Trafiksäkerhet

Betänkande 1995/96:TU2

Trafikutskottets betänkande 1995/96:TU02

Trafiksäkerhet

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan

1995/96
TU2

Sammanfattning

I betänkandet behandlas ett trettiotal motionsyrkanden i trafiksäkerhetsfrå-
gor m.m. från den allmänna motionstiden vid 1994/95 års riksmöte. Yr-
kandena behandlas i tre huvudavsnitt med rubrikerna Utbildnings- och
behörighetsfrågor, Fordons- och fordonsutrustningsfrågor och Vissa trafik-
föreskrifter. De gäller bl.a. behörighetsålder för moped (s och c), utbild-
ning om första hjälpen vid olycksfall som ett led i körkortsutbildningen
(kds), särskild lämplighetsprövning i samband med ansökan om körkort-
stillstånd efter körkortsåterkallelse på grund av trafikonykterhetsbrott (v),
användning av mobiltelefon i samband med bilkörning (s), skyldighet för
yrkesförare att använda bilbälte (fp), krav på att bl.a. nya bilar skall vara
utrustade med elektriska motor- och katalysatorvärmare (mp) samt krav på
förenklade regler för släpfordon (m).

Utskottet avstyrker - på ett undantag när - samtliga motionsyrkanden, i
första hand med hänvisning till pågående beredning av berörda frågor.

Utskottet säger sig dela den i en i m-motion uttalade uppfattningen att
reglerna om släpfordon är svårtillgängliga och skulle behöva förenklas.
EU:s s.k. körkortsdirektiv, som skall vara införlivat med svensk rätt senast
den 1 juli 1996, innehåller emellertid regler som, i fråga om bl.a. släpfor-
don, i sak har samma innebörd som nu gällande svenska regler. Enligt ut-
skottet bör regeringen, då den förelägger riksdagen förslag om ändringar i
körkortslagen, särskilt belysa frågan om släpfordon.

Till betänkandet är fogat tre reservationer av mp-
ledamoten och ett särskilt yttrande av c-
ledamoten.

Motionerna

Motioner väckta under den allmänna motionstiden
i januari 1995

1994/95:T210 av Wiggo Komstedt m.fl. (m) vari yrkas

11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om körkortsutbildning,

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om en översyn av hastigheterna på vägarna,

14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om förenklade regler när det gäller användande av släpkärra,

15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om fri högersväng vid rött ljus.

1994/95:T401 av Bengt Harding Olson (fp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om bältestvång
till E-traktorer och EPA-traktorer.

1994/95:T402 av Ronny Olander (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motio-
nen anförts om förfrågan till EU angående strålkastarljus på motorcyklar,

2. att riksdagen hos regeringen begär en utredning av frågan om gult
strålkastarljus på motorcyklar.

1994/95:T403 av Sigge Godin (fp) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag till sådan ändring av körkortslagen att moped skall få föras
fr.o.m. det kalenderår föraren fyller 15 år.

1994/95:T404 av Rigmor Ahlstedt (c) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändrad ålders-
gräns för att få köra moped.

1994/95:T406 av Bengt Silfverstrand m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär en undersökning som belyser
mobiltelefonmarknaden i Sverige och de konsekvenser användning av
biltelefon under körning har på trafiksäkerheten,

2. att riksdagen hos regeringen begär en sådan ändring i vägtrafikför-
ordningen att telefonering under pågående bilkörning enbart får ske med
s.k. handsfree-utrustning fr.o.m den 1 januari 1996.

1994/95:T407 av Åke Carnerö (kds) vari yrkas att riksdagen som sin me-
ning ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utbildning i första
hjälpen som ett moment i körkortsutbildningen.

1994/95:T409 av Eva Arvidsson och Carina Moberg (s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om åtgärder för ökad trafiksäkerhet.

1994/95:T410 av Elisa Abascal Reyes (mp) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att besikt-
ning av motorcyklar inte skall ske under perioden november t.o.m. mars
varje år.

1994/95:T412 av Patrik Norinder (m) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om högersväng
vid rödljus.

1994/95:T413 av Gudrun Lindvall m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär beslut om hastighetsbegränsare i
tunga fordon i enlighet med bestämmelserna i EU,

2. att riksdagen hos regeringen begär bestämmelser om att högsta tillåtna
hastighet för bussar och lastbilar skall vara 70 km/tim intill dess att alla
aktuella fordon har försetts med fartbegränsare enligt EU:s regler,

3. att riksdagen hos regeringen begär att den inom EU skall verka för att
den högsta hastigheten för bussar och lastbilar sätts till 70 km/tim av re-
surs-, trafiksäkerhets-, miljö- och hälsoskäl inom hela EU,

1994/95:T414 av Maggi Mikaelsson m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om sänkt promillegräns för särskild lämplighetsprövning,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om ändring av körkortslagen.

1994/95:T416 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om ändringar i väglagen
(1971:948) och naturvårdslagen (1964:822) i enlighet med vad som an-
förts i motionen.

1994/95:T417 av Bengt Silfverstrand och Johnny Ahlqvist (båda s) vari
yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag till lagändring innebäran-
de att stillastående lastfordon skall vara försedda med väl synlig ljusan-
ordning.

1994/95:T418 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om införande av
säkerhetsbälten i skolbussar.

1994/95:T419 av Lennart Fremling (fp) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ta bort
undantaget för yrkesförare att använda bilbälte.

1994/95:T420 av Elisa Abascal Reyes m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nya bilar försålda i Sverige skall utrustas med elektrisk
motorvärmare fr.o.m. den 1 januari 1996,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att nya bilar försålda i Sverige skall utrustas med elektrisk
katalysatorvärmare fr.o.m. den 1 januari 1996,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att begagnade bilar som säljs av auktoriserade återförsäljare
skall utrustas med elektrisk motorvärmare fr.o.m. den 1 januari 1996, om
bilen är från år 1976 eller nyare och om bilens försäljningspris överstiger
10 000 kr,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att Svensk Bilprovning i sin besiktning skall granska motor-
värmares och i förekommande fall katalysatorvärmares funktion.

1994/95:T421 av Märta Johansson och Lisbet Calner (båda s) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om ändrade minimikrav på bilars säkerhet.

1994/95:T422 av Margareta Israelsson m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att åldersgränsen för Europamopeden skall vara 15 år,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att det för framförande av Europamopeden skall krävas förar-
bevis,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om att typgodkännanderegler och teknisk specifikation måste gälla
snarast.

1994/95:Jo305 av Göte Jonsson m.fl. (m) vari yrkas

6. att riksdagen beslutar att Sverige inom EU ver-
kar för att den nuvarande längden och vikten på
lastbilar kan behållas i enlighet med vad som an-
förts i motionen.

