Sveriges internationella bistånd – uppföljning, utvärdering och rapportering
Betänkande 2024/25:UU3
- 1, Förslag, Genomförd
- 2, Beredning, Genomförd
- 3, Debatt, Genomförd
- 4, Beslut, Genomförd
Ärendet är avslutat
- Beslutat
- 20 november 2024
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.
Tillfälligt problem
För vissa betänkanden kan det saknas bilagor på huvuddokumentets sida. Bilagorna går att hitta via sökfunktionen. Vi arbetar med att åtgärda problemet. Vid frågor, kontakta riksdagsinformaion telefon: 020-349 000, e-post: riksdagsinformation@riksdagen.se
Beslut
Skrivelse om Sveriges internationella bistånd har behandlats (UU3)
Riksdagen har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Riksrevisionens rapport om Sveriges internationella bistånd.
Riksrevisionen har granskat om regeringens, inklusive Expertgruppens för biståndsanalys (EBA) och Styrelsens för internationellt utvecklingssamarbetes (Sida) uppföljning och utvärdering av Sveriges internationella bistånds resultat är effektivt utformad.
Riksrevisionens övergripande bedömning är att regeringens och Sidas uppföljning och utvärdering av biståndets resultat i vissa delar är effektivt utformad.
Dock konstaterar Riksrevisionen att det finns brister i regeringens rapportering till riksdagen. Riksrevisionen fastslår i sin granskning att bristerna leder till att riksdagen inte får tillräcklig insyn i biståndets resultat samt att de resurser som läggs på uppföljning och utvärdering riskerar att användas ineffektivt.
I sin skrivelse instämmer regeringen i Riksrevisionens övergripande iakttagelser. Regeringen fastslår också i skrivelsen att verksamhet som finansieras av biståndsmedel ska genomsyras av tydliga krav på resultat, effektivitet, långsiktighet och transparens. Regeringen hänvisar till pågående arbete för att åtgärda bristerna.
Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet.
- Utskottets förslag till beslut
- Utskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Från regeringen
Beredning, Genomförd
Justering: 2024-11-14
Trycklov: 2024-11-15
Alla beredningar i utskottet
Skrivelse om Sveriges internationella bistånd har behandlats (UU3)
Utrikesutskottet har behandlat en skrivelse från regeringen som handlar om Riksrevisionens rapport om Sveriges internationella bistånd.
Riksrevisionen har granskat om regeringens, inklusive Expertgruppens för biståndsanalys (EBA) och Styrelsens för internationellt utvecklingssamarbetes (Sida) uppföljning och utvärdering av Sveriges internationella bistånds resultat är effektivt utformad.
Riksrevisionens övergripande bedömning är att regeringens och Sidas uppföljning och utvärdering av biståndets resultat i vissa delar är effektivt utformad.
Dock konstaterar Riksrevisionen att det finns brister i regeringens rapportering till riksdagen. Riksrevisionen fastslår i sin granskning att bristerna leder till att riksdagen inte får tillräcklig insyn i biståndets resultat samt att de resurser som läggs på uppföljning och utvärdering riskerar att användas ineffektivt.
I sin skrivelse instämmer regeringen i Riksrevisionens övergripande iakttagelser. Regeringen fastslår också i skrivelsen att verksamhet som finansieras av biståndsmedel ska genomsyras av tydliga krav på resultat, effektivitet, långsiktighet och transparens. Regeringen hänvisar till pågående arbete för att åtgärda bristerna.
Utrikesutskottet föreslår att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet.
Debatt, Genomförd
Debatt i kammaren: 2024-11-20
Debatt om förslag 2024/25:UU3
Webb-tv: Sveriges internationella bistånd – uppföljning, utvärdering och rapportering
Dokument från debatten
- Onsdag den 20 november 2024Kammarens föredragningslistor 2024/25:33
- Protokoll 2024/25:33 Onsdagen den 20 novemberProtokoll 2024/25:33 Sveriges internationella bistånd - uppföljning, utvärdering och rapportering
Protokoll från debatten
Anf. 76 Olle Thorell (S)
Fru talman! Vi debatterar i dag utrikesutskottets betänkande nummer 3, som behandlar Riksrevisionens rapport om Sveriges internationella bistånd - uppföljning, utvärdering och rapportering. Rapporten lyfter viktiga frågor om hur regeringens och Sidas arbete med att följa upp och redovisa biståndets resultat kan förbättras. Detta är en angelägen diskussion, eftersom ett effektivt och väl fungerande bistånd är avgörande både för dem ute i världen som får stödet och för att upprätthålla förtroendet här hemma hos de skattebetalare som betalar biståndet.
I betänkandet finns inga reservationer, varken från oss socialdemokrater eller från några andra. Förslaget är att skrivelsen ska läggas till handlingarna.
Det finns dock fyra särskilda yttranden. Socialdemokraterna har lämnat ett av dem. Jag tänker säga något om vårt ställningstagande utifrån det och något lite bredare om biståndet. Om några veckor har vi en budgetdebatt om biståndet. Det kommer alltså säkert att återkomma.
För oss socialdemokrater är utgångspunkten tydlig: Sveriges bistånd ska vara effektivt, transparent, resultatinriktat och ändamålsenligt. Det står inte i motsats till att det också ska vara generöst och att Sverige ska hålla fast vid den enprocentsnivå som vi haft som mål i över 50 år.
Riksrevisionens rapport pekar på viktiga områden som går att förbättra. Regeringens rapportering till riksdagen behöver bli mer transparent och ha en tydligare koppling till biståndets resultat. Uppföljning och analys är avgörande för att säkerställa att biståndet används på rätt sätt.
Men lösningen på detta är inte att minska biståndets omfattning eller att urholka dess syfte. Vi ser nu en utveckling där Sverige snabbt rör sig bort från både enprocentsmålet och FN:s rekommendation om att avsätta minst 0,7 procent av bni till bistånd. Det är mycket oroande.
Oroande är också att Sverige nu medvetet bryter mot OECD-Dacs riktlinjer för vad som får klassas som bistånd. När biståndsmedel används, i strid med OECD-Dacs regler, för migrationspolitiska reformer eller ytterligare integrationskostnader i Sverige undermineras både biståndets trovärdighet och dess grundläggande syfte: att hjälpa de mest utsatta.
Fru talman! Sveriges bistånd har varit en förebild internationellt. Vi har varit en ledande röst för mänskliga rättigheter, fattigdomsbekämpning och global solidaritet. Men när regeringen nu till exempel riktar blicken bort från globala utmaningar och avvecklar bilaterala samarbeten med några av världens mest utsatta länder, till exempel Sydsudan och Burkina Faso, skickar vi en signal om att vi inte längre tar vårt globala ansvar på allvar.
Sydsudan är ett av världens mest sårbara länder. Där kämpar människor varje dag för att överleva konflikter och humanitära kriser. Att dra tillbaka stöd dit är inte bara ett svek mot dessa människor; det är också ett strategiskt misstag av Sverige som land.
Samtidigt ser vi att regeringen väljer att fokusera biståndet på kortsiktiga, snäva svenska egenintressen snarare än på ett upplyst egenintresse och långsiktiga globala lösningar. Det är inte rätt väg framåt. Ett starkt och välriktat, effektivt bistånd handlar om att skapa stabilitet och trygghet i världen och utveckling i alla världens länder. Det stärker förstås också i sin tur utvecklingen och tryggheten här i Sverige. Det är också ett svenskt egenintresse.
