Till innehåll på sidan
Sveriges Riksdags logotyp, tillbaka till startsidan

Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka iAfghanistan

Betänkande 2001/02:UFÖU2

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
18 januari 2002

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

DOC
Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka iAfghanistan(doc, 330 KB)
PDF
Bilaga: bet_200102_uföu_2(pdf, 415 KB)
Webbsida
Visa hela dokumentet för Betänkande 2001/02:2 Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka iAfghanistan

Beslut

Svenskt deltagande i säkerhetsstyrka i Afghanistan (UFöU2)

Riksdagen beslutade om ett svenskt deltagande i en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan. Regeringen får ställa en väpnad styrka om högst 45 personer under högst sex månader till förfogande. FN:s säkerhetsråd bemyndigade den 20 december 2001 upprättandet av en multinationell styrka för att hjälpa den afghanska interimsmyndigheten att upprätthålla säkerheten i Kabul med omnejd. Säkerhetsrådet uppmanar i beslutet FN:s medlemsstater att bidra med personal, utrustning och andra resurser till denna styrka.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag
Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Propositioner: 1

Från regeringen

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2002-01-16
Justering: 2002-01-16
Trycklov: 2002-01-17
Trycklov: 2002-01-21
Betänkande 2001/02:UFÖU2

Alla beredningar i utskottet

2002-01-16

Svenskt deltagande i säkerhetsstyrka i Afghanistan (UFöU2)

Sammansatta utrikes- och försvarsutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag om ett svenskt deltagande i en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan. Regeringen får ställa en väpnad styrka om högst 45 personer under högst sex månader till förfogande. FN:s säkerhetsråd bemyndigade den 20 december 2001 upprättandet av en multinationell styrka för att hjälpa den afghanska interimsmyndigheten att upprätthålla säkerheten i Kabul med omnejd. Säkerhetsrådet uppmanar i beslutet FN:s medlemsstater att bidra med personal, utrustning och andra resurser till denna styrka.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2002-01-18
Stillbild från Debatt om förslag 2001/02:UFÖU2, Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka iAfghanistan

