Sverige och den västeuropeiska integrationen

Betänkande 1991/92:UU8

Utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU08

Sverige och den västeuropeiska integrationen

---

Innehåll

• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
UU8

Motionerna

1990/91:U433 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige för sin egen säkerhet och för
sin självständiga utrikespolitiska roll i Europa och i världen
slår vakt om sin alliansfrihet och neutralitet och därför ej
ansöker om medlemskap i EG,

1990/91:U504 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att Sverige bör inlämna en
medlemskapsansökan i EG under innevarande år,
2. att riksdagen hos regeringen begär tillsättandet av en
parlamentarisk arbetsgrupp i enlighet med vad som i motionen
anförts.

1990/91:U505 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om de biståndspolitiska riktlinjer som
Sverige bör driva i EG-sammanhang,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om den svenska medlemsansökans utformning.

1990/91:U507 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om samverkan inom ESK,
11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om förhandlingar om svenskt medlemskap i EG,
12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om mål i den framtida svenska
Europapolitiken.

1990/91:U510 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige skall verka för att samarbetet i Europa grundas på de
sex i motionen framförda principerna,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige bör ta initiativ till en alleuropeisk konferens i syfte
att pejla möjligheterna till att bilda ett Europas Förenta
regioner i enlighet med motionens syfte,
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sveriges relationer till EG bör präglas av ett gott grannskap av
ungefär samma sort som råder de nordiska länderna emellan,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
Sverige bör eftersträva fri rörlighet för alla människor i hela
Europa.

1990/91:U511 av Åsa Domeij m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om skillnaden mellan kapitalets och
människors frihet.

1990/91:U512 av Charlotte Cederschiöld m.fl. (m) vari yrkas
att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om värdet av EG-samarbete vad gäller
terroristbekämpning.

Motiveringen återfinns i motion 1990/91:A809.

1990/91:U524 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att den svenska regionalpolitiken skall
undantas från anpassningsprocessen gentemot EG,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att regeringen inför EG bör hävda att en
kraftfull regionalpolitik är en förutsättning för en långsiktig
ekonomisk utveckling.

1990/91:U530 av Inger Schörling m.fl. (mp) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att anpassningen till EGs inre marknad
skall upphöra,
2. att riksdagen beslutar att Sverige inte skall ansöka om
medlemskap i EG och återkallar uppdraget till regeringen.

1990/91:U616 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas
3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ett alleuropeiskt parlament,
4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en självständig svensk utrikespolitik,
6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att fyra folkliga rättigheter skall ligga
till grund för det alleuropeiska samarbetet.

Inledning

I detta betänkande behandlas yrkanden i motioner som väckts i
samband med den allmänna motionstiden 1991. Betänkandet är
uppdelat i tre avsnitt. Ett avsnitt berör frågan om svenskt
medlemskap i EG, ett avsnitt behandlar alleuropeiskt samarbete
och det avslutande avsnittet berör vissa specifika ämnesområden
inom ramen för den västeuropeiska integrationen.

Sverige och EG

Sammanfattning av motionerna

I motion U504 (m) föreslås att Sverige bör inlämna en
medlemskapsansökan under innevarande år. Vidare anförs att
en parlamentarisk arbetsgrupp bör tillsättas för att följa och
leda arbetet med att förbereda förhandlingarna om medlemskap i
EG.

I motion U505 (fp) föreslås att den medlemskapsansökan som
inlämnas av Sverige skall vara utan förbehåll.

I motion U507 (c) anförs att genom en medlemskapsansökan bör
förutsättningarna för ett svenskt EG-medlemskap prövas. Enligt
motionen skall ett slutligt ställningstagande till frågan om
svenskt EG-medlemskap tas först efter att en eventuell
förhandlingslösning är klar.

I motion U433 (v) anges att Sverige för sin egen säkerhet och
för sin självständiga utrikespolitiska roll i Europa och i
världen bör slå vakt om sin alliansfrihet och neutralitet och
därför ej ansöka om medlemskap i EG. I motion U616 (v) anförs
att Sverige inte bör bli medlem i EG och att svenskt
EG-medlemskap innebär slutet på Sveriges självständiga
utrikespolitik.

I motion U616 (v) anges att ett svenskt medlemskap skulle
innebära slutet på Sveriges självständiga utrikespolitik och att
medlemskap därför avvisas.

