Sverige Hållbara

Anf. 1 LARS LINDBLAD (M)

Fru talman! Magda Ayoub har ställt tre frågor till mig. Avser regeringen verka för att exempelvis aids- sjuka och dialysberoende utlänningar som sökt asyl och väntar på besked ska ges tillgång till vård utöver den akutvård de redan i dag har tillgång till för dessa sjukdomar? Avser regeringen verka för att ett avtal upprättas mellan staten och Landstingsförbundet också när det gäller vuxna asylsökande som nekats asyl? Vad avser regeringen göra med de oklara regler som för närvarande råder på detta område? Reglerna för hälso- och sjukvården i Sverige kan härledas från de FN-konventioner om mänskliga rättigheter som slår fast människors medicinska be- hov av hälso- och sjukvård. Dessa konventioner läg- ger ett ansvar på alla världens stater att tillgodose att deras medborgare får den hälso- och sjukvård som de behöver. För svensk del tillförsäkras inte bara svens- ka medborgare utan alla människor som är bosatta i landet detta genom hälso- och sjukvårdslagen. Därut- över tar svensk sjukvård ett ansvar för att erbjuda omedelbar vård - om inget annat följer av EU:s regler eller av någon annan för Sverige bindande överens- kommelse - till människor som av olika skäl tempo- rärt vistas i Sverige utan sådan varaktighet att de kan anses som bosatta i landet. Även denna vård regleras i hälso- och sjukvårdslagen. Hälso- och sjukvården för asylsökande m.fl. reg- leras i en särskild överenskommelse mellan staten och Landstingsförbundet som går utöver landstingens skyldigheter enligt hälso- och sjukvårdslagen. Över- enskommelsen innebär att landstingen för sin del ska ge asylsökande akut vård och tandvård samt vård och tandvård som inte kan anstå, dvs. sådan vård som behövs för att förebygga akuta sjukdomstillstånd. Bromsmediciner till aidssjuka och dialys till personer med nedsättning av njurfunktionen, vilka är de två konkreta exempel som Magda Ayoub tar upp i sin interpellation, ingår i akut vård eller vård som inte kan anstå. Därutöver ges viss annan vård såsom möd- rahälsovård och förlossningsvård. Staten å sin sida lämnar ersättning till landstingen för denna vård. Sådan vård som faller utanför dessa kriterier och där läkare gör en medicinsk bedömning att en måttlig fördröjning inte medför allvarliga följder för patien- ten ersätts inte av staten. Asylsökande som inte fyllt 18 år erhåller samma hälso- och sjukvård inklusive tandvård som i Sverige bosatta barn. Staten och Landstingsförbundet enades i mars 2000 om att barn som hålls gömda inför verkställig- heten av ett avvisnings- eller utvisningsbeslut, ofta kallade gömda barn, ska tillförsäkras sjukvård enligt samma grunder som asylsökande barn. Skälen för detta är att regeringen - i enlighet med barnkonven- tionens intentioner - vill försäkra dessa barn, som ju ofrivilligt befinner sig i en särskilt utsatt situation, samma hälso- och sjukvård som i Sverige bosatta barn. Staten ersätter landstingen också för denna vård. Fru talman! Landstingen har självfallet skyldighet att erbjuda omedelbar vård till vuxna som gömmer sig för att undvika verkställighet av en avvisning eller utvisning på samma sätt som till alla andra som till- fälligt vistas i Sverige. Magda Ayoub säger att sådana personer är flyktingar. Jag håller inte med henne om det. Dessa personer är inte heller längre asylsökande. Det handlar här om utlänningar som har sökt asyl eller uppehållstillstånd i Sverige, som har fått sin sak prövad och som inte har befunnits vara i behov av skydd undan förföljelse eller av något annat skäl bör få stanna i Sverige. Han eller hon ska således snarast lämna landet. Det skulle enligt min mening vara en inkonsekvent och otydlig ordning om staten skulle ersätta landstingen för hälso- och sjukvård till perso- ner som inte har rätt att vistas i Sverige enligt samma ordning som gäller för asylsökande. En flykting där- emot har rätt att stanna i Sverige, och han eller hon får då hälso- och sjukvård enligt samma ordning som gäller för i Sverige bosatta personer. I samband med en kommande revidering av över- enskommelsen mellan staten och Landstingsförbun- det om hälso- och sjukvård till asylsökande m.fl. kommer Socialstyrelsen att omarbeta sina Allmänna råd vad avser hälso- och sjukvård till dessa utlänning- ar. Syftet med denna omarbetning är främst att för- tydliga de allmänna råden så att landstingen erhåller bättre vägledning om vilken hälso- och sjukvård som staten ersätter. Det finns dock ingenting i hälso- och sjukvårdslagen eller i överenskommelsen mellan staten och Landstingsförbundet om hälso- och sjuk- vård till asylsökande m.fl. som hindrar ett landsting från att sätta in behandling utöver vad som gäller enligt dessa regelverk. Staten lämnar dock ingen ersättning för sådan vård.

E LINDSTEDT-STAAF (Kd)

Anf. 2 E LINDSTEDT-STAAF (Kd)

Fru talman! Jag vill tacka statsrådet Maj-Inger Klingvall för svaret. Svaret på interpellationen är nästan identiskt med svaret på samma fråga som jag ställde till samma statsråd i november förra året. Statsrådet försöker berätta om de regler som gäller i dag. Dessa regler känner jag redan till, och jag ställer mina frågor för att få en ändring på dessa regler. Jag ska igen ta upp mina frågor till statsrådet som jag vill ha ett konkret svar på. 1. Kommer statsrådet att verka för att exempelvis aidssjuka och dialysberoende flyktingar som sökt asyl och väntar på besked ska ges tillgång till vård utöver den akutvård som de redan har tillgång till för dessa sjukdomar? 2. Kommer statsrådet att verka för att ett avtal upprättas mellan staten och Landstingsförbun- det också när det gäller vuxna asylsökande som nekats asyl? Detta kan inte leda till ökat antal asylsökande eftersom det handlar om de perso- ner som redan befinner sig i Sverige. 3. Vad avser statsrådet att göra med de oklara regler som för närvarande råder på detta områ- de? Fru talman! Statsrådet hänvisar till en överens- kommelse som innebär att landstingen får sin del ska ge asylsökande akut vård och tandvård samt vård och tandvård som inte kan anstå, dvs. sådan vård som behövs för att förebygga akuta sjukdomstillstånd. Bromsmediciner för aidssjuka och dialys för personer med nedsättning av njurfunktionen ingår i akut vård eller vård som inte kan anstå. Menar verkligen statsrådet Maj-Inger Klingvall att det är sådana regler som gäller i dag? Om svaret är ja, ställer jag igen min fråga. Det var den tredje frågan som jag ställde. Vad avser statsrådet att göra med de oklara regler som för närvarande råder på detta områ- de? Även om staten och Landstingsförbundet enades i mars 2000 om att barn som hålls gömda inför avvis- nings- eller utvisningsbeslut ska tillförsäkras sjukvård enligt samma grunder som asylsökande barn råder i dag oklarhet om dessa regler. Jag undrar om man har gett information om detta. Jag tror knappast att man har gjort det. Jag vet själv av mina erfarenheter att sjukvårdspersonal inte ens vet att de kan ge avgiftsfri sjukvård till asylsökande barn. En del landsting har avgiftsfri sjukvård för barn. Likaså ska vården vara avgiftsfri för asylsökande barn. Många gånger får barn ändå betala för detta. Fru talman! Statsrådet vill inte kalla de personer som har fått avslag på sina asylansökningar för flyk- tingar eller asylsökande. Man vill kalla dem för ut- länningar som har sökt asyl i Sverige. Dessa utlän- ningar betraktar sig själva som asylsökande som har nekats asyl i Sverige. Jag vill lyfta en viktig fråga som finns i min inter- pellation. Kommer gömda vuxna flyktingar att kunna få samma vård som asylsökande? Kan man upprätta ett sådant avtal med landstingen liknande avtalet angående gömda barn? I detta fall handlar det om svårt sjuka personer som har behov av akut vård eller vård som inte kan anstå.

