Svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen
Betänkande 2007/08:UFöU3
Var är betänkandet nu?
Betänkandet är färdigbehandlat
- Under beredning
- 2007-11-22
- Avgörande
- 2007-12-19
- Debatt
- 2007-12-19
- Beslut fattades
- 2007-12-19
Hela betänkandet
Beslut i korthet
Svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen (UFöU3)
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen beskrivit arbetet med den nordiska stridsgruppen inför dennes beredskapsperiod den 1 januari - 30 juni 2008. Förutom Sverige bidrar även Estland, Finland, Irland och Norge till stridsgruppen. Riksdagen anser att stridsgruppen är ett viktigt bidrag till FN:s förmåga att agera snabbt och effektivt vid svåra humanitära kriser. Riksdagen avslutar ärendet utan att göra några tillägg.
- Utskottets förslag till beslut
- Skrivelsen läggs till handlingarna, avslag på motionerna.
- Riksdagens beslut
- Kammaren biföll utskottets förslag.
Ärendets gång
Förslag, Genomförd
Förslaget avser 3 motioner.
Från ledamöterna
- Motion 2007/08:Fö261 av Anders Karlsson m.fl. (S) Försvar samt beredskap mot sårbarhet
- Motion 2007/08:Fö6 av Gunilla Wahlén m.fl. (V) Redogörelse för svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen
- Motion 2007/08:Fö7 av Anders Karlsson m.fl. (S) Redogörelse för svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen
Beredning, Genomförd
Betänkandet kommer beredas 22 november 2007, justerades 6 december 2007 och fick trycklov 7 december 2007.Reservationer: 1
Alla beredningar i utskottet
2007-11-29
Svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen (UFöU3)
Regeringen har i en skrivelse till riksdagen beskrivit arbetet med den nordiska stridsgruppen inför dennes beredskapsperiod den 1 januari - 30 juni 2008. Förutom Sverige bidrar även Estland, Finland, Irland och Norge till stridsgruppen. Det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet anser att stridsgruppen är ett viktigt bidrag till FN:s förmåga att agera snabbt och effektivt vid svåra humanitära kriser. Utskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra några tillägg.
Debatt, Genomförd
Information kommer.
Debatt om förslag 2007/08:UFöU3
Webb-tv: Svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen
Dokument från debatten
Protokoll från debatten
Anf. 90 Rolf Gunnarsson (M)
Herr talman! Jag har äran att vara ordförande i det sammansatta utrikes- och försvarsutskottet, som i dag står bakom betänkandet om svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen. Jag ska därför presentera ärendet inför debatten här i dag.
Först av allt: Rubriken kan låta krigisk, om jag får uttrycka det så, men ordet "stridsgrupp" är en militär term som vanligtvis avser ett infanteri eller en pansarbataljon förstärkt med vissa stödförband. Jag säger detta som en förklaring till ordet "stridsgrupp", ett ord som man självklart kan reagera på.
Herr talman! Den 1 januari 2008 inleds beredskapsperioden för den nordiska snabbinsatsstyrkan, kallad NBG - Nordic Battle Group.
Det har gått tre och ett halvt år sedan Sverige tog på sig det sammanhållande ledningsansvaret för en av de då beslutade framtida europeiska snabbinsatsstyrkorna. Denna nordiska styrka ska jämsides med en motsvarande spansk styrka stå i beredskap för att med kort varsel kunna sättas in under första halvåret 2008.
I den nordiska stridsgruppen ingår förutom Sverige också Estland, Finland, Irland och Norge med olika bidrag i stridsgruppen. I den av Spanien ledda gruppen ingår också bidrag från Frankrike, Portugal och Tyskland.
Det sammansatta utskottet konstaterar i sitt betänkande att den nordiska stridsgruppen
kan
, om det folkrättsliga mandatet så medger, komma att använda våld utöver fredsbevarande styrkors rätt till självförsvar.
I betänkandet står det: "Under sådana förhållanden kommer riksdagens medgivande att krävas för ett svenskt deltagande med en väpnad styrka i stridsgruppen."
Utskottet noterar att det kan komma att krävas snabba nationella beslut om det blir aktuellt.
