Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

Betänkande 1991/92:SkU3

Skatteutskottets betänkande 1991/92:SKU03

Upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa värdepapper

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga

1991/92
SkU3

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag att avskaffa
omsättningsskatten på värdepapper fr.o.m. den 1 december 1991
och avstyrker de motioner som har väckts i ärendet.

Till betänkandet har fogats en reservation (s) och en
meningsyttring (v).

Propositionen

Regeringen (finansdepartementet) hemställer i proposition
1991/92:34 att riksdagen antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt
på omsättning av vissa värdepapper.

I propositionen föreslås att omsättningsskatten på aktier och
andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991.

Lagförslaget har följande lydelse.

Förslag till
Lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper

Härigenom föreskrivs att lagen (1983:1053) om skatt på
omsättning av vissa värdepapper1 skall upphöra att gälla vid
utgången av november 1991.
Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om
omsättning av värdepapper för vilken skattskyldighet inträtt
före den 1 december 1991.

1 Lagen omtryckt 1988:781.

Motionerna

1991/92:Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen
avslår propositionen.

1991/92:Sk3 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår propositionen,

2. att riksdagen, vid avslag på yrkande 1, begär att
regeringen lägger fram förslag om en ny beskattning av den
finansiella sektorn i enlighet med vad som anförts i motionen.

Yttrande från annat utskott

Finansutskottet har yttrat sig över propositionen och de
motioner som väckts med anledning av denna. Yttrandet
(1991/92:FiU1y) fogas som bilaga till detta betänkande.

Utskottet

Ställningstaganden

I proposition 1991/92:34 föreslås att omsättningsskatten på
aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december
1991. Som skäl för förslaget anför statsrådet Bo Lundgren att
aktiviteten på den svenska aktiemarknaden har minskat kraftigt
under senare år. Han framhåller att detta inneburit en rad
nackdelar för svenskt näringsliv och att omsättningsskatten på
aktier och andra värdepapper har bidragit till denna utveckling.
Förslaget skall ses som ett led i regeringens strävanden att
bryta den ekonomiska stagnationen och att återupprätta Sverige
som en tillväxt- och företagarnation.

Skattebortfallet beräknas som helårseffekt till brutto ca 3,3
miljarder kronor. I propositionen framhålls att nettointäkten av
skatten dock är väsentligt mindre eftersom skatten på olika sätt
leder till att intäkterna från reavinstbeskattningen och
bolagsbeskattningen minskar.

I motion Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) och Sk3 av Lars Werner
m.fl. (v) yrkas avslag på propositionen. Motionärerna riktar sig
framför allt mot att regeringen enligt deras mening inte har
presenterat någon analys av effekterna av förslaget. I
motionerna anförs att regeringens förslag medför ett mycket
stort inkomstbortfall för staten och att regeringen inte anger
hur detta inkomstbortfall skall kompenseras. Förslaget
kritiseras också från fördelningspolitiska utgångspunkter.

Motionen från vänsterpartiet innehåller också ett
andrahandsyrkande om att regeringen skall lägga fram förslag
till en ny beskattning av den finansiella sektorn på grundval av
den utredning av denna fråga som redovisades förra året (SOU
1990:46).

Utskottet konstaterar att den starka kritik som från början
riktats mot omsättningsskatten på aktier har besannats. Denna
skatt har medfört svåra verkningar på kapitalmarknaden och för
näringslivets kapitalförsörjning, inte minst för de små och
medelstora företagen. Som framgår av finansutskottets yttrande i
ärendet har handeln med svenska aktier i allt större
utsträckning flyttat utomlands, och utländska placerares affärer
på den svenska fondbörsen har minskat. De allt friare
kapitalrörelserna mellan de olika länderna gör att det inte går
att upprätthålla en konkurrenskraft för den svenska marknaden
med den allvarliga belastning som omsättningsskatten innebär.

Som finansutskottet framhåller skall regeringens förslag ses i
sitt större ekonomisk-politiska sammanhang. Sverige har hamnat i
en allvarlig ekonomisk kris som bl.a. kommit till uttryck i en
drastiskt ökad arbetslöshet och en allmän ekonomisk
tillbakagång. Det gäller nu att söka bryta stagnationen i
ekonomin och bana väg för en period av tillväxt. Det nu aktuella
förslaget utgör ett led i regeringens strävanden att
återupprätta Sverige som en tillväxt- och företagarnation. En
framgång för denna politik lägger grunden till en positiv
utveckling av välståndet och utgör en av förutsättningarna för
en lyckad fördelningspolitik.