Debatt om förslag 2001/02:UFÖU2

Webb-tv: Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka iAfghanistan

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Urban Ahlin (S)
Anf. 1 Urban Ahlin (S)
Herr talman! Afghanistans befolkning har under många decennier lidit av svåra umbäranden. Kon- flikter, intoleranta regimer, ockupationer, väpnade konflikter, talibanregim - listan kan göras lång över de umbäranden som den afghanska befolkningen har fått lida under. Den fruktansvärda terrorattacken mot World Tra- de Center och Pentagon den 11 september förändrade i ett slag situationen också i Afghanistan. Talibanre- gimen som skyddade och stödde terroristerna och deras nätverk fick en motståndare i USA. FN antog resolutioner som gav USA rätten att ingripa mot dem som härbärgerade terrorister och nätverk. De insatser som USA har gjort med sin koalition i Afghanistan har förändrat maktbalansen. Under hös- ten har det anordnats en FN-konferens om Afghani- stans politiska framtid. I denna konferens har funnits intressenter från alla de olika grupperingar som finns i Afghanistan. Man enades i början av december om att tillsätta en interimsadministration i Afghanistan som i sig innesluter det stora flertalet av de olika politiska grupperingarna. Man enades också om att denna interimsadministration skulle få verka under sex må- nader. Under dessa sex månader skulle det samman- kallas en loya jirga, ett traditionellt rådslag som sena- re skulle ta ett beslut om att inrätta en ny regering. Denna regering skulle få två år på sig att verka i Af- ghanistan, och därefter ska val hållas. Som alla deltagare i den här konferensen i Bonn förstår måste säkerheten upprätthållas för att ge denna nya interimsadministration en chans att förbättra situationen i Afghanistan. Därför uppdrog Bonnkon- ferensen åt FN att bemyndiga om en internationell säkerhetsstyrka för att säkra Kabul och dess omgiv- ningar. FN har i resolutioner tagit beslut om att tacka Bonnkonferensen för dess åtgärder. Man ställer också krav på de afghanska grupperna att förhålla sig till det avtal som har slutits, och man har också bemyndigat medlemsstaterna att inrätta en internationell säker- hetsstyrka i resolution 1386. Man har där uppmanat medlemsstaterna att bidra med personal, utrustning och andra resurser för att detta ska kunna ske. Storbritannien har meddelat sitt intresse och även fått acceptans för att leda denna insats i ett inledande skede. Storbritannien har inbjudit många länder, när- mare ett tjugotal, och Sverige är ett av dessa inbjudna länder. Sverige kommer att bidra med en väldigt välutbil- dad underrättelsepluton om högst 45 personer. Re- geringen och utskottet anser att denna underrättelse- pluton är väl avvägd och att den kan göra en god insats i Afghanistan. Denna pluton består enbart av yrkesofficerare. Inga värnpliktiga kommer att ingå i plutonen. Det kan inte nog understrykas att Afghanistans befolkning har ett oerhört stort behov av humanitärt bistånd. Möjligheterna att genomföra ett långsiktigt bistånd och ett långsiktigt återuppbyggnadsarbete i Afghanistan hänger på hur säkerheten i landet kan garanteras. Den internationella säkerhetsstyrkan har till upp- gift att upprätthålla säkerheten i Kabul och dess om- givningar för att ge interimsadministrationen och den politiska framtiden i Afghanistan en rimlig chans att utvecklas i en demokratisk riktning. Denna säkerhets- styrka kommer i det långa loppet att leda till att det humanitära biståndet och det återuppbyggnadsarbete som måste till i Afghanistan kan garanteras. Utskottet finner det naturligt att Sverige bidrar med trupp i denna av FN bemyndigade säkerhetsstyr- ka. Det ligger väl i linje med svensk utrikes- och säkerhetspolitik och våra traditioner att stödja FN- resolutioner och de fredsfrämjande insatser som sker i världen på FN-mandat. Som tragiska erfarenheter har visat kan inte för- luster av människoliv i samband med fredsfrämjande verksamhet uteslutas. Därför går våra tankar i dag till de soldater och deras familjer som är beredda att göra en insats för internationell fred och säkerhet. Vi ut- trycker i dag en önskan om att ingenting allvarligt eller tragiskt ska hända någon i denna internationella säkerhetsstyrka. Utskottet föreslår, herr talman, mot bakgrund av det anförda att riksdagen ger regeringen bemyndigan- de att ställa en väpnad svensk styrka till en multina- tionell säkerhetsstyrkas förfogande i Afghanistan under högst sex månader för att bistå den afghanska interimsmyndigheten med att upprätthålla säkerheten i Kabul med omgivande områden i syfte att interims- myndigheten och FN:s personal ska kunna verka under säkra förhållanden.