ESKIL ERLANDSSON (C)

Anf. 3 ESKIL ERLANDSSON (C)

Fru talman! Låt mig på nytt besvara den första frågan om vad som ingår i akut vård och vård som inte kan anstå. Att behandla aidssjuka och ge dialys till dem som har nedsatt njurfunktion är naturligtvis alltid en läkarbedömning. De bedömer vilka terapier man ska använda sig av. Men enligt den information jag har ingår detta i det som inte kan anstå. För många handlar det ju faktiskt verkligen om en oerhört viktig terapi, t.ex. dialys om man har en nedsatt njur- funktion. Sedan gäller det trovärdigheten i hälso- och sjuk- vården. Den lagstiftning vi har innebär att är man bosatt här i landet, har man fått besked om sitt uppe- hållstillstånd, har man rätt till fullständig hälso- och sjukvård som vuxen. För barnen gäller detta oavsett omständigheterna. Vare sig det är fråga om bosatta, asylsökande eller gömda barn har de fullständig rätt till hälso- och sjukvård. Om man är asylsökande har man rätt till akut hälso- och sjukvård och vård som inte kan anstå. Är man tillfälligt här i landet har man rätt till akut sjukvård. Det finns liksom tre nivåer i det som vi reglerar via hälso- och sjukvårdslagen. Jag tycker att den här lagstiftningen är väldigt tydlig och inte otydlig som Magda Ayoub menar i sitt inlägg. Tydligheten är också viktig gentemot de personer som har blivit prövade och fått avslag på sin asylan- sökan. De ska återvända till sina hemländer. Skulle man i det fallet tänka sig att de skulle få en hälso- och sjukvård, som förstås skulle innebära t.ex. att bli kallad till mammografiundersökning, hälsoundersök- ning eller vad det nu kan vara om man talar om en fullständig hälso- och sjukvård, skulle det naturligtvis skapa en väldig otydlighet i vår hälso- och sjuk- vårdslag. Däremot är det så att om man lider av oer- hört allvarliga sjukdomstillstånd är det skäl att få stanna av humanitära skäl. Jag tycker att väldigt mycket av det som Magda Ayoub tar upp som otyd- ligheter inte är det. Jag tycker att vi har en väldigt tydlig lagstiftning på det här området. Vi inledde diskussionen med att tala om vad som ingår. Det gällde Magda Ayoubs konkreta fråga om detta med dialys och aidsbehandling. Där ligger det här uppdraget att omarbeta de allmänna råden vad avser hälso- och sjukvård till utlänningar som är asylsökande. Det är för att förtydliga innehållet i akutsjukvård och sjukvård som inte kan anstå.

Anf. 4 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Bara i Stockholmstrakten lever ett fyrtiotal gömda afrikanska invandrare med en svår hemlighet. De bär på hiv. Men de kan varken räkna med läkarvård eller mediciner. Utan uppehållstill- stånd får de ingen sjukvård. Den aidssjuka afrikanska kvinnans öde, hon som nekades bromsmedicin, be- rörde många. Detsamma gäller fallet med kvinnan Fitnete från Hultsfred som behöver njurtransplanta- tion för att rädda livet. Det fallet blev uppmärksam- mat genom medierna. Jag var själv i Hultsfred i helgen och fick höra en hel del om det. Det blev en insamling till en operation som nådde målet med råge. Man samlade ihop 407 351 kr. Denna summa noterades i onsdags. Men det fanns ingen plan för hur man skulle gå vidare när pengarna kom in. Det här skapar problem för lands- tingsledningen. Det blev till slut klart att kvinnan ska få transplantationen utan administrativt käbbel. Landstingsrådet grep in på fredagen och fick lands- tingsledningen att ställa upp för att direkt ordna en transplantation. De personer som lider av svåra sym- tom mår väldigt dåligt. De är oerhört deprimerade och lever i en väldigt svår situation. De får inte mycket hjälp. Det gäller även om de har nekats asyl. Fru talman! Jag har undersökt vilka regler som gäller i andra länder i t.ex. Europa. I England, Hol- land och Portugal ges personer som befinner sig ille- galt i landet rätt till akut sjukvård. Om statsrådet anser att de tidigare nämnda patienterna med hiv, eller patienter som behöver dialysbehandling, ingår i akut vård eller vård som inte kan anstå frågar jag igen: Är statsrådet beredd att få till stånd en harmoni- sering av dessa regler i Europa när Sverige har ord- förandeskapet?

Anf. 4 LARS LINDBLAD (M)

Anf. 5 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Det här är en fråga som jag förstår att Magda Ayoub är väldigt engagerad i. Det handlar naturligtvis väldigt ofta om människor som själva upplever att de har väldigt goda skäl att få stanna i vårt land. Man har inte accepterat sitt avslagsbeslut utan väljer att i stället gömma sig. Bland dem finns det säkert flera som är i behov av hälso- och sjukvård. Därför upprepar jag det jag sade förut; även den som är gömd, liksom den som är på tillfälligt besök i Sve- rige, har rätt till akut hälso- och sjukvård. Till slut är det alltid en läkare som avgör vad en viss patient behöver i form av akut hälso- och sjuk- vård. Men för att vi ska bli mer säkra på innehållet i hälso- och sjukvård och sjukvård som inte kan anstå finns nu det här uppdraget lämnat till Socialstyrelsen. De ska komma tillbaka med nya Allmänna råd. Det tycker jag kan vara en trygghet i framtiden; att det finns en ökad tydlighet i detta. Samtidigt måste det ändå vara så när vi ser till vå- ra rättsprinciper att när man har fått ett avslagsbeslut bedöms man inte vara i behov av skydd. Man ska återvända till sitt hemland. Att i det läget inbegripa alla dessa människor och alla som tillfälligt finns i landet - det är ju väldigt svårt att göra rimliga av- gränsningar - i rätten till fullständig hälso- sjukvård tror jag skulle skapa en otydlighet som är oerhört stor och, framför allt, minska legitimiteten omkring vår utlänningslag. Som jag sade är det dock viktigt att vi tydliggör innehållet i den akuta hälso- och sjukvår- den.

Anf. 5 LARS LINDBLAD (M)

Anf. 7 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Jag vill bara klargöra ett påstående från Magda Ayoub, nämligen att en läkare som skulle ge mer än någonting som skulle finnas i något regel- verk skulle bryta mot reglerna. Men det finns inga sådana regler. Det som sker är att staten inte ersätter den sjukvård som går utöver. Det är inte fråga om att någon läkare bryter mot några regler. Sedan vill jag upprepa mitt ställningstagande att det skulle bli oerhört otydligt och det skulle uppstå en oerhört märklig situation om den som har fått beslutet att det inte finns behov av skydd i Sverige, samtidigt skulle få fullständig hälso- och sjukvård.