De positiva verkningar som regeringens förslag förväntas
medföra i dessa hänseenden har inte beaktats vid beräkningarna
av skattebortfallet vid ett slopande av omsättningsskatten.
Redan att avdragsrätten för omsättningsskatten faller bort vid
realisationsvinstbeskattningen och bolagsbeskattningen och att
handeln med värdepapper kan antas öka medför att
skattebortfallet minskar med mer än hälften, enligt
finansutskottets uppskattning till ca 1,5 miljarder kronor
räknat på helår. På något längre sikt kommer säkerligen
förslaget att leda till en ytterligare ökad aktieomsättning och
därmed en positiv budgeteffekt. Som finansutskottet anför kommer
verkningarna i övrigt av regeringens förslag att få en samlad
bedömning i samband med ställningstagandena till proposition
1991/92:38 om inriktningen av den ekonomiska politiken och
1992 års budgetproposition.

Med det anförda tillstyrker utskottet regeringens förslag och
avstyrker således motionerna i denna del.

När det gäller andrahandsyrkandet i v-motionen om en ny
särskild skatt i den finansiella sektorn vill utskottet
framhålla att en sådan beskattning skulle leda till kapitalflykt
och hämma tillväxten. Med hänvisning härtill avstyrker utskottet
motion Sk3 även i denna del.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande omsättningsskatten på aktier m.m.
att riksdagen med avslag på motionerna 1991/92:Sk2 och
1991/92:Sk3 yrkande 1 och med bifall till proposition
1991/92:34 antar det vid propositionen fogade förslaget till
lag om upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper,
res. (s)
men. (v)
2. beträffande en ny särskild skatt i den finansiella
sektorn
men. (v)

att riksdagen avslår motion 1991/92:Sk3 yrkande 2.

Stockholm den 14 november 1991

På skatteutskottets vägnar

Knut Wachtmeister

I beslutet har deltagit: Knut Wachtmeister (m), Lars Hedfors
(s), Bo Forslund (s), Kjell Johansson (fp), Anita Johansson (s),
Karl-Gösta Svenson (m), Yvonne Sandberg-Fries (s), Harry Staaf
(kds), Peter Kling (nyd), Gunnar Nilsson (s), Carl Fredrik Graf
(m), Sverre Palm (s), Fredrik Reinfeldt (m), Tage Påhlsson (c)
och Inger Lundberg (s).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Lars Bäckström (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Omsättningsskatten på vissa värdepapper (mom. 1)

Lars Hedfors, Bo Forslund, Anita Johansson, Yvonne
Sandberg-Fries, Gunnar Nilsson, Sverre Palm och Inger Lundberg
(alla s) har

dels anfört följande:

Regeringen föreslår att omsättningsskatten på aktier och andra
värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991. Förslaget
väntas medföra ett inkomstbortfall brutto för staten på ca 3,3
miljarder kronor per år. Samtidigt hävdar regeringen att
nettoinkomsten är väsentligt mindre. Någon närmare analys eller
kalkyl som bygger under detta påstående redovisas dock inte.
Problemet att uppskatta budgeteffekten på kort och lång sikt
avfärdas med att de slutliga effekterna är svåra att uppskatta.

Som framhålls i den avvikande mening som har fogats till
finansutskottets yttrande har riksdagen under en följd av år
slagit fast att finanspolitiken måste vara stram och att
eventuella förslag som leder till en budgetförsvagning skall
vara finansierade genom besparingar inom andra områden. Det
måste vara en självklar utgångspunkt att riksdagen får möjlighet
att bedöma vilka effekter ett visst förslag har för statens
inkomster resp. utgifter. Det är viktigt inte minst i rådande
statsfinansiella läge som utmärks av ett snabbt växande
budgetunderskott. Mot bakgrund härav är det ytterligt
anmärkningsvärt att regeringen i den nu aktuella
propositionen inte ens har försökt att redovisa några
beräkningar av detta slag, än mindre ange hur den föreslagna
skattesänkningen skall finansieras.

Även om det kan hävdas att nettoinkomsten för statskassan från

omsättningsskatten på aktier m.m. är mindre än de direkta
inkomsterna från skatten torde inkomstbortfallet vara betydande.

Det gäller såväl den omedelbara effekten som effekten på några
års sikt.