Vi socialdemokrater står för ett bistånd som är både generöst och väl genomfört. Vi har alltid betonat vikten av effektivitet och resultat och välkomnar granskningar som den Riksrevisionen har gjort. Men vi kommer aldrig att acceptera att effektivitet används som svepskäl för att minska biståndet eller ändra dess grundläggande inriktning.
När regeringen nu urholkar biståndets nivå och syfte bryter de mot internationella åtaganden. De sviker också vad vi tycker är Sveriges långvariga roll: att försöka vara något mer än bara ett av många andra länder. Det är inte fel att försöka vara en humanitär stormakt. Sverige har alltid varit ett land som strävat efter att vara en del av lösningen, inte en del av problemet.
Avslutningsvis vill jag understryka att Sveriges bistånd är en investering i en tryggare och mer stabil värld. Att minska det biståndet är att minska Sveriges möjligheter att bidra till en bättre framtid både för människor som lever i fattigdom och för oss själva.
Vi socialdemokrater står fast vid att Sverige ska hålla fast vid enprocentsnivån i biståndet, följa internationella riktlinjer och rekommendationer, följa OECD-Dacs regelverk för vad som får räknas som bistånd och fortsätta vara en föregångare och en stark röst för global rättvisa och solidaritet och ett effektivt bistånd.
Anf. 77 Yasmine Eriksson (SD)
Fru talman! Riksrevisionen har gjort en rapport om uppföljning och utvärdering av samt rapportering om Sveriges internationella bistånd.
Biståndet är en central del av Sveriges utrikespolitik och vårt engagemang för global rättvisa, hållbar utveckling och mänskliga rättigheter. Målet med biståndet är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och under förtryck. Därför är det mycket viktigt att biståndet används effektivt och att vi kan mäta och följa upp dess resultat.
Denna debatt handlar om det betänkande som utrikesutskottet tagit fram om den skrivelse som regeringen redovisat i ämnet. Den innehåller deras bedömning av de iakttagelser och rekommendationer som Riksrevisionen har angett i rapporten. Det låter kanske lite snårigt och byråkratiskt. Det är just vad det är. Sådan är också resultatredovisningen av det svenska biståndet.
Riksdagen har gång på gång i flera år påpekat att den resultatredovisning av biståndet som vi får genom budgetpropositionen inte är fullgod. Vi har återkommande efterfrågat att regeringen ska bli bättre på att rapportera om biståndets resultat och har även efterfrågat en tydligare koppling mellan mål, insatser, resultat och regeringens anslag. Därför välkomnar vi att Riksrevisionen har gjort denna granskning.
Riksrevisionens övergripande bedömning är att regeringens och Sidas uppföljning och utvärdering av biståndets resultat i vissa delar är effektivt utformad men att det utifrån regeringens rapportering till riksdagen är svårt att bedöma biståndets resultat i relation till det övergripande målet för biståndet. Det är också svårt att se i vilken utsträckning resultaten bidrar till regeringens utformning av biståndet.
Det är dock värt att notera att det svenska biståndet befinner sig i en stor förändringsprocess med utgångspunkt i förutsägbara anslag för biståndet, frånkopplat från bni, och i reformagendan för biståndet. Reformagendan trädde i kraft endast tre månader innan Riksrevisionens rapport presenterades.
I reformagendan beskrivs att svenskt bistånd ska ges med fokus på långsiktighet, transparens och effektivitet. Det står också att kvalitet och tydligare redovisning av resultaten är centralt. Detta är mycket välkommet och bra för både mottagarna och våra skattebetalare. Det är en ren legitimitetsfråga gentemot dem. Båda parter ska kunna förvänta sig att biståndet används på det sätt som mest effektivt ger goda resultat.
Fru talman! I skrivelsen till riksdagen framgår det att regeringen ska se över riktlinjerna för utformande av strategier inom svenskt utvecklingssamarbete, i syfte att utveckla mål- och resultatstyrningen. Detta menar jag är avgörande för resultatredovisningen. Utan tydliga mål kan vi nämligen inte veta när vi faktiskt har uppnått dem.
Regeringen minskar också antalet strategier för biståndet, vilket gör styrningen av biståndet tydligare. Det gör också resultatinhämtningen något mindre komplex.
För riksdagens och inte minst för utrikesutskottets del är det mycket positivt att regeringen har inlett ett arbete med att förenkla, förbättra och förtydliga regeringens resultatredovisning till riksdagen. Jag ser mycket fram emot en bättre resultatredovisning av biståndet framöver.
Anf. 78 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Sverige har en lång tradition av ambitiöst arbete inom biståndsområdet. Det är i grunden bra att vi har höga ambitioner, vilket vi också fortsatt ska ha. Det finns det ingen tvekan om. Men det är också helt avgörande att vi ständigt vågar granska vårt eget arbete och vad vi uppnår med vårt bistånd.
Det här är ett stort politikområde med en omfattande budget. Därför måste det granskas löpande. Inget är så bra att det inte kan bli bättre. Det är mot den bakgrunden som vi ska se Riksrevisionens granskning Sveriges internationella bistånd - uppföljning, utvärdering och rapportering.
Vi behöver ha djup kunskap, löpande uppföljning och utvärdering och säkerställa att biståndet är utformat på ett ändamålsenligt sätt. Det är bara så vi kan veta att vi är effektiva och att vi når de mål vi har satt.
Granskningen ser dels på hur regeringen arbetar, dels på hur Sida som myndighet arbetar med frågorna. Granskningen ser även på hur Expertgruppen för biståndsanalys, EBA, arbete tas till vara. Till bakgrunden hör att Sveriges riksdag upprepade gånger har efterlyst bättre och effektivare uppföljning och utvärdering av det svenska biståndet. Diskussionen är med andra ord inte ny utan har funnits med oss länge.
Fru talman! Vad säger då denna granskning? Den övergripande bedömningen är att regeringens och Sidas uppföljning och utvärdering av biståndet i vissa delar är effektivt utformad, men notera orden "i vissa delar". Det finns alltså tydliga brister.
Riksrevisionen visar att Sida och EBA bidrar med en stor mängd information om resultaten till regeringen. Riksrevisionen konstaterar dock i sin granskning att det ändå är eller i varje fall har varit svårt att bedöma biståndets resultat i relation till det övergripande målet för biståndet och att det är oklart i vilken utsträckning resultaten bidrar till utformningen av biståndet.
Riksrevisionen slår fast att de identifierade bristerna leder till att Sveriges riksdag inte får tillräcklig insyn i biståndets resultat samt att de resurser som läggs på uppföljning och utvärdering riskerar att användas ineffektivt. Det här är naturligtvis inte tillräckligt bra.
Fru talman! När man läser Riksrevisionens rapport slås man av att den upprepade gånger återkommer till orden oklart och otydligt. Det är två ord som jag hoppas att ingen av oss vill se på ett så viktigt område. Som skattebetalare vill vi heller inte se att områden dit stora pengar och stora budgetanslag går ska präglas av oklarhet och otydlighet. Det är ett underbetyg till den tidigare biståndspolitiken.
En bidragande orsak till dessa oklarheter är hur biståndet har byggts upp. Biståndet har styrts av över 60 strategier som spänner över många länder, tematiska områden och olika slags verksamheter. Till det kommer att det för varje strategi funnits en mängd olika mål.
Detta summerar till en mycket stor mängd parametrar som bara i sig gör området mycket svårt att överblicka och därmed också svårt att följa upp och utvärdera. Med så många strategier och så många mål har det av naturliga skäl varit svårt att prioritera och att kanalisera resurser på bästa sätt, vilket har gjort det svårt att styra och göra kurskorrigeringar när utvärderingar visat behov av förändringar. När allt är viktigt och allt är prioriterat slår det mot förmågan att nå bästa möjliga resultat.
