Utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning

Anf. 73 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Vi debatterar nu utgiftsområde 10 Ekonomisk trygghet vid sjukdom. Det är ett viktigt och komplext område där våra politiska beslut och vägval får effekt på utsatta och sjuka människors vardag och livssituation.

Sverigedemokraterna och regeringen har under den här mandatperioden genom ett väl fungerande samarbete och konstruktiva förhandlingar löst många svåra frågor. Vi har gjort det trots försvårande omständigheter med inflationen, det försämrade säkerhetsläget i vårt närområde och effekterna av pandemin. Jag skulle inte säga att jag är nöjd, men jag är stolt över mycket av det som vi har åstadkommit tillsammans. Fyra partier har skapat stabilitet och varit produktiva, även i frågor där vi har olika ingångar.

Sverigedemokraterna och regeringen är överens om att den som är sjuk ska ha rätt till både stöd och rehabilitering för att kunna återfå sin arbetsförmåga. Ingen ska glömmas bort och försvinna i statistiken, fastna i bidragsberoende och behöva uthärda ohälsa som går att behandla. Fokus ska riktas mot tidiga insatser och anpassade åtgärder, med särskilt fokus på sjukfrånvaro på grund av psykiatriska diagnoser. Handläggningstiderna hos Försäkringskassan ska kortas, och ärendebalanser ska hanteras mer effektivt. Och vi ska med krafttag fortsätta att möta den brottslighet som riktas mot välfärdssystemen och se till att våra skattemedel inte hamnar i kriminellas fickor.

Herr talman! Varje år betalas uppskattningsvis 15–20 miljarder kronor ut felaktigt från de statliga välfärdssystemen. Hårt arbetande människor som gör rätt för sig måste kunna lita på och försäkra sig om att deras skattepengar går enbart till det som de är avsedda för. Varje felaktigt utbetald krona är en stöld från alla som dagligen bidrar till och bygger vår välfärd. Det är en stöld också från de människor som har rätt till och behov av stöd.

Det är därför både rimligt och nödvändigt att vi nu bygger ett system med stärkt kontroll, bättre informationsutbyte och betydligt mindre möjlighet att missbruka vårt gemensamma trygghetssystem. Vi satsar nu ytterligare på att motverka välfärdsbrottsligheten genom att införa administrativa sanktioner i socialförsäkringen. Samtidigt som ska det vara lätt att göra rätt ska det bli kännbart när man lämnar in felaktiga uppgifter.

Syftet med detta är att på ett mer effektivt och förebyggande sätt hindra både bidragsbrott och felaktiga utbetalningar från socialförsäkringen. En annan viktig aspekt är att om det blir rätt från början minskar återkraven, vilket är vår målsättning.

För personer som bosätter sig i Sverige höjer vi nu kraven för att kvalificera sig till den svenska välfärden. Det är en total självklarhet att de som får tillgång till förmåner också bidrar till samhället genom att arbeta och betala skatt.

Herr talman! Tillsammans med regeringen genomför vi viktiga förslag på många områden. Ytterligare ett exempel är att vi ser till att underlätta för personer med sjuk- eller aktivitetsersättning; vi gör det möjligt att studera på deltid och samtidigt ha sin sjuk- eller aktivitetsersättning partiellt vilande samtidigt som prövotiden för studier med sjuk- eller aktivitetsersättning förlängs från sex till tolv månader.

För att ytterligare förbättra möjligheterna för sjukskrivna att återgå i arbete vill vi göra det möjligt för den som är sjukskriven att i överenskommelse med arbetsgivaren arbetspröva en kortare period med bibehållen sjukpenning. Det ger goda möjligheter för berörda att pröva sin kapacitet att studera och arbeta under tryggare former.

Herr talman! Tillsammans med regeringen har vi som sagt åstadkommit väldigt mycket. Men vi är långt ifrån klara. Vårt viktiga arbete för Sverige har bara börjat. Jag ser ljust på framtiden om vi får fortsatt förtroende nästa mandatperiod.

Jag vill med det avslutningsvis yrka bifall till utskottets förslag.

(Applåder)

I detta anförande instämde Daniel Persson (SD).

Tony Haddou (V)

Anf. 74 Tony Haddou (V)

Herr talman! Tack, ledamoten, för anförandet!

När Vänsterpartiet förhandlar med en regering ser vi till att få till förbättringar bland annat i sjukförsäkringen. Senast vi gjorde det, med Socialdemokraterna i slutet av förra mandatperioden, var första gången på lång tid som sjukförsäkringen utvecklades i rätt riktning. Det är jag väldigt stolt över, inte minst efter att sjukförsäkringen systematiskt försvagats och monterats ned i decennier.

Det betydde väldigt mycket för många att vi drev igenom förbättringar, till exempel att fler skulle få den ersättning de hade rätt till och att taket i sjukpenningen skulle höjas. Då höjdes grundnivån i sjuk- och aktivitetsersättningen, och bostadstillägget höjdes till samma nivå som för ålderspensionärer. Dessutom slöts skatteklyftan mellan dem med sjuk- och aktivitetsersättning och löntagare. Vi fick även den förra regeringen att titta på ännu fler förbättringar i sjukförsäkringen och att se över att slopa den orättvisa karensen.

När Sverigedemokraterna förhandlar med en regering ser de till att rulla tillbaka utvecklingen. De har återskapat den orättvisa skatteklyftan mellan den som arbetar och den som blivit sjuk. Sjuk- och aktivitetsersättningen fortsätter att vara orimligt låg. Och den orättvisa karensen är kvar.

De har kastat utredningar om förbättringar i sjukförsäkringen och har flera gånger haft chansen att avskaffa den orättvisa karensen men har alltid röstat för att ha den kvar.

Vad har ledamoten att säga till alla dem som blev lovade förbättringar i sjukförsäkringen? Och vad har ledamoten att säga till alla dem som blev lovade avskaffande av den orättvisa karensen?

Anf. 75 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Först måste jag upplysa ledamoten om att Sverigedemokraterna och regeringen har tagit bort den så kallade funkisskatten, alltså skatteskillnaden mellan dem som arbetar och dem som lever på sjuk- eller aktivitetsersättning. Vi tyckte att den var orättvis och har tagit bort den. Det är bara en upplysning.

Sedan gällde det att vi skulle ha stoppat förbättringar. Men vi har bara genomfört förbättringar. Vi har däremot stoppat försämringar.

Vänsterpartiet var väldigt högljudda när den utredning hamnade på bordet som granskade de förändringar och förbättringar som vi gemensamt genomförde under förra mandatperioden. Men vi har inte rivit upp någonting där. Ledamoten får alltså gärna gå in lite mer i detalj på vad han menar.

Vänsterpartiet vill i vanlig ordning ge allting åt alla. Ni vill höja bidragen och göra det möjligt att leva på bidrag längre, egentligen utan några som helst krav eller större begränsningar. De som straffas av er politik är människor som går upp i ottan, ställer klockan varje dag och jobbar hårt. De ska i stället betala mer skatt. Det är de som ska finansiera bidragslinjen.

Sverigedemokraterna anser att sjuka människor ska få det stöd de behöver, men vi vill inte att människor ska fastna i ett bidragsberoende eller i utanförskap. Till skillnad från Vänsterpartiet har vi höga förväntningar på människor. Vi ger inte upp hoppet om människor, utan vi vill skapa förutsättningar för att människor ska komma tillbaka i arbete. Vägar tillbaka till arbete är viktiga för oss. Vi vet hur viktigt det är, både för individen och för samhället.

Tony Haddou (V)

Anf. 76 Tony Haddou (V)

Herr talman! Det var jättebra att ledamoten inledde med att säga att det genomförs förbättringar. Vilka då? Nu hänger jag inte alls med. Ledamoten säger att man genomför förbättringar men vill sedan inte svara på frågorna. I stället går hon in i det här snacket om att man inte vill att människor ska vara fast i bidragsberoende och så vidare. Grejen är ju att det inte sker några förbättringar.

Det finns en anledning till att ledamoten över huvud taget inte vill prata om att den orättvisa karensen ligger kvar. Det är nämligen så att Sverigedemokraterna blåste väljarna. De lovade att den orättvisa karensen skulle bort.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ för det utgiftsområde som vi nu debatterar skulle karensavdraget avskaffas. Socialdemokraterna lade fram ett sådant förslag för någon vecka sedan i riksdagen. Då hade Sverigedemokraterna återigen en chans att rösta bort den orättvisa karensen. Men det finns alltså en anledning till att ledamoten inte vill prata om den frågan över huvud taget.