På längre sikt kan ökade inkomster av reavinstskatt och
bolagsskatt i någon mån kompensera bortfallet från aktieomsen.
Det bör dock noteras att varken ökad reavinstskatt eller större
bolagsskatteintäkter får något som helst genomslag under 1992.
Den omedelbara följden av att omsättningsskatten slopas blir
därför att statskassan dräneras på inkomster på 3--4 miljarder
kronor under 1992.

Dessutom bör noteras att framtida reavinstskatteinkomster
kommer att begränsas av att regeringen i annat sammanhang
föreslagit lindringar i reavinstbeskattningen. Detta medför att
nettobortfallet på statsbudgeten blir större än vad som annars
varit fallet. Vid en avveckling av omsättningsskatten kommer det
långsiktiga inkomstbortfallet för staten därmed sannolikt att
uppgå till närmare 3 miljarder kronor per år.

Riksdagen bör inte fatta några beslut om statliga utgifter
eller inkomster utan att de statsfinansiella konsekvenserna har
analyserats och lämpliga finansieringsalternativ prövats. I det
nu aktuella fallet uppkommer ett mycket betydande årligt
inkomstbortfall för staten. Hur detta bortfall skall kompenseras
anges inte. Redan på denna grund bör förslaget
förkastas.

Förslaget är dessutom oacceptabelt från andra utgångspunkter.
Det är både nödvändigt och önskvärt att den finansiella sektorn,
som fortfarande står utanför den generella mervärdeskatten, ger
sitt bidrag till de gemensamma samhällskostnaderna. Att utan
vidare avskaffa aktieomsen medför därför att denna sektor kommer
att gynnas på ett sätt som inte är motiverat och bidrar till en
snedvridning av konkurrensförhållandena och konsumtionsmönstren.

Möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk politik för
tillväxt, arbete, rättvisa och välfärd är i hög grad beroende av
att det förs en stram och ansvarsfull finanspolitik. De stora
skattelättnader av olika slag som regeringen föreslår rycker
undan grunden för en sådan politik och kombineras dessutom med
besparingar som går ut över angelägna behov hos andra grupper.

Det anförda innebär att propositionen -- i enlighet med motion
Sk2 av Lars Hedfors m.fl. (s) och förstahandsyrkandet i motion
Sk3 av Lars Werner m.fl. (v) -- bör avslås.

För det fall att aktiemomsen slopas måste åtgärder vidtas för
att finansiera skattebortfallet och för att undvika
snedvridningar. Det är emellertid för tidigt att nu i detalj ta
ställning till hur dessa frågor bör lösas. Detta innebär att
andrahandsyrkandet i v-motionen bör avslås.

dels vid mom. 1 hemställt
1. beträffande omsättningsskatten på vissa värdepapper
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:Sk2 och
1990/91:Sk3 yrkande 1 avslår proposition 1990/91:34.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Lars Bäckström anför:

Omsättningsskatten på aktier m.m. (mom. 1) och
En ny särskild skatt i den finansiella sektorn (mom. 2)

I proposition 1991/92:34 föreslås att omsättningsskatten på
aktier och andra värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december
1991. Vänsterpartiet och socialdemokraterna yrkar i sina
motioner avslag på propositionen.

Bruttoinkomsterna av omsättningsskatten beräknas till 4,1
miljarder för 1991 samt 3,5 miljarder för 1992. Nettoinkomsten
kan beräknas till drygt 2 miljarder kronor per år.

I ett läge med snabbt växande budgetunderskott kan inte
ofinansierade skattesänkningar tillstyrkas. Stora
budgetunderskott hotar balansen i samhällsekonomin, det
begränsar möjligheterna att föra en lämplig fördelningspolitik
liksom möjligheterna att tillgodose angelägna men eftersatta
behov på många områden. Växande budgetunderskott hotar också att
driva upp ränteläget, det hämmar investeringar och bromsar den
ekonomiska tillväxten vilket leder till ökad arbetslöshet.

Ett isolerat slopande av omsättningsskatten gynnar ensidigt
personer med stora aktieinnehav. Detta skulle öka de inkomst-
och förmögenhetsklyftor som växt under 1980-talet, en utveckling
som ytterligare förstärktes genom skatteomläggningen 1990--1991.

Vänsterpartiet anser inte att regeringen har kunnat visa på
nödvändigheten eller de påtagliga fördelarna av att avskaffa
omsättningsskatten på aktier den 1 december 1991.

