Sveriges hantering av utsläppsrätter
Betänkande 2009/10:MJU21
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2010-03-04
- Avgörande
- 2010-04-14
- Debatt
- 2010-04-14
- Beslut fattades
- 2010-04-14
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Riksdagen bör besluta om överskottet av utsläppsrätter (MJU21)
Sverige har ett överskott på utsläppsrätter. Värdet uppgår till 7-8 miljarder kronor, enligt en granskning från Riksrevisionen. Men den exakta summan är osäker. Detsamma gäller vad som ska ske med överskottet. Det kan antingen säljas, sparas eller annulleras. Riksdagen uppmanar därför regeringen att redovisa uppgifterna om överskottet. Det ska också vara riksdagen som fattar beslut om hur överskottet ska användas. Regeringen bör därför komma med ett förslag som riksdagen kan ta ställning till.
- Utskottets förslag till beslut
- Delvis bifall till motionen om att regeringen ska återkomma till riksdagen med en redovisning av hanteringen av de svenska utsläppsrätterna. Redogörelsen läggs till handlingarna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 1 motion.
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 4 mars 2010, justerades 25 mars 2010 och fick trycklov 6 april 2010.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2010-03-18
Riksdagen bör besluta om överskottet av utsläppsrätter (MJU21)
Sverige har ett överskott på utsläppsrätter. Värdet uppgår till 7-8 miljarder kronor, enligt en granskning från Riksrevisionen. Men den exakta summan är osäker. Detsamma gäller vad som ska ske med överskottet. Det kan antingen säljas, sparas eller annulleras.
Miljö- och jordbruksutskottet uppmanar därför regeringen att redovisa uppgifterna om överskottet för riksdagen. Det ska också vara riksdagen som fattar beslut om hur överskottet ska användas. Regeringen bör därför komma med ett förslag som riksdagen kan ta ställning till.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2009/10:MJU21
Webb-tv: Sveriges hantering av utsläppsrätter
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 35 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Ambitiösa klimatmål har varit bra för Sverige och för Sveriges ekonomi dessutom. Vad vi ser är väldigt stora skillnader mellan oss i oppositionen och de fyra regeringspartierna i synen på vår klimatpolitik och hur vi ska göra. Vi frågar oss: Vad behöver vi bidra med för att klara vår del av tvågradersmålet? Regeringspartierna frågar sig: Vad kan vi komma undan med? Det är beklagligt.
Vi har väntat i tre och ett halvt år på att få höra vad regeringen vill göra med utsläppsrätterna. Vi välkomnar Riksrevisionens granskning och ser att utskottets majoritet ställer sig bakom att man ska återkomma så att riksdagen får vara med och göra bedömningarna av hur vi ska hantera de pengar som det naturligtvis kommer att vara fråga om. Är man finansminister kan det klia i fingrarna om det finns 7-8 miljarder som man kan sälja utsläppsrätterna för på marknaden. Men om de ska säljas blir vårt klimatarbete som vi hållit på med under många år fullständigt omintetgjort. Vi i oppositionen är överens om att de naturligtvis måste annulleras. De ska inte användas för att man ska kunna släppa ut växthusgaser någon annanstans på jorden, det som är sparat i Sverige. Det rimmar illa med en god och ambitiös klimatpolitik.
I Klimatberedningen säger regeringspartierna att man vill göra både det ena och det andra, både sälja och annullera. Jag vill ha svar här i kammaren på hur regeringspartierna ställer sig i dag. Är ambitionen att sälja delar av utsläppsrätterna och därmed omintetgöra det som svenska folket har varit med och bidragit till, nämligen att vi har nått så höga mål när det gäller att minska utsläppen? Eller vad är själva inriktningen? Det vill jag ha ett svar på.
Jag yrkar bifall till vår gemensamma reservation.
Anf. 36 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! All politik handlar om förtroende, och kanske kräver klimatpolitiken mer förtroende än något annat politikområde. Det krävs stort förtroende från medborgarna, som ju ska genomföra utsläppsminskningarna av kolidioxid och andra klimatgaser som är nödvändiga för att vi ska nå våra klimatmål, för den regering som företräder medborgarna och ska stå för klimatpolitiken på nationell och internationell nivå. Om medborgarna saknar förtroende för att de har regering och riksdag med sig i att föra en aktiv och ambitiös klimatpolitik kommer självklart viljan att själv ta ansvar och minska sina utsläpp att minska kraftigt.
Klimatpolitiken handlar i allra högsta grad om förtroende mellan länder. En av de viktigaste orsakerna till att klimattoppmötet i Köpenhamn inte klarade av att leverera de beslut som var nödvändiga var att förtroendet mellan länderna, främst mellan de fattiga och de rika, inte fanns, inte var tillräckligt. Om de fattiga länderna inte känner ett förtroende för att de rika länderna är beredda att minska sina utsläpp ser det väldigt mörkt ut inför de kommande klimatförhandlingarna i Mexiko i december.
Genom en aktiv klimatpolitik under de senaste två decennierna, som till stor del har grundats på Miljöpartiets förslag och politik, bedöms Sverige, som vi hört, kunna minska sina utsläpp av växthusgaser med uppåt 12 procent. Det aktiva klimatarbete som bedrivits från regeringens och riksdagens sida har gett Sverige en mycket framträdande roll i de internationella klimatförhandlingarna och ett rykte av att ta ansvar för att minska våra utsläpp till hållbara nivåer.
Genom det förtroende som Sverige har byggt upp under lång tid har tidigare regeringar kunnat spela en helt avgörande roll både i Riokonferensen 1992, där grunden för den klimatpolitik som vi nu bedriver slogs fast, och i arbetet med att förhandla fram Kyotoprotokollet, som är det enda fungerande avtalet på internationell nivå om att vi ska minska utsläppen av växthusgaser. Den tidigare regeringen var helt avgörande i sina försök att få ihop tillräckligt antal länder för att Kyotoprotokollet skulle kunna ratificeras och träda i kraft trots att USA svek i det fallet.
Fru talman! Nu är vi i den obekväma situationen att vi har en borgerlig regering som redan har ett ganska krassligt klimatrykte och som har makten över om Sverige ska klara de miljömål och klimatmål som vi tagit på oss eller om Sverige tvärtom ska göra ett magplask i klimatfrågan och fullständigt utarma vårt klimatförtroende internationellt.
Om regeringen väljer att sälja utsläppsrätterna kommer Sverige, som Riksrevisionen pekar på, i ett slag att gå från att vara klimatföredöme till att vara klimatbov i världens ögon. Anledningen till det är självklart att om man säljer utsläppsrätterna kommer det att leda till att utsläppen ökar i andra länder. Därigenom omintetgörs effekten av det stora arbete som lagts ned i Sverige för att minska utsläppen. Det är ett arbete som har bedrivits på nationell nivå från tidigare regeringar och riksdagsledamöter och från kommunerna som har varit väldigt aktiva i att minska sina utsläpp. Det är ett arbete som har bedrivits från företagens sida. Man har känt att man har haft motivationen att minska utsläppen och bidra till en hållbar framtid i klimathänseende. Inte minst har ett stort arbete lagts ned av alla de miljoner individer runt om i Sverige som varje dag fattar beslut som påverkar om utsläppen ska öka eller minska i Sverige.
I fråga om de utsläppsrätter som vi debatterar i dag är det inga små mängder vi pratar om. Enligt Riksrevisionen är det en mängd som motsvarar ungefär alla utsläpp från privatbilismen i Sverige. Om regeringen fattar fel beslut i den här frågan är det ödesdigert för det svenska klimatanseendet.
Problemet är att regeringsföreträdarna väljer att inte ge något svar i frågan. Medborgarna vet inte vad regeringen kommer att göra. En sådan osäkerhet i hur regeringen ska hantera utsläppsrätterna - så länge den kvarstår - kommer att lägga en kall hand över klimatpolitiken och över alla de miljoner beslut som fattas varje dag och som i slutändan avgör om vi ökar eller minskar våra utsläpp. Det är djupt problematiskt.
För oss på den rödgröna sidan är den enda rimliga slutsatsen att Sverige måste annullera de överskjutande utsläppsrätterna. Vi är tydliga i vår reservation med att det är den väg vi vill gå. Genom att annullera utsläppsrätterna garanterar vi helt säkert att de inte kommer att användas av andra länder och att man därigenom inte ökar utsläppen igen. Det är ett budskap som behöver komma till alla de människor, företag och offentliga organisationer, kommuner och landsting som ska fatta beslut som varje dag påverkar klimatfrågan.
Det är värt att notera i det här fallet att andra länder redan tagit det steget. Storbritanniens regering har fattat beslut om att man antingen ska annullera utsläppsrätterna eller behålla dem. Man ska inte sälja dem.
