Teckenspråksundervisning m.m.

Betänkande 1988/89:UbU3

Utbildningsutskottets betänkande

Motionerna

1986/87:Ub236 av Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att skolöverstyrelsen får i uppdrag att
anordna teckenspråksundervisning i grundskolan under hemspråksliknande
former.

1986/87:Ub297 av Gunnel Jonäng (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om undervisning i teckenspråk enligt motionen och att denna
undervisning skall vara statsbidragsberättigad.

1986/87:Ub324 av Gunhild Bolander m.fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga -yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om att teckenspråk blir accepterat som hemspråk och
sålunda statsbidragsberättigat,

3. att riksdagen beslutar att som sin mening ge regeringen till känna att
dövkultur skall jämställas med andra minoritetskulturer.

1986/87:Ub342 av Elisabeth Fleetwood m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att undervisning i teckenspråk som hemspråk skall vara statsbidragsberättigad.

1987/88:Ub236 av Olof Johansson m.fl. (c) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kvalitetsfrågorna vid dövskolorna.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So615.

1987/88:Ub269 av Margareta Persson (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en satsning på
teckenspråket.

1987/88:Ub276 av Nils Carlshamre m.fl. (m) vari - såvitt nu är i fråga - yrkas

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att undervisningen
för döva bör förbättras på sätt som i motionen angetts.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sf273.

1987/88:Ub284 av Sigge Godin och Barbro Sandberg (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om teckenspråksutbildning för familjer med döva eller hörselskadade
barn,

1988/89:UbU3

Teckenspråksundervisning m.m.

1988/89

UbU3

1 Riksdagen 1988/89. 14saml. Nr3

2. att riksdagen hos regeringen begär att skolöverstyrelsen skall kartlägga
antalet föräldrar och syskon till döva och hörselskadade barn.

1987/88:Ub310 av Elisabeth Fleetwood och Ann-Cathrine Haglund (m) vari
yrkas att riksdagen beslutar att undervisning i teckenspråk som hemspråk
skall vara statsbidragsberättigat.

1987/88:Ub349 av Björn Samuelson (vpk) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning i teckenspråk för föräldrar till döva och
hörselskadade barn,

2. att riksdagen begär att regeringen tillsätter en snabbutredning med
målsättningen att en kostnadsfri utbildning i teckenspråk snarast kommer till
stånd.

1987/88:Ub356 av Alf Svensson (c) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär förslag om en garantinivå av resurser för hörselskadade barn i
ungdomsskolan.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:So636.

1987/88:Ub357 av Karl-Gösta Svenson och Elisabeth Fleetwood (m) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av utbildning i teckenspråket för hörande föräldrar och
syskon till döva barn.

Remissyttrande

Utbildningsutskottet begärde den 4 november 1987 ett yttrande från
skolöverstyrelsen (SÖ) över fyra motioner väckta under allmänna motionstiden
1987, närmast i vad avser underlag för bedömning av behovet av
teckenspråksundervisning för hörande barn med döva föräldrar eller syskon
och - om behov förelåg - förslag till tänkbara former för bedrivandet av
undervisningen. I yttrandet borde om möjligt ingå kostnadsberäkningar. SÖ
avgav sitt yttrande den 11 mars 1988.

Utskottet

Teckenspråksundervisning för hörande anhöriga till döva eller
hörselskadade personer

Under allmänna motionstiden vid riksmötena 1986/87 och 1987/88 väcktes
motioner om teckenspråksundervisning för hörande barn med döva föräldrar
eller döva syskon och för hörande föräldrar med döva barn.

I motionerna 1986/87:Ub236 (fp), 1986/87:Ub324 (c) yrkande 1 och
1986/87:Ub342 (m), väckta under allmänna motionstiden 1987, hemställs att
teckenspråksundervisning för hörande barn med döva föräldrar eller döva
syskon skall jämställas i statsbidragshänseende med hemspråksundervisning.
I detta syfte bör dövkulturen enligt motion 1986/87:Ub324 yrkande 3
jämställas med andra minoritetskulturer.