Det är inte mer än rimligt att vi utjämnar den ekonomiska orättvisa som det handlar om. Vissa har yrken där man kan arbeta hemma när man är snuvig. Andra har yrken där man träffar många människor och löper högre risk att bli smittad men inte kan arbeta hemifrån. Då drabbas man hårt ekonomiskt när man blir sjuk. Men ni låter detta avdrag finnas kvar helt och hållet.

Jag tycker att de förbättringar som Vänsterpartiet drev igenom för några år sedan visar att det blir väldigt mycket bättre när Vänsterpartiet får inflytande. Nu försökte ledamoten i sitt svar raljera kring detta. Det var väldigt osakligt. Vi visade – helt sakligt – att det går att förbättra sjukförsäkringssystemet och våra trygghetssystem. Men så fort vi hade gjort det rullade Sverigedemokraterna tillbaka utvecklingen. Bland det första Sverigedemokraterna gjorde var att kasta utredningar om förbättringar av sjukförsäkringen i papperskorgen. Och så röstade de nej till att ta bort den orättvisa karensen. Det är fakta.

Anf. 77 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Då var inte ledamoten uppmärksam när jag höll mitt anförande. Jag gick igenom vilka förbättringar vi vill göra, med fokus på den budget som vi nu debatterar.

Vad gäller karensen har vi aldrig gått till val på att slopa karensavdraget helt. Vi vill se ett differentierat karensavdrag. Det är någonting som vi arbetar internt med nu i partiet. Jag ber att få återkomma i den frågan. Vi ser de här orättvisorna och hur de drabbar särskilt utsatta yrkesgrupper. Det är också därför man måste sätta fokus just där.

Det är svårt att få ihop Vänsterpartiets politik och logik, Tony Haddou. Ni vill samarbeta med Centerpartiet, det enda parti som minskar anslagen på utgiftsområdet. Hur ska ni få ihop det? Jag tror inte heller att Centerpartiet vill slopa karensavdraget helt. Jag tror snarare att de drömmer om ett ytterligare karensavdrag, om jag ska vara helt ärlig.

Herr talman! Kan ledamoten svara på vems politik det blir om man röstar på Vänsterpartiet? Nu är Vänsterpartiet och Centerpartiet, som ska samarbeta, på helt olika planeter. Det innebär att väljarna kan få precis vad som helst när de röstar på Vänsterpartiet.

(FÖRSTE VICE TALMANNEN: Jag vill påminna om att detta var en slutreplik. Tony Haddou kan därför inte svara på frågan.)

Anf. 78 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag begärde replik när jag hörde Clara Aranda beskriva alla förbättringar och förändringar som skett. När jag satt och tänkte igenom detta kom jag fram till att det som Sverigedemokraterna har drivit igenom framför allt är en väldigt stor försämring. Man har nämligen tagit bort högkostnadsskyddet för företagare i förhållande till sjuklönekostnader. Det var någonting som alliansregeringen införde.

Det här är ett jätteproblem för småföretagare. Det innebär stora kostnader. Man måste betala sjuklönen när den anställda är borta. Det innebär att man vid nyanställning måste sitta och granska väldigt noga för att sortera bort alla som har någon form av funktionsnedsättning eller risk att vara sjukskriven ofta. Det var också därför vi införde det här systemet, som framför allt gynnade människor med funktionsnedsättning, människor med återkommande sjukdomsepisoder och inte minst småföretagare.

Detta system bidrog Sverigedemokraterna till att illa kvickt ta bort, som en av de första reformerna på det här området och egentligen den enda stora. Småföretagare sa: Det här måste vara en regering som är direkt fientligt inställd till oss.

Vi ser i dag effekten. Sjuktalen ökar. Det är svårare för människor med funktionsnedsättningar och långtidssjukskrivningar att komma tillbaka i arbete. Inte minst har belastningen på småföretagen ökat. Vi ser att arbetslösheten ökar i Sverige.

Nu när Sverigedemokraterna ser hur galet det blev att ta bort högkostnadskompensationen för småföretag, vilket drabbar människor med funktionsnedsättning och inte minst småföretagare genom ökande arbetslöshet, undrar jag: Är Sverigedemokraterna beredda att verka för att detta dras tillbaka, så att vi åter kan få ett system som gynnar småföretagare och dessutom människor med återkommande sjukskrivningar?

Anf. 79 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Ersättningen för höga sjuklönekostnader togs bort av flera skäl. Systemet hade fått skarp kritik från Riksrevisionen. Även Inspektionen för socialförsäkringen hade påpekat stora risker för exempelvis felaktiga utbetalningar, bland annat på grund av det automatiserade upplägget, där alla företagets kostnader hanterades som en totalsumma. Mot bakgrund av de här bristerna och den betydande risken för felaktiga utbetalningar kom vi fram till att detta var ett bra och nödvändigt beslut att fatta.

Anf. 80 Anders W Jonsson (C)

Herr talman! Jag förstår inte riktigt hur Clara Aranda resonerar. Det är ju självklart att många av socialförsäkringarna har fel och brister som måste korrigeras. Då måste regelverket ändras. Men i stället för att utifrån kritiken från Riksrevisionen och andra gå in och göra de förändringar som krävs kastar man helt enkelt ut barnet med badvattnet.

Vi ser vilka konsekvenser detta har fått, inte minst för människor som nu inte har möjlighet att få arbete. Småföretagare är tvungna att sitta och granska om de personer som söker jobb har någon form av funktionsnedsättning som kan innebära ökad risk för sjukskrivning eller om de enligt referenser har haft återkommande kort sjukfrånvaro. De personerna sorteras bort i dag.

Dessutom lägger man en mycket tung börda på småföretagen; för stora företag spelar det här inte så stor roll. Vi vet att nio av tio nya jobb i Sverige kommer från småföretag. Det är inte så konstigt att arbetslösheten i det här landet ökar som den gör när Sverigedemokraterna bidrar till att höja avgifterna och kostnaderna för småföretag som ska anställa människor. Det kanske allra värsta med detta är att det drabbar människor som redan är utsatta.

Herr talman! Jag kan inte begripa resonemanget från Sverigedemokraterna. Ja, det hade kommit kritik mot systemet, och det fanns ett antal områden som skulle korrigeras. Men i stället för att korrigera det här kastade man ut hela systemet, vilket drabbade småföretagare och människor som stod utanför arbetsmarknaden. Det är det resonemanget jag inte kan förstå, herr talman. Det var därför jag ställde min fråga till Clara Aranda: Nu när vi ser facit av den här drastiska åtgärden – har ni börjat tänka om? Kan ni tänka er att återinföra någon form av högkostnadsskydd för småföretagen?

Anf. 81 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Trots det faktum att det här systemet var särskilt utformat för att stötta småföretagare och arbetsgivare fanns det en hel del felaktigheter som vi tyckte var problematiska. Sedan förstår vi att små företag har små marginaler och är mer sårbara för kostnader vid sjukfrånvaro. Det är vi väl medvetna om, men vi vet inte om den här lösningen är den bästa. Vi ser andra lösningar när det gäller sjuklöneansvaret för småföretagare. Det här är någonting som vi tittar närmare på för tillfället och kommer att lyfta vidare i förhandlingar. Det är väl det besked jag kan ge till ledamoten i dag.

Anf. 82 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Även jag vill uppehålla mig vid karensavdraget och de löften som Sverigedemokraterna har givit. Precis som ledamoten Aranda sa lovade Sverigedemokraterna i valrörelsen 2022 att verka för ett differentierat karensavdrag. Det skulle alltså tas bort för vissa yrkesgrupper.

Sverigedemokraterna blev som bekant största parti i regeringsunderlaget, men Sverigedemokraterna har inte lyft ett finger på tre år för att göra någonting åt det orättvisa karensavdraget.

Vi satt i en referensgrupp till regeringens egen arbetsgrupp om karensen. Där kom det flera bra förslag som vi socialdemokrater och flera andra partier ställde oss bakom om att åtminstone sänka karenstaket. Som jag minns det var också Sverigedemokraterna för det, men inte ens det har ni gjort. Sveriges löntagare har, som Tony Haddou sa, blivit blåsta av Sverigedemokraterna.

Nyligen la vi fram ett förslag till utskottsinitiativ om borttaget karensavdrag, vilket Sverigedemokraterna röstade ned. Nu säger Aranda att man jobbar internt med att ta fram en lösning. Det är mycket intressant. Varför nu, undrar nog Sverigedemokraternas samtliga väljare? Det har gått tre år, och nu är det snart propositionsstopp. Nu hinner Sverigedemokraterna inte göra någon förändring av karensen den här mandatperioden. Väljare som blivit blåsta finns det gott om.

