Trestickla nationalpark

Betänkande 1995/96:JoU1

Jordbruksutskottets betänkande 1995/96:JOU01

Trestickla nationalpark

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
JoU1

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 1994/95:162 Trestickla nationalpark
samt två motioner som väckts med anledning av propositionen. Vidare
behandlas 20 motionsyrkanden från den allmänna motionstiden rörande
naturvård.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och föreslår att riksdagen med-
ger att angivna områden i Dals-Eds kommun avsätts som Trestickla natio-
nalpark. Samtliga motioner avstyrks.

Till betänkandet har fogats en reservation (v) och tre särskilda yttranden
(c, v, mp).

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i proposition 1994/95:162 att
riksdagen godkänner att ett skogsområde kring sjön Trestickla i Dals-Eds
kommun vid norska gränsen avsätts som Trestickla nationalpark.

Området omfattar en areal om ca 2 900 hektar. På den norska sidan av
gränsen har ett område i direkt anslutning till den föreslagna nationalpar-
ken skyddats som naturreservat.

Den föreslagna nationalparken är belägen i ett spricklandskap med spe-
cifika naturvärden. Den utgör en utsträckt, intresseväckande vildmark i
sydligt läge i landet.

Motionerna

Motioner med anledning av propositionen

1994/95:Jo38 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att den blivande Trestickla nationalpark bör utvidgas i sydost så
att södra Boksjön ingår i parken,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Naturvårdsverket skall ta upp diskussioner med berörda
markägare om att på olika sätt utvidga och utveckla nationalparkens natur-
vårdsvärde.

1994/95:Jo39 av Gudrun Lindvall och Marianne Samuelsson (mp) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om gemensamma föreskrifter för Trestickla nationalpark och
Lundsneset naturreservat,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att undvika ingrepp i nationalparken,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att jakt inte skall vara tillåten i nationalparken,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförs om skydd av området kring södra Boksjön.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995

1994/95:Jo202 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om jordbruksproduktionens vikt för det öppna och levande kultur-
landskapet.

1994/95:Jo603 av Peter Weibull Bernström och Rune Rydén (m) vari
yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om anläggande av våtmarker, dammar och skyddszoner som metod
för kvävereduktion och ökning av biologisk mångfald i det skånska od-
lingslandskapet,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att kommunerna ges rätt att investera i de mest kostnadseffekti-
va metoderna för att nå största möjliga grad av kväverening.

1994/95:Jo610 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om skoter- och terrängfordonstrafik.

1994/95:Jo627 av Sivert Carlsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om en nationell restaureringsplan för Emåns vattensystem,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av stöd till Emåns miljöanpassade restaurering och
utveckling.

1994/95:Jo633 av Sonia Karlsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna behovet att av arbetsmarknadsmedel
avsätta medel för att bygga en besöksanläggning i Tåkern-Omberg-
området.

1994/95:Jo641 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om överläggning angående långsiktig finansiering av mark för
naturvårdsändamål.

1994/95:Jo651 av Lars Hjertén (m) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om krav på föränd-
ringar i vattenskoterförordningen.

1994/95:Jo652 av Arne Kjörnsberg m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en lagreg-
lering i syfte att binda ett civilrättsligt naturvårdsavtal till fastigheten.

1994/95:Jo654 av Owe Hellberg m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av vilken nivå de
skogliga naturreservaten skall omfatta för att uppnå målen i skogsvårdsla-
gen om biologisk mångfald och artrikedom samt hur det skall lösas eko-
nomiskt,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till miljövårdsavgift.

1994/95:Jo658 av Maud Björnemalm m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att bevara
Kindlaområdet i Bergslagen som naturreservat.

1994/95:Jo674 av Lennart Brunander m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av
att stärka naturvårdsavtalens juridiska hållbarhet.

1994/95:Jo684 av Karin Wegestål m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en samordning
av finansiering och lagstiftning när det gäller återställandet av åsystemen i
Skåne.

1994/95:Jo686 av Siw Persson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om bättre samordning mellan olika myndigheter när det gäller
bestämmelser och bidrag inom naturvårdsområden i Skåne,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om strandskyddande åtgärder utefter den skånska kusten,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i öv-
rigt anförts i motionen om den framtida miljön i Skåne,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kommunala tjänstemän med naturvårdsansvar.

1994/95:A472 av Karin Pilsäter och Conny Sandholm (fp) vari yrkas

8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om inrättandet av en naturvårdsfond.

Utskottet

Trestickla nationalpark

Propositionen

Genom naturvårdslagen (1964:822) kan skyddet för särskilt värdefulla
naturområden säkerställas genom att de förklaras som bl.a. nationalpark,
naturreservat eller naturvårdsområde. Mark som tillhör staten kan avsättas
till nationalpark i syfte att bevara ett större sammanhängande område av
viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat
skick.

Det finns 24 nationalparker i Sverige. Haparanda skärgårds nationalpark
är den senast tillkomna (prop. 1993/94:254, bet. 1994/95:JoU3, rskr.
1994/95:4).

Tresticklaområdet är beläget i Dals-Eds kommun i Älvsborgs län. Den
föreslagna nationalparken omfattar ett skogsområde som ligger vid norska
gränsen. Områdets areal är ca 2 900 hektar och utgörs till största delen av
land. Marken ägs av staten.

Den förslagna nationalparken är belägen inom det sydvästsvenska
sprickdalslandskapet. Området karakteriseras av smala långsträckta berg-
ryggar i nord-sydlig riktning där mellanliggande dalgångar upptas av sjöar
och myrmarker. Området är sjörikt och den största sjön är Trestickla.
Samtliga sjöar är mycket näringsfattiga.