Göran Lennmarker (M)
Anf. 2 Göran Lennmarker (M)
Herr talman! Vi har att behandla ett mycket vik- tigt ärende, nämligen Sveriges bidrag till den styrka som nu sätts upp i Afghanistan för att bidra till den process av fred och utveckling som förhoppningsvis nu påbörjas i Afghanistan. Som ordföranden i ut- skottet redogjorde för finns det en lång och tragisk sen historia i Afghanistan. Jag ska inte gå in på detta. Jag vill bara erinra om att det kanske värsta av allt var Sovjets invasion i juli 1979. Under ett kvartssekel har landet haft oroligheter, krig och förtryck. Det första steget för att bygga utveckling och även demokrati i landet är naturligtvis att etablera säkerhet. Därför upprättas denna International Security Assis- tance Force, ISAF - en ny förkortning som vi har att lära oss bland alla andra förkortningar i det interna- tionella fredsarbetet. Den ska etablera säkerhet i Ka- bul med omgivande områden. Det är britterna som har fått ansvaret för att leda denna styrka, och britterna har också bett Sverige att bidra till den med ett litet högt specialiserat förband, för övrigt ett förband som britterna har haft erfarenhet av att samarbeta med från Kosovo. Det är hedrande för Sverige att ha fått den förfrågan. Det är viktigt att framhålla att det är ett riskabelt uppdrag. Det är därför också viktigt för riksdagen att besinna sitt ansvar när vi fattar den här typen av be- slut. Det är en riskabel miljö i Kabul med omgivning- ar. Det finns minor och hög kriminalitet, vilket är naturligt i ett land som har en ohygglig fattigdom och instablitet. Det finns en betydande risk för att fredsprocessen inte går som vi hoppas utan att det blir ett återfall i krig och strider mellan olika fraktioner. Det gör att det är en betydande risk förenat med att ställa upp i ett sådant uppdrag. Vi ska därför vara tacksamma för dem som är beredda att ställa upp med ett betydande personligt risktagande för att hjälpa till i en viktig process. Herr talman! Med det vill jag yrka bifall till för- slaget i utrikesutskottets betänkande. Jag vill återigen understryka hur viktigt det är. Från moderat håll har vi också bifogat ett särskilt yttrande. Det har inte så mycket relevans i just den här beslutssituationen. Vi påpekar allmänt sett att det vore bra om vi hade en bättre finansieringsordning för fredsfrämjande insatser. Det bör ligga i utgiftsområde 7 så att man inte ska hamna i svårigheter när man ska finansiera hastigt uppkomna uppdrag. Det är naturligt för sådana uppdrag. Herr talman! Låt mig också göra en avslutande re- flexion. Sverige måste skaffa sig en större kapacitet för fredsfrämjande insatser. Vi har något dalat i våra ambitioner. Det märks när man talar i FN och på andra håll att man förväntar sig mer av Sverige. När tidskriften The Economist nyligen gjorde en reflexion över fredsfrämjande räknade man upp Fin- land, Norge och Danmark som länder med avancerad kapacitet, men Sverige som ligger mittemellan de tre länderna nämndes inte. Från moderat håll menar vi att vi måste ha en större ambition vad gäller Sveriges kapacitet att delta i fredsfrämjande operationer. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut- skottets förslag i betänkandet.
Berit Jóhannesson (V)
Anf. 3 Berit Jóhannesson (V)
Herr talman! Frågan som riksdagen i dag ska ta ställning till är regeringens förslag om ett svenskt deltagande i en internationell styrka i Afghanistan. Det är grundat på ett FN-mandat i enlighet med ka- pitel 7. Det är alltså ett uppdrag där man också får använda våldsmetoder om behov uppkommer. Av styrkans totalt 5 000 man utgör Sveriges del högst 45 man, en underrättelsepluton med spanings- uppgifter, under högst 6 månader. Styrkan ska hjälpa till att bevara säkerheten i Kabul under den interi- madministration som beslöts i Bonnavtalet. Kabul måste upplevas och vara militärt neutralt för både denna administrations skull och framför allt för invå- narna i staden och dess omgivningar. Att trygga säkerheten är grunden för utvecklingen framåt, för normalisering och återuppbyggnad. Det är nödvändiga åtgärder att i det akuta skedet se till att humanitärt bistånd kan komma in i landet och säker- ställa att det kommer till rätt personer. Vänsterpartiet instämmer i de åtgärder som föreslås i propositionen. Men vi har framfört synpunkter i ett särskilt yttrande om den historiebeskrivning som regeringen redovisar i propositionen. Jag återkommer till det. Den humanitära