I motion U510 (mp) sägs att Sveriges relationer till EG bör
präglas av ett gott grannskap av ungefär samma sort som råder de
nordiska länderna emellan. I motion U530 (mp) begärs att Sverige
inte skall ansöka om medlemskap i EG och att riksdagen
återkallar uppdraget till regeringen samt att anpassningen till
EGs inre marknad skall upphöra.

Bakgrund

Enligt riksdagens beslut den 12 december 1990 och
utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU8 om Sverige och den
västeuropeiska integrationen, vilket låg till grund för
beslutet, borde Sverige eftersträva att bli medlem i den
Europeiska gemenskapen med bibehållen neutralitetspolitik.
Enligt beslutet borde regeringen efter en samlad bedömning av de
utrikes- och säkerhetspolitiska faktorerna och efter samråd i
utrikesnämnden kunna lämna in en svensk ansökan om medlemskap.
Utskottet bedömde det som sannolikt att en ansökan kunde lämnas
in under 1991. En bred parlamentarisk majoritet stod bakom detta
beslut.

Enligt utrikesutskottets betänkande 1990/91:UU21 ansåg
utskottet det som naturligt att folkomröstning anordnas i
anslutning till frågan om svenskt medlemskap i EG. Utskottet
angav att den utredning som aviserats om grundlagsfrågor vid ett
svenskt medlemskap i EG också skulle överväga de frågor som kan
vara aktuella inför en folkomröstning om medlemskapet.

Efter samråd i utrikesnämnden tillkännagav statsministern i en
deklaration inför riksdagen den 14 juni 1991 beslutet att
överlämna en ansökan om svenskt medlemskap i den Europeiska
gemenskapen till EGs ministerråd. Den svenska medlemskapsansökan
inlämnades den 1 juli. I ansökan angavs inga förbehåll. I
statsministerns deklaration inför riksdagen angavs dock vissa
utgångspunkter för den svenska medlemskapsansökan, bl.a.
beträffande Sveriges neutralitetspolitik.

I regeringsförklaringen till riksdagen den 4 oktober 1991
angavs följande beträffande Sveriges förhållande till EG.

"Regeringen kommer med all kraft att verka för att Sverige
snarast möjligt blir fullvärdig medlem av den Europeiska
gemenskapen." Vidare uttalades att "det föreligger bred enighet
i riksdagen om den strävan efter medlemskap som kom till uttryck
i Sveriges ansökan till EG. Regeringen avser under de kommande
åren bygga vidare på denna breda enighet."

I regeringsförklaringen sägs vidare bl.a. att "den svenska
ansökan är ett uttryck för att vi delar Gemenskapens långsiktiga
mål, så som dessa har formuleras i Romfördraget och Enhetsakten,
och att vi tillsammans med de andra medlemsstaterna vill arbeta
för dessas förverkligande".

Vidare anges i regeringsförklaringen att "ansökan om
medlemskap grundas dessutom på insikten att Sverige vid inträdet
i Gemenskapen måste ge sin anslutning till alla delar av
samarbetet, godta de förändringar som kan följa av de nu
pågående regeringskonferenserna och förklara sig berett att
aktivt medverka i Gemenskapens vidare utveckling i riktning mot
de politiska mål som uppställdes i Romfördraget.

Den svenska utrikes- och säkerhetspolitikens utformning
förändras i ett Europa som förändras. Den europeiska identiteten
i vår utrikespolitik får ökad betydelse. Den nya politiska
situationen skapar nya möjligheter för deltagande också i
utrikes- och säkerhetspolitiskt samarbete med andra europeiska
stater."

I regeringsförklaringen sägs också att "alltjämt innebär de
strategiska realiteterna i de nordeuropeiska och nordatlantiska
området att den svenska säkerhetspolitiska huvudlinjen, som
sammanfattas i uttrycket 'alliansfrihet i fred syftande till
neutralitet i krig', bibehåller sin grundläggande betydelse."

Utskottet

Utskottet konstaterar att riksdagens beslut från den 12
december 1990 följts upp på det sätt som avsågs genom den
avlämnade svenska medlemskapsansökan samt genom regeringens
deklarerade avsikt att verka för att Sverige snarast blir
fullvärdig medlem i EG och att intensifiera förberedelserna för
medlemskapsförhandlingarna.

