Tillträdesförbud
Betänkande 2004/05:JUU32
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 11 maj 2005
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Beslut
Huliganer portas från idrottsarenorna (JuU32)
Från den 1 juli i år blir det möjligt att stänga ute kända våldsverkare från fotbollsmatcher och andra idrottsarrangemang. Beslutet om tillträdesförbud innebär att en person kan förbjudas att komma in på en idrottsarena när ett idrottsarrangemang anordnas där. Den som bryter mot förbudet kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillträdesförbudet får gälla högst ett år, men kan förlängas. Förbudet beslutas av allmän åklagare efter ansökan av idrottsorganisationerna. För att någon ska få tillträdesförbud ska det finnas risk att personen begår brott som stör ordningen eller säkerheten under arrangemanget. Vid riskbedömningen ska man ta hänsyn till om personen begått sådana brott tidigare i samband med idrottsarrangemang. Personer under 15 år kan inte få tillträdesförbud och brott som någon begått före 15 års ålder får inte vägas in.
- Utskottets förslag till beslut
- Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Motioner: 2
Propositioner: 1
Propositioner: 1
Från regeringen
- Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemangProposition 2004/05:77
Motioner från ledamöterna
Beredning, Genomförd
Senaste beredning i utskottet: 2005-04-07
Justering: 2005-04-28
Trycklov till Gotab och webb: 2005-05-02
Trycklov: 2005-05-02
Justering: 2005-04-28
Trycklov till Gotab och webb: 2005-05-02
Trycklov: 2005-05-02
Reservationer: 5
Betänkande 2004/05:JUU32
Betänkande 2004/05:JUU32
Alla beredningar i utskottet
2005-04-07
Huliganer portas från idrottsarenorna (JuU32)
Från den 1 juli i år blir det möjligt att stänga ute kända våldsverkare från fotbollsmatcher och andra idrottsarrangemang. Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till regeringens förslag om en ny lag om tillträdesförbud. Förslaget innebär att en person kan förbjudas att komma in på en idrottsarena när ett idrottsarrangemang anordnas där. Den som bryter mot förbudet kan dömas till böter eller fängelse i högst sex månader. Tillträdesförbudet får gälla högst ett år, men kan förlängas. Förbudet beslutas av allmän åklagare efter ansökan av idrottsorganisationerna. För att någon ska få tillträdesförbud ska det finnas risk att personen begår brott som stör ordningen eller säkerheten under arrangemanget. Vid riskbedömningen ska man ta hänsyn till om personen begått sådana brott tidigare i samband med idrottsarrangemang. Personer under 15 år kan inte få tillträdesförbud och brott som någon begått före 15 års ålder får inte vägas in.
Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2005-05-11
Debatt om förslag 2004/05:JUU32
Webb-tv: Tillträdesförbud
Dokument från debatten
- 2005-05-11Protokoll 2004/05:118
Protokoll från debatten
Anf. 117 Beatrice Ask (M)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 1, även om vi moderater som vanligt står bakom alla våra reservationer. Jag gör detta för tids vinnande.
Låt mig inledningsvis också säga att jag trodde att justitieministern kanske skulle komma till riksdagen i eftermiddag. Det händer ju inte varje dag, men i dag ska vi prata en hel del om fotboll och hotet mot fotbollen, och då hade det kanske varit kul.
Aftonbladet har i en mycket skrämmande artikelserie utmålat just läktarvåldet och huliganerna som "det största hotet mot den svenska fotbollen". Jag läste för någon vecka sedan en insändare i Göteborgs-Posten från en idrottsintresserad man vid namn Filip som skrev: "Ett besök på Gamla Ullevi i dag handlar tyvärr mycket om 100-200 människor som spyr ut sitt hat med diverse hatramsor. Det är inte speciellt roligt längre att gå med sina barn på IFK-matcher, ta med kunder eller kompisar." Det är så många känner det. Sportbladet har genom en alldeles färsk Sifoundersökning tagit reda på att 37 % av svenska folket skräms bort från fotbollsarenorna på grund av våldet i evenemangen.
Det värsta är att detta inte är ett nytt fenomen. I svensk fotboll mötte vi läktarvåld redan 1970 när IFK Göteborgs supportrar stormade Ryavallen i Borås. Man kan göra en lista på allvarliga incidenter och elände som därefter skett. Tyvärr har det inte blivit bättre, även om klubbarna, polisen och många andra försöker göra insatser.
Vi moderater ser mycket allvarligt på att idrottsevenemang störs av personer som bara är där för att bråka. Det handlar inte om vanliga bråk utan om en organiserad kriminell verksamhet, ofta mycket välplanerad. Det är allvarligt, eftersom publikens engagemang och respekt för sportsligt uppträdande är en viktig och integrerad del av en sund idrottskultur. Idrotten ska fostra säger vi, men på vilket sätt fostrar den när detta blir ett mer eller mindre vanligt inslag i verksamheten?
Det är naturligtvis helt orimligt att både publik, utövare och arrangörer ska vara otrygga, direkt rädda, i samband med och i anslutning till matcherna. Jag känner folk i Stockholm som över huvud taget inte går ut fotbollskvällar. De avstår inte bara från att gå på matcherna utan sitter hemma för att de inte vill åka tunnelbana samtidigt som en del av fotbollsbesökarna är ute.
Kostnaderna för säkerhetsarrangemang i form av poliser, vakter och mycket annat ligger i dag på orimlighetens gräns. Det verkar inte heller som det blir bättre. Det gör att vi välkomnar regeringens förslag om tillträdesförbud. Vi måste på olika sätt försöka ta i med hårdhandskarna mot den här utvecklingen. Däremot tycker vi att regeringen är lite naiv när den nästan bortser från de yngre bråkmakarna,
hang arounds
, som när man studerar detta oftast står för den lite grövre delen av verksamheten. De är helt gränslösa i sitt sätt att agera och används mycket medvetet av äldre kriminella i supportergängen.
Vi tycker därför från moderat sida att brott som man begått innan man fyllt 15 år ska beaktas vid riskbedömningen, och för beslut om tillträdesförbud när man sedan fyller 15 år. Det ska vara en belastning att ha varit med om den här typen av brottslig verksamhet. Det är det minsta man kan begära. Däremot vill vi ändå tro att det är bra att man, om man är så ung som 13-14 år, inte av åklagare utestängs från att gå på fotbollsmatcher eller annat. I någon mening har vi trots allt en tilltro till att idrotten och kulturen kring den har en positiv inverkan. Vi försöker dock att någorlunda balansera det hela. Därmed ger vi också ungdomar en extra chans samtidigt som vi försöker säga att vi inte vill vara med om att kriminella använder de yngsta medlemmarna i supportergrupperna som verktyg i en planerad förstörelseverksamhet eller bråkverksamhet. Det är den ena delen av reservationerna.
