Anf. 144 MICHAEL HAGBERG (S)
Fru talman! Ledamöter! Vi har att behandla träd-
gårdsnäringen och trädgårdsnäringens framtid i nuva-
rande debatt. Det finns en ganska stor förhoppning
om en god framtid för den näring som vi diskuterar.
Om man tänker på den diskussion som har varit de
sista veckorna har man ju inte direkt pratat negativt
omkring detta med produkter som kommer från jord
och skog. Debatten har handlat om andra saker, att vi
har fått charkuteriprodukter och annat oss till livs i
Sverige och övriga Europa som kanske lämnar myck-
et övrigt att önska.
Trädgårdsnäringens främsta förutsättning för ut-
veckling tror jag är att man fortsätter att jobba med
samma verktyg och samma medel som man har gjort
hittills. Det handlar alltså om att sätta det goda mil-
jötänkandet, de säkra livsmedlen och de miljömässigt
väl anpassade produktionsmedlen i främsta rummet.
Det kommer att innebära, tror jag, att svensk träd-
gårdsnäring i framtiden ska kunna försörja både det
svenska folket och stora delar av Europa, förhopp-
ningsvis, med en del av de produkter som vi är dukti-
ga på, som vi är experter på att producera i vårt land.
Vi sitter ju väldigt mycket och diskuterar hur vi
ska kunna utveckla vidareförädlingen av olika pro-
dukter. Det gäller att vidareförädla växter; grönsaker
och frukt. Vi vet att det skulle ge många arbetstillfäl-
len på de platser där vi saknar arbetstillfällen. Här har
vi ju ren landsbygd. Här har vi glesbygd. I de miljö-
erna går det att fortsätta att satsa. Som sagt: Gott
miljötänkande och säkra livsmedel är de främsta
medlen för trädgårdsnäringen i fortsättningen.
Men det finns också anledning för oss i Sverige
och resten av Europa att se till att vi slipar verktygen
tillsammans med trädgårdsnäringen och att vi den
vägen kan hjälpa till och stödja. Därför är EU-
projektet ett projekt som stöder och underlättar han-
del - visst. Men det är också ett stöd som underlättar
nytänkande när det gäller produktion. De delarna
jobbar vi intensivt med från den här kammaren och
från regeringens sida nere i Europa. Där är det
främsta målet att ha ett gott miljötänkande.
Det är en framtidsbransch. Det är ett livsmedel-
smode med lokalt producerade varor från den bransch
som vi har i vårt land. Många gånger är det storska-
lighet och inte riktigt lika gott miljötänkande i många
producerande anläggningar i resten av Europa. Men
här i Sverige har vi kommit långt och vi går längre.
Jag har besökt oerhört många trädgårdsföretag
och sett med vilken entusiasm man jobbar där. Det är
därför vi tyckte att det var viktigt att se till att vi un-
derlättade genom att inte ta ut så mycket energiskatter
för ett antal år sedan. Det går inte, som Per Wester-
berg sade som näringsminister, att jämföra en träd-
gårdsodlare med SSAB i Oxelösund. Det är två helt
skilda verksamheter.
Vi ska också komma ihåg att trädgårdsnäringen
har varit oerhört duktig på att få ned energikostnaden
genom alternativa system. Genom samarbete med
kommunala och privata fjärrvärmeanläggningar och
annat har man lyckats få ned bruket av energi för att
uppvärma sina växthus.
Man har också kommit långt när det gäller att an-
vända andra bekämpningsmedel än de traditionella.
Man har kommit långt i forskningen och utvecklingen
när det gäller att använda sig av biologiska bekämp-
ningsmedel och på så sätt blivit av med ett antal
bladmögel och andra flygfän som annars har god
grogrund i växthusen.
