Tillgängligheten till offentliga lokaler och på allmänna platser

Betänkande 2000/01:BoU5

Var är betänkandet nu?

Betänkandet är färdigbehandlat

Debatt: 2001-03-07
Planerat ikraftträdande: 2001-07-01
Trycklov: 2001-10-11

Hela betänkandet

DOCX

PDF

Webbsida

Beslut i korthet

Ökad tillgänglighet i den offentliga miljön (BoU5)

Riksdagen beslutade om ändringar i plan- och bygglagen som innebär att tydligare krav ska kunna ställas på användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i samband med iordningställande och ändring av bl.a. allmänna platser. Vidare blir det möjligt att ställa krav på att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas i vissa befintliga offentliga miljöer. Lagändringen träder i kraft den 1 juli 2001.

Utskottets förslag till beslut: Utskottet lagförslag ansluter till regeringens förslag men har i ett avseende formulerats något annorlunda i syfte att förtydliga regeringens avsikt med lag ändringen. Vidare föreslås vissa kompletteringar av lagteknisk natur. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Bifall till utskottets hemställan

Visa hela betänkandet

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Förslaget avser 1 proposition och 6 motioner.

Från regeringen

Proposition 2000/01:48 Tillgänglighet till offentliga lokaler och på allmäna platser

Från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Betänkandet bereddes senast i utskott 30 januari 2001, justerades 22 februari 2001 och fick trycklov 11 oktober 2001.

Alla beredningar i utskottet

2001-01-30

Ökad tillgänglighet i den offentliga miljön (BoU5)

Bostadsutskottet föreslår att riksdagen, med vissa förtydliganden, godkänner regeringens förslag till ändringar i plan- och bygglagen som innebär att tydligare krav ska kunna ställas på användbarhet för personer med nedsatt rörelse- eller orienteringsförmåga i samband med iordningställande och ändring av bl.a. allmänna platser. Vidare blir det möjligt att ställa krav på att enkelt avhjälpta hinder ska undanröjas i vissa befintliga offentliga miljöer. Lagändringen föreslås träda i kraft den 1 juli 2001.

Debatt, Genomförd

Information kommer.

Debatt om förslag 2000/01:BoU5

Webb-tv: Tillgängligheten till offentliga lokaler och på allmänna platser

Dokument från debatten

Protokoll 2000/01:75 2001-03-07

Protokoll från debatten

STEN LUNDSTRÖM (V)

Anf. 210 STEN LUNDSTRÖM (V)

Fru talman! Nu tar Åsa Torstensson verkligen i. Det är inte säkert att vi har så olika åsikter i den frå- gan. Men jag tycker att man måste problematisera frågan på ett helt annat sätt än vad ni gör genom att välja ut några kommundelar i några större kommuner i Sverige. Det är en mycket större demokratifråga. Man måste faktiskt fundera på hur vi ska ha det när det gäller kommunnivåerna. Det ser väldigt olika ut i Sverige, och det är väldigt olika förutsättningar. Man bör ha en strategi och en vision av hur det ska se ut. Jag vill gärna fundera på detta. Men just nu tycker jag att det känns lite konstigt att man bara låter vissa bryta sig ur systemet utan att tänka på hur det blir i fortsättningen och vilka följder det får.

ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Anf. 211 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Fru talman! Jag skulle vilja ställa en motfråga. Vi har haft kommundelningar sedan storkommunsam- manslagningen som har skett i olika led. Efter 1971 har vi haft ett antal kommundelningar. Det kan inte vara så att det bara är storleksmässigt mindre kom- muner som ska kunna dela sig och inte storstads- kommunerna. Det perspektivet tror jag är väldigt viktigt att vi har allihop. Men då handlar det också om att skapa just de redskapen, så att människor, var och en utifrån sitt område, ges möjlighet att bli så starka i sin övertygelse att de klarar av att sköta om sitt eget hus så att detta förverkligas steg för steg.

STEN LUNDSTRÖM (V)

Anf. 212 STEN LUNDSTRÖM (V)