Kan ledamoten Aranda nu lova att Sverigedemokraterna i varje fall under nästa mandatperiod kommer att driva på för ett borttagande av karensavdraget?

Anf. 83 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Tack till ledamoten!

Ledamoten påstår att Sverigedemokraterna inte har lyft ett finger på tre år. Jag vill ändå minnas att det var Socialdemokraterna som hade makten i åtta år innan. Det enda ni lyckades genomföra var att tillsätta en utredning på slutet som ni kan stå och bråka om sedan i kammaren. Det är ungefär på den nivån.

Socialdemokraterna vill att Sverigedemokraterna ska bekänna färg i frågan om karensavdraget. Det tycker jag att Socialdemokraterna gör väldigt bra självt. Ni avkräver mitt parti ett ställningstagande i en fråga som vi inte driver och som vi inte gick till val på. Vi vill inte slopa karensavdraget helt. Kan jag vara mer tydlig?

Socialdemokraterna har kommit fram till att ett slopande av karensavdraget skulle kosta 5 miljarder. Tittar vi på mer realistiska beräkningar kommer kostnaden att vara uppemot 40 miljarder. Förutom det faktum att era beräkningar inte ens är i närheten avsätter ni noll kronor för slopandet av karensavdraget i den skuggbudget som ni presenterar.

Det är ett tydligt bevis på att det inte handlar om karensavdraget. Ni vill få till en svekdebatt gentemot Sverigedemokraterna inför valrörelsen. Det är allt det handlar om. Jag hade haft full respekt om ni hade finansierat förslaget, men ni gör inte det.

Vi gick till val på ett förändrat karensavdrag. Vi ser orättvisorna, och vi vill göra någonting åt dem. Vi arbetar med den frågan.

Anf. 84 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Det här är väldigt intressant. Jag vill ge Clara Aranda rätt på en punkt. Det är ingen som vet hur stor kostnaden är för karensavdraget i dag. Den utredning som vi tillsatte lade ni ned. Sedan finns det olika beräkningar.

Vi socialdemokrater lutar oss på RUT, riksdagens utredningstjänst, som har kommit fram till att Sveriges löntagare i dag står för stora kostnader för karensavdraget. Kostnaden för de privata arbetsgivarna beräknas till 5–6 miljarder kronor.

Sverigedemokraterna gick till val på ett differentierat karensavdrag. Det skulle tas bort för människor som jobbar i kontaktyrken. Alla de människorna har i dag blivit blåsta, för Sverigedemokraterna har inte lyft ett finger.

Om Clara Aranda tror att Socialdemokraterna har ett borttaget karensavdrag som ett av sina viktigaste vallöften till löntagarna bara för att få igång en svekdebatt säger det nog mer om Sverigedemokraternas syn på politik än om vår. Vi vill göra skillnad för Sveriges löntagare på riktigt.

Jag hävdar fortfarande att alla väljare, både de som redan har blivit blåsta av Sverigedemokraterna och alla andra, är värda ett svar. Kommer Sverigedemokraterna under nästa mandatperiod att se till att verka för ett åtminstone förändrat karensavdrag, eftersom det är vad Sverigedemokraterna tidigare har lovat? Eller tänker ni skippa det helt och låta väljarna fortsatt bli blåsta?

Anf. 85 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Ledamoten påstår att det inte är någon som vet vad karensavdraget kommer att kosta. Men alla vet nog att det inte kommer att kosta noll kronor. Vilka väljare är det som egentligen blir blåsta?

Jag tycker att det är anmärkningsvärt och arrogant av Socialdemokraterna att driva den här frågan så hårt men inte avsätta medel för att genomföra förslaget i praktiken.

Antingen kommer det att innebära kraftiga skattehöjningar för hårt arbetande människor eller så kommer ni att svika era vallöften. Vilket blir det egentligen?

Om ni verkligen vill se rättvisa på arbetsmarknaden är det betydligt bättre att förhandla fram särskilda regler för utsatta yrkesgrupper och inte att föreslå att slopa karensavdraget generellt.

Sverigedemokraterna tycker inte att det är ett bra förslag att slopa karensavdraget helt. Det kommer att bli väldigt kostsamt, som jag har påtalat tidigare. Det kommer att innebära negativa effekter för arbetsgivare. Korttidssjukfrånvaron kommer med stor sannolikhet att skjuta i höjden, och det vill inte vi se. Vi tycker att förslaget är direkt oansvarigt.

(Applåder)

Malte Tängmark Roos (MP)

Anf. 86 Malte Tängmark Roos (MP)

Herr talman! Clara Aranda sa i sitt anförande att hon är stolt över vad Sverigedemokraterna och regeringen har genomfört på socialförsäkringsområdet och att de har åstadkommit mycket. Då måste jag fråga: Vad har de faktiskt genomfört?

Det har inte kommit någon proposition om utvidgad rätt till sjukpenninggrundande inkomst. Det är i linje med utredningen Ett trygghetssystem för alla, som presenterades för ett par år sedan.

Det har inte kommit några förslag om förstärkningar av trygghetssystemen för studenter, gigarbetare, kulturarbetare eller egenföretagare, trots att det finns färdiga utredningar med konkreta förslag.

Sverigedemokraterna och regeringen har sagt nej till förslagen om att avskaffa karensavdraget, att införa steglösa nivåer i sjukförsäkringen, att vidga rätten till sjuk- och aktivitetsersättning och mycket mer.

De inledde mandatperioden med att skära ned enormt på Försäkringskassan, vilket har lett till väldigt mycket längre handläggningstider. De har tagit bort ersättningen för höga sjuklönekostnader för företagare, som Anders W Jonsson nämnde. De har höjt högkostnadsskyddet för läkemedel.

Herr talman! Jag undrar vad Sverigedemokraterna och regeringen egentligen har gjort för att hjälpa våra sjuka och funktionsnedsatta den här mandatperioden. Det är inte tydligt för mig.

Anf. 87 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Att vi inte har genomfört Miljöpartiets politik betyder inte att vi inte har gjort någonting. Jag stod precis här och gick igenom vilka satsningar vi genomför och varför de är viktiga för Sverige.

Miljöpartiet däremot presenterar flera satsningar på sjukförsäkringsområdet. Men de förslagen har betydande brister som inte kan ignoreras. Ni vill bygga upp långsiktiga kostnadsökningar utan att säkerställa en långsiktig finansiering.

Ett annat problem är att Miljöpartiet vill höja ersättningarna men lämna systemets grundproblem olösta. Rättsosäkerheten kvarstår, rehabiliteringen förbättras inte och människor riskerar att hamna mellan stolarna med bara några fler kronor i plånboken.

Ni saknar också en plan för att fler människor ska kunna återgå i arbete och inte fastna i bidragsberoende. Det riskerar att låsa fast människor i utanförskap, herr talman. Det är det motsatta till det Sverigedemokraterna och regeringen arbetar för med våra insatser.

Malte Tängmark Roos (MP)

Anf. 88 Malte Tängmark Roos (MP)

Herr talman! Anledningen till att jag ställer frågan är att den lista som Clara Aranda nämnde i sitt anförande var försvinnande kort. Vi har knappt ens utskottssammanträden i utskottet, och i snitt är de tio minuter långa. Det kommer inga propositioner från regeringen. Det är faktiskt lite pinsamt att sitta i utskottet ibland.

Sverigedemokraterna påstår att Miljöpartiet inte har några förslag för att komma åt grundproblemen i socialförsäkringssystemet. Det är totalt falskt. Visst, vi höjer ersättningarna i sjukersättningen och assistansersättningen för att vi har tusentals människor som har de här ersättningarna och som lever i fattigdom. Då behöver man höja dem.

Men vi har massvis med andra förslag för att komma åt de grundläggande problemen och bygga ihop trygghetssystemen, sjukförsäkringen och arbetslöshetsförsäkringen till ett enda trygghetssystem så att ingen faller mellan stolarna. Vi har massvis med förslag för steglösa nivåer i sjukförsäkringen, för att stoppa utförsäkringarna på grund av försenad rehabilitering och för att värna rehabiliteringsmöjligheterna genom att förändra rehabiliteringstrappan. Ledamoten får jättegärna läsa vår motion på området, som kommer att debatteras här lite senare.

