Tornedalsfrågor

Betänkande 1993/94:KrU6

Kulturutskottets betänkande 1993/94:KRU06

Tornedalsfrågor

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1993/94
KrU6

Sammanfattning

I betänkandet behandlas två motioner, väckta under allmänna
motionstiden 1993, som syftar till att bevara Tornedalens språk
och kultur.

En av motionerna syftar till att Svenska Tornedalingars
Riksförbund--Tornionlaaksolaiset skall erkännas som en
organisation för en inhemsk kulturminoritet samt att ekonomiskt
stöd skall utgå till organisationen. Utskottet konstaterar bl.a.
att tornedalsbefolkningens identitetskänsla i hög grad hänger
samman såväl med det egna språket och dess utveckling som med
den egna kulturen. I betänkandet redovisas insatser som görs
från stat, landsting och kommun för att stödja den tornedalska
kulturen. Utskottet framhåller betydelsen av att sådant stöd kan
utgå även i fortsättningen.

I en motion framförs förslag som syftar till en utökning av
Sveriges Radios sändningar på tornedalsfinska. Utskottet erinrar
bl.a. om programföretagens självständighet och konstaterar --
med hänvisning till de åtgärder som programföretaget redan
vidtagit och avser att vidta -- att motionsyrkandet är
tillgodosett.

Båda motionerna avstyrks.

Motionerna

1992/93:Kr235 av Bruno Poromaa och Ewa Hedkvist Petersen (s)
vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att STR-T skall erkännas som en
organisation för en inhemsk kulturminoritet,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om behovet av ekonomiskt stöd till STR-T:s
verksamhet.

1992/93:Kr236 av Hugo Bergdahl (fp) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om radion och Tornedalskulturen.

Vissa historiska bakgrundsuppgifter

Uppgifterna i detta avsnitt har hämtats från en uppsats av
professor Erling Wande, publicerad i boken Det mångkulturella
Sverige. En handbok om etniska grupper och minoriteter, utgiven
år 1990 av Centrum för multietnisk forskning vid Uppsala
universitet.

Av betydelse för den framtida språksituationen i Tornedalen
blev den gräns mellan Sverige och Ryssland som fastställdes
genom freden i Fredrikshamn efter 1808--1809 års krig. Den
politiska gränsdragningen innebar en klyvning av ett förut
enhetligt område. Klyvningen av Tornedalen innebar att Sverige
fick en finskspråkig gränsminoritet.

Tornedalen utgör i geografisk mening ursprungligen benämningen
på området på bägge sidor om Torne älv. I svenska Tornedalen kan
man skilja mellan ett snävare geografiskt och ett vidare
språkligt-kulturellt tornedalsbegrepp. Det geografiska begreppet
hänför sig till ett kärnområde kring Torne älv och dess
källflöden. Det språkligt-kulturella tornedalsbegreppet
inbegriper ett större område som sträcker sig också till
trakterna kring älvarna Könkämä och Muonio samt trakter kring
Kalix älvs mellersta och nordligare lopp. Enligt denna vidare
definition omfattas svenska Tornedalen av Haparanda, Övertorneå
och Pajala kommuner samt av delar av nuvarande Kiruna kommun,
nämligen Karesuando och Jukkasjärvi. Termerna tornedalsfinsk och
tornedaling avser i regel personer med finskspråkig bakgrund
uppvuxna i nämnda område.

Utskottet vill påpeka att i tidigare sammanhang det aktuella
området avgränsats på annat sätt.

Uppgifter om Svenska Tornedalingars Riksförbund

Svenska Tornedalingars Riksförbund--Tornionlaaksolaiset
(STR-T) bildades år 1981 för att tillvarata de svenska
tornedalingarnas språkliga och kulturella intressen. Sedan
bildandet har STR-T främst arbetat med att förändra de negativa
attityder som funnits och delvis fortfarande finns till det
finska språket och den finska kulturen. STR-T:s målsättning är
att skapa ett tvåspråkigt Tornedalen med ett levande kulturliv.
STR-T är partipolitiskt och religiöst obundet. Förbundet har ca
3 000 medlemmar och två lokalavdelningar, varav en i Stockholm
och en i Kiruna. Förbundet ger sedan år 1982 ut tidskriften
Met-aviisi, som utkommer med fyra nummer per år. Förbundet
anordnar seminarier och kurser inom olika ämnen,
musikfestivaler, lägerskolor m.m.