Även i motion 1986/87:Ub297 (c) begärs förslag om statsbidrag till
teckenspråksundervisning för hörande barn med döva föräldrar eller syskon.

1988/89:UbU3

2

Motionären anser emellertid att det inte bör göras någon jämförelse med
hemspråksundervisningen.

Över motionerna som väcktes under allmänna motionstiden 1987 begärde
utbildningsutskottet den 4 november 1987 yttrande från SÖ.

Följande år, under allmänna motionstiden 1988, väcktes ånyo motioner
om statsbidrag till teckenspråksundervisning. Yrkandet i motion 1987/
88:Ub310 (m) överensstämmer helt med yrkandet i den föregående år väckta
motionen 1986/87:Ub342.

Samma år togs frågan om statsbidrag till teckenspråksundervisning för
både hörande föräldrar och syskon i familjer med döva eller hörselskadade
barn upp i motionerna 1987/88:Ub284 (fp) och 1987/88:Ub357 (m). I motion
1987/88:Ub349 (vpk) behandlas frågan om teckenspråksundervisning för
föräldrar till döva eller hörselskadade barn. I samtliga dessa tre motioner
anförs att behovet av bättre teckenspråksundervisning är stort. Vidare begär
motionärerna att antalet föräldrar och syskon till döva eller hörselskadade
barn skall kartläggas. Motionärerna anser att föräldrar till döva eller
hörselskadade barn bör få rätt till ledighet för deltagande i teckenspråksundervisning
och ersättning för kurskostnader och förlorad arbetsinkomst.

I likhet med motionärerna anser utskottet att det är väsentligt att
medlemmar inom en familj har tillgång till ett gemensamt språk. I familjer
med döva eller hörselskadade medlemmar är det därför av stor betydelse att
de hörande får lära sig använda teckenspråket. Då det gäller att utforma ett
statligt stöd till teckenspråksundervisning för barn och ungdom i skolåldern
har motionärerna framfört olika förslag.

Utskottet tar först upp frågan om att jämställa teckenspråksundervisning i
skolan med hemspråksundervisning i statsbidragshänseende.

I betänkandet UbU 1986/87:2 (s. 12-13) erinrade utskottet om att syftet
med hemspråksundervisningen enligt läroplanen (Lgr 80 s. 149) skall vara att
vidmakthålla och utveckla kunskaper i det språk som barnet använder i sin
dagliga miljö. Barnet får härigenom möjlighet att leva sig in i och känna
samhörighet med föräldrarnas/vårdnadshavarnas kulturella bakgrund. I
kursplanen för hemspråk anges bl.a. att eleverna skall få kunskaper om sin
kulturella bakgrund, kulturtraditioner, religion, historia, folk, land. Barnet
skall ha etablerade kunskaper i hemspråket, och hemspråksundervisningen
bör under inga omständigheter få betraktas som nybörjarundervisning.
Utskottet ansåg att överväganden om statligt bidrag till undervisning i
teckenspråk för hörande barn till döva föräldrar bör göras utan jämförelse
med reglerna för hemspråksundervisning.

I sitt yttrande över motionerna från riksmötet 1986/87 anför SÖ att
styrelsen delar utbildningsutskottets uppfattning och hänvisar till vad som
står i läroplanen för specialskolan:

Teckenspråk och svenska är skilda språk. Den tvåspråkighet som eftersträvas
för döva och många hörselskadade elever är inte helt jämförbar med
annan tvåspråkighet. Dövas tvåspråkighet är monokulturell genom att de
båda språken i huvudsak förmedlar samma kultur.

1988/89:UbU3

Utskottet anser att riksdagen med det anförda bör avslå de motioner som
begär att teckenspråksundervisning skall jämställas med hemspråksunder -

3

visning, nämligen 1986/87:Ub236, 1986/87:Ub324 yrkandena 1 och 3,
1986/87:Ub342 och 1987/88:Ub310.