Min fråga till regeringsföreträdarna som finns här i salen är varför den svenska regeringen inte kan ge ett liknande besked. Vad är det som håller regeringen tillbaka? Man frestas att tro att det kanske finns motstående intressen inom regeringen. Man har några intressen som framför allt ser de finansiella värdena av utsläppsrätterna, medan andra kanske mer ser de klimatmässiga. Det vore väldigt bra att få ett besked i den frågan. Vad är det som håller regeringen tillbaka?
Som jag har varit inne på handlar klimatpolitiken mycket om förtroende. I den här frågan behöver medborgarna besked för att kunna känna det förtroendet att de har sin regering och riksdag med sig i att fatta de många miljö- och klimatbeslut som behöver fattas. I det här fallet är det regeringens klimatförtroende, som redan är svårt skadat av regeringens misslyckanden i Köpenhamn vid det internationella toppmötet om EU:s klimatpolitik, som nu fullständigt står på spel. Det är i den här frågan som mycket av klimatbokslutet för regeringen kommer att avgöras. Därför är det viktigt att vi inför valet i höst får ett besked om regeringen har några klimatambitioner eller om man tänker släppa dem helt och hållet.
Fru talman! Med det yrkar jag bifall till den gemensamma reservationen från Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Anf. 37 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag till beslut i betänkandet.
Fru talman! I dag ska vi prata om ett lyxproblem som Sverige faktiskt har, för i Sverige har vi ett överskott av utsläppsrätter. Det betyder att vi inte släpper ut så mycket som vi har möjlighet att göra enligt de internationella avtal som vi har ingått. I stället för att öka utsläppen med 4 procent sedan 1990 kommer vi att minska dem med 10-12 procent.
Det som själva betänkandet handlar om, det som vi diskuterar i dag, är formerna för hanteringen av utsläppsrätterna. Det finns tre sätt att hantera dem: Man kan spara dem, sälja dem eller annullera dem, alltså helt enkelt riva dem. Om de säljs eller sparas kommer vi inte att uppnå målet som vi har satt upp. Om vi skulle spara utsläppsrätterna och använda dem senare, om det blir en andra period i Kyotoprotokollet, blir det ingen miljöeffekt. Samma sak är det om vi säljer dem, men då kan vi möjligtvis få in pengar till att göra andra miljöinvesteringar.
Det här med utsläppsrätter är hyfsat nytt i den svenska politiken, så vi har inte rutiner för hur vi ska göra. Det är det som Riksrevisionen har uppmärksammat i sin redogörelse. Det är inte en ny fråga. Redan i Klimatberedningen hade vi en diskussion om vad man skulle göra. Egentligen uppfattade jag det som att Klimatberedningen lämnade det här som en liten mellanlösning och sade att det här är något som vi ska avgöra senare. Det är inte förrän 2014 som vi behöver ha ett beslut.
Formellt sett är en utsläppsrätt en lös egendom, om man ser det lite juridiskt. Regeringen har rätt att förfoga över den utan ett särskilt riksdagsbeslut. Men några av utsläppsrätterna kommer från projekt som riksdagen har anvisat pengar till. Då kommer budgetlagen in, och då blir det riksdagen som beslutar om de ska försäljas. Ni hör att det är mycket "om" och att det är ganska komplicerade procedurer.
Riksrevisionen skriver tydligt att regeringen bör underställa riksdagen frågan om hur det samlade överskottet från utsläppsrätter ska hanteras. I dag finns det inget som hindrar regeringen från att föreslå riksdagen, alltså att lämna frågan till oss, att besluta hur det samlade överskottet av utsläppsrätter ska hanteras. Vi tycker att det finns starka miljöpolitiska skäl att låta riksdagen besluta, särskilt som klimat tillsammans med hav har hört till våra mest prioriterade frågor. Vi i utskottet tycker att vi ska få fatta de här besluten, eftersom andra frågor som påverkar våra möjligheter att nå miljömålen också hamnar här i kammaren.
Fru talman! Det är ett ganska formellt betänkande. Vi vill ha ordning och reda. Därför kommer utskottet att berätta för regeringen, alltså ge till känna, att frågan om hur det samlade överskottet av utsläppsrätter ska hanteras bör underställas riksdagen för beslut. Regeringen ska återkomma med bedömningar och förslag i frågan. Dessutom förutsätter vi att regeringen återkommer med uppgifter om det svenska överskottet och det uppskattade värdet av det.
Det här, fru talman, är väldigt intressant. Det är inte alls enkelt att veta vad utsläppsrätterna är värda. En uppskattning som vi har fått är 7-8 miljarder. Det är oerhört mycket pengar. Men det bygger på att inte till exempel Ryssland väljer att sälja sina utsläppsrätter i ett kör, eller Ukraina för den delen som också har ett stort överskott. De kan lätt översvämma marknaden. De försäljningar som redan har varit är mycket få, och de har inte varit särskilt öppna så vi vet inte exakt vad värdet skulle kunna vara.
Kollegerna i finansutskottet skriver att frågan kan röra betydande budgetmedel - därför tycker vi att det är bra att titta på det - och att den ska hanteras i samband med att budgeten behandlas. Därför, fru talman, kommer regeringen att redovisa antalet utsläppsrätter och eventuellt ett uppskattat värde i årsredovisningen för staten som kommer den 16 april.
Anf. 38 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Jag måste säga att jag hoppade till i bänken när Sofia Arkelsten började med att måla ut det här som ett lyxproblem. För mig handlar det inte alls om lyx, utan det handlar om ifall Sverige ska ha en klimatpolitik värd namnet eller inte. Klimatpolitiken är allt annat än ett lyxproblem. Den är ett problem som berör många miljarder människor in i deras själva livsbetingelser, så jag tycker att vi ska gå ifrån den typen av språkbruk och prata om det enorma hot mot mänsklighetens överlevnad som klimatfrågan ändå innebär.
Regeringens hantering av utsläppsrätterna berör i allra högsta grad vad Sveriges bokslut blir när det gäller klimatfrågan, om vi kommer att lyckas minska våra utsläpp eller om vi inte kommer att lyckas minska våra utsläpp. Därför är det väldigt mycket mer än ett lyxproblem.
Jag oroas också av att Sofia Arkelsten pratar om det här som betydande budgetmedel och om hur man kan använda pengarna som man skulle kunna få om man sålde utsläppsrätterna till att göra andra klimatinvesteringar. Det visar för mig på ett väldigt tveksamt sätt att se på utsläppsrätterna och hur man kan hantera dem. Vi ser ingen annan rimlig hantering än att annullera dem, att man inte försöker schackra och göra utsläppsrätterna till pengar som sedan skulle kunna användas för klimatbeslut. En viktig upplysning skulle vara, om man sålde utsläppsrätterna för 7-8 miljarder, vilka investeringar man skulle kunna använda pengarna till som skulle upphäva hela effekten, det vill säga en minskning som motsvarar Sveriges privatbilism. Vilka investeringar skulle möjligtvis kunna få en så stor klimateffekt för 7-8 miljarder kronor? Det vore bra att få ett svar på det.
Som Sofia Arkelsten säger är det inte bara Sverige som står med de här problemen utan många andra länder. Storbritannien har redan fattat beslut. Ryssland och Ukraina lyfte Sofia Arkelsten fram. Vilket beslut från den svenska regeringen tror Sofia Arkelsten skulle leda till ett positivt beslut från Ryssland och Ukraina när det gäller deras hantering av utsläppsrätterna? Är det inte bättre om svenska regeringen tydligt säger att vi kommer att annullera våra utsläppsrätter?
Anf. 39 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Det är alltid intressant att bli recenserad av Miljöpartiet.
Naturligtvis är det här ett lyxproblem, därför att det är många länder som inte klarar att nå upp till sina åtaganden. Det är många länder som inte klarar det som fanns i Kyotoprotokollet. Vi ska vara stolta och glada över att vi har möjligheten att fundera på hur vi ska hantera överskottet av utsläppsrätter.
Vi tar naturligtvis klimatfrågan på allvar, och det tror jag egentligen inte att Per Bolund tvivlar på. Vi träffas ju i många olika debatter. Frågan som skiljer oss är hur vi ska lösa de olika klimatproblemen. Under regeringens tid har vi gått från ett mål på -4 procent till -40 procent. Jag tycker att det säger en hel del om hur klimatfrågan prioriteras.