På initiativ av STR-T bildades år 1987 Stiftelsen Meän
Akateemi--Academia Tornedaliensis. Stiftelsen har i uppgift att
förvalta kulturarvet på Nordkalotten, i första hand den
tornedalska och kvänska kulturen. Stiftelsen skall såväl i
historiskt som i nutids- och framtidsperspektiv initiera och
genomföra aktiviteter på olika områden som folkbildning,
utbildning och dokumentation.

Skolfrågor

Fram till 1880-talet bedrevs skolundervisningen i
finskspråkiga bygder praktiskt taget undantagslöst på finska.
Därefter skedde en successiv övergång till svenskspråkig
undervisning motiverad bl.a. av säkerhetspolitiska skäl. År 1888
inrättades s.k. statsskolor i Tornedalen, som bekostades av
staten på villkor att undervisningen helt kunde äga rum på
svenska. I början på 1920-talet var skolväsendet helt
försvenskat.

På 1930-talet infördes möjligheten att studera finska i
fortsättningsskolorna. År 1957 upphävdes förbudet att tala
finska under rasterna eller i skolhemmen (cirkulär från
Skolöverstyrelsen den 24 september 1957).

I samband med att regering och riksdag lade fast principerna
för hemspråksundervisning inkl. särskilda åtgärder för
finskspråkiga elever (prop. 1984/85:100, bil. 10, bet. UbU
1984/85:12, rskr. 1984/85:149) beslöts på grundval av förslag
från Språk- och kulturarvskommittén om särskilda åtgärder för
finskspråkiga elever i grundskolan. Beslutet innebar att
särskild pedagogisk utvecklingsverksamhet skulle inledas i vissa
kommuner, bl.a. Haparanda, med tonvikt på tornedalsfinskan.
Regeringen medgav i juni 1987 att Haparanda kommun i samverkan
med Torneå stad fick anordna försöksverksamhet med tvåspråkig
undervisning inom grundskolan i Haparanda under läsåren
1987/88--1992/93. Denna försöksverksamhet inleddes först hösten
1989 och pågår t.o.m. läsåret 1994/95.

En tornedalsfinsk elev har -- med avvikelse från vad som i
allmänhet gäller -- rätt att få hemspråksundervisning i och på
det egna språket även om det inte är umgängesspråk i hemmet. En
kommun är inte skyldig att anordna undervisning i ett hemspråk
som ämne, om lämplig lärare i hemspråket inte finns att tillgå.
En kommun är inte heller skyldig att anordna sådan undervisning
om antalet elever i en undervisningsgrupp är mindre än fem.
Sistnämnda undantag gäller inte i fråga om undervisning i
hemspråk för bl.a. tornedalsfinska elever. De nu redovisade
reglerna finns i grundskoleförordningen (1988:655). Motsvarande
regler finns i gymnasieförordningen (1992:394).

Professor Wande konstaterar i den i det föregående nämnda
uppsatsen i Det mångkulturella Sverige att de åtgärder som
vidtagits på skolområdet torde ha påverkat språksituationen i
Tornedalen på flera sätt. Enligt Wande är enkla orsakssamband
svåra att fastställa, men konkret påvisbart är att deltagandet i
hemspråksundervisningen i finska snabbt steg på 1970-talet och
fortfarande ligger på en hög nivå.

En särskild arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet utreder
förutsättningarna för att stärka finska språkets ställning i
Sverige. Enligt vad som inhämtats från arbetsgruppen innefattas
även det tornedalsfinska språket i detta arbete. Arbetsgruppen,
som bl.a. tar upp frågor som har anknytning till läroplanen,
skall ha avslutat sitt arbete i mars 1994.

Vid Högskolan i Luleå är undervisningen inom de pedagogiska
utbildningarna inriktad mot flera kulturer och då främst mot de
egna minoriteterna samer och tornedalingar. Forskningsprojekt
bedrivs även med mångkulturell inriktning. Inom alla
pedagogutbildningarna ges fördjupad utbildning i tornedalsfinska
och samiska.

Tornedalens folkhögskola i Övertorneå har en viss inriktning
mot tornedalsk kultur. Nordkalottstudier ingår i skolans
allmänna kurs. I skolans styrelse finns representanter för STR-T
och Academia Tornedaliensis.

Hösten 1993 har en kultur- och ekologiskola startat i
Kangosfors i Pajala kommun. I skolan, som omfattar årskurs 1--9,
är tornedalsfinska obligatoriskt undervisningsämne.

Statligt stöd till kulturell verksamhet

Statsbidrag till tornedalska kulturella projekt lämnas av
Statens kulturråd i form av tidskriftsstöd till Met-aviisi.
Utgivningsstöd har lämnats för utgivning av tornedalska
boktitlar. Ett särskilt bidrag utgår årligen till Tornedalens
bibliotek. Stöd har även lämnats till Tornedalsteatern i Pajala.