Utskottet behandlar nu övriga motionsyrkanden som avser stöd till
teckenspråksundervisning för de barn och ungdomar i skolan som har döva
eller hörselskadade föräldrar eller syskon.

SÖ har med bistånd av intresseorganisationerna uppskattat att det finns
omkring 1 000 barn och ungdomar i åldersgruppen 7-19 år som har döva eller
hörselskadade föräldrar eller syskon (i förskoleåldern eller i skolan). Till
dem kommer enligt SÖ:s uppskattning ca 500 elever i skolan som har döva
eller hörselskadade syskon i särskolan. Totalt skulle således omkring 1 500
barn och ungdomar i grundskolan och gymnasieskolan ha behov av
undervisning i teckenspråk för att bättre kunna kommunicera med sina döva
eller hörselskadade familjemedlemmar.

De möjligheter till teckenspråksundervisning som finns i dag redovisas i
SÖ:s yttrande. Eleverna kan i princip välja teckenspråk som tillvalsämne
under högstadiet i grundskolan. På några orter finns teckenspråk försöksvis
som C-språk inom gymnasieskolan. SÖ betonar dock betydelsen av att
teckenspråksundervisningen ges tidigt och kontinuerligt och anser att
undervisning så sent som på högstadiet och i gymnasieskolan kan ge en
möjlighet till fördjupning av kunskaperna för dem som så önskar. SÖ
redovisar vidare att specialskolorna disponerar 75 000 kr. årligen för
teckenspråksundervsning för syskon till elever i specialskolan. Även vid
Västanviks folkhögskola i Leksand finns kurser för syskon till döva barn.
Slutligen redovisas möjligheten för dem som har fyllt 14 år att delta i
studiecirklar i teckenspråk. Sådana studiecirklar är berättigade till tilläggsbidrag.

SÖ påpekar att de möjligheter som erbjuds i dag inte är tillgängliga för alla
och anser att en fast reglerad möjlighet till undervisning i teckenspråk bör
finnas för hörande skolelever som har döva föräldrar eller syskon och som
behöver och önskar sådan undervisning. Möjligheten bör enligt SÖ erbjudas
i förskola, grundskola, särskola, sameskola och gymnasieskola.

Statsbidrag bör enligt SÖ utgå för en lärarveckotimme per elev och år. Om
flera elever deltar i en grupp bör medel utgå till en lärarveckotimme för
gruppen. Förutsättningarna för gruppundervisning bedöms emellertid som
små. Vidare anser SÖ att det kan bli svårt att anordna undervisning på grund
av lärarbrist. SÖ uppskattar resursbehovet till maximalt 1 500 veckotimmar
per år. Under en treårig uppbyggnadsperiod bör de regionala planeringsberedningarna
ansvara för verksamheten. I takt med att lärarfrågan löses kan
undervisningen enligt SÖ :s mening inlemmas i skolans reguljära verksamhet.
SÖ uppskattar i sitt yttrande behovet till 350,500 resp. 600 veckotimmar per
år under treårsperioden.

I anslagsframställningen för budgetåret 1989/90 begär SÖ 2,8 milj.kr. till
350 lärarveckotimmar under anslaget Särskilda insatser inom skolområdet.

Utskottet kan konstatera att samtliga motionärers önskemål om att finna
en form för statsbidrag till teckenspråksundervisning för hörande elever i
skolan i allt väsentligt tillgodosetts genom den bidragskonstruktion som SÖ
utarbetat. Utskottet förutsätter att frågan nu aktualiseras i det pågående
arbetet med budgeten för 1989/90. Riksdagen får därför tillfälle att återkomma
till frågan om resursberäkning. Någon särskild åtgärd anser utskottet inte

1988/89:UbU3

4

vara nödvändig nu, varför motionerna 1986/87:Ub297 delvis, 1987/88:Ub284
delvis och 1987/88:Ub357, delvis, avstyrks.

Utskottet behandlar slutligen frågan om teckenspråksundervisning för
föräldrar till döva eller hörselskadade barn.