Vilka scenarier kan det då komma att finnas för NBG? I regeringens skrivelse till riksdagen beskrivs fyra olika scenarier, nämligen
1. stöd till humanitära operationer,
2. evakueringsoperationer i en fientlig miljö,
3. konfliktförebyggande operationer inklusive avväpning och embargo och
4. separation av parter med våld, krishantering, fredsskapande operationer och säkrandet av underhållslinjer.
I den nordiska styrkan ingår 2 850 personer. Sverige bidrar med 2 350, Estland med 50, Finland med 220, Irland med 80 och Norge med 150 personer.
Sex av riksdagens sju partier står bakom betänkandet.
Herr talman! Avslutningsvis: I början av december hade vi, för att vara exakt, 827 svenska
kvinnor
och
män
tjänstgörande inom olika försvarsuppdrag världen över, nämligen i Kosovo, Afghanistan och Bosnien samt på ytterligare drygt tio platser.
Jag vill passa på att sända ett stort tack och en julhälsning till alla dessa liksom till alla dem som är på väg ut i världen på olika uppdrag. Jag vill också tacka och säga god jul till övriga - till de båda kanslier som det sammansatta utskottet har under sig och till övriga kolleger och andra i riksdagen.
Anf. 91 Gunilla Wahlén (V)
Herr talman! Regeringen har i en skrivelse till riksdagen lämnat en redogörelse för det svenska deltagandet i EU:s
battle group
-koncept. Skrivelsen ger en synnerligen kort historisk exposé över uppgiften för
battle groups
- vilka som deltar och hur beslutsfattandet ska gå till.
En krishanteringsoperation ska ledas av EU. De ska verka utanför EU:s territorium, påbörja en insats inom tio dagar och kunna stanna i 30 dagar, med förlängning i 120 dagar.
Beslutsordningen i de olika medlemsländerna avseende den nordiska stridsstyrkan - i Finland, Norge, Estland och Irland - ser olika ut. Men här i Sverige krävs det ett beslut av riksdagen innan stridsstyrkan kan sättas in.
De är i beredskap från den 1 januari 2008 och kan inte åka ut efter den 30 juni 2008. Den 1 juli tar Frankrike och Storbritannien över beredskapen, och Nordic Battle Group avvecklas.
Herr talman! Den nordiska stridsgruppen, det allra senaste tillskottet i Sveriges nya försvarsstrategi, är ett resultat av några års militärstrategiskt tänkande inom EU-familjen och ett komplement till de 27 medlemsstaternas egen militära förmåga, de 21 europeiska Natoländernas egen militära kapacitet och andra militära insatser som Europa kan göra exempelvis via FN.
Av skrivelsen framgår bland annat att kostnaden för detta drygt ettåriga projekt kan bli mellan ½ miljard och upp till 1 ½ miljard om gruppen går ut i tjänst.
Under hösten har det varit en nyttig och välkommen debatt om soldaternas utrustning, utbildning och förberedelse. Den debatten har medfört en öppenhet och också en information som var nödvändig som ett komplement till regeringens skrivelse.
Ja, nu ligger stridsgruppen klar - guldägget som är färdigt att kläckas - redo att parallellt med sin spanska tvilling ge sig ut i verkligheten samt övad och befunnen godkänd med spets.
Nu har även populärversionen kommit med information om Nordic Battle Group i tidskriften Insats & Försvar, nr 3. På s. 12 och 13 finns en lättläst sammanfattning av hela regeringsskrivelsen. Här får vi reda på att utrustningen är av världsklass, att de i gruppen är beredda på allt och att Nordic Battle Group ska återställa lag och ordning i landet x. Det står också om hur de ska ge sig ut i världen. Den flygande kapaciteten är som en flygande Finlandsfärja. Så står det i tidskriften.
Det finns också pedagogiska skisser över soldatens utrustning och en beskrivning av NBG-soldaten -
en man
på 26 år. 95 procent av hela styrkan är män!
Varken i regeringens skrivelse eller i tidskriften finns det någon som helst analys av varför Försvarsmakten misslyckats med att rekrytera kvinnor. Det står ingenting om resolution 1325 eller om kvinnor, fred och säkerhet.
I resolution 1325 understryks betydelsen av att fler kvinnor involveras i konfliktförebyggande arbete - just en del av de uppgifter som den nordiska stridsgruppen ska kunna lösa.
Sverige har mycket aktivt deltagit i EU-projektet Gender Force som just handlar om att öka kvaliteten på det internationella arbetet genom att öka deltagandet av kvinnor. I det svenska försvarets värdegrund har kvinnors deltagande i krishantering och fredsskapande arbete en given plats.