Fru talman! Som vanligt när man kommer långt ned på talarlistan är det mesta redan sagt. Som redan har framgått har vi på två punkter i det här betänkan- det en majoritet som inte är så vanlig, dvs. de fyra borgerliga partierna och Miljöpartiet, och s och v är reservanter. Vi i majoriteten är ense om att föreslå riksdagen att göra två tillkännagivanden till regeringen. Det första gäller ett eventuellt bildande av Tors- landa kommun. Som många har sagt var det en stor andel av de röstande i Torslanda, hela 64,6 %, som vid folkomröstningen i samband med valet 1998 var för en delning. Ärendet har sedan behandlats i Göte- borgs kommunfullmäktige, i länsstyrelsen och i Kammarkollegiet. Majoriteten i Göteborgs fullmäkti- ge avstyrkte en delning, men Folkpartiet och Mode- raterna reserverade sig. För mig är det naturligt att följa den linjen. Jag tycker att människorna på det lokala planet själva ska ha stort inflytande. Flera tidigare talare har utvecklat detta väldigt väl, så jag ska inte upprepa det. Vi har också i bostadsutskottet blivit uppvaktade av företrädare för Nätverket för Torslandas framtid, som på ett övertygande sätt har argumenterat för en delning. Jag står alltså bakom utskottsmajoritetens uppfatt- ning att vi ska ge regeringen till känna att det är na- turligt att redan nu ompröva frågan om en delning. Det andra tillkännagivandet gäller Ljungskile kommun. Jag behöver inte gå närmare in på detta, då det redan är berört. Också där ställer jag mig själv- fallet bakom utskottets hemställan. Folkpartiet står också bakom fyra reservationer - nr 4, 5, 6 och 7. Jag tycker inte att det finns anledning att gå in på dem alla, men jag vill beröra ett par av dem. Reservation 5 gäller försöksverksamhet med regi- onal självstyrelse. Folkpartiet har sedan mycket länge arbetat för tillkomsten av regionparlament, och jag har själv i mitt eget län aktivt jobbat för att vi ska ansöka om att få delta i försöksverksamhet. Tyvärr har jag inte fått med mig de stora partierna. Det var vi fem lite mindre som skrev på ansökan. Jag kan alltså livligt understryka det som står i reservationen, dvs. att ett regionalt självstyrelseorgan på ett helt annat sätt än en länsstyrelse, med dess dubbla lojaliteter, kan agera med regionens bästa för ögonen. Regionerna får allt större betydelse, inte minst i det europeiska samarbetet, där vi blir alltmer involve- rade. Bl.a. av den anledningen tycker jag att det är självklart att påskynda arbetet med fler försök och att snarast låta de försök som nu bedrivs övergå i perma- nent verksamhet. Själv är jag av den uppfattningen att det är direktvalda regionparlament som är den enda lösningen, inte någon typ av kommunförbund. Jag yrkar alltså bifall till reservation 5. Reservation 6 handlar, som här har sagts, om en avveckling av landshövdingeämbetet i försökslänen. Bl.a. Owe Hellberg har på ett utmärkt sätt utvecklat skälen för den reservationen. Folkpartiet har ingen egen motion i frågan, men jag delar helt Miljöpartiets och Vänsterns uppfattning att det inte finns någon anledning att ha landshövdingeämbetet kvar i de län där försök pågår med regional självstyrelse, försök som förhoppningsvis ska permanentas. Jag yrkar alltså bifall också till reservation 6.

ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Anf. 213 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Fru talman! Jag ska egentligen bara ställa en fråga med tanke på bifallsyrkandet från Yvonne Ångström till reservationen som berör försöksverksamhet med regionalt självstyre. Under eftermiddagen hade vi en omröstning i kammaren som berörde just detta i samband med konstitutionsutskottets betänkande 12, som handlade om ändrad regional ansvarsfördelning. Där fanns en reservation där det stod: "Samtliga regioner bör där- för ha direktvalda regionfullmäktigeförsamlingar som högsta beslutande organ och försöken med direktval- da regionorgan bör permanentas från 2003." Jag be- klagar bara att folkpartisterna och kristdemokraterna inte ställde upp på den reservationen.

STEN LUNDSTRÖM (V)

Anf. 214 STEN LUNDSTRÖM (V)

Fru talman! Jag ska gärna svara på det, Åsa Tors- tensson. Jag hade inte hunnit gå igenom det betän- kandet före omröstningen. Jag gjorde själv den re- flexionen när vi kom hit, men då var det för sent att ställa frågan till min partikamrat. Jag ville heller inte rösta mot partiet, vilket vi ju inte brukar göra. Annars kan jag säga att dessa tankar gick väldigt tydligt ge- nom mitt huvud.

ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Anf. 215 ULLA-BRITT HAGSTRÖM (Kd)