Anf. 8 ALF ERIKSSON (S)

Fru talman! Göran Lindblad har ställt två frågor till mig angående behovet av arbetskraftsinvandring. Vilka åtgärder avser statsrådet vidta för att för- bättra regelverket så att arbetskraftsinvandring un- derlättas? Vilka åtgärder avser statsrådet vidta inom ramen för ordförandeskapet i EU i syfte att möjliggöra en ökad arbetskraftsinvandring till EU som helhet? Jag är glad att Göran Lindblad ställer dessa ange- lägna frågor. Migrationspolitiken, inklusive frågan om arbetskraftsinvandring, har fått ökad uppmärk- samhet inom EU under det senaste året. Detta beror på ett flertal omständigheter, bl.a. den demografiska förändringen med låga födelsetal och ökad medel- livslängd. En debatt har sedan en tid pågått angående arbetskraftsbrist på kort sikt och beträffande befolk- ningens förändring och behovet av arbetskraftsin- vandring på längre sikt. Jag har själv deltagit aktivt i debatten, både i Sverige och internationellt. Min bedömning är att Sverige tillhör de mest aktiva län- derna i dessa frågor. Vad gäller frågan om det svenska regelverket och arbetstillstånd vill jag nämna följande. Göran Lind- blad har i sin interpellation påpekat att endast några hundra arbetstillstånd utfärdas per år. Detta är riktigt endast vad gäller permanenta uppehållstillstånd av arbetsmarknadsskäl. Utöver sådana tillstånd har an- talet tillfälliga arbetstillstånd ökat under senare år. Förra året beviljades sammanlagt nära 20 000 tillfäl- liga arbetstillstånd. Detta är en kraftig ökning från 15 000 år 1999. En del av dessa tillstånd har förlängts och kan gälla olika tidsperioder från några dagar upp till 48 månader. Migrationsverket och Arbetsmark- nadsstyrelsen är de myndigheter som ansvarar för utfärdandet av arbetstillstånd. Myndigheterna kan i samråd med arbetsmarknadens parter utnyttja den flexibilitet som finns inom gällande regelverk. Detta har möjliggjort en ökning i antalet tillfälliga arbets- tillstånd. Avgörande är bl.a. arbetsmarknadsläget och om det råder nationell brist på arbetskraft som inte kan fyllas av arbetstagare i Sverige eller medborgare i EU/EES-området. Regeringen har uppdragit åt Migrationsverket att i samarbete med Arbetsmarknadsstyrelsen lämna för- slag på vad som kan göras inom gällande lagstiftning för att bättre kunna tillgodose de ökade behoven av arbetskraft, främst inom data- och teknikyrken samt undervisnings- och vårdyrken. Uppdraget ska redovi- sas senast den 30 april 2001. Med ledning av Migra- tionsverkets rapport kommer jag att göra en bedöm- ning av hur väl regelverket är anpassat till behovet av arbetskraft utanför EU/EES-området. I detta sammanhang vill jag också understryka att det är viktigt att eventuell arbetskraftsinvandring inte medverkar till arbetslöshet bland personer med ut- ländsk bakgrund i Sverige. Vi måste i första hand se till att de som redan bor här i landet kommer in på arbetsmarknaden. Ytterst handlar ju frågan om en obalans mellan utbud och efterfrågan av arbetskraft. Utbudssidan kan påverkas på olika sätt genom ar- betsmarknadspolitiken, t.ex. utbildningsinsatser. För övrigt vill jag nämna ytterligare några initiativ på detta område. Utrikesdepartementet har sedan en tid lett diskussioner på statssekreterarnivå inom Rege- ringskansliet angående bristen på arbetskraft och eventuellt behov av arbetskraftsinvandring. En ar- betsgrupp med representanter från flera olika depar- tement har tagit fram ett första analysunderlag. Detta underlag kommer att vara en av flera utgångspunkter för det fortsatta arbetet som planeras ske i en ny styr- grupp av statssekreterare samt en arbetsgrupp som ska samordnas av Näringsdepartementet. Uppdraget är att under år 2001 beskriva utbudet av arbetskraft i Sverige och ge förslag till åtgärder i syfte att öka arbetskraftsutbudet. Även frågor om arbetskraftsin- vandring kommer att ingå i analysen. Fru talman! Vad gäller Göran Lindblads fråga om samarbetet i EU, vill jag säga att kommissionen i slutet av förra året lade fram ett Meddelande om en gemensam invandringspolitik. I detta meddelande föreslås på längre sikt ett mer omfattande samarbete för att samordna information och åtgärder för att tillgodose behovet av arbetskraftsinvandring i med- lemsländerna. Enligt kommissionen behövs det först, och jag delar denna bedömning, en bred debatt i frå- gan i medlemsländerna och i Europaparlamentet. Resultatet av denna debatt kommer att behandlas vid en konferens under det belgiska EU-ordförandeskapet i höst. Konferensens slutsatser ska bilda underlag för kommissionens vidare initiativ på området. Regering- en stöder detta arbete och vi har ett nära samarbete med Belgien. Det som jag vill lyfta fram i debatten är främst tre saker. Den demografiska förändringen är en av huvud- punkterna på dagordningen för Stockholmstoppmötet om sysselsättning i mars. Ökad rörlighet är ett sätt att möta denna utmaning, och jag och regeringen anser att rörligheten inom EU/EES-området måste öka. Det är också viktigt att ta hänsyn till arbetskraft- spotentialen i kandidatländerna. När kandidatländerna blir nya medlemsländer tillför dessa nya möjligheter på arbetsmarknaden som bör tas till vara. Fri rörlighet på EU:s inre marknad bör gälla fullt ut även för tredjelandsmedborgare som stadigvarande bor i någon av EU:s medlemsstater. Enligt planerna kommer kommissionen att lägga fram ett utkast till gemenskapslagstiftning i mars månad. Förslaget kommer att börja behandlas i rådet under det svenska ordförandeskapet. Då Göran Lindblad som framställt interpellatio- nen anmält att han var förhindrad att närvara vid sammanträdet medgav talmannen att Margareta Ce- derfelt i stället fick delta i överläggningen.

Anf. 9 LARS LINDBLAD (M)

Fru talman! Jag ber att få tacka statsrådet Maj- Inger Klingvall för det positiva svaret på Göran Lind- blads interpellation. Det är väldigt glädjande att rege- ringen arbetar med frågorna som rör arbetskraftsin- vandring eftersom dessa är av stor betydelse för de personer som söker arbete och också för Sveriges framtida utveckling. Samtidigt vill jag understryka att Kofi Annan, som den senaste i raden av ledande personer, har lyft fram behovet av ökad arbetskraftsinvandring i Europa och Sverige. Att Kofi Annan gör detta i egenskap av FN:s generalsekreterare tycker jag är viktigt att be- akta. Uppenbarligen anser FN:s generalsekreterare inte att Sverige gör tillräckligt när det gäller arbets- kraftsinvandring, eftersom han har lyft upp frågan på dagordningen och även betonade den under sitt besök i Sverige. Statsrådet Maj-Inger Klingvall nämner flera saker som regeringen har vidtagit för att diskutera och un- derlätta arbetskraftsinvandringen. Men jag skulle vilja säga att det behövs konkreta åtgärder och inte bara diskussioner. Det är bra med diskussioner. Det be- hövs förberedande diskussioner och diskussioner under arbetets gång för att nå resultat. Jag hoppas att regeringen kommer att arbeta för att nå ett resultat. Att frågan om arbetskraftsinvandringen är angelä- gen kan vi se redan i dag. Det råder brist på arbets- kraft, ofta specialutbildad. Detta är regeringen med- veten om i andra sammanhang, t.ex. när man införde skattelättnader för utländska experter som kommer hit till Sverige och arbetar. Jag skulle vilja säga att det även behövs andra åtgärder. Fru talman! Statsrådet Maj-Inger Klingvall nämn- de olika yrkesgrupper där det behövs arbetskraftsin- vandring. Jag skulle vilja säga att det är många fler yrkesgrupper som är berörda. Vi har stundande pen- sionsavgångar. Det blir stora grupper när 40-talisterna går i pension. Detta är någonting som lyfts fram i olika prognoser, såväl från Statistiska centralbyrån som från långtidsutredningar osv. Det har talats om att stora delar av Sveriges befolkning kommer att vara pensionärer. Det behövs en större grupp männi- skor som kan bidra till försörjningen genom att betala in skatter så att vi har kvar inkomster för de utgifter som finns, men också därför att de offentliga utgifter- na kan beräknas öka. Visserligen är pensionssystemet förändrat i Sveri- ge. Det är mycket bra att det är det. Men jag skulle vilja säga att när 40-talisterna har gått i pension kommer ytterligare åtgärder att behöva vidtas för att vi ska ha kompetenta personer på arbetsmarknaden men också för finansieringen. Med detta kvarstår Göran Lindblads frågor om vilka åtgärder regeringen avser att vidta för att un- derlätta arbetskraftsinvandring.

