Upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp

Betänkande 1991/92:TU6

Trafikutskottets betänkande 1991/92:TU06

Upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga

1991/92

TU6

Sammanfattning

Enligt 1989 års lag om tillstånd till överlåtelse av skepp,
den s.k. flagglagen, får ett svenskt registreringspliktigt skepp
eller andel däri inte överlåtas utan tillstånd av regeringen
eller den myndighet som regeringen bestämmer, om skeppet genom
överlåtelsen upphör att vara svenskt. Lagen motiverades vid sin
tillkomst främst med en hänvisning till beredskapsaspekter.
I betänkandet tillstyrker utskottet ett förslag i
proposition 1991/92:64 om upphävande lagen samt avstyrker en
s-motion och en v-motion om avslag på propositionen.
S-ledamöterna reserverar sig, nyd-ledamoten avger ett
särskilt yttrande och v-suppleanten avger en meningsyttring.

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:64 att riksdagen
antar förslaget till lag om upphävande av lagen (1989:990) om
tillstånd till överlåtelse av skepp.
Lagförslaget har fogats som bilaga till detta
betänkande.

Motionerna

1991/92:T12 av Bengt Hurtig m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
avslår proposition 1991/92:64.

1991/92:T13 av Birger Rosqvist m.fl. (s) vari yrkas att
riksdagen avslår proposition 1991/92:64 om tillstånd till
överlåtelse av skepp.

Nu gällande ordning

Lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp
(flagglagen) trädde i kraft den 1 januari 1990 (prop.
1989/90:22, bet. TU8, rskr. 63). Lagen ersatte då en tidigare
lag i ämnet, nämligen lagen (1977:494) om tillstånd till
överlåtelse av fartyg. Den lagen var tidsbegränsad, men
giltighetstiden förlängdes åtskilliga gånger fram till dess att
den gällande lagen trädde i kraft.

Enligt 1 § i den nu gällande lagen får ett svenskt
registreringspliktigt skepp eller andel däri inte överlåtas utan
tillstånd av regeringen eller myndighet som regeringen
bestämmer, om skeppet genom överlåtelsen upphör att vara
svenskt. Vid prövningen av frågor om tillstånd till överlåtelse
skall enligt 5§ särskilt beaktas skeppets betydelse för
landets totalförsvar, den flagg som skeppet är avsett att föra,
möjligheterna att driva skeppet lönsamt under svensk flagg och
andra från sjöfartspolitisk synpunkt betydelsefulla
omständigheter.
Enligt en till lagen anslutande förordning (1989:994) om
tillstånd till överlåtelse av skepp prövas tillståndsfrågor av
sjöfartsverket. Verket skall dock med eget yttrande underställa
ärendet regeringens prövning, om någon av de ombordanställdas
organisationer har motsatt sig bifall till en ansökan eller om
ärendet bedöms ha större principiell eller allmän räckvidd.
Enligt lagen (1939:299) om förbud i vissa fall mot
överlåtelse eller upplåtelse av fartyg m.m. gäller särskilda
föreskrifter om överlåtelse eller upplåtelse av fartyg vid krig
eller krigsfara eller andra av krig föranledda utomordentliga
förhållanden. Den lagstiftningen berörs dock inte i
propositionen.