Fru talman! Det här sista var så spännande att jag nästan kom av mig och glömde vad vi skulle prata om. Men det där är naturligtvis vår verklighet. Vi har en del att göra på dagarna och kvällarna och hinner inte ta ställning till alla våra övriga utskotts ärenden, särskilt inte vi i småpartierna som är ensamma. Cen- terns och Folkpartiets representanter och jag ska svara för alla frågor i våra egna utskott. Men vi har ändå haft en del intressanta frågor att ta ställning till när det gäller länsindelningar, kommundelningar och landshövdingeämbetet. Ewa Thalén Finné har redogjort för utskottsmajo- ritetens uppfattning vad beträffar Torslanda och Ljungskile kommun, så det behöver jag inte orda mer om. Däremot tänker jag bemöta Owe Hellberg med anledning av detta och tala om att vi är oerhört kon- sekventa i Miljöpartiet. Vi tycker att när man genom- för folkomröstningar av det här slaget ska de följas, och det tycker vi även när det gäller Heby kommun. Det är inte det som frågan gäller. Jag vet att det är många som vill pådyvla oss den uppfattningen bara för att vi inte stöder den här motionen, men så är det inte. Vi inser helt och fullt att detta är någonting som har lagts på regeringen att besluta om. Såsom har klargjorts i dag är det så att om regeringen bestämmer sig för ett ja i den här frågan kommer den upp till riksdagen som ett tillkännagivande om vilken länsin- delning vi ska ha. Då kommer vi naturligtvis med glädje att bifalla den nya länsindelning som blir aktu- ell, nämligen att Heby kommun ska tillhöra Uppsala län i stället för det län man tillhör nu i enlighet med dess eget önskemål. Torslanda och Ljungskile måste bedömas ur ett helt annat perspektiv. Detta kommer inte alls till riksdagen på det sättet. Anledningen till att vi anser att en omprövning bör göras när det gäller Torslanda är att det har tillskapats en kommundemokratikom- mitté med det klara direktivet att undersöka hur man ska kunna underlätta kommundelningar. Det här är en demokratifråga av största vikt. Torslanda har försökt och visat, och fått Kammarkollegiet med sig åtmins- tone till en början i utredningen, att detta skulle kunna vara till gagn både för Torslanda och för Göteborgs kommun. Sedan blandade man in Askim och flera andra delar av Göteborg och blandade på så sätt bort korten lite grann, tycker jag. Om man säger att en kommun som Torslanda inte skulle vara livsduglig, vad skulle man då säga om Ödeshög, som en gång i kommunsammanslagningen blev Ödeshögs kommun med ungefär 6 000 invånare? Det skulle inte vara tillåtet enligt den här kartan som talar om vid vilken storlek kommuner skulle kunna bildas över huvud taget. Vi kan inte smeta ut en jämn invånarindelning i landet och säga: Så här stor måste en kommun vara med så här stor skattekraft. Jag kan meddela att Ödeshög ligger långt under medelskattekraften i riket, men vi envisas med att vara en egen kommun. Jag tycker att andra skulle få chansen. Vadstena bröt sig ur Motala kommun en gång. Det vara bara 8 000 invånare. Där ställer jag helt upp på utskottsmajori- tetens förslag och yrkar avslag på reservation 2. Detsamma gäller Ljungskile kommun. Den har inte ens bevärdigats en utredning. Det är samma sak där. Regeringen bör få chansen att ta upp de här frå- gorna - både en omprövning av Torslandafrågan och att Kammarkollegiet verkligen gör en utredning åt Ljungskile i den anda som Kommundemokratikom- mittén ska verka. Nu kommer de att lägga fram ett förslag den 31 maj, om de inte får tiden förlängd. Då kan det vara möjligt för regeringen att ompröva de här frågorna. När det gäller länsindelningen lär regeringen få avgöra de frågorna. Vi har hört förut Ewa Thalén Finné säga att vi ska återremittera ärendet, men jag tycker att det bara fördröjer handläggningen av frågan om Torslanda och Ljungskile, och det förändrar ing- enting vad gäller Heby. Det är regeringen som avgör. De kan visserligen få en vink om att vi med glädje kommer att tillstyrka ett ja. Där blir det anledning för regeringen att ta ställning till flera sådana här frågor i samband med regionindelningar och annat, så att det kan inte vara någonting en gång för alla givet hur ett län eller ett landsting ska se ut. Jag hoppar över till försöksverksamheten med re- gional självstyrelse. Där är det ett mycket egendom- ligt förbiseende. Efter Owe Hellbergs påpekande såg jag att Miljöpartiets motion K401 yrkande 12 har bakats in i en reservation som jag inte ställt mig bak- om. Det ser väldigt egendomligt ut, så jag sällar mig till Owe Hellbergs mycket välvilliga inställning till vår motion och yrkar alltså bifall till K401 yrkande 12 liksom K401 yrkande 13, där vi har fått sällskap av Vänstern och Folkpartiet i att försöka avveckla landshövdingeämbetet i försökslänen. Jag yrkar alltså bifall till reservation 6.

RIGMOR STENMARK (C)

Anf. 216 RIGMOR STENMARK (C)

Fru talman! Jag tycker att det är beklagligt att Miljöpartiet inte vill hålla sin linje om att invånarnas åsikter väger tyngst när det gäller delning eller vad man vill tillhöra som kommun. Jag tycker att det är bra att ni är med vad gäller Torslanda och Ljungskile. Det hade varit klädsamt om ni även hade varit med när det gäller Heby. Skill- naden är inte så stor. 57,7 % av hebyborna vill tillhö- ra Uppsala län. Även alla politiska partier i Heby kommun har sagt ja till att tillhöra Uppsala län. Vida- re säger Kommunförbundet att de positiva konsek- venserna av ändrad länstillhörighet överväger. Det finns alltså väldigt många skäl som talar för att Heby kommun ska få tillhöra Uppsala län. Vi hade ett ly- sande tillfälle här i kammaren att få en majoritet även i detta stycke. Jag beklagar att Miljöpartiet inte är konsekvent igenom hela betänkandet och stöder oss fyra andra i detta.