Vegetationen domineras av hedtallskog med lavbeklädda hällar. I likhet
med floran är även faunan artfattig. Den föreslagna nationalparken har en
intresseväckande natur med sina långsmala bergryggar med ibland branta
stup ner mot en sjö eller myr i de smala sprickdalgångarna.

Den föreslagna nationalparken är en vidsträckt, intresseväckande vild-
mark i sydligt läge i landet och området har specifika naturvärden.
Tresticklaområdet tillhör sprickdalslandskapet, men dess speciella ytfor-
mer utvisar snarare unika än representativa drag. Området är en intressant
kontrast till övriga befintliga och planerade nationalparker inom denna
landskapstyp.

Motioner

I motion Jo38 (v) anförs att den blivande Trestickla nationalpark bör ut-
vidgas i sydost så att södra Boksjön ingår i parken (yrkande 1). Vidare bör
Naturvårdsverket ta upp diskussioner med berörda markägare om att på
olika sätt utvidga och utveckla nationalparkens naturvårdsvärde (yrkande
2).

I motion Jo39 (mp) anförs att gemensamma föreskrifter bör gälla för
Trestickla nationalpark och Lundneset naturreservat (yrkande 1). Vidare
bör ingrepp i nationalparken undvikas (yrkande 2). Motionärerna framhål-
ler vidare att jakt inte skall vara tillåten i nationalparken (yrkande 3) samt
vikten av att även området kring södra Boksjön skyddas (yrkande 4).

Utskottets överväganden

I propositionen anförs att Tresticklaområdet är ett stort ödemarksområde
som saknar skogsbilvägar. Området för den blivande nationalparken var
under mitten av 1800-talet utsatt för en omfattande skogsbrand. Modernt
skogsbruk har inte förekommit inom den föreslagna nationalparken.

Boksjön delas av riksgränsen till Norge. Den 9 juli 1993 bildades på
norska sidan Lundsneset naturreservat med en landareal på ca 2 000 hek-
tar, till en del direkt angränsande till Trestickla. Med den föreslagna natio-
nalparken kommer ett ca 4 900 hektar stort vildmarksområde på ömse
sidor om norsk-svenska gränsen att få ett fullgott skydd. Utskottet har
inhämtat att Naturvårdsverket har för avsikt att i största möjliga utsträck-
ning samordna föreskrifterna för nationalparken och det blivande naturre-
servatet med föreskrifterna för det norska naturreservatet.

Utskottet erinrar om tidigare uttalanden rörande ansvarsfördelningen i
naturvårdsfrågor som innebär att riksdagens primära ansvar i fråga om
naturvården bör vara att besluta om budgetreglering, om övergripande mål
och riktlinjer samt om generell normgivning (1993/94:JoU20 s. 6). Motion
Jo39 yrkande 2 behandlar övervägande praktiska frågor som i likhet med
andra frågor om nationalparkers skötsel och administration har delegerats
till Naturvårdsverket och berörd länsstyrelse (5 § naturvårdslagen).

I propositionen anförs att syftet med nationalparken är att bevara ett
sprickdalslandskap av ödemarkskaraktär med omfattande naturskogar med
liten grad av kulturpåverkan. I syftet ingår att naturmiljön med dess skogar
och värdefulla natur i övrigt bevaras i sitt naturliga tillstånd samt att all-
mänhetens möjligheter att uppleva områdets natur underlättas i lämplig
grad. Beträffande nationalparkens skötsel anförs att friluftslivet bör inrik-
tas mot ett extensivt nyttjande av naturmiljön. Information om områdets
kvaliteter bör på lämpligt sätt göras tillgänglig för allmänheten. Anord-
ningar för friluftslivet bör iordningställas i begränsad omfattning. Vidare
anförs att syftet med nationalparken bör uppnås genom att varken exploa-
terande verksamhet, skadegörelse på mark och vegetationen eller jakt- och
tävlingsverksamhet får tillåtas.

Det anförda tillgodoser enligt utskottets mening syftet med motion Jo39
yrkandena 1-3. Yrkandena avstyrks.

Utskottet har under hand inhämtat att Naturvårdsverket har övervägt om
området i södra delen av Boksjön bör ingå i nationalparken. Den södra
delen är emellertid påverkad av skogsbruk och är därför bättre lämpad som
naturreservat. Naturvårdsverket planerar att inrätta ett sådant naturreservat.
Hela nationalparken kommer därmed att endast omfatta skog som inte alls
är påverkad av modernt skogsbruk och de skyddsvärda delarna i det södra
området kan samtidigt få ett tillräckligt gott skydd som naturreservat.
Enligt 4 § naturvårdslagen (1964:822) är syftet med att avsätta en natio-
nalpark att bevara ett sammanhängande område av viss landskapstyp i dess
naturliga tillstånd eller i väsentligen oförändrat skick. Härmed måste syftet
i motionerna Jo38 samt Jo39 yrkande 4 huvudsakligen vara tillgodosett.
Motionerna avstyrks.

Jordbruk och kvävereduktion

Motionerna

I Centerpartiets partimotion Jo202 (c) framhåller motionärerna jordbruks-
produktionens vikt för det öppna och levande kulturlandskapet. Jordbruket
ger genom sin produktion ett öppet och levande kulturlandskap (yrkande
1). I Sverige är ca 9 % av arealen odlad åkermark, medan motsvarande
andel i många andra europeiska länder är ca 50 %. Den låga andelen i
Sverige gör att alla nedskärningar av odlad areal omedelbart får konse-
kvenser för landskapsbilden och kulturmiljön. Bara en mycket liten del av
arealen omfattas i dag av s.k. NOLA-bidrag eller av landskapsvårdsersätt-
ning. Det är enligt motionärerna en felsyn att tro att enbart sådana special-
destinerade bidrag kan hålla landskapet öppet och levande. Det krävs i
stället förutsättningar för en livskraftig jordbruksproduktion för att klara
detta.

