Transporter av farligt gods

Betänkande 1991/92:FöU3

Försvarsutskottets betänkande 1991/92:FÖU03

Transporter av farligt gods

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
FöU3

Sammanfattning

Utskottet behandlar i detta betänkande åtta motioner om
transporter av farligt gods vilka avgivits under den allmänna
motionstiden år 1991.

Utskottet föreslår att samtliga motionsyrkanden avslås av
riksdagen. Skälen för detta är dels att riksdagen under
föregående riksmöte i vissa fall behandlat och avslagit
(1990/91:FöU1, rskr. 18) samma yrkanden som nu är i fråga, dels
att myndigheterna under det förflutna året vidtagit åtgärder
eller initierat verksamhet i linje med riksdagens tidigare
ställningstaganden när det gäller transport av farligt gods.

Motionerna

1990/91:Fö805 av Roy Ottosson m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen förbjuder ackordslön för förare av
transporter på väg med farligt gods,
2. att riksdagen hos regeringen begär lagändring som i
enlighet med vad som anförts i motionen medför att farligt gods
i första hand skall gå på järnväg eller till sjöss med särskilt
säkra fartyg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig
verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt
gods, och att det skall ske i samarbete med berörda länder.

1990/91:Fö806 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta regler, samt förbud då bättre
alternativ finns, för sjötransport av miljöfarliga ämnen.

1990/91:Fö807 av Bengt Kindbom och Gunilla André (c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ökat samordningsansvar för miljöfarliga
transporter.

1990/91:Fö809 av Claes Roxbergh m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
vägar där farligt gods transporteras skall märkas ut med
särskilt vägmärke,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att farligt gods i första hand skall gå på
järnväg eller till sjöss med säkra dubbelbottnade fartyg,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
transport av farligt gods skall betraktas som miljöfarlig
verksamhet och därmed prövas enligt miljöskyddslagen,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av skärpt kontroll av farligt
gods, och att sådana skall ske i samarbete med berörda länder.

1990/91:Fö812 av Leif Olsson och Kenth Skårvik (fp) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om vikten av att transporter av farligt gods
sker under så säkra betingelser som möjligt.

1990/91:Fö814 av Tom Heyman och Sonja Rembo (m) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av acceptabla och entydiga regler
för transport av farligt gods.

1990/91:Fö815 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om skärpta säkerhetskrav i samband med
transporter av miljöfarligt gods i anslutning till
Stockholmsregionens vattentäkter.

1990/91:Fö816 av Ylva Annerstedt m.fl. (fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att miljöfarliga transporter genom
huvudstaden bör
begränsas.

Utskottet

Bakgrund

Utskottet har vid flera tidigare tillfällen behandlat frågor
som rört transport av farligt gods. Senast skedde detta förra
hösten i betänkandet 1990/91:FöU1. Vid det tillfället, då
utskottet hade att ta ställning till tolv motioner, konstaterade
utskottet att transporter av farligt gods är förenade med risker
och att olyckor har inträffat. Konsekvenserna för människor och
miljö kan bli mycket omfattande. Utskottet ansåg det därför
betydelsefullt att säkerhetsarbetet drivs vidare med kraft och
utan onödig tidsutdräkt.

Utskottet konstaterade vidare att det omfattande regelverket
för farliga transporter i stor utsträckning vuxit fram genom
internationella överenskommelser. Efterlevnaden borde förbättras
och reglerna utvecklas i takt med erfarenheterna från deras
tillämpning.

Under sin beredning fann utskottet att regeringen och berörda
myndigheter inom en rad områden genomfört åtgärder eller tagit
initiativ i förhållande till det läge som rådde när utskottet
senast behandlade transporter av farligt gods. Åtgärderna ansågs
vara en följd av eller i linje med riksdagens tidigare beslut
inom området. Utskottet fann det därför olämpligt att ändra den
gällande inriktningen för det säkerhetshöjande arbetet innan
närmare erfarenheter förelåg. Utskottet utgick från att
riksdagen successivt av regeringen informeras om dessa
erfarenheter.