SÖ:s yttrande avser de äldre motionerna som endast behandlar teckenspråksundervisning
för hörande barn och ungdomar. I sitt yttrande uppmärksammar
emellertid SÖ också hörande föräldrars behov av teckenspråksundervisning.
Döva barn måste enligt SÖ så långt det är möjligt få lära sig och
utveckla ett språk på ett naturligt sätt i sin familj. Med hänsyn till att
teckenspråk är det språk som döva kan tillägna sig på ett naturligt sätt, borde
deras föräldrar få möjlighet att utan egna ekonomiska uppoffringar lära sig
teckenspråk. SÖ redovisar att föräldrar kan delta i teckenspråkskurser
anordnade av studieförbund, inom folkhögskolan och vid statens skola för
vuxna i Härnösand. Möjligheterna att delta begränsas dock av brist på lärare
samt av föräldrarnas kostnader för resor, boende utanför hemorten och
ledighet från arbete. SÖ menar att frågan bör uppmärksammas, förslagsvis
inom ramen för den aviserade handikapputredningen. Denna utredning har
numera, genom regeringens beslut den 15 september, fått sina direktiv (dir.
1988:53), vilka rubriceras Samhällets stöd till människor med funktionshinder.

Utskottet vill vidare erinra om att ersättning till föräldrar för förlorad
arbetsinkomst i vissa fall regleras inom föräldraförsäkringen (lagen 1962:381
om allmän försäkring). Så vitt utskottet kunnat utröna har frågan om
möjligheten för föräldrar att få ersättning vid deltagande i teckenspråkskurs
hittills inte aktualiserats i högre instans.

Med hänvisning till den nyligen påbörjade utredningen om samhällets stöd
till handikappade och till de redovisade möjligheter att få teckenspråksundervisning
som finns redan i dag avstyrker utskottet motionerna 1986/
87:Ub297 delvis, 1987/88:Ub284 delvis, 1987/88:Ub349 och 1987/88:Ub357
delvis.

Utbildning av teckenspråkslärare

I tre motioner, nämligen 1987/88:Ub236 (c) yrkande 1, 1987/88:Ub269 (s)
och 1987/88:Ub276 (m) yrkande 2, hemställs att riksdagen skall göra ett
uttalande om behovet av flera teckenspråkskunniga lärare m.m. inom
undervisningen av döva och hörselskadade barn och ungdomar. Enligt
motion 1987/88:Ub236 skulle en ökad tillgång på teckenspråkskunniga lärare
höja kvaliteten på utbildningen vid specialskolorna. I detta syfte borde redan
verksamma, döva teckenspråkslärare ges behörighet för lärartjänst vid
skolorna. I motion 1987/88:Ub276 anförs att lärare som undervisar döva och
hörselskadade bör få fortbildning i teckenspråk. Bristen på lärare i teckenspråk
påverkar enligt motion 1987/88:Ub269 även tillgången på teckenspråkstolkar.

Utskottet har redan i föregående avsnitt konstaterat att det råder brist på
teckenspråkslärare. Viss utbildning har dock förekommit i Stockholm och
vid Västanviks folkhögskola i Leksand.

Universitetet i Stockholm och högskolan för lärarutbildning i Stockholm

1988/89:UbU3

5

(HLS) anordnade 1981/82-1984/85 en högskoleutbildning för döva om
sammanlagt 160 poäng, varav 60 poäng avsåg teckenspråk, 40 poäng svenska
som främmande språk för döva, 20 poäng litteraturvetenskap för döva och 40
poäng praktisk-pedagogisk utbildning av döva språklärare för döva elever.
Sex personer genomgick utbildningen.

I skrivelse den 18 december 1986 till regeringen föreslog universitetet och
HLS att denna utbildning skall ge behörighet för tjänst som lärare och att
tjänster skall inrättas.

