Sveriges relationer till de baltiska republikerna

Betänkande 1988/89:UU21

Utrikesutskottets betänkande
1988/89:UU21 g*

Sveriges relationer till de baltiska republikerna

1988/89

UU21

Motionerna

1988/89:U517 av Ingemar Eliasson m.fl. (fp) vari yrkas
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om kultur- och handelsrepresentation, viseringsfrihet och resemöjligheter
mellan Sverige och länder i Östeuropa, främst de baltiska länderna
och Polen,

1988/89:U530 av Erling Bager och Lars Leijonborg (båda fp) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att Sverige i kontakter med de övriga medlemsländerna i Nordiska rådet bör
verka för att de baltiska unionsrepublikerna Estland, Lettland och Litauen
erbjuds observatörsstatus i rådet.

1988/89:U531 av Göthe Knutson och Gullan Lindblad (båda m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om markering av de baltiska ländernas gränser på officiella svenska
kartor och i geografiböcker,

2. att riksdagen hos regeringen begär att Sveriges radio-TV inom ramen för
dess avtal med staten uppmanas att på de kartor som bl.a. omfattar Baltikum
och som visas i TV markera de baltiska ländernas gränser,

1988/89:U532 av Margaretha af Ugglas m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om svensk representation i Baltikum,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om initiativ för att lättare få visum,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om flygförbindelser till Baltikum,

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om båtförbindelser till Tallin och Riga,

5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om utveckling av telefonförbindelser.

1988/89:U555 av Marianne Jönsson och Sven-Olof Petersson (båda c) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad som i
motionen anförts om inriktningen av ett utökat samarbete mellan sydöstra
Sverige och framför allt de baltiska staterna.

1 Riksdagen 1988/89. 9 sami. Nr 21

1988/89:U561 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om prioritering av kontakterna med de baltiska republikerna.

Bakgrund

De baltiska länderna har under större delen av sin moderna historia varit
dominerade av andra makter. Efter första världskriget blev Estland,
Lettland och Litauen självständiga stater och medlemmar av Nationernas
förbund. År 1940 blev de tre länderna under tvångsmässiga former införlivade
med Sovjetunionen där de nu har ställning som delrepubliker.

Den svenska samlingsregeringen vidtog under åren 1940 och 1941 olika
åtgärder som innebar ett erkännande av de baltiska staternas införlivande
med Sovjetunionen.

Efter införlivandet och fram till nu har följt en hårdhänt förryskning vilket
har inneburit en betydande successiv inflyttning av andra nationaliteter, i
synnerhet ryssar. Detta har för Estlands del fått till följd att andelen
icke-ester i dag uppgår till ca 40%. I Lettland är andelen icke-letter över
50%, medan Litauen fortfarande är övervägande litauiskt. Ca 20% av
befolkningen är icke-litauisk. En övervägande del av de icke-baltiska
befolkningsgrupperna utgörs av ryssar. Det är huvudsakligen till de större
städerna och till industriområden som den ryska invandringen skett.

De baltiska folken har fram till förra året haft mycket begränsade
möjligheter att ge uttryck åt sin nationella särart. Det har inte heller varit
möjligt för dem att på egna villkor upprätthålla förbindelser av olika slag med
andra länder.

Under de senaste åren har dock omdaningsprocessen i Sovjetunionen fört
med sig en ökad frihet och möjlighet för de baltiska folken att hävda sina
nationella egenarter. De nationella strävanden som under alla år funnits
under ytan har tillåtits komma upp i ljuset och inneburit en sjudande politisk
aktivitet. Bland de krav som rests i de tre republikerna ingår åtgärder för att
tillförsäkra folken deras nationella identitet, möjlighet att bestämma sina
egna villkor samt möjlighet att påverka sin framtid, dvs. en självständig
ekonomi och skydd av miljön.

I samtliga republiker har s.k folkfronter bildats, i vilka ingår såväl
medlemmar i kommunistpartiet som företrädare för ett flertal nationella
rörelser och förbund, bl.a. miljörörelserna i de tre republikerna. Huvuddelen
av medlemmarna i folkfronterna är balter. I Estland har folkfronten ett
nära samarbete med kommunistpartiet och dess centralkommitté. I Lettland
är avståndet mellan folkfronten och kommunistpartiet större. I Litauen har
folkfronten en stark, självständig ställning.