De åtta motioner som nu är i fråga innehåller i flera fall
yrkanden som är identiska eller nästan identiska med dem som
förra hösten behandlades i betänkandet 1990/91:FöU1.

Utskottet tar inledningsvis upp till behandling de
motionsyrkanden som rör bedömningen av riskerna i samband med
transport av farligt gods och det därmed sammanhängande valet av
transportsätt. Övriga motionsyrkanden behandlas därefter i
anslutning till ämnesrubrikerna vägvalsstyrning, tillsyn och
information m.m. samt tillämpning av miljöskyddslagen.

Statens räddningsverk (SRV) har vid två tillfällen till
utskottet lämnat synpunkter på motionerna.

Riskbedömning och val av transportsätt

Fem motioner utgår från övergripande och generella bedömningar
att vissa transportsätt är farligare än andra och innehåller
yrkanden om skilda åtgärder för att välja säkrare
transportmedel. Sålunda hävdas i motionerna Fö805 och Fö809
(båda mp) i likalydande formuleringar att farligt gods i
åtskilliga fall torde kunna transporteras säkrare på järnväg och
sjöledes än på väg. Myndigheterna bör enligt motionärerna beakta
detta vid tillståndsgivningen för farliga transporter. Lagen om
transport av farligt gods bör också ändras i enlighet härmed.

I motion Fö806 (mp) förordas att reglerna skärps för
sjötransporter och att kontrollen av dessa förbättras. Vidare
föreslår motionärerna förbud mot att vissa särskilt farliga
ämnen sjötransporteras, om bättre transportalternativ finns.

Motion Fö814 (m) behandlar förhållandena i Göteborg och pekar
på problemet med gasoltransporter genom staden. Motionärerna
befarar att de krav som SRV ställer på skyddszoner i samband med
den nya stadsplanen kommer att styra över dessa transporter från
järnväg till väg, vilket anses säkerhetsmässigt sämre.
Motionärerna efterlyser en sammanhängande riskbedömning för
farliga transporter så att inte för höga säkerhetskrav i något
avseende leder till totalt sämre lösningar.

Motionärerna i motion Fö816 (fp) oroas över situationen i
Stockholmsområdet där oljetransporter i stor skala går genom
skärgården och i Mälaren. Oljehamnen i Stockholm föreslås därför
flyttas till Nynäshamn och möjligheterna prövas att därifrån
transportera oljan vidare i rörledning. Särskilda restriktioner
föreslås också för kemikalieanvändning och för fartygstrafik på
Mälaren i syfte att skydda miljön, framför allt
storstadsområdets vattentäkter. Vidare anser motionärerna att
miljöfarliga transporter genom centrala Stockholm borde
begränsas, vilket bl.a. innebär att det flygbränsle som nu
fraktas till Arlanda med tankbil i stället borde föras dit i
rörledning.

Statens räddningsverk anmäler i sitt yttrande att frågorna
om riskbedömning och val av transportsätt är högt prioriterade
men också mycket komplicerade. Ett projekt kommer inom kort att
inledas för jämförande studier av väg- och järnvägstransporter.
I detta avses frågan om med vilken sannolikhet olyckor inträffar
att ges särskild tyngd, eftersom tidigare analyser mest
behandlat konsekvenserna sedan olyckor redan inträffat. Verket
kan inte utifrån nuvarande kunskapsläge dela motionärernas
uppfattning att järnvägs- och sjötransporter generellt sett
skulle vara att föredra framför vägtransporter.

Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:FöU1 frågan om
valet av transportsätt för farligt gods. Detta gjordes utifrån
ett övergripande synsätt vari ingick problemet med att bedöma
riskerna för att olyckor skall inträffa. Utskottet ansåg vid
detta tillfälle att det var viktigt att få fram en grundsyn för
hur farligt gods över huvud taget skall transporteras. Med stöd
av en sådan grundsyn borde skilda åtgärder kunna genomföras
eller initieras för att välja säkraste transportsätt under
varierande förutsättningar. Utskottet förutsatte att
räddningsverket och andra berörda myndigheter gav frågan sådan
prioritet att den kan drivas vidare med kraft och leda till
resultat utan onödig tidsfördröjning. Utskottet utgick vidare
från att regeringen kommer att ta erforderliga initiativ med
utgångspunkt i myndigheternas underlag, särskilt om problemen
griper över flera samhällssektorer. Utskottet gör nu ingen annan
bedömning och konstaterar att vad som föreslås i motionerna
Fö805 yrkande 2 och Fö809 yrkande 2 (båda mp) har behandlats i
betänkandet 1990/91:FöU1. Dessa motionsyrkanden bör därför
avslås av riksdagen.