Utskottet noterar i sammanhanget att en slutuppgörelse om
EES-avtalet uppnåddes i samband med ministermötet mellan EG och
EFTA i Luxemburg den 21 oktober 1991. Som utskottet framförde i
betänkandet 1990/91:UU21 är EES-förhandlingarnas resultat av
stort värde även för medlemskapsförhandlingarna.

Med det anförda får yrkande 1 i motion U504 (m), yrkande 3 i
motion U505 (fp) och yrkande 11 i motion U507 (c) anses
besvarade. Yrkande 6 i motion U433 (v), yrkande 4 i motion U616
(v), yrkande 1 i motion U510 (mp) och yrkandena 1 och 2 i motion
U530 (mp) avstyrks.

I motion U504 (m) begärs att en parlamentarisk arbetsgrupp
tillsätts för att följa och leda arbetet med den svenska
medlemskapsansökan.

Utskottet konstaterar att frågan om riksdagens roll i
EG-samarbetet är föremål för utredning, såväl i i den utredning
som talmanskonferensen tillsatt (riksdagsutredningen) som inom
ramen för den parlamentariska utredningen om grundlagsfrågor
inför ett svenskt medlemskap i EG.

Riksdagsutredningen behandlar bl.a. frågor som rör
utskottsorganisationen i anslutning till riksdagens behandling
av EG-samarbetet.

Av grundlagsutredningens direktiv framgår bl.a. att det är
angeläget att kommittén överväger på vilka sätt riksdagen skall
kunna spela en aktiv roll i EG-samarbetet. Kommittén bör enligt
direktiven studera såväl regeringens som riksdagens behov av
samråd i de frågor som kan aktualiseras vid ett medlemskap.
Med det ovan anförda får yrkande 2 i motion U504 (m) anses
besvarat.

Alleuropeiskt samarbete

Sammanfattning av motionerna

I motion U507 (c) understryks vikten av att Sverige ger
samarbetet inom ESK fortsatt hög prioritet. Motionen anger också
ett antal mål i Europapolitiken.

I motion U510 (mp), som föreslår nej till svenskt medlemskap,
anges bl.a. följande principer för Europasamarbetet: fri
rörlighet för alla, fredsansträngningar, demokratins stärkande,
miljöhänsyn. Den alleuropeiska samarbetsstrukturen bör enligt
motionen få formen av Europas Förenta regioner.

I motion U616 (v) förordas ett alleuropeiskt samarbete i
stället för EG-samarbetet samt ett direktvalt alleuropeiskt
parlament som kan organiseras genom att Europarådet utvecklas
och utvidgar sin medlemskrets till Europas alla länder.

Utskottet

I utskottets betänkande 1990/91:UU8 konstateras att ett
svenskt medlemskap i EG ligger i linje med strävandena mot en
allsidig utveckling av samarbetet mellan Sverige och samtliga
länder i Europa inom ramen för olika alleuropeiska och regionala
sammanslutningar. Vidare ansåg utskottet att för strävan att
förverkliga målet om en alleuropeisk gemenskap är också ESK en
naturlig grund.

Denna bedömning äger enligt utskottet fortfarande full
giltighet. Utskottet konstaterar att Sverige aktivt deltar och
stödjer ett alleuropeiskt samarbete, såväl inom ramen för ESK
som vad gäller bilaterala och multilaterala insatser för att
utöka samarbetet med länderna i Central- och Östeuropa och för
att stödja dessa länders ekonomiska och sociala
reformsträvanden. Sverige spelade en aktiv roll i toppmötet i
Paris inom ramen för ESK som ägde rum i november 1990 och som
ligger till grund för en fastare och mer utvidgad struktur för
ESK. Sverige deltar aktivt även i de expertmöten inom ESK som
följt efter Parismötet samt förbereder ett aktivt deltagande i
uppföljningsmötet i Helsingfors nästa år.

I motion U507 (c) anges ett antal mål i Europapolitiken vad
gäller öppenhet mot omvärlden, solidaritet med tredje världen,
demokrati, miljöhänsyn, regional balans, jordbrukspolitik,
socialpolitik, jämställdhet och konsumentinflytande.

I betänkandet 1990/91:U8 gjorde utskottet en genomgång av de
olika områden som omnämns i motionen och såväl EES-avtalet som
ett EG-medlemskaps konsekvenser berördes. Det framgår av
betänkandet att utskottet i allt väsentligt delar den syn som
uttrycks i motionen i detta sammanhang.