Den nordiska stridsgruppen ska vara först på plats i länder där kvinnors värde är lågt och där kvinnors utsatthet för sexuell förnedring, våldtäkter, kan vara eller är en del av den militära strategin. Kvinnor och deras barn angrips när de är som mest oskyddade - när de ska hämta ved eller vatten till sin familj. Gruppen kommer till områden där civilt och humanitärt stöd inte finns på plats på grund av högriskläget.
Den svenska truppen kommer att stå ansikte mot ansikte i en situation som den aldrig tidigare mött. Många kvinnor i krigs- och krishärjade områden har mycket låg tilltro till manliga soldater, poliser och makthavare. Förmågan att möta dessa utsatta kvinnors behov ökar om det är kvinnliga soldater som har makt och befogenhet att skydda dem.
Varför har inte Försvarsmakten tagit chansen att bygga upp en styrka som lever upp till resolution 1325, nu när man fick bygga en organisation från grunden? Nu hade de chansen att anställa och utbilda fler kvinnor som kan göra internationella fredsbevarande insatser även efter 2008.
Varför har man inte gjort en analys och på allvar funderat över hur denna brist på kvalitet ska åtgärdas?
Herr talman! Stridsgruppen är klar - guldägget ska kläckas. Nu vet vi att det är en tupp, en man, ett lejon med de allra bästa förutsättningar, så viktig att man måste tillverka ett emblem, helt unikt och framtaget med stor möda och många förhandlingar mellan medlemsländernas beslutande män. Tuppen som symbol är nog upptagen av tvillingen från Spanien, så det fick bli ett kastrerat lejon utan stjärnor. Det är lite fegt, eftersom 95 procent av innehållet är just manligt. Jag undrar helt stilla: Vad har det kostat att ta fram detta nya vapen och emblem? Men det kommer nog att framgå av den redovisning som vi kommer att få nästa år när hela projektet är avslutat och utvärderat.
NBG-styrkepaketet och hela
battle group-
konceptet är helt felkonstruerat och ineffektivt enligt Vänsterpartiets mening. De motsvarar inte de behov som finns. Ingen
battle group
har någonsin tjänstgjort under de år de funnits. De är inte byggda för insatser som efterfrågas i exempelvis Darfur och Tchad.
Hur ska en skräddarsydd insats kunna tjänstgöra i landet x i en till fyra månader om man inte nu vet vilket land man ska till? Hur ska man få fram resurser till humanitära och stabiliserande insatser inom några få korta månader, på kanske 20 eller 30 dagar, när hela stridsgruppen snabbt måste bege sig hem igen enligt regelboken?
Vad har Sverige för ansvar för att humanitära och civila återuppbyggnadsinsatser genomförs i den nordiska stridsstyrkans spår? Sverige bör inte ställa upp på en ny period 2011.
Herr talman! FN och freds- och säkerhetsfrämjande insatser från olika länder i världen behöver stor flexibilitet, med styrkor som är sammansatta för just de behov som finns i ett specifikt konflikt- och krisområde.
Jag och Vänsterpartiet anser att Sverige ska ha ett militärt försvar som är alliansfritt, ett försvar som är jämställt, ett försvar som utbildas för såväl fred, säkerhet och suveränitet i vårt eget land som att även fortsättningsvis medverka i fredsbevarande och konfliktlösande insatser i andra länder.
Avslutningsvis: De soldater och övrig personal som finns i olika insatser i världen gör en ovärderlig insats för fred och säkerhet. De och deras närstående är väl värda uppskattning och en särskild tanke så här inför stundande jul- och nyårshelger.
Jag yrkar bifall till reservationen från Vänsterpartiet.
Anf. 92 Åsa Lindestam (S)
Herr talman! Jag instämmer i det som sägs i det betänkande som vi nu debatterar. Vi var några som var och tittade på när den här styrkan gjorde sin slutövning, en kall dag i slutet av november, har jag för mig att det var. Vi tittade på kirurgi, samband och ledning. Vi såg en oerhörd styrka i de killar, framför allt, men även tjejer som var där. De var så stolta över det uppdrag de hade haft. De hoppas verkligen att få komma ut. Vi får se om det blir av.