UHÄ och SÖ har yttrat sig till regeringen över skrivelsen. SÖ påpekar att
svenska inte betraktas som något främmande eller andra språk i läroplanerna
för specialskolan eller gymnasieskolan och föreslår att begreppet svenska för
döva skall användas. SÖ påpekar vidare att behovet av de föreslagna
tjänsterna är litet men anser att sådana bör få inrättas vid specialskolorna och
vid den gymnasiala utbildningen för döva och hörselskadade i Örebro. SÖ
anför att behörighetskraven bör vara 60 poäng i teckenspråk, 60 poäng i
svenska för döva, 40 poäng praktisk-pedagogisk utbildning samt avkortad
speciallärarutbildning. UHÄ anför att behovet av lärare noga bör övervägas
innan utbildningens dimensionering bestäms. UHÄ anser att utbildningen av
lärare i teckenspråk bör kunna ske inom ramen för grundskollärar- och
ämneslärarlinjerna. Förslaget bereds nu inom utbildningsdepartementet.

I SÖ:s yttrande över de tidigare redovisade motionerna från 1986/87
erinras om att omkring 70 barndomsdöva personer har genomgått en
terminslång lärarkurs vid Västanviks folkhögskola (de dövas folkhögskola i
Leksand). Utbildningen är närmast avsedd för ledare av studiecirklar och
folkhögskolekurser i teckenspråk för döva.

I SÖ:s anslagsframställning för 1989/90 begärs ytterligare medel till fortsatt
utbildning vid folkhögskola av dessa teckenspråkslärare samt till utbildning
av teckenspråkstolkar och tolkar för vuxendöva och dövblinda. Dessa frågor
ingår således i den nu pågående budgetberedningen.

Regeringen beslöt den 9 juni 1988 att anslå 500 000 kr. för fortbildning i
teckenspråk för lärarna vid specialskolan och för metodutveckling beträffande
sådan tvåspråkighet som avser teckenspråk och svenska.

I proposition 1988/89:4 om skolans utveckling (s. 87-90) föreslås att en ny
specialpedagogisk påbyggnadsutbildning om 40-60 poäng med möjlighet till
ytterligare specialisering eller fördjupning om 20-40 poäng skall inrättas den
1 juli 1990. Till linjens inriktning mot hörselskadade och döva elever skall
förkunskaper i teckenspråk krävas motsvarande 20 poäng. Propositionen
behandlas av utskottet i ett senare betänkande.

Med hänvisning till vad som redovisats anser utskottet att riksdagen inte
behöver göra det i motionerna önskade uttalandet om behovet av att öka
antalet teckenspråkslärare och teckenspråkstolkar. Problemet är uppmärksammat.
Vissa frågor bereds för närvarande inom regeringskansliet, medan
andra frågor har aktualiserats i riksdagen genom proposition 1988/89:4.
Därmed avstyrks motionerna 1987/88:Ub236 yrkande 1,1987/88:Ub269 och
1987/88:Ub276 yrkande 2.

1988/89 :UbU3

6

Integrering av hörselskadade elever i skolan

Riksdagen bör enligt motion 1987/88:Ub356 (c) begära ett förslag från
regeringen om en garantinivå beträffande utrustning och personal när
hörselskadade barn integreras i skolan.

Ansvaret för hur integreringen av hörselskadade barn och ungdomar i
skolan genomförs är decentraliserat till resp. kommun och landstingskommun.
Det åligger således dem att tillse att integreringen genomförs på ett
tillfredsställande sätt. Vid behov av extra lärarresurser kan medel från
förstärkningsresursen resp. anslaget till särskilda insatser inom skolområdet
användas. Enligt förordningen (1987:738) om statsbidrag till särskilda
insatser inom skolområdet skall länsskolnämnden fördela medlen utifrån en
allmän bedömning av resp. kommuns behov av extra resurser och inte gå in i
en prövning av de särskilda behoven för varje enskild elev. Det bidrag en
kommun tilldelas får användas för undervisningsinsatser på det sätt kommunen
finner lämpligt. Kommunerna bekostar lokalanpassning och fast utrustning.
Landstingskommunerna bekostar hjälpmedel och kringutrustning till
dessa för handikappade elever i skolan.