Utskottet

1 Ärendet

I detta betänkande behandlas motionsyrkanden som väcktes under den
allmänna motionstiden i januari i år och som främst gäller säkerhet i väg-
trafiken. Trafiksäkerhetsfrågor i vidare mening, dvs. frågor som rör även
säkerhet i sjö-, järnvägs- och flygtrafiken, behandlas inte i betänkandet
och omfattas sålunda inte av den däri använda benämningen trafiksäker-
het. I ett inledande avsnitt erinras om vissa tidigare riksdagsbeslut av bety-
delse för trafiksäkerhetsarbetet. Där redogörs också kortfattat för hur detta
arbete för närvarande inriktas. Vissa statistiska uppgifter lämnas också i
denna inledning.

Därefter behandlas samtliga motionsyrkanden utom ett under
rubrikerna Utbildnings- och behörighetsfrågor m.m., For-
dons- och fordonsutrustningsfrågor m.m. och Vissa trafikfö-
reskrifter. Författningar av central betydelse för de nämnda
frågorna är körkortslagen (1977:437), fordonskungörelsen
(1972:595) och vägtrafikkungörelsen (1972:603). I samband
med fordonsutrustningsfrågorna behandlas också en motion
som gäller motor- och katalysatorvärmare, dvs. en miljöfråga
snarare än en säkerhetsfråga. Under rubriken Övrigt behand-
las ett motionsyrkande, vari begärs förslag till ändringar i
bl.a. väglagen (1971:498) i syfte att minska förekomsten av
reklamskyltar o.d. i närheten av vägarna.

2 Inledning

2.1 Riksdagsbeslut åren 1982-1993

I ett beslut år 1982 (prop. 1981/82:81, bet. TU19, bet. TU26, rskr. 231)
fastställde riksdagen följande mål för trafiksäkerhetsarbetet:

- Det totala antalet dödade och skadade i trafiken skall fortlöpande
minskas.

- Risken att dödas och skadas i trafiken skall fortlöpande minskas för
alla trafikantkategorier.

- Risken att dödas och skadas i trafiken skall minskas i högre grad för
de oskyddade trafikanterna än för de skyddade. Barnens problem skall
särskilt beaktas.

De sålunda fastställda målen för trafiksäkerhetsarbetet bekräftades i riks-
dagens trafikpolitiska beslut år 1988 (prop. 1987/88 bil. 1, bet. TU16,
rskr. 201).

År 1990 fastställde riksdagen ett kvantitativt mål för trafiksäkerhetsarbe-
tet (prop. 1989/90:100, bil. 8, bet. TU21, rskr. 166). Målet innebär att
antalet personer som dödas eller skadas i trafiken år 1995 skall vara minst
ca 150-160 resp. 3 500 färre än år 1988. För år 2000 sattes målet till ca
200 färre dödade och ca 5 000 färre skadade än år 1988.

År 1992 beslutade riksdagen att Trafiksäkerhetsverket skulle läggas ned
vid utgången av det året och att Vägverket skulle fullgöra Trafiksäkerhets-
verkets uppgifter fr.o.m. den 1 januari 1993 (prop. 1992/93:2, bet. TU4,
rskr. 58.) Vägverket har sålunda numera ett övergripande ansvar för väg-
trafiken i Sverige, omfattande inte bara dess infrastruktur utan också dess
säkerhet.

I 1993 års trafiksäkerhetsbeslut (prop. 1992/93:161, bet. TU29, rskr.
426) bekräftades de åren 1982 och 1988 fastställda målen för trafiksä-
kerhetsarbetet. I enlighet med riksdagsbeslutet uppdrog regeringen
därefter åt Vägverket att utarbeta ett nationellt trafiksäkerhetspro-
gram. Ett sådant program framlades av Vägverket, Rikspolisstyrelsen
och Svenska Kommunförbundet gemensamt i september 1994.

2.2 1994 års nationella trafiksäkerhetsprogram

I programmet framhålls att det är människornas värderingar, behov, be-
gränsningar och egenskaper som, i en vägning med samhällsintressena,
skall utgöra grunden för trafiksäkerhetsarbetet. Människan skall sättas i
centrum. Detta kräver - framhålls det - att en dialog skapas mellan å ena
sidan myndigheterna och å andra sidan användarna i termer av medborga-
re, trafikanter och beslutsfattare. Frivilligorganisationernas roll i denna del
av arbetet betonas. Effektiv samverkan mellan självständiga myndigheter
och organisationer samt en tydlig resultatstyrning är de övriga huvudförut-
sättningarna för det framtida arbetet.

I programmet föreslås också nya kvantitativa trafiksäkerhetsmål. De in-
nebär att högst 400 får dödas i trafiken år 2000 och att högst 3 700 får bli
svårt skadade enligt polisens rapporter. Det totala antalet skadade, som
polisrapporteras år 2000, får uppgå till högst 17 000.

Regeringen framhåller i årets budgetproposition (prop. 1994/95:100, bil. 7,
s. 24) att den fäster stor vikt trafiksäkerhetsarbetet. Att minska antalet
dödade och skadade i trafiken är därför en mycket viktig uppgift för Väg-
verket. Som ett led i detta arbete kan den inriktning som Vägverket har
redovisat i det nationella trafiksäkerhetsprogrammet spela en stor roll.
Regeringen ser det därför som nödvändigt - betonas det i budgetproposi-
tionen - att samarbetet mellan olika aktörer såsom Vägverket, kommuner
och polisen utvecklas i enlighet med vad som föreslagits i det nationella
trafiksäkerhetsprogrammet.

2.3 Antalet dödade och skadade i trafiken åren 1986-1994

Utvecklingen i fråga om antalet dödade och skadade personer vid polis-
rapporterade vägtrafikolyckor från år 1986 har varit följande.
År
Antal dödade
Antal svårt skadade
Antal lindrigt skadade

1986
844
5 804
15 810

1987
787
5 423
15 044

1988
813
5 869
16 969

1989
904
5 790
17 741

1990
772
5 501
16 996

1991
745
4 832
16 225

1992
759
4 705
16 022

1993
632
4 334
15 407

1994
589
4 221
16 862

Det bör påpekas att antalet skadade i vägtrafikolyckor är betydligt större än
vad polisrapporterna visar, eftersom åtskilliga olyckor - särskilt sådana
med lindriga personskador - inte kommer till polisens kännedom. År 1988
uppskattades totalantalet trafikskadade personer till ca 60 000. Härtill kom
omkring 23 000 fotgängare som hade skadats i halk- eller fallolyckor på
gator och vägar. De samhällsekonomiska kostnaderna för vägtrafikolyck-
orna beräknas till ca 18 miljarder kronor per år.