Bakgrund

1977 års lagstiftning skall ses mot bakgrund av att den
svenska handelsflottan fr.o.m. år 1975 minskade kraftigt med
avseende på antalet fartyg och antalet sysselsatta ombord.
Svenska rederier började samtidigt i ökad utsträckning engagera
sig i ägande och drift av fartyg under utländsk flagg. Genom att
fartyget efter överlåtelsen kom att föra andra nationers flagg
kunde det bemannas med utländsk arbetskraft, varvid
bemanningskostnaden sjönk betydligt. Skillnaden i
bemanningskostnader mellan fartyg under svensk flagg och vissa
andra nationers flagg hade vid 1970-talet blivit så stor att
svenska redare hade svårt att driva fartygen lönsamt i den
internationella konkurrensen. Problemet var detsamma för
flertalet traditionella sjöfartsnationer.
Avsikten med 1977 års lag var att förbjuda överlåtelser där
det svenska rederiet även efter överlåtelsen hade kvar den
ekonomiska och driftsmässiga kontrollen över fartyget. Om så
inte var fallet, var överlåtelsen i praktiken tillåten. Detsamma
gäller enligt den nya flagglagen. Där har emellertid huvudvikten
lagts vid hänsynen till den svenska beredskapen. Det har från
beredskapssynpunkt ansetts angeläget att det finns såväl ett
tillräckligt antal fartyg under svensk flagg som aktiva svenska
sjömän att bemanna dem med.
Sedan år 1989 har bidrag utgått till svenska rederier för
svenska handelsfartyg i fjärrfart (prop. 1987/88:129, bet.
TU27, rskr. 337 och prop. 1988/89:56, bet. TU6, rskr. 85).
Bidraget utgörs dels av den sjömansskatt som redaren har betalat
in, dels av ett bidrag om 38000 kr. per helårsanställd sjöman
för sociala avgifter. Bidraget finansieras via sjätte
huvudtitelns anslag Bidrag till svenska rederier. För
innevarande budgetår har riksdagen anvisat 550 milj.kr. över
anslaget. Genom bidraget har svenska redares bemanningskostnader
blivit mer jämförbara med andra redares kostnader på de
marknader där svensk sjöfart i huvudsak är verksam. Bidraget har
medfört att minskningen av den svenska handelsflottan har
stannat av.

Regeringens överväganden och förslag

I propositionen framhålls att minskningen av den svenska
handelsflottan har fortsatt även efter tillkomsten av 1977 års
flagglag. Lagstiftningen har fördröjt utvecklingen men inte helt
kunnat hindra fortsatt utflaggning. Det finns anledning anta att
lagen i själva verket utgjort en spärr mot registrering i det
svenska fartygsregistret av svenska redares nyförvärv på grund
av att redaren känt osäkerhet om tillstånd till utflaggning
skulle komma att meddelas vid ändrade förhållanden.
Det är regeringens avsikt -- framhålls det vidare i
propositionen -- att föreslå riksdagen att bidraget till svenska
rederier avvecklas. Därvid kan det bli aktuellt med andra
åtgärder så att en handelsflotta under svensk flagg och med en i
möjligaste mån svensk bemanning kan bevaras. Frågan vilka
åtgärder som är lämpligast för att nå detta syfte är emellertid
komplicerad och kräver ytterligare överväganden.
Det beredskapsskäl som utgjorde huvudmotivet för den
nuvarande flagglagen har med den utveckling som under senare tid
ägt rum i vår omvärld inte längre samma tyngd, framhåller
regeringen. Det är i alla händelser inte rimligt att svenska
redare när bidraget upphör skall vara underkastade de
restriktioner som flagglagen innebär, särskilt inte om några
alternativ till utflaggning för att sänka kostnaderna till en
konkurrenskraftig nivå då ännu inte står till buds. Vidare är
flagglagen inte möjlig att behålla när ett EES-avtal har trätt i
kraft. Att behålla lagen så länge bidraget utgår är knappast
meningsfullt.
I enlighet med de sålunda återgivna övervägandena föreslår
regeringen att riksdagen antar ett genom propositionen framlagt
förslag till lag om att flagglagen skall upphöra att gälla vid
utgången av år 1991.

Utskottet

I motion T13 (s) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna
framhåller att regeringens planer på att slopa nuvarande system
med återbetalning till redarna av skatter och sociala avgifter
medför att oro skapas inte bara bland ombordanställda. Även
redare ser sina konkurrensförutsättningar rubbade. Genom att
slopa flagglagen vill regeringen ge redarna möjlighet också till
utlandsetablering utan hinder. Effekten härav på t.ex.
sysselsättning, arbetsrätt och bytesbalans belyses emellertid
inte i propositionen.
Även i motion T12 (v) yrkas avslag på propositionen.
Motionärerna framhåller att flagglagen ger de fackliga
organisationerna möjlighet att påverka utflaggningen av svenska
fartyg. Fartyg under bekvämlighetsflagg -- fortsätter
motionärerna -- kan utnyttja andra länders bristande eller icke
existerande lagar på arbetsrättens område och även anställa
manskap med mycket låga avtal eller inga skriftliga avtal alls.
Anställning av billig arbetskraft är ofta förenad med att denna
saknar utbildning och kunskaper i säkerhetsfrågor.
Språkproblemen och möjligheterna att förstå instruktioner på
dessa fartyg kan vara avsevärda. Fartygskatastrofen med färjan
Scandinavian Star och ett flertal andra incidenter anses
sammanhänga med dåligt utbildat manskap. Om rederistödet
avvecklas och svenska redare bereds möjlighet att anställa
utländska sjömän på mycket låga avtal torde tusentals svenska
sjömän förlora sina arbeten. En svår arbetsmarknadskonflikt kan
också utlösas.