Jag fick en fråga, fru talman, från Per Bolund om vilka investeringar man skulle kunna göra. Jag säger så här: Jag skulle inte vilja spekulera i exakt vilka investeringar det skulle kunna vara. Jag är inte säker på att det är det bästa sättet att lösa det här. Det som händer nu är att vi i god ordning väntar på att regeringen ska titta på det här och komma med ett förslag till riksdagen. Och vi kommer att få tillfälle att diskutera det här igen. Det vi diskuterar i dag är formerna.
Anf. 40 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Problemet med hela den här diskussionen är att det inte är säkert att Sverige klarar sina åtaganden. Om regeringen väljer att sälja utsläppsrätterna har vi inte klarat våra åtaganden. Därigenom tycker jag att vi kan sluta diskutera det här som ett lyxproblem.
Jag känner mig tyvärr inte övertygad om att regeringen kommer att fatta rätt beslut i den här frågan. Det är därför jag står i den här debatten och försöker få ett svar från Sofia Arkelsten och andra ledamöter från de borgerliga partierna. Det vore väldigt välkommet både för oss och för alla andra som är engagerade i klimatfrågan, och alla som fattar beslut som påverkar klimatfrågan, om regeringen kunde komma med ett besked. Tyvärr har man inte klarat det hittills. Kommer det något sådant besked före valet, Sofia Arkelsten? Det vore ett väldigt bra besked för oss att få.
När det gäller målen har vi betydligt mer ambitiösa mål än vad regeringspartierna har. När vi fattade vårt beslut tidigare om 4 procents minskning var de borgerliga partierna väldigt mycket emot det och tyckte att det var ett för ambitiöst mål. Vi vill att vi ska minska utsläppen betydligt mer inom Sveriges gränser än vad regeringen vill, som ju vill exportera klimatåtgärderna till andra länder.
Sofia Arkelsten säger att hon inte vill spekulera, men jag tycker att det var precis det som hon gjorde i sitt anförande. Hon spekulerade om att man skulle kunna sälja utsläppsrätterna, få inkomster och sedan använda inkomsterna till att göra klimatinvesteringar som då på något sätt skulle upphäva utsläppen. Om man börjar spekulera tycker jag att man får tänka tanken till slut. I så fall får man väl också ge något slags besked om vad det är man tänker sig för klimatåtgärder.
Det är, som jag var inne på i mitt anförande, väldigt stora utsläpp som det handlar om. I vår värld finns det ingen möjlighet att genom de här intäkterna nå samma utsläppsminskningar. Det är helt omöjligt. Och det är oroande att de signalerna nu kommer från regeringsföreträdare.
Frågan kvarstår: Kommer det något besked före valet i den här frågan? Och vad är det för investeringar som Sofia Arkelsten ser framför sig när hon nu har öppnat den dörren och börjat diskutera dem i sitt anförande?
Anf. 41 Per Bolund (Mp)
Fru talman! Tillåt mig då att vara extra tydlig. Jag väljer att inte spekulera i de här frågorna. Däremot tycker jag att man kan beskriva vad det är vi diskuterar här. Och jag vet att en sådan här debatt inte bara är för oss i utskottet, även om det är vi som sitter här nu. Det här är en debatt där det är viktigt att människor som kanske ser den på tv eller följer den här från åhörarläktaren vet vad det är vi pratar om.
Det finns tre saker som också är beskrivna i betänkandet, att man kan spara, annullera eller sälja utsläppsrätterna. Och jag behöver faktiskt beskriva vad det är vi diskuterar här.
Jag var också tydlig med att om vi sparar eller säljer blir miljöeffekten kanske ingen. Det står tydligt i betänkandet att det kan komma in pengar till miljöinvesteringar, men jag föreslår inget här.
Fru talman! Per Bolund kräver svar från regeringen och tittar på mig. Jag är inte regeringen, utan jag företräder miljö- och jordbruksutskottets majoritet, Moderaterna och Alliansen. Vi vill ha information och förslag från regeringen, och vi vill veta hur förslagen ser ut så att vi kan ta ställning till dem. Det är modigt av Per Bolund att komma med ett förslag som kanske inte är underbyggt eller finansierat.
Poängen är att detta betänkande handlar om formen. Det är viktigt att vi har formerna klara för oss. Vi är tydliga och ber regeringen återkomma och hitta ett värde så att vi vet vad vi talar om. Berätta hur ni tycker att detta ska hanteras, för det är en fråga som riksdagen behöver svara på.
Anf. 42 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Sofia Arkelsten säger att om man tar två av de tre möjliga besluten omintetgör man Sveriges klimatarbete sedan 1990. Då måste man fundera över vem det är som har gjort detta klimatarbete. Ibland kan vi tro att det är vi politiker som genom kloka beslut i kammaren gör dessa saker, och det är delvis sant. Men i verkligheten är det människor där ute som har gjort och åstadkommit dessa klimatförbättringar. Det är människor som har bytt ut sina glödlampor mot lågenergilampor, det är människor som har bytt ut oljepannan mot värmepump, det är människor som har bytt bilen mot cykel och så vidare. Det är miljoner av beslut som har fattats för att Sverige ska vara det land i världen som klarat de högsta klimatambitionerna.
När ni ställs inför frågan om att allt detta arbete kan omintetgöras svarar ni: Vet ej. Genom ett enda klubbslag av regering eller riksdag kan allt det arbete som miljoner svenskar gör gå om intet.
Därför blir två frågeställningar intressanta. För det första: Kan Sofia Arkelsten se framför sig att alliansregeringen fattar det beslut som ni vill öppna för att den ska göra, nämligen omintetgöra tio år av världens mest framgångsrika klimatpolitik? Ser du något scenario där det skulle kunna vara fallet? Om inte, varför tar man inte chansen i riksdagen i dag att besluta i enlighet med den eniga oppositionens förslag?
För det andra: När emotser Sofia Arkelsten att detta förslag ska läggas på riksdagens bord? Ni har haft över tre och ett halvt års regerande på er utan att ni har kommit till riksdagen med något förslag. Propositionsförteckningen är ganska blank på detta område. Kommer ni att lämna Rosenbad utan att ha berättat för svenska väljare vad ni ska göra med deras klimatarbete?
Anf. 43 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Det är fascinerande att höra hur Anders Ygeman väljer att hota med något som han inte vet är ett reellt förslag. Frågan vi debatterar i dag är inte hur vi ska göra utan formerna för hur vi ska hantera utsläppsrätterna. Är det en fråga för regering eller riksdag? Jag förstår att det kan låta tråkigt. Det är dock viktigt, för det handlar om de grundläggande rättsliga principerna för hur vi ska hantera detta.
Det finns en motion från Socialdemokraterna, ingen samlad motion från oppositionen, som svar på redogörelsen. I motionen säger man att det är viktigt att regeringen återkommer med detta, och vi tillgodoser i stort sett det. Vi är egentligen eniga.
Det är viktigt att vara tydlig med att om vi säljer eller sparar utsläppsrätterna går mycket av det jobb Sverige gjort till spillo. Det är inte rätt. Det är oerhört viktigt att varje människa gör skillnad. Det är vi i Alliansen som står för synsättet att varje människa gör skillnad. Denna fråga är mycket större än politiken. Det handlar inte bara om att man ska göra det till stora politiska strukturer eller kommunala investeringsprogram utan om att varje människa ska göra skillnad.
Frågorna kan verka tråkiga och debatten handla om något annat än själva betänkandet, men jag tror att tydligheten i detta är viktig. Regeringen kommer att återkomma till riksdagen så att vi kan ha en riktig debatt om hur vi exakt ska hantera dessa utsläppsrätter.
Socialdemokratin hade fyra år på sig och gjorde inte ett smack i frågan.
Anf. 44 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Man kan diskutera vad debatten ska handla om. Nu har vi ett betänkande där det finns ett förslag från Socialdemokraterna, stött av Miljöpartiet och Vänsterpartiet, om att vi i dag ska säga att vi ska annullera dessa utsläppsrätter och därmed ge tydligt besked till Sveriges alla väljare att vi står bakom det klimatarbete de har gjort. Det ska inte kunna omintetgöras av ett enkelt regerings- eller riksdagsbeslut.
Då väljer Sofia Arkelsten att säga: Det där handlar inte debatten om. Jo, det gör den, för ni har avstyrkt vårt yrkande och vi har reserverat oss mot det. När vi röstar här i riksdagen handlar beslutet om precis det. Ska vi vara beredda att öppna för ett omintetgörande av de klimatinsatser som Sverige har gjort sedan 1990?
Jag ställde två frågor till Sofia Arkelsten som talade i två minuter utan att besvara någon av dem. Den första frågan var: Ser Sofia Arkelsten något scenario där det skulle vara möjligt att omintetgöra svenska folkets samlade klimatinsatser? Den andra var: När kommer detta på riksdagens bord?