Bland övriga under senare tid av Statens kulturråd stödda
tornedalska projekt kan nämnas utgivningen av ett lexikon som
upptar tornedalsfinska ord samt motsvarigheterna på både
riksfinska och rikssvenska. Lexikonet som givits ut på ett
förlag tillhörande STR-T har även stötts av andra statliga
institutioner såsom t.ex. språkvetenskapliga sektionen samt
Centrum för datorlingvistik vid Universitetet i Uppsala.

Sveriges enda tvåspråkiga tidning, Haparandabladet, som
innehåller en halvsida per vecka på tornedalsfinska, har via
Presstödsnämnden för år 1993 erhållit 1 540 000 kr i driftsstöd.

Länsstyrelsen i Norrbottens län har under senare år ekonomiskt
stött flera olika kulturella tornedalska projekt. Som exempel
kan nämnas att bidrag lämnats för uppbyggnaden av ett konst- och
kulturcentrum i Svanstein, till kulturveckor, kördagar, en
folkmusikfestival och kulturvecka i flera byar i Övertorneå
kommun.

Glesbygdsmyndigheten uppmärksammar bl.a. genom konferenser om
kultur i glesbygd tornedalsk kultur och har även lämnat bidrag
till ett filmprojekt om kvinnor i Tornedalen.

Kommunalt stöd till tornedalsk kultur

Norrbottens läns landsting har lämnat bidrag till tornedalska
kulturprojekt, bl.a. till Tornedalsteatern och till en
teaterfestival i Kiruna. Verksamhetsstöd till riksförbundet
STR-T lämnas av såväl Norrbottens läns landsting som av
Övertorneå kommun.

Radiosändningar på tornedalsfinska

Våren 1992 behandlade utskottet regeringens proposition
1991/92:140 om den avgiftsfinansierade radio- och
TV-verksamheten 1993--1996 m.m. Med anledning av tre
motionsyrkanden som rörde programutbudet för finskspråkiga
uttalade utskottet följande (bet. 1991/92:KrU28, s. 28).

I enlighet med vad utskottet uttalade i fjol anser utskottet
att av de språkliga minoriteterna intar den finskspråkiga
gruppen en särställning (yttr. 1990/91:KrU7y s. 13--14, bet.
1990/91:KU39 s. 66). Denna särställning har som utskottet
framhöll i fjol sin grund dels i de historiska banden mellan
Sverige och Finland, dels i gruppens storlek. Utskottet vill
därutöver erinra om att den tornedalsfinska befolkningen i norra
Sverige anses historiskt sett representera den ursprungliga
inhemska befolkningen. Den finskspråkiga gruppens rätt till
programservice har därför en något annan karaktär än övriga
gruppers. Utskottet förutsätter att denna särställning beaktas
av programföretagen. Utskottet anser att de allmänna riktlinjer
som anges i propositionen om verksamhet på invandrar- och
minoritetsspråk och de särskilda villkor som gäller den
finskspråkiga gruppen till väsentlig del tillgodoser
motionsyrkandena. Utskottet är inte berett att förorda mer
långtgående riktlinjer i detta hänseende. Motionsyrkandena
påkallar inte någon riksdagens åtgärd.

Enligt det avtal som efter riksdagens ställningstagande till
regeringens proposition träffades mellan staten och Sveriges
Radio AB (SR) och som avser perioden den 1 januari 1993 t.o.m.
den 31 december 1996 skall programföretaget ta särskild hänsyn
till språkliga och etniska minoriteter (16 §).

Radio Norrbottens lokalredaktion i Pajala producerar varje
vecka programmet Pohjoiskalotti (= Nordkalotten) som sänds på
söndagar mellan 10.00 och 11.00. Programmet, som är avsett för
tornedalingar, är ett samhällsprogram som även innehåller
kulturella inslag. Lyssnarundersökningar visar att över 40 % av
den finsktalande befolkningen i Tornedalen lyssnar på
programmet.

Vidare började Radio Norrbotten i februari 1993 sända ett
dagligt aktualitetsprogram mellan kl. 17.30 och 18.00 på
tornedalsfinska. Programmet som kallas Päivän Tiima (= Dagens
timme) har 30 % av den tornedalsfinska målgruppen som lyssnare.

Enligt en av SR nyligen fastställd verksamhetsplan för 1994
skall av det totala finskspråkiga utbudet i P2 (som är
rikstäckande) minst 5 % sändas på tornedalsfinska.