Sanningen och fakta i frågan är att regeringen och Sverigedemokraterna inte presenterar några konkreta åtgärder. Det kommer inga propositioner, förutom den som nämndes om arbetsprövning för sjukpenning. Och just det är ju jättebra; det har vi tjatat om i flera år! Varför kom den först nu? Gör någonting, Sverigedemokraterna, Moderaterna, Liberalerna och Kristdemokraterna, för det här är inte tillräckligt bra!

Anf. 89 Clara Aranda (SD)

Herr talman! Vi gör faktiskt väldigt mycket. Men vi tog över makten under väldigt speciella omständigheter och svåra tider, och då har vårt fokus varit att dämpa inflationen och ta ansvar i en svår tid – inte att slänga ut propositioner. Samtidigt har vi gjort väldigt mycket som är bra för Sverige.

Utöver det faktum att Miljöpartiet levererar bristfälliga förslag finns det en annan dimension. Vi vet att Miljöpartiet vill se en generösare migrationspolitik, och det innebär självklart ökade krav på välfärden inklusive sjukförsäkringen. Samtidigt som man inte tar långsiktigt ansvar för finansieringen och inte heller kan svara på hur människor ska kunna återgå i arbete på ett bra sätt och inte fastna i bidragsberoende vill Miljöpartiet öka belastningen på trygghetssystemen i Sverige.

Jag tycker att det är djupt oroande, herr talman, att vi har ett parti i Sveriges riksdag som bedriver en så oansvarig politik.

Anf. 90 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Jag pratade i söndags kväll med en kvinna i Arboga som var upprörd över att de som arbetar inom förskolan ofta blir smittade av sjuka barn. Då måste personalen vara hemma för att bli frisk och för att inte smitta sina kollegor och får då betala karensavdrag, gång på gång. Kvinnan var upprörd och sa: Varför är det så här? Varför ska vi betala ett högre pris än andra, som har andra typer av jobb?

Att människor som arbetar inom vård och omsorg, skola och förskola tar ut fler karensdagar än andra är nu bekräftat i en helt färsk rapport från RUT, riksdagens utredningstjänst. Jag återkommer till den.

Herr talman! Sverige styrs i dag av fyra partier som tyvärr har ägnat mandatperioden åt att försämra akassan och utreda hur de kan försämra sjukförsäkringen men som inte har lyft ett finger för att åtgärda det orättvisa karensavdraget. Det borde vara tydligt för landets löntagare att Sverige behöver en ny riktning.

Sjukförsäkringen är en av de starkaste pelarna i vårt gemensamma välfärdssystem. Det är en försäkring; det är inget bidrag. Sjukförsäkringen ska ge trygghet vid förlust av inkomst när arbetsförmågan är nedsatt, för det är en försäkring som vi alla betalar till när vi arbetar och ska kunna räkna med att få del av när vi behöver den. Om man förlorar arbetsförmåga på grund av sjukdom ska man kunna förvänta sig ekonomisk trygghet, ett gott stöd från både samhället och arbetsgivaren samt en god rehabilitering för att så snabbt som möjligt kunna återgå i arbete.

Vi socialdemokrater vill återupprätta och bygga vidare på sjukförsäkringen. Den ska vara generös nog att ge trygghet, rättssäker nog att skapa förtroende och stark nog att hålla ihop samhället. Trygghet föder frihet, och en stark sjukförsäkring är nyckeln till att människor vågar leva sina liv fullt ut.

Herr talman! Sjukdom kan drabba vem som helst. Ändå vet vi att risken inte är jämnt fördelad. Kvinnor i arbetaryrken blir oftare sjuka, och de blir det tidigare i livet. Stress, underbemanning, brist på inflytande på arbetsplatsen och en ständig känsla av otillräcklighet är några av orsakerna. Att bli smittad av dem man arbetar för är en annan. Det är de viktiga medarbetarna som håller Sverige på fötter som i dag måste betala priset. Det vill vi socialdemokrater ändra på.

Karensavdraget är en symbol för ett system som inte längre håller ihop. Det drabbar sjuksköterskan som tar hand om våra barn när de är sjuka men som inte har råd att stanna hemma när hon själv har feber. Det är busschauffören som trots sjukdom rattar morgonens första tur, inte för att han vill utan för att han inte vågar förlora en hel dags inkomst. Det är undersköterskan som sliter ut sin kropp i årtionden och sedan straffas när den inte orkar längre.

Inom många andra yrkesgrupper har man möjlighet att jobba hemifrån när man är krasslig och kan därmed slippa betala karensavdrag. Det är djupt orättvist.

Herr talman! Andelen som ibland arbetar hemifrån har varit stadigt ökande sedan 2008. Förra året arbetade hela 45 procent av de sysselsatta hemifrån i någon grad, visar en färsk rapport från RUT. Men det gäller inte dem som måste göra jobbet på jobbet.

I privat och statlig sektor har det skett en särskilt tydlig ökning av hemarbete, i synnerhet för anställda med eftergymnasial utbildning och ett högre löneläge. De har andra möjligheter än butiksbiträdet, behandlingsassistenten och lagerarbetaren. Det här understryker hur orättvist karensavdraget är och visar varför det måste tas bort.

Flera rapporter bekräftar bilden av att karensavdraget till stor del drabbar anställda inom arbetaryrken. Rapporten Sjuk på jobbet, som bygger på en enkät av Handelsanställdas förbund, visade att 72 procent av Handels medlemmar hade gått sjuka till jobbet under det senaste året. Att man inte har råd att stanna hemma är en vanlig förklaring till sjuknärvaron.

Vi vill att den som är sjuk ska ha möjlighet att återhämta sig hemma i stället för att tvingas välja mellan sin hälsa och att kunna betala hyran. Och vi gör det ansvarsfullt: Vi föreslår ett återinförande av högkostnadsskydd för sjuklönekostnader för mindre företag så att ingen arbetsgivare ska tveka att anställa den som kan bli sjuk.

Herr talman! Människor som har långvarigt nedsatt arbetsförmåga ska också ha en ekonomisk trygghet; det är en självklarhet för oss socialdemokrater. Det är därför vi har möjlighet till sjukersättning. Men bedömningskriterierna för att beviljas sjukersättning är så hårda att väldigt få har den möjligheten i dag. Det har gått så långt att till och med Försäkringskassans egna sjukpenningshandläggare blir frustrerade. De kan ha utrett en sjukskriven person i flera år och försökt med alla möjliga olika åtgärder och insett att det inte finns någon arbetsförmåga, men till och med de blir alltså frustrerade över att den enhet som bedömer rätten till sjukersättning trots detta nekar personer ersättning.

Det här är inte värdigt ett välfärdssystem. Det lämnar sjuka människor i limbo och i ekonomisk osäkerhet. Så här kan vi inte ha det. Vi socialdemokrater föreslår att man använder samma arbetsförmågebegrepp i sjukersättningen som i bedömningen för sjukpenning. Vi tillför därför extra medel för detta i vår budgetmotion.

Herr talman! Den bästa sjukskrivningen är den som aldrig blir av. När människor blir sjuka på jobbet handlar det ofta om arbetsmiljön och arbetsvillkoren. Det handlar om förebyggande insatser eller om att de uteblir. Det handlar om att människor ska kunna jobba ett helt yrkesliv även i kontaktyrken.

I TCO:s rapport Från riskfaktorer till friskfaktorer framgår att psykisk ohälsa är den vanligaste orsaken till sjukfrånvaro inom TCO:s samtliga sektorer.

Som riskfaktorer nämner de hög arbetsbelastning, brist på inflytande över arbetet, underbemanning, sömnsvårigheter och brist på stöd från chefen. Även Kommunal vittnar om stressrelaterade besvär som orsak till långtidssjukskrivningar inom de kvinnodominerade yrkena. Riskfaktorer som de lyfter är bristande inflytande på arbetets planering och utformning, underbemanning som leder till psykisk press och en känsla av otillräcklighet. Det är inte konstigt att man blir sjuk av det!

Herr talman! Arbetsgivare som brister i sitt ansvar att tillse en god arbetsmiljö och goda arbetsvillkor måste kunna ställas till svars. Vi menar att det är dags att överväga införande av vite eller straffavgifter för arbetsgivare som struntar i sitt ansvar för medarbetares hälsa. Det behövs en översyn av hur drivkrafterna för arbetsgivare att arbeta förebyggande kan öka.

Företagshälsovård av hög kvalitet och en lösningsinriktad plan för återgång i arbete ska givetvis vara en självklar del av att ha anställda. Det är ingen nyhet, men ändå ökar de stressrelaterade sjukskrivningarna. Det är därför oerhört glädjande att Mälardalens universitet har satsat på forskning inom det här området som fokuserar på hur ledningens agerande har betydelse för sjukskrivningsgraden bland medarbetarna. De vill utveckla en matris som ska minska sjukfrånvaron och öka trivseln på arbetsplatser. Det ser jag verkligen fram emot. Vi måste jobba mer evidensbaserat och ha mer forskning om hur vi kan minska sjukskrivningarna på grund av den psykosociala arbetsmiljön.