Utskottet ansluter sig för sin del till de överväganden som
enligt propositionen talar för att flagglagen bör upphävas.
Svenska rederier bör enligt utskottets mening ha samma
möjligheter som övriga svenska företag att bedriva
utlandsbaserad verksamhet. Utskottet förutsätter att svenska
fartyg som kan komma att utflaggas kommer att omfattas av de
säkerhets-, minimibemannings- och arbetstidsregler varom
internationella överenskommelser träffats inom ramen för det
arbete som bedrivs av FNs fackorgan Internationella
sjöfartsorganisationen (IMO) och Internationella
arbetsorganisationen (ILO). Den överenskommelse om
hamnstatskontroll som sedan år 1982 gäller mellan sjöfartsverket
och sjöfartsmyndigheterna i 13 andra västeuropeiska stater
syftar till att säkerställa att fartyg av alla nationaliteter
som besöker någon av de 14 staternas hamnar uppfyller krav av
det angivna slaget. Som framgår av propositionen överväger
regeringen åtgärder i syfte att bevara en handelsflotta under
svensk flagg och med en i möjligaste mån svensk bemanning. I
avvaktan på regeringens förslag till sådana åtgärder tillstyrker
utskottet det nu aktuella regeringsförslaget och avstyrker
motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till regeringens förslag samt med
avslag på motionerna 1991/92:T12 och 1991/92:T13 antar det i
propositionen framlagda förslaget till lag om upphävande av
lagen (1989:990) om tillstånd till överlåtelse av skepp.
res. (s)
men. (v)

Stockholm den 5 december 1991

På trafikutskottets vägnar

Birger Rosqvist

I beslutet har deltagit: Birger Rosqvist (s), Rolf
Clarkson (m), Håkan Strömberg (s), Elving Andersson (c),
Sten-Ove Sundström (s), Sten Andersson i Malmö (m), Margareta
Winberg (s), Lars Svensk (kds), Kenneth Attefors (nyd), Bo
Nilsson (s), Anita Jönsson (s), Lars Björkman (m), Jarl Lander
(s), Hugo Bergdahl (fp) och Tom Heyman (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bengt Hurtig (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Birger Rosqvist, Håkan Strömberg, Sten-Ove Sundström,
Margareta Winberg, Bo Nilsson, Anita Jönsson och Jarl Lander
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 4 börjar
med "Utskottet ansluter" och slutar med "avstyrker motionerna"
bort ha följande lydelse:
I propositionen erinras om det stöd till svenska rederier
för svenska handelsfartyg i fjärrfart som riksdagen beslutade om
år 1988. Tack vare detta stöd har -- som regeringen framhåller
-- svenska redares bemanningskostnader blivit mer jämförbara med
andra redares kostnader på de marknader där svensk sjöfart i
huvudsak är verksam. Som en följd härav har minskningen av den
svenska handelsflottan upphört och utvecklingen av det
svenskflaggade tonnaget vänt uppåt.
De ombordanställda på svenska handelsfartyg i fjärrfartyg
betalar inkomstskatt, men skatten återbetalas till redaren.
Redarens arbetsgivarkostnad reduceras ytterligare genom att
staten återbetalar 38000 kr. per helårsanställd sjöman på
svenskt handelsfartyg i fjärrfart för sociala avgifter.
Rederistödet har därmed givits en specifikt svensk utformning
som innebär att de ombordanställdas sociala förmåner kan
bibehållas genom att lönerna är bruttolöner. Sjukförsäkring,
pensioner m.m. beräknas enligt svensk sociallagstiftning på
grundval av bruttolönen. I fartyg under flera andra länders
flagg betalar de ombordanställda inte inkomstskatt och redaren
kan få lägre lönekostnader genom att enbart betala ut
nettolöner.
Nu aviserar regeringen ett slopande av de återbetalningar
som givit svenska redare internationellt konkurrenskraftiga
villkor. I Sverige har den indirekta skattebefrielsen och
återbetalningen av sociala avgifter kommit att framstå som ett
av staten utbetalat bidrag. Det är detta som i
budgetbesparingssyfte nu främst framstår som skäl för
regeringens propåer om att avveckla den svenska modellen i
sjöfartspolitiken. Enligt vad utskottet erfarit överväger
regeringen att införa ett helt nytt system inom sjöfarten, där
såväl andra lönemässiga som sociala och arbetsrättsliga
förhållanden än vad som hittills gällt i Sverige skall råda.
Bl.a. innebär de åtgärder som regeringen överväger att
skattebefrielse skall gälla för ombordanställda. Härigenom
elimineras visserligen en utgift i statsbudgeten, men utebliven
inbetalning av skatt eller återbetalning av inbetald skatt tar
ut vartannat. Och ett införande av nettolöner äventyrar de
ombordanställdas sociala förmåner
som beräknas på grundval av bruttolöner.
Till allt detta kommer att regeringen, som framgår av
proposition 1991/92:38, avser att införa ett svenskt,
internationellt fartygsregister. Härigenom vill man skapa
möjligheter för svenska redare att på svenska fartyg, under
svensk flagg, anställa utländsk lågavlönad besättning med
betydligt sämre arbetsrättsliga villkor än de svenska.
Utskottet vill redan nu med skärpa göra klart att det
motsätter sig de förändringar av sjöfartspolitiken som
regeringen sålunda överväger. Regeringens propåer medför helt
naturligt att oro skapas bland de ombordanställda. Men även
redare har anledning att känna oro inför den förändring av deras
konkurrensförutsättningar som ett slopande av rederistödet
innebär. Regeringen inser att ett slopande av
återbetalningssystemet -- den svenska modellen -- medför att
utlandsetablering åter blir högaktuell för rederinäringen och
vill därför redan nu underlätta en sådan genom att avskaffa
flagglagen. Effekten härav på exempelvis sysselsättning,
arbetsrätt och bytesbalans mäktar regeringen emellertid inte
belysa.
Utskottet förordar för sin del en långsiktig sjöfartspolitik
för främjande av sjöfart även fortsättningsvis under svensk
flagg och med besättningar för vilka svensk arbetsrätt och
svenska avtal gäller. Med det anförda avstyrker utskottet
propositionen och tillstyrker motionerna T13 (s) och T12 (v),
vari yrkas avslag på propositionen.