Det är en lång historia bakom det som ligger framför oss nu. EU:s krishantering har funnits i många år och startade kanske direkt efter det kalla kriget och i och med Peterbergsuppgifterna från 1992 när vi såg att vi inte var så vassa i Europa, att vi inte riktigt klarar av det. Jag tänker på Bosnien och Kosovo. Då började vi förstå att vi måste göra någonting mer.
Vi vet att Anna Lindh var en av föregångarna i det här ärendet som drog i trådarna och ville få till stånd någonting. Men vi måste komma ihåg att detta är mellanstatligt. EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik hanterar vi tillsammans i EU, men om vi skickar en styrka någonstans bestämmer vi det i den här kammaren. Ingen annan gör det.
Det är alltså en mekaniserad bataljon med massor med människor, särskilt från Sverige - det har vi redan hört. Förutom den här bataljonen har man alltså ett stort stöd av indirekt eld av luftvärn, av flygspaning, flygunderstöd och flygbasförband.
Det här har vi tittat en hel del på. Det är inte säkert att hela styrkan kommer att åka ut, utan kanske delar av den.
Materialet har också tagits fram speciellt för den här styrkan. Det har krävt lite annat än vad vi är vana vid, transportbarhet framför allt. Det måste gå lätt att åka långt. Men också miljön har varit viktig och beredskapstiden, absolut. Sverige är
framework nation,
vi är alltså ansvariga. Det betyder att vi får ta på oss väldigt mycket mer än andra.
När det gäller den militäriska termen väljer jag just ordet snabbinsatsstyrka. Jag tycker att det är mycket bättre. Snabbinsatsstyrka betyder att man initialt ska kunna åka ut med minsta effektiva styrka och vara trovärdig. Man ska kunna åka snabbt, som jag redan har sagt, men också utgöra ett sammansatt styrkebidrag och kunna vara självständig i det man utför.
Styrkan har fyra uppgifter som vi också har hört. En är humanitär. Man ska kunna bistå med katastrofhjälp, stöd vid flyktingkatastrofer och sådant. Det är därför jag vill välja ordet snabbinsatsstyrka i stället. Det är kanske här vi ska lägga kraften.
Man ska också kunna hjälpa till med evakuering, även i fientlig miljö förstås, men vara fredsbevarande, konfliktförebyggande med preventiva insatser - alltså en avväpning. Men det stora är separation av parter med våld, alltså fredsframtvingande. Det är här vi bestämmer vilket land man i så fall åker till och bedömer hur farligt det skulle kunna vara.
Självklart ligger FN-mandatet i botten, folkrätten. Det kommer vi inte ifrån. EU kommer att besluta vart vi ska åka någonstans. Det är EU:s beslut, men det är vi här som kommer att bestämma om vi verkligen gör det.
600 mil ungefär, på tio dagar på plats, och man ska kunna stanna i 30 dagar utan att få någon mer hjälp än det man åker med. Om man vill vara kvar längre måste man ha ett underhåll på något vis, och då kan man stanna upp till 120 dagar.
Vi behöver lite tid för att ta de här besluten, men det har vi inte. På väldigt kort tid, på några få dagar, ska vi kunna samlas och ta ett beslut om att man ska åka.
Socialdemokraterna har funderat en hel del över det här, och vi ställer oss bakom förslaget. Vi skulle vilja att man i stället även i den här kammaren använde ordet snabbinsatsstyrka. Just för att man snabbt ska vara plats ska det syfta till.
Vi vill ha en analys. Vi vill se vad det här är för någonting. Jag vet också att regeringen har tagit beslut och säger att vi kan åka ut år 2011 på samma sätt. Men det har vi inte tagit här i kammaren än. Därför ska vi verkligen fundera över finansieringen och kanske till och med hur vi ska kunna besätta ytterligare en sådan styrka. Det är nog inte så lätt.
Vi socialdemokrater vill ha fortlöpande återrapportering. Det gäller inte bara medicinsk vård och dylikt utan även transporter, där vi vet att det inte är löst fullt ut, även om det kommer att bli löst. Vi såg i Försvarsberedningens rapport att man väntas återkomma med den militära strategin och vad man ska lägga kraften på.
Vi vill påminna om resolution 1325, som vi har hört redan från Gunilla Wahlén, om kvinnors insatser i utländska missioner. Men vi får heller inte glömma FN:s resolution 1612 om barnsoldater. Jag tror att man vid det här laget har fått information om och utbildning i hur man ska hantera det när man i ett skarpt läge möter ett barn med ett stort gevär som siktar. Hur gör man? Hur hanterar man en sådan situation? Det ska våra soldater också ha fått utbildning i.