Herr talman! Många läkare i primärvården kan vittna om hur det administrativa arbetet med sjukintyg innebär en stor arbetsbörda och tar mycket tid från arbetet med patienter. Vi föreslår att man kikar på det som finns i en utredning, nämligen ett förenklat intygande vid korta sjukskrivningar för att spara läkares tid och spara administration hos Försäkringskassan.

Att förebygga ohälsa och minska sjukskrivningar är ett väldigt långsiktigt arbete. Det tar tid innan man ser resultat. För att få till hållbara satsningar som kan ge god effekt på sikt vill vi undersöka möjligheten att införa sociala utfallskontrakt för att få fler arbetsgivare att kunna investera i medarbetarnas arbetsvillkor och hälsa. Det är hög tid att tänka nytt när vi utformar välfärden.

Och det finns det flera som gör. Jag och mina kollegor har den senaste tiden besökt multimodala bedömningsteam som tittar på långtidssjukskrivna med nya ögon och hittar sätt att hitta rätt. Det är jättebra. Jag vill också slå ett slag för lägsta effektiva sjukskrivning som man har börjat med på flera olika vårdcentraler. Det tror vi är jättebra och sådant som vi behöver titta vidare på. Vi måste hjälpas åt att få tillbaka människor till arbetsförmåga betydligt snabbare än i dag.

Vi vill bygga välfärden runt individen i stället för att individen ska kämpa mot aktörerna i välfärden. Därför vill vi också bredda uppdraget till Finsam, finansiell samordning, för att möjliggöra för fler att öka sin arbetsförmåga och försörja sig själva.

För att sjukförsäkringen ska fungera i praktiken måste Försäkringskassan kunna göra ett snabbt och gott jobb, och för det behöver Försäkringskassan bättre förutsättningar än i dag. Den senaste tidens rapporter om tystnadskultur och dålig psykisk arbetsmiljö på Försäkringskassan måste tas på största allvar. Jag förutsätter därför att socialförsäkringsministern omgående kallar till sig generaldirektören för att bringa klarhet i vilka åtgärder som ska vidtas för att säkerställa ett gott klimat för alla anställda.

Vi socialdemokrater tillför också mer pengar än regeringen till Försäkringskassan för att jobba bättre med A1intygen. Det är viktigt med ordning och reda när det gäller arbetskraftens rörlighet.

Herr talman! Politik är att vilja, och vi vill att tryggheten ska gälla för alla. Välfärden ska formas runt individens behov, och det gäller även sjukförsäkringen. Vi vill att sjukförsäkringen ska vara en garanti så att man kan känna sig trygg genom ett helt arbetsliv. Den ska inte vara en källa till oro de perioder i livet när man behöver den som bäst. Trygghet vid sjukdom är grunden för ett starkt Sverige, och det är dags att göra de förändringar som ett modernt arbetsliv kräver av sjukförsäkringen.

Vi ska se till att ge Sverige en ny riktning. Vi ska se till att ge Sveriges löntagare trygghetssystem att lita på.

Vi socialdemokrater har ett särskilt yttrande i betänkandet, eftersom vi är långt ifrån nöjda med regeringens politik.

(Applåder)

Anf. 91 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Herr talman! Tack för anförandet, Åsa Eriksson från Socialdemokraterna!

Jag är väldigt tacksam att ledamoten väldigt tydligt underströk att sjukersättningen är en försäkring. Eftersom det är en försäkring skulle man ju kunna se karensavdraget som den anställdes lilla självrisk i denna försäkring, medan sjuklöneansvaret kan sägas vara arbetsgivarens självrisk.

Min första fråga till ledamoten är om man då inte kan tycka att det är en ganska självklar följd av en försäkring att det finns en självrisk.

Min andra fråga, som även ledamoten var jättetydligt inne på, handlar om det här som en rättvisefråga. Om en anställd spelar fotboll i ett korplag och råkar bryta foten får arbetsgivaren ta sjuklöneansvaret i två veckor. Är det rättvist att en arbetsgivare får betala sjuklön i två veckor för en skada som inte är arbetsplatsrelaterad?

Anf. 92 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Tack till ledamoten Camilla Rinaldo Miller för att hon vill prata om karensavdraget! Det gör jag mer än gärna, som ledamoten säkert vet.

Ledamoten frågade: Är det inte rimligt med en självrisk i sjukförsäkringen? Hon sade också att karensavdraget var den ”lilla” självrisken.

Vi socialdemokrater menar att det absolut ska finnas en självrisk i sjukförsäkringen. Men i dag har vi tre självrisker den första dagen: Vi har hela karensavdraget, resten av sjuklönen är max 80 procent och dessutom är omräkningsfaktorn i sjukpenningen 0,97, vilket gör att 3 procent av lönen får du aldrig räkna med. Vi har alltså tre självrisker i sjuklönen i dag.

Karensavdraget ger 0 kronor första dagen, något som gör att mängder med människor går till jobbet fastän de är sjuka eftersom de inte har råd att stanna hemma. Vi tycker att det är fel. Sverige är det enda land i Norden som har ett karensavdrag. Det funkar utmärkt i andra länder.

Givetvis ska vi ha en självrisk, men vi tycker att det räcker alldeles utmärkt med de två som finns i sjuklönen: dels att sjuklönen är max 80 procent av lönen, dels att omräkningsfaktorn är 97 procent.

Jag tror att alla de människor som är hemma och är sjuka och får karensavdrag känner av att de tre självriskerna inte är någon liten självrisk, som ledamoten kallade det. Vi behöver ta bort karensavdraget. Det är vi helt med på.

Jag tycker att det är intressant att Kristdemokraterna tar upp frågan om vad som ska gälla om man skadar sig och inte är på jobbet, men det är ju inte säkert att man behöver bli sjukskriven för att man har brutit benet. Det finns många arbeten som man kan utföra med ett brutet ben. Det beror på vad man jobbar med. Det är ju när arbetsförmågan är nedsatt som man blir sjukskriven.

Anf. 93 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Herr talman! Jag förstår att ledamoten inte vill svara på om det är rättvist att sjukersättningen de första två veckorna ska falla på arbetsgivaren.

Jag kan inte se att det är det. Nu är det så, och vi kommer inte att föreslå någon ändring. Jag är dock fast besluten om att karensavdraget behöver vara kvar.

Ledamoten säger att andra länder inte har något karensavdrag och att det fungerar. Men jag kan bara säga att vårt grannland Norge är ett skräckexempel som visar att vi inte ska ha det som där. Däremot har många anställda bra avtal med sina fackförbund och får kanske ändå kompensation upp till 100 procent av lönen de två första veckorna. Det är en avtalsfråga.

Nu tog jag bara ett exempel. Jag vill ändå fråga igen: Tycker ledamoten att det är rättvist att en arbetsgivare ska betala två veckor av sjukersättningen för en skada som inte har skett på arbetsplatsen och inte är arbetsrelaterad?

Anf. 94 Åsa Eriksson (S)

Herr talman! Ledamoten Rinaldo Miller sa ”sjukersättning” tre gånger, men jag tror att hon menade ”sjuklön”. Jag tror alltså att det var sjuklön ledamoten menade och att det är det vi nu pratar om. Sjukersättning pratar jag gärna om, men det verkar inte vara det saken gällde.

Om Kristdemokraterna har ett förslag på hur sjuklöneansvaret skulle kunna utformas om en person har sjukfrånvaro av orsaker som inte åsamkats av jobbet lyssnar jag gärna, men jag har inte hört att det har kommit något sådant.

Systemet i dag som innebär att du har rätt att vara hemma och att bli sjukskriven om du har nedsatt arbetsförmåga på grund av sjukdom tycker vi socialdemokrater är bra. Sedan är det inte alltid så att man måste stanna hemma från jobbet om man har brutit benet. Det beror på vad man jobbar med. Jag tror att ledamoten till exempel skulle kunna fortsätta att vara riksdagsledamot med ett brutet ben. Det beror helt på vad man arbetar med. Grunden till sjukförsäkringen menar vi alltså är bra, men den behöver bli rättvisare och tryggare. Framför allt ska karensavdraget bort.