Ni har regerat i tre och ett halvt år. Tiden börjar gå ut. Snart har inte den borgerliga regeringen möjlighet att lägga några propositioner på riksdagens bord.
Anf. 45 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Socialdemokraterna hade fyra år på sig att leverera något i detta. Det intressanta i frågan är att riksdagen inte ens hade möjlighet att vara med och besluta om detta under Socialdemokraternas tid vid makten. Utsläppsrätterna fanns inte ens på bordet; det fanns ingen diskussion om det.
Riksrevisionen har slagit ned på detta, men det är inte bara alliansregeringen som har gjort fel. Socialdemokraterna gjorde fel mycket längre. Det är viktigt att ta upp.
Riksdagen hade inte ens frågan. Nu finns formerna för att riksdagen ska kunna ha frågan.
Den första delen om antalet utsläppsrätter och det möjliga värdet, vilket oppositionen fortfarande inte har en aning om, kommer i budgeten den 16 april. Det vi beslutar i dag är att det är en budgetfråga som ska finnas med i budgeten.
Anf. 46 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Sofia Arkelsten vill tala om formerna, men inte ens om formerna hade vi kunnat tala om inte Riksrevisionen hade gjort regeringen uppmärksam på att man borde ta upp hur vi ska göra med utsläppsrätterna. Det är lite betecknande för den borgerliga regeringens miljöpolitik att man inte gör något förrän man är därtill nödd och tvungen.
Jag måste upprepa det jag sade tidigare om att det handlar om olika synsätt. Vi i oppositionen försöker se vad vi behöver bidra med för att klara vår del av tvågradersmålet och göra något åt klimatet. Den borgerliga regeringen frågar sig i stället hela tiden: Vad kan vi komma undan med?
Det är lite knepigt att vi inte kan få ett enda svar av Sofia Arkelsten. Hon kunde åtminstone svara på vad Moderaterna tänker sig att göra. Ska man sälja utsläppsrätterna eller vill man annullera? På s. 382 i Klimatberedningens betänkande skriver de borgerliga företrädarna att de vill sälja och spara. Det vore bra om Sofia Arkelsten kunde säga att det tänker man inte göra, för då återstår endast att annullera dem. Då kommer inte de utsläpp som hela svenska folket varit duktiga och gjort uppoffringar för att förhindra, till exempel tagit cykeln i stället för bilen, att släppas ut i något annat land. Vad vill Sofia Arkelsten och Moderaterna? Var står ni?
Anf. 47 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Äntligen kommer debatten i gång! Det är fascinerande att höra Vänsterpartiets recension av den borgerliga miljöpolitiken.
Jag är otroligt stolt över de reformer som vi har genomfört. Den viktigaste har varit klimatpolitiken där vi har gått från ett mål på -4 till -40. Vi har gjort långtgående reformer när det gäller havsmiljöpolitiken, och vi har ställt om skattesystemet så att det har blivit ett grönt skifte i skatterna.
Det bästa PR-tricket någonsin var naturligtvis när s, v och mp pratade om en skatteväxling. Nu erbjuder ni enbart en skattehöjning.
Vi bedriver en offensiv miljöpolitik. Jag tycker att det är viktigt att framhålla här i kammaren.
I dag diskuterar vi formerna för hur vi ska hantera utsläppsrätterna. Jag ser fram emot förslag från regeringen. Det första kommer naturligtvis i budgeten den 16 april. Det handlar om hur många utsläppsrätter vi har att hantera och ett möjligt värde på det.
Det är när vi vet det som det blir intressant att se vad vi kan göra och hur det ska hanteras. Jag väntar på besked från regeringen.
Anf. 48 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Jag tycker att alla de goda förslag som Sofia Arkelsten säger att regeringen har kommit med lyser med sin frånvaro.
Sofia Arkelsten säger att vi hade ett mål på -4. Det har hänt en hel del under de här åren. Det har också hänt något under de år då Sofia Arkelstens parti har varit med och regerat Sverige. Men inte har vi tagit jättekliv framåt.
Om vi ska ta den diskussionen handlar det om att vi ska strunta i att göra så mycket vi kan här hemma. Vi ska göra det någon annanstans på billigaste möjliga sätt. De andra länderna kanske skulle kunna göra det och vi kunde bidra med annat.
Jag har fortfarande inte fått något svar. Sofia Arkelsten vet inte heller vad kollegerna i regeringen har för avsikt att lägga fram i vårpropositionen om två dagar.
Vad är Sofia Arkelstens egen idé? Ska vi spara, sälja eller makulera?
Anf. 49 Wiwi-Anne Johansson (V)
Fru talman! Jag kommer naturligtvis inte att läcka något ur vårbudgeten som ska presenteras om bara några dagar, även om det är en önskan från Vänsterpartiet.
Det är spännande att höra Vänsterpartiet tala om miljöpolitik. Ert track record när det gäller miljöfrågor är ganska uselt. Ni har absolut ingen trovärdighet i de här frågorna.
Jag vet att Wiwi-Anne Johansson inte har möjlighet att svara, men vill ni riva upp våra reformer? Vill ni riva upp klimatpolitiken? Vill ni styra om den så att det blir en strikt nationalistisk politik som bara hanterar de utsläpp som sker på svensk mark? Tar ni frågan på allvar, och tror ni att det är ett globalt problem som behöver globala lösningar? Tycker ni att Sverige ska ta ansvar för de utsläpp som sker utomlands och inte bara importera detta?
Jag väntar på regeringens förslag, som vi har sagt ett par gånger. Jag tycker att det ska bli intressant. Jag är glad för att formerna för hur man ska hantera utsläppsrätterna finns på plats. Det har de inte gjort tidigare. Den gamla regeringen misslyckades med det.
Anf. 50 Sofia Arkelsten (M)
Fru talman! Som har framhållits i debatten har Sverige under lång tid varit en förebild och föregångare på klimatområdet. Det har gjort att vi nu kan se att vi fram mot 2012 kommer att ha minskat våra utsläpp av växthusgaser med 10 procent i förhållande till 1990 års nivå.
Det gör att vi i dag har möjlighet att diskutera dessa frågor. Hur ska formerna se ut för hur vi ska hantera de överskott av utsläppsrätter vi har fått? De bygger på Kyotoprotokollet där Sverige hade möjlighet att öka sina utsläpp med 4 procent, men Sveriges riksdag fattade det kloka beslutet att sätta upp ett nationellt mål om att minska utsläppen med 4 procent till 2012. Nu ligger vi bättre till.
Jag ska villigt erkänna att tidigare regeringars arbete har bidragit till detta. Även den nuvarande regeringens arbete har bidragit till att vi når de här nivåerna. Samtliga partier i Sveriges riksdag har bidragit till det.
Det kommer att behöva göras ytterligare på klimatområdet om vi ska klara tvågradersmålet. Sverige ska ta sitt ansvar och fortsätta att vara en förebild och föregångare. Alliansregeringen har visat att man vill leda det arbetet och fortsätta utvecklingen genom att forma världens mest ambitiösa klimat- och energipolitik - en klimat- och energipolitik som står i bjärt kontrast till oppositionens som ju har höga procenttal men inte redovisar hur man har tänkt sig att nå procenttalen. Vi från Centerpartiet och Alliansen har ton för ton visat hur vi ska nå våra utsläppsmål. Oppositionen bedriver en ansvarslös energi- och klimatpolitik när man bara ropar om höga procentsatser men inte redovisar hur man ska nå dem.
Fru talman! Jag välkomnar Riksrevisionens redogörelse. Jag tycker att det är bra att Riksrevisionen granskar hur regeringar - tidigare och nuvarande - uppfyller lagstiftningen. Man sätter fingret på något som vi inte har haft att hantera tidigare. Som Sofia Arkelsten sade har vi inte haft den här situationen tidigare, och vi har ingen rutin för att hantera den.
Miljö- och jordbruksutskottets majoritet väljer nu att göra ett tillkännagivande till regeringen och peka på hur vi vill att hanteringen ska gå till fortsättningsvis. Vi har valt att lyssna på finansutskottet och låtit dem yttra sig över de mer budgettekniska frågorna som är deras expertområde. De säger att detta ska hanteras i samband med budgetpropositionen eftersom vi då följer budgetlagen.
Jag tycker att det vore ansvarslöst att blunda för vad finansutskottet säger. Därför säger vi: Kom tillbaka med detta i samband med en budgetproposition så att vi gör det på rätt sätt. I riksdagen har vi ett ansvar att följa lagstiftningen.
Fru talman! Det är fascinerande att lyssna på oppositionen i den här debatten. Man tar till stora ord och målar upp detta som ett hot mot Sveriges anseende i klimatpolitiken. Jag har svårt att förstå hur formerna för hur vi ska fatta beslut kan vara ett hot mot Sveriges anseende i klimatpolitiken.