Vi tycker att regeringen varit omodern i sin utformning av regelverket för tillträdesförbudet. Det är bara arrangemang som ordnas av den organiserade idrottsrörelsen som ska omfattas av lagen. Vi tycker att lagens syfte måste vara att förebygga den brottslighet som kan uppkomma vid idrottsarrangemang, oavsett vem som ordnar dem. Det är ingen hemlighet att idrottsevenemang i dag kan ordnas av både bolag och andra och att de kan ha väldigt olika bakgrund. Det vore dumt att behöva komma tillbaka och ändra i lagstiftningen för att människor som vill vara med om ett idrottsevenemang ska kunna åtnjuta den trygghet som vi tycker att de ska ha. I denna fråga delar vi Justitiekanslerns bedömning, som pekar på de gränsdragningsproblem vi kommer att få med det försök till avgränsning som regeringen gjort.
Vi har i en reservation också tagit upp ett helt annat ämne, eller del av ämne, beträffande tillträdesförbud - något som regeringen inte lägger fram förslag om. Det gäller tillträdesförbud inom handeln. Det är märkligt att regeringen inte uppfattar snatterier och ordningsstörningar i företag och inom affärsverksamhet som problem på samma sätt som Coop, Ica, Svensk Handel och många andra. Framför allt har små företagare ett evinnerligt problem med enstaka människor som gång på gång kommer tillbaka och beter sig illa, förstör eller tar grejer. Det är klart att det borde finnas en ordning för att kunna avstänga dem från att störa verksamheten.
Det kan inte vara en rättighet att på andras bekostnad förstöra och bete sig illa. Det drabbar både kunder och affärsinnehavare. Därför har vi yrkat på att regeringen ska återkomma med ett konkret förslag till lagstiftning för att skapa ett tillträdesförbud som framöver även kan användas inom handeln.
Jag yrkar alltså bifall till reservation 1.
Anf. 118 Torkild Strandberg (Fp)
Herr talman! Det är roligt och glädjande att kunna konstatera att det råder stor enighet om att utestänga vissa individer, sådana som är kända för våld och ska vi kalla det sabotage, från fotbolls- eller hockeymatcher. Vissa av oss vill gå längre än andra, och här finns en oenighet. Jag vill därför passa på att yrka bifall till reservation 5.
Det vi emellertid är överens om är att det ska bli möjligt att utestänga huliganer från idrottsarrangemang. Jag är ganska ny i den här branschen och kan därför inte låta bli att göra en reflexion kring arbetet med att ta fram den här nya lagstiftningen. Under 90-talet ökade våldet och den brottslighet som har anknytning till idrott. Det blev ett allt större problem. Det är fråga om allvarlig brottslighet.
Arrangemang och saker som ska vara förknippade med lust och glädje kom i stället att i mångt och mycket handla om våld och hot. Det var till exempel inte längre självklart att man skulle ta med sina barn till en ståplats för att se en allsvensk fotbollsmatch. 1995 föreslog därför Trygghetsutredningen att det skulle bli möjligt att utestänga huliganer från idrottsarrangemang. I dag, tio år senare, diskuterar vi det i riksdagen, och lagen ska börja gälla från den 1 juli i år. Det har gått tio år.
Vad är det vi har väntat på? Jo, en till synes självklar lagstiftning om att den som går till en idrottsplats för att slåss och hota ska kunna portas. Jag tror att de som finns utanför detta hus, medborgarna, våra uppdragsgivare, betraktar det med viss förundran. Tio år för att få fram en lag som innebär att den som går till en idrottsplats för att slåss ska kunna utestängas! Tio år för att kunna utestänga våldsverkare från fotbollsmatcher! Är detta rimligt? Det tror jag är något som alla, men särskilt några, måste fundera ganska mycket över.
Några av oss vill utvidga tillträdesförbudet till att även gälla affärslokaler. Anledningen till det är att det varje år begås tiotusentals snatterier i Sverige. Andelen som upptäcks är mycket liten, och handlare drabbas hårt av den brottsligheten. En hopplöshet och en misstro mot den svenska rättsstaten breder ut sig bland dem som får sin försörjning av att sälja saker i affärer, bland handlare. Det sprids en misstro mot rättsstaten som jag inte tycker är förvånande, men den är skrämmande. I en undersökning som Företagarnas Riksförbund gjort svarar endast 18 % av företagarna - 18 % - att de anser att polisen gör ett bra jobb. Över hälften tycker att staten ger dem ett för dåligt skydd när det gäller brottsligheten.
Snatteribrott tror jag har ett starkt samband med övrig brottslighet i samhället. Det är inte bara tungt belastade kriminella personer, ofta missbrukare, som begår dessa brott, utan det finns ett samband även i en vidare mening. Ordspråket "det börjar med en knappnål och slutar med en silverskål" sammanfattar ganska väl vad det handlar om. Ett till synes ganska oskyldigt snatteribrott är ofta det brott som en ung person först begår. En fjärdedel av dem som grips och lagförs för snatteribrott är mellan 15 och 20 år.
Herr talman! Den enskilde butiksägaren kan inte, och ska inte, behöva stoppa den här kriminaliteten, de här snatterierna, själv. En butiksägare i Stockholm berättade att trots att han vidtagit alla tänkbara brottsförebyggande åtgärder - alla som varit på Ica eller Konsum vet att om man ska handla rakblad får man snart gå in i något som påminner om en bunker - försvinner det varje dag varor för stora värden. Den handlaren räknar med att vart hundrade plagg som han köper in för att ha i sin butik och sälja till människor i stället lämnar butiken i händerna på en tjuv eller en snattare.
Det handlar inte bara om att dessa brott för den enskilde näringsidkaren är svåra att stoppa, utan brotten har också ändrat karaktär. Personer som vet hur butiksstölderna utvecklats genom åren beskriver en utveckling där stölderna blivit fler och där många av gärningsmännen blivit alltmer professionella. Man kan tala om en professionalisering av snatterierna.
Det finns kriminella som specialiserat sig på vissa varor, vissa butiker eller vissa sätt att få ut sakerna ur butiken. Ofta handlar det om rena beställningsjobb. Det kan handla om choklad, det kan handla om rakblad, det kan handla om batterier. Det gods som stjäls och bärs ut ur affärerna säljs vidare, ibland till andra näringsidkare som är mindre nogräknade och ibland till vanliga medborgare.
Ett besök på Blocket visar vad det kan handla om. Jag håller här upp en annons från i förmiddags. Den handlar om att man kan köpa Gillettes Mach 3 Turbo rakblad till en bråkdel av priset på Konsum i Gamla stan. Intresserade kan efter debatten få telefonnumret av mig.