dels att utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

att riksdagen med bifall till motionerna 1991/92:T12 och
1991/92:T13 avslår det i propositionen framlagda förslaget till
lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till
överlåtelse av skepp.

Särskilt yttrande

Kenneth Attefors (nyd) anför:

Ny Demokrati ser upphävandet av flagglagen som ett första steg
på väg mot en ny sjöfartspolitik. Ytterligare inslag i en sådan
politik, som regeringen redan aviserat förslag om, är ett
slopande av det nuvarande sjöfartsstödet och införandet av ett
svenskt, internationellt fartygsregister. Ny Demokrati kommer
att i stort sett ställa sig positivt till sådana förslag. Vi
vill dock understryka vikten av att både staten och redarna tar
sitt ansvar, om den nya sjöfartspolitiken skulle visa sig ge
upphov till sociala problem. Underhandskontakter med företrädare
för Sveriges redareförening har glädjande nog visat att man är
beredd att ta detta ansvar.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bengt Hurtig (v) anför:

Vänsterpartiet har i sin motion T12 belyst de negativa
konsekvenserna av ett genomförande av regeringens förslag om
upphävande av flagglagen. Exempel på sådana konsekvenser är
försämrad sjösäkerhet samt arbetslöshet för tusentals svenska
sjömän i takt med att det fackliga inflytandet över sjöfarten
elimineras och arbetsrättens innehåll försvagas. I den nämnda
motionen har därför -- liksom i motion T13 (s) -- yrkats avslag
på propositionen. Enligt min mening bör riksdagen bifalla dessa
motioner.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha
hemställt:

att riksdagen
dels med bifall till motionerna 1991/92:T12 och
1991/92:T13 avslår det i propositionen framlagda förslaget till
lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till
överlåtelse av skepp,
dels som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts.

Propositionens lagförslag

Bilaga

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1989:990) om tillstånd till
överlåtelse av skepp

Härigenom föreskrivs att lagen (1989:990) om tillstånd till
överlåtelse av skepp skall upphöra att gälla vid utgången av år
1991.