Inom Sveriges Radio AB pågår -- i god tid före ett eventuellt
riksdagsbeslut om inrättande av ett digitalt distributionsnät --
förberedelser för uppbyggnad av ett sådant nät under 1990-talets
andra hälft. Mot den bakgrunden har programföretaget i början
av oktober i år tillsatt en arbetsgrupp med uppdrag att närmare
pröva och formulera bl.a. publikmål, verksamhetsmål,
tablåstruktur, organisation och resursutnyttjande för en
renodlad finsk digital radiokanal. Gruppen skall lämna en färdig
rapport senast den 31 mars 1994. I uppdragsbeslutet konstateras
att den finska programverksamheten enligt riksdagens mening
skall särbehandlas i likhet med samiskan och tornedalsfinskan.
Vidare konstateras att målgruppen finns spridd över så gott som
hela Sverige.

Övrigt

Beträffande den språkliga situationen kan nämnas att det finns
förespråkare i Tornedalen för att tornedalsfinska skall ses som
ett eget språk och inte som en dialekt av finskan. Detta har
närmare beskrivits av professor Erling Wande i en uppsats om
Ecological and Linguistic Aspects of Tornedal Finnish in Sweden,
publicerad i Minority Languages. The Scandinavian Experience
(utgiven av Nordiska språksekretariatet, Oslo 1992).

I den uppsats i boken Det mångkulturella Sverige som tidigare
nämnts påpekar Wande att meningarna är delade både i och utanför
Tornedalen om hur finskans fortbestånd bäst skall främjas: genom
att med den existerande språkformen som bas utveckla ett eget
tornedalskt språk, skilt från svenskan och finskan, eller genom
att utveckla dialekten i standardfinsk riktning.

I den i detta betänkade behandlade motionen berörs de norska
kvänernas ställning. Enligt vad utskottet har inhämtat från
Kommunaldepartementet i Norge anses de norska kvänerna inte
tillhöra en etnisk minoritetsgrupp och jämställs därför inte med
samerna.

Tidigare riksdagsbehandling

Motionsförslag om insatser för att bevara och stärka det
tornedalsfinska språket och kulturen i Tornedalen har behandlats
av utskottet vid ett flertal tillfällen.

Hösten 1991 uttalade utskottet att den tornedalsfinska
befolkningen historiskt sett anses representera den ursprungliga
inhemska befolkningen. Liksom vid behandlingen av likartade
motionsyrkanden under tidigare år fann utskottet det vara
viktigt att de ansträngningar som görs för att bevara kulturen
och språket i Tornedalen får ett aktivt stöd från ansvariga
myndigheter (bet. 1991/92:KrU8). Utskottet ansåg att det fanns
vägande skäl att i positiv anda pröva konkreta förslag, ägnade
att bevara och utveckla det tornedalsfinska kulturarvet.
Utskottet var däremot inte berett att tillmötesgå motionärens
önskemål som syftade till att de finsktalande tornedalingarnas
organisation, STR-T, skulle erkännas som en organisation för en
ursprunglig inhemsk kulturminoritet. Vidare uttalade utskottet
att det är angeläget att ekonomiskt stöd till och insatser av
annat slag för att bevara den tornedalska kulturen även i
fortsättningen lämnas av ansvariga myndigheter. Utskottet ansåg
emellertid inte att det var erforderligt med någon riksdagens
åtgärd i fråga om ekonomiskt stöd till STR-T.

Utskottet intog hösten 1992 samma ståndpunkt i dessa två
frågor (bet. 1992/93:KrU3).

Utskottet

Under allmänna motionstiden 1993 väcktes två motioner som tar
upp tornedalsfrågor.

Motionärerna bakom motion Kr235 (s) föreslår att Svenska
Tornedalingars Riksförbund -- Tornionlaaksolaiset (STR-T), vars
syfte är att stärka och utveckla det tornedalska språket och
kulturen, skall erkännas som en organisation för en inhemsk
kulturminoritet (yrkande 1). Vidare föreslår motionärerna att
STR-T:s verksamhet skall stödjas ekonomiskt (yrkande 2).

Utskottet konstaterar inledningsvis att tornedalsbefolkningens
identitetskänsla i hög grad hänger samman såväl med det egna
språket och dess utveckling som med den egna kulturen i övrigt.
Språkets utveckling har berörts i ett tidigare avsnitt i detta
betänkande liksom den positiva särbehandlingen av
tornedalingarna när det gäller
hemspråksundervisningen.