Jag blir lite konfunderad över Miljöpartiets och Vänsterpartiets agerande i frågan. Socialdemokraterna lämnade in en motion om redogörelsen. Man flaggade för att frågan var viktig. Miljöpartiet och Vänsterpartiet valde att inte motionera. Helt plötsligt har den här frågan, under utskottets behandling, blivit avgörande för klimatpolitikens framtid. Det tycker jag är mycket förvånande.
Fru talman! Vi kommer inte att riskera Sveriges anseende i klimatförhandlingarna och i klimatpolitiken ur ett globalt perspektiv. Vi kommer inte att riskera måluppfyllelsen som vi har fattat beslut om här i riksdagen när det gäller miljökvalitetsmål och hur mycket vi ska minska utsläppen till 2012 och 2020. Vi kommer att fortsätta det arbetet.
Vi tänker vara kvar i Rosenbad även efter valet den 19 september, men det är upp till väljarna att avgöra. Det vi i dag fattar beslut om är formerna för hur vi hanterar överskottet av utsläppsrätter. Vi väljer att göra det på ett ansvarsfullt sätt. Vi väljer att göra det på ett sådant sätt att regeringen har möjlighet att bereda förslag till riksdagen. Vi för en ansvarsfull klimatpolitik. Vi väljer att ta vårt ansvar i majoritet och följa de rutiner och lagar vi har fattat beslut om i Sveriges riksdag.
Anf. 51 Claes Västerteg (C)
Fru talman! Det var inte jag som sade att en försäljning av utsläppsrätterna skulle omintetgöra Sveriges klimatambitioner. Det var Sofia Arkelsten som var uppriktig nog att säga det. Jag delar Sofia Arkelstens uppfattning.
Om Claes Västerteg har en annan uppfattning får han redogöra för den här i kammaren.
Det är bra om vi fattar det beslut som oppositionen vill i vårbudgeten. Jag har inga problem med att vänta några veckor. Ni kanske kunde ha sagt att det beslutet är rätt, men det gör ni inte. Ni håller alla dörrar öppna och säger att ni kan tänka er att sälja och att ni kan tänka er att spara.
Om beslutet kommer om en vecka, varför hålla dörrarna öppna, Claes Västerteg? Ge ett klart besked till alla väljare som har bytt till lågenergilampor och satt in värmepumpar att det har lönat sig och att ni inte ska omintetgöra deras insatser.
Fru talman! Claes Västerteg hade ett långt inlägg om procentsatser. Han påstår att högeralliansen ton för ton har redogjort för hur de ska klara sina låga miljöambitioner.
Jag måste ha missat något. Hur hög kommer CO2-skatten att vara år 2020 med allianspolitiken för att man ska klara klimatmålen? Jag har nog missat de siffrorna. Redogör för detta inför kammaren så att jag kan läsa in mig på Alliansens miljöpolitik.
Anf. 52 Anders Ygeman (S)
Fru talman! Det som jag sade på slutet tål att upprepas för Anders Ygeman. Vi kommer inte att riskera Sveriges anseende i klimatförhandlingarna och i klimatpolitiken ur ett globalt perspektiv. Vi kommer inte att riskera de mål som vi har fattat beslut om här i riksdagens kammare. Det är viktiga målsättningar för att vi ska nå dithän att vi klarar tvågradersmålet. Det är viktigt ur ett globalt perspektiv för klimatet.
Jag kan konstatera att vi skriver i betänkandet utifrån vad finansutskottet sade. Vi relaterar till budgetpropositionen, en budgetproposition som omfattar inkomster och utgifter i enlighet med budgetlagen, och vi hänvisar till det som står om budgetlagen.
Om Anders Ygeman förväntar sig en fullständig redovisning i vårpropositionen får jag nog göra honom besviken. Det är budgetpropositionen som läggs fram på hösten som är det huvudsakliga. Men som Sofia Arkelsten har sagt här vid ett antal tillfällen förväntar vi oss att i vårpropositionen få en redovisning av regeringen om omfattningen.
Jag hade hoppats att man kanske skulle ha haft det i varenda årsredovisning sedan Kyotoprotokollet. Men de socialdemokratiska regeringarna har valt att inte ta dessa steg. Nu ser vi till att skicka en tydlig signal till regeringen om vilka former som vi vill se i fråga om detta ur riksdagens perspektiv. Och vi säger att riksdagen ska vara med och besluta. Vi kommer alltså att få en möjlighet att debattera detta när det kommer ett förslag om exakt hur dessa utsläppsrätter ska hanteras.
Anf. 53 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Först och främst noterar jag att Claes Västerteg över huvud taget inte kunde upplysa mig om antal ton och ören i fråga om koldioxidskatten som han påstår att Alliansen så tydligt har redovisat. Väljarna lär få vänta på det. Men Claes Västerteg har ytterligare två minuter då han kanske kan upplysa mig och de övriga i kammaren om hur hög CO2-skatten kommer att vara 2020 och hur många ton koldioxid man har sparat, vilket Alliansen enligt Claes Västerteg så tydligt har beskrivit i sina propositioner.
Sedan försöker Claes Västerteg göra detta till en formfråga och säger att detta ska avgöras i budgeten och inte nu. Det kan vi vara överens om, Claes Västerteg.
Jag tog mig friheten att kontrolläsa det som oppositionen har skrivit. Vi föreslår ett tillkännagivande till regeringen som tydliggör för väljarna att deras insatser inte ska vara förgäves. Sedan får regeringen komma tillbaka i budgetpropositionen och i sitt förslag till kammaren visa hur det ska vara, och vi får debattera det här.
Vad ni vill göra är att ge regeringen carte blanche och säga: Vi vill vara med i riksdagen och fatta beslut. Men vi kan besluta om att sälja dem, att spara dem eller att annullera dem.
Varför röstar ni emot att ge det tydliga beskedet till regeringen och det tydliga beskedet till väljarna att deras klimatinsatser inte har varit förgäves, att klimatarbetet inte har varit förgäves och att man inte tänker sälja deras klimatinsatser till ett annat land?
Anf. 54 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Alliansregeringen för en energi- och klimatpolitik som kommer att leda till att vi är och fortsätter att vara förebilder och föregångare i det globala klimatarbetet. Vi gör det på ett sätt som kommer att gynna de svenska företagen och som kommer att minska utsläppen av växthusgaser. Detta har man redogjort för med all önskvärd tydlighet i de energi- och klimatpropositioner som vi behandlade i riksdagens kammare för snart ett år sedan.
När jag jämför de propositionerna med de motioner som fanns från oppositionen är det en tydlig skillnad. I propositionerna och i betänkandena - jag uppmanar Anders Ygeman att gå tillbaka och läsa dem - står det tydligt vilka utsläppsminskningar som vi vill se och vilka skatteförändringar som vi ser framför oss.
Men skillnaden är att när jag tittar på vänsterkartellens sida ropar Miljöpartiet på bensinskattehöjningar med 2 kronor milen. Vad säger Socialdemokraterna? Det finns inga tydliga alternativ. Det finns inte en tydlighet i er energi- och klimatpolitik om hur ni ska nå era höga utsläppsmål.
Herr talman! Vi kommer i dag att fatta beslut om ett tillkännagivande där vi säger till regeringen i vilka former detta beslut ska ske. Vi säger också att det ska ske utifrån den lagstiftning som vi har. Vi har ett ansvar när vi bedriver ett arbete i riksdagen att vi följer de beslut och lagar som vi alla har varit med och fattat beslut om. Det kanske är det som är skillnaden mellan att sitta i majoritet och i opposition. När man är i majoritet behöver man vara med och ta ansvar. Jag ser tydligt att oppositionen inte väljer att ta detta ansvar.
Anf. 55 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Till att börja med säger Claes Västerteg att regeringen ska fortsätta se till att Sverige ska vara en förebild. Tyvärr kan vi konstatera att Sverige inte har varit den förebild som Sverige kunde ha varit och som hade behövts om vi skulle ha kunnat nå ett bra internationellt avtal.
Det första som hände på Köpenhamnstoppmötet var att Sverige blev utnämnt till fossil of the day av miljöorganisationerna för att man hade en så dålig klimatpolitik från regeringens sida. Det tycker jag ändå visar hur låga ambitioner som den här regeringen har haft och hur dålig som man har varit som förebild på klimatområdet.