Fru talman! I sammanhanget är det också viktigt att framhålla att Riksrevisionens granskning handlar om tiden fram till 2023, då den nya biståndsagendan infördes. Därefter har det som vi alla vet skett grundläggande förändringar av den svenska biståndspolitiken.
Regeringen har påbörjat en stor omläggning av politiken, och vi befinner oss nu mitt i den. Det här är positivt, och det kommer att göra det svenska biståndet bättre och effektivare. I det ligger också att utvärdering och uppföljning och möjligheterna att ta till vara resultaten kommer att förbättras.
Reformagendan Bistånd för en ny era innebär en nystart för svensk biståndspolitik. En av de stora förändringarna handlar om att kraftigt minska antalet strategier och mål som styr politiken. Det kommer att göra det lättare att överblicka och förstå biståndspolitiken. Det blir lättare att styra den, genomföra den, uppnå resultat och utvärdera den. Den nya agendan innebär att vi orkar och vågar prioritera. Det stärker trovärdigheten för det svenska biståndet och underlättar en god måluppfyllelse.
Biståndspolitiken befinner sig inte i ett vakuum. Det är viktigt att det finns en stark acceptans för svenskt bistånd här hemma och att biståndet når fram dit vi vill att det ska nå fram och att det gör skillnad i verkligheten för människor i andra delar av världen. Då behöver vi klara uppgiften att följa upp resultaten, utvärdera effekterna och implementera löpande förändringar för att kalibrera biståndet för att nå bästa möjliga resultat. Att lägga om politiken är därför korrekt politik och en korrekt prioritering.
Riksrevisionens rapport stärker den insikten och understryker vikten av att våga och att orka genomföra reformer. Det finns därför anledning att rikta ett tack till Riksrevisionen för dess goda arbete och samla oss kring en fortsatt förändring och utveckling av politiken för att nå bästa möjliga resultat med det svenska biståndet.
Fru talman! Biståndet ska nå sina mål så långt det går. Vi har i längden inte råd med otydligheter eller oklarheter om huruvida vi når våra mål eller om vi kan skydda och värna svenska intressen inom biståndspolitiken.
De svenska intressena, som här tidigare omnämndes lite slängigt, handlar om att prioritera saker som att stärka respekten för mänskliga rättigheter, stärka kvinnors rättigheter, stärka hbtq-personers rättigheter och bidra till ökad frihet, demokrati och fungerande rättsstater. Det handlar om att stärka människors möjligheter att lyfta sig ur fattigdom, att skapa hållbar tillväxt och att bidra till att den gröna omställningen fortsätter.
Kort sagt handlar biståndet om stora frågor, och då kan vi inte springa på alla bollar samtidigt. Vi måste vara fokuserade på resultat och effektivitet och på att få bästa möjliga genomslag för varje svensk skattekrona som läggs på biståndet.
Fru talman! Denna politik är steg för steg på väg att förverkligas. Det är bra. Det stärker Sverige, det stärker biståndet och det stärker trovärdigheten. Orden oklart och otydligt ska i kommande rapporter från Riksrevisionen inte förekomma i den omfattning som de gör i denna rapport.
Avslutningsvis vill jag också säga några ord om det Riksrevisionen skriver om EBA, det vill säga Expertgruppen för biståndsanalys. De rekommendationer som EBA lämnar till regeringen är i grunden väldigt kloka. Det är viktigt att EBA:s arbete och deras inspel om den svenska biståndspolitiken tas till vara fullt ut. Riksrevisionen konstaterar att så inte har gjorts. Det tycker vi är tråkigt, för det är en missad möjlighet. Det är en möjlighet som vi ska använda oss av. Det kommer att göra biståndet ännu bättre, effektivare och träffsäkrare.
Nu går vi vidare. Vi vänder blad och lägger den gamla biståndspolitiken bakom oss. Baserat på den nya biståndsagendan stärker vi biståndet, uppföljningen och utvärderingen.
(Applåder)
Anf. 79 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för anförandet.
Ledamoten nämnde flera gånger oklarheter och otydligheter som något som ska undvikas, och det kan jag verkligen hålla med om. Men jag blir lite konfunderad när vi ser att alltmer biståndspengar används för kostnader som inte är bistånd. Det bidrar väl knappast till måluppfyllelsen för biståndet. Exempelvis går 893 miljoner till kostnader för integration. Det är pengar som tas från biståndet men som inte får räknas som bistånd.
Anser inte Moderaterna och ledamoten att vi ska följa regelverket för hur biståndspengar får användas, det vill säga OECD-Dacs regelverk som vi faktiskt har ställt oss bakom?
Anf. 80 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågorna.
Man kan ha lite olika syn på hur man lever upp till regelverket. Vi ska självklart så långt det är möjligt följa regelverk som vi har ställt oss bakom. Men samtidigt ska vi komma ihåg att OECD-Dac inte är något som är hugget i sten; det är inte religion. Det är ingen överideologi som ska styra vilka beslut som regeringen eller riksdagen fattar.
Vi ska ha en träffsäker och resultatinriktad biståndspolitik som lever upp till och når de mål vi har och som stärker svenska intressen i världen. Om en del av pengarna används för att göra saker som hjälper till här hemma ser jag i grunden inget problem med det. Jag tycker att det är en klok prioritering.
Anf. 81 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Jag tackar för svaret. Men är det inte så, ledamoten, att de pengar som vi avsatt till bistånd ska gå just till bistånd och till att hjälpa fattiga människor ute i världen och inte till att täcka kostnader här i Sverige. Jag tycker att det är att luras när man använder biståndsmedel på ett sådant sätt.
Sedan har ni från regeringens sida utlyst en ny strategi om återvändande, en migrationsstrategi för 3 miljarder kronor, där det också finns en massa otydligheter och oklarheter. Det är också något som bistånd inte får användas till, alltså att betala människor för att de ska återvända till sina hemländer. Den enda gången man får använda bistånd för återvändande är när det handlar om att lämna ett utvecklingsland och bege sig till ett annat. Men det får inte användas när det handlar om att återvända från Sverige till sitt moderland.
I strategin är det också oklart hur pengarna ska användas. Jag tycker att det är ett jätteproblem att stora medel från biståndspengar används till sådant som inte är bistånd.
Anf. 82 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Jag kan bara konstatera att vi har olika syn på detta. För oss är det viktigt att Sverige har ett effektivt och målinriktat bistånd som når goda resultat. Det har vi, och biståndet i det här landet är ambitiöst och generöst, och det kommer det att fortsätta att vara.
Sedan är det fullt naturligt att man kan göra olika prioriteringar inom den mycket stora budgetram som finns för detta område. Vi bedömer att de prioriteringar som regeringen gör är kloka.
Den andra strategi som ledamoten tar upp ligger ju delvis utanför den här frågan, men jag kan konstatera att även där är det klok politik att fokusera på att klara integrationen i Sverige, att vi har koll på vilka människor som lever i landet och att ha en stram migrationspolitik.
Anf. 83 Janine Alm Ericson (MP)
Fru talman! Tack, Fredrik Saweståhl, för anförandet och svar på frågor! Ledamoten talar klart och tydligt om att biståndet aldrig får vara oklart eller otydligt. Det vill ju ingen av oss. Ändå måste jag säga att vi är ganska många som tycker att det är oklarare och otydligare än någonsin vad gäller regeringens reformagenda, där det finns fler frågor än svar.