I motion Jo603 (m) om anläggande av våtmarker i västra Skåne anförs
att anläggande av våtmarker, dammar och skyddszoner är en bra metod för
kvävereduktion och för att öka den biologiska mångfalden i det skånska
odlingslandskapet (yrkande 1).

I motion Jo603 (m) anförs vidare att en sammanställning av de väst-
skånska vattendragsförbundens program för att uppnå en kvävereduktion
på 50 % ger en total kostnad på mellan en halv och en miljard kronor över
en tid av 15-20 år. Denna kostnad är enligt motionärerna avsevärt lägre än
kostnaden för motsvarande reduktion i ett reningsverk. Kommunerna bör
ges rätt att investera i de mest kostnadseffektiva metoderna för att nå
största möjliga grad av kväverening (yrkande 3).

I motion Jo684 (s) anförs att finansiering och lagstiftning när det gäller
återställandet av åsystemen i Skåne bör samordnas. Så gott som alla bäckar
i helåkersbygden är i dag kulverterade eller förvandlade till raka diken. Att
på ett ekologiskt och kostnadseffektivt sätt stoppa växtnäringsläckaget och
samtidigt i en hårt exploaterad region ge kulturlandskapets växter, djur och
människor bättre livsförhållanden är ett nationellt intresse.

Utskottets överväganden

Riksdagen godkände genom beslut i december 1994 (1994/95:JoU7, rskr.
1994/95:126) och mars 1995 (1994/95:JoU13, rskr. 1994/95:290) riktlin-
jerna för det svenska miljöprogrammet enligt förordning (EEG) nr
2078/92. Regeringen har därefter utarbetat ett svenskt miljöprogram för
jordbruket som godkänts av EG-kommissionen.

Det svenska miljöprogrammet omfattar i del I åtgärder för bevarande av
biologisk mångfald och kulturhistoriska värden i odlingslandskapet samt
ett öppet odlingslandskap i skogsbygderna och i norra Sverige. Program-
met i denna del har som mål att i alla delar av Sverige bevara alla kvarva-
rande ängs- och hagmarker och övriga typiska jordbrukslandskap med
höga natur- och kulturvärden. Del II omfattar miljökänsliga områden och
har som syfte att minska växtnäringsläckaget från jordbruksmark samt
användningen av kemiska bekämpningsmedel i jordbruket. Avsikten är
också att öka den biologiska mångfalden genom att återställa biotoper i
områden med ett ensartat landskap, företrädesvis i slättbygderna. Stöd
utgår också för att bevara utrotningshotade husdjursraser. Delprogrammet
för ersättning för ekologisk produktion syftar till att öka omfattningen av
den ekologiska produktionen i Sverige.

Regeringen har i förordningen (SVJFS 1995:133) om miljöstöd före-
skrivit att ersättning utgår till vissa åtgärder under förutsättning att bruka-
ren eller, i fråga om stöd för anläggning av våtmarker och småvatten,
markägaren under en period av fem år eller för våtmarker och småvatten
20 år åtar sig att vidta de angivna åtgärderna.

Stöd lämnas i hela landet för att sköta slåtterängar och betesmarker så att
den biologiska mångfalden bevaras och förstärks. Vidare lämnas i skogs-
bygderna och i norra Sverige stöd för bevarande av ett öppet odlingsland-
skap genom skötsel av slåttervallar, betesvallar och betesmarker. I tre
angivna regioner lämnas stöd för att bevara värdefulla natur- och kultur-
miljöer i odlingslandskapet. Vidare utgår stöd för ekologisk odling.

Enligt Jordbruksverkets föreskrifter (SJVFS 1995:21) om arealersättning
till jordbrukare som odlar ersättningsberättigande grödor och om foder-
areal utgår arealersättning för jordbruksskiften som odlas med ersättnings-
berättigande grödor. Arealersättning lämnas även för areal som i enlighet
med föreskrifterna tagits ur livsmedels- och foderproduktion.

Statens naturvårdsverk fick i 1995 års regleringsbrev i uppdrag att senast
den 31 december 1995 utarbeta en nationell bevarandeplan för odlings-
landskapet.

Utskottet delar den syn om jordbruksproduktionens vikt för det öppna
och levande kulturlandskapet som anläggs i motion Jo202. Utskottet utgår
från att synpunkterna i motionen till stor del kan tillgodoses i det fortsatta
arbetet där tillämpning av de relativt nya bestämmelserna om miljöstöd
och arealersättning ingår som en viktig del. Med det anförda föreslår ut-
skottet att motionen lämnas utan någon riksdagens vidare åtgärd.

För att minska jordbrukets negativa miljöpåverkan bestämdes år 1988
som mål att kväveutlakningen från jordbruket skall halveras fram till år
2000. I internationella överenskommelser har detta mål tidigarelagts, och
en halvering skall i stället nås i särskilt belastade områden till år 1995
(1990/91:JoU30 s. 233).

Enligt förordningen om miljöstöd utgår stöd för att på åkermark i Göta-
land och Svealand anlägga eller återställa våtmarker och småvatten och för
att anlägga extensiv vall och skyddszoner utmed vattendrag. Stöd utgår
också för att så fånggröda på åkermark i Götaland under hösten och vin-
tern.

En skrivelse av vattendragsorganisationerna i västra Skåne om åtgärder
för att minska närsalttransporten i de västskånska vattendragen övervägs
för närvarande inom i Miljödepartementet (M94/2330/5).