Det här har gjort att vi har fått ett reformerat försvar som snabbt ska kunna vara på plats. Jag tror att det har varit bra för hela Försvarsmakten att man fått den här styrkan, så jag stöder förslaget.
Anf. 93 Nils Oskar Nilsson (M)
Herr talman! Efter årsskiftet ställs Sverige inför ett av sina största internationella säkerhetspolitiska åtaganden i modern tid. Efter omfattande planering, utbildning och övningsverksamhet aktiveras då Nordic Battle Group, NBG, den insatsstyrka som under första halvåret 2008 ska stå i beredskap för att efter beslut av EU och riksdagen kunna skickas ut på olika former av krishanteringsuppdrag. Som redan är sagt kommer förutom Sverige också Norge, Finland, Estland och Irland att ingå i insatsstyrkan. Men det är Sverige som har ledningsansvaret och bidrar med ca 2 350 av totalt 2 850 soldater.
Den nordiska stridsgruppen kommer att utgöra ett viktigt bidrag till FN:s och det övriga internationella samfundets förmåga att agera snabbt och effektivt vid svåra humanitära kriser i såväl EU:s närområde som på mer avlägsna platser.
Till våren kan det bli aktuellt för NBG att hantera en rad mycket krävande krishanteringsuppdrag. Tänkbara scenarier för stridsstyrkan är till exempel evakueringsoperationer i fientlig miljö, stöd till humanitära insatser, flyktingkatastrofer och insatser som förebygger konflikter som avväpnings-, embargo- och krishanteringsoperationer. Det kan även handla om att utgöra en förstyrka till en större och mer långsiktig insats eller att förstärka en redan pågående FN-operation. Upprättandet av den här stridsgruppen sker i enlighet med 2004 års säkerhets- och försvarspolitiska beslut.
NBG är sammansatt av en kombination av de mest kvalificerade resurser som Sverige kan tillhandahålla såväl personellt som materiellt. Bland stridsgruppens enheter finns ingenjörskompani, jägarpluton, militärpolisförband och underrättelseenhet, artillerilokaliseringsradargrupp, stridsvagnskompani, en korvettdivision och en marin minröjningsdivision samt en stridsflygsdivision och ett transportflygförband.
Sverige stöder solidariskt EU:s upprättande av en civil och militär krishanteringskapacitet, där stridsgruppen utgör en av flera beståndsdelar som ett komplement till unionens diplomatiska, ekonomiska och biståndspolitiska verktyg. Hot mot freden och vår säkerhet avvärjs bäst i gemenskap och samverkan med andra länder.
NBG är en del av ett snabbinsatskoncept inom ramen för EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Vi har hört att inom tio dagar efter beslut om insats ska den första delen av styrkan vara på plats. Men ingen kan med säkerhet säga var, när eller om en insats kommer att bli verklighet.
Huvuddelen av stridsgruppens materiel har levererats. De förseningar som rör leveranser av viss nyinförskaffad materiel har av Försvarsmakten inte bedömts vara gränssättande för flertalet av de uppgifter som stridsgruppen är tänkt att kunna lösa.
En multinationell sjukvårdsresurs under norsk ledning med avancerad kirurgkapacitet finns tillgänglig för den nordiska stridsgruppen.
Planeringen inför att NBG sätts in i beredskap har fungerat som en motor i förändringsarbetet av försvaret. Och det är i större sammanhang som detta som vi får mest ut av att samarbeta och verka internationellt. Vidare är det av värde att vi koncentrerar betydande resurser och värdefull kompetens till de internationella insatser där vi har störst ansvar inom ramen för EU:s försvars- och säkerhetspolitik. Betydelsen av detta för det nationella försvaret kan inte betonas tillräckligt.
En militär krishanteringsoperation med den nordiska stridsgruppen kan vara riskfylld, inte minst med tanke på att insatsen kan vara inte bara fredsbevarande utan också fredsframtvingande. Hotbilden mot den svenska personalen kommer att variera, och det åligger Försvarsmakten att göra en hot- och riskbedömning samt att vidta nödvändiga åtgärder med anledning av dessa bedömningar.