I yrkande 3 i motion U616 (v) föreslås att ett direktvalt
alleuropeiskt parlament upprättas som alternativ till
EG-samarbetet.

Utskottet konstaterar att inom Europarådets parlamentariska
församling och i dess ministerkommitté pågår diskussioner om
rådets framtida roll i Europasamarbetet inkl. detta samarbetes
parlamentariska dimension.

Inom ESK håller ett parlamentariskt samarbete på att
etableras. Vid toppmötet i Paris hösten 1990 mellan
ESK-staternas stats- och regeringschefer beslöts om inrättandet
av en rad permanenta ESK-organ, bl.a. en parlamentarisk
församling. Beslutet konfirmerades i denna del vid ett möte i
Madrid 1991 mellan företrädare för ESK-staternas parlament. Man
enades vid Madridmötet om huvuddragen i en stadga för den nya
parlamentariska församlingen och beslöt att dess första möte
skulle äga rum i Budapest i juli 1992.

Med det ovan anförda får yrkandena 2 och 12 i motion U507 (c)
anses besvarade. De yrkanden som för fram det alleuropeiska
samarbetet som alternativ till medlemskap i EG dvs. yrkande 2
och 3 i U510 (mp) och yrkande 3 och 6 i motion U616 (v),
avstyrks.

Specifika områden

Personers rörlighet

I motion U510 (mp) yrkas att fri rörlighet för människor bör
eftersträvas i hela Europa. I motion U511 (mp) anförs bl.a. att
den gemensamma arbetsmarknaden också bör omfatta Östeuropa och
att visumtvången bör avskaffas.

I betänkandet 1990/91:UU8 framförde utskottet att ett av
huvudsyftena med Sveriges samarbete med EG är att avskaffa
hindren för människors rörlighet. Utskottet ser EES-avtalet som
ett viktigt steg på vägen med de förutsättningar för
arbetskraftens fria rörlighet som det innebär.

Beträffande gränskontroller har konsultationer ägt rum mellan
de nordiska länderna och EG med syftet att bevara den nordiska
passunionen inom ramen för samarbetet med EG och möjliggöra
för Danmark att ingå i både EGs system och det nordiska
samarbetet. Även i EES-avtalet finns ett avsnitt om vikten av
samarbete beträffande gränskontroller.

Ett medlemskap i EG kommer enligt utskottets bedömning att
innebära att Sverige mer direkt kommer att delta i EGs inre
arbete i alla de frågor som hänger samman med avveckling eller
förenkling av gränskontrollen för personer.

Utskottet vill i detta sammanhang referera till vad som angavs
i betänkandet 1990/91:UU8 om vikten av att upprätthålla en
generös och solidarisk flyktingpolitik, både vad gäller prövning
av enskilda asylsökandes ärenden och beträffande överföring till
Sverige av flyktingar inom ramen för vår flyktingkvot.

Såväl yrkande 4 i motion U510 (mp) och yrkande 1 i motion U511
har formulerats utifrån utgångspunkten att EG-medlemskap bör
avvisas och att EG-medlemskap inte är en lämplig väg för att
åstadkomma ökad rörlighet för personer. Utskottet delar inte
denna syn utan avstyrker yrkande 4 i motion U510 (mp) och
yrkande 1 i motion U511 (mp).

Regionalpolitik

I motion U524 (v) anges att den svenska regionalpolitiken
skall undantas från anpassningsprocessen gentemot EG samt att
regeringen inför EG bör hävda att en kraftfull regionalpolitik
är en förutsättning för långsiktig ekonomisk utveckling.

I betänkande 1990/91:UU8 angavs att skapandet av en
västeuropeisk marknad kommer att förbättra förutsättningarna för
industriell verksamhet i Sverige och därigenom underlätta en
aktiv närings- och regionalpolitik. Utskottet ansåg att det inte
finns belägg för bedömningen att ett närmande till EG skulle
leda till en försämrad regionalpolitisk utveckling i Sverige. I
betänkandet angavs också den stora uppmärksamhet som de
regionalpolitiska frågorna fått inom EG.

Utskottet anser att dessa bedömningar äger full giltighet.
Utskottet utgår från att regionalpolitiken är ett av de områden
som regeringen ger hög prioritet i medlemskapsförhandlingarna. I
regeringsförklaringen berördes också vikten av en aktiv svensk
regionalpolitik utifrån målsättningen att hela Sverige skall
leva.