3 Utbildnings- och behörighetsfrågor m.m.

I motion T210 (m) hänvisas till ett utredningsförslag enligt vilket de kom-
munala skolorna bör få ett större ansvar för körkortsutbildningen. Motio-
närerna avvisar förslaget och framhåller att det inte är samhällets uppgift
att bedriva körskoleverksamhet i offentlig regi eller att bekosta kör-
kortsutbildning. Vad som däremot kan övervägas - säger motionärerna -
är att, exempelvis som en provverksamhet, tillåta ackreditering av kvali-
tetssäkrade körskolor när det gäller godkännande av körkortsaspiranter.

Till Vägverkets uppgifter hör också att svara för frågor om körkort,
förarutbildning och förarprov. Enligt vad utskottet erfarit överväger man
inom verket den i motion T210 (m) aktualiserade frågan. I avvaktan på
resultatet av dessa överväganden bör motionsyrkandet enligt utskottets
mening inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Det avstyrks följaktligen.

I motionerna T403 (fp) och T404 (c) behandlas behörighetsåldern för att
få föra moped. Enligt 3 § körkortslagen får moped föras endast av den som
har fyllt 15 år. Motionärerna framhåller att lagen bör ändras så att moped
får föras från det kalenderår föraren fyller 15 år. Till stöd för yrkandena
framhålls att berörda ungdomar uppfattar nuvarande ordning som orättvis,
och att de därför ofta överträder bestämmelsen. Därmed riskeras att ung-
domarna i fråga visar en minskad laglydnad även i övrigt.

Inom Vägverket gör man, enligt vad utskottet erfarit, den bedömningen
att trafiksäkerhetsskäl inte kan åberopas till stöd för att ändra nuvarande
ordning. Om denna ändras i enlighet med motionärernas förslag, blir effek-
ten att behörighetsåldern sänks till ca 14 år i många fall. Regeringen har
tillkallat en särskild utredare för att göra en översyn av de åldersgränser i
samhället, som berör unga människor upp till 30 års ålder, och motiven för
dem (dir. 1995:29). Utredaren skall kartlägga rådande förhållanden och
analysera i vad mån existerande åldersgränser skapar problem. Mot bak-
grund av en sådan analys skall utredaren lämna förslag på sådana föränd-
ringar som kan behövas. Utredningsuppdraget skall vara avslutat senast
den 1 maj 1996.

I avvaktan på resultatet av utredningen avstyrker utskottet motionerna.

Motion T407 (kds) har rubriken Första hjälpen i körkortsutbildningen.
Motionären framhåller att körkortslagens bestämmelser om förarprovets
omfattning bör ändras så att det även avser körkortssökandens förmåga att
kunna ge den elementära första hjälpen vid en trafikolycka.

Enligt vad utskottet erfarit ger Röda korset de körkortshavare och kör-
kortsaspiranter som så önskar utbildning av det slag som motionen avser.
Inom Vägverket ser man mycket positivt på denna utbildning. Man över-
väger också möjligheterna att göra utbildningen obligatorisk. I avvaktan
på resultatet av dessa överväganden avstyrker utskottet motionen.

I motion T409 (s) framhålls att obligatorisk kontroll av äldre körkortsha-
vares syn och körkunskaper skulle leda till ökad trafiksäkerhet.

Utskottet har vid ett flertal tillfällen behandlat den sålunda aktualiserade
frågan. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1991/92:TU2 erinrade
utskottet om att kommittén Körkort 2000 (SOU 1991:39) hade framhållit
att äldre körkortshavare i regel kompenserar de på grund av åldern ökade
riskerna genom att anpassa körvanor och körsätt till sina funktionsbrister.
Kommittén hade därför inte funnit skäl att införa generella, åldersbetinga-
de begränsningar i behörigheten att köra bil. Generella omprov och lämp-
lighetstester hade enligt kommittén inte heller visat sig ha betydelse för
trafiksäkerheten i rimlig proportion till de resurser som fordras om läkar-
undersökning eller omprov skulle göras obligatoriska vid viss ålder. Av det
nämnda betänkandet framgick att utskottet gjorde samma bedömning som
kommittén.

Regeringen har i en nyligen beslutad lagrådsremiss redovisat förslag om
anpassning av körkortslagen till gällande EU-regler. Till en sådan anpass-
ning hör en bestämmelse om läkarundersökning för den som fyllt 65 år,
när körkortsbehörigheten för bl.a. tung lastbil och buss skall förnyas.

I avvaktan på regeringens proposition i ärendet anser utskottet att motion
T409 (s) bör lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Den avstyrks därför.

I motion T414 (v) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om sänkt promillegräns för utvidgad lämp-
lighetsprövning. Motionärerna framhåller (yrkande 1) att regler om utvid-
gad lämplighetsprövning för närvarande gäller för den som söker körkorts-
tillstånd sedan körkortet återkallats på grund av att vederbörande ertappats
med rattfylleri och därvid haft en alkoholkoncentration i blodet på minst
1,5 promille eller motsvarande alkoholkoncentration i utandningsluften.
Erfarenheten talar för - betonar motionärerna - att också en betydande
andel av dem som påträffas med lägre alkoholkoncentration än 1,5 promil-
le är alkoholberoende eller på väg att bli det. Såväl den enskilde som sam-
hället är betjänta av att ett sådant beroende upptäcks så tidigt som möjligt.
Ett sätt att åstadkomma detta är att sänka gränsen för den utvidgade lämp-
lighetsprövningen - till åtminstone 1 promille - så att fler personer än för
närvarande genomgår den särskilda läkarundersökning som den utvidgade
lämplighetsprövningen främst innebär.

Vidare framhåller motionärerna (yrkande 2) att körkortslagstiftningen
bör ändras så att föreskriften om utvidgad lämplighetsprövning gäller även
om slutligt straffrättsligt avgörande inte har kommit länsstyrelsen till han-
da innan giltighetstiden för den interimistiska återkallelsen löpt ut.

Enligt vad utskottet erfarit har Vägverket förberett en ändring, i enlighet
med motionärernas önskemål, av de verksföreskrifter som innehåller regler
om den utvidgade lämplighetsprövningen. Ändringen väntas kunna träda i
kraft efter viss tids ytterligare beredning. Syftet med det första yrkandet i
motion T414 (v) synes sålunda bli tillgodosett, varför någon riksdagens
åtgärd med anledning av yrkandet inte torde vara erforderlig. Det avstyrks
följaktligen.