När det gäller de olika sidornas ambitioner i klimatfrågan kan man konstatera att de rödgröna gemensamt har levererat. Vi har fört en politik gemensamt som har minskat utsläppen med uppåt 12 procent under en period då ekonomin samtidigt har växt med ungefär 40 procent. Detta skedde trots den dåvarande oppositionens intensiva motstånd inför varje beslut som har lett fram till dessa minskningar. Vid varje höjning av klimatskatterna och vid varje investering i klimatinvesteringsprogram var det ett vilt motstånd från oppositionens sida. Det tycker jag tydligt visar för väljarna att det finns en sida som har levererat och som har lyckats föra en ambitiös klimatpolitik som verkligen förde Sverige fram till en tätposition internationellt.
Nu står Claes Västerteg och pratar om att det är regeringssidan som har tydlighet i klimatfrågan. Då är det upp till bevis. Detta är en extremt viktig fråga när det gäller tydligheten.
Vi från de rödgröna partierna säger gemensamt: Vi vill annullera utsläppsrätterna. Vi vill att Sveriges klimatarbete, det arbete som har bedrivits runt om i Sverige, ska göra skillnad.
Om ni nu har en så tydlig politik, Claes Västerteg, vad vill ni i den frågan? Här är tydligheten satt på sin spets. Vi vill annullera. Tydligare än så kan man inte vara. Hur tydliga kan regeringen och regeringens företrädare från de borgerliga partierna vara i denna fråga?
Anf. 56 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Som jag sade tidigare kommer vi inte att riskera Sveriges anseende i klimatförhandlingar i ett globalt perspektiv. Vi kommer inte att riskera de mål som vi har fattat beslut om i denna kammare.
Jag förstår att det kanske är tröttsamt att jag upprepar det, men det är tydligt att Per Bolund inte har uppfattat det som jag har sagt. Därför väljer jag att upprepa det för tredje gången.
När vi tittar tillbaka på det föregående årets arbete inom Sverige men också inom Europeiska unionen kan vi konstatera att Sverige med alliansregeringen under ordförandeskapet var drivande i EU:s arbete för att skapa en tydlig position inför Köpenhamnsmötet, sätta upp tydliga målsättningar och vara drivande i förhandlingarna. Sedan nådde vi inte hela vägen fram i Köpenhamn, och det beklagar jag. Men jag kan konstatera att det berodde på bra många andra förutsättningar. Det var varken Sveriges eller EU:s fel. Vi hade tydliga målsättningar.
Herr talman! När det återigen gäller den nationella energi- och klimatpolitiken kan jag bara konstatera att det inte finns en tydligt redovisad energi- och klimatpolitik från vänsterkartellens sida.
Jag kan välja att fråga Per Bolund följande: Hur mycket kommer vänsterkartellen att höja bensinskatten under nästa mandatperiod om, vilket jag inte hoppas, ni skulle vinna valet?
Anf. 57 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Den sista frågan kan jag besvara på en gång. Vi håller på att förhandla fram en budget nu. Det kommer väljarna att få klart besked om inför valet. Det kommer inte att finnas någon tveksamhet kring den frågan.
Jag kan också konstatera att tidigare regeringar med grönt stöd åkte runt i världen och lyckades rädda Kyotoprotokollet, det enda internationella avtal som minskar utsläppen. Trots ett enormt motstånd från till exempel USA:s sida lyckades man faktiskt att med en hög miljöambition och med en bra klimatpolitik i ryggen rädda Kyotoprotokollet.
Denna regering lyckades få fram en politik från EU:s sida som inte gjorde det möjligt att nå fram till ett avtal i Köpenhamn. Det var ett magplask, och det hoppas jag att vi kan vara överens om. Det tycker jag visar på att denna regering inte har lyckats leverera i klimatfrågan. Det kan jag bara beklaga.
Jag märker att vi inte får något besked från Claes Västerteg när det gäller om regeringen kommer att ge något besked över huvud taget och vilket besked regeringen i så fall kommer att ge.
Men, Claes Västerteg, även ni på den borgerliga sidan är riksdagsledamöter. Ni har också rätt att ha en egen uppfattning. Även den borgerliga sidan har en möjlighet att skicka ett budskap till regeringen. Där måste ni ändå kunna ge någon form av besked. Vad vill de borgerliga riksdagsledamöterna här i riksdagen? Vill man att regeringen ska sälja utsläppsrätterna? Vill man att regeringen ska behålla utsläppsrätterna och inte göra något med dem, eller vill man att regeringen ska annullera utsläppsrätterna?
Som politiker måste man ha någon form av politisk vilja. Vi på den rödgröna sidan har varit väldigt tydliga. Vi lämnar ett budskap till regeringen och säger: Det här är vår politiska vilja. Vi vill att utsläppsrätterna ska annulleras. Vi vill att det klimatarbete som under ett par decennier har bedrivits runt om i världen ska få effekt.
Vad vill alltså ni på den borgerliga sidan? Vad vill ni borgerliga ledamöter? Vilket budskap vill ni skicka till regeringen i frågan?
Anf. 58 Per Bolund (Mp)
Herr talman! Kyotoprotokollet var oerhört viktigt för klimatarbetet och för att vi skulle komma i gång med arbetet med att minska utsläppen av växthusgaser. Men vi måste också kunna konstatera att en stor del av de stora utsläppsländerna står utanför Kyotoprotokollet.
Hade vi nått hela vägen fram i Köpenhamn hade vi, förhoppningsvis, nått en överenskommelse där de stora utsläppsländerna var med. Jag beklagar att vi inte nådde hela vägen fram. Men Sverige var med och såg till att EU var drivande i de här förhandlingarna. Sverige såg under ordförandeskapet till att EU satte upp målet om hur mycket utsläppen ska minskas till år 2050. Försök alltså inte att lägga skulden på Sverige och EU när det gäller Köpenhamnsmötet! Vi vet att det var många länder som inte var intresserade av en överenskommelse och som satte käppar i hjulet och drev processuella frågor.
Vi var med, och vi var drivande. Helst hade vi velat nå hela vägen fram. Det gjorde vi inte, så nu får vi ta nya tag och ytterligare ett steg. Då är det viktigt vad vi gör här i Sverige och att vi har en energi- och klimatpolitik som är trovärdig och som är sådan att vi lever upp till uppsatta mål i procenttal. Det gör vi från Alliansens sida. Oppositionen väljer att sätta upp höga procenttal men redovisar inte hur man ska göra, vilket är beklagligt. Jag beklagar att man från oppositionens sida inte väljer att föra en ansvarsfull energi- och klimatpolitik; jag hade förväntat mig lite mer.
Herr talman! I dag kommer vi att fatta beslut som leder till att vi för regeringen pekar ut hur vi vill att besluten ska gå till. Men givetvis är vi bundna av de mål som vi varit med och fattat beslut om här i kammaren - till 2012, till 2020 och till 2050. Vi kommer inte att göra någonting som gör att vi inte når de målen.
Anf. 59 Claes Västerteg (C)
Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationen.
Som mina allianskolleger tidigare i dag konstaterat här kan också jag konstatera att det är en ganska positiv situation som vi nu har att diskutera. Vi har ändå ett överskott av utsläppsrätter, något som vi utifrån en bra klimatpolitik i Sverige har lyckats uppnå. Det kan i sig aldrig vara ett problem. Debatten hittills här i dag har kanske, kan man tycka, innehållit en del överord.
I fråga om vem som ska ha kredit för det goda klimatarbetet får vi väl konstatera att både tidigare regering och den nuvarande regeringen ska ha kredit för de mål vi så här långt uppnått. Ändå måste vi arbeta vidare. Vi har väldigt ambitiösa mål här i Sverige. Naturligtvis krävs det väldigt mycket i framtiden när det gäller att uppnå dessa mål.
En av effekterna som här kan ses är att Sverige kommer att uppnå ett betydligt högre mål än målet utifrån Kyotoprotokollet och den bördefördelning inom EU som lades fast. Det kan kännas lite konstigt att vi fick +4 procent. I Riksrevisionens rapport finns det en liten notering om att det i viss mån byggde på att man då beräknade att Sverige skulle avveckla sin kärnkraft, vilket inte gjorts på det sättet. Det är väl värt att notera att den svenska elproduktionen alltjämt är i princip helt fossilfri. Det beror inte bara på kärnkraften, utan det har också att göra med vattenkraften och med utvecklingen av många förnybara energikällor.
Hur som helst görs nämnda notering i Riksrevisionens rapport. Det kan ju kännas lite underligt med Sveriges plussiffra när det gäller utsläppsrätter. Vi har diskuterat siffran i sammanhanget - 10, 11,9 eller något sådant. Men det kommer väl en avräkning i framtiden att få utvisa. Den avräkningen beräknas inte komma förrän egentligen 2014.