situationen är och har länge varit katastrofal. Under de 20 år som Afghanistan befunnit sig i krig med Sovjetunionen eller i det inbördeskrig som följt har 340 människor om dagen, eller 14 per- soner i timmen, eller en människa var femte minut dött till följd av krig och svält. I krigets spår har följt desperation och laglöshet. Bombningarna av landet har ytterligare förvärrat situationen. Den infrastruktur som trots allt funnits är nu ödelagd. Än fler civila offer har krävts, och än fler flyktingar har nu lagts till de miljontals som redan tidigare tvingats bort från sina hembyar och städer. Flyktingskaran motsvarar i dag Danmarks befolkning. Hälften är internflyktingar, och hälften finns utanför landets gränser. De flesta afghaner saknar i dag den mest primära tryggheten och säkerheten. Till detta kommer befarade spänningar mellan olika krigsherrar i den s.k. Norra alliansen. Folket i Afghanistan har inga goda erfarenheter av dessa her- rar. Förra gången dessa styrde i Afghanistan var det ett fullkomligt laglöst land där godtycke och terror bredde ut sig. Herr talman! Nu till synpunkter på framför allt re- dogörelsen som regeringen gör över den historiska utvecklingen i Afghanistan. Vi har förståelse för att det varit en snabb handläggning under tidspress. Det är naturligt att detta leder till skrivningar som blir väl kortfattade och summariska. Det kan vi ha överseen- de med. Men beskrivningen av bakgrunden till ut- vecklingen i Afghanistan får inte stå oemotsagd. Regeringen tar inte med ett ord upp världssam- fundets försumlighet och USA:s stöd till talibanregi- men efter den sovjetiska reträtten. Detta är minst sagt uppseendeväckande. Talibanerna utrustades av USA, erhöll politiskt och militärt stöd av USA, och taliba- nerna segrade i inbördeskriget mycket tack vare detta stöd. Men denna del av Afghanistans historia har helt uteslutits av regeringen. Vänsterpartiet motionerade om förhållandena i Afghanistan och om det utländska stödet till taliban- regimen för två år sedan. Särskilt betonade vi kvinno- förtrycket i Afghanistan. Vi menade att Sverige borde ta upp frågan i Förenta nationerna om ett stopp för bl.a. krigsmaterielexport till de stridande parterna och deras bundsförvanter samt att USA måste ta sitt an- svar för den situation som uppstått i Afghanistan och som man har medverkat till. Vi ansåg att världssamfundet måste ta krafttag för att bekämpa kvinnoförtrycket i landet. Men det var först efter terrorattackerna mot World Trade Center och Pentagon som världen uppmärksammade situa- tionen i Afghanistan. Dessa långvariga försummelser från omvärlden måste beskrivas för att den nuvarande situationen i landet ska bli begriplig. Nu krävs det ett målmedvetet och långsiktigt upp- byggnadsarbete. I detta uppbyggnadsskede är det oerhört viktigt och nödvändigt att ta kvinnors behov på allvar och också inkludera kvinnorna själva i detta arbete. I slutdokumentet från FN:s kvinnokonferens i Beijing fastställdes det bl.a.: Om kvinnor ska spela en jämställd roll vid upprättandet och bevarandet av fred måste de få mer politisk och ekonomisk makt och vara tillräckligt representerade på alla nivåer inom beslutsfattandet. Utskottet har också påtalat genderperspektivet och uttalar bl.a. att genderfrågorna ska in i konfliktföre- byggande och konflikthanterande arbete. Det är bra. Ett enigt utskott har ställt sig bakom skrivningarna. Nu ligger det ett ansvar på regeringen att i alla situa- tioner leva upp till detta. Därför bör regeringen skapa förutsättningar för kvinnors aktiva deltagande i kon- flikthantering före, under och efter en konflikt När en väpnad konflikt övergått i en uppbygg- nadsfas osynliggörs ofta kvinnors och barns behov. Därför ska man konsekvent analysera konflikter och återuppbyggnaden efter krig ur ett könsperspektiv för att på så sätt kunna finna mer effektiva och verksam- ma metoder för konfliktlösningar som kan skapa förutsättningar för en varaktig fred. Det är vad Af- ghanistans befolkning behöver. I alla länder där FN deltagit med trupp vet vi att i dess spår har följt prostitution, korruption m.m. Nu är det oerhört betydelsefullt att i den förestående situa- tionen följa utvecklingen på detta plan och motverka dessa tendenser. I enlighet med detta bör regeringen verka för att engagemanget i Afghanistan genomsyras av ett jämställdhetsperspektiv. Herr talman! För att den humanitära hjälpen ska fungera effektivt krävs således under en övergångstid någon form av ordningsmakt som kan svara för hjälptransporter och människors säkerhet. En interna- tionell styrka med FN-mandat är enda möjliga aktö- ren i detta syfte. Vänsterpartiet anser därför att det är motiverat att även Sverige deltar i detta uppdrag. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till ut- skottets förslag i betänkandet Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka i Afghanistan.