Vad gäller det andra yrkandet bör framhållas att länsstyrelsens beslut om
återkallelse av körkort på grund av t. ex. vissa trafikbrott - såsom rattfyl-
leri - är interimistiska i avvaktan på att en lagakraftvunnen dom avseende
den brottsliga gärningen föreligger. Det interimistiska beslutet skall gälla
för en tid av lägst ett år i de fall då beslutet grundas på misstanke om bl.a.
grovt rattfylleri. Förutsättningarna för att grovt rattfylleri skall anses före
ligga har ändrats med verkan från den 1 februari 1994 bl.a. på så sätt att
promillegränsen har sänkts från 1,5 till 1,0 promille. Om ett interimistiskt
beslut om återkallelse på grund av misstanke om grovt rattfylleri gäller för
en tid av ett år och någon lagakraftvunnen dom inte har meddelats vid
ettårsperiodens slut, kan vederbörande då återfå körkortet utan vare sig
nytt körkortstillstånd, nytt godkänt förarprov eller utvidgad lämplig-
hetsprövning.

Enligt vad utskottet erfarit har 1994 års körkortsutredning (K 1994:13)
uppmärksammat den i motion T414 (v) yrkande 2 sålunda aktualiserade
frågan. I avvaktan på resultatet av utredningen, vars slutbetänkande skall
föreligga senast den 1 april nästa år, bör yrkandet enligt utskottets mening
inte föranleda någon riksdagens åtgärd. Det avstyrks därför.

I motion T422 (s) framhålls att åldersgränsen för den s.k. Europamopeden
bör vara 15 år (yrkande 1), att det för framförande av Europamopeden bör
krävas förarbevis (yrkande 2) samt att typgodkännanderegler och teknisk
specifikation för Europamopeden bör börja gälla snarast (yrkande 3).

Enligt vad utskottet inhämtat pågår inom EU ett arbete med
att skapa bestämmelser om en moped utan effektbegränsning
men med en konstruktiv hastighetsbegränsning på 45 km/tim
och med en högsta tillåtna cylindervolym på 50 cc. Arbetet
beräknas vara slutfört i början av nästa år. Vägverket har fö-
reslagit att ett särskilt förarbevis skall krävas för behörighet
att föra mopeden i fråga, att denna skall vara underkastad
registrerings- och kontrollbesiktningsplikt och att behörig-
hetsåldern bör bestämmas till 15 år. Regeringen har uppdragit
åt Vägverket att utreda de trafiksäkerhetsmässiga konsekven-
serna av bl.a. alternativa behörighetsåldrar. Uppdraget har
nyligen redovisats. Verket räknar med att typgodkännande-
regler och teknisk specifikation för Europamopeden kan börja
gälla den 1 juli 1996. I avvaktan på resultatet av pågående
arbete inom EU, den fortsatta beredningen av frågan om
behörighetskrav m.m. samt resultatet av den nämnda översy-
nen av åldersgränser anser utskottet att motionsyrkandena bör
lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Dessa avstyrks följakt-
ligen.

4 Fordons- och fordonsutrustningsfrågor m.m.

I motion T210 (m) framhålls - under rubriken Bekämpa trafikbyråkrati -
att reglerna om användning av släpfordon behöver förenklas. De viktregler
som gäller för sådana fordon är enligt motionärerna mycket krångliga och
svåra att förstå. För en släpvagn som kopplas till en personbil, t.ex., är
viktreglerna olika - säger motionärerna - beroende på vad bilen väger, vad
bilens last väger och vad lasten på släpvagnen väger. Det borde gå att
åstadkomma ett förenklat regelverk, där exempelvis bilens och släpvag-
nens gemensamma lastvikt är begränsningen.

Utskottet delar motionärernas uppfattning att de regler som gäller för
släpfordon är svårtillgängliga. Reglerna, som främst återfinns i körkortsla-
gen och körkortsförordningen (1977:722), syftar till att säkerställa att en
släpvagns vikt står i en från trafiksäkerhetssynpunkt rimlig proportion till
dragfordonets vikt. För t.ex. en ägare av en personbil underlättas dock
reglernas tillämpning av att det i bilens registreringsbevis anges den högsta
totalvikten på ett släpfordon som får dras av en förare med s.k. B-
behörighet, som bl.a. avser personbil. Utskottet skulle gärna se att reglerna
förenklades, men är medvetet om att de motsvaras av i sak likalydande
regler i EU:s s.k. körkortsdirektiv (91/439/EEG), som Sverige till följd av
EU-medlemskapet är förpliktat att tillämpa med verkan från den 1 juli
1996. 1994 års körkortsutredning har i delbetänkandet EG-anpassade
körkortsregler (SOU 1995:48) föreslagit de författningsändringar som
behövs för att införliva körkortsdirektivet med svensk rätt. De sakliga
ändringar som utredningen föreslår omfattar inte släpfordon. Enligt utskot-
tets mening bör regeringen, t.ex. i sin proposition på grundval av Kör-
kortsutredningens slutbetänkande, särskilt belysa frågan om släpfordon
med utgångspunkt i vad motionärerna och utskottet nu anfört.

Det sagda, som torde tillgodose syftet med motion T210 (m) yrkande 14,
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

I motion T401 (fp) framhålls att bilbältestvång, som i princip gäller i fråga
om alla personbilar, även bör gälla vid användning av s.k. epatraktorer
och A-traktorer.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU27 behandlade ut-
skottet en motion, 1993/94:T402 (fp), avseende bältestvång för epatrakto-
rer. Utskottet framhöll därvid att epatraktorer och A-traktorer är ombygg-
da bilar, som används främst av ungdomar, och som inte får framföras
med högre hastighet än 30 km/tim. Bestämmelser om epatraktorer finns i
en kungörelse från år 1940 - erinrade utskottet - som upphävdes med
verkan från den 1 april 1975, men som fortfarande gäller epatraktorer som
undergått registreringsbesiktning före den dagen. Antalet kvarvarande
epatraktorer uppgick år 1985 till ca 1 700. De utgjordes huvudsakligen av
bilar av typ Volvo Duett, som byggts om. Antalet A-traktorer beräknades
samma år uppgå till nära 7 000. Vanligen var det tunga lastbilar som hade
byggts om till A-traktorer. Utskottet avstyrkte motion 1993/94:T402 (fp)
med hänvisning till att ytterligare fordon inte kan tillföras kategorin epat-
raktor sedan den 1 april 1975. Utskottet gör ingen annan bedömning nu
och avstyrker därför motion T401 (fp) i den del den avser epatraktorer.
Med hänvisning till att A-traktorer, som motionären kallar E-traktorer,
huvudsakligen utgörs av ombyggda tunga lastbilar, att bältestvång inte
gäller för vare sig tunga lastbilar eller traktorer samt till de nämnda hastig-
hetsbegränsningarna är utskottet för sin del inte heller berett att förorda ett
bältestvång för A-traktorer. Motion T401 (fp) avstyrks följaktligen även i
den delen.