Anf. 10 ALF ERIKSSON (S)

Fru talman! Jag tog tillfället i akt. Jag har en helt annan åsikt i den här frågan. Allt oftare hör man krav resas på att Sverige måste arbeta för öka arbetskraftsinvandringen. Det är givetvis positivt när de ekonomiska hjulen snurrar så pass att vi måste se oss om för att få tag på arbets- kraft. Men att börja ropa på arbetskraftsinvandring är att börja i fel ände. Under lång tid har vi haft en relativt hög invand- ring. Däremot har människor inte haft arbete. Det är dock ställt utom allt tvivel att en inte oansenlig grupp av dessa invandrare med god marginal uppfyller de krav på kompetens som efterfrågas när man talar om arbetskraftsinvandring. Innan vi börjar inventera hos resten av världen för att locka hit arbetskraft måste vi se över den kompe- tens som finns runtomkring oss redan i dag. Det finns många välutbildade individer inom många olika om- råden som i dag går arbetslösa eller är sysslolösa med alltför okvalificerade uppgifter i förhållande till sin kompetens. Detta är en bortglömd resurs som vi be- höver använda oss av. Fru talman! Det strukturella problemet med att medborgare med utländska namn och mörk hy dis- krimineras måste givetvis hela tiden motarbetas. Här måste vi hitta nya lösningar vad gäller både lagstift- ning och attitydpåverkan. Men vid sidan av detta stora problem finns det goda exempel på lösningar. En bidragande orsak till många invandrares svå- righet att ta sig in på arbetsmarknaden är naturligtvis språket. Det system vi har i dag med sfi, svenska för invandrare, lämnar mycket att önska. Vi måste se till att vi har en fungerande svenskundervisning som är anpassad efter den kunskapsinhämtningsförmåga som den enskilde individen har. Utrymme måste beredas för en mer differentierad svenskundervisning där nivån sätts utifrån vilka förkunskaper den enskilde har, vilken takt han eller hon vill läsa i osv. - kort sagt ett mer flexibelt system än dagens.

Anf. 11 LARS LINDBLAD (M)

Fru talman! Jag har hamnat i den något ovanliga och angenäma situationen att kunna hålla med två debattörer som har kommit in i debatten från två lite olika håll. Jag tror att det är viktigt att inse att vi har ett be- hov av arbetskraft på kort sikt och att vi har ett behov av arbetskraft på lång sikt. Vi kan klara framför allt det kortsiktiga behovet genom att fortsätta med en viss arbetskraftsinvandring med utgångspunkt i beho- ven på arbetsmarknaden men också i det som är det viktiga innehållet i Magda Ayoubs inlägg, nämligen att se till den potentiella resurs vi redan har i landet. Då handlar det naturligtvis om invandrare som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden men också om andra grupper som ännu inte kommit in. För funktionshindrade kan man fortfarande ytterligare stärka möjligheterna till arbete för kvinnor. Det handlar om utbildningsinsatser och kompe- tensutvecklingsinsatser. När det gäller invandrare handlar det också om validering av både utbildning och yrkeserfarenhet. Jag tycker att vi borde kunna bli betydligt bättre. Sedan handlar det mycket om matchning, alltså behov och efterfrågan. Jag tror att vi också kan ut- veckla de möjligheterna. Det handlar om att öka rörligheten, som jag också säger i mitt interpellationssvar. Jag vill bara ge några sifferexempel. Jag nämner i mitt svar att vi förra året hade 20 000 arbetstillstånd som gällde länder utanför EU/EES-området. Innanför EU/EES-området var tillstånden drygt 3 000. Det innebär att vi har en för- hållandevis liten rörlighet inom den här stora arbets- marknaden. Jag tror att vi kan åstadkomma en betyd- ligt bättre situation. Där ligger också detta med tred- jelandsmedborgarens möjligheter att få samma rättig- heter. Till Margareta Cederfelt vill jag säga något om situationen på kort och lång sikt. Jag ska ge några exempel. Inom IT-sektorn räknar man med att det saknas någonstans mellan 4 000 och 7 000 personer per år de närmsta tio åren. Det finns också uppgifter från t.ex. hälso- och sjukvårdsområdet - sjuksköter- skor och läkare - om hur bristen där ser ut. Ser vi sedan till utvecklingen på lång sikt och be- folkningsförändringen som den bl.a. presenteras i Långtidsutredningen visar den ett behov av en netto- invandring på ungefär 30 000 personer per år mellan 2010 och 2030. Då handlar det bara om att se till att den arbetsföra befolkningen inte ska minska. Därför är det nu så oerhört angeläget att vi både tar oss an frågan om arbetskraftssituationen på kort sikt och även påbörjar en diskussion om hur det lång- siktiga behovet ska tillgodoses, det som bygger på den demografiska förändringen. Det här är, som jag har sagt i mitt interpellations- svar, frågor som vi arbetar med nationellt här i Sveri- ge. Vi arbetar också på nordisk basis, och vi arbetar inom EU. Den rapport som satte verklig fart på de- batten var den som kom från FN i höstas, så det finns ett starkt fokus på de här frågorna.

Anf. 12 ALF ERIKSSON (S)

Fru talman! Jag säger återigen att det är positivt att statsrådet Maj-Inger Klingvall instämmer i att frågorna är av stor betydelse. Statsrådet nämnde här att FN:s rapport har lyft fram betydelsen av frågorna och satt fokus på dem. Joseph Chamie, FN:s chef för enheten för ekonomiska och sociala frågor, har beto- nat att om ingenting görs i dag kommer drastiska åtgärder att behövas för de länder som inte ökar sin invandring. Jag skulle vilja säga att frågan är mycket angelägen, och det behövs åtgärder. Det går inte att vänta alltför länge med åtgärderna. Det råder redan i dag brist inom många yrken, t.ex. inom vårdsektorn. Stora delar av vården skulle inte fungera om det inte fanns tillgång till personer med en annan bakgrund än en traditionell svensk som kan hjälpa till i vården och finna sin utkomst där. Det är många fler yrken som kommer att behöva insatser från arbetskraftsinvandring i framtiden. Det här tyck- er jag är viktiga frågor att beakta. Annars kan det bli som FN betonade - höjd pen- sionsålder till 75 år, sänkta kostnader för äldrevård och pensioner eller andra åtgärder som inte kommer att uppskattas bland befolkningen. Jag skulle vilja understryka hur viktigt det är att regeringen vidtar åtgärder och att de diskussioner som pågår leder till åtgärder. Kan statsrådet Maj- Inger Klingvall säga någonting om hur diskussioner- na går i dag? Vi är många som är intresserade och gärna vill ta del av dessa.

ESKIL ERLANDSSON (C)

Anf. 13 ESKIL ERLANDSSON (C)

Fru talman! Jag vill instämma med det som stats- rådet har sagt när det gäller utbildningen. Det är en viktig bit i det sammanhanget. Det vi saknar i dag är utbildning som anpassas till individen. Jag hoppas att det blir en bättring. De personer som inte klarar av sfi-nivån - och det är en hel - kan gå i skolan dag efter dag, år efter år. Men de kommer inte att nå upp till nivån. Många av dem försöker skriva in sig som arbetssökande. De kan arbeta. De kan klara av ett jobb utan att de har nått den nivån. De nekas ofta att anmäla sig som arbetssö- kande på arbetsförmedlingen. Där sänker man statis- tiken över arbetslösa flyktingar och invandrare. Jag hoppas att statsrådet och också Mona Sahlin kan göra något. Jag har lyft fram frågan tidigare och jag gör det igen. Jag vill att man inventerar det vi har här i dag. Vi har många högutbildade personer som går arbetslösa sedan många år. En läkare berättade för mig för inte länge sedan att han sökt nästan 2 000 jobb innan han fick ett fast jobb. Vi måste inventera här först. Sedan kan vi få hit dem som är utanför.

