Tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner

Betänkande 1991/92:UU31

Utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU31

Tillämpning i fråga om Libyen av lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner

---

Innehåll

• Propositionen
• Motionen
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
UU31

Propositionen

Förenta nationernas säkerhetsråd antog den 31 mars 1992 en
resolution om vissa sanktioner mot Libyen. Till efterkommande av
resolutionen förordnade regeringen den 15 april 1992 att 3 §, 4
§ 1--3, 5 §, 7 § och 8 § lagen (1971:176) om vissa
internationella sanktioner skall tillämpas i fråga om Libyen.

I anslutning till det nu nämnda förordnandet meddelade
regeringen också närmare föreskrifter om tillämpningen av
sanktionerna.

Enligt lagen om vissa internationella sanktioner skall
regeringens förordnande att tillämpa lagen underställas
riksdagen för godkännande. I regeringens proposition 1991/92:132
begärs ett sådant godkännande.

Motionen

I motion 1991/92:U14 (v), yrkande 1, föreslås att Sverige
skall utnyttja de kvarvarande diplomatiska kanalerna med Libyen
för att utverka klara besked om hur landets regering tänker
efterkomma kraven i FN:s säkerhetsråds resolution 731.

I yrkande 2 föreslås att Sverige kraftfullt skall verka för en
fredlig lösning av konflikten mellan FN och Libyen. I yrkande 3
föreslås att Internationella domstolens i Haag ställning som
tvistlösare och uttolkare av folkrätten skall stärkas. Enligt
motionärerna bör Internationella domstolen i enlighet med punkt
5 i det förslag till FN-reformer som går under beteckningen
Skagendokumentet utnyttjas i högre grad för att lösa
internationella konflikter.

Bakgrund

Den 21 januari 1992 antog FN:s säkerhetsråd resolution 731
(1992) angående Libyen. Resolutionen var föranledd av att
resultatet av utredningarna kring attackerna mot Pan Americans
flight 103 och Union de transports aérens flight 772 visade på
libysk inblandning och att den libyska regeringen inte verksamt
besvarat begäran om samarbete i fastställandet av ansvaret för
terroristhandlingarna mot de båda flygningarna. Säkerhetsrådet
uppmanade därför den libyska regeringen att genast verksamt
besvara uppmaningarna för att därigenom medverka till
elimineringen av internationell terrorism.

Den 31 mars 1992 antog FN:s säkerhetsråd en resolution, nr 748
(1992), om sanktioner mot Libyen. I resolutionen bekräftar
säkerhetsrådet inledningsvis sin resolution 731 (1992) och
uttrycker sin oro över att den libyska regeringen ännu inte
lämnat något fullständigt gensvar på uppmaningarna i resolution
731 (1992). Rådet uttrycker sin övertygelse att undertryckandet
av internationell terrorism, inkl. sådan i vilken stater är
direkt eller indirekt inblandade, är väsentligt för
vidmakthållande av internationell fred och säkerhet. Vidare
påminner rådet om att medlemmarna av rådet i uttalande den 31
januari 1992 uttryckte sin djupa oro över internationella
terroristhandlingar och därvid betonade behovet för det
internationella samfundet att effektivt ta itu med sådana
handlingar. Rådet bekräftar på nytt, i enlighet med grundsatsen
i paragraf 4 av artikel 2 i FN:s stadga, att varje stat har en
skyldighet att avhålla sig från att organisera, anstifta, bistå
eller delta i terroristhandlingar i annan stat eller att
samtycka till organiserade aktiviteter inom dess territorium som
syftar till sådana handlingar, när handlingarna innefattar hot
eller bruk av våld. Slutligen fastställer rådet att
underlåtenheten från den libyska regeringen att genom konkreta
handlingar visa sitt avståndstagande från terrorism och i
synnerhet dess fortsatta underlåtenhet att fullständigt uppfylla
uppmaningarna i resolution 731 (1992) utgör ett hot mot
internationell fred och säkerhet. Rådet uttrycker därvid sin
beslutsamhet att eliminera internationell terrorism. Vidare
erinrar rådet om att, enligt artikel 50 i FN:s stadga, staterna
har rätt att vända sig till säkerhetsrådet om de på grund av
vidtagna åtgärder ställs inför speciella ekonomiska problem.

Utskottet

Utskottet har ingen erinran mot regeringens i proposition
1991/92:132 framförda förslag och tillstyrker därför regeringens
förordnande om tillämpning av 3§, 4§ 1--3, 5§, 7§ och
8§ i lagen (1971:176) om vissa internationella sanktioner i
fråga om Libyen.