YVONNE ÅNGSTRÖM (Fp)

Anf. 217 YVONNE ÅNGSTRÖM (Fp)

Fru talman! Då får jag åter påpeka att det är villfa- relser igen. Det förhåller sig absolut inte på det viset. De här tre sakerna är inte jämförbara, utan nu är det regeringen som bestämmer i den här frågan. Det spelar ingen roll om vi sitter här och säger att nu ska regeringen bestämma si och så. Regeringen beslutar, och sedan lär väl frågan komma till oss. Jag håller med om att det är hemskt mycket som talar för att regeringen borde tillstyrka en sådan här förfrågan om länstillhörighet. Men kom inte och pådyvla mig upp- fattningar som jag inte har, det betackar jag mig för.

SIW WITTGREN-AHL (S)

Anf. 218 SIW WITTGREN-AHL (S)

Fru talman! Nu är det så att regeringen bestämmer även i frågan om kommunindelning. Där har ni ställt er bakom. Indelningslagen är betydligt starkare än vad gäller länstillhörigheten. Där har vi faktiskt gjort ett tillkännagivande till regeringen att vi tycker att regeringen ska ompröva det. Därför är det väldigt tveksamt att Miljöpartiet kan tycka att länstillhörighet inte har samma tyngd. Det är mycket underligt, tycker jag.

STEN LUNDSTRÖM (V)

Anf. 219 STEN LUNDSTRÖM (V)

Fru talman! Det kan bero på att jag är skolkurator och inte lärare och inte lyckas utveckla detta pedago- giskt så att jag kan få folk att fatta att det är skillnad på dessa. Det är en principiell skillnad. Jag förstår att Åsa Torstensson är glad att utskottsmajoriteten har föreslagit att Torslandafrågan ska omprövas. Det är mycket vällovligt, men samtidigt påpekar Åsa Tors- tensson mycket riktigt att det inte är något löfte om att det kommer att bli så, eftersom det fortfarande är regeringen som beslutar. Vill vi ändra på det ska vi ta tillbaka delegationen. Då är det riksdagen som ska besluta i de här frågorna, och då får vi arbeta på det.

SIW WITTGREN-AHL (S)

Anf. 220 SIW WITTGREN-AHL (S)

Fru talman! Till att börja med yrkar jag bifall till reservationerna 2 och 3 och i övrigt bifall till utskot- tets hemställan och avslag på det förslag om återre- miss som här har framförts. Jag ska börja med att säga att rent principiellt har naturligtvis inte socialdemokratin något motstånd mot att kommunerna inte kommer att se ut precis på samma sätt i framtiden, lika lite som i fråga om olika län. En stor del av de här frågorna tillhör inte bo- stadsutskottets bord, utan det ankommer mer på kon- stitutionsutskottet där en av debattörerna i dag har deltagit i en debatt tidigare och där riksdagen fattade beslut kl. 17.00 i dag. Man kan fundera på vem det är som tillhör överheten i den här debatten. Jag ska läsa in vad reservanterna ville ha för skrivningar som förlorade vid omröstningen i dag. Det är en reserva- tion av Åsa Torstensson och representanter för Mode- raterna, Kristdemokraterna och Folkpartiet. Man säger: "Kommunernas förutsättningar att själva be- sluta i kommunala angelägenheter bör därför regleras i grundlag på ett sätt som garanterar kommunerna möjligheter att sörja för sina invånares intressen utan opåkallade ingrepp från statens sida. Enligt utskottets uppfattning är det en avgörande demokratifråga att den offentliga makten utövas så nära medborgarna som möjligt. Lokala beslutsfattare har en närmare relation till sina väljare och kan lättare uppmärksam- ma deras önskemål." Fru talman! Logik och politik i vissa sammanhang hänger inte ihop. De motioner som vi här har att be- handla kan man se som en opinionsyttring. Det är bara att konstatera. Vad är egentligen demokrati? Möjligtvis är det så att Åsa Torstensson med 5 % av väljarkåren vill bestämma över de övriga 95 procen- ten i riksdagen. Det är möjligt att det är så. Det är väl möjligt att Torslanda ska vara en egen kommun, och Askim och Ljungskile. Men jag vill bara konstatera att det var 17,5 % av kommuninvånarna i Göteborg, för att vända lite på diskussion, som röstade för att man skulle få bilda en egen kommun i Torslanda. När det gäller frågan om Ljungskile så har man i Uddevalla sagt att den här frågan inte behöver utre- das. Men Åsa Torstensson och andra vill påtvinga regeringen att det ska utredas trots att man har fogat en reservation till KU:s betänkande där man skriver precis tvärtom. Man säger där att det är kommunerna som ska avgöra detta och att det inte ska komma några fingervisningar från riksdagen, från staten. Det resonemang som ni här för stämmer alltså inte över- ens med detta. Många av dessa frågor är föremål för en debatt. Demokratiutredningen är ute på remiss. En stor del av det som hänger ihop med försöksverksamheten dis- kuteras också. Det finns därför anledning att åter- komma till dessa frågor. Eftersom det är en socialde- mokratisk regering som har lagt fram förslag om en försöksverksamhet ska man naturligtvis dra nytta och lärdom av detta. Och man kommer att återkomma i andra sammanhang. Jag kan konstatera att dessa motioner egentligen inte hör hemma i riksdagen. Det hade naturligtvis varit mer klädsamt om man hade föreslagit en ändring av indelningslagen. Det har i och för sig Centerpartiet gjort. Men såvitt jag förstår handlar deras reservation inte om något annat än att man vill avskaffa en del instanser som ser över detta. Och i slutändan är det ändå regeringen som ska avgöra det. Någon måste ju se över detta och komma med ett förslag som ett underlag till dessa frågor. Detta är väl därför kanske att slå in öppna dörrar. Man funderar ibland på hur det skulle vara om riksdagsledamöter från olika delar av landet skulle motionera om den kommundel som de kommer från eller där de vill bilda en opinion. Skulle riksdagen då ta ställning och säga att det nu väckts en motion och att man måste se till att regeringen utreder och tittar på om det ska vara en tudelning av en kommun, trots att kommunen kanske inte vill det? Men om man ska vara logisk och fullfölja det re- sonemang som Åsa Torstensson och andra har fört när det gäller KU:s diskussioner här och det beslut som vi har fattat så har riksdagen inte med detta att göra.