Anf. 14 ALF ERIKSSON (S)

Fru talman! En viktig utgångspunkt i vår diskus- sion är situationen på arbetsmarknaden. Behovet av arbetskraft ska vara styrande, framför allt i det kort- siktiga perspektivet. I det mer långsiktiga perspekti- vet måste vi ha en bra analys av hur de demografiska förändringarna kommer att slå när det gäller arbets- kraftsbehovet. Det jag tar upp i mitt interpellationssvar gäller hur långt vi kan arbeta med den nuvarande lagstiftningen och nuvarande praxis, på kort sikt. Vi i regering och riksdag är ansvariga för lagstiftningen. Arbetsmark- nadsmyndigheterna och Migrationsverket är ansvari- ga för praxisbildningen. Hittills har det funnits en flexibilitet i tillämpningen av lagstiftningen, som har gjort att vi har kunnat öka så kraftigt som vi har gjort, framför allt det senaste året. Det som är viktigt i det interna arbetet i Regeringskansliet är att utröna hur långt den flexibiliteten räcker. I det ligger också helhetsperspektivet och hur långt vi kan komma genom att använda de resurser vi har i Sverige, de som ännu inte har kommit ut på arbetsmarknaden. Det nämnde jag i min förra replik. Vi har en potential i en hög andel deltidsarbetande kvinnor, varav många säkert vill fortsätta arbeta del- tid av olika skäl. Vi måste inventera våra egna till- gångar. En annan fråga är vad utvidgningen kommer att innebära och vad en ökad rörlighet kan betyda, där tredjelandsmedborgare får fullständiga rättigheter. Det är viktigt att vi tar till oss helhetsperspektivet när vi diskuterar situationen. Det är viktigt att se hur mycket tillträde till ar- betsmarknaden betyder för en bra känsla av tillhörig- het till det svenska samhället, som Magda Ayoub påpekar. Det är det som brukar kallas för integrering. Egentligen handlar det om att känna sig hemma i Sverige. Att finna en plats på arbetsmarknaden har en enormt stor betydelse. Det är en prioriterad fråga, att se till att de invandrare som ännu inte har kommit in på arbetsmarknaden får göra det. Vi kan i fortsätt- ningen kanske pröva en mer flexibel hållning till olika krav, både yrkesmässiga krav och krav på språkkunskaper. Det handlar också om att kunna göra en bättre validering av tidigare arbetserfarenheter, som ett moment. Vad jag hoppas på är att vi ska kunna få en myck- et större känsla av att invandring, en ökad rörlighet är en tillgång, en möjlighet och inte något som vi tror är en belastning för vårt samhälle. Vi har goda förutsätt- ningar.

ESKIL ERLANDSSON (C)

Anf. 15 ESKIL ERLANDSSON (C)

Fru talman! Visst behövs det analyser, bra analy- ser, precis som statsrådet säger. En hel del analyser är redan gjorda. Många analyser pekar just på att det kommer att bli brist på arbetskraft i samband med att 40-talisterna går i pension. Det råder ingen tvekan om det. Många av de deltidsarbetande kvinnor som finns på arbetsmarknaden kommer också att gå i pension, eftersom en del av dem är 40-talister. Vidare finns det deltidsarbetande kvinnor som inte vill arbeta heltid. Den frågan kan belysas ur många aspekter. Det är viktigt att hämta intryck utifrån. Jag vet att statsrådet Klingvall och statsrådet Sahlin arbetar med frågorna. Jag tänker på den tidigare regeringsmed- lemmen Erik Åsbrink, som i november förra året sade att det är viktigt att se hur andra länder gör, däribland Kanada och Israel. Är det något som regeringen tittar på i dag, när det gäller att integrera arbetskraft, skapa arbetstillfällen och att nyanlända människor ska finna en plats på arbetsmarknaden? Jag är själv sen 50-talist och känner många 50-, 60- och 70-talister som känner en oro inför framtiden. Vilka åtgärder kommer regeringen att vidta i syfte att arbetsmarknaden ska fungera när 40-talisterna går i pension? Den tiden är inte långt borta.

Anf. 16 ALF ERIKSSON (S)

Fru talman! Självklart ska vi ta del av erfarenheter från andra länder. Det är en viktig del i det pågående arbetet med att utforma regler inför framtiden. Jag tänker då på de gemensamma regler som vi ska för- söka arbeta fram inom ramen för EU. Som jag säger i mitt svar har vi fått ett meddelan- de från kommissionen om arbetskraftsinvandring, eller migration i ett bredare perspektiv. Vi väntar ett förslag om arbetskraftsinvandring under året. Det kan ha en beröringspunkt med det tal som Kofi Annan höll i samband med toleranskonferensen. Arbetet pågår nu. Det är viktigt att understryka att arbetskraftsin- vandringen till vårt land inte får ske till priset av social dumpning, ökade löneklyftor eller urholkad arbetsrätt. Vi har aldrig haft gästarbetare i Sverige och det ska vi inte ha i fortsättningen heller. Vi vill heller inte bidra med någon brain drain från ur- sprungsländerna. Vi måste vara klara över vilket förhållningssätt vi har till en ökad arbetskraftsinvand- ring. Det är viktigt att hålla i minnet när vi talar om framtiden och det framtida behovet av arbetskraft.

E LINDSTEDT-STAAF (Kd)

Anf. 17 E LINDSTEDT-STAAF (Kd)

Fru talman! Margit Gennser har frågat näringsmi- nistern vilka åtgärder han avser att vidta för att Apo- tekets agerande att utvidga sin verksamhet till parti- handelsledet stoppas. Arbetet inom regeringen är så organiserat att det är jag som har ansvar för frågor som rör Apoteket AB. Anledningen till frågan är att Apoteket AB har beslutat att starta nya logistikcentrum för distribution av läkemedel. I december förra året frågade Berit Adolfsson mig om vilka åtgärder jag avser att vidta för att förhindra att ett statligt bolag utnyttjar sin dominerande ställning för att konkurrera ut redan befintliga företag med prisvärda tjänster. Mitt svar på Margit Gennsers interpellation är detsamma som jag gav på Berit Adolfssons fråga. Jag vill således än en gång påpeka att distribu- tionen av läkemedel omfattar hela kedjan från tillver- kning till den patient och konsument som ska tillgo- dogöra sig läkemedlet. Apoteket AB, som finns när- mast patienten för att leverera läkemedel och infor- mation om läkemedel, har en omfattande intern lo- gistikverksamhet på de enskilda apoteken och via tusentalet apoteksombud. Apoteket AB har nu beslu- tat att ta ett samlat grepp över sin interna logistik för att effektivisera den interna verksamheten och skapa förutsättningar för effektivare logistik. Apoteket AB avser att inrätta sex-tio logistikcen- trum i landet som ska varuförsörja apoteken, leverera läkemedel direkt till konsument, administrera de närmare 1 000 apoteksombuden liksom erbjuda vården varuförsörjning och leveranser av läkemedel. Logistikcentrumen ska drivas av externa entrepre- nörer efter upphandling. Apoteket AB kommer inte att äga lokalerna för logistikcentrumen. Varorna kommer att ägas av Apoteket AB; det kommer därför inte att ske någon försäljning av produkter mellan logistikcentrum och apotek. I den nya logistiklösnin- gen ansvarar läkemedelsföretagen för leveransen till logistikcentrumen i stället för, som i dag, till apote- ken. Det blir således ingen ändring i ansvarsförhål- landet mellan partihandeln och Apoteket AB. Beslutet att inrätta dessa centrum, som jag nu har redogjort för, är en intern fråga för Apotekets styrel- se. Jag avser inte att nu vidta några åtgärder med anledning av Apotekets planer.