Även yrkandet i motion Fö816 (fp) om en begränsning av
miljöfarliga transporter genom huvudstaden och de därmed
sammanhängande förslagen att bl.a. flytta Stockholms oljehamn
och transportera olja och bensin i rörledning har nyligen
behandlats och avvisats av riksdagen. Utskottets uppfattning i
denna fråga har inte förändrats. Även detta motionsyrkande bör
därför avslås.

När det gäller motionerna Fö806 (mp) och Fö814 (m) anser
utskottet att såväl yrkanden som bakomliggande resonemang avser
sådana grundsynsbetonade förhållanden beträffande risker och
vägval vilka behandlades i betänkandet 1990/91:FöU1. Riksdagen
bör därför inte heller bifalla motionerna Fö806 (mp) och Fö814
yrkande 2 (m).

Vägvalsstyrning

Ett motionsyrkande -- Fö809 (mp) yrkande 1 -- behandlar s.k.
vägvalsstyrning. Motionärerna konstaterar att farligt gods ofta
passerar genom tättbebyggda områden, i regel utan att det
framgår att vägen används på detta sätt. Vägar där farligt gods
tillåts transporteras borde därför märkas ut med en särskild
vägskylt.

Statens räddningsverk har anmält att ett långsiktigt
arbete pågår när det gäller vägvalsstyrning. I sammanhanget har
bl.a. en särskild förbudsskylt diskuterats men ännu inte kunnat
införas med hänsyn till behovet av internationell samordning.

Utskottet behandlade ett likalydande yrkande i betänkandet
1990/91:FöU1 och konstaterade då att det finns ett
internationellt vägmärke som uppmanar att välja annan väg för
farliga transporter. Utskottet ansåg att svenska särlösningar
borde undvikas och därför utvecklingen avvaktas. Skäl för annan
bedömning saknas nu varför utskottet föreslår att riksdagen
avslår motion Fö809 yrkande 1 (mp).

Tillsyn, information m.m. för att öka säkerheten

I motionerna Fö805 och Fö809 (båda mp) anförs att miljöfarligt
gods alltför ofta är bristfälligt märkt, inte minst när det
kommer från andra länder. Fusk förekommer även. I likalydande
yrkanden ställs därför krav på skärpt kontroll av farligt gods
och att detta sker i samarbete med andra länder.

Motionärerna i motion Fö812 (fp) tar också upp frågan med den
bristande efterlevnaden. De anser att föreskrifterna följs i de
flesta fallen men att undantagen är många och därför utgör ett
stort problem. Som exempel anförs att förare i internationell
trafik ofta bryter mot bestämmelsen om sammanhängande vila.

Ett näraliggande problem tas upp i motion Fö805 (m). I denna
konstaterar motionärerna förekomsten av ackordslön för bilförare
som transporterar farligt gods, vilket anses utgöra en
säkerhetsrisk. De yrkar därför att riksdagen förbjuder denna
löneform för farliga transporter.

Skärpta säkerhetskrav förordas även i motion Fö815 (c).
Utgångspunkten är härvid situationen i Storstockholmsområdet där
en olycka i samband med miljöfarliga transporter på t.ex.
Mälaren skulle kunna få mycket svåra konsekvenser för
dricksvattenförsörjningen i regionen.