Regeringen och detta utskotts majoritet vill inte att tillträdesförbudet ska kunna gälla för butikslokaler. Argumenten majoriteten anför i det här betänkandet är att snattaren måste kunna handla mat eller gå till optikern - gå till optikern? Menar ni i majoriteten på alldeles fullt allvar att det är rimligt att en person som vid upprepade tillfällen har stulit glasögon, linsvätska eller någonting annat hos en optiker när han får problem med att läsa papper ska kunna gå till den här optikern och handla glasögon? Är det detta som är den viktiga invändningen mot att man inte ska utvidga förbudet till att gälla även för handeln? Menar ni att det är rimligt att man ska kunna handla glasögon i samma affär som man tidigare har stulit i?
Jag tror att det här handlar om att ni bortser från att varje människa har ett eget val. Man har en skyldighet som individ att träffa ett eget val. Man blir inte snattare. Man väljer att snatta. Det här handlar för mig om att ta parti. Ska vi ta parti för handlaren eller för optikern som varje dag, vecka efter vecka får sina varor stulna eller ska vi ta parti för personen som varje dag, vecka efter vecka stjäl av optikern eller handlaren? Det är det valet vi har att träffa.
För mig är valet givet, och jag har tagit ställning genom reservationen. Jag tycker att vi måste ta ställning för handlaren eller för optikern. Jag hoppas och förutsätter att ni också tar det partiet och att det kommer lagstiftning som innebär att man ska kunna hindra en person från att gå in till optikern eller handlaren.
Anf. 119 Johan Linander (C)
Fru talman! I dag ska vi besluta om en mycket viktig lag och förändring för svensk idrott. Jag är själv en mycket stor idrottsälskare, medlem i en supporterförening. Helst av allt står jag på Malmö stadions ståplatsläktare och ser när Sveriges bästa fotbollslag, Malmö FF, vinner.
Jag vill börja med att säga att nästan alla supportrar som står i klacken är där för att de älskar sporten och de älskar sitt lag. Nästan alla sköter sig på ett bra sätt. Visst händer det att man, kanske även jag, skriker något olämpligt ord när domaren har dömt en felaktig straff mot laget. Men med det är det nog.
Men det finns också de på läktaren som inte riktigt kan skilja på kärleken till lagen och brottslighet. På Malmöläktaren har jag personligen aldrig mött huliganer som bestämmer mötesplats med motståndarnas fans för att slåss. Men det finns tyvärr några fans i alla toppklubbar som uppträder på ett sådant sätt att de förstör för laget och förstör för oss andra supportrar, även om de egentligen är där för idrottens skull och inte för att ställa till med bråk.
I dag händer det att klubbar stänger av störande supportrar från arenorna. Problemet är att det inte finns något straff om de trots detta tar sig in på arenan. Det är det som vi i dag behandlar, att åklagare ska kunna fatta beslut om att med ett straffansvar utestänga personer från idrottsarrangemang. Det är ett steg i rätt riktning, men det är inte tillräckligt.
Centerpartiet står bakom fyra reservationer som finns i betänkandet, men jag nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2 under punkt 2 angående tillträdesförbud även för personer under 15 år. Självklart står jag även bakom samtliga fyra reservationer.
En av de frågor som jag tycker att Socialdemokraterna och de andra i majoriteten bör besvara här i dag är om man ser tillträdesförbudet som ett straff. Tycker ni det förstår jag att ni anser att barn under 15 år inte ska omfattas av tillträdesförbudet. Eftersom man inte är straffmyndig ska man inte heller kunna straffas. Men om ni liksom jag ser tillträdesförbudet som en borttagen möjlighet att se en match och inget straff blir ställningstagandet lite mer svårbegripligt.
Jag tycker att det är självklart att en 14-åring som överträtt ett tillträdesförbud inte ska kunna dömas för detta eftersom han inte är straffmyndig. Men det hindrar inte att lagen om tillträdesförbud även ska kunna omfatta dem som är under 15 år. Brottsbalken, med förbud mot misshandel och förbud mot stöld, och narkotikastrafflagen gäller även de som är under 15 år, även om de inte kan straffas för de brott de har begått.
I betänkandet kan man läsa beträffande frågan om personer under 15 år ändå ska kunna få tillträdesförbud att regeringen anför att personerna inte skulle kunna lagföras för överträdelse av förbud. Detta tycker jag är ett totalt ovidkommande argument. Det är olagligt för personer under 15 år att mörda någon, även om man inte kan straffa dem för det. Vi säger ju inte från samhällets sida att det är lagligt att göra saker bara för att man är under 15 år.
Jag tycker också att detta blir en illa riktad vänlighet mot ungdomar som begår brott. För mig har det ingen betydelse om det är en 14-åring eller en 15-åring som kastar en flaska i huvudet på motståndarnas målvakt. Han ska ändå inte vara välkommen till nästa match. En 14-åring som gör på det sättet ska få veta att man inte gör så. Därför är du inte välkommen på matchen nästa gång.
Det är faktiskt så också att klubben kan stänga av en person som är under 15 år. Varför ska då inte det tillträdesförbud som vi beslutar om kunna gälla? Är det mer rättssäkert att klubben själv beslutar om tillträdesförbud än att åklagaren ska kunna göra det enligt den lagstiftning som vi tar fram?
I betänkandet kan man också läsa att utskottet och regeringen tycker att rättssäkerhetsskäl talar emot förslaget eftersom skuldfrågan sällan är klar när den misttänkta är under 15 år. Men det finns inget som säger att skuldfrågan behöver vara mer oklar för att gärningsmannen är under 15 år. Polis kan utreda brott oavsett vilken ålder gärningsmannen har.
I praktiken kommer det att vara så att det är klubbarna som tittar på inspelade filmer, tv-sändningar och bilder för att se vem det var som gjorde den här saken, kastade flaskan i huvudet på målvakten. Då är det likväl utrett, oavsett om den som gjort det är 14 eller 15 år.
Fru talman! Jag tänkte nu gå över till de övriga tre reservationer som Centerpartiet står bakom. Vi har tidigare hört från mina borgerliga kolleger om tillträdesförbud när det gäller affärslokaler. Torkild Strandberg nämnde ett lite för lågt belopp. Vi fick av Svensk Handel för några veckor sedan i utskottet veta att det beräknas ske ca 20 miljoner stölder och snatterier från svenska affärer varje år, till totalt sett väldigt stora belopp. Affärsinnehavaren har redan nu rätt att neka en kund att komma in i affären. Men om personen ändå tar sig in kan han inte dömas för olaga intrång. Det är detta som borde förändras.