I motion T402 (s) framhålls att gult strålkastarljus på motorcyklar skulle
öka trafikanternas möjligheter att på avstånd skilja snabba motorcyklar
från långsamma mopeder och att trafiksäkerheten därmed skulle förbättras.
Motionären vill ha en utredning av frågan och att regeringen inom ramen
för EU-samarbetet söker utröna andra medlemsstaters intresse av att införa
regler i ämnet.

Enligt vad utskottet erfarit förekommer strålkastare som avger gult ljus i
allt mindre utsträckning. Sådant ljus har kännetecknat franska bilar, men
strålkastarna på dessa har på senare år alltmer ersatts med sådana som
avger vitt ljus. Enligt Vägverket är strålkastare med gult ljus ca 20 %
mindre effektiva än strålkastare med vitt ljus. Utskottet kan mot bakgrund
av det anförda inte ställa sig bakom motionärens förslag och avstyrker
därför motionen.

I motion T406 (s) begärs en undersökning av biltelefonmarknaden i Sve-
rige och de konsekvenser användning av biltelefon under körning har på
trafiksäkerheten. Vidare framhålls att regeringen bör utfärda föreskrifter
om att telefonering under pågående körning endast får ske med s.k. hands-
free-utrustning från den 1 januari 1996.

Utskottet har i en rad betänkanden - senast i 1993/94:TU27 - behandlat
motionsyrkanden med samma innebörd som de nu aktuella. Därvid har
utskottet framhållit att vissa regler i vägtrafikkungörelsen bör utgöra till-
räcklig vägledning för användningen av mobiltelefon i fordon, nämligen
grundregeln för all vägtrafik att vägtrafikant skall iaktta den omsorg och
varsamhet som till förekommande av trafikolycka betingas av omständig-
heterna, den särskilda regeln för trafik med fordon att fordonsförare skall
kunna föra sitt fordon på betryggande sätt samt de straffbestämmelser som
är knutna till dessa regler. Utskottet har därför avstyrkt motionsyrkanden
om riksdagsuttalanden till förmån för särskilda föreskrifter om användning
av mobiltelefon i motordrivna fordon.

Utskottet gör ingen annan bedömning nu men delar motionärernas upp-
fattning om vikten av en undersökning av de konsekvenser användningen
av mobiltelefoner kan ha för trafiksäkerheten. Utskottet förutsätter dock att
undersökningen kan komma till stånd - t.ex. inom ramen för samarbetet
mellan Vägverket och Polisen - utan något riksdagens initiativ. Motion-
syrkandena avstyrks därför.

I motion T410 (mp) framhålls att besiktning av motorcyklar under vintern
inte bör ske. Det är inte rimligt - framhåller motionären - att man från
statens sida direkt uppmuntrar framförandet av motorcykel på vintern.
Motorcyklar är dåligt lämpade för svenska vinterförhållanden, och prak-
tiskt taget inga motorcyklar har vinterdäck, fortsätter motionären. Även om
mängden berörda motorcyklar inte är så stor, får det antas att besikt-
ningsplikten om vintern för motorcyklar leder till olyckor som annars
skulle ha uteblivit.

Som motionären själv framhåller torde motorcyklar i stor utsträckning
ställas av under vintern. Under avställningstiden upphör de eljest gällande
skyldigheterna för ägaren av ett registrerat motorfordon i fråga om t.ex.
kontrollbesiktning, fordonsskatt och trafikförsäkring. Eftersom kostnaden
för trafikförsäkring många gånger kan vara ganska betungande, är det -
enligt vad utskottet erfarit - vanligt att motorcykelägare som väljer att
betala trafikförsäkring för ett helt år också ser till att motorcykeln kan
användas året runt, dvs. vinterutrustar den när så krävs. Något riksdagens
uttalande med anledning av motionen synes inte vara erforderligt. Motio-
nen avstyrks följaktligen.

Motion T413 (mp) gäller hastighetsgränser och hastighetsregulatorer för
tunga bussar och lastbilar. Nya bestämmelser härom trädde i kraft den 1
januari 1995, som ett led i en EU-anpassning, genom ändringar i vägtra-
fikkungörelsen och fordonskungörelsen. Ändringarna innebär i huvudsak
följande. (Siffrorna inom parentes anger de hastighetsgränser i km/tim som
gällde före den 1 januari 1995).

- Buss, vars totalvikt överstiger 3,5 ton, får inte föras i högre hastighet
än 90 km/tim (90).

- Lastbil, vars totalvikt överstiger 3,5 ton, får inte föras med högre has-
tighet än 80 km/tim (70) eller, på motorväg eller motortrafikled, 90 km/tim
(90).

- En buss vars totalvikt överstiger 10 ton och en lastbil vars totalvikt
överstiger 12 ton skall vara försedd med en anordning som begränsar den
högsta hastighet med vilken fordonet kan framföras (hastighetsregulator).

- Om bussen eller lastbilen tagits i bruk före den 1 januari 1995, gäller
bestämmelsen om hastighetsregulator först från den 1 januari 1997.

Motionärerna anser det felaktigt att berörda bussar och lastbilar, som tagits
i bruk före den 1 januari 1995, undantas från kravet på hastighetsregulator
fram till den 1 januari 1997. Undantaget bör därför enligt motionens första
yrkande upphävas. Vidare framhålls i motionen (yrkande 2) att riksdagen
hos regeringen bör begära bestämmelser om att högsta tillåtna hastighet för
bussar och lastbilar skall vara 70 km/tim intill dess alla aktuella fordon har
försetts med hastighetsregulatorer enligt EU:s regler. Slutligen framhålls
(yrkande 3) att regeringen inom EU bör verka för att den högsta tillåtna
hastigheten för bussar och lastbilar sätts till 70 km/tim inom hela EU av
resurs-, trafiksäkerhets-, miljö- och hälsoskäl.

Utskottet vill med anledning av dessa motionsyrkanden erinra om att
ifrågavarande ändringar i vägtrafikkungörelsen och fordonskungörelsen
aviserades i proposition 1992/93:161 om trafiksäkerheten på vägarna inför
2000-talet och inte föranledde någon erinran från riksdagens sida (bet.
1992/93:TU29, rskr. 426). Inom Vägverket finner man - enligt vad utskot-
tet erfarit - de nya bestämmelserna ändamålsenliga. Utskottet är inte för
sin del berett att förorda någon omprövning av riksdagens ställningstagan-
de och avstyrker därför motion T413 (mp).

Motion T417 (s) gäller roterande varningsljus på stillastående lastfordon.
Motionärerna framhåller att stillastående lastfordon med eller utan släp-
fordon under mörker har visat sig innebära synnerligen stora olycksrisker.