Härmed avstyrks yrkandena 1 och 2 i motion U524 (v).

Terrorism

I motion U512 (m) betonas värdet av EG-samarbete vad gäller
terroristbekämpning.

Sverige har sedan 1988 observatörsstatus i det mellanstatliga
samarbete mellan EGs medlemsländer angående polisiära frågor som
benämns TREVI-samarbetet. I samarbetet, som främst har
karaktären av informationsutbyte, berörs såväl allmänpolisiära
frågor och asylfrågor som terrorism. Enligt vad utskottet
inhämtat anses detta samarbete både av EG-länderna och Sverige
och de andra deltagande observatörsländerna vara givande och
gagna kampen mot brottslighet och terrorism.

Mot bakgrund av att ett samarbete mellan Sverige och
EG-länderna pågår på detta område anser utskottet att yrkandet
inte föranleder några ytterligare uttalanden i detta sammanhang.

Härmed får motion U512 (m) anses besvarad.

Bistånd

I motion U505 (fp) betonas vikten av en biståndspolitik i EG
som är generös och visar solidaritet med u-länderna. Vidare
anges bl.a. de samordningsfördelar som kan uppnås inom ramen för
ett svenskt EG-medlemskap vad gäller biståndet.

EGs samlade bistånd innefattar dels biståndet från vart och
ett av medlemsländerna, dels de gemensamma biståndsinsatser som
kanaliseras genom EG-kommissionen. Den senare typen av bistånd
utgör endast en mindre del.

Det finns många likheter mellan EGs och det svenska biståndets
mål och inriktning. Ett viktigt exempel är inriktningen mot att
nå de fattigaste.

Utskottet instämmer i den uppfattning som uttrycks i motion
U505 om vikten av en generös svensk biståndspolitik och bedömer
att ett svenskt medlemskap i EG kan ge goda möjligheter att
fortsatt föra en generös svensk biståndspolitik baserad på
solidaritet med de fattiga folken. EG-medlemskapet bör enligt
utskottet kunna medföra fördelar för biståndet genom ökad
samordning och samarbete. Utskottet kommer att få anledning att
återkomma till frågan om EG-medlemskapet och biståndspolitiken
t.ex. i samband med behandling av budgetpropositionen.

Med det ovan anförda får utskottet anse yrkande 2 i motion
U505 (fp) som besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande svenskt medlemskap i EG
att riksdagen avslår yrkande 6 i motion 1990/91:U433, yrkande
4 i motion 1990/91:U616, yrkande 1 i motion 1990/91:U510 och
yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U530 samt förklarar yrkande 1
i motion 1990/91:U504, yrkande 3 i motion 1990/91:U505 och
yrkande 11 i motion 1990/91:U507 bersvarade med vad utskottet
anfört,
men. (v)

2. beträffande parlamentarisk arbetgrupp
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U504
besvarat med vad utskottet anfört,

3. beträffande alleuropeiskt samarbete
att riksdagen avslår yrkandena 2 och 3 i motion 1990/91:U510
och yrkandena 3 och 6 i motion 1990/91:U616 samt förklarar
yrkandena 2 och 12 i motion 1990/91:U507 besvarade med vad
utskottet anfört,
men. (v)

4. beträffande personers rörlighet
att riksdagen avslår yrkande 4 i motion 1990/91:U510 och
yrkande 1 i motion 1990/91:U511,

5. beträffande regionalpolitik
att riksdagen avslår yrkandena 1 och 2 i motion 1990/91:U524,
men. (v)

6. beträffande samarbete angående terrorism
att riksdagen förklarar motion 1990/91:U512 besvarad med vad
utskottet anfört,

7. beträffande bistånd
att riksdagen förklarar yrkande 2 i motion 1990/91:U505
besvarad med vad utskottet anfört.