Ett av de argument som man kan hitta i betänkandet är att det skulle ha varit ett för stort intrång i den enskildes dagliga livsföring om han eller hon inte fått gå in och handla i affären. Om detta kan man säga minst två saker.
För det första är det upp till varje enskild person att sköta sig. Då blir det aldrig fråga om att man inte får komma och handla i affären. Om man begår brott får man väl räkna med att man inte får tillträde till den affär där man tidigare har begått brott. Jag tycker inte att det är så värst konstigt.
För det andra tycker jag att det är högst inkonsekvent av majoriteten att säga att det är okej för en affär att själv ensidigt sätta upp ett förbud för en person att komma in i affären. Det är ju helt lagligt, även om man inte har någon straffsanktion för det. Om det nu är så otroligt viktigt för den enskildes dagliga livsföring att han får gå och handla i affären borde inte affärsinnehavaren heller själv få sätta upp ett sådant förbud. Det man då säger är att det är okej att affärsinnehavaren sätter upp ett förbud, men det är också okej om personen i fråga bryter mot det förbudet.
Ett annat argument för tillträdesförbud på idrottsarenor men mot tillträdesförbud i affärer är enligt majoriteten att idrottsorganisationerna har särskild personal vid sina arrangemang, bland annat ordningsvakter, och att det vid idrottsarrangemangen ofta finns poliser närvarande. De flesta gånger finns det inte ens några ordningsvakter. Idrotts-Sverige är inte bara fotbollsderbyn mellan Djurgården och Hammarby. Det är oftare en division 5-match i fotboll, en seriematch i bordtennis eller en tävling i dressyr. Jag är i själva verket övertygad om att affärer oftare har ordningsvakter än idrottsklubbar.
Fru talman! Jag har tyvärr en del kvar att säga även om min talartid har gått ut. Jag hoppas att det är okej.
Den sista reservationen jag tänker ta upp i debatten är mitt yrkande om tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang än idrottsarrangemang. I reservationen nämns till exempel musikarrangemang - konserter eller festivaler. Nu kommer vi till något konstigt. I betänkandet kan man läsa att utskottet - majoriteten med Socialdemokraterna i spetsen - inte har någon information om att det förekommer brottslighet vid till exempel musikarrangemang. För mig känns det lite märkligt. Det är någon som har missat den mediala rapporteringen från till exempel Hultsfredsfestivalen. Egentligen vill jag inte peka ut Hultsfredsfestivalen som något större problem än andra, men det är den största festivalen vi har och är därför lämplig att använda som exempel.
Jag tog reda på hur det såg ut förra året. År 2004 anmäldes 272 brott på Hultsfredsfestivalen, varav 45 narkotikabrott. Det var ändå en stor nedgång från 130 narkotikabrott under festivalen 2003. Hasch, GHB, amfetamin och ecstasy var narkotika som polisen beslagtog. Hur kan majoriteten hävda att det inte finns information om brottslighet i samband med musikarrangemang?
Vad jag menar med min reservation är att tillträdesförbud även ska kunna finnas för dem som till exempel har åkt fast för narkotikaförsäljning. Har en person ena året blivit tagen för narkotikaförsäljning inne på Hultsfredsfestivalen, är det inte rimligt att den personen får tillträdesförbud nästa år? Allt detta är för att försöka minska brottsligheten och förhindra att ungdomar prövar på narkotika. Men detta säger Socialdemokraterna nej till, och jag skulle gärna vilja ha ett svar på varför.
Anf. 120 Britta Lejon (S)
Fru talman! Riksdagen har i dag att debattera och ta ställning till regeringens förslag om tillträdesförbud vid olika idrottsarrangemang. Förslaget innebär, som vi har hört, att en person kan förbjudas att komma in på en arena när ett idrottsarrangemang anordnas där.
Den svenska idrottsrörelsen har tre miljoner medlemmar och över 500 000 ideellt verksamma ledare - många av dem väldigt unga. Den är en oerhört värdefull del av vårt svenska samhälle. Genom idrotten ges framför allt våra barn och ungdomar goda möjligheter till en positiv utveckling och gemenskap. Att gå på fotbollsmatcher och andra idrottsevenemang är för många en folkfest och också en viktig del av det egna idrottsengagemanget. Vi måste se till att det kan fortsätta att vara så.
Bakgrunden till det nya lagförslaget är att det under 1990-talet förekom ett ökat antal brott i samband med olika idrottsarrangemang. Vi har fått se tillfällen då farliga situationer har skapats för en stor mängd människor av ett mindre antal individer. Vi har fått se våldsamheter inne på och utanför arenorna. Olika fyrverkeriartiklar har bränts av rätt in i folkmassor. Skadegörelse och misshandel har förekommit både nära arenorna och utanför dem.
Problemen förekommer fortfarande. Det finns visserligen redan i dag möjligheter med den nu existerande lagstiftningen att ingripa mot sådana våldsamheter och avarter när de utgör brott. Idrottsorganisationerna har också under de senaste åren tvingats inrätta olika system med bland annat vakter för att försöka avvärja dessa situationer. De avstänger personer från olika arrangemang redan i dag. Men, precis som vi har hört tidigare, bland annat från Johan Linander, om en person som klubbarna har förbjudit att närvara vid ett arrangemang ändå tränger sig in saknas i dag möjligheter att straffrättsligt ingripa - att ta bort personen därifrån. Många är de företrädare för idrottsrörelsen som länge har efterlyst en sådan möjlighet, det vill säga ett straffansvar för den som överträder ett förbud.
Trots insatser från både polis och idrottsorganisationer fortsätter alltså problemen. Den brottslighet som förekommer vid idrottsarrangemang drabbar polismän, ordningsvakter, enskilda. Den drabbar också allmänheten eftersom trivseln och tryggheten vid arrangemangen riskerar att försvinna. Dessutom kan den typen av brottslighet få stora och allvarliga konsekvenser eftersom det är många människor som trängs på en mycket begränsad yta.
Kulturutskottet i riksdagen har yttrat sig över regeringens förslag. Man anser att de åtgärder som hittills har vidtagits från polisen och Idrotts-Sverige inte har räckt. Kulturutskottet välkomnar därför regeringens förslag och menar att det kommer att göra tillträdesförbuden mer verkningsfulla. Man anser att det i förlängningen kommer att minska den idrottsrelaterade brottsligheten och skapa större säkerhet vid våra arrangemang.
Det förslag om tillträdesförbud som nu har utarbetats i nära samarbete med idrottsrörelsen betyder i korthet att en idrottsorganisation ansöker om tillträdesförbud hos allmän åklagare. Åklagaren får besluta om tillträdesförbud om det på grund av särskilda omständigheter finns risk för att just den personen kommer att begå brott under kommande idrottsarrangemang. Vid riskbedömningen ska man särskilt beakta om personen tidigare har begått brott i samband med idrottsarrangemang.