Utskottet har på senare år vid ett flertal tillfällen behandlat och avstyrkt
motionsyrkanden med samma innebörd som det nu aktuella. Så skedde
senast i det av riksdagen godkända betänkandet 1993/94:TU27. Utskottet
framhöll då, liksom tidigare, att användning av särskilda varningsljus bör
vara förbehållen fall som regleras i vissa verksföreskrifter, avseende bl.a.
fordon som förekommer vid väghållningsarbeten och vid bärgning av
andra fordon. Vidare erinrade utskottet om bestämmelser i vägtrafikkungö-
relsen enligt vilka parkeringslyktor och baklyktor på vissa fordon skall
vara tända då fordonet stannas eller parkeras under mörker, skymning eller
gryning. Särskilda varningsljus förekommer självfallet också på utryck-
ningsfordon som är i rörelse eller stannar i samband med utryckningen.
Utskottet har inte ändrat uppfattning i frågan och avstyrker därför motio-
nen.

Motion T418 (fp) gäller säkerhetsbälten i skolbussar. I motionen erinras
om att sittplatserna i en personbil som används för skolskjutsning enligt
gällande bestämmelser skall vara utrustade med säkerhetsbälte. Motionä-
ren vill att bestämmelserna även skall gälla för sittplatserna i bussar som
används för skolskjutsar.

Enligt vad utskottet erfarit arbetar man inom EU med regler om att sitt-
platserna i bussar, som används i beställningstrafik, skall vara utrustade
med säkerhetsbälten. Det är emellertid inte aktuellt att införa motsvarande
krav på bussar som går i linjetrafik. I den mån bussar används för skol-
skjutsning är det - enligt vad utskottet erfarit - huvudsakligen fråga om
sådana som eljest går i linjetrafik. Utskottet är inte berett att förorda tving
ande regler om att alla sådana bussar skall vara försedda med säkerhetsbäl-
ten. Om bussar med säkerhetsbälten börjar förekomma på marknaden, ökar
emellertid kommunernas möjligheter att vid upphandling av skolskjutning
se till att bussarna har säkerhetsbälten. Med det sagda avstyrker utskottet
motionen.

I motion T419 (fp), som har rubriken Bilbälte för taxiförare erinras om en
undantagsbestämmelse i vägtrafikkungörelsen enligt vilken bilbälte inte
behöver användas av en förare i yrkesmässig trafik för personbefordran.
Motionären framhåller att bilbältet är ett synnerligen effektivt hjälpmedel
för att minska personskadorna vid en trafikolycka och att det inte finns
skäl att särskilt undanta personer som yrkesmässigt under lång tid expone-
ras för sådan olycksrisk.

Enligt vad utskottet erfarit överväger man för närvarande inom Vägver-
ket att hos regeringen begära att undantagsbestämmelsen upphävs. I avvak-
tan på resultatet av övervägandena bör motionen enligt utskottets mening
lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Motionen avstyrks följaktligen.

I motion T420 (mp) med rubriken Motorvärmare för miljön framhålls

- att nya bilar försålda i Sverige bör utrustas med elektrisk motorvärma-
re fr.o.m. den 1 januari 1996 (yrkande 1),

- att nya bilar försålda i Sverige bör utrustas med elektrisk katalysator-
värmare fr.o.m. den 1 januari 1996 (yrkande 2),

- att begagnade bilar, som säljs av auktoriserade återförsäljare, bör ut-
rustas med elektrisk motorvärmare fr.o.m. den 1 januari 1996, om bilen är
från 1976 eller nyare och om bilens försäljningspris överstiger 10 000 kr
(yrkande 3),

- att AB Svensk bilprovning i sin besiktning skall granska motorvärma-
res och i förekommande fall katalysatorvärmares funktion (yrkande 4).

Till stöd för yrkandena framhålls att en bilmotor når sin normala verk-
ningsgrad först när den kommit upp i temperatur och att katalysatorn inte
fungerar under de första minuternas körning. 90 % av katalysatorbilens
utsläpp av koloxid och ofullständigt förbrända kolväten, liksom upp till
75 % av kväveoxiderna, kommer från bilresans första fem minuter, betonar
motionärerna. Eftersom det sker drygt 1,5 miljarder kallstarter per år i
Sverige, är det mycket angeläget att minska kallstarternas miljöpåverkan.
Genom att använda en vanlig, elektrisk motorvärmare kan utsläppen av
främst kolmonoxid och kolväten reduceras med ytterligare 80 %.

Utskottet delar motionärernas uppfattning om vikten av att minska de
miljöfarliga utsläppen vid kallstarter av bilmotorer, t.ex. genom använd-
ning av elektriska motorvärmare. Utskottet är emellertid inte berett att
förorda några tvingande regler om att nya och begagnade bilar skall vara
försedda med sådan utrustning som föreslås i motionen. Mot motionärer-
nas förslag kan bl.a. invändas att ensidigt svenska krav på viss fordonsut-
rustning torde uppfattas som s.k. icke-tariffära handelshinder i länder som
exporterar bilar för den svenska marknaden. En annan invändning är att
elförsörjning för motorvärmarna endast i relativt liten utsträckning är
tillgänglig på platser där bilar parkeras. En tredje invändning är att krav på
utrustningen i fråga skulle behöva förenas med krav på att den också an-
vänds, där så är möjligt. Behovet av att minska de miljöskadliga effekterna
av kallstarter bör enligt utskottets mening kunna tillgodoses på annat sätt
än genom tvingande regler. I sammanhanget förtjänar noteras att vissa
bilar av 1996 års modell saluförs med åberopande av att standardutrust-
ningen omfattar elektriska motorvärmare. Med det sagda avstyrker utskot-
tet motionen.

I motion T421 (s) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om ändrade minimikrav på bilars säkerhet.
Motionärerna framhåller att bilproducenterna måste ta sitt ansvar för att
förbättra trafiksäkerheten och införa luftkudde, bättre huvudstöd, bältes-
sträckare och högt monterade bromsljus som standard på alla nyproduce-
rade bilar.

Motionärernas krav synes utskottet bli tillgodosedda i allt högre ut-
sträckning genom att säkerhetsutrustning av det slag som nämns i motio-
nen alltmer efterfrågas av bilköparna. Någon riksdagens åtgärd med an-
ledning av motionen torde sålunda inte vara erforderlig, varför densamma
avstyrks.

I motion Jo305 (m) framhålls att Sverige inom EU bör verka för att vi får
behålla lastbilsekipage med en längd på högst 24 meter och en vikt på
högst 60 ton. Om svensk skogsnäring anpassar lastbilsstorleken till vissa
inom EU diskuterade snävare mått skulle merkostnaden uppgå till 7 mil-
jarder kronor per år, betonar motionärerna. Dessutom skulle en sådan
anpassning innebära en ökad belastning på miljön genom ökade utsläpp av
koldioxid och kväveoxid.