Omsättningsskatten på aktier har nyligen halverats och den
s.k. valpskatten har slopats. Sverige har inget underskott i
aktiehandel med omvärlden. Börsen i Stockholm fungerar som
riskkapitalmarknad och har gått upp under den senaste
tolvmånadersperioden.

Regeringen liksom skatteutskottes majoritet hävdar att ett
avskaffande av omsättningsskatten på aktier endast skulle leda
till ett marginellt inkomstbortfall för staten. Skatteutskottets
majoritet anser till och med att avskaffandet på sikt ger en
positiv budgeteffekt. I propositionen redovisar inte regeringen
några resonemang eller beräkningar som stödjer denna tes.

Ett avskaffande av omsättningsskatten på aktier kan i stället
beräknas ge ett väsentligt inkomstbortfall för såväl innevarande
som kommande budgetår. Inkomstbortfallet netto kan som
helårseffekt under 1992 beräknas till minst 2miljarder kronor.
Denna analys biträds även i huvudsak av finansutskottets
majoritet som i yttrande till skatteutskottet skriver
"nettobortfallet av en avskaffad omsättningsskatt uppskattas
till i runt tal 1,5 miljarder kronor räknat på helår".

Regeringen hävdar vidare att EG kräver att Sverige slopar
omsättningsskatten på aktier. Vänsterpartiet konstaterar att det
inte finns några EG-direktiv som kräver att Sverige omedelbart
slopar omsättningsskatten på aktier. Det finns endast ett ej
antaget förslag om att man inom EG skall avveckla
transaktionsskatter på aktiehandel. Sverige som ej är medlem i
EG skall inte anpassa sig till EG-regler som inte ens finns.

Propositionen bör därför av ovan angivna skäl avslås.

För det fall att förstahandsyrkandena om avslag på
propositionen inte godtas bör andrahandsyrkandet i v-motionen
bifallas. En särskild skatt på finansiella företag bör i
enlighet med detta yrkande införas från den 1 januari 1992 för
att finansiera skattebortfallet och för att undvika
snedvridningar.

Vänsterpartiet verkar för ett enhetligt och rakt skattesystem
som är fördelningspolitiskt rimligt. Genom skatteomläggningen
har de flesta områden utom den finansiella sektorn belagts med
moms. Likformighetsskäl talar för att den finansiella sektorn
borde beläggas med moms.

Det finns dock andra skäl som talar för att det är lämpligt
att ersätta momsen med andra skatteformer, som på samma sätt
belastar den finansiella sektorn. Det förslag till särskild
skatt i den finansiella sektorn som redovisats i SOU 1990:46
innebär att man tar ut en skatt beräknad på de finansiella
företagens lönekostnader och vinst. Denna skatt skulle kunna
träda i kraft från inkomståret 1992.

Utredningen har dock enligt vänsterpartiets mening föreslagit
en för låg skattesats på 4%. En skatt på 4% motsvarar t.ex.
inte moms på finansiella tjänster.

Införandet av en finansskatt svarar mot kraven på ett
enhetligt skattesystem. Fördelningspolitiska skäl talar för ett
minst oförändrat skatteuttag från den finansiella sektorn.
Skattesatsen för finansskatten skall därför avpassas så att den
finansiella sektorn inte ges en relativ skattesänkning.

För det fall att förstahandsyrkandena om avslag på
propositionen inte godtas bör andrahandsyrkandet i v-motionen
bifallas.En en särskild skatt på finansiella företag bör i
enlighet med detta yrkande införas från den 1 januari 1992 för
att finansiera skattebortfallet och för att undvika
snedvridningar.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
1 och mom. 2 borde ha hemställt:
1. beträffande omsättningsskatten på aktier m.m.
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Sk2 och till
motion 1991/92:Sk3 yrkande 1 avslår proposition 1991/92:34,
2. beträffande en ny särskild skatt i den finansiella
sektorn
att riksdagen -- vid avslag på hemställan i mom. 1 -- med
bifall till motion 1991/92:Sk3 yrkande 2 begär att regeringen
lägger fram förslag om en ny beskattning av den finansiella
sektorn i enlighet med vad som anförs i motionen.

Finansutskottets yttrande
1991/92:FiU1y

Bilaga

Avveckling av skatten på omsättning av vissa värdepapper
(prop. 1991/92:34)

Till skatteutskottet

Skatteutskottet har den 5 november 1991 berett finansutskottet

tillfälle att yttra sig över dels proposition 1991/92:34 om
upphävande av lagen (1983:1053) om skatt på omsättning av vissa
värdepapper, dels de med anledning av propositionen väckta
motionerna 1991/92:Sk2 (s) och 1991/92:Sk3 (v).