Lars Ångström (Mp)
Anf. 4 Lars Ångström (Mp)
Herr talman! Ärade ledamöter i kammaren! Pro- tokollsläsare! Afghanistan är världens fattigaste, världens mest minerade och förmodligen också värl- dens mest sönderbombade land. Det afghanska folket har lidit under en lång sovjetisk ockupation under en stor del av 80-talet, har lidit under olika terrorvälden och nu de senaste sex åren lidit under den talibanska terrorregimen. Behoven för det afghanska folket är i dag enorma: behoven av medicin och läkarvård, be- hoven av skolor och utbildning, behoven av att hela befolkningen garanteras de mänskliga rättigheterna, behovet av ett fungerande rättsväsende, behovet av civil fungerande infrastruktur, behovet av demokra- tiska institutioner. Förutsättningarna för en långsiktig utveckling och ett tillgodogörande av de här behoven är naturligtvis säkerhet för den interimsregering som har tillsatts i Kabul. Det är på grund av detta som man i FN- resolutioner har sagt sig stödja en multinationell styr- ka med syfte just att skydda den nya regeringen i Kabul. Det är ett bra initiativ som Miljöpartiet stöder, och det är bra också att Sverige bidrar till denna styr- ka för att garantera den civila regeringens säkerhet som ett första steg för att tillgodose de behov som det afghanska folket har. Det som däremot inte är bra är att när Sverige medverkar till att skapa stabilitet, säkerhet och fred i ett av de oroliga hörnen i den här regionen, den kan- ske mest instabila region som finns just nu, så agerar vi i motsatt riktning en kort bit därifrån i samma regi- on, när vi trots den pågående konflikten mellan Indi- en och Pakistan fortsätter att kontinuerligt leverera ammunition och reservdelar. Andra länder gör stora ansträngningar för att den här konflikten mellan Indi- en och Pakistan i samma region ska dämpas. Sveriges bidrag är att aktivt stödja den ena parten med krigs- materiel, vilket är en förutsättning för att konflikten ska kunna fortgå. Det här, herr talman, är inte en bra politik. Det minskar trovärdigheten i Sveriges age- rande för fred och säkerhet i den här regionen när man agerar i motsatt riktning i samma region. Jag tycker också att det är viktigt att se den inter- nationella styrkan och Sveriges bidrag i den som ett kvitto på att vi faktiskt har misslyckats från det inter- nationella samfundet. Vi har misslyckats med att förebygga terrorism. Vi har misslyckats med före- bygga väpnade konflikter. Det här är ett av resultaten av ett ganska kompakt ointresse för det afghanska folkets behov efter den sovjetiska ockupationen. Väldigt lite engagemang har riktats mot Afghanistan, och det har ju utgjort förutsättningarna för både den terror som talibanregimen har utövat och att Afghani- stan som territorium har kunnat bli tillhåll för terror- organisationer i den omfattning som vi nu har sett, och vad det sedan har lett till. Det är viktigt att ta de här kvittona på misslyckan- de som vi har fått de senaste decennierna, inte bara i Afghanistan utan också i vår egen världsdel nere på Balkan, som en uppmaning åt oss att forma såväl utrikes- som säkerhetspolitik i en vidare bemärkelse till att mer fokusera på förebyggande arbete. Att före- bygga terrorism och att förebygga konflikter så att de inte kan leda till väpnade konflikter och så att de inte kan leda till terrororganisationer som kan hota natio- ner över hela klotet: det måste vara uppgiften för våra länders säkerhetspolitik. Tillåt mig, herr talman, att göra reflexionen att uppvaknandet för många riksdagspartier här tycks ha kommit väldigt sent. Var fanns kritiken mot t.ex. det amerikanska stödet till talibanregimen? De som i dag applåderat USA:s agerande: Varför sade de ingenting när man gav stöd till talibanerna? Talibanerna har aldrig varit demokrater och har aldrig försökt skydda det afghanska folket och garantera det mänskliga rättigheter. På samma sätt: Var fanns kritiken mot stödet till Saddam Hussein under 80-talet? Det var ju faktiskt västvärldens beväpning av Saddam Hussein som gjorde Irak till den fruktade stat som det blev och som var förutsättningen för det angreppskrig som Irak startade. Var fanns kritiken före detta? Det var inte bara så att vi i västvärlden misslyckades med att före- bygga det