Naturvårdsverket har genom beslut i regleringsbrev den 15 juni 1995 i
uppdrag att senast den 1 april 1996 redovisa förslag till åtgärder så att det
50-procentiga reduktionsmålet för utsläpp av kväve till havet uppfylls.

Plan- och byggutredningen (M 1992:03) har genom tilläggsdirektiv (dir.
1995:90) fått i uppdrag att i fråga om va-lagen pröva kommunens skyldig-
het att ordna vatten och avlopp och att undersöka möjligheterna att bättre
samordna kommunens ansvar med den enskilda fastighetsägarens i syfte
att i ökad omfattning få till stånd ett bättre resursutnyttjande och lokala
kretsloppsanpassade lösningar. Därutöver skall utredningen lämna förslag
som främjar sådana nya tekniska lösningar för omhändertagande av av-
loppsvatten som står i samklang med naturens kretslopp samt i övrigt
lämna förslag som tillgodoser det övergripande målet för en översyn av va-
lagen.

Utskottet har under senare år uttalat sig om att etablering av nya våtmar-
ker kan vara ett bra komplement till andra åtgärder och att nya våtmarker
också är positiva med hänsyn till den biologiska mångfalden och land-
skapsbilden i många jordbruksbygder. Det finns därför anledning att upp-
muntra restaurering av våtmarker och dammar i starkt eutrofierade områ-
den där anläggning av vattenytor kan beräknas få god effekt
(1993/94:JoU3 s. 5, 1994/95:JoU2 s. 12 och JoU14 s. 18).

Utskottet delar således många av de synpunkter som förs fram i motio-
nerna Jo603 yrkande 1 och Jo684. De förslag som förs fram i Jo603 yr-
kande 3 är exempel på intressanta lösningar som förtjänar att övervägas i
det pågående utredningsarbetet. Utskottet utgår från att syftet i motionerna
kommer att tillgodoses i tillämpningen av de nya bestämmelserna om
miljöstöd och i det pågående utredningsarbetet. Enligt utskottets mening
får syftet med motionerna Jo603 yrkandena 1 och 3 samt Jo684 anses vara
tillgodosett mot bakgrund av vad utskottet anfört. Motionerna avstyrks.

Vissa samordningsfrågor m.m.

Motionen

I motion Jo686 (fp) anförs att samordningen mellan olika myndigheter när
det gäller bestämmelser och bidrag inom naturvårdsområden i Skåne bör
förbättras (yrkande 1). Omfattande åtgärder behövs för att stoppa erosio-
nen utefter Skånekusten (yrkande 2). Vidare anförs i fråga om den framti-
da miljön i Skåne att riksdagens bevarandemål för hotade djur och arter
måste tas på ett större allvar och det ekologiska återuppbyggandet starta i
Skåne (yrkande 3). I motionen anförs vidare att det är viktigt att det finns
kommunala tjänstemän som är sakkunnigt utbildade i miljöfrågor och att
de har skyldighet att ta ansvar för naturvårdsfrågorna (yrkande 5).

Utskottets överväganden

Regeringen föreslår i proposition 1994/95:230 Kommunal översiktsplane-
ring enligt plan- och bygglagen, m.m. ändringar i plan- och bygglagen
(1987:10) som innebär krav på ökad miljöhänsyn i den fysiska planering-
en. Parker och trädgårdar av stort värde från historisk, kulturhistorisk,
miljömässig, konstnärlig eller ekologisk synpunkt bör kunna skyddas mot
förvanskning genom skyddsbestämmelser i detaljplan eller områdesbe-
stämmelser. I propositionen uttalas att särskilda insatser måste göras för att
förbättra kunskaperna om naturen i människors vardagsmiljö och öka
förståelsen för dess värde (s. 83). Ärendet kommer att behandlas av riks-
dagen under hösten 1995.

Regeringen har den 16 augusti 1994 träffat avtal med Danmark om ett
regionalt miljöprogram för Öresundsregionen. I avtalet anges bl.a. att
regionala miljökvalitetsmål för Öresundsregionen skall utvecklas och att
gemensamma riktlinjer för en miljöinriktad regional planering skall utarbe-
tas. Arbete pågår för närvarande med att utarbeta organisatoriska former
för samarbetet mellan de regionala och lokala organen i Sverige och Dan-
mark.

Skånedelegationen har i betänkandet (SOU 1995:62) Ett renat Skåne an-
fört att en omsorgsfull regional fysisk planering krävs i Skåne och ett
effektivare utnyttjande av lämplig mark vid bebyggelse. Det finns enligt
delegationens mening ett starkt behov av en regional fysisk planering, som
bättre än den nuvarande kan tillgodose människors behov av rekreation
och friluftsliv. Ett regionprogram föreslås utarbetas som lägger fast över-
gripande strategier för den långsiktiga samhällsutvecklingen och använd-
ningen av mark och vatten (s. 15). Förslaget bereds för närvarande inom
Miljödepartementet.

Utskottet har flera gånger de senaste åren utförligt behandlat frågan om
stranderosionen i Skåne (1993/94:JoU9 s. 46 och 1993/94:JoU15 s. 12).
Hösten 1994 uttalades (1994/95:JoU2 s. 22) att nio kommuner i Skåne
samt kommuner i Halland och på Gotland och Öland har bildat en sam-
manslutning, Erosionsskadecentrum. Utskottet utgår från att regeringen
och berörda myndigheter även fortsättningsvis noga följer utvecklingen på
området.

Frågan om miljötillståndet i Skåne övervägs både inom ramen för ett
regionalt miljöprogram för Öresundsregionen och av regeringen vid be-
handlingen av Skånedelegationens förslag. I avvaktan på resultatet av
dessa överväganden finner utskottet inte skäl att nu föreslå något särskilt
uttalande från riksdagens sida med anledning av motion Jo686 yrkandena
1-3. Motionen avstyrks i dessa delar.