Anf. 18 ALF ERIKSSON (S)

Fru talman! Statsrådets svar förvånar. Här fanns en chans till en seriös debatt. Men jag är egentligen inte förvånad. Jag känner Lars Engqvist sedan han verkade i Malmö. Vid Sveriges inträde i EU såldes Apotekets parti- handelsföretag ADA till Tamro. Varför? Det var EU:s krav för att detaljhandelsmonopolet skulle få finnas kvar. Nu sker en u-sväng. Monopolet utvidgas även om man försöker dölja det. Apoteket övertar parti- handelns kärnverksamhet varuhantering, orderhante- ring, lagerstyrning, plockning och packning, trans- port, leveransbevakning etc. Vad innebär denna nya policy förklädd till regio- nalpolitik? Det är inte bara något slags inre föränd- ring. Här kan jag citera sakkunniga. Förändringen innebär att överförande av arbets- uppgifter från partihandeln till andra sidan av AIP. Därför kan det bli aktuellt med en ny gränsdragning för AIP, dvs. apotekens inköpspris. En viss andel av partihandelns ersättning bör i fortsättningen gå till Apoteket AB. Apoteket AB har aviserat en diskussion mellan industrin och Apoteket AB i denna fråga. Det är alltså inte bara en inre förändring utan det är en utvidgning av monopolet. Vad innebär detta i stort? För det första: Det är en oroande kapitalförstöring. Partihandeln har byggt upp skräddarsydda anlägg- ningar, transport- och datasystem, logistiskt kunnande etc. Enbart Tamros anläggningar i Malmö hanterar 18 000 orderrader per dag från ett lager som omfattar 8 500 artiklar på 6 400 pallplatser med leveranstider som inte får överstiga 24 timmar. Felmarginalen får vara maximalt 2,5 %. Nu ska apoteket skaka fram entreprenörer som ska kunna åstadkomma samma typ av arbete på andra orter. Tamros anläggningar, som i dag kostar cirka en kvarts miljard att uppföra och ytterligare en kvarts miljard att utrusta, måste ersättas av motsvarande verksamhet i Hässleholm med krav på nyinvestering- ar. Här är en kapitalförstöring i Malmö. Vi får mot- svarande i Göteborg, Enköping, Umeå etc. Vad inne- bär detta? Jo, att Sverige går miste om miljarder. Var finns kalkylerna? Jo, på tre overheadbilder. För det andra: Företag och personal som har byggt upp en utomordentligt kostnadseffektiv partihandel mister allt det de har jobbat för. Deras kunskaper och satsningar är inget värda längre. För det tredje: Staten, Apoteket, har på ett sätt lu- rat alla dem som köpte Tamroaktierna när Apoteket behövde bli av med ADA. De ansvariga lovade att Apoteket AB skulle värna om en fri, konkurrerande partihandel. Nu ser vi vad svenska statens löften är värda. Detta innebär att socialministern, med benägen hjälp av näringsministern, hjälper till att sänka värdet på statens aktier. Det är kapitalförstöring för skatte- betalare och aktieägare. För det fjärde: Patienterna får i slutändan betala socialministerns bristande engagemang och noncha- lans och ännu en av Apotekets dåligt genomtänkta satsningar. Dataäventyren har tidigare varit många. Det patienterna inte orkar betala får skattebetalarna stå för. Statsrådet säger att han inget har att tillägga. Bra, då vet vi det. Skattebetalare, patienter, aktieägare, företagare och anställda inom partihandeln vet att statsrådet och hans regeringskolleger inte har intresse av att vårda våra resurser och vår välfärd. Det kom- mer jag inte att glömma, och jag kommer att påminna folk om det. Här fanns mycket att tillägga. Den lokalisering man tänker sig, Boden och Sollefteå, är egendomlig med tanke på att där finns få apotek.

E LINDSTEDT-STAAF (Kd)

Anf. 19 E LINDSTEDT-STAAF (Kd)

Fru talman! Som socialminister Engqvist påpekar har jag ställt en fråga med ungefär samma innehåll som interpellantens. Både hon och jag har vänt oss till näringsministern eftersom detta egentligen rör nä- ringslivsfrågor. Det är beklämmande att den minister som ansvar för dessa frågor inte känner sig berörd att komma hit och diskutera. Det visar den respekt som man kan vänta sig för rikets högsta beslutande organ. Att arbetet är så organiserat att det är socialmi- nistern som svarar på frågor som rör Apoteket är väl närmast att likna vid att sätta bocken som trädgårds- mästare i den vidgade debatten om statens monopol- ställning. Nu har vi emellertid bara socialministern här att diskutera med, och jag är rädd att han inte har förstått vidden av hela ärendet. Att besvara frågan om monopolställning med att distribution av läkemedel omfattar hela kedjan från tillverkning till patient och konsument är väl inget argument för ett utökat monopol. Det är heller inget argument att Apoteket har en omfattande intern lo- gistikverksamhet på de enskilda apoteken och apo- teksombuden. Däremot är det intressant att Apoteket AB nu har beslutat att ta ett samlat grepp över sin interna logistik - om man nu menar hela partihandeln också. Det är ingen intern fråga för Apoteket. Det är en angelägenhet för hela Sverige och EU, och det är fråga om trovärdighet för regeringen. Det är också en angelägenhet för dem som har sina arbetstillfällen på de platser som nu hotas. Varför går man tillbaka till det gamla systemet som man fick lämna när man gick in i EU? Tror man inte att man har ögonen på sig? Ministern varken bekräftar eller förnekar att detta är ett löfte till kommunalråden i de kommuner som drabbats av den socialdemokratiska försvarsdöden. Inte heller verifierar ministern att dessa sex-åtta lo- gistikcentrum ska upprättas i fyra av de drabbade kommunerna. Den springande punkten både i min fråga och i interpellationen är ju det faktum att Apoteket utvidgar sitt detaljhandelsmonopol till att också omfatta parti- handel. Om det ska drivas av externa entreprenörer efter upphandling ändrar ingenting i sak. Makten finns hos Apoteksbolaget AB. Ska erbjudandet då gå till de företag som nu ar- betar i partiledet att komma upp till Boden, Falun och Sollefteå? Ska de erbjudas att lämna sina lokaler och sina högtstående moderna anläggningar och system? Vad betyder detta egentligen, socialministern? Är ni fullkomligt okänsliga för vilka resultat era planer får för det näringsliv som socialdemokraterna åtminstone i pressen säger sig värna om? Jag rekommenderar ett besök på något av de företag som nu sysslar med det som Apoteket tänker utvidga sin verksamhet med. Kanske det kan förändra ministerns inställning i frå- gan. Fru talman! Hur kan den svenska regeringen sam- tidigt som den innehar ordförandeskapet i EU så helt gå emot den regelrätta order man fick och de inten- tioner som EU står för? Kan man så okänsligt flytta uppgifter från två respekterade och dokumenterat effektiva företag till något så ovisst och ogenomtänkt som det som har föreslagits i Boden, Falun, Hässle- holm och Sollefteå? Denna rokad för man fram smygvägen, och man för fram dem som en konsek- vens av försvarsbeslutet. Det är en skandal att svens- ka folket förs bakom ljuset på detta sätt, och det är min förhoppning att man genom denna debatt blir uppmärksammad om sakernas tillstånd. Jag hoppas verkligen att de internationella jour- nalister som nu har blickarna riktade mot Sverige uppmärksammar detta skamgrepp på Sveriges nä- ringsliv, Europa, konsumenterna och själva Europeis- ka unionens intentioner.