STEN LUNDSTRÖM (V)

Anf. 221 STEN LUNDSTRÖM (V)

Fru talman! Jag börjar med det sista. Om det inte var meningen att riksdagen skulle behandla dessa motioner så ska de väl rensas bort, eller också ska vi åläggas något slags restriktioner när det gäller vad vi får väcka motioner om. Det vore bra, bl.a. för mig som är relativt ny, att få veta vad vi får motionera om och inte. När motionerna väl är väckta måste man ändå på något sätt ta ställning till dem. Jag trodde att det var så det gick till. Hade det varit en annan ting- ens ordning hade jag rättat mig efter den. Jag vill säga något om den lilla kommundelen mot den stora kommunen. Om den stora kommunen alltid skulle få något slags veto skulle det ju inte hända någonting, om man alltid bara skulle lyssna till den stora kommunen. Vare sig en kommundel är för dålig eller för stark så tenderar man tydligen att vilja be- hålla de stora kommunsammanslagningarna som skedde en gång. Och hur detta hänger ihop med kommunal demokrati förstår inte jag, hur det skulle kunna motsäga kommunal demokrati. Om vi får flera kommuner så är det väl flera invånare som får möj- lighet att vara förtroendevalda och på väldigt nära håll lägga sig i den kommunala demokratin. Jag talar av egen erfarenhet.

SIW WITTGREN-AHL (S)

Anf. 222 SIW WITTGREN-AHL (S)

Fru talman! Det är egentligen min grunduppfatt- ning att det väcks en mängd motioner i riksdagen som egentligen borde vara föremål för något slags inter- pellationsdiskussion eller frågestund. Det är ju ganska klarlagt när det gäller dessa frågor att riksdagen egentligen inte har med indelningsfrågan att göra, utan då blir det möjligtvis en opinionsyttring. Och det är väl på det sättet som man kan se utskottsmajorite- tens skrivning när det gäller Torslanda och Ljungski- le. Det är en opinionsyttring där man har en uppfatt- ning. Men i sak handlar det ju om att vi har stiftat en lag om hur dessa frågor ska hanteras. Och intill dess att man inte ändrar på den lagstiftningen så är det ju den som gäller.

SIW WITTGREN-AHL (S)

Anf. 224 SIW WITTGREN-AHL (S)

Fru talman! Man kan ta Ljungskile som exempel. Man borde inte väcka en motion om detta i Sveriges riksdag. En motion borde i stället ha väckts i Udde- valla kommunfullmäktige där man diskuterar om man vill ha en utredning om delning av kommunen. Vi är alltså inga principiella motståndare till att man delar kommuner eller gör förändringar. Men frågan bör ju tas upp där den hör hemma, nämligen i Uddevalla fullmäktige i stället för i Sveriges riksdag.

SIW WITTGREN-AHL (S)

Anf. 226 SIW WITTGREN-AHL (S)

Fru talman! Jo, det är väldigt viktigt att man är ly- hörd och funderar över hur den kommunala demo- kratin ska utvecklas, oavsett om det gäller Torslanda eller någon annan kommun. Men faktum kvarstår ändå, att den här frågan har diskuterats i Göteborg. Och man kan konstatera att 17,5 % i Göteborgs kommun har förespråkat detta. Och vår inställning är att frågan utifrån demokratiutgångspunkter måste diskuteras framför allt i Göteborg. Det gäller natur- ligtvis för torslandaborna att övertala majoriteten i Göteborg som är motståndare till en delning att detta är bra både för Göteborg och för Torslanda.

RIGMOR STENMARK (C)

Anf. 227 RIGMOR STENMARK (C)

Fru talman! Man skulle ju kunna tycka att det vo- re upp till Torslandas intresseförening att övertala politikerna inne i Göteborgs kommun. Frågan är ju bara hur mycket tid de är villiga att avsätta. Jag tyck- er att den demokratiska principen är viktig i detta sammanhang, att en liten del av en stor kommun har en jättemajoritet för en delning, och ändå är man inte lyhörd. Kammarkollegiet tycker att det vore bra för bägge parter. Men ändå är man inte lyhörd. Man går på den stora bjässen kommunen som de facto har veto, och man tar inte tillbörlig hänsyn till den lilla kommundelen. Jag tycker att det är olyckligt, och jag tycker att det skadar demokratin i Sverige.

