
Herr ålderspresident! Jag vill inleda med att meddela min ambition att hålla mig väl under en kvart i detta anförande. Jag gick igenom mina anteckningar från tidigare debatter under mandatperioden på det här området. Jag har någon gång sagt att detta är en av de minst spännande debatter som vi har på hela året. Vi är ju väldigt överens, och i den mån vi inte är överens ändrar det sig inte så mycket på de punkterna. Det vi kan konstatera är att svenska studenter, justerat för köpkraft, aldrig har fått så mycket för studiemedlen. Beroende på vem som tillverkar studentbudgeten och exempelbudgeten är det lite olika om de går ihop eller inte. Men en sak kan man vara säker på: De har aldrig gått ihop så mycket som de gör nu. Den stora utmaningen för studenten, så som man ser den framför sig - en nybakad gymnasieelev, en 19-20-åring som tar sina första steg på högskolan - är framför allt att inte låta studiemedlet tappa i värde, så som det gjorde inte minst under 90-talet. Håller vi oss på den här nivån, justerat för inflation, kan vi vara nöjda med det svenska studiemedelssystemet för den här gruppen. Det finns alltid anledning att följa med och anpassa under resans gång. Vi har i debatten tidigare tagit upp studenter med barn. Där har det skett höjningar i ett antal steg under Alliansens tid vid makten. Så görs det även nu, men det finns all anledning att fortsätta följa den här gruppen studenter och se om det behöver göras några ytterligare lättnader för att slipa ned den tröskel som det trots allt innebär att vara student och förälder samtidigt. Vi ser också att vi måste se över gränserna för när man kan ta ut studiemedel. Nu sker en höjning från 54 till 56 år när det gäller den övre ålder när man kan komma i fråga för svenska studiemedel. Det är givetvis bra, när vi ser på hur det livslånga lärandet ska upprätthållas och man ska förenkla för det. Under det glädjande temat finns också höjningen av fribeloppet. För egen del hade jag gärna sett att det övre taket skulle försvinna. Så länge man klarar sina tentor tycker jag att det är upp till en själv hur mycket man jobbar eller inte. På väg mot denna ambition - med den höjning på 30 000 kronor som nästkommande statsbudget innebär - kan man tjäna drygt 170 000 kronor per år. För de allra flesta kommer det att räcka. Även om man jobbar full tid under sommaren och deltid under resten av året kommer man inte att slå i taket och bestraffas. Det är mycket värdefullt och bra. När man sedan har tagit sina lån och ska betala av dem finns det, som har nämnts, ytterligare en positiv nyhet, nämligen att räntan på lånen går ned. Man får från och med nästa år betala 1,2 procent i ränta på sina studielån. Det är en minskning på 0,1 procentenheter från föregående år och är också det ett kvitto på den mycket välskötta svenska ekonomin, trots det kärva läget. När det går bra för Sverige, vilket det tenderar att göra under alliansregeringen, går det också bra för svenska studenter. Under perioden 2003-2013 låg räntan i snitt på 2,3 procent, och nu är den på 1,2 procent. Det innebär en minskad månadskostnad på 1 500 kronor för genomsnittlig svensk student. Det är pengar som man kan använda till mycket roligare saker än att betala av sina studielån. Med det sagt - det blev lite över fyra minuter - yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på motionerna. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2013-12-11
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1
Stillbild från Beslut: Utgiftsområde 15 Studiestöd, Beslut

Beslut: Utgiftsområde 15 Studiestöd

Webb-tv: Beslut

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Anslagen m.m. för 2014 inom utgiftsområde 15 Studiestöd

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:

    a) Lagförslag om ändring i studiestödslagen
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i studiestödslagen (1999:1395).
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:1 utgiftsområde 15 punkt 1 och avslår motion
    2013/14:Ub459 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 2.

    b) Bemyndigande för anslaget 1:6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2014 för anslaget 1:6 Bidrag till vissa studiesociala ändamål beställa produktion av studielitteratur som inklusive tidigare gjorda åtaganden medför behov av framtida anslag på högst 3 700 000 kronor 2015.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:1 utgiftsområde 15 punkt 2.

    c) Bemyndigande för lån i Riksgäldskontoret för studielån
    Riksdagen bemyndigar regeringen att under 2014 ta upp lån i Riksgäldskontoret för studielån som inklusive tidigare gjord upplåning uppgår till högst 200 205 000 000 kronor.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:1 utgiftsområde 15 punkt 3 och avslår motion
    2013/14:Ub566 av Ibrahim Baylan m.fl. (S) yrkande 2.

    d) Anslag
    Riksdagen anvisar för budgetåret 2014 ramanslagen inom utgiftsområde 15 Studiestöd enligt utskottets förslag i bilaga 3.
    Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:1 utgiftsområde 15 punkt 4 och avslår motionerna
    2013/14:Ub459 av Jonas Sjöstedt m.fl. (V) yrkande 1,
    2013/14:Ub468 av Richard Jomshof m.fl. (SD) yrkande 2,
    2013/14:Ub519 av Carina Herrstedt m.fl. (SD),
    2013/14:Ub520 av Jabar Amin m.fl. (MP) och
    2013/14:Ub566 av Ibrahim Baylan m.fl. (S) yrkande 1.