Ledamoten säger att det måste finnas en acceptans för svenskt bistånd. Det håller jag också med om. Men trots detta har regeringen avskaffat det så kallade infokomanslaget, som finns till just för att biståndsorganisationer ska kunna informera om sitt arbete och om arbetet med global rättvisa runt om i Sverige. Hur går det egentligen ihop med den acceptans man säger att man vill ha och den transparens som regeringen så ofta pratar om?
Anf. 84 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Tack, ledamoten Alm Ericson, för de frågorna!
I den nya biståndsagendan och den omläggning av politiken som den här regeringen nu genomför, med brett stöd i Sveriges riksdag - och också utanför Sveriges riksdag, är jag övertygad om - är det klart att det kommer att ske förändringar. Det är klart att man i en övergångsfas möjligen kan uppleva det som att det finns otydligheter. Men jag och vi är övertygade om att vi kommer att vara mycket tydligare och klarare. Dessa ord ska inte förekomma i det svenska biståndet i framtiden, är ju tanken.
Låt mig ta upp den specifika frågan om infokomstödet. Det har tyvärr kunnat uppfattas som medel som organisationer har använt på ett sätt som kan ge bilden av att pengar läcker ut ur biståndet i stället för att gå till behövande människor eller nå de mål vi har.
Jag är övertygad om att vi kan skapa transparens och uppnå god insyn och god acceptans för svenskt bistånd genom den allmänna opinionsbildningen genom nyhetsmedier och annat, där vi kan visa på vad vi gör och vad vi åstadkommer. Det blir sällan bra när människor granskar sig själva. Däri ligger väl en del av svaret på frågan.
Anf. 85 Janine Alm Ericson (MP)
Fru talman! Jag vet inte riktigt om jag hänger med på logiken där, alltså att ju mindre man kan prata om och informera om det, desto större blir acceptansen. Jag tror att det är helt tvärtom.
Jag skulle också vilja ställa en annan fråga. I svaret från regeringen säger man att det inte bara är målet för biståndet, att lyfta människor ur fattigdom och förtryck, som ska gälla, utan också andra prioriteringar. Ledamoten hade många exempel på bra svenska intressen ute i världen. Men inte minst mot bakgrund av de utspel som har gjorts om migrationspolitiken finns det anledning att tro att det faktiskt är andra så kallade svenska intressen som kommer att få råda.
Hur tänker ledamoten när det gäller att frångå målet om biståndet och att blanda in andra intressen - hur ska det bidra till att öka transparensen och effektiviteten?
Anf. 86 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Sverige har ett generöst och omfattande bistånd, och det råder ingen tvekan om att vi ska fortsätta att ha det. Där finns utrymme för att ägna sig åt information och att förankra och skapa acceptans för det svenska biståndet.
Men det är och förblir en viktig prioritering att bistånd inte existerar i ett vakuum utan också handlar om att säkerställa våra svenska intressen. Jag räknade upp en hel del av dem. Det handlar om att stärka mänskliga rättigheter, att stärka demokrati och att stärka människors rätt att leva öppna liv i frihet. Det handlar om kvinnors rättigheter. Det handlar om sexuell och reproduktiv hälsa och om mycket annat som är våra genuina intressen och våra genuina prioriteringar, och jag tror dessutom att alla här är överens om dem. Detta lägger vi nu fokus på. Då blir det tydligare, klarare och bättre. Vi kommer att nå större och bättre resultat.
Anf. 87 Olle Thorell (S)
Fru talman! Jag skulle vilja fråga ledamoten från Moderaterna om en falsk motsättning som jag är ganska trött på. Det handlar om antagandet att något blir effektivare för att det blir mindre. Jag förstår inte det. Jag tycker att det är ett antiintellektuellt sätt att angripa vilket problem det nu vara månde.
Här har jag ett papper i A4-format med text på. Nu vill jag effektivisera papperet. Därför river jag av ett hörn. Blev det mer effektivt nu? Nej, det blev bara mindre. Det var allt som hände, inget mer.
Det är denna retorik som Fredrik Saweståhl, Benjamin Dousa och utrikesministrar på löpande band använder för att motivera att man vill göra biståndet mindre.
Var ärliga! Säg att ni inte tycker att vi har råd att använda 1 procent av vår bni till att bekämpa fattigdom och hjälpa utsatta människor i världen. Tala om att ni tycker att det är för generöst och att ni vill att det ska vara mindre. Det är åtminstone ärligare än att bara säga: Se här, nu blev det effektivare för vi tog bort 6 miljarder och ska ta bort 3 miljarder till om några år!
På vilket sätt blir något, vad som helst, effektivare av att bli mindre? Det frågar jag Moderaternas representant.
Anf. 88 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Tack, ledamoten Thorell, för en engagerad frågeställning! Jag måste säga att det var en kreativ användning av den lilla rekvisita som finns i den här lokalen.
Om vi ska fortsätta med pappersexercisen kan jag säga att ett sätt att effektivisera är att trycka på båda sidor av papperet. Då har papperet inte blivit mindre, men man får in mer på papperet. Det gör vi här i riksdagen, för vi tänker på miljön.
Man kan naturligtvis hävda att det ligger en falsk motsättning i att säga att mindre blir effektivare. Men det behöver inte göra det, utan det handlar om hur vi faktiskt använder pengarna på marken och hur man kanaliserar dem i organisationerna. Det handlar om att vi inte ska ha 60 strategier och flera hundra mål, utan vi fokuserar på vissa bestämda saker och gör dem riktigt bra. Då stärker vi våra intressen, och vi stärker friheten för människor i andra delar av världen och lyfter dem ur fattigdom. Det är vårt mål.
Anf. 89 Olle Thorell (S)
Fru talman! Det är vårt mål också. Vi är överens om biståndets mål. Vi är överens om att det ska vara effektivt. Vi är överens om att varje skattekrona ska användas på bästa möjliga sätt. Vi är överens om att behoven i världen är skriande och växande. Vi är överens om att rättigheter ska försvaras i hela världen. Vi är överens om att biståndet ska vara så effektivt det bara går. Det finns ingen motsättning där.
Men Moderaterna och Sverigedemokraterna gör allt de kan för att måla upp en motsättning som inte finns. Den motsättning som existerar i den här kammaren, i svensk politik, handlar om att två partier, Sverigedemokraterna och Moderaterna, inte tycker att vi ska vara så generösa som de andra sex partierna tycker.
Vi vill avsätta en hundradel av vårt gemensamma välstånd till fattigdomsbekämpning och att hjälpa utsatta människor i världen. Det har vi varit överens om i den här kammaren i över 50 år, över partigränserna.
Sedan sätter sig Moderaterna i samma båt som Sverigedemokraterna, som ser som sin uppgift att få bort utländskt farligt inflytande och kulturella farligheter för det svenska folket och som vill göra sig av med internationellt bistånd, halvera det.
Ni sätter er i samma båt som dem. Plötsligt tycker också Moderaterna att enprocentsmålet är för generöst. Var ärliga med vad ni tycker och argumentera utifrån det! Jag har respekt för att ni ändrar uppfattning. Det får man göra. Det är okej. Ni behöver väl åtminstone inte låtsas att ni tycker något annat än ni tycker.
Anf. 90 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Tack, ledamoten Thorell, för ännu ett engagerat anförande! Jag kan väl bara konstatera att det är klart att vi har olika syn på hur mycket pengar vi ska lägga på detta område. Men jag vill också påminna ledamoten om att ni i förra årets socialdemokratiska budget också drog ned på biståndsramen. Det är alltså inte okänt för andra partier i Sveriges riksdag att tycka att man ska hålla igen på detta område vid olika tillfällen och i olika tider.