I motion Fö807 (c) noteras, liksom i flertalet andra motioner,
den stora mängden farligt gods som transporteras på våra vägar
och järnvägar. Om en olycka inträffar är det den lokala
räddningstjänsten som har ansvaret för att göra erforderliga
räddnings- och skadebegränsande insatser. För att detta skall
kunna ske på ett riktigt sätt anser motionärerna att det är
viktigt att det finns kunskap om vad transporten innehåller.
SRVs databas för information om farliga produkter och deras
omhändertagande vid en olycka bör därför förbättras så att man
lokalt kan få uppgifter om när sådana transporter går genom
kommunen. För detta krävs en samverkan mellan SRV, statens
järnvägar och åkerinäringen. Vidare föreslås en utredning om
förbättrad information och en översyn och samordning av de lagar
som reglerar ansvaret för farliga transporter.

Utskottet noterar att motionerna Fö805 yrkande 4 och Fö809
yrkande 4 (båda mp) innehåller likalydande krav om skärpt
kontroll och samarbete med andra berörda länder som behandlats i
utskottets betänkande 1990/91:FöU1. Utskottet har erfarit att
tillsynsmyndigheterna sedan dess har lämnat förslag om
effektivisering av tillsyn, utredning om brott och lagföring och
att denna rapport för närvarande remissbehandlas. Härutöver har
SRV tagit initiativ till bildandet av en samordningsgrupp för
tillsynsfrågor, vilka också aktualiserats i det internationella
samarbetet.

Också yrkandet i motion Fö812 (fp) har behandlats i
betänkandet 1990/91:FöU1. SRV har i sitt nu avgivna yttrande
sagt sig dela motionärernas uppfattning att gällande
föreskrifter i alltför många fall inte efterlevs. Verket säger
sig därför satsa kraftigt på åtgärder för att få regelverket att
fungera bättre. Utskottet anser för sin del att utvecklingen
visar att de ansvariga myndigheterna är medvetna om problemen
med den bristande efterlevnaden och att de vidtagit eller
planerar åtgärder för att förändra detta tillstånd. Utskottet
utgår från att dessa åtgärder ger erforderligt resultat och
anser inte skäl föreligga för riksdagens åtgärd eller uttalande.
Motionerna Fö805 yrkande 4 (mp), Fö809 yrkande 4 (mp) och Fö812
(fp) bör därför avslås av riksdagen.

I motion Fö805 yrkande 1 (mp) förordas förbud mot ackordslön
för de bilförare som kör farligt gods. SRV anmäler i sitt
yttrande att ett forskningsprojekt pågår i syfte att klarlägga
förares attityder till säkerheten i samband med sådana
transporter. Hittills, säger verket, finns ännu inga entydiga
slutsatser om hur ackordslön påverkar säkerheten. Det finns för
närvarande heller inte skäl för ett förbud. Frågan hålls under
uppsikt.

Utskottet konstaterar att löneformerna för bilförare i
yrkesmässig trafik i första hand är en fråga för
arbetsmarknadens parter. Utskottet utgår från att dessa känner
ansvar för säkerhetsfrågorna och därför inte accepterar
löneformer som bidrar till en sämre säkerhet. Härutöver noterar
utskottet att regeringen i januari 1990 gett SRV i uppdrag att i
samverkan med berörda intressenter fortsätta arbetet med att
förbättra säkerheten i samband med tankbilstransporter. Med
hänsyn till vad som här har anförts förordar utskottet att
motion Fö805 yrkande 1 (mp) avslås.

Motion Fö815 (c) behandlar riskerna för Stockholmsregionens
vattentäkter i samband med miljöfarliga transporter. Ett i stort
likalydande yrkande har tidigare framförts och behandlats i
betänkandet 1990/91:FöU1. SRV framhåller nu i sitt yttrande
beträffande den aktuella motionen att länsstyrelserna under
budgetåret 1990/91 har gjort en riskinventering för att bl.a. få
underlag för vilka vägar som skall rekommenderas för transport
av farligt gods. SRV utvärderar för närvarande länsstyrelsernas
rapporter tillsammans med boverket.

Utskottet har erfarit att länsstyrelsen i Stockholms län
har genomfört nämnda kartläggning för transporterna inom
Stockholmsområdet. Den arbetar för närvarande med förslag om
dels förbud att använda vissa vägar, dels rekommendationer för
vilka vägar som i stället bör utnyttjas. Med utgångspunkt från
den bedömning som utskottet gjorde för ett år sedan och vad som
därefter inträffat anser utskottet att det inte finns skäl för
riksdagens åtgärd eller uttalande. Motion Fö815 (c) bör därför
inte bifallas.