Folkfronterna har mer eller mindre långtgående krav på ökat självbestämmande
för resp. republik. Den litauiska folkfronten Sajudis långsiktiga mål
är uttalat självbestämmande, Litauens rättsliga, politiska, ekonomiska och
kulturella oberoende och landets statliga suveränitet.

Estlands folkfront kräver fullständig ekonomisk självförvaltning och
intern suveränitet, en tryggad ställning för det estniska språket och den
estniska kulturen och en större politisk demokrati.

1988/89:UU21

2

Vid ett möte med Estlands Högsta Sovjet den 16 november 1988 antogs en
suveränitetsförklaring. Vid samma möte antogs ändringar i den estniska
konstitutionen som bl.a. innebar att den estniska republikens exklusiva
äganderätt över land, infrastruktur, grundläggande produktionsmedel, statliga
företag och bostäder i städerna slås fast. Detta innebär i princip att
allunionella ministeriers bestämmanderätt i Estland avvisas. Andra ändringar
i konstitutionen innebär ökad respekt för de mänskliga rättigheterna i
Estland och vetorätt för Estland gentemot allunionella lagar, dvs. lagar som
godkänts av Sovjetunionens Högsta Sovjet.

Sovjetunionens Högsta Sovjets presidium har ogiltigförklarat såväl suveränitetsdeklarationen
som grundlagsändringarna. Estlands Högsta Sovjet
har dock inte återtagit de införda ändringarna.

Estlands Högsta Sovjet har vidare i januari 1989 i ett tillägg till konstitutionen
(en lag om estniska språket) förklarat estniskan som statsspråk. Den har
också beslutat förbjuda utvidgning av fosforit- och oljeskifferbrytningen i
Estland.

Frågan om sovjetrepublikernas rättigheter på det ekonomiska och politiska
området (bl.a. konstitutionella ställning) studeras nu i en kommitté inför
det möte om nationalitetsfrågor som Centralkommittén skall hålla i
sommar.

Den lettiska folkfronten har liknande krav som folkfronten i Estland;
ekonomisk självständighet, att lettiskan får ställning som officiellt språk,
begränsning av invandringen av icke-ester. I motsats till den estniska
folkfronten har den lettiska inte ett nära samarbete med det kommunistiska
partiet. Befolkningen i Lettland är också starkare polariserad mellan letter
och ryssar.

De icke-baltiska folkgrupperna i Estland, Lettland och Litauen (huvudsakligen
ryssar) har gått samman i organisationer för att tillvarata ickebalternas
intressen och motverka den inhemska befolkningens krav som de
upplever som ett hot mot sin ställning. I Estland har den s.k. Interrörelsen
bildats för detta syfte. I de baltiska republikerna finns även små politiska
grupperingar som ofta går längre än folkfronterna med krav på självständighet.

Vid valen till den nya folkkongressen som hölls under våren 1989 vann
samtliga folkfronter en stor seger. Resultatet har välkomnats av folkfronterna
som en bekräftelse på att en stor del av den ryska befolkningen i
republikerna givit sitt medgivande till folkfronternas strävanden.

Kontakterna mellan Sverige och de baltiska länderna går långt tillbaka i
historien. Fortfarande är svenska modersmål för ett fåtal personer i Estland.
År 1988 bildades i Estland ett samfund för estlandssvensk kultur, vilket
samlat över 500 medlemmar. I Sverige finns sedan kriget en stor grupp
baltiska - huvudsakligen estniska - flyktingar som spelar en aktiv roll i det
svenska samhällslivet. I synnerhet de estniska och lettiska folken har genom
historiska och andra band känt en samhörighet med Norden. Fram till
nyligen har denna internationella orientering endast i begränsad utsträckning
kunnat manifesteras praktiskt. Genom den sovjetiska omdaningspolitiken
har möjligheter öppnats för närmare och intensivare förbindelser mellan de
baltiska republikerna och omvärlden.

1988/89:UU21

3

1* Riksdagen 1988189. 9sami. Nr 21

Mot bakgrund av de historiska och kulturella band som finns mellan
Sverige och Estland, Lettland och Litauen har försöken såväl från officiell
sida som privat att utvidga kontakterna och stärka banden under de senaste
året intensifierats.