som sedan hände, utan det var faktiskt så att vi alla på olika sätt var medskyldiga till den ut- veckling vi såg, och det här, herr talman, är inte en bra politik - det är en kontraproduktiv politik. På samma sätt tycker jag också att det finns an- ledning till självrannsakan när vi ser hur svenska riksdagspartier låtit svensk krigsmaterielexport ske till de diktaturer som öppet stödde talibanregimen. Var fanns kritiken mot export av svensk krigsmateriel till Bahrain och till Pakistan, två av de regeringar som öppet har stött den talibanska terrorregimen? Den var väldigt svår att höra, herr talman. Det är först efter det att det har gått käpprätt åt skogen som kritiken har så att säga uttryckts, eller kanske ännu mer korrekt iakttaget: Det är först efter att USA har svängt som vi också från svensk sida har hört kritik och tycks ha glömt bort vårt eget agerande tidigare. Det här, herr talman, tycker jag måste leda till en förändring. Vi har en inkonsistent utrikespolitik från svensk sida, där den ena handen motverkar vad den andra sedan kommer att göra. Det här är inte bra för svensk trovärdighet, men det är naturligtvis inte heller bra för de människor som drabbas. I det här fallet har det afghanska folket drabbats men också indirekt civila oskyldiga i USA. Med de här orden, herr talman, vill jag bara be- kräfta att Miljöpartiet också står bakom det svenska bidraget till den här multinationella styrkan och rikta en uppmaning åt oss alla att försöka bidra till en mer konsistent svensk säkerhetspolitik.
Karin Wegestål (S)
Anf. 5 Karin Wegestål (S)
Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet om svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka i Afghanistan. Sverige har alltsedan FN bildades ställt upp i in- ternationella FN-insatser. Sverige har också varit medvetet om vilken stor betydelse FN har för små nationers säkerhet och till fullo skött sina åtaganden gentemot FN. Sveriges insatser i FN har ett starkt stöd i befolkningen, och det är viktigt att detta stöd består. De svenska soldaterna är goda ambassadörer för Sverige och ger tillbaka till det svenska folket en bättre bild av situationen i det aktuella landet än vad som annars står till buds. Dagens riksdagsbeslut är nödvändigt för att re- geringen ska kunna sända en militär trupp till Afgha- nistan på FN-uppdrag där säkerhetsrådet hänvisar till § 7 i FN-stadgan, som innebär att styrkan tillåts an- vända tvångsmedel om så behövs för att utföra de uppgifter som världssamfundet ålägger den. Jag ställer mig bakom förslaget och texten i be- tänkandet, men jag vill gärna ta upp en del av det som uteslutits, t.ex. USA:s bombningar av Afghanistan under snart fyra månader, att krigets konsekvenser förtigs - jag menar då bombkriget mot Afghanistan - och att Genèvekonventionen åsidosätts. Propositionens beskrivning av läget i Afghanistan börjar med: "Tidigare försök att sätta stopp för tjugo år av väpnade konflikter i Afghanistan har misslyck- ats. För första gången uppträder nu världssamfundet samlat i ansträngningarna att åstadkomma fred i Af- ghanistan." Detta tas upp också i betänkandet. Ingen- stans i underlaget nämns det fattiga afghanska folkets lidanden när USA under mer än tre månader, från den 7 oktober 2001, bombat och fortfarande bombar Af- ghanistan. USA, som tidigare två gånger i kraft av sin ställ- ning som världens enda supermakt tagit över FN:s säkerhetsråds våldsmonopol och beslutat om militära interventioner i suveräna stater, hade nu insett opini- onsvärdet av säkerhetsrådets stöd, som de fick i re- solutionen 1373 av den 28 september 2001. Det gäll- de möjligheten till självförsvar efter terroraktionerna mot New York och Washington den 11 september och att man skulle kunna bomba Afghanistan för att utrota terrorismen. Det är någonting som är ganska fåfängt eftersom den bevisligen är spridd över stora delar av världen. Självförsvar angavs av FN kräva proportionalitet och att civila offer i möjligaste mån skulle undvikas. När USA, världens enda militära supermakt, bombar det redan under decennier av inbördeskrig och stor- maktsinblandning svårt härjade Afghanistan är det svårt att se någon proportionalitet i det. Ingen vet hur många civila som har dödats och skadats eller frusit och svultit ihjäl sedan bombning- arna började den 7 oktober. Innan USA blockerade all direkt medieinformation fick vi på TV se dödade barn i blodiga bylten, raserade hus och familjer med hus- djur på flykt när de sökte skydd på bara marken under en fladdrande tältduk. I Sverige byttes stödet, som den 10 oktober