Utskottet har under beredningen av detta ärende haft en
utfrågning med statssekreteraren i finansdepartementet Urban
Bäckström.

Utskottet

Av propositionen framgår att förslaget att avskaffa
omsättningsskatten på aktier och andra värdepapper utgör ett led

i regeringens strävanden att bryta den ekonomiska stagnationen
och att återupprätta Sverige som en tillväxt- och
företagarnation. Åtgärden bör enligt regeringen genomföras så
snart som möjligt, och lagen (1983:1053) om skatt på omsättning
av vissa värdepapper föreslås därför upphöra med utgången av
november 1991.

Omsättningsskatten på aktiehandel m.m. infördes den 1 januari
1984 och utgick då med 1% av vederlaget. Under de därpå
följande åren har skatten justerats i olika avseenden. Sålunda
fördubblades skatteuttaget den 1 juli 1986. Den 1 januari 1989
utvidgades skatten till att omfatta även omsättning av
värdepapper på penning- och obligationsmarknaden. Merparten av
denna handel befriades emellertid från skatt den 15 april 1990.
Den 1 januari 1991 halverades skattesatsen på de värdepapper som

fortfarande var skattepliktiga, och numera utgår således
omsättningsskatten med 0,5% på köpledet och 0,5% på
säljledet.

I den proposition som låg till grund för beslutet att införa
skatten (prop. 1983/84:48) angavs att aktieomsättningen under
1980-talets första år ökat mycket kraftigt och att kursuppgången

också varit stark. Av fördelningspolitiska skäl ansågs det
därför rimligt att aktiehandeln skulle lämna ett större bidrag
till det allmännas inkomster.

Under återstoden av 1980-talet fortsatte aktiekurserna att
stiga vid Stockholms fondbörs med undantag för 1984 och
månaderna närmast efter det stora börsraset i oktober 1987. Ett
kraftigt kursfall inträffade 1990.

Av betydelse i sammanhanget är emellertid också hur
aktieomsättningen förändrats under 1980-talet, dvs. hur
likviditeten på aktiemarknaden påverkats. År 1980 var
omsättningshastigheten internationellt sett mycket låg vid
Stockholms fondbörs. Börsomsättningen motsvarade detta år endast

13% av det genomsnittliga börsvärdet. Därefter ökade
omsättningen, och den kom år 1986 att uppgå till 38% vilket är

den hittills högsta noteringen. Efter det att skattesatsen den 1

juli 1986 fördubblats sjönk omsättningshastigheten varje år fram

till 1990 då den uppgick till 14%, dvs. nästan samma låga nivå

som tio år tidigare. En vändning har dock sedermera inträffat
och under de första nio månaderna av 1991 har
omsättningshastigheten ökat till 20%. Till detta har bidragit
såväl den vid årsskiftet genomförda halveringen av
omsättningsskatten som vissa samtidigt gjorda förändringar i
realisationsvinstbeskattningen.

Sedan mitten av 1980-talet har handeln med svenska aktier i
allt större utsträckning flyttats till utlandet. Ett tjugotal
svenska företag finns noterade på en eller flera av ca 20 börser

och marknader i utlandet. Under de nio första månaderna av 1991
omsattes i utlandet -- framför allt i London och i USA --
svenska aktier till ett värde av ca 85 miljarder kronor. Under
samma period uppgick omsättningen av svenska aktier vid
Stockholms fondbörs till ca 95 miljarder kronor. För vissa
större svenska börsnoterade företag är handeln i fria aktier
numera två à tre gånger större i utlandet än i Sverige.

Huvudorsaken till denna utflyttning är enligt utskottets
mening omsättningsskatten som drabbar alla affärer i svenska
aktier förmedlade av svenska mäklare. Även efter den tidigare i
år genomförda halveringen av omsättningsskatten är nämligen vid
sådan handel transaktionskostnaderna för institutionella
placerare ungefär tre gånger så höga i Stockholm som i t.ex.
London.