Miljöbalksutredningen (M 1993:04) arbetar med att ytterligare utveckla
och komplettera tidigare förslag till miljöbalk och har i uppdrag att lämna
förslag till en närmare integrering av olika delar av miljölagstiftningen
(dir. 1994:134). I detta arbete berörs även organisationsfrågorna. I avvak-
tan på att arbetet med en miljöbalk redovisas bör motion Jo686 yrkande 5
inte föranleda någon särskild åtgärd. Motionen avstyrks i denna del.

Trafik med terrängfordon och vattenskoter

Motionerna

I motion Jo610 (v) föreslås bättre kontroll och övervakning av terrängkör-
ningslagen (1975:131) samt förbud mot skotertrafik i rekreationssyfte i
vissa områden (yrkande 1). De allvarligaste problemen tycks vara den
ökade användningen av motordrivna fordon i terräng, ökad okontrollerad
turism, jakt och motoriserad renskötsel, vilket stör faunan och fjällens
vildmarkskaraktär.

I motion Jo651 (m) framförs krav på förändringar i vattenskoterförord-
ningen (1993:1053). Bestämmelserna i förordningen har enligt motionen
skapat så stora problem att framförandet av vattenskoter helt har upphört i
stora delar av landet. Det finns ett stort behov av att inrätta flera vattensko-
terområden i landet.

Utskottets överväganden

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har i betänkandet (SOU 1995:100)
Hållbar utveckling i landets fjällområden föreslagit att fjällplaneringen i
högre grad bör bli målstyrd. De olika verksamheterna och anspråken bör
styras till lämpligaste området för att minska intressekonflikter. En fjällde-
legation föreslås inrättas med representanter från länsledningarna i fjällä-
nen. Ett förtydligat ansvar för organisatörer av friluftsliv och turism erford-
ras enligt betänkandet. Ett miljömål för rennäringen föreslås införas i
rennäringslagen. Rätten till barmarkskörning på kalfjället föreslås regleras
så att skadorna på mark och vegetation minimeras. Motorcyklar av den typ
som används i dag bör enligt förslaget förbjudas att användas på kalfjället
efter år 2000. Snöskotrar föreslås miljöklassas. För att framföra skoter
skall krävas traktorkörkort eller körkort av annan befintlig klass samt obli-
gatorisk skoterförarlicens. För att bättre kanalisera trafiken till leder före-
slås att ett statsbidrag införs för anläggning av leder. Förslaget bereds nu i
Miljödepartementet.

Statsmakterna har tidigare reglerat användningen av vattenskotrar (prop.
1992/93:97, bet. 1992/93:JoU7, rskr. 1992/93:180). Regeringen har genom
regleringsbrev för budgetåret 1994/1995 uppdragit åt Naturvårdsverket att
utvärdera resultatet av den införda regleringen för vattenskotrar. Natur-
vårdsverket skall i arbetet samråda med bland andra Sjöfartsverket och
Boverket. Uppdraget skall redovisas till regeringen senast den 1 november
1995.

Utskottet delar flera av de synpunkter som framförs i motion Jo610 yr-
kande 1 och utgår från att beredningen av Miljövårdsberedningens betän-
kande kommer att resultera i förslag som till stor del tillgodoser syftet med
motionen. Utskottet är därför inte berett att nu förorda ett särskilt uttalande
från riksdagens sida. I avvaktan på resultatet av pågående överväganden
föreslår utskottet att motionerna Jo610 yrkande 1 och Jo651 lämnas utan
vidare åtgärd.

Mark för naturvårdsändamål

Motionerna

I motion Jo627 anförs att nu behövs en nationell restaureringsplan för
Emåns vattensystem (yrkande 1). Stöd behövs för Emåns miljöanpassade
restaurering och utveckling (yrkande 2). Det behövs en helhetssyn på
Emån och dess framtid för att möjliggöra och på ett miljöriktigt sätt ut-
veckla den kraftresurs Emån även i framtiden kommer att vara. Länsstyrel-
serna i Kalmar och Jönköpings län utarbetar nu en regional miljöstrategi,
som kan användas som underlag för förverkligandet av målsättningen om
en "totalrestaurering" av Emåns vattensystem.

I motion Jo633 (s) framhålls behovet att av arbetsmarknadsmedel avsätta
medel för att bygga en besöksanläggning i Tåkern-Omberg-området. I
motionen anförs att jordbruksutskottet våren 1993 och 1994 framhållit att
det inte finns något som hindrar att en besöksanläggning uppförs genom
Tåkernfondens försorg. Detta skulle enligt motionärerna strida mot fon-
dens syfte.

I motion Jo641 (c) föreslås att regeringen tar initiativ till överläggningar
om en långsiktig finansiering av bevarande av skyddsvärd mark för natur-
vårdsändamål (yrkande 20). Staten måste ha ett grundläggande ansvar för
finansieringen, men det bör också skapas förutsättningar för t.ex. gemen-
sam finansiering mellan landsting, kommuner, företag etc. för inköp av
sådan mark.

I motion Jo654 (v) anförs att en utredning bör göras av vilken nivå de
skogliga naturreservaten skall omfatta för att uppnå målen i skogsvårdsla-
gen om biologisk mångfald och artrikedom och hur det skall lösas eko-
nomiskt (yrkande 1). En särskild miljövårdsavgift eller avräkning på
skogsfastighetsskatten som kompensation för reservatsavsättning är tänk-
bara lösningar som kan diskuteras (yrkande 2).

I motion Jo658 (s) föreslås att Kindlaområdet i Bergslagen bevaras som
naturreservat.