Om en person överträder ett tillträdesförbud är det i sig ett brott, och han eller hon kan dömas till böter eller fängelse i högst ett år. Tillträdesförbudet ska gälla för en viss tid, högst ett år, men man kan få flera tillträdesförbud på varandra. Åklagarens beslut kan prövas av allmän domstol.
Tillträdesförbudet kommer att hålla huliganerna borta från våra arenor. Tryggheten och trivseln kommer att öka. Bråkstakarnas attraktionskraft - eller de organiserade ligor som Beatrice Ask pratade om - och möjligheter att få med sig en svans av allt yngre kommer att minska. Vi kan alltså säga att tillträdesförbudet på flera olika sätt kommer att minska och också förebygga den idrottsanknutna brottsligheten. Idrottsrörelsen i Sverige kommer att kunna fortsätta att vara en positiv och viktig del av svenska samhället.
Den nya lagen föreslås träda i kraft den 1 juli i år.
Fru talman! Med dessa ord yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på motionerna.
Anf. 121 Johan Linander (C)
Fru talman! Det var många fina ord om Idrotts-Sverige. Det låter bra. Jag kan hålla med om detta.
Men vi fick ändå inte några vidare svar på de frågor som har ställts tidigare i debatten.
Det gäller till exempel den 14-åring som i dag kan stängas av av en klubb från att komma in på matcherna. Men Socialdemokraterna vill inte att de ska kunna stängas av på det sättet med hjälp av den här lagstiftningen. Jag kan förstå att man är rädd för att fatta beslut om personer som är under 15 år eftersom de inte är straffmyndiga. Men kan inte Britta Lejon hålla med om att det är mer rättssäkert att få ett beslut från en åklagare än från en klubb?
Jag vill även komma in på musikarrangemang, det vill säga tillträdesförbud till andra arrangemang än idrottsarrangemang. I betänkandet står det att ni inte har någon information om att det förekommer brottslighet vid musikarrangemang. Jag tog som ett exempel Hultsfredsfestivalen förra året. Där var 272 anmälda brott, varav 45 narkotikabrott. Jag tror inte detta egentligen är okänt för Britta Lejon och Socialdemokraterna. Vore det inte rimligt att en person som ena året tas för narkotikaförsäljning, kanske hinner sitta av sina sex månaders fängelse, hindras från att komma in efterföljande år på festivalen?
Anf. 122 Britta Lejon (S)
Fru talman! Johan Linander tar upp frågan om både unga och andra sorters arrangemang. När det gäller unga tycker vi från majoritetens sida att de resonemang som inte bara Centerpartiet utan för övrigt också Moderaterna för fram, och som på olika sätt handlar om att unga också borde omfattas av tillträdesförbudet, inte alls är den sortens utveckling vi vill se. Det är självklart ett problem om unga människor är en del av den brottslighet eller de övergrepp som pågår i samband med idrottsarrangemang, men det måste man lösa på andra sätt.
Jag trodde att vi hade en samsyn i Sveriges riksdag om att vi ska vara väldigt noga med den straffmyndighetsålder vi har. De förslag som Moderaterna och Centerpartiet nu lägger fram innebär att man börjar nagga på 15-årsgränsen.
Från Socialdemokraternas och majoritetens sida menar vi att unga människor på glid självfallet måste mötas av mycket kraftfulla åtgärder, men de åtgärderna måste handla om att vuxensamhället tar sitt ansvar just som vuxna i förhållande till dessa barn och unga. Åldern har betydelse. De är barn och unga. Det är vuxnas ansvar hur de uppfostras och vilka normer de vägleds av. Om vi lämnar vuxenperspektivet och i stället säger att dessa ungdomar ska bemötas med rättsapparatens verktyg har vi övergett vårt vuxenansvar, Johan Linander.
Anf. 123 Johan Linander (C)
Fru talman! Jag vill påminna om frågan om musikarrangemangen. Jag fick inte svar i den första repliken, men Britta Lejon har ytterligare en chans.
Jag uppfattar det så att Socialdemokraterna alltså tycker att tillträdesförbud är ett straff och att det därför inte ska omfatta 15-åringar. Då begriper jag att ni inte tycker att min reservation är vettig. Men jag ser inte tillträdesförbudet som ett straff, inte på något sätt. Det kan visserligen kännas som ett straff, definitivt - att inte få gå och se sitt favoritlag spela kan verkligen kännas som ett straff. Men i lagtekniskt hänseende är det inget straff. Det är en bortplockad möjlighet att inte få komma in på en arena.
Om Socialdemokraterna ska vara konsekventa borde man också hindra klubbar från att stänga av personer under 15 år från att komma in på arenorna. Det kan man göra i dag. Jag tror att Britta Lejon håller med om att det är rimligt och rättssäkert att en klubb i dag kan stänga av en 14-åring som har betett sig störande från att komma in på arenan. Men ett tillträdesförbud enligt lagen som åklagare skulle fatta beslut om är tydligen inte rimligt och rättssäkert.
Det kommer ytterligare en fråga om tillträdesförbud, och det gäller butikslokaler. Jag tror nog att mina borgerliga kolleger kommer in på detta i senare replikskiften, så jag låter dig svara på de här två frågorna och ta frågan om butikslokalerna senare.
Anf. 124 Britta Lejon (S)
Fru talman! Jag måste ändå uppehålla mig ytterligare något kring Centerpartiets hållning när det gäller våra barn och ungdomar. Jag kan inte för mitt liv begripa det ni föreslår i era reservationer, och det du säger i dina inlägg, på något annat sätt än att ni, även om det kanske inte är medvetet, kringgår straffmyndighetsåldern. Precis som man i den lokala fotbollsklubben kan korrigera uppförandet hos en ung kille eller tjej som inte har betett sig sjyst, oavsett om det är på plan eller utanför plan, genom olika sanktioner eller ibland kanske morötter, ska man självfallet kunna göra det också i större idrottsliga sammanhang.
Men vad vi pratar om här är någonting helt annat. Här är det att en åklagare skulle besluta om ett tillträdesförbud, och om man skulle överträda det är det brott som kan leda till fängelse. Jag vill inte - och jag tror egentligen inte att Centerpartiet heller vill det - se en utveckling där vi börjar kringgå straffmyndighetsåldern. Vi måste kunna lösa problem som uppstår i samband med att barn och ungdomar inte beter sig som de ska göra på andra sätt än med rättsapparatens verktyg.