Anf. 20 ALF ERIKSSON (S)

Fru talman! Det är ingen hejd på jeremiaderna. Sanningen är följande. Jag är ansvarig i regeringen för den verksamhet som Apoteket bedriver. Om vi vill diskutera vilka gränser Apoteket har att följa ska vi diskutera det här tillsammans. En helt annan frågeställning är att om Apoteket avser att etablera 6-8 logistikcentrum är det väl rimligt att de diskuterar det ur ett sysselsättning- sperspektiv. Men det är inte så att idén om logis- tikcentrum är ett resultat av regionalpolitiska hänsyn. Den diskussionen började i Apoteket AB långt innan. Jag tror att Margit Gennser vet det. Det är alltså en diskussion om utvecklingen av Apotekets verksamhet för att skapa en rationellare läkemedelsdistribution och få en effektivitet som också minskar kostnaderna för patienten. När man väl har fattat beslut om detta kan man diskutera var man ska lokalisera det. Det är däremot inte en fråga som jag är ansvarig för. Tillbaka till det som frågan handlar om: Vad är Apotekets uppgift? Är det orimligt att Apoteket dis- kuterar att skapa dessa logistikcentrum? Apotekets uppgift är att garantera en säker, kostnadseffektiv och högkvalitativ distribution av läkemedel, till gagn för patienten och för den svenska sjukvården. Det är uppgiften. Om man konstaterar hur apoteken fungerar, vilket Margit Gennser har gjort ganska ingående, blir man lite överraskad över den brist på effektiv logistik som präglar apotekens verksamhet. Om Apotekets styrelse och dess ledning bestämmer sig för att se över detta, för att samordna logistiken och skapa en effektiv verksamhet, är det respektabelt. Frågan är: Innebär detta att man överskrider nå- gon gräns gentemot partihandeln? Nu prövas den frågan av Konkurrensverket, och såvitt jag förstår är frågan också anmäld till EU-kommissionen. Låt oss invänta beskeden från dessa båda instanser innan vi bestämmer oss i vilken mån detta skulle strida mot någon konkurrensrätt. Jag tycker att initiativet är gott. Jag förstår syftet med Apotekets initiativ, och jag tycker att de har gjort rätt hittills. Vi får avvakta och se om det finns några andra synpunkter från Konkurrensverket, och då får vi diskutera frågan igen.

KJELL-ERIK KARLSSON (V)

Anf. 21 KJELL-ERIK KARLSSON (V)

Fru talman! Det är helt riktigt att statsrådet for- mellt kan dölja sig bakom aktiebolagsformen. Reellt kan han det inte. Politiskt-praktiskt är det inte klokt. Vad det är frågan om är egentligen att Apoteks- bolaget har pressats av Riksförsäkringsverket vad gäller sina marginaler. Det är jag väl lite skuld till, med min utredning också, för jag avslöjade hur man kunde skaffa sig övervinster. Detta har inneburit att man på något vis vill flytta gränserna för AIP, vilket framkommer av mitt citat. Man har fyllt med inre logistik, men det är nog fråga om extern logistik. Nu får konkurrensmyndigheterna och EU pröva den här frågan, och det är mycket bra. Jag tycker att statsrådet, om han vill ha en effektiv apoteksdistribution, borde fundera på aktiebolags- formen, som är olämplig. Jag har många gånger på- talat felaktigheter som har gjorts inom den. Man borde avskaffa det. Man borde avskaffa monopolet. Jag började slåss för det i början på 90-talet. Det brukar ta tio år för våra idéer att få genomslag här i landet. Så lång tid tog det med pensionsreformen. Jag är alltså snart framme, så jag är säker på att vi om något år kommer att ta varandra i handen och säga "o vad det är bra med apotek som drivs under konkur- rens".

Anf. 22 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Jag hade inte lyckan att ens få en kommentar till mitt anförande, men det kanske är förståeligt. Jag förstår att socialministern är ansvarig för Apoteket och säkerheten i distributionen. Då undrar jag: Är det något fel på säkerheten i distributionen som den fungerar i partileden i dag? Efter vad jag förstår pågår redan aktivitet på de här orterna för att ta emot de centrum som socialministern talar om. De är väl inte bara på ritbordet, såvitt jag kan förstå. Statskontoret har gjort en utredning som regering- en har beställt. Den heter Staten som kommersiell aktör. Där har Statskontoret föreslagit att statliga företag ska sluta konkurrera med det fria näringslivet, och speciellt små företag, som därmed kan växa sig större. Utredningen leder i bevis att statliga myndig- heter och bolag är ett hinder för utvecklingen av det svenska näringslivet och till skada för konsumenter- na. Bristande konkurrens leder till låg kvalitet, till begränsad tillgänglighet och service samt omotiverat höga priser - det är Statskontorets konklusion. Man föreslår att apoteken ska släppas fria, och man före- slår franchising. Jag tycker att man ska ta det ad no- tam. Apotekets beslut när det gäller nya logistikcent- rum har presenterats som en ny logistikstruktur, som de facto innebär att Apoteket utvidgar sitt monopol från detaljist- till partimarknaden, eftersom det i stort sett uteslutande får kontroll över partimarknadens tjänster. Jag har mer att säga, men jag ser att min talartid rinner ut. Jag tror kanske inte att ministern behagar svara på mina frågor.

KJELL-ERIK KARLSSON (V)

Anf. 23 KJELL-ERIK KARLSSON (V)

Fru talman! Berit Adolfsson ska inte ge upp - jag försöker nog svara på de frågor jag får. Det viktigaste är att vi tydligen diskuterar tre sa- ker, som möjligen i någon del vetter mot varandra. Men jag ser tre skilda problem. Den ena frågan är den här: Ska vi ha ett monopol när det gäller apoteken? Margit Gennser har entusi- astiskt arbetat för att bryta upp monopolet och ersätta det med någonting annat. Jag menar att monopolet har varit till fördel för den svenska läkemedelsdistri- butionen. Det är rätt intressant att se hur påståendet om de dyra läkemedlen och att Sverige skulle ha internatio- nellt sett höga läkemedelskostnader inte är korrekt. I den sammanställning som Socialstyrelsen gör vartan- nat år och som kom nu senast för någon månad sedan med statistik över svensk sjukvård visar det sig, vilket är ganska spännande, att såväl Belgien, Norge, Fin- land, Danmark, Holland, Tyskland, Storbritannien och Schweiz har väsentligt dyrare läkemedel. Bara för Schweiz del gäller att man har 30 % högre läke- medelspriser än vad Sverige har. Jag tycker inte att man med detta kan dra slutsat- sen att monopolet när det gäller Apotekets verksam- het har varit till skada för den svenska sjukvården eller för patienterna. Det är det viktiga. Den andra frågan vi diskuterar är huruvida Apote- ket AB kan aktualisera frågan om att etablera logis- tikcentrum, om det strider mot andra åtaganden eller mot några konkurrensregler. Jag kan bara säga att med min utgångspunkt tycker jag att det är bra att man har tagit det här initiativet. Jag blir lite överras- kad över att man har haft så dålig samordning av sin logistikverksamhet. Nu har man tagit det här initiati- vet, och det prövas således av Konkurrensverket och av EU-kommissionen. Vi lär få svar hur de bedömer detta initiativ. Den tredje frågan är, om nu Apoteket bestämmer sig för att etablera ett antal logistikcentrum, om man ska ta sysselsättningspolitiska eller regionalpolitiska hänsyn. Jag tycker att det är vettigt att Apoteket tar sådana hänsyn innan man ska bestämma sig för loka- lisering. Det bör alla företag göra. Men det är, som sagt var, en fråga som inte ligger på mitt bord och som i stor utsträckning ligger utanför debatten om logistikcentrum och Apotekets monopol.

Anf. 24 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Det där med konkurrens är en svår historia. Vi har ingen konkurrens på apoteksdetalj- handelssidan nu, utan vi har monopol. Schweiz, som nämndes och som jag råkar känna till mycket bra, har också haft mycket dålig konkurrens. Det har varit karteller både på apotekssidan och på läkemedelssi- dan. Man lyckades bryta upp det häromåret. Man hade en folkomröstning, och folket fick säga om de ville ha postorderhandel på apotekssidan. Folket sade ja, och priserna sjönk mycket kraftigt. Detta kom fram i en intervju som jag hade för något år sedan i Bern med chefen för motsvarigheten till Riksförsäk- ringsverket. Vi får vara lite försiktiga med jämförelserna. Jag skulle kunna ta upp land efter land på det här viset. Sverige har haft en mycket billig partihandel. Där har vi legat mycket lågt. Däremot har detaljhandeln inte varit helt effektiv. Där har man också lagt över oerhört mycket arbete på patienterna. Jag tycker inte att det är bra att en patient i Södertälje som ska hämta medicin en söndag måste åka in till Stockholm. Det är en dryg resa, på sex mil. Det kostar också, så vi har inte tagit med alla kostnaderna. Monopolet bör alltså tas bort. Apoteksbolaget vill utvidga monopolet genom lo- gistikcentrum. Jag har förklarat hur. Min talartid har tagit slut.