Särskilt de kulturella förbindelserna har utvecklats gynnsamt. Officiella
delegationsbesök har ägt rum i båda riktningarna och gemensamma kulturella
manifestationer har ordnats. I december besökte en svensk kulturdelegation
Estland inom ramen för det kulturutbytesprogram som finns mellan
Sverige och Sovjetunionen. I detta program omnämns särskilt det kulturella
och vetenskapliga utbytet mellan Sverige och de baltiska republikerna. Den
lettiske kulturministern besökte Sverige i april 1989 och den litauiske
kulturministern har inbjudits att besöka Sverige under hösten 1989.

Sedan länge har möjligheterna till ett utökat handelsutbyte mellan Sverige
och de baltiska republikerna undersökts. Ett antal delegationsutbyten har
organiserats med detta syfte. Centralisering och brist på utländsk valuta har
dock begränsat de kommersiella möjligheterna. Det sovjetiska allunionella
utrikeshandelsmonopolet har nu luckrats upp. De olika republikerna har
kunnat bilda egna utrikeshandelsorganisationer (Estimpeks, Interlatvia och
Litimpeks). Rätten att bedriva utrikeshandel har därtill utsträckts till
samtliga sovjetiska företag. Det särskilda gränshandelsavtal som ingicks 1985
mellan Sovjetunionen och Sverige är också bl.a. ägnat att underlätta handeln
med Baltikum. Möjlighet finns numera också att ingå lokala joint-ventures
mellan företag i de baltiska republikerna och utländska företag. Möjligheterna
att etablera och upprätthålla kommersiella kontakter har därigenom
förbättrats, och intresset är stort både bland svenska företag och i de baltiska
republikerna.

Flera städer i Sverige och de baltiska republikerna har under senare år
ingått vänortssamarbete, vilket är ett ytterligare tecken på det ömsesidiga
intresset av fördjupade förbindelser.

Utskottet

Den omdaningsprocess som under de senaste åren igångsatts i Sovjetunionen
är mycket glädjande. Den har medgivit en utveckling av samhällslivet i
demokratisk riktning i synnerhet i de baltiska republikerna, vilket enligt
utskottets uppfattning är ytterst välkommet. Detsamma gäller försöken med
en förändrad ekonomisk politik som har till syfte att effektivisera det
sovjetiska näringslivet och höja befolkningens välstånd.

Sverige och de baltiska republikerna känner en samhörighet, betingad av
geografiska, historiska och kulturella skäl. Det är därför för Sverige särskilt
glädjande att den nya sovjetiska politiken bland annat fört med sig en
möjlighet för de baltiska republikerna att ge uttryck åt nationella och folkliga
strävanden. Utvecklingen mot en ökad ekonomisk självständighet och
omsorg om miljön välkomnas också. Utskottet får anledning återkomma till
miljösamarbetet i Europa, i synnerhet mellan Östersjöstaterna, i ett senare
betänkande.

När utskottet senast, i november 1988 (1988/89:UU3), hade anledning att
uttala sig om de svensk-baltiska förbindelserna, ansåg utskottet att Sverige

1988/89:UU21

4

borde ta till vara de ökade möjligheter till kontakter och samarbete med de
baltiska republikerna som hade öppnats genom den nya sovjetiska omdaningsprocessen.
Utskottet konstaterade att innehållet och omfattningen av
kontakterna i första hand avgörs av utvecklingen i de baltiska republikerna,
av deras handlingsfrihet och önskemål.

En liknande uppfattning framfördes av utrikesministern i riksdagen i
december 1988, dvs. att en grundläggande förutsättning för det som nu pågår
i Baltikum är den omdaningsprocess som pågår i hela Sovjetunionen.
Utrikesministern sade vidare: Det är regeringens avsikt att försöka bredda
och fördjupa kontakterna mellan Sverige och de baltiska republikerna inom
alla områden där så är möjligt. Utrikesministern underströk att det är viktigt
att vi inte agerar på ett sådant sätt att den sovjetiska omdaningspolitiken
motverkas.