Slutligen vill jag säga något om Hultsfred och andra sorters arrangemang. Självfallet är vi medvetna om att det förekommer brott också vid andra sorters arrangemang. Hultsfred har jag både besökt och haft samarbete med under min tid som ungdomsminister. Jag vet att man tar väldigt många bra initiativ, framför allt före arrangemangen, från arrangörernas sida med ett genomgående samarbete, bland annat med polisen, för att minska förutsättningarna för att brottslighet ska uppstå vid sådana arrangemang. Den vägen tror jag är den som leder längst. Jag är övertygad om att Hultsfred och andra arrangörer kommer att jobba vidare på det spåret.
Anf. 125 Torkild Strandberg (Fp)
Fru talman! Inledningsvis tycker jag att det är bra att den här lagstiftningen kommer, även om den enligt mitt förmenande inte är tillräckligt långtgående.
Jag skulle vilja ha en liten kommentar till min fråga i anförandet: Hur kommer det sig att det tar tio år från det att ett förslag läggs om ett väl känt problem innan man mäktar med att ha en lagstiftning för behandling i kammaren? Tio år är en oerhört lång tid. Det är längre tid än vad vi tvingar unga människor att gå i skolan i detta land. Tio år - det är lång tid.
Det andra gäller butikslokaler. För mig är det självklart att på en handling ska följa en konsekvens. Om en person väljer att snatta eller stjäla hos en optiker är det för mig fullständigt rimligt att man kan hindra den personen från att besöka just den optikern när han behöver nya glasögon som han känner att han vill betala för.
Vems parti tar Britta Lejon och Socialdemokraterna? Är det handlaren eller optikern, som får sina saker, glasögon och linsvätska stulna, eller är det den person som stjäl?
I betänkandet står det på s. 10: "Ett straffsanktionerat förbud att besöka vissa affärslokaler skulle därför kunna drabba den enskilde hårt." Precis! Det är ju det som är hela syftet med vårt förslag. Det ska kosta att stjäla från den lokala optikern. Det ska kosta att stjäla från den lokala Icahandlaren. Men socialdemokratin verkar närmast ha ångest inför det faktum att på en handling ska följa en konsekvens.
Anf. 126 Britta Lejon (S)
Fru talman! Jag vet inte om jag ska välja att förbise det sista. Jag gör det.
Jag väljer i stället att börja i den ända där Torkild Strandberg själv började, nämligen med frågan varför det har tagit tio år. Jag är inte helt säker på att det har tagit exakt tio år, men det har tagit tid. Det är möjligt att orsaken till att Torkild Strandberg tycker att detta är förvånande är att det var ett tag sedan Folkpartiet satt i regeringen och kanske inte minns så väl vilken möda man måste lägga ned om man ska komma med lagförslag som är väl genomarbetade.
Anledningen till att det har tagit tid, om jag ska sluta raljera och vara lite mer saklig, hänger ihop med Torkild Strandbergs andra fråga. Det var faktiskt så att regeringen tidigare kom med ett annat förslag om tillträdesförbud som var utformat på ett annat sätt. Där var just den fråga som Torkild Strandberg efterlyser, om man inte kunde ha ett tillträdesförbud också till butiker av olika slag, om det inte kunde vara ett bra förslag. Regeringen lade fram ett sådant förslag och skickade ut det på remiss. Om Torkild Strandberg har läst remissvaren kan han förstå varför det har tagit lite tid, för förslaget sågades ganska radikalt jäms med fotknölarna. Jag skulle kunna citera några av remissvaren, men det kanske inte finns tillräckligt med tid för det.
En av anledningarna till att det har tagit tid är just att man har försökt göra det Torkild Strandberg efterlyser, nämligen titta om man kan ha ett tillträdesförbud också till butiker. Det visar sig vara svårare och ha betydligt större implikationer än när det gäller arenor och idrottsarrangemang. Det är skillnad på mataffärer och fotbollsarenor. Det är större risk att många personer drabbas på en fotbollsarena än om något brottsligt inträffar i en mataffär. Tillträdesförbudet till arenor är inte lika ingripande för den enskildes livsföring som ett tillträdesförbud till mataffärer.
Anf. 127 Torkild Strandberg (Fp)
Fru talman! Britta Lejon! Jag har full respekt för att en komplicerad lagstiftning, som rör människors rörelsefrihet i samhället, kan ta tid. Det här handlar dock inte om lite tid utan om tio år. Vi måste komma ihåg vad det är vi pratar om. Det handlar om att människor som slåss, hotar och trakasserar inte ska få gå på fotboll. Vi talar inte om kärnfysik, utan om att människor som slåss och hotar andra människor inte ska få gå på fotboll.
Det kan rimligen inte vara den mest komplicerade frågan som den socialdemokratiska regeringen har att hantera, men det tar tio år.
Frågan, återigen: Hur står det egentligen till? Vems parti tar Britta Lejon? Är det den bestulna optikern, som ni refererar till i betänkandet, eller är det personen som stjäl?
För tillfället är det personen som stjäl som ska ha en given rätt att handla glasögon hos den som den stjäl från. Det är det ni står för. Men jag skulle gärna vilja höra en kommentar kring detta.
I dag kan man dömas för olaga intrång om man tar sig in på en soptipp - det har jag kontrollerat. Men man kan inte i ert Sverige dömas för olaga intrång - och ni vill inte att det ska vara så - om man återvänder gång efter gång till en butik där man har stulit. Ni tycker att det är en mänsklig rättighet att man ska få handla av handlaren som man stjäl av. Jag skulle gärna vilja höra en kommentar kring detta.
Anf. 128 Britta Lejon (S)
Fru talman! Ja, det ska du verkligen få.
Om Torkild Strandbergs kolleger hade använt sin tid i regeringen till att sätta i gång ett lagstiftningsarbete om tillträdesförbud hade vi kanske haft ett sådant här tillträdesförbud tidigare. Men nog om detta. Lagstiftningsarbete tar tid.
Vems parti tar vi? frågar Torkild Strandberg. Och med någon sorts retorisk abrovink som jag inte riktigt kan förstå hur man kan få till påstår han att detta betänkande på något sätt skulle kunna vara som att vi från majoritetens sida står på snattarnas sida. Självfallet är det inte så. Det är inte tillåtet att stjäla i svensk lagstiftning. Det kommer det inte att vara i morgon heller. Kanske skulle också en del av de insatser som man redan i dag gör, både från Svensk Handels sida och från polisens sida, kunna vara ännu effektivare än vad det är när det gäller att stoppa de problem som finns med snatterier och organiserade stöldligor som vi ser.
