Herr talman! I dag debatterar vi betänkandet gällande transporter av frihetsberövade. Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.
Det var alliansregeringen som tog initiativ till denna viktiga reform, som kommer att avlasta polisen väldigt mycket. Alliansregeringen tillsatte en utredare som fick uppdraget att göra en översyn av verksamheten med transporter av frihetsberövade. Sedan fick utredaren ett tilläggsdirektiv att även lämna förslag till hur informationsutbytet mellan myndigheter kunde förbättras i samband med handräckning.
I dagsläget råder det oklarheter om vilken myndighet som ska verkställa vissa transporter. Det finns ingen lag som reglerar det. Det är många olika myndigheter som utför dessa transporter. Ibland vet man knappt vilken myndighet som ska göra det, utan det bestämmer man från fall till fall. Det är inte rättssäkert och måste tydliggöras.
Det har utvecklats en praxis där Kriminalvården utför transporter för Polismyndighetens och andra myndigheters räkning. Kriminalvården har utbildad personal med vana av frihetsberövade personer och har också lämpliga fordon för att utföra transporterna.
Dessa transporter kan till exempel vara att transportera en person från häkten till domstolsförhandlingar, transporter till fängelse, till ungdomshem och till olika sjukvårdsinrättningar, och transporter enligt utlänningslagen, med mera.
Herr talman! I dagsläget utför Polismyndigheten de flesta av dessa transporter. De kräver enorma resurser som skulle kunna användas till verklig polisverksamhet i stället. Även Säkerhetspolisen har handräckningsuppgifter när det gäller avvisning och utvisning i säkerhetsärenden.
Att transportverksamheten fungerar är väldigt viktigt både för den enskilda personen som har blivit frihetsberövad och av samhällsekonomiska skäl. Nu, äntligen, kommer lagförslag från regeringen. Det innebär att Kriminalvården får lagstadgad rätt att utföra transporter åt andra myndigheter. Det innebär också att Polismyndigheten ska få överlämna transporter till Kriminalvården.
När det gäller tvångsvård och utlänningslagen får begäran om handräckning endast ske om man bedömer att det kan bli våldsamt eller vid synnerliga skäl. Huvudregeln blir alltså att den myndighet där personen förvaras själv ska utföra transporten.
När det gäller internationellt samarbete är det Polismyndigheten som kommer att få det övergripande ansvaret. När Polismyndigheten ska bistå en annan stat med transporterna kan personen tas i förvar om det är nödvändigt för att genomföra transporten. Även dessa transporter kan överlämnas till Kriminalvården.
När det gäller transporter vid verkställighet av påföljd är det Kriminalvården som har huvudansvaret. Om det är nödvändigt för att verkställa en transport har Kriminalvården rätt att bruka våld, utföra kroppsvisitation och använda fängsel. Det kommer att gälla även när Kriminalvården utför transporter för andra myndigheters räkning.
Herr talman! Om Kriminalvården befarar fritagningsförsök vid en transport har de rätt att begära hjälp av Polismyndigheten. Det som också är väldigt bra med lagförslaget är att det när det gäller transporter inom tvångsvård och enligt utlänningslagen införs en uppgiftsskyldighet. Ofta har man framfört att det finns svårigheter med att få information mellan olika myndigheter på grund av sekretess. Detta kommer nu att tydliggöras, och det är väldigt bra.
Detta innebär att den myndighet som begär hjälp utan uppmaning – det är detta som är det viktiga – ska vara skyldig att lämna de uppgifter som behövs för planering av transporten. Då blir det lättare att planera transporten, hur mycket personal man behöver, hur mycket tid som går åt och så vidare, så att Kriminalvården kan göra detta på bästa sätt.
Sekretessbelagda uppgifter gäller vidare inom Kriminalvården. Även Polismyndigheten ska lämna sådan information till Kriminalvården. Missbrukare eller ungdomar som tvångsvårdas får tas i förvar tills en transport kan verkställas, men det gäller inte unga under 15 år.
Av uppgifter från Polismyndigheten framgår att antalet handräckningar kontinuerligt ökar och under år 2015 uppgick till närmare 30 000. Detta är alltså en viktig reform som kommer att avlasta polisen mycket. Men det räcker inte.
I mars 2015 gjorde justitieutskottet ett tillkännagivande till regeringen om att återkomma med ett förslag om hur polisens uppgifter kan renodlas ytterligare. I april 2016 gjorde justitieutskottet ytterligare ett tillkännagivande, som också handlade om att renodla polisens verksamhet.
Alliansregeringen tillsatte en utredning som skulle se över vilka verksamheter som kan utföras av andra. Den nuvarande regeringen, Socialdemokraterna och Miljöpartiet, tyckte tydligen inte att detta var viktigt, för man lade ned den utredningen, vilket är obegripligt.
Tillkännagivandet innebär att regeringen ska återuppta utredningen. Det har regeringen dock inte gjort.
Polisen är i kris. Massor av poliser slutar sina anställningar. Åklagare larmar om att situationen är kaosartad. Barnutredningar läggs på hög och hinner inte slutföras. Mordutredningar läggs i balanshögen, för det finns inte personal. Brottsoffer får inte hjälp.
I detta läge väljer alltså regeringen att lägga ned denna viktiga utredning. Jag förstår inte riktigt hur regeringen tänker. Förstår man inte hur viktigt det är att frigöra polisens resurser? Tydligen inte. Min sista och avslutande fråga är: När kommer det fler förslag på renodling av polisens verksamhet för att avlasta polisen?
(Applåder)
(forts. § 16)