KJELL-ERIK KARLSSON (V)

Anf. 25 KJELL-ERIK KARLSSON (V)

Fru talman! Jag har en liten kommentar till Berit Adolfsson. Formellt beslut är inte fattat om var dessa logistikcentrum ska ligga. Det är klart att beslutet inte kommer att fattas förrän man har fått frågan prövad av Konkurrensverket. Däremot har man gjort en av- siktsförklaring från Apotekets sida, nämligen att åtminstone fyra av dessa logistikcentrum ska ligga på de orter där regementen läggs ned av sysselsättnings- politiska och regionalpolitiska skäl. Men beslutet är ännu inte fattat, och avgörandet är inte gjort. Frågan är om detta är en utvidgning av monopolet eller inte. Innebär detta att partihandeln inte kan fort- sätta? Kan partihandeln fortsätta genom att helt enkelt distribuera till logistikcentrumen, eller är partihandeln helt beroende av att också svara för distributionen till de enskilda apoteken? Det är grundfrågan. Jag kan inte förstå annat än att partihandeln - ock- så de två företag som faktiskt delar på hela verksam- heten - skulle kunna samarbeta med apoteken och fungera som partihandlare också med logistikcent- rum. Men det är det som är frågan för Konkur- rensverket. Vi får som sagt anledning att reflektera när vi får dess yttrande.

GUDRUN LINDVALL (Mp)

Anf. 26 GUDRUN LINDVALL (Mp)

Fru talman! Eskil Erlandsson har frågat utrikes- ministern om vilka åtgärder hon avser att vidta för att utveckla möjligheten till flexibel integration och skapa en nordisk miljöunion. Arbetet inom regering- en är så fördelat att det är jag som ska svara på inter- pellationen. Jag håller med Eskil Erlandsson om att de gräns- överskridande miljöproblemen ger upphov till ett stort behov av samarbete över nationsgränserna. Miljöfrågorna har och har haft ett stort utrymme i de nordiska ländernas politik och under årtionden har vi i Norden samarbetat inom miljöområdet. Några av de tankar som Eskil Erlandsson tar upp i sin interpellation återfinns i det nordiska miljösamar- betet, t.ex. att samarbetet ska medföra större nordisk nytta än om länderna agerar var för sig. Principen om nordisk nytta omfattar även nordiskt agerande i inter- nationella sammanhang som i lämpliga delar sker samordnat eller gemensamt. Vidare avses den inom Norden högsta tillämpade ambitionsnivån ge vägled- ning åt både det nationella miljöarbetet och det nor- diska agerandet i internationella miljösammanhang. Under hösten togs ett nytt nordiskt miljöhand- lingsprogram fram. På de nordiska statsministrarnas uppdrag utarbetades också en strategi för hållbar utveckling i Norden. De områden som omfattas är sådana där Norden har särskilt goda förutsättningar att nå resultat och där det nordiska samarbetet skapar ett särskilt mervärde. Nordiska rådet anordnar även ett särskilt temamöte om hållbar utveckling - Ett bärkraftigt Norden - i Oslo den 2-3 april i år. Det nordiska miljösamarbetet fungerar enligt min mening mycket bra både i sak och politiskt. Eskil Erlandssons förslag om att bilda en nordisk miljöuni- on är i praktiken redan i det närmaste genomfört och det finns därför inget behov av att ytterligare formali- sera det nordiska miljösamarbetet. Jag kan också nämna att flera nordiska institutioner gör stor nytta i miljösamarbetet, bl.a. det nordiska miljöfinansie- ringsbolaget och den nordiska investeringsbanken. Vad gäller klimatfrågan skulle jag vilja understry- ka att det inom ramen för det nordiska ministerrådet och Baltic Sea Region Energy Cooperation - BAS- REC - redan pågår ett integrationsarbete på klima- tområdet. Arbetet går ut på att utveckla planerna på ett försöksområde - en testing ground - för de flex- ibla mekanismerna i Östersjöområdet.

Anf. 27 HARALD NORDLUND (Fp)

Fru talman! Låt mig börja med att tacka miljömi- nistern för svaret, även om jag anser att ministern på något sätt missat kärnan i interpellationen. Onekligen är det så att samarbete över nationsgränserna är nöd- vändigt för att komma till rätta med många av de miljöproblem som människan skapat och kommer att skapa. Jag är medveten om att det inom Norden och i Östersjöregionen pågår en mängd olika samarbeten på olika områden - bl.a. på miljösidan. Men det är här jag menar att ministern missar poängen med in- terpellationen och de tankar som förs fram i densam- ma. Genom ett djupt samarbete kan de nordiska län- derna bättre än nu driva övriga EU och Europa fram- för sig vad gäller miljöområdet. Vad ministern pratar om i sitt svar är ju bara vad det nuvarande arbetet har för nytta för de nordiska länderna. Den nordiska miljöunionen är ett exempel på en flexibel integration, precis som t.ex. EMU anses vara. Det skulle innebära att Norden verkligen skulle kunna gå före på miljöområdet, något som med dagens ut- formning av EU inte alltid är möjligt. Jag vill på intet sätt hålla med miljöministern om att det jag efterlyser i min interpellation i praktiken är uppfyllt. Den nordiska rösten måste göras starkare på flera områden, varav miljöområdet torde vara ett av de viktigaste. För inte kan väl miljöministern mena att den nordiska rösten alltid är enad och stark vad gäller miljöfrågor och deras integration i alla sam- hällssektorer i vårt samhälle? Norden är till sin folkmängd ett litet område, och det gör behovet av att ingå allianser och av att skapa slagkraftiga samarbeten än större än för länder och områden som har flera gånger större befolkning än vad vi har här hos oss. Ett mer formaliserat samarbete i form av en mil- jöunion skulle kunna ge oss den styrka som behövs för att driva andra framför oss vad gäller en verk- ningsfull och långsiktig politik för en hållbar utveck- ling.

GUDRUN LINDVALL (Mp)

Anf. 28 GUDRUN LINDVALL (Mp)

Fru talman! Jag känner mig plötsligt lite osäker på vad Eskil Erlandsson syftar till med sin interpellation. Vad gäller flexibel integration inom ramen för EU- samarbetet kan man naturligtvis tänka sig att de nor- diska EU-länderna går före. Jag har faktiskt lekt med den tanken själv. En nackdel med det är att den unio- nen, om man nu ska kalla det en union, inte skulle kunna omfatta Norge och Island utan endast Finland, Sverige och Danmark såsom EU-medlemmar. Det vi har nu är ett mycket intensivt samarbete som inte bara omfattar de traditionella nordiska län- derna inklusive Norge och Island utan också innebär ett väldigt gott samarbete och goda kontakter med Grönland och Färöarna, vilket jag ser som en stor fördel i detta samarbete. Jag hoppas att Eskil Erlandsson förtydligar sin ambition i nästa inlägg. Är det en flexibel integration inom EU som avses finns de nackdelar som jag har nämnt. Är det en bredare union som avses menar jag att vi har kommit väldigt långt i riktning mot att etablera en sådan, om man nu vill kalla det union. En viktig poäng hos Eskil Erlandsson, som jag verkligen skriver under på, är behovet för de mer avancerade länderna i miljöpolitiken att, som Eskil Erlandsson uttryckte det, driva de andra länderna framför sig. Jag kan lova Eskil Erlandsson att det EU- samarbete vi har fungerar väldigt mycket på det sät- tet. De nordiska länderna är tillsammans med ytterli- gare några medlemsländer lite grann av föredömen och verkar väldigt mycket för att försöka driva på de andra länderna och få dem med på mer progressiva inriktningar i miljöpolitiken. Det är möjligt att man kan göra mer i det avseen- det, men jag lovar Eskil Erlandsson att EU- samarbetet fungerar så särskilt, tror jag man kan säga, på just miljöområdet.