Utskottet har i ett föregående avsnitt redovisat att en kommitté nyligen
tillkallats för att se över samhällets stöd till människor med funktionshinder
(dir. 1988:53).

Utskottet anser att det inte finns anledning för riksdagen att nu göra något
uttalande om en garanterad resursnivå vid integrering av döva och hörselskadade
barn i skolan, varför motion 1987/88:Ub356 avstyrks.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande statsbidrag till teckenspråksundervisning jämställt
med statsbidrag till hemspråksundervisning

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Ub236, 1986/87:Ub324 yrkanden
1 och 3, 1986/87:Ub342 och 1987/88:Ub310,

2. beträffande teckenspråksundervisning för barn och ungdom med
döva eller hörselskadade föräldrar eller syskon

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Ub297, 1987/88:Ub284 och
1987/88:Ub357, samtliga delvis,

3. beträffande teckenspråksundervisning för föräldrar till döva eller
hörselskadade barn

att riksdagen avslår motionerna 1986/87:Ub297 delvis, 1987/88:Ub284
delvis, 1987/88:Ub349 och 1987/88:Ub357 delvis,

4. beträffande utbildning av teckenspråkslärare

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:Ub236 yrkande 1, 1987/
88:Ub269 och 1987/88:Ub276 yrkande 2,

1988/89 :UbU3

7

5. beträffande integrering av hörselskadade barn och ungdomar i
skolan

att riksdagen avslår motion 1987/88:Ub356.

Stockholm den 15 november 1988
På utbildningsutskottets vägnar

Lars Gustafsson

Närvarande: Lars Gustafsson (s), Larz Johansson (c). Helge Hagberg (s),
Ann-Cathrine Haglund (m), Bengt Silfverstrand (s), Lars Leijonborg (fp).
Lars Svensson (s), Göran Allmér (m), Ingvar Johnsson (s), Berit Löfstedt
(s), Birger Hagård (m), Carl-Johan Wilson (fp), Marianne Andersson (c),
Eva Goés (mp), Marita Bengtsson (s), Ewa Hedkvist Petersen (s) och Ylva
Johansson (vpk).

Reservation

Teckenspråksundervisning för föräldrar till döva eller
hörselskadade barn (mom. 3)

Ylva Johansson (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar med ”Med
hänvisning” och slutar med ” 1987/88: Ub357 delvis” bort ha följande
lydelse:

Utskottet anser att föräldrar till döva eller hörselskadade barn bör
tillförsäkras en kostnadsfri och förbättrad teckenspråksundervisning. Det är
av avgörande betydelse för dessa barns utveckling att de och deras övriga
familjemedlemmar kan tala med varandra och finna en naturlig gemenskap
inom familjen. Enligt utskottets mening bör denna fråga behandlas snarast
inom den nyligen tillkallade kommittén. Inledningsvis bör antalet sådana
föräldrar kartläggas. Vidare bör kommittén överväga om teckenspråkskurser
för föräldrar bör ingå som ett led i habiliteringen av de döva och
hörselskadade barnen. Om kommittén finner det nödvändigt bör den också
komma med förslag till ändring eller komplettering av lagstiftningen för att
tillförsäkra föräldrarna rätt till ledighet och ersättning för förlorad arbetsinkomst
vid deltagande i teckenspråkskurs. Riksdagen bör med bifall till
motion 1987/88:Ub349 som sin mening ge regeringen till känna vad utskottet
anfört.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

3. beträffande teckenspråksundervisning för föräldrar till döva eller
hörselskadade barn

att riksdagen med bifall till motion 1987/88:Ub349 samt med anledning
av motionerna 1986/87:Ub297, 1987/88:Ub284 och 1987/
88:Ub357, samtliga delvis, som sin mening ger regeringen till känna
vad utskottet anfört,

1988/89:UbU3

8

gotab Stockholm 1988 16124