Flera av oss i utskottet fick det tvivelaktiga nöjet att lyssna på Svensk Handel när de beskrev problemen med snatterier i butiker i dag. Det är stora problem - det håller jag verkligen med om - och vi måste se till att man från samhällets sida men också från Svensk Handels egen sida kan göra mer än vad man gör i dag.
Jag vill bara säga något för att få Torkild Strandberg att om möjligt förstå varför vi inte tror att det är ett bra sätt att lösa de problemen med ett tillträdesförbud. Några av de synpunkter som kom förra gången när det gällde kritiken på det tidigare förslaget handlade om att man ifrågasatte om de som har begått allvarliga brott, till exempel rån, verkligen skulle avhålla sig från fortsatt brottslighet på grund av ett tillträdesförbud. Man ansåg också att det fanns en risk att snatteri, om man hade tillträdesförbud i en affär, bara skulle förflyttas till en annan affär. Man undrade också om det inte vore rimligare att de resurser som handeln anser sig ha för att övervaka meddelade tillträdesförbud i stället skulle kunna användas till att övervaka misstänkta snattare.
Anf. 129 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Britta Lejon berättade att den nya lagen kan bli effektiv för att stoppa huliganer. Jag tror också att det är så. Det är därför som vi välkomnar den. Man kommer nämligen att kunna besluta om ett tillträdesförbud för en del av de ungefär 500 riktigt grova huliganer som finns.
Problemet, och det som vi har belyst i en reservation, är att väldigt unga kan utnyttjas och utnyttjas. Jag kan hänvisa till bland annat Tore Brännberg, som är doktor i socialpsykologi i Göteborg och som har skrivit en hel del i ämnet. Han påpekar att småkillarna är värst därför att de inte är fullvärdiga medlemmar i de här gängen. De har alltså någonting att bevisa, hur tuffa de är och vad de kan åstadkomma.
Bakgrunden till att vi moderater tycker att man ska göra något när det gäller de något yngre är att de kan utnyttjas och peppas till att göra sådant som de inte borde. För att undvika det säger vi, som en brottspreventiv åtgärd: Deltar man i brottslig verksamhet fast man inte är straffmyndig är det något som får konsekvenser senare. Man ska ju inte åka på trimmad moped för tidigt om man vill ha ett körkortsbevis. Det är inte svårare än så. Jag tycker att när man har fyllt 15 ska man veta att det, om man har varit inblandad i sådant här, är någon som har registrerat det. Man vet då att det kommer att ligga en till last. Svårare än så är det inte.
Jag förstår inte varför Socialdemokraterna inte kan fundera över detta. Vi ser ju när det gäller ungdomskriminalitet över huvud taget att 15-åringarna inte kommer som oskrivna blad, tyvärr, utan de är oerhört belastade redan tidigare. Och när det gäller huliganverksamhet vet vi att det definitivt är så.
Jag vill så gärna att unga killar och tjejer ska kunna gå på fotboll eller andra evenemang och faktiskt vara med där på ett sunt sätt och att vuxna ska ta sitt ansvar och så vidare. Men jag ser på detta ungefär som jag ser på det här med risken att man inte får tillstånd för att ta körkort.
Anf. 130 Britta Lejon (S)
Fru talman! Jag tror säkert att Moderaterna och Beatrice Ask leds av en allvarlig oro och försöker hitta verktyg för att minska risken för att unga utnyttjas av äldre på ett otillbörligt sätt och för brottsliga syften. Och det här gäller inte bara vid idrottsanknuten brottslighet, utan sådant ser vi faktiskt exempel på också i andra sammanhang. Det finns olika gäng som bedriver olika former av kriminell verksamhet på olika håll i landet där unga människor skickas fram. Och det är ett problem. Det är bara att konstatera att på de håll i landet där polisen och de sociala myndigheterna samarbetar effektivt och väl - där man har koll på personerna och där man kanske också har hyfsade geografiska och personella förutsättningar för att ha det - går det att komma till rätta med de här problemen.
Men från majoritetens sida - med risk för att upprepa mig något med tanke på vad jag sade till Johan Linander - kan vi inte se att det är ett långsiktigt effektivt sätt att använda oss av rättsapparatens verktyg i första hand. Det kan inte vara verktygen med polis, åklageri eller tillträdesförbud i det här fallet som är de viktiga och rätta resurserna som vi ska sätta in för att motverka den här utvecklingen, tvärtom. Oavsett om det handlar om idrottsanknuten brottslighet där unga skickas fram i första ledet eller om det handlar om gänganknytning i andra sammanhang måste vi se till att polisen arbetar tillsammans med de sociala. När man uppmärksammar att det finns unga människor i de här svansarna hojtar man till. Och vi drar in de vuxna, föräldrar i första hand, om det finns föräldrar. Men om inte föräldrarna finns där för sina barn måste det handla om skolan eller de sociala myndigheterna och deras insatser.
Självfallet ska vi svara mot de här unga människorna men inte med rättsapparatens verktyg.
Anf. 131 Beatrice Ask (M)
Fru talman! Det är inte rättsapparatens verktyg. Problemet är ju att polisen inte gör någon uppföljning. Man skriver inte upp det. Man får inte upplysningar när man bara lämnar det till socialtjänsten, som i bästa fall fungerar.
Vi säger att när det gäller just huligangängen, där vi har de här svansarna där man försöker kvalificera sig, måste det vara en tydlig regel om att det faktiskt noteras och kommer med så att polis och åklagare, när dessa personer blir större, ser om de har varit med i de här sammanhangen. Annars kommer de som ett blankt blad och används och skolas in i kriminalitet innan polisen och andra kan agera. Så det är snarast ett praktiskt verktyg. Det är en brottsförebyggande insats som vi försöker lägga in i det här regelverket.
Sedan måste jag få ställa en fråga, även om jag inte kommer att kunna bemöta svaret: Varför i hela friden är det bara idrottsevenemang som anordnas av idrottsorganisationer som ska omfattas av det här regelverket? I dag är ju idrotten väldigt kommersialiserad med blandformer av alla möjliga slag. Jag kan tänka mig att Rix och Megapol skulle kunna ordna en stor basketturnering eller något annat. Ofta när det är ungdomsaktiviteter i Stockholm är det just företag som sponsrar därför att idrottsföreningarna inte gör det.
JK har pekat på att man här får gränsdragningsproblem. Det är klart att det borde vara ett vidare perspektiv på det här, för ni kommer att få revidera detta rent praktiskt framöver. Jag tycker att det är synd när man tar ett bra grepp.
Anf. 132 Britta Lejon (S)
Fru talman! Ditt första påpekande handlade om de unga, och du påstod också att polisen inte gör någon uppföljning. Visst, det finns alldeles för många exempel på att polisen inte följer upp och inte har tillräckligt goda kontakter med sociala myndigheter för att kunna dra sitt strå till stacken, så att vi kan få koll på de här unga människorna på glid. Men det finns gudskelov också andra exempel, Beatrice Ask, runtom i landet där polisen faktiskt har ett gott samarbete med de sociala. Och där får de sociala myndigheterna och skolan och vuxna faktiskt koll på de här unga.