Det är viktigt med en bred politisk och folklig uppslutning kring Sveriges internationella insatser. När vi i Sveriges riksdag fattar beslut om att sända män och kvinnor på mycket riskfyllda uppdrag hade det varit av stort värde, både för dem vi sänder och för deras nära och kära, om samtliga partier i riksdagen hade stått bakom beslutet om den nordiska stridsgruppen. Så är tyvärr inte fallet, och det beklagar jag.
Herr talman! Jag yrkar avslutningsvis bifall till i enlighet med det sammansatta utrikes- och försvarsutskottets förslag till beslut.
Anf. 94 Kerstin Lundgren (C)
Herr talman! Vi kunde i går höra statsministern återrapportera från Lissabon, där det nya fördraget för EU har skrivits under. Det är ett välkommet ställningstagande, och vi kommer så småningom här i riksdagen att få ta ställning också till det fördraget efter den breda remiss som har utlovats. Men det finns i fördraget förutsättningar att göra mer av det som lades fast i Amsterdamfördraget, nämligen att stärka EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och ge EU möjlighet att verkligen inta den roll som många förväntar sig att EU ska ha på den globala arenan. Det finns nämligen väldigt stora förväntningar.
Jag möter ofta, herr talman, när jag är ute både i andra delar av världen och i EU:s närmiljö förväntningar på att EU ska spela roll, att EU ska kunna göra skillnad. I det här fallet handlar det om att EU ska kunna svara mot dessa förväntningar.
Sedan starten 2001, herr talman, har EU haft ca 20 civila och militära operationer i gång. Det handlar då om att utföra det som redan har nämnts, Petersbergsuppgifterna som låter något kryptiskt. Det är ju så många städer och orter som betecknar vad EU:s arbete egentligen handlar om, herr talman. Men det handlar om humanitära insatser, som har nämnts, räddningsinsatser, fredsbevarande insatser samt insatser med stridskrafter för krishantering inklusive fredsskapande insatser.
Vi har kommit överens om att EU behöver i storleksordningen 50 000-60 000 personer som ska kunna rycka ut inom loppet av 60 dagar. Det kräver lite extra. Det har vi märkt när vi har diskuterat frågan om Tchad och hur vi ska kunna komma med där. Det kräver lite extra att ge sig ut och det kräver förberedelser. Här har vi då just dessa
battle groups
som ska kunna göra en sådan insats möjlig. EU ska kunna agera på den internationella arenan och inte lämna till bara till exempel USA eller Nato att göra insatser. Men det bygger på frivillighet, som tidigare har nämnts.
Från svensk sida har vi frivilligt ställt upp. Det är ett gammalt beslut, som har fattats i kammaren 2004/05, som lade ut färdriktningen för oss. Regeringen återrapporterar och informerar riksdagen i den skrivelse som ligger till grund för dagens debatt och utskottets behandling och informerar kammaren tillbaka om hur man har bedrivit arbetet. Och precis som tidigare nämnts visar det just regeringens vilja och intresse av att återrapportera till riksdagen hur arbetet fortskrider.
Vi gör från vår sida ett stort åtagande när vi tar på oss ledarskapet. Och det finns naturligtvis förväntningar på det, förväntningar på att vi ska göra mer av detta och att vi verkligen ska kunna vara aktiva som ledare för den
battle group
som ska stå till förfogande för insatser under det första halvåret 2008.
Vi har sagt, precis som redan framkommit, att det är viktigt att man kan göra det också med den nordiska profilen, herr talman. Där har vi naturligtvis resolution 1325 och barnsoldatsfrågan. Det är viktiga nordiska bidrag. Det är viktigt att man uppmärksammar de frågor som gäller kvinnor och barn. Det gäller också vårt bidrag till den internationella miljön.
Men innan något ska hända måste, som har sagts tidigare, ett suveränt beslut fattas i den här kammaren. Det är vår ordning. Det är inte så att vi i dag trycker på klarsignalen och säger ja eller nej till om man ska delta, utan vi bekräftar bara att vi är nöjda med det som regeringen har vidtagit och hur man har satt Nordic Battle Group i stånd. Detta ser ut att vara gott.
När vi jobbar med militär våldsanvändning är det viktigt med samtycke från mottagande land, som också sägs i vårt betänkande. Det är inte så att vi kliver in och bedriver någon form av offensiv krigföring, utan det handlar om att vi ska göra insatser för fred och säkerhet. Våldsanvändning ska bara förekomma om det mottagande landet accepterar det, om det auktoriseras via FN:s säkerhetsråd, om det handlar om självförsvar eller om det är tillåtet enligt folkrätten. Det finns ett tydligt regelverk i den här delen som vi har att följa.