(Applåder)

Caroline Högström (M)

Anf. 95 Caroline Högström (M)

Herr talman! Vi diskuterar i dag en av de mest grundläggande tryggheterna i ett fungerande samhälle: den ekonomiska tryggheten vid sjukdom och funktionsnedsättning. I utgiftsområde 10 fördelas hela 122 miljarder kronor. Det kan jämföras med förra veckans debatt om rättsväsendet, där 95 miljarder fördelades på polis, kriminalvård och domstolar. Skillnaden understryker tyngden i dagens område. Här handlar det om att ge stöd till några av samhällets mest utsatta.

Vid en snabb jämförelse kan vi konstatera att den som lever med sjukersättning på garantinivå, som alltså bedöms oförmögen att arbeta, sedan 2022 har fått över 2 500 kronor mer varje månad. Motsvarande höjning för den med inkomstrelaterad sjukersättning är över 4 400 kronor i månaden. Detta är pengar som gör skillnad i vardagen och som hjälper människor att klara räkningarna när kostnaderna stiger.

Jag ska avhålla mig från att nämna allt annat bra som regeringen har gjort både i den här budgeten och tidigare för att förbättra och stötta hushållens ekonomi, som sänkt elskatt, sänkt drivmedelsskatt, sänkt matmoms med mera.

Herr talman! Jag vill däremot fortsätta lägga tid på några av de oroväckande trender vi ser inom sjukförsäkringen – dock med brasklappen att läget ser betydligt bättre ut än innan 2006, då socialdemokratin gömde och glömde människor i förtidspension. En oroväckande trend som går tillbaka över 20 år är att kvinnor är betydligt sjukare än män på strukturell nivå. Kvinnors sjukpenningtal är 87 procent högre än mäns. En av förklaringarna är att allt fler kvinnor kvarstår längre i sjukpenningen. Det spelar såklart också viss roll att man i takt med höjd pensionsålder är kvar längre i sjukförsäkringen än tidigare.

Sammantaget är sjukfrånvaron svagt stigande, men kvinnors sjukfrånvaro sticker ut. Något händer dessutom när kvinnor fyller 30. Från sjukpenningtal runt 11 dagar per år ökar antalet till 17 dagar per år. Män i samma ålder ligger på runt 8 dagar per år. Detta är inte bara statistik. Det är kvinnor som går sönder i större utsträckning än män, oavsett hur vi mäter. Visst spelar yrkesval roll, men även inom samma yrken ser vi betydande skillnader. En manlig lärare verkar vara friskare än en kvinnlig kollega.

Kvinnor löper dubbelt så hög risk för sjukfrånvaro på grund av stressrelaterad psykisk ohälsa jämfört med män. Regionala variationer slår också mer mot kvinnor, där vi kan se större variationer än bland män. Denna statistik är oroväckande. Därför är regeringens prioritering av medel till forskning om sjukdomar som ofta drabbar kvinnor viktig.

Många kvinnor lider i det tysta eller får inte rätt vård i rätt tid. Ett tydligt sådant exempel är klimakterievården. Här kan också arbetsgivare göra mycket. Arbetsgivare måste ges bättre verktyg för att kunna ta sitt ansvar för att arbeta systematiskt med arbetsmiljön och förebyggande insatser. Ett föredöme är moderatstyrda Partille, där klimakterieutbildningen ger goda resultat.

Den centrala utmaningen med de mål, siffror och människoöden vi följer i socialförsäkringsutskottet kan inte lösas inom ett enda politikområde. Den kräver sitt av individen, arbetsgivaren, vården och myndigheterna som måste samverka, inte arbeta i stuprör.

Fru ålderspresident! Många av de åtgärder som behövs för att minska sjuktalen ligger i andra utgiftsområden men påverkar starkt hur många som blir beroende av socialförsäkringen. I årets budget finns viktiga aviseringar som också är på väg att behandlas i denna kammare. Ett sådant exempel är arbetsprövning med bibehållen sjukpenning. Det är en konkret och viktig väg tillbaka till arbetet för många människor.

Vi debatterar också i dag flera lagförslag som syftar till att göra vägen tillbaka till arbetet enklare, bland annat förslag som att möjliggöra för personer med sjuk- och aktivitetsersättning att studera på deltid och därmed närma sig arbetsmarknaden. Förslagen innebär att ersättningen ska förklaras partiellt vilande vid studier och att prövotiden för studier för den med aktivitetsersättning förlängs från sex till tolv månader. Det ger människor fler chanser, inte färre, att ta steg mot egen försörjning.

Vi har även att ta ställning till lagförslag om starkare SGI-skydd för medföljande. Det är ett välkommet stärkt socialt skydd för medföljande till statsanställda, exempelvis när Försvarsmakten bemannar befattningar till följd av Sveriges Natointräde.

Jag vill också passa på att nämna de utökade möjligheterna för Försäkringskassan att motverka att socialförsäkringen utnyttjas av den systemhotande kriminaliteten. Varje krona som hamnar i fel ficka riskerar förtroendet för hela välfärdsstaten.

Fru ålderspresident! Våra gemensamt finansierade trygghetssystem ska finnas där när man behöver en hjälpande hand. Det ställer krav på individen själv, Försäkringskassan, arbetsgivare och hälso- och sjukvård. Samordning, rehabilitering och god arbetsmiljö möjliggör en friskare befolkning.

Våra trygghetssystem finns för att den som drabbas av sjukdom ska få den hjälp den behöver. Det handlar inte bara om pengar. Det handlar om människor, om den som blir sjuk, om den som kämpar för att komma tillbaka och om att vi tar hand om varandra när livet blir tungt.

Regeringen investerar i bättre samordning mellan vårdcentraler, arbetsplatser och myndigheter, eftersom det gör skillnad. Varje person som får rätt hjälp i rätt tid betyder mindre lidande och ett starkare samhälle. Det är detta våra barn ska kunna lita på när de växer upp. Sverige ska vara ett land där trygghetssystemen fungerar, särskilt när livet vänder. Med det vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut.

(Applåder)

I detta anförande instämde Mikael Damsgaard och Magnus Resare (båda M).

Anf. 96 Anders W Jonsson (C)

Fru ålderspresident! Inom det här utgiftsområdet går samtliga tre mål åt fel håll. Ledamoten nämnde ett par av dem, men det kanske allvarligaste är att sjuktalen ökar år för år. Det borde på något sätt oroa en ansvarstagande regering.

I analysen i budgeten säger man att en av förklaringarna förstås är att man införde en förändrad prövning vid dag 180 och dag 365. Det var en särskild utredare som fick i uppdrag att titta på det. Riksrevisionen gjorde det också. Den särskilda utredaren sa att förändringarna bara har inneburit försämringar. Vi har fått förlängda sjukskrivningar som följd. Utredaren föreslog dessutom att man skulle backa bandet, göra om och göra rätt.

Det här fick hård kritik. Det sades bland annat att det hela gjordes i för nära anslutning till covid. Regeringen beslöt, tydligen efter krav från Sverigedemokraterna, att förändringarna inte skulle genomföras, utan detta skulle läggas i papperskorgen. Men nu ser vi facit av det i de stigande sjuktalen.

Med tanke på att vi inte verkar gå åt rätt håll i något av de tre målen är min fråga till den moderata ledamoten: Vad tänker regeringen göra för att se till att kurvan vänds så att vi återigen får stabila sjuktal i Sverige?

Vad gäller det som utredaren pekade på beträffande förändringar vid 180 respektive 365 dagar borde en naturlig uppföljning vara att säga: ”Okej, det kanske gjordes i för nära anslutning till pandemin. Vi gör om och gör exakt samma körningar och ser om förändringarna kvarstår.” Pågår något sådant arbete i Regeringskansliet? Eller vilka andra förslag vill regeringen genomföra för att få kontroll över utvecklingen av sjuktalen?

Caroline Högström (M)

Anf. 97 Caroline Högström (M)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Jonsson, för frågan!

Som du hörde i mitt anförande är vi oroade över utvecklingen. Regeringen konstaterar i budgeten att målet är delvis uppnått. Men man förslår även konkreta åtgärder. Exempelvis är arbetsprövning vid sjukpenning på väg fram nu. Jag tror att det kan vara en viktig åtgärd för att få tillbaka människor i arbete. Vi går vidare med förslag om att man ska kunna studera när man lever på sjukersättning. Vi går också vidare med viktiga satsningar på forskning om sjukdomar som oftare drabbar kvinnor. Vi har inte ens kommit in på satsningarna för att motverka den psykiska ohälsan, som vi ser är starkt bidragande till detta. Jag skulle säga att vi tvärtom gör väldigt mycket på området, och vi gör det ansvarsfullt, metodiskt och noggrant.