SIW WITTGREN-AHL (S)

Anf. 228 SIW WITTGREN-AHL (S)

Fru talman! Återigen: Det är en fråga som borde behandlas i Göteborg och bland de politiker som finns där. Det är ju det som logiskt inte stämmer med moderaternas inställning. Man skriver - och jag upp- repar det: Kommunernas förutsättningar att själva besluta i kommunala angelägenheter bör regleras i grundlag. Om det här hade vunnit gehör hade riksdagen över huvud taget inte haft med frågan att göra. Man hade fått lösa det här i Göteborg. Då hade vi sluppit den här debatten, kanske.

CARL-ERIK SKÅRMAN (M)

Anf. 229 CARL-ERIK SKÅRMAN (M)

Fru talman! Det är nog uppenbart, Lennart Nils- son, att vi har vitt skilda synsätt på hur människor ska bli delaktiga och hur demokratin ska stärkas. Jag ställer min fråga med anledning av att Lennart Nilssons partikamrat, demokratiministern, själv har talat om vikten av att skapa möjligheter för nya för- troendevalda att ta sitt ansvar i samhällsbyggandet och att man måste nå ett mål på 10 000. Är det då inte rimligt att Torslanda med sådär 100-150 förtroende- valda får ta sin del av detta ansvar, av samhällsbyg- get? Lennart Nilsson vidhåller att Göteborgs kommun själv ska fatta beslut. Men Lennart Nilsson har ju egen erfarenhet av kommunal verksamhet och kan Göteborg. Tror Lennart Nilsson att det är rimligt att 96 % av en befolkning som inte är engagerad i en fråga aktivt stöttar och engagerar sig för de 3½ % av Torslanda kommundels invånare som har ett engage- mang och ett brinnande intresse för att själva ta eget ansvar? Tror Lennart Nilsson på det han själv argu- menterar för här? Frågan om det kommunala självstyret har ju att göra med att Centerpartiet förespråkar kommundel- ningar genomgående och lägger fram förslag. Vi tycker att man i den kommundel det berör ska avgöra om man vill dela sig och starta eget. Det finns ett mycket tydligt och genomgående förhållningssätt till hur demokratin ska stärkas i Centerpartiets förslag.

H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Anf. 230 H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Fru talman! Åsa Torstensson måste ju bestämma sig. Antingen är det staten, Sveriges riksdag, som bestämmer hur det ska se ut, eller också utgår man från en folklig förankring. Om man ska tyda den reservation som Åsa Tors- tensson har pläderat för tidigare under dagen ska riksdagen inte lägga sig i den här verksamheten. Så måste man läsa den reservation som hänger ihop med att kommunerna själva kan avgöra hur det ska se ut. Då måste det föras en debatt i den kommunen. Det är möjligt att det är dåligt på sina håll. Det är möjligtvis så att det finns dåliga både socialdemo- krater och centerpartister som inte tillräckligt kan föra en dialog med medborgarna för att utveckla demo- kratin. Så är det naturligtvis. Men det kan ju inte vara Sveriges riksdags uppgift att styra över hur det ska se ut i Göteborg eller i Ud- devalla. Det måste växa fram underifrån genom en folklig förankring, genom en debatt i kommunfull- mäktige och i andra organ som finns.

RIGMOR STENMARK (C)

Anf. 231 RIGMOR STENMARK (C)

Fru talman! Menar Lennart Nilsson att det inte finns en folklig förankring i Torslanda för att starta en egen kommun? I så fall skulle jag föreslå att Lennart Nilsson be- söker Torslanda. Jag skulle föreslå att han för ett resonemang med invånarna i Torslanda om den folk- liga förankringen - om att ta ansvar för barnomsorg, för skola, för det man upplever beslutas så långt borta utan delaktighet för dem det berör.

H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Anf. 232 H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Fru talman! Jag vill bara konstatera att det i Göte- borg i samband med folkomröstningen är 17½ % som förespråkar en delning. Det är liksom inte någon majoritet av befolkningen.

RIGMOR STENMARK (C)

Anf. 233 RIGMOR STENMARK (C)