Aktiemarknaden fyller två viktiga funktioner. För det första
förser den företagen med riskkapital. Det sker på den s.k.
primärmarknaden där företagen kan gå ut med emissioner eller
marknadsintroduktioner. För det andra fungerar den som ett
mätinstrument som löpande värderar företagens skötsel och
utsikter. Det sker på den s.k. sekundärmarknaden, och den handel

som förekommer där bidrar till att riskkapitalet sprids så
effektivt som möjligt. En väl fungerande sekundärmarknad gör det

lättare för företagen att nå ut med emissioner på
primärmarknaden. En placerare som överväger att teckna aktier
vid en emission har nämligen då möjlighet att ångra sig och gå
ur sin placering genom att sälja sina aktier på
sekundärmarknaden. Detta ger honom ökad handlingsfrihet och ökad

säkerhet, vilket främjar intresset för att ställa kapital till
förfogande på primärmarknaden. Av betydelse är därvid att
placeraren vid behov snabbt kan sälja sina aktier utan onödigt
dröjsmål och därmed risk. Detta förutsätter en sekundärmarknad
med stor omsättning av aktier.

När omsättningshastigheten på Stockholmsbörsen avtog under
andra hälften av 1980-talet fick detta återverkningar för
framför allt de små och medelstora företagens
riskkapitalförsörjning. De stora exportföretagen är tillräckligt

välkända utomlands för att kunna hämta sitt kapital på
världsmarknaden. Denna möjlighet saknar emellertid oftast de
mindre företagen.

En minskad aktieomsättning bidrar också till att handeln i små

aktieposter försvåras, vilket är till förfång för små aktieägare

och då i huvudsak privatpersoner. Dessa trängs därigenom ut från

marknaden eller går över till att investera i olika aktiefonder,

vilket motverkar strävandena att sprida aktierna på fler
placerare.

Utredningen om beskattning av den finansiella sektorn
konstaterade i sitt betänkande (SOU 1990:46) att flera faktorer
sannolikt bidragit till att likviditeten på den svenska
aktiemarknaden avtagit. Enligt utredningens uppfattning kan det
emellertid inte ifrågasättas att likviditeten i hög grad
påverkats av transaktionskostnadernas storlek. Eftersom
omsättningsskatten utgör en betydande del av
transaktionskostnaderna måste den ses som en viktig orsak till
den minskade likviditeten, konstaterar utredningen. Som stöd för

sin uppfattning hänvisar utredningen till de senaste årens
utveckling på den svenska värdepappersmarknaden liksom till
erfarenheter i utlandet som entydigt pekar i samma riktning.
Utredningen åberopar också teoretiska studier på detta område
utförda bl.a. av Bank of England och vid Handelshögskolan i
Stockholm. I den senare studien som publicerades i november 1988

visas att en skattesänkning från 2 till 1% skulle leda till en

omsättningsökning med 50--70%, och att man vid en
skattesänkning från 2 till 0% skulle få en ökning av
omsättningen med 150--300%.

Finansutskottet gör mot bakgrund av den här lämnade
redovisningen följande bedömning av regeringens förslag till
avveckling av omsättningsskatten på aktiehandel.

Förslaget bör enligt utskottets mening ses i ett större
ekonomisk-politiskt sammanhang. Sverige har hamnat i en
allvarlig ekonomisk kris som kommit till uttryck i en drastiskt
ökad arbetslöshet och en minskad industrisysselsättning. Antalet

sysselsatta inom industrin har sedan slutet av 1989 minskat med
ca 100 000, och den öppna arbetslösheten väntas fortsätta att
stiga till helt nya nivåer. Lönsamheten inom näringslivet är
låg, och förra året gick vart tredje industriföretag med
förlust. Den dåliga lönsamheten återspeglar sig också i antalet
konkurser som nu stiger snabbt. Produktiviteten inom industrin
har utvecklats svagare än i vår omvärld och exportföretagen har
successivt förlorat allt större andelar av sina marknader. För
andra året i rad faller nu industriinvesteringarna kraftigt
samtidigt som industrin ökar sina investeringar i utlandet. Den
samlade tillväxten i ekonomin som länge varit sämre än i våra
konkurrentländer har nu övergått i en tillbakagång. För 1991
förutses bruttonationalprodukten minska med 1% eller mer.

Mot denna bakgrund är det enligt utskottets mening
utomordentligt angeläget att åtgärder nu vidtas för att bryta
stagnationen i ekonomin och bana väg för en period av tillväxt.
Det är endast genom ökad tillväxt som vi kan ta oss ur den
nuvarande situationen och skapa lönsamma företag, full
sysselsättning, stabila priser och sunda statsfinanser. En ökad
tillväxt är också av grundläggande betydelse för
fördelningspolitiken eftersom det är tillväxten som ger oss ett
ökat välstånd och ytterligare resurser att fördela. Regeringen
har i annat sammanhang (prop. 1991/92:38) redovisat en samlad
ekonomisk-politisk strategi för företagande och utveckling och
för en framtida stabil tillväxt. Dessa förslag kommer utskottet
senare att behandla i betänkande 1991/92:FiU10.