Utredningen tillsattes av regeringen eftersom man såg risken. Men precis som ledamoten själv beskrev konstaterade man att det gjordes för nära covid. Arbete och diskussioner om hur man kan komma till rätta med de oroväckande sjuktalen pågår hela tiden. Det är bara att läsa budgeten för att se många av förslagen.

(Applåder)

Anf. 98 Anders W Jonsson (C)

Fru ålderspresident! De förslag och processer som pågår har jag ingenting emot. Det är säkert positiva förändringar, men de kommer inte i grunden att påverka den utveckling som vi ser sedan flera år tillbaka. I den analys som också finns återgiven i budgeten ser man att förändringarna vid 180 och 365 dagar i allra högsta grad har inneburit en negativ utveckling för ohälsotalen i Sverige.

Min fråga är mer specifikt: Kommer regeringen att bidra till att man gör om utredningen och tittar på färska siffror som nu befinner sig ett antal år från pandemin? Om de siffror och de resultat som den särskilda utredaren och även Riksrevisionen kom fram till håller i sig bör man förstås följa det råd som gavs av utredaren, nämligen att backa bandet, göra om och göra rätt.

Förändringarna gjordes med en väldigt god vilja och en god ansats. Om det fanns en möjlighet att komma tillbaka till sitt tidigare jobb skulle man kunna fortsätta vara sjukskriven utifrån prövning gentemot den tidigare arbetsgivaren. Men utredaren visade att det inte gick. Min fråga är därför: Är regeringen beredd att vända på stenen än en gång och se om utredningsresultaten från tidigare står sig och i så fall föreslå de förändringar som utredaren kom fram till, nämligen att göra om och göra rätt?

Caroline Högström (M)

Anf. 99 Caroline Högström (M)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten Jonsson, för den otålighet som Centerpartiet visar i kväll!

Jag tolkar detta som att det finns höga förväntningar på moderatledda regeringar. Det har inte ens gått en mandatperiod – knappt några år – innan man kräver ett omtag kring en utredning och ytterligare en utredning.

När Centerpartiet var stödparti åt andra regeringar förväntade man sig inte samma resultat. Det är ett positivt exempel på den borgerlighet som Centerpartiet egentligen hör hemma i och den leverans som moderatledda regeringar förhåller sig till. Jag ser därför fram emot kommande valrörelse och framtida samarbeten, då vi kan genomföra bra politik som minskar sjukfrånvaron och säkerställer att vi får en friskare befolkning.

(Applåder)

Tony Haddou (V)

Anf. 100 Tony Haddou (V)

Fru ålderspresident! Sverige är fantastiskt när det fungerar som det ska. Trygghet och tillit är värt allt när det väl gäller. Vi måste vårda och stärka det som är bra med Sverige. Visst är det fullt möjligt. Nedskärningar är inte förutbestämda, utan de är ett resultat av politiska prioriteringar. Med andra prioriteringar än vad den sittande regeringen och Sverigedemokraterna har gjort under den här mandatperioden hade vi kunnat skydda välfärden och hushållen, och vi skulle bättre ha kunnat skydda den som är sjuk och den som arbetar.

Med ett år kvar till valet kan vi dock konstatera att regeringen spelar ett cyniskt valspel i sitt budgetarbete. Efter tre års svältkur med Tidöpartierna tömmer regeringen statskassan och låter välfärden stå för notan. Genom att regeringen under lång tid har låtit bli att satsa har man med stöd av Sverigedemokraterna cementerat lågkonjunkturen.

Regeringens och Sverigedemokraternas prioriteringar är tydliga. Vi ser vad regeringen prioriterar i sin budget. Det är dessvärre inte ekonomisk trygghet vid sjukdom och funktionsnedsättning, som vi debatterar här i dag. Den mest prioriterade målgruppen i Tidögängets budget är människor med månadslöner över 80 000 kronor. Regeringen föreslår skattesänkningar med över 50 miljarder för nästa år.

Samtidigt är sjukvården fortsatt i kris. Hushållen har det ansträngt. Regeringen lade i backen och lät bostadsmarknaden krascha, och den har låtit arbetslösheten skena iväg utan en enda arbetsmarknadsåtgärd. Regeringen har lämnat människor vind för våg. Det är bara att konstatera att regeringen punkt för punkt misslyckats med att hantera de problem vi har framför oss. Det är bara att beklaga.

Fru ålderspresident! Beträffande sjukförsäkringen, som vi debatterar i dag, ställde Vänsterpartiet för några år sedan krav på regeringen om den. Det var och är absolut en av de viktigaste prioriteringar vi kunde göra. För första gången på lång tid utvecklades sjukförsäkringen i rätt riktning. Det är jag stolt över, inte minst efter att sjukförsäkringen i decennier systematiskt har försvagats och monterats ned.

Det betydde väldigt mycket för många att vi drev igenom förbättringar, till exempel att fler skulle få den ersättning de hade rätt till och att taken i sjukpenningen skulle höjas. Då höjdes grundnivån och sjuk- och aktivitetsersättningen, och bostadstillägget höjdes till samma nivå för ålderspensionärer. Skatteklyftan mellan dem med sjuk- och aktivitetsersättning och löntagare slöts dessutom. Det var viktiga förändringar för personer med sjuk- och aktivitetsersättning. Vi fick dessutom den förra regeringen att titta på ännu fler förbättringar.

Den regering vi har nu har rullat tillbaka i utvecklingen. Man hade bråttom att slopa utredningar och ville inte ens titta på förslag om att avskaffa den orättvisa karensen. Sjuk- och aktivitetsersättningen fortsätter att vara låg, och den orättvisa karensen finns kvar.

Människor blir fattiggjorda av den här regeringen, trots att den svenska modellen bygger på att personer som blir för sjuka för att arbeta ändå ska ha en ekonomi att klara sig på och stöd för att komma tillbaka till arbete. Att straffas ekonomiskt gör ingen friskare, och tyvärr är verkligheten sådan att många utförsäkras och inte får det stöd de behöver. Så kan det inte fortsätta.

Jag tycker att förbättringarna som kom för några år sedan visar hur viktigt det är att Vänsterpartiet får inflytande över politiken och att det uppenbarligen bara är då som sjukförsäkringen kan stärkas. Men det visar också hur sårbara människor och våra sjukförsäkringssystem är och hur viktigt det är att sjukförsäkringen prioriteras. Det kommer inte den här regeringen att göra.

Sjukförsäkringen, den trygghet som finns när vi blir sjuka, är inte helt fungerande i dag. Vi har fått höra otaliga berättelser om människor som hamnar i limbo, som blir av med sina ersättningar och som får avslag trots att de har mycket svåra sjukdomar och inte kan arbeta.

I slutet av förra mandatperioden tillsattes en utredning som skulle se över karensavdraget. Slutsatsen hade kunnat bli att karensavdraget skulle tas bort – vi vet inte eftersom utredningen inte fick fortsätta. Det var sannolikt; målet var väldigt tydligt. Men utredningen lades ned av den här regeringen och Sverigedemokraterna.

Med Vänsterpartiets budgetalternativ för det utgiftsområde som vi debatterar i dag skulle karensavdraget avskaffas. Det är inte mer än rimligt att vi utjämnar den ekonomiska orättvisa som det innebär att vissa har yrken där man kan arbeta hemma trots att man är snuvig medan andra har yrken där man träffar många människor, löper högre risk att bli smittad och smitta och helt enkelt inte kan arbeta hemifrån. De senare drabbas hårt ekonomiskt när de blir sjuka. De har helt enkelt inte råd med det i dag.

Fru ålderspresident! Jag vill passa på att yrka bifall till reservation 1 i det betänkande vi debatterar i dag. Det handlar om målet för utgiftsområdet. För att sjukförsäkringen ska fungera som avsett måste den vara behovsstyrd. Sjukförsäkringen ska ge ekonomisk trygghet till den som är för sjuk för att arbeta och möjligheter till rehabilitering för återgång i arbete.

Under alltför lång tid har andra ambitioner och målsättningar, till exempel att pressa ned sjuktalen, kommit att styra sjukförsäkringens funktion. Det orimliga i denna ordning blev tydligt exempelvis under pandemin. Regeringen bör därför återkomma med förslag om att ändra målet för utgiftsområde 10, som vi debatterar i dag, till ”att ge ekonomisk trygghet vid sjukdom och ett effektivt stöd för att individen ska återfå arbetsförmågan och återgå i arbete”. Man bör låta detta vägleda Försäkringskassans regleringsbrev.