Med detta i åtanke vill utskottet ge sitt varma stöd till de kontakter och
samarbetsprojekt såväl från statlig, kommunal som privat sida vilka nu
utvecklas mellan Sverige och de baltiska republikerna. Det är viktigt, vilket
framförs i motion U517 (fp), att så många kanaler till omvärlden som möjligt
finns etablerade. Detta gäller enligt utskottets uppfattning inte minst
kontakterna mellan människor. Strävan efter utökade kontakter är, som
utrikesministern framförde i riksdagen i december 1988, en fråga inte bara
för regeringen utan också för organisationer, företag och föreningar. I syfte
att stimulera folkrörelseanknutet kulturellt samarbete mellan Sverige och
vissa Östersjöländer, i första hand de baltiska republikerna, har riksdagen
beslutat avsätta 2 milj.kr. ur utrikesdepartementets anslag för Information,
studier och forskning om freds- och nedrustningssträvanden m.m. (F3) för
detta ändamål (1988/89:UU 17).

I de motioner som utskottet har att behandla tas olika åtgärder upp med
syfte att underlätta samarbetet och kontakterna mellan Sverige och de
baltiska republikerna. I motionerna U532 (m), U517 (fp) och U561 (c)
framförs sammanfallande krav på åtgärder för att underlätta kontakterna.
De krav som tas upp i motionerna är uppgraderade officiella förbindelser i
form av konsulär representation, ömsesidig kultur- och handelsrepresentation,
viseringsfrihet mellan de baltiska republikerna och Sverige, alternativt
lättnader i viseringsförfarandet, förbättrade kommunikationer vilket inkluderar
färje-, flyg- och telefonförbindelser, utökade handelsförbindelser samt
utvidgade kommunala och regionala kontakter, bl.a. i form av vänortsprogram.
Samma krav framförs i motion U555 (c).

Vad gäller frågan om bättre officiella förbindelser och någon form av
svensk närvaro i Baltikum, får utskottet konstatera att en expansion av de
svenska kontakterna med Baltikum mycket väl kan leda till någon form av
svensk officiell närvaro. Emellertid måste denna fråga behandlas inom
ramen för våra överenskommelser med Sovjetunionen. Enligt vad utskottet
erfar skall generalkonsulatet i Leningrad förstärkas just med tanke på de
utökade kontakterna mellan t.ex. de baltiska republikerna och Sverige.

Dessa utökade kontakter sker inte minst på handelssidan. Frågan om en
filial eller replipunkt i de baltiska republikerna till handelsrepresentationen i
Moskva har tagits upp i motioner också till näringsutskottet. I sitt betänkande
1988/89:NU19 anför näringsutskottet att regeringen i samband med att

1988/89:UU21

5

den skyndsamt prövar förutsättningarna för inrättandet av ett fristående
handelskontor i Moskva även beaktar önskvärdheten av att en handelsrepresentation
kommer till stånd i Baltikum.

Vad i övrigt gäller handelsutbytet mellan Sverige och de baltiska republikerna
kan förändringarna i det sovjetiska utrikeshandelsmonopolet och det
svensk-sovjetiska gränshandelsavtalet enligt vad som framgår ovan i detta
betänkande underlätta för ett utökat och utvidgat handelsutbyte mellan
Baltikum och Sverige. Både från svensk sida och från sovjetisk ses också de
baltiska republikerna som en inkörsport eller brygga för vidare ekonomiska
förbindelser till det övriga Sovjetunionen.

Frågan om viseringsfrihet eller förenklat viseringsförfarande för invånarna
i de baltiska republikerna resp. svenska resande till Baltikum tas upp i
motionerna U517 (fp) och U532 (m). Utskottet får här hänvisa till sitt förra
betänkande (1988/89:UU3) där det står att ”den närmare utformningen av
våra förbindelser måste diskuteras i förhandlingar mellan regeringarna eller
ansvariga myndigheter i Sverige och Sovjetunionen. Det får då avgöras i
vilken mån det går att åstadkomma särlösningar som enbart avser de baltiska
delrepublikerna.” Det kan här tilläggas att nuvarande viseringsregler
reglerats i ett särskilt avtal från 13 januari 1988. Enligt detta avtal skall
svenska och sovjetiska myndigheter behandla och besvara viseringsansökningar
avseende inresa och vistelse i resp. land som inte överstiger tre
månader på kortast möjliga tid. Denna tid är specificerad till tio dagar efter
det att ansökningen har lämnats in till behörig myndighet. Enligt vad
utskottet erfar kan baltiska viseringsansökningar för resa till Sverige
behandlas på en dag vid generalkonsulatet i Leningrad. Det är enligt
utskottets uppfattning självfallet önskvärt att viseringsförfarandet skall ske
så smidigt som möjligt.