Jag hyser sympati för det ni vill göra. Vi är helt övertygade om att vi vill åstadkomma samma sak men att vårt val av verktyg är bättre. Vi måste hålla fast vid någon sorts straffmyndighetsålder. Jag noterar ändå att nu har både Moderaterna och Centerpartiet och Folkpartiet i andra sammanhang varit ute och viftat kring detta med straffmyndighetsåldern. Det är så jag tolkar Moderaternas inlägg i den här frågan, även om jag ser att Beatrice Ask ruskar på huvudet. Vi får återkomma till det.
Slutligen gäller det andra arrangemang. Det är viktigt att avgränsa vad som är det straffbara området. Även om det som Beatrice Ask säger kan förekomma idrottsarrangemang som delvis sponsras eller arrangeras av Mix Megapol eller vem som helst har de större idrottsarrangemangen på något sätt koppling till den organiserade idrottsrörelsen. Vi har från majoritetens sida gjort bedömningen att för att man ska uppnå ett väl avgränsat straffbart område är det en mycket adekvat och rimlig avvägning att koppla det till Idrotts-Sverige. Idrotts-Sverige är stort som bekant.
Anf. 133 Rolf Olsson (V)
Fru talman! Dagens betänkande med förslag om lagstiftning om möjlighet att besluta om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang anser vi i Vänsterpartiet vara ett nödvändigt förslag. Vi står också bakom propositionen som föranlett betänkandet. Jag vill ge några kortfattade kommentarer.
Fru talman! Det är nödvändigt, tycker jag, att få uttrycka att det är trist och tråkigt att vi måste fatta dessa beslut om ökat skydd mot brottslighet under idrottsarrangemang. Idrottsrörelsen är ju utomordentligt starkt folkligt förankrad, och idrotten ger oss miljoner svenskar som är idrottsintresserade underhållning, spänning, gemenskap och starka upplevelser. Det är bedrövligt och nedslående att en ganska liten klick vålds- och brottsbenägna personer utvecklar kriminella aktiviteter som innebär att de utsätter många andra människor för stora faror och dessutom riskerar att förorsaka omfattande ekonomisk skadegörelse.
Det är inte desto mindre alldeles nödvändigt att ta detta beslut om tillträdesförbud, för det saknas i dag tillräckliga möjligheter att avlägsna eller straffrättsligt ingripa mot personer som överträder fattade beslut om förbud att närvara vid arrangemang. Med detta lagförslag kan alltså en viktig lucka fyllas igen. Idrottsrörelsen ska som hittills arbeta för att skapa så trivsamma och säkra arrangemang som möjligt och utgör därmed genom sin förebyggande roll huvudaktören, men samhället och de rättsvårdande myndigheterna måste ha möjligheter att kunna stödja och ingripa när våldsamheter och brottslighet hotar att prägla idrottsarrangemangen.
Fru talman! Genom att samhället reagerar och skärper lagstiftningen på detta område skickas också en tydlig signal inte minst till unga människor att samhället fördömer och beivrar huliganverksamhet på och utanför läktarna. I det här fallet är vi övertygade om att det kan ha en förebyggande effekt inte minst på unga människor och därigenom minska nyrekryteringen till de gäng som ägnar sig åt läktarvåld och liknande kriminell verksamhet.
Vi måste också komma ihåg och kraftfullt stödja det synnerligen viktiga arbete som de seriösa supporterklubbarna bedriver. Det gör de inte minst bland de yngre åskådarna och supportrarna. Vi kan i Sveriges riksdag stifta lagar inom många olika områden, och det ska vi göra, men vi ska inte för ett ögonblick glömma att det förebyggande arbetet, de goda exemplen och det uppoffrande arbete som folkrörelserna bedriver - dit räknar jag supporterklubbarna - är ett helt omistligt inslag i ett demokratiskt samhälle. Låt oss alltså bygga på det och stödja det i första hand. Det gäller i allra högsta grad insatser riktade till personer under 15 år som tas upp i några av reservationerna.
Det är självklart allvarligt - vi är helt överens om det - när mycket unga människor under 15 år begår brott. Det gäller naturligtvis också idrottsrelaterad brottslighet. Personer under 15 år är barn. Vi tror att det i många fall är äldre personer som utgör de främsta drivkrafterna i den här typen av kriminalitet, och vi är övertygade om att vi kan förvänta oss en förebyggande och avskräckande effekt på de yngre när vi nu beslutar om nya åtgärder. Det är också så att när ett barn under 15 år begår brottsliga handlingar gäller det att man anmäler detta till socialnämnden för vidare utredning och åtgärder enligt socialtjänstlagen. Det är en ordning som gäller i dag och som Vänsterpartiet menar ska gälla också i fortsättningen.
Fru talman! Jag yrkar med detta bifall till förslaget i betänkandet.
Beslut, Genomförd
Beslut: 2005-05-11
Förslagspunkter: 5, Acklamationer: 3, Voteringar: 2
Protokoll med beslut
- 2005-05-11Protokoll 2004/05:118
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang m.m.
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen antar regeringens förslag till
1. lag om tillträdesförbud vid idrottsarrangemang,
2. lag om ändring i lagen (1998:620) om belastningsregister.
Därmed bifaller riksdagen proposition 2004/05:77.Tillträdesförbud även för personer under 15 år m.m.
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:Ju34 yrkande 1 och 2004/05:Ju35 yrkande 1.- Reservation 1 (m, fp, kd)
- Reservation 2 (c)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (m, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 122 0 0 22 m 0 51 0 4 fp 0 35 0 13 kd 0 24 0 9 v 24 0 0 5 c 1 0 17 4 mp 14 0 0 3 - 0 0 0 1 Totalt 161 110 17 61 Idrottsarrangemang som anordnas av annan än idrottsorganisation
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 2.- Reservation 3 (m, c, fp, kd)
Tillträdesförbud vid andra typer av arrangemang
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju35 yrkande 2.- Reservation 4 (c, fp)
Brott och ordningsstörningar i affärslokaler
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion 2004/05:Ju34 yrkande 3.- Reservation 5 (m, c, fp, kd)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 5 (m, c, fp, kd) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 122 0 0 22 m 0 50 0 5 fp 0 35 0 13 kd 0 24 0 9 v 24 0 0 5 c 0 17 1 4 mp 14 0 0 3 - 0 0 0 1 Totalt 160 126 1 62
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.