Fru talman! Demokrati är inte lätt. Den måste hela tiden försvaras. Det visar ärendena i det här betän- kandet och den diskussion som jag under en lång tid har lyssnat på. Jag måste säga att det är intressant att se det age- rande som Åsa Torstensson har lyckats med när det gäller att få en omprövning av Torslanda. En ledamot av 349 ledamöter i den här kammaren har alltså lyck- ats att få majoritet i riksdagen för att man ska se över det här igen. Det är en direkt fingervisning till rege- ringen och till demokratiministern: Varsågod, pröva om frågan! Det tycker jag känns glädjande, även om Åsa Torstensson nu råkar vara min partikamrat och jag skulle kunna hylla henne bara för det. Men jag gör det bara för att jag tycker att det här är ett gott före- döme för oss när vi ska skriva enskilda motioner. Då brukar det oftast vara så att man avslår de enskilda motionerna, hur bra de än är. Men i bostadsutskottet har vi faktiskt inte gjort så, utan vi har tittat på sak- frågan. Det är mycket märkligt att inte Miljöpartiet inte följer samma lyssnande när det gäller Heby kommun. Jag måste säga att jag nästan trodde att jag hörde fel. Visst, fru talman, sade Miljöpartiets Helena: När motionen nu ligger här i riksdagen måste jag väl behandla den. Det är faktiskt så att den motion som handlar om länstillhörighet för Heby kommun finns här i riksda- gen, och den ska behandlas här. Då förstår inte jag annat än att Miljöpartiet har valt att behandla den motionen med ett avslag. Så enkelt är det, Helena Hillar. Helena Hillar Rosenqvist kan inte heller komma och säga att hon är positiv till att Heby kommun ska få tillhöra Uppsala län. Om Miljöpartiet i riksdagen tycker att det är viktigt att man lyssnar till den uttala- de folkviljan när det gäller länstillhörigheten för He- by, så varsågod: Ställ upp på vår reservation och visa en klar linje! Kammarkollegiet har också föreslagit att länsin- delningen från den 1 januari 2003 ändras så att Heby kommun överförs från Västmanlands län till Uppsala län. Det finns enligt vår mening i Centerpartiet inget som helst skäl för inte ändra länstillhörigheten. Som uppsalabo och länsbo i Uppsala län hälsar jag med tillfredsställelse hebyborna och välkomnar dem. Det finns ett helt naturligt samband mellan Heby och övriga kommuner i Uppsala län. Jag förstår absolut ingenting. Sedan förstår jag inte heller när Lennart Nilsson säger att vi inte skulle behandla de här ärendena här i riksdagen, utan de skulle behandlas någon annan- stans. Javisst, om vi hade haft en demokratiminister, om vi hade haft en regering, som verkligen tog sitt ansvar och lyssnade på det och gjorde som folkviljan sade, hade vi inte behövt ha den här diskussionen. Så enkelt är det. Men nu är det inte så. Jag tänker inte förlänga debatten, fru talman, med att argumentera. Det har vi gjort tillräckligt. Jag vet med tillfredsställelse att även Per Bill från Modera- terna kommer att tala om vad Heby kommun vill när det gäller Uppsala län.

H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Anf. 234 H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Fru talman! Varje år under ganska många år nu har jag lagt en motion i riksdagen som handlar om Heby kommuns länstillhörighet. I början handlade motionen om att när vi får re- sultatet från folkomröstningen så ska vi följa resulta- tet, dvs. vi ska lyssna på folkviljan. Sedan resultatet så tydligt visade att folkviljan vill byta län har jag anpassat motionen, och skriver nu att vi ska följa folkomröstningsresultatet. Bostadsutskottets ofta mycket spännande demo- kratiska diskussioner har en tendens att hamna sent på kvällarna. År efter år har vi under ofta sena timmar haft ganska tråkiga betänkanden eftersom det har handlat om att man kör över folkviljan. Den här gången, fru talman, tycker jag att det är ett roligare betänkande. Det vill jag tacka Miljöpartiet för. Den här gången har man lyssnat till folkviljan när det gäller Torslanda och Ljungskile kommun och deras möjlighet att bilda egen kommun. Det är bra. Här känner jag igen Miljöpartiets engagemang, att vara nära folket, att lyssna, subsidiaritet m.m. Men när det gäller Heby kommun blir jag lite förvånad när jag lyssnar på Helena Hillar Rosenqvist. Jag får in- trycket att Göran Persson helt plötsligt förvandlas till gud. Det är Göran Persson som ska välsigna folkvil- jan, och Helena Hillar Rosenqvist och Miljöpartiet förvandlas till en oerhört snäll liten hund som sitter bredvid husse. Ni är ju kända för att vara ett frimodigt parti. Ena dagen står ni i talarstolen och vill gå ur EU och struntar fullständigt i om frågan hör hemma just här just nu. Men nu blir det på något sätt som om Göran Persson ska välsigna folkviljan. Det är lite förvånande. Det här är ändå ett positivt betänkande på många sätt för i två fall av tre har man gått åt rätt håll. Det är tråkigt att vi ska ha ärendena här i kamma- ren. På sätt och vis håller jag med Lennart Nilsson när han säger att det här inte är rätt forum. Jag tycker inte att vi ska ompröva folkviljan. Vi borde se till att följa de lokala folkomröst- ningsresultaten. I stället för att göra det behandlar vi dem sent en kväll och blir sedan förvånade över att folk har dålig respekt för vad som händer i riksdagen. Då tillsätter vi en ny lokaldemokratiutredning. Jag tror inte alls att vi behöver tillsätta någon ny lokal- demokratiutredning. Jag tror att vi i stället ska lyssna betydligt mer på vad folket säger. Jag håller med Åsa Torstensson, och jag vill helt instämma i det Ewa Thalén Finné säger. Vi måste lyssna på vad folk säger. I de här tre fallen är det väldigt klart. Därmed borde ärendena egentligen inte hamna här. Egentligen borde folkviljan ha vunnit. Nu när det inte är så måste vi se till att den gör det via omvägen från riksdagen. Därför är det rätt att likt Ewa Thalén Finné yrka återremiss på ärendet så att även Heby kommun får möjlighet att få folkviljan att slå igenom.