Motionärerna i motion Fö807 (c) förordar en ökad samordning
mellan dem som på något sätt berörs av miljöfarliga transporter
och att en utredning genomförs om hur bl.a. kommunerna skall
kunna få bättre information. SRV anmäler i denna fråga att det
finns en nyinrättad databas för farligt gods (Räddningsverkets
InfomationsBank, RIB). Ur denna kan man få information om
egenskaper m.m. för de farliga produkterna, om de regler som
gäller för transport av den aktuella produkten och om åtgärder
som skall vidtas vid en eventuell olycka. Databasen används,
förutom av SRV, av transportmyndigheter och tillsynsorgan samt
av kunder inom näringslivet. Den avses utvecklas fortlöpande och
på sikt torde den också kunna ge information om de mest oroande
transporterna. Däremot anser SRV att transportsituationen är
alltför komplex för att RIB skall kunna utvecklas till ett
allmänt trafikledningssystem för farliga transporter. SRV
tillägger att räddningstjänsten alltid måste ha en godtagbar
beredskap, inte en beredskap som höjs och sänks alltefter
förekomsten av olika slags transporter.

Utskottet konstaterar att även frågan om aktuell
information till kommunerna och användningen av räddningsverkets
databas (RIB) för detta syfte behandlades i betänkandet
1990/91:FöU1. Utskottet noterar att databasen nu är i drift och
att berörda har möjlighet att ansluta sig till systemet. Något
uttalande i frågan från riksdagen synes inte erforderligt varför
motion Fö807 (c) bör avslås.

Tillämpning av miljöskyddslagen

I två motioner, Fö805 och Fö809 (båda mp), hävdas att
transporter av farligt gods utgör miljöfarlig verksamhet. I
likalydande yrkanden föreslås att sådana transporter skall
prövas enligt miljöskyddslagen.

Utskottet behandlade i betänkandet 1990/91:FöU1 ett
identiskt yrkande. Utskottet konstaterade då att
miljöskyddslagen främst är skriven för de förhållanden som råder
i samband med utsläpp i samband med användning av mark, byggnad
eller anläggning. Det skulle för transporter, vars antal är
mycket stort, i praktiken vara omöjligt att tillämpa
miljöskyddslagen med sitt omfattande prövningsförfarande. Det
finns heller ingen formell grund för en sådan prövning.
Utskottet finner inte anledning att ändra sitt tidigare
ställningstagande i denna fråga varför motionerna Fö805 yrkande
3 och Fö809 yrkande 3 (båda mp) bör avslås.

Hemställan

Utskottet hemställer
1. beträffande riskbedömning och val av transportsätt
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkande 2,
1990/91:Fö806, 1990/91:Fö809 yrkande 2, 1990/91:Fö814 yrkande 2
och 1990/91:Fö816,

2. beträffande vägvalsstyrning
att riksdagen avslår motion 1990/91:Fö809 yrkande 1,

3. beträffande tillsyn, information m.m. för att öka
säkerheten
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkandena 1 och
4, 1990/91:Fö807, 1990/91:Fö809 yrkande 4, 1990/91:Fö812 samt
1990/91:Fö815,

4. beträffande tillämpning av miljöskyddslagen
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Fö805 yrkande 3 och
1990/91:Fö809 yrkande 3.

Stockholm den 5 november 1991

På försvarsutskottets vägnar

Arne Andersson

I beslutet har deltagit: Arne Andersson (m), Sture Ericson
(s), Iréne Vestlund (s), Hans Lindblad (fp), Ingvar Björk (s),
Gunhild Bolander (c), Barbro Evermo Palmerlund (s), Christer
Skoog (s), Jan Erik Ågren (kds), Robert Jousma (nyd), Sven
Lundberg (s), Stig Grauers (m), Karin Wegestål (s), Henrik
Landerholm (m) och Bo Frank (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Jan Jennehag (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.