I motion 1994/95:A472 (fp) anförs att principen "förorenaren betalar"
skall gälla även i skärgården (yrkande 8). En möjlighet är att inrätta en
naturvårdsfond som finansieras med passageraravgifter. Fondens medel
skall enligt motionärerna kunna användas för t.ex. återställande av skada-
de stränder, forskning och insatser för en levande skärgård.

Utskottets överväganden

Utskottet har inhämtat att Naturvårdsverket och länsstyrelserna i Jönkö-
pings och Kalmar län samt Fiskeriverket mot bakgrund av behovet av att
samordna arbetet med miljöfrågor inom Emåns avrinningsområde initierat
det s.k. Emåprojektet. Representanter från dessa myndigheter samt från
Mönsterås och Vetlanda kommuner arbetar inom projektet. Stor vikt läggs
vid att skapa en helhetsbild över hela Emån och att väga in olika aktivite-
ters påverkan på ån och dess avrinningsområde. Syftet med projektet är att
genom samråd och dialog bl.a. uppnå en god hushållning med befintliga
naturresurser och att samordna arbetet med miljö- och naturresursfrågorna
inom avrinningsområdet samt att verka för en levande landsbygd med bl.a.
goda förutsättningar för ett aktivt jord- och skogsbruk, småindustrier,
ekoturism och jakt och fiske.

Verksamheten i Emåprojektet ligger enligt utskottets mening väl i linje
med syftet i motion Jo627. Utskottet föreslår att motionen lämnas utan
vidare åtgärd.

Utskottet har tidigare uttalat (1993/94:JoU20 s. 6) att riksdagens primära
ansvar i fråga om naturvården bör vara att besluta om generell normgiv-
ning rörande det regelverk som ger ansvariga myndigheter nödvändiga
instrument för att skydda vissa naturtyper och naturområden m.m. Utskot-
tet konstaterar att flera av de nu behandlade motionerna tar upp rena
tillämpningsfrågor i form av krav på skyddsåtgärder för specificerade
områden och regioner eller berör generella föreskrifter på beslutsområden
där riksdagen i stor enighet delegerat normgivningsmakten till regeringen
eller vederbörande myndighet.

Beträffande en besöksanläggning vid sjön Tåkern hänvisar utskottet till
tidigare betänkanden (1992/93:JoU12 s. 7, 1992/93:AU11 och 1993/94:
JoU15 s. 12). Som framgår av dessa finns inget som hindrar att berörda
myndigheter tar initiativ till en anläggning av det slag som motionen avser.
Utskottet finner inte anledning att föreslå någon ytterligare åtgärd med
anledning av motion Jo633.

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen och senast hösten 1993 tagit
ställning till frågan om avsättande av Kindlahöjden som nationalpark
(1993/94:JoU9 s. 47). Utskottet erinrar om att frågor om naturreservat är
utpräglade förvaltningsärenden. Motion Jo658 avstyrks.

Regeringen anmälde i 1995 års budgetproposition att regeringen har för
avsikt att analysera möjligheten att införa en naturvårdsavgift eller skatt
som skulle kunna bidra till att finansiera inköp av mark och övriga natur-
vårdsåtgärder inom skogsbruket (prop. 1994/95:100 bil. 15 s. 16). Utskot-
tet delar de grundprinciper om statens ansvar för särskilt skyddsvärda
områden som redovisas i motion Jo641. Mot bakgrund av de analyser som
pågår är utskottet inte berett att beträffande förslagen i motion Jo641 yr-
kande 20 föreslå någon åtgärd. Med hänvisning till vad utskottet nu anfört
avstyrks även motion Jo654 yrkande 2.

Skogsstyrelsen har i 1995 års regleringsbrev fått i uppdrag att senast un-
der år 1997 utvärdera effekterna av den nya skogspolitiken, särskilt med
avseende på miljömålet. Skogsstyrelsen skall i samarbete med Naturvårds-
verket fortlöpande utvärdera den nya skogspolitikens effekter för den
biologiska mångfalden. Utskottet anmälde vid behandlingen av årets bud-
getproposition att det inte för närvarande finns underlag för att precisera
målsättningen för omfattningen och takten i det fortsatta bevarandearbetet
(1994/95:JoU14 s. 18). Utskottet delar den syn som anläggs i motion
Jo654 yrkande 1 om vikten av att områden med höga naturvärden kan
beredas ett tillräckligt gott skydd, men förordar att ställningstagandet får
kvarstå i avvaktan på Skogsstyrelsens utvärdering. Motion Jo654 yrkande
1 avstyrks.

Regeringen har den 27 juni 1995 beslutat förslag till ett program för an-
vändningen av medel från EU:s strukturfonder i mål 5b-området Skärgår-
den. Programmet avser åren 1995-1999 och har överlämnats till kommis-
sionen för godkännande. Den övergripande målsättningen med planen är
att utveckla skärgårdens unika fördelar, och insatser för bland annat land-
skapsvård och kulturmiljövård ryms i förslaget.

Miljövårdsberedningen (Jo 1968:A) har fått i uppdrag att analysera mil-
jösituationen i landets skärgårdsområden och att föreslå en strategi och
åtgärder för en bättre miljö i områdena (dir. 1995:127). Syftet med arbetet
är att skapa förutsättningar för en långsiktigt hållbar utveckling i skärgår-
darna. Arbetet skall bedrivas med utgångspunkt i behovet av en levande
skärgård samt olika verksamheters och aktiviteters inverkan på miljön.
Miljövårdsberedningen skall vidare överväga åtgärdsprogram för en mer
miljöanpassad sjötrafik i berörda skärgårdsområden. Utskottet förutsätter
att de frågor som motion 1994/95:A472 yrkande 8 tar upp kommer att
övervägas inom ramen för Miljövårdsberedningens uppdrag och i arbetet
med programmet för mål 5b-området Skärgården. Motionen föreslås i
avvaktan härpå inte föranleda någon ytterligare åtgärd.