H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Anf. 236 H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Fru talman! Om jag tolkar Helena Hillar Rosen- qvist positivt kan man säga att kanske vet Helena Hillar Rosenqvist lite mer än vi andra eftersom det pågår budgetöverläggningar och andra överläggning- ar. Kanske är det så att det snart kommer ett besked om att man ska följa folkviljan när det gäller Heby kommun. Det vore den positiva tolkningen av den här debatten. När det gäller Britta Lejons gudinnestatus jämfört med Göran Persson, måste jag säga att jag sällan har sett en så tyst minister i en tid när riksdagsledamöter och regeringsledamöter t.o.m. pratar om att man ska införa tvåtredjedelsdemokrati, dvs. att om det är ett borgerligt förslag behövs det två tredjedelars majori- tet och om det är ett socialdemokratiskt förslag räcker det med vanlig majoritet. Med en sådan demokrati- minister har jag mycket liten förhoppning om att man ska lyssna på folkviljan.

H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Anf. 238 H HILLAR ROSENQVIST (Mp)

Fru talman! Jag har begärt ordet för att represente- ra, om inte folkviljan så i varje fall de drygt 37 % i Heby kommun som motsätter sig överförandet av sin kommun till Uppsala län. Debatten hittills har ju närmast gett intryck av att Hebyborna står upp som en man och en kvinna för att komma över till Uppsala län. Verkligheten är den att folkomröstningsresultatet väl avspeglar den tidigare länsgränsen - det s.k. krondiket - då den östra delen av Heby kommun ju tillhörde Uppsalasidan. Den västra delen tillhörde Västmanlandssidan, och känner sig mest hemma med Sala och Västerås. Det kanske är det som gör den här frågan något mer komplicerad att omröstningsresultatet är så delat. Man brukar ofta tala om minoritetsskydd och hän- syn. Nu talar man mycket om hänsyn, men nu är det hänsyn till folkviljan i Heby. Per Bill och andra bru- kar ju oftast tala om hänsynen till den starka minori- teten som man inte får köra över. Det kan ju vara en aspekt i det här sammanhanget. Fru talman! Jag gör mig inte bara till tolk för de här 37 procenten. Jag kan också göra mig till tolk för landshövding Svegfors och för länsstyrelsen och landstinget som avstyrker Heby kommuns överflytt- ning till Uppsala län. Landstinget har ju dessutom presenterat en utred- ning som gör att de kostnader som kvarstår kommer att fördelas på oss andra västmanlänningar. Det gäller sjukvård och andra landstingskostnader. Vi har ju inte deltagit i någon folkomröstning i Heby kommun om hur vi ser på den saken. Jag tror alltså att de finns all anledning att ändå fundera över några olika aspekter på de här frågorna. Jag vill gärna också säga att Per Bills parti har motio- nerat här i riksdagen om att en tredjedel av riksdagens ledamöter ska kunna åstadkomma en folkomröstning om ett majoritetsbeslut här i riksdagen. Den politik som folket i val har röstat för ska en tredjedel av den här riksdagen i varje fall kunna blockera. Jag vill om själva beslutsfattandet säga att det är väldiga diskussioner om att riksdagen ska fatta beslut om Torslanda kommun. Riksdagen skulle om Miljö- partiet var förståndigare än vad det visar i Hebyfrågan enligt oppositionen kunna bestämma. Här är det fak- tiskt regeringen som ska fatta beslut på de olika om- rådena. Huvudfrågan gäller väl egentligen inte riksdagen eller regeringen, utan ska man tro de kommunala självstyrelsefundamentalister som agerar här är det väl bara en fråga för kommuninvånarna: Vi vill inte vara ihop med er längre. Vi startar eget. Vi räknar med att skatteutjämningen består, så att vi får ordent- lig påfyllning från statskassan, och så öppnar vi eget. Man får kanske tänka efter lite grann hur besluts- fattandet egentligen ska gå till och om det är så att regeringens uppdrag att fatta beslut om länstillhörig- het och annat enbart består i att tillgodose ett folkom- röstningsresultat. Då behöver ju regeringen över huvud taget inte tillfrågas, utan då kan man ordna det på ett annat sätt. Något slags övervägande måste ändå regeringen göra. Låt mig, fru talman, allra sist få synda lite på tidsnåden och säga att det väl varken är Göran Pers- son eller Britta Lejon som var för sig ska fatta beslut om det här, för då kan vi anmäla dem för ministersty- re. Det är nämligen regeringen in corpore som ska fatta beslut, och då blir det rätt på den punkten också.

Beslut, Genomförd

Information kommer.

Protokoll med beslut

Protokoll 2000/01:76 2001-03-08

Riksdagsskrivelser

Inga riksdagsskrivelser har ännu utfärdats för det här ärendet. För vissa ärenden utfärdas inga riksdagsskrivelser.

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.