I anledning av motion U14 (v) vill utskottet inledningsvis
konstatera att Sverige som medlem av FN har att följa
säkerhetsrådets beslut. I resolution 748 (1992) har
säkerhetsrådet bl.a. slagit fast att den libyska regeringen
måste förbinda sig att upphöra med alla former av
terroristhandlingar och allt stöd till terroristgrupper.
Utskottet konstaterar vidare att den svenska regeringen har
vidtagit de åtgärder som säkerhetsrådet kräver samt till
generalsekreteraren inrapporterat om dessa åtgärder inom angiven
tidsram. Det är enligt utskottets mening nödvändigt att
världssamfundet snabbt och konsekvent tar avstånd från länder
som ger sitt stöd till terroristgrupper och terroristhandlingar.

I den citerade motionen ges en redogörelse för motionärernas
syn på hur Libyen försökt undandra sig det ansvar landet har som
FN-medlem. Motionärerna anser att det behövs ytterligare
påtryckningar från det internationella samfundet och att Sverige
via de diplomatiska kanaler som fortfarande existerar skall
medverka i detta agerande.

Utskottet konstaterar att regeringen både i multilaterala
sammanhang och i bilaterala kontakter med Libyens regering
klart redovisat Sveriges ståndpunkt, att Libyen utan fördröjning
måste efterkomma säkerhetsrådets resolutioner. Utskottet utgår
från att regeringen även fortsatt utnyttjar de tillfällen som
ges för att framföra Sveriges synpunkter.

Med det ovan anförda betraktar utskottet yrkande 1 i motion
U14 (v) som besvarat.

Vad yrkande 2 i Vänsterpartiets motion beträffar anser
utskottet att yrkandet utgår från felaktiga premisser. FN:s
säkerhetsråd har, i en situation då det fastställt att ett hot
mot internationell fred och säkerhet föreligger, krävt att
Libyen klart skall deklarera att det skall samarbeta i
fastställandet av ansvaret för terroristhandlingarna mot Pan
American-planet över Skottland och Union de transports
aériens-planet över Tchad. I denna situation och då
generalsekreterarens och säkerhetsrådets olika åtgärder inte
lett till någon åtgärd från Libyens sida har rådet i resolution
748 hänvisat till kap. VII och beslutat om införande av
sanktioner mot Libyen. Syftet med dessa sanktioner, även om de
är av tvångskaraktär, är naturligtvis att uppnå en fredlig
lösning i en hotfull situation. Genom dessa åtgärder, som alltså
helt faller inom ramen för vad FN kan och bör göra i syfte att
upprätthålla respekten för folkrätten, blir inte FN någon part i
en konflikt med ett enskilt land. Kravet från motionärerna att
Sverige skall verka för en fredlig lösning av denna förmenta
konflikt bygger därför på en missuppfattning och bör därför inte
föranleda någon särskild åtgärd från riksdagens sida.

Därmed avstyrks yrkande 2 i motion U14 (v).

Frågan om Internationella domstolens i Haag agerande kan
enligt utskottets mening inte heller beskrivas på det sätt som
det gjorts i Vänsterpartiets motion. Domstolen har beslutat
avslå Libyens yrkande om att domstolen genom s.k. provisoriska
förebyggande åtgärder skulle förbjuda USA och Storbritannien att
vidta åtgärder ägnade att tvinga Libyen att lämna ut de
anklagade libyerna för lagföring utanför Libyen. Domstolen kan
därmed självfallet inte sägas ha underordnat sig FN:s
säkerhetsråd i denna fråga. Utskottet anser att frågan om ökad
användning av Internationella domstolen i Haag för tvistlösning
i internationella konflikter är av stort intresse och
sympatiserar principiellt med motionärernas förslag att
domstolens roll bör stärkas. Detta kan emellertid inte innebära
att domstolen skulle ta en roll som inskränker säkerhetsrådets
rätt och skyldighet att fatta de beslut rådet finner nödvändiga
för att upprätthålla internationell fred och säkerhet. Att som
motionärerna föreslå att domstolen skall stärkas i syfte att
verka som motvikt till ett säkerhetsråd som går i Förenta
staternas och Storbritanniens ledband är ett perspektiv som
utskottet anser omotiverat och därför avvisar.

Därmed avstyrks yrkande 3 i motion U14 (v).

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande regeringens proposition 1991/92:132
att riksdagen godkänner regeringens förordnande om tillämpning
av 3§, 4§ 1--3, 5§, 7§ och 8§ i lagen (1971:176) om
vissa internationella sanktioner i fråga om Libyen,

2. beträffande svenskt diplomatiskt agerande
att riksdagen med avslag på motion 1991/92:U14 yrkande 2,
förklarar motion 1991/92:U14 yrkande 1 besvarad med vad
utskottet anfört,

3. beträffande Internationella domstolen i Haag
att riksdagen avslår motion 1991/92:U14 yrkande 3.

Stockholm den 26 maj 1992

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Nic
Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik
Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson (s), Margareta
Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke (s),
Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm
(s) och Hans Göran Franck (s).