För oss är det oerhört viktigt att vi prioriterar rätt, att vi har rätt målsättningar och att vi åstadkommer rätt effekter och får mest pang för pengarna, så att säga.
Sedan är historieskrivningen lite märklig. Jag har varit engagerad i Moderaterna sedan tidigt 90-tal och kan berätta att det inte är en nyhet att Moderaterna tycker att svenskt bistånd kanske skulle ha kunnat reformeras tidigare och kanske också skulle ha kunnat ha en mindre budgetram tidigare.
Nu står vi för denna linje, och vi genomdriver den. Det innebär att vi fortsatt har ett av världens mest generösa bistånd, som gör stor skillnad för människor. Det är det och att vi prioriterar rätt saker som är det viktigaste. Det handlar om att stärka demokrati, frihet och mänskliga rättigheter. Det handlar om den typen av värden, som är kärnor för politiken i det här landet.
Jag är stolt över den politik som vår regering driver tillsammans med vårt stödparti.
Anf. 91 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Jag och Vänsterpartiet välkomnar Riksrevisionens granskning av Sveriges internationella bistånd och instämmer i vikten av en tydligare redovisning och rapportering till riksdagen, särskilt när det gäller de långsiktiga effekterna av biståndet. Det är naturligtvis oerhört viktigt att biståndet används på rätt sätt och till det som det var tänkt. Men jag vill starkt betona att det svenska biståndet under lång tid har setts som ett föredöme globalt och fått mycket goda betyg i internationella jämförelser, exempelvis i OECD:s granskning.
Det är mot den bakgrunden oroande att den nuvarande regeringen försöker ge en annan bild av biståndet. Man talar om att biståndet inte har varit tillräckligt effektivt och väl fungerande. Även det som fungerar bra kan självklart bli bättre, men att biståndet fungerat dåligt är faktiskt inte sant. Vi ska tvärtom vara stolta över vårt internationella bistånd. Det är ett bistånd som regeringen nu i snabb takt håller på att förändra och försämra.
Riksdagens övergripande mål för biståndet är att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Vi oroas därför av att regeringen i reformagendan i alltför hög utsträckning betonar vikten av att biståndet ska gynna svenska intressen, som handel och näringsliv. Jag vill betona att biståndet i första hand ska gynna mottagaren och inte givaren, det vill säga fattiga och förtryckta människor och inte svenska företag och svenskt näringsliv.
Regeringen säger sig vilja öka transparensen, effektiviteten och kvaliteten i fråga om biståndet, men det stämmer dåligt överens med att regeringen redan tidigare avskaffade informationsstödet till civilsamhällets organisationer. Det var ett stöd som till stor del användes för att just granska och sprida kunskap om det svenska biståndet. I praktiken innebär detta en direkt avveckling av en lång rad informationskanaler, vilket i sin tur minskar transparensen och kvaliteten i fråga om svenskt bistånd. I och med ett minskat informationsstöd blir även möjligheten att granska vad svenska biståndspengar används till mindre. Möjligheten till en bred och folklig debatt om biståndet kringskärs. Detta är också något som OECD tar upp i sin utvärdering.
Det bidrar inte heller till ökad måluppfyllelse när biståndet uppenbarligen används helt felaktigt, till saker som inte får räknas som bistånd. Allt mer biståndspengar används för kostnader som inte hör till bistånd, som det stöd på 893 miljoner kronor som går till inhemska kostnader för integration för ukrainska flyktingar. Det är medel som tas från biståndet trots att det uttryckligen strider mot OECD-Dacs regelverk för vad som får räknas som bistånd.
Jag har inget emot att stödja ukrainska flyktingar, tvärtom. Men medlen till detta ska inte tas från bistånd då det uppenbarligen inte får räknas som bistånd. Sverige ska självklart följa de avtal som gäller för hur biståndspengar får användas.
Migrationsverket får en stor summa från biståndet och blir därmed en av de största biståndsmottagarna. Regeringen har även aviserat en ny strategi med 3 miljarder från biståndet för att bekosta återvändande utan att vara tydliga med vilken typ av återvändandekostnader som kan finansieras med internationellt bistånd.
Enligt OECD-Dacs regelverk kan enbart frivilligt, tryggt och värdigt återvändande av flyktingar från ett utvecklingsland till ett annat vara biståndsverksamhet. Återvandring från Sverige kan aldrig någonsin finansieras med någon form av biståndsmedel.
Att alltmer bistånd används för att bekosta sådant som inte är bistånd bidrar inte till målen om minskad fattigdom och minskat förtryck. I stället ser vi hur regeringen låter världens fattiga betala för dyra migrationspolitiska reformer.
Att regeringen och Sverigedemokraterna redan tidigare övergett enprocentsmålet och ytterligare sänker biståndet i en tid när den extrema fattigdomen ökar och behoven är som allra störst är ett slag mot de människor som har det allra svårast i världen.
Det är också djupt oroande att regeringen lämnar fyra strategier när det gäller några av de fattigaste och mest utsatta människorna i världen - Kambodja, Mali, Sydsudan och Burkina Faso. Det bidrar inte heller till måluppfyllelsen om att skapa förutsättningar för bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck. Det finns inte heller några garantier för att färre strategier bidrar till att öka transparensen, effektiviteten och kvaliteten i fråga om det svenska biståndet.
Vänsterpartiet står upp för ett generöst bistånd. Vi slår vakt om enprocentsmålet i fråga om biståndet och avsätter också pengar i vår skuggbudget för detta. Vi anser att biståndet självklart ska följa regelverket och riktlinjerna för hur bistånd får användas. Vi står upp för demokrati, mänskliga rättigheter och stöd till världens fattiga och utsatta.
Anf. 92 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Med tanke på hur populär jag var känner jag att jag får betala tillbaka i popularitetstävlingen här i plenisalen i dag.
Jag har en fråga till ledamoten apropå att ledamoten fick det att låta som att det skulle vara problematiskt att bistånd kombineras med handel.
Detta är en allmänt känd princip: Om vi kan få tillväxt, om vi kan få kakan att växa, kommer vi att lyfta fler människor ur fattigdom. Det är därför det finns färre fattiga i dag än det fanns för 50 år sedan.
Vi menar att det är en klok prioritering att kombinera bistånd med handel. Stärker vi tillväxten i utvecklingsländerna och handeln med utvecklingsländerna kommer utvecklingsländerna och människorna som lever där att komma i en bättre situation. Det kommer då att finnas mer resurser i de länderna för utbildning, för infrastruktur, för grön omställning - för alla de saker som vi tycker är viktiga.
Vi borde väl rimligen kunna komma överens om i Sveriges riksdag att det är en klok prioritering att öka handeln med utvecklingsländerna och att även kombinera bistånd med handel, för då blir kakan större och fler människor lyfts ur fattigdom. Håller inte ledamoten med om det?
Anf. 93 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Tack, ledamoten, för frågorna! Jag har absolut ingenting emot handel, men handel och bistånd är inte samma sak. Det finns en väldigt stor risk om man, så att säga, gynnar svenska företag för att de ska investera i de här utvecklingsländerna. De kanske då i första hand inte investerar i de fattigaste länderna eftersom det helt enkelt inte är möjligt att göra det.