På kultur- och forskningsområdena finns goda möjligheter till ökat
samarbete och utvidgade kontakter. Utskottet delar den uppfattningen som
framförts av regeringen att Sverige har ett särskilt intresse för utökat
kulturellt utbyte med Baltikum. Kontakter har redan etablerats. Bland annat
var en svensk kulturdelegation i Estland i december 1988. Den lettiske
kulturministern besökte Sverige i april 1989, och den litauiske kulturministern
har inbjudits att besöka Sverige under hösten 1989.1 syfte att ytterligare
stimulera det kulturella utbytet har, som ovan anförts, riksdagen anslagit 2
milj.kr. för folkrörelseanknutet kulturellt samarbete med i första hand de
baltiska republikerna.

Möjligheterna att utöka kontakterna över Östersjön - såväl de kommersiella
som de rent mänskliga - är naturligtvis också avhängiga av smidiga
kommunikationer. Det är därför att välkomna att flygförbindelser planeras
mellan Stockholm och Tallinn och att kryssningar planeras till Tallinn och
Riga i sommar. Vad gäller ytterligare direkta förbindelser utgår utskottet
från att dessa kommer att utnyttjas av de olika trafikföretagen i den mån de
kommersiella förutsättningarna finns.

Utskottet får konstatera att telefonförbindelserna mellan Sovjetunionen
som helhet och Sverige är otillfredsställande. Enligt vad utskottet erfar tas
denna fråga regelbundet upp i bilaterala svensk-sovjetiska kontakter. Det
finns anledning för regeringen att fortsätta att driva denna fråga.

1988/89:UU21

6

Samarbetet mellan olika kommuner i Sverige och orter i de baltiska
republikerna är enligt utskottets uppfattning värdefullt och av stort intresse
för inte bara för de inblandade regionerna utan även för länderna som helhet.
Exempel på vänortsförbindelser som ingåtts är mellan Norrköping och Riga,
Oskarshamn och Pärnu och Uppsala och Tartu. Även Västervik arbetar för
utökade kontakter med Baltikum, och utvecklingsfonden i Kristianstads län
driver projekt som syftar till samarbete med Vilnius. Det ankommer
naturligtvis i första hand på de enskilda regionerna att odla och utveckla
dessa kontakter. I enlighet med vad utskottet redan anfört är dock alla
kontakter mellan våra befolkningar att välkomna.

Med det ovan anförda får yrkande 4 i motion U517 (fp), yrkandena 1-5 i
motion U532 (m), yrkande 13 i motion U561 (c) och motion U555 (c) anses
besvarade.

I motion U530 (fp) anförs att Sverige i kontakter med de övriga medlemsländerna
i Nordiska rådet bör verka för att de baltiska unionsrepublikerna
erbjuds observatörsstatus i rådet. Det ankommer enligt utskottets uppfattning
på Nordiska rådet att självt fatta beslut i frågor av detta slag. Frågan
diskuterades också vid Nordiska rådets trettiosjunde session i Stockholm.
Rådet beslöt på förslag av det juridiska utskottet att inte företa sig något med
anledning av förslaget.

Mot denna bakgrund avstyrker utskottet motion U530 (m).

I yrkandena 1 och 2 i motion U531 (m) krävs att berörda svenska
myndigheter tillser att de baltiska ländernas gränser markeras på officiella
svenska kartor och i geografi böcker samt på de kartor som visas i Sveriges
television.

Utskottet får med anledning av motion U531 (m) konstatera att unionsrepublikerna
Estlands, Lettlands och Litauens gränser redan torde vara utsatta
på kartor och i geografiböcker. För övrigt ligger denna fråga utanför
riksdagens kompetens och lämnas därför utan åtgärd.

Yrkandena 1 och 2 i motion U531 avstyrks därmed.