Vi är också i mål, kan man säga, i den diskussion
som trädgårdsnäringen har haft med oss under ett
antal år om att inrätta en fond för utveckling av den
produktion och verksamhet som man bedriver. Först
nu i år finns den här fonden. Det finns t.o.m. lite
statliga pengar i den, 5 miljoner kronor. 5 miljoner
kronor kanske kan tyckas inte vara så mycket, men
det första krav vi hade från trädgårdsnäringen var att
vi från regeringens och riksdagens sida skulle se till
att hjälpa dem att bilda den här fonden. De hade alltså
svårt att få till diskussionerna omkring bildandet av
fonden i sin egen näring, sin egen verksamhet.
Nu är första steget taget. Nu ser vi att vi kommer
att få statliga medel. Jag är övertygad om att näringen
själv också kommer att lägga in medel i den här de-
len. Stödprojekt när det gäller fonden och stödprojekt
när det gäller samarbetet mellan trädgårdsnäringen
och EU gör att trädgårdsnäringen fortsättningsvis
kommer att vara en framtidsnäring.
När det gäller säsongsarbetet förstår jag proble-
met. Visst är det på så vis att det ska planteras och
slutskördas. Då har skolorna börjat. Då är ungdomar-
na i skolan. Därför måste den här säsongen förlängas
då vi också kan ta hjälp av utländsk arbetskraft. Jag
vet också att många i trädgårdsnäringen är väldigt
försiktiga med att driva den här frågan. Alla i den
seriösa delen av trädgårdsnäringen är väldigt ledsna
och oroliga för den utveckling som har skett i framför
allt de norra delarna av Sverige när det gäller folk
som är ute och skördar i skog och natur, alltså bär,
och de missförhållanden som många gånger har rått
för de människor som har jobbat där.
Därför fordras det en väldigt ordentlig diskussion
om hur vi ska kunna samarbeta med folk som kom-
mer från länderna kring Östersjön. De är i behov av
arbete, men de är också i behov av ersättning och
trygghet i det jobb de utför. De har rätt till samma
arbetsmiljö och samma trygghet i arbetssituationen
som de som arbetar i Sverige.
Jag tror inte, Ingvar Eriksson, att det finns någon
trädgårdsnäring någonstans i vårt land som bygger
upp sin verksamhet omkring skolungdomar och den
här skattebefrielsen på 1 000 kr. Den kortsiktigheten
finns inte i denna del av det seriösa näringslivet. Där-
emot tror jag att det är riktigt att man ska kunna ta
hjälp av människor i produktiv ålder som kan komma
från andra länder och hjälpa till i de här situationerna.
De ska vara lite större, lite mer vuxna och ha lite mer
muskler - både kvinnor och män.
Också när det gäller koloniverksamheten har vi
fått en del motioner. Det tycker vi är bra, för det är
sådant som vi tycker att vi vill underlätta. Vi försöker
också göra det i de här 15 miljömålen som vi har
beslutat om. Vi tycker att det är bra att vi i Tantolun-
den, mitt i Stockholm, kan ha koloniträdgårdar där
folk kan få möjlighet till en god fritid och att kunna
se resultat framåt hösten när de får gräva upp sina
morötter. Jag tycker faktiskt att det är riktigt och bra
att folkrörelserna tillsammans med SLU, Kommun-
förbundet, Hyresgästernas Riksförbund, HSB och
trädgårdsanläggningsförbundet Movium har en utred-
ning för att diskutera hur vi skulle kunna utveckla den
delen. Det är väldigt bra inte bara för storstadsbor
utan också för människor som bor i övriga tätorter i
vårt land. Om vi kan samarbeta och få ett sprudlande
liv ute i koloniverksamheterna är det bra för vårt land.
Det är bra för miljön, och det är också bra för försörj-
ningen av grönsaker i vårt land.
Det Gudrun Lindvall sade nyligen är sant. Vi kla-
rar inte av att ekologiskt producera efter de behov och
önskemål som konsumenterna i Sverige har. Vi klarar
50-60 %. Vi behöver odla mer hemma. Vi måste
också uppmuntra med god kunskap och se till att
näringen utvecklas så att den i framtiden kan klara av
att försörja vårt land med ekologiskt producerade
produkter.