Utskottet erinrar om att stöd från stat, landsting och kommun
lämnas till olika tornedalska språkliga och kulturella projekt.
Exempel härpå har redovisats i det föregående. Enligt utskottets
uppfattning bör de här nämnda insatserna på ett aktivt sätt
kunna bidra till att stödja och utveckla den tornedalska
kulturen och därmed ytterligare stärka den tornedalska
identiteten.

Frågan om ett erkännande av STR-T som en organisation för en
inhemsk kulturminoritet som tas upp i motion Kr235 (yrkande 1)
har behandlats av utskottet vid tidigare tillfällen. Utskottets
ställningstagande hösten 1991 och hösten 1992 innebar att
utskottet ansåg det angeläget att de ansträngningar som görs för
att bevara kulturen och språket i Tornedalen får ett aktivt stöd
från ansvariga myndigheter. Utskottet var emellertid inte berett
att föreslå riksdagen att göra en framställning till regeringen
som innebar att STR-T skulle erkännas som en organisation för en
inhemsk kulturminoritet (bet. 1991/92:KrU8 och bet.
1992/93:KrU3). Utskottet intar samma ståndpunkt som vid de
föregående två riksmötena i denna fråga. Utskottet avstyrker
därmed motionen i denna del (yrkande 1).

När det gäller förslaget i motionen att ekonomiskt stödja
STR-T hänvisar utskottet till den i det föregående lämnade
redovisningen av olika stöd till tornedalsk kulturell och
språklig verksamhet (yrkande 2). Vidare erinrar utskottet om att
stöd utgår från Norrbottens läns landsting och Övertorneå kommun
till STR-T:s verksamhet. Utskottet vill för sin del understryka
att det är angeläget att statliga och kommunala myndigheter även
i fortsättningen stödjer kulturella och språkliga projekt i
syfte att bevara och utveckla den tornedalska kulturen.
Utskottet är emellertid inte berett att nu förorda något
riksdagens initiativ av det slag motionärerna föreslår.
Utskottet avstyrker därför motionen i denna del (yrkande 2).

I en motion, motion Kr236 (fp), behandlas frågan om
radioprogram på tornedalsfinska. Motionsyrkandet syftar
till att Sveriges Radios tornedalsfinska sändningar skall
utökas. En utbyggnad av sändningarna vore enligt motionären ett
av de bästa stöden den tornedalska kulturen och språket kunde
få.

Utskottet erinrar inledningsvis om att utskottet i anslutning
till behandlingen av proposition 1991/92:140 om den
avgiftsfinansierade radio- och TV-verksamheten 1993--1996 m.m.
framhöll den finskspråkiga gruppens särställning och dessutom
särskilt erinrade om att den tornedalsfinska befolkningen i
norra Sverige historiskt sett anses representera den
ursprungliga inhemska befolkningen (bet. 1991/92:KrU28 s. 28).
Utskottet -- som ansåg att den finskspråkiga gruppens rätt till
programservice hade en något annan karaktär än övriga gruppers
-- förutsatte att denna särställning skulle beaktas av
programföretagen.

Vidare erinrar utskottet om programföretagens självständighet
och konstaterar att det ankommer på Sveriges Radio AB att -- med
utgångspunkt i det avtal som efter riksdagens beslut träffats
mellan regeringen för statens räkning och programföretaget -- ta
särskild hänsyn till språkliga och etniska minoriteter.

I det föregående har en redovisning lämnats för de åtgärder
som Sveriges Radio AB vidtagit och ämnar vidta för att öka
sändningarna på tornedalsfinska dels lokalt via Radio
Norrbottens lokalredaktion, dels i rikssändningar över P2-nätet.

Utskottet konstaterar att syftet med motionsyrkandet får anses
vara tillgodosett. Motionsyrkandet avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande erkännande av och stöd till Svenska
Tornedalingars Riksförbund

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr235,

2. beträffande radioprogram på tornedalsfinska

att riksdagen avslår motion 1992/93:Kr236.

Stockholm den 11 november 1993

På kulturutskottets vägnar

Åke Gustavsson

I beslutet har deltagit: Åke Gustavsson (s), Charlotte
Branting (fp), Elisabeth Fleetwood (m), Hugo Hegeland (m), Maja
Bäckström (s), Berit Oscarsson (s), Stina Gustavsson (c), Anders
Nilsson (s), Göran Åstrand (m), Leo Persson (s), Rose-Marie
Frebran (kds), Ingegerd Sahlström (s), Björn Kaaling (s),
Birgitta Wistrand (m) och Monica Widnemark (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Elisabeth Persson (v)
närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.