Naturvårdsavtal

Motionerna

I motion Jo652 (s) påtalas behovet av lagreglering i syfte att binda ett
civilrättsligt naturvårdsavtal till fastigheten. Möjligheten att träffa
frivilliga
civilrättsliga avtal beslutades i samband med riksdagens behandling av den
skogspolitiska propositionen 1992/93:226. Frivilligheten och möjligheten
att i vissa delar styra avtalstexten med utgångspunkt i markägarens intres-
sen har gjort att markägarna fått en positiv inställning. Avtalstiderna på 50
år och möjligheten till ett snabbt förfarande har medfört en positiv inställ-
ning också från naturvården. Skogsvårdsstyrelserna menar att det är osä-
kert om avtalen gäller mot en ny markägare.

Motionärerna i motion Jo674 (c) anser att regeringen bör få i uppdrag att
i samråd med skogsmyndigheten komplettera lagstiftningen så att den
juridiska osäkerheten i fråga om naturvårdsavtalen undanröjs. Jurister har
på senare tid bedömt naturvårdsavtalens möjligheter att gälla mot en ny
markägare som osäkra, bl.a. beroende på osäkerhet om vad som utgör
nyttjanderätt.

Utskottets överväganden

Regeringen anförde i den skogspolitiska propositionen (prop. 1992/93:226
s. 81) att tidsbegränsade skydd kan åstadkommas genom civilrättsliga avtal
mellan markägaren och staten, t.ex. för att under viss tid överhålla av-
verkningsmogna bestånd och på så vis öka andelen gammal skog i land-
skapet. När det gäller de stora markägarna anfördes att detta oftast kan ske
utan några kostnader för staten genom frivilliga insatser av det slag som
Domän AB hade redovisat i sitt remissvar. I andra fall kan det bli aktuellt
att förordna om reservat utan att ägareförhållandet ändras och med en
varierad grad av inskränkningar. I ytterligare andra fall kan långtgående
inskränkningar genom reservatsavsättningar inte undvikas om skyddssyftet
skall nås. I det skogspolitiska beslutet anslogs medel för intrångsersätt-
ningar i fjällskogar och biotopskyddet samt kostnader för ersättningar
enligt de s.k. naturvårdsavtalen.

Från och med budgetåret 1993/94 har det sålunda funnits möjlighet för
skogsvårdsorganisationen att mot ersättning teckna avtal med markägare
om skötseln av markområden i syfte att värna eller utveckla naturvärdena
inom områdena.

Regeringen har genom beslut den 29 juni 1995 lämnat en framställning
från Skogsstyrelsen om lagstiftning rörande naturvårdsavtal utan åtgärd.
Skogsstyrelsen hade hemställt att regeringen skulle initiera en sådan lag-
ändring att avtalen ges giltighet mot en ny markägare på samma sätt som
gäller för nyttjanderättsavtal. Skogsstyrelsen anförde att naturvårdsavtalen
ger den största nyttan för bevarandet av den biologiska mångfalden om
avtalen tecknas för långa perioder, gärna upp mot femtio år. Avtal om
nyttjanderätt till fast egendom blir enligt reglerna i 7 kap. jordabalken ofta
giltiga mot en ny fastighetsägare. Naturvårdsavtalen innebär vanligen att
markägaren förbinder sig att avstå från vissa åtgärder, normalt avverkning,
och avtalen är därför enligt Skogssstyrelsens mening generellt sett inte
nyttjanderättsavtal.

I naturvårdslagen (1964:822) finns möjlighet att förordna om naturre-
servat om ett område bör särskilt skyddas eller vårdas på grund av sin
betydelse för kännedomen om landets natur, sin skönhet eller eljest märk-
liga beskaffenhet m.m. Enligt 19 § kan ett område förklaras som natur-
vårdsområde. Arbetsföretag som kan skada naturmiljön får enligt 21 §
naturvårdslagen inte utföras inom sådana mindre mark- eller vattenområ-
den (biotoper) som utgör livsmiljö för utrotningshotade djur- eller växtar-
ter eller som annars är särskilt skyddsvärda.

I nuvarande bestämmelser om områdesskydd finns sålunda möjligheter
att bereda ett långsiktigt skydd för ur naturvårdssynpunkt värdefulla områ-
den.

En fördel som åberopas beträffande naturvårdsavtalen är frivilligheten. I
ett avtal där en markägare frivilligt avstår från vissa åtgärder i utbyte mot
ekonomisk ersättning torde det enligt utskottets mening finnas möjlighet
att föreskriva sådana villkor att statens intressen av en tillräckligt lång
avtalstid beaktas.

Utskottet delar den syn som anläggs i motionerna att det är positivt att
en markägare frivilligt åtar sig att avstå från vissa åtgärder för att främja
naturvårdsarbetet. Utskottet utgår därför från att problemen ägnas fortsatt
uppmärksamhet. I detta sammanhang kan också hänvisas till att Skogssty-
relsen i 1995 års regleringsbrev har fått i uppdrag att i sin årsredovisning
redovisa hur biotopskyddet på skogsmark har genomförts. Mot denna
bakgrund och på grund av att frågeställningen om sakrättsligt bindande
naturvårdsavtal innefattar komplicerade rättsliga problem föreslår utskottet
att motionerna Jo652 och Jo674 lämnas utan vidare åtgärd.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande Trestickla nationalpark

att riksdagen godkänner att de i propositionen angivna områdena i
Dals-Eds kommun avsätts som Trestickla nationalpark,