Biståndet ska i första hand gynna fattiga människors utveckling. Man måste utgå från mottagaren, den som tar emot biståndet. Man får inte utgå från den som ger biståndet. Det är det man gör i den här strategin. Man ser framför allt till svenska intressen. Det kommer före den som ska få biståndet, före mottagaren, så att säga. Det är ett stort problem.
Anf. 94 Fredrik Saweståhl (M)
Fru talman! Det är bra att vi kan vara något så när överens om att handel i alla fall inte är dåligt. Det är en trevlig utveckling att Vänsterpartiet tycker det nu för tiden.
Jag vill ändå understryka att om vi kan kombinera bistånd med de mål som finns där med de effekter som vi får av det svenska biståndet och också handla mer med de här länderna så gynnar det de länderna. Det är klart att det även gynnar svenska företag, men det gynnar framför allt de människor som lever och bor i de länder som får en möjlighet till ett bättre liv. Ett plus ett blir faktiskt tre och inte två.
Tidigare nämndes ett antal länder som vi inte längre har biståndssamarbete med. Där räknades bland annat upp några av världens mest bisarra militärdiktaturer, med Mali och Burkina Faso i spetsen. Jag tycker faktiskt inte att det är rimligt att vi understöder Malis junta med tanke på den terrorism de står för, deras samarbete med Ryssland, deras anti-Ukrainapolitik och så vidare.
Jag tycker att det är ganska klokt att vi prioriterar bort samarbete med den typen av länder, på samma sätt som det var klokt att vi drog tillbaka samarbetet med georgiska myndigheter efter valfusket i Georgien. Jag tror att vi måste ha den typen av prioriteringar med oss, för annars kommer vi bara att misslyckas om och om igen.
Anf. 95 Lotta Johnsson Fornarve (V)
Fru talman! Tack, ledamoten, för ytterligare frågor!
Vi har ju inte stött regimerna och regeringarna i dessa länder, utan vi har stött demokratikämpar och organisationer som har slagits för kvinnors rättigheter, till exempel mot kvinnlig könsstympning. I Kambodja har Diakonia stött en organisation som jobbar för utsatta arbetares rättigheter. När vi nu drar tillbaka det biståndet blir dessa människor ännu mer utsatta, och de som jublar är naturligtvis regimen i Kambodja.
Det är så det är. Vi har inte stött regimerna, utan vi har stött demokrati och mänskliga rättigheter, och vi är kritiska till att man nu drar tillbaka det.
Det kan vara bra att stödja handel om det till exempel gynnar kvinnliga företagare i Afrika i att utveckla sin handel och produktion. Det ska inte vara så att det svenska intresset går före och gynnas, utan det är de som tar emot bistånd som ska gynnas. Det som är så oroande i den nya strategin är att det ser ut som om det är de svenska intressena som ska gynnas före mottagaren. Vi är oroliga för att det ska bli på det sättet.
Det lutar också åt att det kan bli ett mer bundet bistånd, vilket vi sedan gammalt vet är mycket dyrare. Det kan vara upp till 30 procent dyrare med ett bundet bistånd, vilket alltså innebär att man är tvingad att handla till exempel från Sverige för att få bistånd. Det här är absolut någonting som vi ska undvika.
Anf. 96 Anna Lasses (C)
Fru talman! Vad är egentligen ett effektivt bistånd? Det beror såklart på vad man vill med biståndet. Men om vi utgår från att det handlar om det som vi här i riksdagen en gång har slagit fast är syftet tydligt: att skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Hur görs då detta på ett effektivt sätt? Om man frågar dem som borde veta bäst, det vill säga de som på olika sätt arbetar med bistånd, är deras röster tämligen eniga: Långvariga och strukturförändrande projekt är mest effektiva för att på lång sikt minska fattigdom och förtryck. Det vill säga, ungefär på samma sätt som man åstadkommer förändring generellt sett i samhället. Även forskningen håller med om denna slutsats.
Fru talman! Jag vill passa på att tacka Riksrevisionen för en välarbetad, intressant och viktig rapport som innehåller många goda råd. En särskilt viktig punkt som jag vill lyfta här och som Riksrevisionen påpekar är att det faktiskt är svårt att följa upp om och hur det svenska biståndet är effektivt just på lång sikt.
Påpekandet kommer i en tid när regeringen lägger om biståndet på ett sätt som, åtminstone som jag ser det, rimligen leder till det motsatta. Man vill ha korta projekt med snabba effekter. Man vill jobba där frukterna hänger lågt och utmaningarna är så små som möjligt. Det ska gå så lätt som möjligt. Framför allt minskar man andelen långsiktigt utvecklingsstöd till förmån för det akuta humanitära biståndet. Det blir symtomen som botas och inte själva sjukdomen.
Det finns en rädsla hos biståndsgivande länder att pengar ska hamna fel och att korrupta och antidemokratiska krafter ska utnyttja biståndet till sin fördel. Det är en mycket rimlig rädsla. Men samtidigt måste man ändå fundera över om det inte är precis det som många korrupta länder gör i dag genom att få ta del av det akuta humanitära biståndet som inte ställer samma krav som utvecklingsbistånd och som dessutom, som tidigare har anförts, framför allt går till just de som kämpar för demokratin och inte till regeringarna. Länder som missköter och plågar sin befolkning kan alltså ändå känna en trygghet i att de länder som bidrar kommer att bistå med nödhjälp.
Då är det betydligt mer rimligt att använda pengarna för att på lång sikt skapa skillnad, även om det på kort sikt kräver betydligt mer resurser och arbete att jobba i utsatta områden där det råder kaos eller där landets regering står för allt annat än demokrati och rättvisa. Det är inte regeringarna vi ska stötta utan människor.
Missförstå mig inte - det är självklart och rimligt att bistå med nödhjälp, men tänk om vi i stället hade investerat en större del i långsiktighet som förhindrat att nödsituationen överhuvudtaget uppstod. Därför behövs det en rimlig balans mellan utvecklingsstöd och humanitärt stöd.
Just nu verkar flertalet givarländer prioritera det humanitära stödet på ett sätt som ger en kraftig obalans och slagsida. I det läget borde såklart föregångslandet Sverige ta på sig ledartröjan och slå ett slag för det förebyggande, långsiktiga utvecklingsstödet.
Det som däremot är bra är att regeringen håller med Riksrevisionen om att redovisningen och uppföljningen behöver bli betydligt bättre och framför allt tydligare och mer transparent. På så sätt kommer vi förhoppningsvis inom de närmaste åren, kanske decenniet, att kunna se hur ineffektivt, dyrt och kortsiktigt det är att fokusera just på det kortsiktiga i stället för det långsiktiga.
Barnkonventionen firar i dag 35 år. Alldeles nyss var det ett event här i huset anordnat av vårt eget nätverk, FN-nätverk och Unicef, där Unicef bland annat presenterade den rapport som man presenterar vartannat år. Rapporten fokuserar i år på barns situation 2050, vilket är tämligen långsiktigt och väldigt klokt. Jag tycker att alla bör läsa rapporten, för den berör i allra högsta grad hur man bör fundera över biståndet framöver. Än finns det tid för långsiktiga satsningar på jämställdhet, utbildning, jobb, klimat och demokrati - sådant som vi vet leder till att på ett hållbart sätt skapa bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Vad är egentligen ett effektivt bistånd, slutligen? Jo, det är ett bistånd som ger långsiktig och hållbar positiv utveckling för människor. Det är också ett av våra viktigaste verktyg för att öka tryggheten och säkerheten i världen, vilket också innebär en större trygghet och säkerhet i Sverige.