I proposition 1994/95:19 om Sveriges medlemskap i Europeiska unio-
nen, som förelades riksdagen av den förra regeringen, betonades att det är
utomordentligt viktigt att Sverige kan behålla sina nuvarande mått- och
viktregler för tyngre vägfordon i nationell trafik. I sitt yttrande över pro-
positionen (1994/95:TU1y) sade sig utskottet dela denna uppfattning och
förutsätta att den nya regeringen med kraft verkade för detta svenska öns-
kemål. Genom ett beslut av ministerrådet den 28 september i år tillgodo-
sågs det svenska önskemålet. Därmed har också syftet med motionsyrkan-
det tillgodosetts, varför detta bör lämnas utan någon riksdagens åtgärd. Det
avstyrks följaktligen.

5 Vissa trafikföreskrifter

I motion T210 (m) behandlas bl.a. hastighetsgränser på motorvägar.
Motionärerna säger sig vara öppna för en omprövning av hastighetsgrän-
serna på de bästa motorvägarna men betonar att utvecklingen inom EU bör
avvaktas innan Sverige tar ställning i dessa frågor.

Nu gällande hastighetsbegränsningssystem innebär bl.a. en bashastighet
för t.ex. personbilar utom tättbebyggt område på 70 km/tim. Vägverket får
dock föreskriva att högsta tillåtna hastighet skall vara 90 eller 110 km/tim.
Frågan om en ändring av detta system behandlades i proposition
1992/93:161 om trafiksäkerheten på vägarna inför 2000-talet. Utskottet
och riksdagen anslöt sig till regeringens uppfattning att tiden inte var mo-
gen för någon ändring och att Vägverket skulle följa hastighetsutveckling-
en, liksom hastigheternas inverkan på på trafikolyckorna. Verket skulle
också följa utvecklingen inom EU i fråga om hastighetsgränser. Enligt vad
utskottet erfarit råder inom EU inte någon samstämmig uppfattning i frå-
gan. Ansträngningar görs emellertid att nå en gemensam ståndpunkt.

Vägverket framlade i september 1994 på regeringens uppdrag en rapport
om hastighetsfrågorna. I rapporten slås fast att hastighetsbegränsningar
behövs både av trafiksäkerhetsskäl och miljöskäl. Det hänvisas också till
utredningar som visar att olycksrisken ökar kraftigt även vid små höjningar
av medelhastigheten. Det framhålls emellertid också att metoderna för
hastighetsundersökningar bör förbättras och att befintliga regelsystem bör
ses över. Verkets information bör inriktas mot att skapa insikt hos trafikan-
terna om behoven av hastighetsbegränsningar och om nödvändigheten av
att följa dem.

Utskottet är för sin del inte berett att förorda någon sådan omprövning
av hastighetsgränserna som begärs i motion T210 (m), varför yrkandet
härom avstyrks.

I motionerna T210 (m) och T412 (m) framhålls att högersväng vid rött ljus
bör tillåtas om inte korsande trafik hindras eller försvåras. I den först-
nämnda motionen framhålls att regler härom förekommer i Förenta stater-
na. Vidare betonas att en försöksverksamhet i Helsingborg med sådana
regler givit positiva resultat.

Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen behandlat den sålunda ak-
tualiserade frågan. Så skedde senast i det av riksdagen godkända betän-
kandet 1992/93:TU29. Utskottet framhöll att undantag från förbudet att
köra mot rött ljus inte borde kunna komma i fråga, eftersom respekten för
förbudet i allmänhet därigenom skulle kunna minska.

Vidare hänvisade utskottet till möjligheten att inrätta körfält för höger-
svängande trafik såsom ett smidigt sätt att avleda trafik åt höger. Inom
Vägverket gör man, enligt vad utskottet erfarit, den bedömningen att
trafiksäkerhetsskäl inte talar för en ändring av nuvarande ordning. Man
utesluter dock inte att framkomlighetsskäl i vissa fall skulle kunna motive-
ra den av motionärerna förordade ordningen. Utskottet förutsätter att Väg-
verket närmare överväger frågan. I avvaktan på resultatet av sådana över-
väganden avstyrker utskottet motionerna.

6 Övrigt

I motion T416 (s) yrkas att riksdagen hos regeringen begär förslag om
ändringar i väglagen (1971:948) och naturvårdslagen (1964:822) i syfte att
begränsa antalet reklamskyltar vid vägarna till gagn för trafiksäkerheten
och landskapsbilden.

I sitt av riksdagen godkända betänkande 1993/94:TU27 behandlade ut-
skottet en motion - 1993/94:T405 (s) - med samma upphovsmän och
samma innehåll som den nu aktuella. Utskottet redogjorde för innehållet i
tillämplig lagstiftning och framhöll att Vägverket fastlagt vissa riktlinjer
enligt vilka verket inte skall medverka till att skyltar och liknande får en
sådan utformning eller placering att de kan försämra trafiksäkerheten.
Särskild hänsyn bör även tas till stads- och landskapsbilden. Allmän re-
klam bör inte tillåtas på landsbygden och endast i undantagsfall inom
tättbebyggda områden. Inom tättbebyggt område bör sådan reklam inte
tillåtas i utsatta trafikmiljöer. Med hänvisning till dessa riktlinjer fann
utskottet inte någon riksdagens åtgärd erforderlig med anledning av mo-
tion 1993/94:T405 (s). Utskottet gör ingen annan bedömning i fråga om
den nu aktuella motionen. Denna avstyrks följaktligen.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande körkortsutbildningen

att riksdagen avslår motion 1994/95:T210 yrkande 11,

2. beträffande behörighetsåldern för att få föra moped

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T403 och 1994/95:T404,

3. beträffande första hjälpen i körkortsutbildningen

att riksdagen avslår motion 1994/95:T407,

4. beträffande kontroll av äldre körkortshavares syn och körkunska-
per

att riksdagen avslår motion 1994/95:T409,

5. beträffande sänkt promillegräns för utvidgad lämplighetsprövning

att riksdagen avslår motion 1994/95:T414,

6. beträffande åldersgränsen för den s.k. Europamopeden m.m.

att riksdagen avslår motion 1994/95:T422,

7. beträffande släpfordon

att riksdagen med anledning av motion 1994/95:T210 yrkande 14 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

8. beträffande bilbältestvång avseende epatraktorer och A-
traktorer

att riksdagen avslår motion 1994/95:T401,

9. beträffande gult strålkastarljus på motorcyklar

att riksdagen avslår motion 1994/95:T402,

10. beträffande användning av biltelefon under körning

att riksdagen avslår motion 1994/95:T406,

11. beträffande besiktning av motorcyklar under vintern

att riksdagen avslår motion 1994/95:T410,

res.1 (mp)