Stockholm den 28 november 1991

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit:
Daniel Tarschys (fp), Nic Grönvall (m), Alf Wennerfors (m), Mats
Hellström (s), Pär Granstedt (c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger
Koch (m), Nils T Svensson (s), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Berndt Ekholm (s),
Ulla-Britt Åbark (s), Hans Göran Franck (s), Fanny Rizell (kds).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Seija Viitamäki-Carlsson
(v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Seija Viitamäki-Carlsson (v) anför:

Svenskt medlemskap i EG

För Sveriges egen säkerhet och möjlighet att självständigt
agera utrikespolitiskt är det viktigt att slå vakt om den
alliansfria politiken. Det finns en risk att EGs förhållande
till Östeuropa utvecklas i en riktning som påminner om
förhållandet mellan USA och Latinamerika. Det kan på sikt skapa
nya säkerhetspolitiska problem i Europa.

Sverige bör också av detta skäl inte söka medlemskap i EG,
eftersom det innebär att vårt land binds upp till en gemensam
EG-politik gentemot Östeuropa. Med motsättningar nord-syd blir
den roll Sverige kan spela allt viktigare som ett alliansfritt
land i nord med en tradition av förståelse för
nord-sydfrågeställningarna. I en EG-union blir alliansfrihet och
självständigt utrikespolitiskt handlande omöjligt.

EG samordnar sin utrikes- och säkerhetspolitik. EG-unionen
skall tala med en röst i utrikespolitiska frågor. Dessutom finns
starka krafter som vill ha en gemensam försvarspolitik och
gemensamma militära insatsstyrkor att kunna använda i tredje
världen. Ett svenskt EG-medlemskap skulle innebära slutet på
vårt lands självständiga utrikespolitik.

Alleuropeiskt samarbete

Det behövs ett alleuropeiskt parlament som fungerar öppet och
demokratiskt. Det kan organiseras genom att Europarådet
utvecklas och utvidgar sin medlemskrets till Europas alla
länder.

Det alleuropeiska parlamentet kan vara direktvalt och anta
bindande minimiregler i form av konventioner som berör problem
som endast kan lösas över nationsgränserna. Det gäller till
exempel gränsöverskridande miljöproblem. Det behövs också
gemensamma minimiregler mot det transnationella kapitalets grova
utnyttjande av arbetskraft i olika europeiska länder. De av
parlamentet antagna konventionerna införs sedan i de enskilda
ländernas lagstiftning. Regeringen bör verka för ett sådant
parlament.

Fyra folkliga rättigheter ska ligga till grund för det
alleuropeiska samarbetet:
Rättigheten att leva i demokrati. Ett Europa som garanterar
politisk demokrati och medborgerliga fri- och rättigheter.
Rättigheten att leva i en ren och hälsosam miljö. Ett Europa som
garanterar att miljö, hälsa och säkerhet går före
vinstintressen.
Rättigheten att leva i trygghet. Ett Europa som garanterar alla
dess invånare rätt till social trygghet.
Rättigheten till lika människovärde. Ett Europa som garanterar
alla lika rättigheter och skyldigheter oavsett ålder, kön,
religion och nationalitet. Ett Europa som verkar för alla folks
frihet och hela världens fred.

Regionalpolitik

Regionalpolitik är inte en prioriterad fråga i EG på samma
sätt som i vårt land. Regeringen bör i överläggningarna med EG
kraftfullt hävda att en stark regionalpolitik är en
förutsättning för en hållbar och långsiktigt stabil ekonomisk
utveckling. Den första försvarslinjen borde vara att klargöra
att den svenska regionalpolitiken i princip skall undantas från
anpassningsprocessen eftersom den grundar sig på de speciella
förutsättningar vårt land har.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under
momenten 1, 3 och 5 borde ha hemställt:

1. beträffande svenskt medlemskap i EG
att riksdagen med bifall till yrkande 6 i motion 1990/91:U433
och yrkande 4 i motion 1990/91:U616, med besvarande av yrkande 1
i motion 1990/91:U510 och yrkandena 1 och 2 i motion
1990/91:U530 samt med avslag på yrkande 1 i motion 1991/91:U504,
yrkande 3 i motion 1990/91:U505 och yrkande 11 i motion
1990/91:U507 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts i denna del,
3. beträffande alleuropeiskt samarbete
att riksdagen med bifall till yrkandena 3 och 6 i motion
1990/91:U616 med besvarande av yrkandena 2 och 3 i motion
1990/91:U510 och med avslag på yrkandena 2 och 12 i motion
1990/91:U507 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts i denna del,
5. beträffande regionalpolitik
att riksdagen med bifall till yrkandena 1 och 2 i motion
1990/91:U524 som sin mening ger regeringen till känna vad ovan
anförts i denna del.