Jag vill också kommentera den debatt som var här tidigare mellan herrarna från Socialdemokraterna och Moderaterna, där man använde ett papper som analogi: Om man har ett helt papper och river det blir det mindre, men om man använder bägge sidorna av papperet får man plats med mer.
Det hade varit coolt om regeringen i det läge som vi har i världen i dag, där behovet av stöd ökar, hade behållit enprocentsmålet och ramen och i stället effektiviserat det på ett sätt så att man fick plats med dubbelt så mycket. Det, mina vänner, hade varit ett gott ledarskap!
Anf. 97 Janine Alm Ericson (MP)
Fru talman! Det kan verka som att det råder en stor enighet mellan Riksrevisionen, regeringen och riksdagens partier: Biståndet ska vara effektivt, och möjligheten att följa upp biståndets resultat mot målet att bidra till bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck behöver förbättras. Detta tycker naturligtvis också Miljöpartiet, och vi välkomnar därför Riksrevisionens rapport.
Låt oss för en kort stund också påminnas om att svenskt bistånd innan Tidöregeringen har klassats som ett av världens bästa när det kommer till transparens, effektivitet och måluppfyllelse. Det finns många internationella undersökningar och mätningar som visar på det; bland annat får Sverige toppbetyg av OECD.
Riksrevisionen konstaterar i sin granskning att det utifrån regeringens rapportering till riksdagen är svårt att bedöma biståndets resultat i relation till det övergripande målet. De konstaterar också att det är oklart i vilken utsträckning resultaten bidrar till regeringens utformning av biståndet; alltså hur mycket man lär sig framåt.
Regeringen menar att just uppnådda resultat är en av flera bedömningsgrunder för utformningen av biståndet. Man påpekar att andra faktorer behöver beaktas, till exempel de lokala behoven i mottagarländerna, omvärldsförändringar och just strategiska svenska intressen.
Trots regeringens stora fokus på transparens, resultat och effektivitet delar man alltså inte Riksrevisionens bild av att biståndets resultat i högre grad bör utformas utifrån en analys av de resultat som uppnåtts mot målet att minska fattigdom och förtryck. I stället vill man att kortsiktiga svenska politiska intressen ska få styra. Detta illustreras väl genom regeringens reformagenda. Där tidigare alla politikområden, genom Agenda 2030, varit ålagda att bidra till en global hållbar utveckling ska nu i stället biståndet bidra till andra politikområden, exempelvis handel, migration och tillväxt. Detta är en inriktning som drabbar människor runt om i världen, som får mindre tillgång till fattigdomsbekämpning och humanitära åtgärder.
Svenskt bistånd har länge lyckats nå världens mest utsatta människor. Det betyder att vi har kunnat vara med och ge kvinnor och barn bättre livsförutsättningar och chanser till överlevnad och varit med och byggt framtidstro i en verklighet som för alltför många är alltför mörk.
Jag är stolt över den skillnad vårt bistånd kunnat göra historiskt, men jag oroar mig mycket för hur utvecklingen ser ut i dag efter det skifte som regeringen kallar reformagendan. Effekterna av detta skifte syns tydligt bland annat i regeringens fokus på migrationspolitiken inom biståndet.
Migrationsverket är numera en av de största mottagarna av svenskt bistånd. I ett läge när utvecklingen i världen går åt fel håll och demokratin på flera håll är i gungning samtidigt som kvinnors rättigheter rullas tillbaka är det helt oförståeligt hur det är till en svensk myndighet våra biståndspengar till stor del går.
Vissa av medlen som tilldelats Migrationsverket ligger också helt utanför biståndsdefinitionen, exempelvis 893 miljoner i integrationskostnader som tas från biståndet, trots att det inte är biståndsfähigt enligt OECD-Dac. Andra delar bortser från det syfte och de försiktighetsprinciper som finns inbyggda i Dacdirektiven om inhemska flyktingkostnader.
I oktober presenterade Tidösamarbetet också sin strategi för Sveriges globala utvecklingssamarbete inom migration, återvändande och frivillig återvandring, med det tydliga syftet att minska asylinvandringen till Sverige. Strategin, som betalas rakt från biståndsbudgeten, omfattar totalt 3 miljarder kronor. Den bryter mot regler för biståndet, och Sverigedemokraternas inflytande är uppenbart. Att mer biståndsmedel slussas ut ur det som kan räknas som bistånd bidrar självklart inte till måluppfyllelsen om minskad fattigdom och minskat förtryck. I stället för ökad effektivitet av biståndsmedlen ser vi snarare att regeringen låter världens fattiga betala för dyra migrationspolitiska reformer som inte på något sätt gör världen bättre.
Fru talman! Regeringen har också aviserat att antalet bilaterala samarbetsländer ska minska till 30. Regeringen har dock inte presenterat hur avvägningarna ska göras för att nå denna minskning. Inte heller har vi fått del av någon konsekvensanalys för de utfasningar som redan aviserats.
År 2024 avslutas exempelvis utvecklingsstödet till Sydsudan. Det är ett land som ligger i botten på FN:s Human Development Index. Utvecklingsbiståndet till Sydsudan har gått från 434 miljoner kronor till 0 kronor på två år. Den här snabba avvecklingen görs trots att biståndet gör stor skillnad på plats, trots att det inte finns andra länder som kliver in när Sverige lämnar landet och trots att landet är i en känslig situation inför valet i december. Där, om någonstans, hade det behövts stöd i arbetet med demokratiseringen.
Detta torde gå stick i stäv med regeringens ambition om att lokala behov i mottagarländerna och omvärldsförändringar ska vara vägledande för biståndets utformning såväl som att uppnå biståndets mål. Men om detta får vi inte veta någonting eftersom regeringen inte har redovisat hur man har kommit fram till detta.
Som jag sa välkomnar Miljöpartiet Riksrevisionens rapport och slutsatser; vi måste alltid sträva efter att förbättra svenskt bistånd. Men målet att förbättra såväl den faktiska effekten som rapporteringen av resultaten måste alltid kopplas till de vedertagna principerna för biståndseffektivitet och målet att bidra till just bättre levnadsvillkor för människor som lever i fattigdom och förtryck.
Vi i den här kammaren måste klara av att hålla ögonen på bollen och göra vårt för att bidra till en värld som är tryggare för fler. Vårt internationella utvecklingssamarbete är helt centralt i det arbetet och måste behandlas därefter. De förändringar av biståndet, neddragningar av budgeten och avsteg från OECD-Dacs principer som regeringen nu genomför riskerar att drabba just de människor som utvecklingssamarbetet finns till för att stötta. Det är inte att effektivisera, utan det är att ta ett steg tillbaka.
(Applåder)
I detta anförande instämde Jacob Risberg (MP).
Anf. 98 Magnus Berntsson (KD)
Fru talman! Vi står här i dag för att diskutera en fråga av stor vikt, nämligen Riksrevisionens granskning av Sveriges internationella bistånd. Det handlar om hur vi förvaltar de resurser som svenska folket har anförtrott oss - resurser som ska göra skillnad för de mest utsatta i världen.
Fru talman! Riksrevisionens rapport pekar på tre huvudsakliga problem med biståndet under den tidigare regeringen. För det första har det saknats ett tydligt resultatfokus. Regeringens rapportering till riksdagen har inte kopplat biståndets resultat till de övergripande målen på ett sätt som ger tillräcklig insyn. Det gör det därför svårt att säkerställa att biståndet faktiskt uppnår de mål vi vill, det vill säga att hjälpa människor i nöd och bidra till långsiktig utveckling.