Enligt utskottets mening kan det nu aktuella förslaget ses som

ett led i en sådan strategi vars syfte är att skapa ett
gynnsammare företagsklimat och vidgade möjligheter till ökad
lönsamhet och nya arbetstillfällen inom den privata sektorn. Det

är därvid nödvändigt att undanröja hinder för företagens
riskkapitalförsörjning och att ge svensk aktiehandel möjlighet
att på marknadsmässiga villkor konkurrera med börser i andra
länder. Omsättningsskatten har negativa effekter, och enligt
utskottets mening finns det ett klart samband mellan denna skatt

och de senaste årens nedgång i likviditeten på den svenska
aktiemarknaden. Det är därför som utskottet ser det nödvändigt
att denna skatt skyndsamt avvecklas. Med hänsyn härtill biträder

utskottet det i propositionen framlagda lagförslaget och
avstyrker de avslagsyrkanden som förs fram i motionerna Sk2 (s)
och Sk3 (v) yrkande 1.

Det ankommer inte på finansutskottet att pröva frågan om
införandet av en eventuell ny beskattning av den finansiella
sektorn utformad på det sätt som beskrivs i motion Sk3 (v). Från

de utgångspunkter finansutskottet har att bevaka kan utskottet
emellertid inte finna det motiverat att låta en illa övervägd
pålaga ersättas av en annan. Enligt finansutskottets mening bör
därför skatteutskottet avstyrka motion Sk3 (v) yrkande 2.

Med anledning av att det i de båda motionerna ägnas stort
utrymme år budgeteffekterna av den föreslagna skatteavvecklingen

vill utskottet framföra följande. Riksrevisionsverket (RRV) har
i sin första budgetprognos för budgetåret 1991/92 beaktat
effekterna av att omsättningsskatten på aktiehandel föreslås bli

avvecklad per den 1 december i år. Enligt RRVs bedömning väntas
detta leda till ett inkomstbortfall för staten på närmare en
miljard kronor under innevarande budgetår. Av propositionen
framgår att inkomstbortfallet under en tolvmånadersperiod kan
uppskattas till brutto 3,3 miljarder kronor. Nettobortfallet är
emellertid väsentligt mindre om man också beaktar de negativa
effekter som omsättningsskatten har på
realisationsvinstbeskattning och bolagsbeskattning.
Avskaffas omsättningsskatten i år kan detta väntas leda till att

inkomsterna från bolags- och realisationsvinstbeskattningen
ökar redan under nästa budgetår och att denna ökning tilltar
under de därpå följande budgetåren. Hur stort detta indirekta
tillskott kan väntas bli avgörs i första hand av vilken effekt
skatteavvecklingen kommer att ha på de närmaste årens
aktieomsättning. Eftersom detta är svårt att uppskatta med någon

rimlig grad av säkerhet måste resultatet av alla beräkningar
betraktas med viss försiktighet. Beräknat enligt samma principer

som finns redovisade i betänkandet av utredningen om beskattning

av den finansiella sektorn kan dock nettobortfallet av en
avskaffad omsättningsskatt uppskattas till i runt tal 1,5
miljarder kronor räknat på helår.

Den föreslagna avvecklingen av omsättningsskatten på
aktiehandel m.m. utgör en del av ett större ekonomisk-politiskt
program. Finansieringen av förslaget bör därför enligt
utskottets mening ses i anslutning till de besparingsförslag som

regeringen redovisar i detta sammanhang. Utskottet avser att ta
upp frågor av detta slag när utskottet senare gör en samlad
bedömning av de åtgärder som förordas i dels proposition
1991/92:38, dels 1992 års budgetproposition.

Stockholm den 12 november 1991

På finansutskottets vägnar

Per-Ola Eriksson

I beslutet har deltagit: Per-Ola Eriksson (c), Hans
Gustafsson (s), Lars Tobisson (m), Bengt Wittbom (m), Allan
Larsson (s), Roland Sundgren (s), Tom Heyman (m), Lisbet Calner
(s), Stefan Attefall (kds), Bo G Jenevall (nyd), Arne Kjörnsberg

(s), Roland Larsson (c), Sonia Karlsson (s), Alf Egnerfors (s)
och Carl B Hamilton (fp).