Herr talman! Det är alltså inte överskottet i sig som är problemet, utan det gäller naturligtvis hur vi hanterar detta. Om vi utgår från Riksrevisionens granskning och styrelsens redogörelse utifrån den granskningen, som väl egentligen är grunden för dagens debatt, har det konstaterats att det har varit en bristfällig redovisning av utsläppsrätternas omfattning. Att frågan ej har underställts riksdagen pekar man också på liksom på att det inte finns någon avsiktsförklaring om vad man ska göra med utsläppsrätterna.
Vidare tar man upp en fråga som jag upplever som väldigt viktig, nämligen frågan om information till allmänheten. Allmänheten är naturligtvis en viktig aktör i sammanhanget. I debatten här har det pekats på att det måste gå att få feedback på enskilda människors insatser. Informationen till allmänheten är alltså en punkt som jag menar särskilt ska noteras.
Riksrevisionen och dess styrelse kommer fram till att det vore lämpligt att i årsredovisningen för staten redovisa även sådana här uppgifter. Som tidigare nämnts här kan vi med viss tillfredsställelse se att regeringen har sagt att man avser att göra det i den årsredovisning som kommer om bara ett par dagar. Vi får hoppas att den redovisningen är fullödig. Det går säkert att utveckla den senare. Men det är bra om det kommer någon typ av redovisning, något som de facto inte funnits vare sig under socialdemokratiska regeringar eller under andra regeringar. Det är alltså ett stort steg framåt. Utgångspunkten är då naturligtvis den kritik som förekommit.
I fråga om betänkandet kan vi konstatera att miljö- och jordbruksutskottet och finansutskottet är helt överens om att man bör låta riksdagen ta ställning till frågan. Vi konstaterar också att utsläppsrätterna är något som inte fanns när regelverket byggdes upp. Som Sofia Arkelsten här tidigare sagt är utsläppsrätterna en ingrediens som har tillkommit. Man kan ha lite olika bevekelsegrunder när det gäller vem som ska besluta vad. Enigt blir slutsatsen ändå att riksdagen ska ta ställning till hela frågan.
Viktigt i detta betänkande från miljö- och jordbruksutskottet är att vi berör finansiella frågor och naturligtvis också att vi får en utvärdering av klimatarbetet och av vad här fattade beslut leder till samt att vi får en tydlig bild av det.
Speciellt roligt just nu är det att miljö- och jordbruksutskottet genom sin utvärderingsgrupp jobbar så mycket med utvärderingen. Vi är nästan lite ledande i riksdagen med att vilja ha den här typen av utvärderingar.
Herr talman! Slutsatsen blir det som Sofia Arkelsten och Claes Västerteg varit inne på: att det egentligen handlar om formerna, om hur beslut ska tas. Oppositionen frågar vad vi exakt ska göra. I min värld finns över huvud taget inte tanken att vi får ett förslag från regeringen som på något sätt skulle äventyra de resultat som vi uppnått i klimatarbetet. Dock är det mycket viktigt att ha ett bra underlag, att vi först får rätt underlag och rätt redovisning. Det är ändå den arbetsordningen som vi brukar ha i riksdagen.
Det är inte så himla ofta som riksdagen gör ett tillkännagivande där vi säger att vi vill ha en redovisning och att frågan bör underställas riksdagen. Där är vi väldigt tydliga. Läser man reservationen finner man att vi är väldigt eniga om just den här biten. Det råder ingen tvekan om det. Det som står i reservationen är i princip ordagrant det som står i utskottsmajoritetens text.
Men jag tycker att det blir lite av en logisk kullerbytta när man i reservationen kräver att regeringen kommer med förslag om hur man tänker hantera frågan. I texten före den meningen har man redan exakt uttryckt sig om beslutet. Det har tydligen inte så stor betydelse hur regeringen redovisar och kommer med förslag.
Som många gånger nämnts här är det en trovärdighetsfråga att jobba med de rätta formerna att fatta beslut. I reservationen beskrivs detta som en stor symbolfråga. Men jag tycker att det är viktigt att frågan blir riktigt beredd och att det är regeringen som kommer med förslag utifrån det tillkännagivande som vi här i dag kommer att besluta om.
Anf. 60 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Lars Tysklind pratar om en logisk kullerbytta, men det är helt enkelt så här: Det här är en situation som vi hoppas ska uppstå fler gånger när vi byter ut alliansregeringen. Vi hoppas att vi kommer att fortsätta överträffa klimatmålen och fortsätta ha överskott av utsläppsrätter. Därför är det viktigt att slå fast principen att regeringen ska föreslå till riksdagen och redovisa tydligt hur stora utsläppen är och vad man ska göra med dem.
Den andra frågan som också behandlas här är vad vi ska göra med de överskott som redan har uppkommit tack vare svenska folkets gedigna klimatarbete. I den frågan säger Lars Tysklind: Det finns inte i tanken att det skulle bli något annat beslut än det som oppositionen föreslår.
Då måste jag ställa frågan till Lars Tysklind: Om det inte finns i tanken, hur kommer det sig då att ni inte kan ansluta er till oppositionen så att vi kan vara eniga i betänkandet?
Anf. 61 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag kan bara konstatera att Anders Ygeman drar fel slutsatser av vad jag sade. Vad jag sade var att det inte finns i tanken att regeringen skulle komma med ett förslag som skulle äventyra resultatet av det klimatarbete som vi har gjort.
Sedan är det ju så att det blivit en väldig diskussion kring det här. Som har konstaterats kan man både spara, sälja och annullera utsläppsrätterna, men man måste först ha en bild av exakt vad det rör sig om och få det redovisat. Sedan fattar man ett beslut utifrån det underlaget. Det är ett naturligt sätt att fatta beslut i riksdagen. På det sättet fattar vi beslut i de flesta frågor. Vi begär ju inte först en redovisning och skickar sedan med exakt hur beslutet ska vara.
Det som har nämnts i debatten här tidigare är frågeställningen ifall regeringen skulle äventyra hela klimatarbetet, och det finns inte på kartan för mig att regeringen skulle komma med ett sådant förslag.
Anf. 62 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Jag blir faktiskt inte riktigt klok på hur Lars Tysklind ser på regeringens alternativ och hur de påverkar Sveriges klimatanseende. Menar Lars Tysklind på fullt allvar att det finns möjlighet att sälja Sveriges utsläppsrätter och fortfarande ha kvar Sveriges klimatanseende? Man raderar ut allt det klimatarbete som vi har gjort sedan 1990, och så ska vi ändå ha kvar klimatanseendet. Menar Lars Tysklind att det är möjligt att spara utsläppsrätter nu för att sedan sälja dem och fortfarande ha kvar Sveriges klimatanseende?
Jag tror faktiskt inte att Lars Tysklind menar någon av de två sakerna. Då återstår bara ett alternativ, nämligen att effektuera de stora klimatinsatser som svenska folket har gjort och annullera dem. För det är då det enda alternativet som kan rädda Sveriges och svenska folkets klimatanseende.
Då säger Lars Tysklind att det inte finns i tanken att han skulle ifrågasätta det där. Du får gärna utveckla det.
Anf. 63 Anders Ygeman (S)
Herr talman! Jag konstaterade att det fanns de tre möjligheterna, och utifrån den redovisning som vi får från regeringen har vi fortfarande de tre möjligheterna. Men att vi då skulle fatta ett beslut om att äventyra det svenska klimatarbetet är från min synvinkel uteslutet.
Jag får väl upprepa mig: Det här handlar om formerna och att vi får den här redovisningen från regeringen. Vi gör ett tillkännagivande om att vi vill ha en redovisning och att frågan underställs riksdagen. Sedan är vi beredda att diskutera den här frågan. Att vi då skulle få ett förslag från regeringen där man inte säkrar klimatarbetet är för mig uteslutet.
Anf. 64 Lars Tysklind (Fp)
Herr talman! Kära åhörare, även ni på läktaren!
EU:s utsläppshandel är världens första större handelssystem för just växthusgaser. Handelssystemen inleddes i januari 2005 och omfattar enligt Naturvårdsverkets hemsida ca 12 000 anläggningar inom industri- och energiproduktion i EU.
Systemet är ett viktigt styrmedel för att nå unionens mål om 20 procent lägre utsläpp till 2020. Det är positivt nu att också flygsektorn är inkluderad i systemet och att man ser över att utveckla systemet så att fler gaser ska inkluderas.
I dagens betänkande behandlar vi Riksrevisionens styrelses redogörelse om utsläppsrätter.
Herr talman! Jag vill poängtera att det är glädjande att Sverige med mycket god marginal klarar både våra internationella antaganden och vårt nationella delmål på -4 procent till 2012. Detta leder nu till att Sverige får det här överskottet av utsläppsrätter som vi i dag diskuterar. Men i dagsläget finns inga principer om hur regering och riksdag ska hantera dessa.