För det andra pekar Riksrevisionen på en komplex och tungrodd styrning. Sida har belastats av en byråkratisk börda som har tagit fokus från kärnuppgiften att leverera effektivt bistånd. Samtidigt har den tidigare regeringens styrning inte varit tillräckligt verksamhetsanpassad, vilket har skapat en ineffektivitet som vi helt enkelt inte kan vara nöjda med.
För det tredje saknas enhetliga och tydliga metoder för att utvärdera biståndets långsiktiga effekter. Vi kan helt enkelt inte med säkerhet säga hur väl biståndet uppnår sina mål. Det är inte acceptabelt.
Fru talman! Den nuvarande regeringen, där vi kristdemokrater ingår, delar Riksrevisionens slutsatser. Därför har vi sedan vi tillsattes arbetat för att ta itu med dessa brister. Vårt fokus är tydligt, nämligen att vi vill skapa en biståndspolitik som är resultatorienterad, transparent och effektiv. Vi arbetar för att koppla biståndets resultat tydligare till målen, så att riksdagen och svenska folket kan få en klar bild av vad biståndet faktiskt åstadkommer. Detta är en fråga om insyn och ansvar.
Samtidigt minskar vi Sidas administrativa börda genom att förenkla styrningen och anpassa den till verksamhetens behov så att resurserna kan läggas där de behövs mest - i fält. Utöver detta stärker vi metoderna för att utvärdera biståndets långsiktiga effekter. Det är avgörande att vi kan bedöma vilka insatser som fungerar och vilka som inte gör det.
Fru talman! För Kristdemokraterna är det en självklarhet att varje skattekrona ska användas med största omsorg. Bistånd är ett uttryck för solidaritet och medmänsklighet, men det innebär också ett ansvar att se till att resurserna verkligen gör skillnad. Det handlar om respekt - respekt för de människor som biståndet ska hjälpa och för de skattebetalare som finansierar det.
Fru talman! Den tidigare regeringens brister är en påminnelse om att goda intentioner inte alltid räcker. Resultat måste stå i centrum. Vi kan och måste göra bättre, och det är precis det vi nu arbetar med att åstadkomma utifrån den här rapporten. Genom att säkerställa en biståndspolitik som präglas av effektivitet, transparens och etik ska vi se till att Sveriges internationella bistånd gör största möjliga nytta.
Sverige har en lång och stolt tradition av internationellt bistånd, och den ska vi värna. Men vi måste också ständigt förbättra oss. Tillsammans kan vi skapa en biståndspolitik som gör verklig skillnad, som lyfter människor ur fattigdom och bidrar till frihet och självbestämmande. Det är vårt gemensamma ansvar, och vi kristdemokrater tar det ansvaret på största allvar.
Anf. 99 Joar Forssell (L)
Fru talman! Jag tackar för en god debatt.
Vår biståndsminister Benjamin Dousa har vid upprepade tillfällen sedan tillträdet sagt att om man prioriterar allt prioriterar man ingenting. Det ligger någonting i det, och det är precis det som det här handlar om i grunden. Vi behöver prioritera för att vara effektiva och ha ett bistånd som på riktigt verkar för att nå de biståndspolitiska målen och inte bara prioriterar allt så att det inte blir någonting av det.
Från Liberalernas sida värnar vi som bekant att vi ska ha 1 procent av bni till bistånd, det så kallade enprocentsmålet. Under den förra regeringen lyckades vi delvis med detta, inte helt, med hjälp av bland annat Centerpartiet. Under den här regeringen har vi återigen tagit strid för biståndet, nu tillsammans med Kristdemokraterna, och värnat de bitar i biståndet som vi tycker är allra viktigast.
Om man är med och tar ansvar, fru talman, om man är med och sätter sig i regering, om man tar ansvar och tar strid på riktigt och inte bara vevar i talarstolen här, då kan man också lyckas få igenom sin politik. Det är därför till exempel biståndet till mänskliga rättigheter och demokrati är så prioriterat.
Om centerpartisterna skulle komma över och komma hem igen till den högra sidan av politiken och våga vara med och ta ansvar i stället för att sitta på avbytarbänken kanske de skulle kunna få ännu mer stöd för en ännu mer generös biståndslinje. Vad vet jag? De är välkomna.
Fru talman! Den här debatten handlar om effektiviteten i biståndet. Det har debatterats mycket om vad som är svenska intressen och inte. Det är någonting som låter läskigare än det är, för precis som sagts här tidigare kan ett effektivt bistånd som värnar svenska intressen till exempel handla om att prioritera utbildning. Det är bra för Sverige om människor i andra delar av världen får utbildning så att de kan delta på arbetsmarknaden men också komma hit och göra viktiga arbeten som behöver göras så att vi får växande ekonomier och kan öka vårt välstånd tillsammans. När människor får frihet och får utbildning och kunskap växer också friheten för andra.
Detsamma gäller demokrati och mänskliga rättigheter. Det är klart att det ligger i Sveriges intresse att fler länder är demokratiska och respekterar mänskliga rättigheter. Hela utrikespolitiken just nu, fru talman, präglas ju av att den nya tidens ondskans axelmakter Iran, Ryssland, Kina och Nordkorea motsätter sig demokrati och försöker ta strid mot demokrati oavsett om det är i Mellanöstern, här i Europa eller kanske i framtiden i Taiwan. Då är det viktigt att fler människor i världen får leva i demokratier. Att biståndet används för detta är både effektivt och att prioritera svenska intressen.
De biståndspolitiska målen är vi ju överens om, och om vi är överens om målen borde vi också kunna vara överens om att vi ska försöka nå dem så effektivt som möjligt. Men det är det som är problemet - enligt Riksrevisionens rapport som vi debatterar här i dag vet vi inte om vårt bistånd är effektivt. Så kan vi såklart inte ha det. Vi måste ju se till att de pengar vi har - oavsett om det är 0,7 procent av bni eller 1,0 eller 1,5 procent av bni - används på ett effektivt sätt.
Långsiktigt är det ju bara kapitalism med marknadsekonomi och handel som kan lyfta människor ur fattigdom, stabilt bygga tillväxt och välstånd och stabilt se till att kakan växer och friheten ökar för fler. Men det kan behövas insatser på vägen där vi som har mycket välstånd hjälper dem som inte har mycket välstånd.
Det är samma sak här: När vi pratar om effektivitet i bistånd där behöver vi se till att vi är effektiva här. Det är ju ingen som tjänar på att vi har för mycket byråkrati och för höga skatter här eller att vi på andra sätt är ineffektiva - tvärtom. Om vår kaka minskar, då minskar också vår förmåga att hjälpa andra i världen. Effektivitet här, växande ekonomi här och minskad byråkrati här skapar större förmåga att ge bistånd där.
Det är precis detta den här debatten handlar om. Vi behöver ha effektivitet, våga prioritera och stå upp för de delar som är viktiga för Sverige. Där ingår demokrati och mänskliga rättigheter. Där ingår jämställdhet och sexuell och reproduktiv hälsa. Där ingår utbildning och flera andra saker som jag tror att vi i den här salen kan vara överens om.
Låt oss hoppas, fru talman, att fler kan vara överens om att vi tillsammans ska ta ansvar genom att försöka driva igenom vår politik och ta ansvar genom att effektivisera byråkratin här så att vi kan hjälpa mer där.
Överläggningen var härmed avslutad.
(Beslut fattades under § 13.)
Beslut, Genomförd
Protokoll med beslut
- Protokoll 2024/25:33 Onsdagen den 20 novemberProtokoll 2024/25:33
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Riksrevisionens granskning
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2024/25:4 till handlingarna.