2. beträffande utvidgning av Trestickla nationalpark

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo38 och 1994/95:Jo39
yrkande 4,

3. beträffande föreskrifter för Trestickla nationalpark

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo39 yrkandena 1-3,

4. beträffande ett öppet kulturlandskap

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo202,

5. beträffande anläggande av våtmarker och åsystem i Skåne

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo603 yrkandena 1 och 3 samt
motion 1994/95:Jo684,

6. beträffande miljön i Skåne

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo686 yrkandena 1-3,

7. beträffande kommunala tjänstemän med naturvårdsansvar

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo686 yrkande 5,

8. beträffande trafik med terrängfordon och vattenskoter

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo610 yrkande 1 och
1994/95:Jo651,

9. beträffande Emåns restaurering

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo627,

10. beträffande besöksanläggning i Tåkern-Omberg-området

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo633,

11. beträffande Kindlaområdet

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo658,

12. beträffande finansiering av mark för naturvårdsändamål

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo641 yrkande 20 och
1994/95:Jo654 yrkande 2,

res. (v)

13. beträffande omfattningen av skogliga naturreservat

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo654 yrkande 1,

14. beträffande naturvårdsfond

att riksdagen avslår motion 1994/95:A472 yrkande 8,

15. beträffande naturvårdsavtal

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:Jo652 och 1994/95:Jo674.

Stockholm den 26 oktober 1995

På jordbruksutskottets vägnar

Lennart Daléus

I beslutet har deltagit: Lennart Daléus (c), Sinikka Bohlin (s), Kaj Larsson
(s), Leif Marklund (s), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson (s), Ingemar
Josefsson (s), Carl G Nilsson (m), Eva Eriksson (fp), Ann-Kristine Johans-
son (s), Maggi Mikaelsson (v), Åsa Stenberg (s), Eva Björne (m), Gudrun
Lindvall (mp), Siw Wittgren-Ahl (s), Ola Sundell (m) och Marie Wilén (c).

Reservation

Finansiering av mark för naturvårdsändamål (mom. 12)

Maggi Mikaelsson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 12 som börjar med "Med hän-
visning till" och slutar med "Jo654 yrkande 2." bort ha följande lydelse:

Utskottet delar den uppfattning som framförs i motion Jo654 yrkande 2
om vikten av att tillräckligt stor andel av skogsmarken kan skyddas i form
av naturreservat. Om reservatsbildningen skjuts på framtiden kommer en
utarmning av den svenska skogens artinnehåll och biologiska mångfald att
inträffa, vilket strider mot målen i skogsvårdslagen och mot en stark natio-
nell opinion. Med kännedom om det ökade intresset för naturvård och
artbevarande, som finns i skogsnäringens konsumentländer, kommer den
svenska skogsindustrin inte heller då att kunna behålla sin kundkrets i
miljömedvetna länder som Tyskland, England, Holland, Belgien, Danmark
m.fl.

Mot denna bakgrund bör regeringen enligt utskottets mening utarbeta ett
förslag till en miljövårdsavgift för finansiering av sådana skyddsåtgärder.
Vad utskottet anfört bör med anledning av motion Jo654 yrkande 2 ges
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande finansiering av mark för naturvårdsändamål

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:Jo654 yrkande 2
och med avslag på motion 1994/95:Jo641 yrkande 20 som sin me-
ning ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Särskilda yttranden

1. Trestickla nationalpark (mom. 2-3)

Maggie Mikaelsson (v) och Gudrun Linvall (mp) anför:

I motion Jo38 (v) och motion Jo39 (mp) framförs synpunkter
dels rörande föreskrifter, mål och skötsel av den nya natio-
nalparken, dels områdets omfattning vad avser södra Boksjön
och områden omkring. I behandlingen av ärendet har kontak-
ter med Naturvårdsverket visat att de flesta av våra yrkanden
redan beaktats eller kommer att beaktas. Beträffande södra
Boksjön och området omkring sjön avser verket att här inrätta
naturreservat, vilket vi finner till fyllest. Att som skett i detta
fall inhämta synpunkter från Naturvårdsverket under ärendets
behandling i utskottet har varit mycket bra. Det är med till-
fredsställelse vi kan konstatera att våra synpunkter beaktas i
det fortsatta arbetet med naturreservatet och vi välkomnar det
nya naturreservatet Trestickla.

2. Emåns restaurering (mom. 9)

Lennart Daleús och Marie Wilén (båda c) anför:

Vi anser, i likhet med vad som anförts i motion 1994/95:Jo627, att det
behövs en nationell restaureringsplan för Emåns vattensystem. Det arbete
som utförs i det s.k. Emåprojektet i Emåns avrinningsområde är viktigt,
men det behövs en helhetsbild på Emån för att möjliggöra och på ett mil-
jöriktigt sätt utveckla den kraftresurs Emån även i framtiden kommer att
vara. Det saknas i dag en total bild av Emåns nuvarande situation vad
gäller såväl nyttjandeintressen som miljöintressen samt bedömning av
vilka åtgärder som behöver vidtagas. Därför borde en nationell restaure-
ringsplan för Emån upprättas.

3. Finansiering av mark för naturvårdsändamål (mom. 12)

Lennart Daléus och Marie Wilén (båda c) anför:

Det är positivt att utskottet delar de grundprinciper om statens ansvar för
särskilt skyddsvärda områden som redovisas i motion Jo641 yrkande 20.
Däremot anser vi inte att yrkandet skall lämnas utan åtgärd "mot bakgrund
av regeringens avsikt att analysera möjligheten att införa en naturvårdsav-
gift eller skatt". Centerpartiet anser att det inte skall införas någon sådan
avgift eller skatt.

Innehållsförteckning

Gotab, Stockholm 1995