Vi väntar oss att det i framtiden kommer att komma fler situationer likt denna inom ramen för handelssystemet men också troligtvis inom andra system. Det är nu därför viktigt att regeringen funderar över och presenterar en princip för hur detta ska hanteras. Det vore därför oklokt av mig här i dag att säga att hela överskottet ska annulleras innan alla fakta finns på bordet och innan regeringen har lagt fram sitt förslag.
Det är viktigt att vi också tar hänsyn till vad vårt agerande får för konsekvenser i vårt internationella miljö- och klimatarbete. Hur vi hanterar överskottet kommer att påverka Sveriges trovärdighet i de internationella sammanhangen, men framför allt är det att vi minskar utsläppen som ger trovärdighet.
Sverige har varit pådrivande inom EU-samarbetet för att få till stånd en europeisk handel av utsläppsrätter för att minska utsläppen av växthusgaser till en långsiktigt hållbar nivå. Detta blev tydligt under det svenska EU-ordförandeskapet. Vårt förtroende i dessa frågor ska vi vara rädda om, och det är vi också.
Det är självklart enligt Kristdemokraterna att Sverige ska nå det uppsatta delmålet som vi har antagit här i riksdagen. I dag vet vi inte det exakta värdet av överskottet, och det är väldigt svårt att beräkna. Vi vet inte heller hur systemet kommer att se ut framöver om det blir en ny åtagandeperiod efter 2012. Därför är inte Kristdemokraterna beredda att här i dag föregå detta och säga att allt ska annulleras.
För Alliansen är det viktigt att rätten att disponera överskottet av utsläppsrätter ska underställas riksdagen för beslut. Det är det vi beslutar om i dag. Det finns starka miljöpolitiska skäl för detta, och det ligger i riksdagens intresse att löpande följa resultatet av miljöpolitiken och därmed de åtgärder som vidtas för att nå de av riksdagen beslutade miljökvalitetsmålen.
Utifrån detta förutsätter Alliansen att regeringen återkommer till riksdagen med uppgifter om det svenska överskottet av utsläppsrätter inklusive uppskattat värde av dessa. Utöver detta bör också bedömningar och förslag i frågan presenteras för riksdagen. Vi anser alltså att regeringen bör underställa riksdagen frågan om hur det samlade överskottet av utsläppsrätter ska hanteras.
Därmed, herr talman, yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet och avslag på reservationen.
Anf. 65 Liza-Maria Norlin (Kd)
Herr talman! Vi ska nu debattera och diskutera Riksrevisionens granskning av jobbskatteavdraget. Låt mig först säga att som riksdagsledamot har jag läst väldigt mycket handlingar och väldigt mycket papper, men jag måste säga att den här rapporten faktiskt var oerhört lättläst. Jag vill verkligen berömma dem som har skrivit den, för den var oerhört stimulerande och lätt att läsa och förstå.
Det vi vänder oss mot är betänkandet som kommit ut av det från den borgerliga majoriteten där man skriver att eftersom jobbskatteavdraget väl inte har varit världens största succé - arbetslösheten har ju ökat i stället för att minska och så vidare - har man kommit på den geniala idén att vi måste öka informationen om jobbskatteavdragets förträfflighet. Den borgerliga utskottsmajoriteten skriver att man ska se till att bland annat Arbetsförmedlingen ökar sin information till dem som kommer och söker arbete.
Därför tänkte jag att jag får ta reda på om det kommer att bli så mycket bättre vad gäller sysselsättning och arbetslöshet när Arbetsförmedlingen nu får det vassa redskapet. Jag har åkt runt till Arbetsförmedlingen på olika platser och kollat lite grann. Bland annat har jag tittat på Arbetsförmedlingen i min hemkommun Borås. Där finns ungefär 1 500 arbetslösa ungdomar, och det bör därför vara intressant att hitta ett sätt att hjälpa dem tillbaka till arbete. Det är svårt med siffror, men om man räknar om de 1 500 arbetslösa ungdomarna i Borås till skolklasser blir det ca 60 skolklasser - exempelvis förstaklassare med stora drömmar - som blir arbetslösa. 1 500 är alltså en ganska stor siffra.
De 1 500 ungdomarna, eller 60 skolklasserna, är inte bara en siffra; de är också människor. Jag kan tänka mig att om man är ung och arbetslös är det inte lätt att gå vidare i livet. Man får till exempel ingen lägenhet. Jag minns när jag själv fick min första lägenhet. Plötsligt förändrades livet. Jag ska inte gå in på några detaljer, men jag kan säga att det var mycket roligare att ha en egen lägenhet än att bo hemma hos mamma och pappa. Så är det för dessa ungdomar också. Frågan är alltså mycket viktig.
Jag såg därför fram emot ett samtal med Arbetsförmedlingen för att få höra vad det är för verktyg de behöver. De pratade mycket om utbildning, om att hjälpa ungdomarna genom att stärka deras självförtroende, om praktikplatser, om skademinimering; ungdomarna hade gjort fel val i skolan eftersom de måste välja väldigt tidigt, hade hamnat fel och får nu inget jobb. Ingen nämnde vid något enda tillfälle jobbskatteavdraget.
Jag lät dem prata, och när de sagt sitt om vad de behövde för redskap berättade jag den glada nyheten för dem, nämligen att de från och med nu även kunde informera ungdomarna om att det finns ett jobbskatteavdrag, som naturligtvis gör att ungdomarna med glädje kastar sig över jobben. Jag ska inte referera vad de sade, men jag kan i alla fall säga att det helt enkelt kändes malplacerat att nämna jobbskatteavdragets förträfflighet för att få de 1 500 ungdomarna ut i jobb.
Herr talman! Jobbskatteavdraget bygger på den teoretiska modellen att det just nu i Sverige sitter ca 70 000 människor och bara väntar på att det ska bli tillräckligt lönsamt att ta ett jobb. De sitter och väntar och lever på något som jag inte riktigt vet vad det är. När skatten sedan sänkts tillräckligt bestämmer de sig för att det är lönsamt att jobba. Då sticker de ut och tar ett jobb, för det finns ju hur många jobb som helst - även för de 1 500 ungdomarna i Borås - att välja på. Jobberbjudandena står säkert som spön i backen bara de får veta att jobbskatteavdraget finns. Jag tycker att det nästan känns lite genant att säga så till de 1 500 ungdomarna i Borås.
Herr talman! På s. 41 i Riksrevisionens rapport står det, beträffande de 70 miljarderna eller 70 000 miljonerna per år som man nu vräker ut i jobbskatteavdraget, det som ska få oss att plötsligt vilja jobba, att man inte kan se om det har någon effekt förrän om fem till tio år. Då först kan man se effekten av jobbskatteavdraget.
Det är klart att man alltid kan säga att det på sikt kommer att ge guld och gröna skogar, men jag har själv erfarenhet av att det inte fungerar i verkligheten när man resonerar så. För många år sedan var jag nämligen på något ställe där man kunde väga sig och i förhållande till vikten se hur lång man skulle bli. På sikt skulle jag bli 2,20 och tänkte att då kan jag ju spela basket. Det har dock ännu inte skett, utan jag väntar fortfarande.
Mitt råd till mina borgerliga vänner är därför: Var försiktiga med sådant som ni inte kan mäta i nutid. Om det visar sig, vilket allt fler forskare säger, att jobbskatteavdraget inte fungerar har ni varje år under kanske tio års tid skickat i väg 70 miljarder kronor på någonting som inte fungerar. Det är nästan lika mycket som budgeten ni då har skickat i väg - innan vi vet om det fungerar eller inte. Jag ska inte recensera era nätter, men ligger ni inte sömnlösa ibland och funderar: Tänk om vi hade fel och det visar sig om tio år? Det kan inte kännas speciellt trevligt.
Herr talman! Tiden går fort när man har trevligt. Jag vill avsluta med att yrka bifall till vår gemensamma reservation.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 14 april 2010.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelser
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Hanteringen av utsläppsrätter
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen ger regeringen till känna vad utskottet anför om hantering och redovisning av överskottet av utsläppsrätter.
Därmed bifaller riksdagen delvis motion 2009/10:MJ1 och lägger redogörelse 2009/10:RRS16 till handlingarna.- Reservation 1 (s, v, mp)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (s, v, mp) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 0 91 0 39 m 79 0 0 17 c 16 0 0 13 fp 15 0 0 13 kd 17 0 0 7 v 0 16 0 6 mp 0 15 0 4 - 1 0 0 0 Totalt 128 122 0 99
Utskottens betänkanden
Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.