1988/89 :UU21

7

Hemställan

1988/89:UU21

Utskottet hemställer

1. att riksdagen förklarar yrkande 4 i motion 1988/89:U517,
yrkandena 1, 2, 3, 4 och 5 i motion 1988/89:U532, motion 1988/
89:U555 samt yrkande 13 i motion 1988/89:U561 besvarade med vad
utskottet anfört,

2. att riksdagen avslår motion 1988/89:U530 och yrkandena 1 och 2 i
motion 1988/89 :U531.

Stockholm den 20 april 1989

På utrikesutskottets vägnar

Stig Alemyr

Närvarande: Stig Alemyr (s), Margaretha af Ugglas (m), Sture Ericson (s).
Ingemar Eliasson (fp), Karl-Erik Svartberg (s). Axel Andersson (s). Nils T
Svensson (s), Inger Koch (m), Karl-Göran Biörsmark (fp). Birgitta Hambraeus
(c), Per Gahrton (mp). Viola Furubjelke (s). Kristina Svensson (s),
Anneli Hulthén (s). Eva Björne (m), Ingbritt Irhammar (c) och Berith
Eriksson (vpk).

Särskilda yttranden

1. Margaretha af Ugglas, Eva Björne och Inger Koch (alla m) anför:

Vi vill erinra om att när riksdagen behandlade UDs budget (1988/89:UU17)
föreslog vi ett anslag på 10 milj.kr. för att stimulera kontakter och kulturellt
utbyte mellan Sverige och de baltiska republikerna.

2. Per Gahrton (mp) anför:

Särskilt viktigt vid allt internationellt samarbete är det som rör miljön, också
beträffande de baltiska staterna. Miljöpartiet de gröna har under den
allmänna motionstiden väckt en motion om miljösamarbete med Estland
(1988/89:U556) som inte behandlas i detta betänkande, varför det finns
anledning att återkomma till frågan i samband med denna motions behandling.

I detta betänkande nämns att miljörörelsen spelat en framträdande roll vid
de frigörelsesträvanden som nu pågår i de baltiska republikerna. I detta
sammanhang vill jag understryka att den baltiska miljörörelsen till stor del
utgörs av en politisk grön rörelse med partiliknande karaktär som fått ett
flertal kandidater invalda i såväl de delstatliga parlamenten som i Sovjetunionens
Folkkongress.

I en gemensam deklaration i samband med Europas Grönas kongress i
Paris 7-9 april 1989 gjorde företrädare för baltiska gröna ett mycket
uppmärksammat uttalande där det bl.a. hette:

Den ekologiska, politiska, ekonomiska och särskilt demografiska situationen
i de baltiska staterna närmar sig en katastrof, vilket hotar den fortsatta
existensen av de baltiska nationerna.

Denna situation har orsakats av industriell exploatering och ekologisk
förödelse som är ett resultat av Sovjetunionens imperialistiska kolonisationspolitik
vilket har gett upphov till ”ecocide” - en särskild form av genocide
(folkmord) som använder ekologiska metoder.

Genom att hänvisa till de baltiska staterna som en legal del av Sovjetunionen
och inte som ockuperade stater erkänner ni i princip MolotovRibbentrop-pakten
som varken ni eller vi erkände för 49 år sedan.

Vi vill också vända er uppmärksamhet mot det faktum att perestrojka i
Sovjetunionen inte står i motsättning till dessa konstateranden och vi ber er
förstå att våra huvudmål är att främja en normaliseringsprocess i den
ekologiska och demografiska situationen i de baltiska staterna.

T. Frey, den estniska gröna rörelsen.

A. Ulme, den lettiska miljöskyddsföreningen VAK,

Z. Vaisvila, de litauiska gröna.

Jag vill i detta sammanhang konstatera att miljöpartiet de gröna stödjer de
gröna i Baltikum på de villkor de själva arbetar. Vi stödjer alltså som parti de
krav som ställs i det ovan citerade uttalandet.

Eftersom våra relationer med våra baltiska vänner utvecklats snabbt,
fanns det inga förutsättningar för oss att väcka motion i denna riktning under
allmänna motionstiden i januari; det är inte heller givet att vi skulle ha
föreslagit riksdagsbeslut i alla de avseenden där vi som politisk rörelse uttalar
vårt stöd.

1988/89 :UU21

9

gotab 88718. Stockholm 1989