Anf. 101 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru ålderspresident! Ekonomisk trygghet vid sjukdom eller funktionsnedsättning handlar inte om siffror på ett papper. Det handlar inte bara om ett av alla utgiftsområden. Det handlar om människor och om människors vardag, trygghet och värdighet. Det handlar om vår medmänsklighet och vårt gemensamma ansvar.

Detta utgiftsområde omfattar 122 miljarder, varav nära 54 miljarder går till sjukpenning och rehabilitering och över 51 miljarder till aktivitets- och sjukersättningar. Det är verkligen inga små medel, men framför allt är det resurser som når dem som allra mest behöver ekonomisk trygghet när livet snabbt ändras.

Fru ålderspresident! När jag möter barn och unga frågar jag ofta om de har något drömjobb. Svaren kan variera. Några är ganska säkra på vad de vill bli när de blir stora medan andra är mer fundersamma och inte riktigt vet. Men för det mesta möter jag barn och unga med drömmar, som ser det som självklart att de kommer att arbeta och som vill vara med och bidra. Det är barn och unga som vill ta ansvar, människor som du och jag.

Vi vet alla att livet ibland kan ta andra riktningar än vi drömde om när vi var unga. Jag hade själv två rätt olika drömyrken: Jag ville bli frisör eller veterinär. Detta var på 1900-talet, och då krävde båda dessa yrken höga poäng och bra betyg. Jag matchade inte det. Men jag fick en chans. Tio år efter att jag hade slutat nian, när jag var 26 år, började jag läsa till frisör på gymnasiet. Även om jag fick vänta på att bli det jag en gång drömt om fick jag ändå möjligheten att uppleva det.

Men livet kan ta andra vändningar. En olycka kan ge en permanent funktionsnedsättning. En arbetsgivare kan välja att flytta sin verksamhet, och en anställd kanske inte har möjlighet att flytta med. Eller man blir helt enkelt arbetslös.

Fru ålderspresident! Därför behövs det en balans mellan trygghet och ansvar. Som kristdemokrat tror jag på medmänsklighet och ansvar, på trygghet och arbetslinje.

Regeringens förslag till budget inom detta utgiftsområde ger just denna balans – en balans mellan trygghet och arbetslinje. Den ger stöd när det behövs som mest för att ge trygghet och utrymme för omställningar och ekonomisk ersättning. Regeringen ser samtidigt ett behov av att ge arbetsgivare stöd i olika avseenden.

Kristdemokraterna vill inte att karensavdraget ska tas bort. Det skulle vara alltför kostsamt och belasta våra småföretagare med en högre sjukfrånvaro och svårigheter att hålla kostnader under kontroll. Det skulle också leda till att den som redan står långt från arbetsmarknaden skulle få ännu svårare att få en anställning eftersom arbetsgivare skulle behöva bli ännu mer försiktiga med vem de anställer.

Förra veckan besökte jag Kvarnstrands i Ekenässjön i Vetlanda kommun. Bolaget har verksamhet i både Sverige och Norge. Personalen utför exakt samma arbetsuppgifter och har samma arbetstider och samma förutsättningar. I bolagets verksamhet i Ekenässjön i Sverige ligger sjukfrånvaron på 3 procent. I Norge ligger den på 10 procent. I Norge har man inget karensavdrag.

Fru ålderspresident! Kristdemokraterna vill ha ett Sverige där människans bästa står i centrum, där systemet finns för människan och inte tvärtom, där varje individ kan leva med värdighet även när livet förändras och där hjälpen och tryggheten är konkret. Regeringens budget visar att det går att förena trygghet och ansvar, medmänsklighet och hållbarhet, individens behov och samhällets resurser.

Fru ålderspresident! Här borde vi kunna stå enade för människans värdighet, för ett gemensamt samhällsansvar och för ett Sverige där omtanke och förnuft bär vår gemensamma framtid.

(Applåder)

Anf. 102 Åsa Eriksson (S)

Fru ålderspresident! Jag måste ta chansen, när ledamoten Rinaldo Miller säger i sitt anförande att Kristdemokraterna inte vill avskaffa karensavdraget. Och så tar Rinaldo Miller återigen upp Norge som exempel. Norge har ingen självrisk i sin sjukförsäkring medan Sverige har tre, som jag upplyste ledamoten om för en liten stund sedan.

Men jag undrar: Vad gäller egentligen? Vad är Kristdemokraternas politik? I den senaste partiledardebatten i SVT sa Rinaldo Millers partiledare Ebba Busch att hon var öppen för att titta på karensavdraget. Så vad är budskapet egentligen? Vill Kristdemokraterna ha kvar det orättvisa karensavdraget, eller vill man, som Ebba Busch säger, titta på det?

Anf. 103 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru ålderspresident! Tack, ledamoten, för frågan!

Nej, Kristdemokraterna vill inte ta bort karensavdraget. Det min partiledare sa i en partiledardebatt var inte grundat i att partiet nu har ändrat sin ståndpunkt eller sin politik på något vis. Vi har hört tidigare under debatten att det kanske skulle finnas möjligheter att titta på det Sverigedemokraterna pratat om, ett alternativ. Men inte ens det är Kristdemokraterna inne på. Att ta bort karensavdraget skulle vara förödande för våra småföretagare. Vi hörde tidigare också att nio av tio jobb skapas av småföretagare. Vi kan inte utsätta dem för detta.

Så nej, Kristdemokraterna står fast vid det vi har sagt innan: Vi vill inte ta bort karensavdraget.

Anf. 104 Åsa Eriksson (S)

Fru ålderspresident! Då har jag nog ingen mer fråga, för det var ju väldigt bra besked från ledamoten Rinaldo Miller. Vad hennes partiledare säger i debatter spelar ingen roll – det ska vi inte bry oss om. Då vet vi det, alla som tittar på debatter och följer Ebba Busch. Det är nog Rinaldo Miller man ska följa i stället, om man vill veta vad Kristdemokraterna har för politik. Jag tackar för det.

När jag ändå har ordet vill jag passa på att upplysa Rinaldo Miller och alla andra som till äventyrs tittar: I vårt förslag till borttaget karensavdrag, som vi vill ta bort för att det är så orättvist och för att det är Sveriges arbetare som betalar priset i dag, har vi med ett högkostnadsskydd för små och medelstora företag med upp till 50 anställda, så att de kan få ersättning för höga sjuklönekostnader. Den typen av ersättning har Tidöpartierna tagit bort, så att små och medelstora företag i dag inte längre har möjlighet att ansöka om ekonomisk kompensation om de har höga sjuklönekostnader.

Vi håller med om att det är viktigt att man vågar anställa – att man vågar anställa även människor som har en sjukdomshistorik och människor som riskerar att bli sjuka. Därför innehåller vårt förslag ett ansvarsfullt utformat stöd. Men karensavdraget för Sveriges löntagare är orättvist och ska tas bort.

Anf. 105 Camilla Rinaldo Miller (KD)

Fru ålderspresident! Jag är fantastiskt stolt över min partiledare Ebba Busch. Jag tycker att hon gör ett fantastiskt bra jobb. Om inte annat kan vi se det i förtroendemätningarna, där hon ligger väldigt högt, trots att vi är ett litet parti.

Men jag får väl gratulera Socialdemokraterna om Magdalena Andersson aldrig någonsin har uttalat sig mot ert partis politik och sagt någonting när hon har fått feeling. Jag skulle själv kunna gå i god för att det har hänt, men jag kommer inte att svära någon ed på det. Men jag gratulerar om det är så att Magdalena Andersson aldrig någonsin har gått emot partiets politik i en partiledardebatt eller i något annat debattsammanhang.

Vi vill att så många människor som möjligt ska arbeta. Socialdemokraterna har under många år drivit heltidsresan: Alla människor ska ha rätt att jobba heltid. Men vi vet också att det finns människor som inte klarar att jobba heltid.

Jag hade önskat att Socialdemokraterna skulle prata mer om att låta människor jobba 100 procent av sin förmåga. Då skulle många människor kunna få jobba så mycket som de klarar och kunna få ersättning för den tid som de inte kan arbeta. Fler skulle kunna gå till jobbet och få känna sig värdefulla och ha en gemenskap där de kan känna sig delaktiga och efterfrågade.

Kanske kan vi börja diskutera detta tillsammans när vi lägger fast framtidens politik för det här området. Det handlar verkligen om ekonomisk trygghet för dem som drabbas av sjukdom men även för dem som har en funktionsnedsättning. Att få jobba 100 procent av sin förmåga är en viktig fråga.

(Applåder)