var 65 % för bombningarna, mot dess raka motsats. Den 12 december var nämligen 65 % av svenskarna emot bombningarna, lika många som tidigare hade varit för dem. Och bara 26 %, så många som var emot bombningarna vid den första undersök- ningen, var för dem vid den andra undersökningen. Så det är tydligt att man tjänar på att strypa informa- tionen när man märker åt vilket håll det positiva och negativa går. Enligt propositionen finns det en miljon intern- flyktingar i Afghanistan, och i länderna runtomkring befinner sig en femtedel av Afghanistans befolkning på flykt. Sex miljoner afghaner, av en befolkning på drygt 20 miljoner, befinner sig i en nödsituation med mycket lite eller ingen mat för dagen. Humanitärt bistånd kommer att vara nödvändigt i Afghanistan under överskådlig tid, parallellt med återuppbyggnad och rehabilitering. Strider pågår eller blossar upp här och var. Transporter rånas på osäkra vägar. De svåra miljöskador som är följden av de massiva bombning- arna kommer att, när det gäller luft mark och grund- vatten, förvärra den redan svåra hälsosituationen och för lång tid omöjliggöra livsviktig, inhemsk livsme- delsproduktion. Grannlandet Pakistan har bett USA att sluta med de alltmer ifrågasatta bombningarna, men det finns inget som tyder på att USA tänker sluta bomba. Kun- skap om den aktuella situationen i Afghanistan är av yttersta vikt när riksdagen nu ska fatta beslut om att skicka svenska soldater till denna miljö. USA ska nu tillsammans med FN åstadkomma fred i Afghanistan. USA har eliminerat de styrande talibanerna, som tidigare var deras allierade i kriget mot Ryssland. Genom förhandlingar i Bonn har ett avtal slutits som ska reglera Afghanistans politiska framtid. Den nya administrationen ska inrättas i Ka- bul, vars säkerhet man måste kunna garantera. Det är i Kabul med omgivning som den svenska styrkan ska svara för säkerheten. Den kan inte ges utökade upp- gifter utan beslut av den svenska Försvarsmakten. Eftersom styrkan kommer att stå under brittisk led- ning och britterna är krigförande part i Afghanistan och står för samordningen med de pågående ameri- kanska aktionerna, dvs. bombningarna, är förbehållet mycket viktigt. De gångna månaderna har ett stort antal afghaner som misstänks ha samband med al-Qaida dödats eller tillfångatagits. Inte ens i Europa - inte heller i Sverige - behövs det längre som bekant bevis för sådana misstankar. I Afghanistan har USA:s utrikesminister dessutom bestämt att dessa krigsfångar ska kallas olagliga krigare och kunna undantas från Genèvekon- ventionens krav på human behandling av krigsfångar. Många av oss har på TV sett skräcken i ögonen på de tillfångatagna soldatpojkarna, som visste att de, när kameran hade vänts bort, skulle bli ihjälslagna av krigarna från den rivaliserande norra alliansen, som nu är USA:s nya partner. Jag såg när fångarna på fortet sprang nedför sluttningen med flaxande kafta- ner som skadeskjutna fåglar, hur de sköts i ryggen och stöp i sanden som döda kråkor. Hundratals fångar har redan sänts till den amerikanska Guantanamoba- sen på Kuba i små metallburar som påminner om de djurtransporter som vi vill förbjuda. Det skulle inte kännas bra om den svenska styrkan skulle tvingas delta i denna hantering. Därför är de tydliga begräns- ningarna av den svenska truppens uppgifter så vikti- ga. Kammaren biföll utskottets förslag att ärendet fick avgöras efter endast en bordläggning.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2002-01-18
Förslagspunkter: 1, Acklamationer: 1

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Svenskt deltagande i en säkerhetsstyrka i Afghanistan

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

    Utskottets förslag:
    Riksdagen bifaller proposition 2001/02:60 och bemyndigar regeringen att ställa en väpnad styrka om högst 45 personer till förfogande under högst sex månader som ett svenskt bidrag till en multinationell säkerhetsstyrka i Afghanistan auktoriserad av Förenta nationerna. Stockholm den 16 januari 2002 På sammansatta utrikes- och försvarsutskottets vägnar Urban Ahlin Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Urban Ahlin (s), Henrik Landerholm (m), Christer Skoog (s), Carina Hägg (s), Lars Ohly (v), Holger Gustafsson (kd), Göran Lennmarker (m), Karin Wegestål (s), Olle Lindström (m), Agneta Brendt (s), Berndt Sköldestig (s), Berit Jóhannesson (v), Amanda Agestav (kd), Karin Enström (m), Marianne Andersson (c), Runar Patriksson (fp) och Marianne Samuelsson (mp).

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.