12. beträffande hastighetsgränser och hastighetsregulatorer

att riksdagen avslår motion 1994/95:T413,

res.2 (mp)

13. beträffande roterande varningsljus på stillastående lastfordon

att riksdagen avslår motion 1994/95:T417,

14. beträffande säkerhetsbälten i skolbussar

att riksdagen avslår motion 1994/95:T418,

15. beträffande bilbälte för taxiförare

att riksdagen avslår motion 1994/95:T419,

16. beträffande motorvärmare för miljön

att riksdagen avslår motion 1994/95:T420,

res. 3 (mp)

17. beträffande ändrade minimikrav på bilars säkerhet

att riksdagen avslår motion 1994/95:T421,

18. beträffande mått- och viktregler för tyngre vägfordon

att riksdagen avslår motion 1994/95:Jo305 yrkande 6,

19. beträffande hastighetsgränser på motorvägar

att riksdagen avslår motion 1994/95:T210 yrkande 13,

20. beträffande högersväng vid rött ljus

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:T210 yrkande 15 och
1994/95:T412,

21. beträffande reklamskyltar vid vägarna

att riksdagen avslår motion 1994/95:T416.

Stockholm den 26 oktober 1995

På trafikutskottets vägnar

Monica Öhman

I beslutet har deltagit: Monica Öhman (s), Jarl
Lander (s), Per Erik Granström (s), Tom Heyman
(m), Krister Örnfjäder (s), Karin Starrin (c), Hans
Stenberg (s), Birgitta Wistrand (m), Monica Green
(s), Karl-Erik Persson (v), Lena Sandlin (s), Lars
Björkman (m), Christina Axelsson (s), Claes-
Göran Brandin (s), Jeppe Johnsson (m), Torsten
Gavelin (fp) och Ewa Larsson (mp).

Reservationer

1. Besiktning av motorcyklar under vintern (mom. 11)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Som mo-
tionären" och slutar med "avstyrks följaktligen" bort ha följande lydelse:

Som motionären framhåller innebär gällande ordning för kontrollbe-
siktning att vissa motorcyklar måste besiktigas under vintern. Härigenom
uppmuntrar staten direkt framförandet av motorcykel på vintern och ökar
riskerna i onödan för olyckor med alla de motorcyklar som inte har vinter-
däck. Besiktning av motorcyklar bör inte heller enligt utskottets mening
ske under perioden den 1 november-den 31 mars.

Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motion T410 (mp)
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 11 bort ha följande lydelse:

11. beträffande besiktning av motorcyklar under vintern

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T410 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Hastighetsgränser och hastighetsregulatorer (mom. 12)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 12 börjar med "Utskottet
vill" och på s. 13 slutar med " motion T413 (mp)" bort ha följande lydelse:

Utskottet ansluter sig till de överväganden som enligt motion T413 (mp)
talar för att högsta tillåtna hastighet för fordon som omfattas av EU:s reg-
ler om hastighetsregulator bör bestämmas till 70 km/tim och att en sådan
bestämmelse bör gälla till dess samtliga dessa fordon är utrustade med en
fungerande hastighetsregulator.

I likhet med motionärerna anser utskottet vidare att resurs-, trafiksäker-
hets-, miljö- och hälsoskäl starkt talar för att högsta tillåtna hastighet för
bussar och lastbilar bestäms till 70 km/tim i hela Europeiska unionen.
Regeringen bör verka för att så sker.

Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att motion T413 (mp)
tillstyrks - bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 12 bort ha följande lydelse:

12. beträffande hastighetsgränser och hastighetsregulatorer

att riksdagen med bifall till motion 1994/95:T413 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Motorvärmare för miljön (mom. 16)

Ewa Larsson (mp) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 14 börjar med "Utskottet
delar" och slutar med "utskottet motionen" bort ha följande lydelse:

Utskottet kan oreserverat ställa sig bakom det som sägs i motion T420
(mp) om betydelsen av att minska de för miljön skadliga verkningarna av
bilarnas kallstarter. Elektriska motorvärmare och katalysatorvärmare är
utomordentligt effektiva medel för att nå den effekten. Regler om att nya
bilar skall ha sådan utrustning bör därför skyndsamt införas. Enligt motio-
nen, som väcktes i januari 1995, bör reglerna gälla för nya bilar som säljs i
Sverige fr.o.m. den 1 januari 1996. Med tanke på den korta tid som nu
återstår till den dagen finner utskottet det rimligt att reglerna avser nya
bilar som säljs fr.o.m. den 1 januari 1997.

I likhet med motionärerna finner utskottet det skäligt att begränsa kravet
på utrustning av det nämnda slaget för begagnade bilar till att endast avse
elektrisk motorvärmare. För bilar som tagits i bruk före den 1 januari 1976
eller som har ett försäljningspris under 10 000 kr bör inte ens det kravet
gälla. Sådana bilar skall sålunda enligt utskottets mening inte nödvändigt-
vis behöva vara utrustade med vare sig elektrisk motorvärmare eller elekt-
risk katalysatorvärmare.

Vidare delar utskottet motionärernas uppfattning att kontrollbesiktning-
en hos AB Svensk Bilprovning bör omfatta elektriska motorvärmares, och
i förekommande fall, elektriska katalysatorvärmares funktion.

Vad utskottet sålunda anfört - och som innebär att syftet med motion
T420 (mp) torde få anses tillgodosett - bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under mom. 16 bort ha följande lydelse:

16. beträffande motorvärmare för miljön

att riksdagen med anledning av motion
1994/95:T420 som sin mening ger regeringen till
känna vad utskottet anfört,

Särskilt yttrande

Motorvärmare för miljön (mom. 16)

Karin Starrin (c) anför:

Att införa regler om att nya bilar skall vara utrustade med katalysator var
en miljöriktig åtgärd för att minska utsläpp som förorsakas av bilismen.
Katalysatorer har dock den begränsningen att de är i det närmaste verk-
ningslösa vid kallstarter. Oavsett om en bil är utrustad med katysator eller
ej är utsläppen vid kallstarter höga. Därför bör åtgärder som minskar ut-
släppen vid bl.a kallstarter prövas. Att minska den miljöförstöring som
kallstarter innebär ligger även väl i linje med de miljömål som riksdagen
ställt sig bakom. Jag anser det därför rimligt att framöver även ställa krav
på att nya bilar skall förses med motorvärmare och katalysatorvärmare.
Riksdagen borde därför redan nu uttala sin ambition på detta område och
ge regeringen i uppdrag att återkomma med förslag.

Innehållsförteckning

Gotab, Stockholm 1995