Avvikande mening

Hans Gustafsson, Allan Larsson, Roland Sundgren, Lisbet
Calner, Arne Kjörnsberg, Sonia Karlsson och Alf Egnerfors (alla
s) anser att utskottets yttrande bort ha följande lydelse:

Regeringen föreslår att omsättningsskatten på aktier och andra

värdepapper avskaffas fr.o.m. den 1 december 1991.

Av propositionen framgår att den föreslagna åtgärden väntas
medföra ett inkomstbortfall brutto för staten på ca 3,3
miljarder kronor per år. Samtidigt hävdas att nettobortfallet är

väsentligt mindre. Någon närmare analys eller kalkyl som bygger
under detta påstående redovisas dock inte. Problemet att
uppskatta budgeteffekten på kort och lång sikt avfärdas med att
de slutliga effekterna är svåra att uppskatta.

Finansutskottet får för egen del anföra följande. Riksdagen
har under en följd av år slagit fast att finanspolitiken måste
vara stram och att eventuella förslag som leder till en
budgetförsvagning skall vara finansierade genom besparingar inom

andra områden. Såsom också framhålls i motion Sk2 (s) måste en
självklar utgångspunkt därvid vara att riksdagen inför beslut av

ekonomisk natur ges möjlighet att bedöma vilka effekter ett
visst förslag har för statens inkomster resp. utgifter. Det är
viktigt inte minst i rådande statsfinansiella läge som utmärks
av ett snabbt växande budgetunderskott. Mot bakgrund härav är
det ytterligt anmärkningsvärt att regeringen i den nu aktuella
propositionen inte ens har försökt att redovisa några
beräkningar av detta slag, än mindre ange hur den föreslagna
skattesänkningen skall finansieras.

Även om det kan hävdas att nettoinkomsten för statskassan från

omsättningsskatten på aktier m.m. är mindre än de direkta
inkomsterna från skatten torde inkomstbortfallet vara betydande.

Det gäller såväl den omedelbara effekten som effekten på några
års sikt.

På längre sikt kan ökade inkomster av reavinstskatt och
bolagsskatt i någon mån kompensera bortfallet från aktieomsen.
Det bör dock noteras att varken ökad reavinstskatt eller större
bolagsskatteintäkter får något som helst genomslag under 1992.
Den omedelbara följden av att omsättningsskatten slopas blir
därför att statskassan dräneras på inkomster på 3--4 miljarder
kronor under 1992.

Dessutom bör noteras att framtida reavinstskatteinkomster
kommer att begränsas av att regeringen i annat sammanhang
föreslagit lindringar i reavinstbeskattningen. Detta medför att
nettobortfallet på statsbudgeten blir större än vad som annars
varit fallet. Vid en avveckling av omsättningsskatten kommer det

långsiktiga inkomstbortfallet för staten därmed sannolikt att
uppgå till närmare 3 miljarder kronor per år.

Enligt utskottets uppfattning bör inte riksdagen fatta några
beslut om statliga utgifter eller inkomster utan att de
statsfinansiella konsekvenserna har analyserats och lämpliga
finansieringsalternativ prövats. I det nu aktuella fallet
uppkommer ett mycket betydande årligt inkomstbortfall för
staten. Hur detta bortfall skall kompenseras anges inte. Redan
på denna grund bör enligt finansutskottets mening förslaget
förkastas.

Förslaget är dessutom oacceptabelt från fördelningspolitiska
utgångspunkter. Det är enligt utskottets mening både nödvändigt
och önskvärt att den finansiella sektorn ger sitt bidrag till de

gemensamma samhällskostnaderna.

Möjligheterna att föra en framgångsrik ekonomisk politik för
tillväxt, arbete, rättvisa och välfärd är i hög grad beroende av

att det förs en stram och ansvarsfull finanspolitik. I
regeringsförklaringen sägs bl.a. att de offentliga finanserna
skall bringas i balans. Där redovisas också ett antal förslag om

kostnadskrävande reformer. Utskottet finner det därför
synnerligen anmärkningsvärt att regeringen utan vidare kan
föreslå ett slopande av aktieomsen, utan att denna åtgärd
finansieras.

Enligt finansutskottets mening bör skatteutskottet med hänsyn
härtill avstyrka propositionen på de grunder som redovisas i
motion Sk2 (s).