Jag tycker att vi kammaren har all anledning att vara nöjda med regeringens skrivelse. Jag är också glad över utskottets nästan enhälliga betänkande, herr talman.
Med det vill också jag följa Rolf Gunnarssons exempel och önska talmannen, kansliet, utskottskamraterna och framför allt de som är i tjänst ute i världen för att stärka säkerhet och fred en god jul. Jag hoppas att 2008 blir ett fredligt och fridsammare år så att vi får en positiv utveckling och så att NBG måhända inte behöver träda i tjänst. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.
Anf. 95 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Tidigt våren 2004 började planerna på en snabbinsatsstyrka i EU:s regi att ta en allt fastare form. Efter stöd från Försvarsberedningen under sommaren klubbade riksdagen ett beslut, jag tror att det var den 17 december 2004, att Sverige skulle vara
framework nation
för Nordic Battle Group. När det nu blott återstår dagar till att detta förbands beredskapsperiod ska påbörjas finns det skäl att betrakta den resa som företagits sedan beslutet fattades för tre år sedan.
En märkbar förändring har varit storleken på den här stridsgruppen eller detta förband. Från början handlade det om 1 200-1 500 soldater. Men med ständiga tillägg av nya förmågor till stridsgruppen är det samlade förbandet i dag dubbelt så stort. Det innebär inte att Sverige kommer att skicka i väg 3 000 soldater vid en insats. Vilka förmågor som, utöver stridsgruppens kärna Core battalion, kommer att följa med avgörs av det enskilda uppdragets karaktär.
En annan förändring som har inträffat gäller tyngden på förbandet. Redan från början förutsattes det att Battle Group skulle användas med extremt korta insatstider och över mycket stora avstånd. Eftersom strategisk och taktisk lufttransportkapacitet är trånga sektorer för alla länder valde många andra europeiska nationer lätta fordon. I Sverige föll dock valet först på att organisera ett extremt tungt förband där stridsfordon 90 blev det helt dominerande fordonet, och detta trots att Sverige saknade, och fortfarande saknar, möjlighet att på egen hand lufttransportera fordonet.
Under hand har dock Nordic Battle Group omformats till ett något lättare koncept även om stridsfordon 90 finns kvar på ett av de tre kompanierna i Core battalion. Den här förändringen har, enligt min mening, varit klok även om den sannolikt kunde ha drivits mycket längre och aktualiserats på ett mycket tidigare plan.
Herr talman! Utöver de svårigheter som vi har haft med strategisk och taktisk lufttransportkapacitet har förbandets helikoptrar varit ett särskilt sorgebarn. Först utgick vi ifrån att Norge skulle hjälpa oss med helikoptrar, bland annat för medicinsk evakuering av sårade och skadade svenska soldater. När de här planerna gick om intet planerade vi för att helikopter 14, som under lång tid varit under anskaffning i Försvarsmakten, skulle kunna användas. På grund av omfattande förseningar, enligt min mening förorsakade bland annat av unika svenska anpassningar av den här helikoptern, stod det tidigt klart att den inte skulle hinna levereras.
Som det nu ser ut är det osäkert om helikopter 14 ens kommer att vara operativ vid en eventuell ny beredskapsperiod år 2011. Därför har vi under den senaste tiden försökt bygga om våra gamla helikoptrar, bland annat för medicinsk evakuering och trupptransporter. Ombyggnaderna har dock försenats, främst vad avser helikopter 10, och nu är bedömningen att denna först blir färdig i april, det vill säga när halva beredskapsperioden är förbi. Initialt kommer vi därför att få lita till trotjänaren vertolhelikoptern nr 4 både för medicinsk evakuering och trupptransporter i operationsområdet. Helikoptern saknar motmedel och initialt kommer den också att sakna godkänd beväpning. Den är heller inte anpassad för en modern medicinsk evakuering.
Herr talman! Det är säkert ingen tillfällighet att Nordic Battle Group i dag har begränsningar vad gäller stora flygplan och helikoptrar. På dessa områden saknas svenska leverantörer inom försvarsindustrin. Därför är det med glädje som jag noterar att den nye försvarsministern vill rikta in materielförsörjningen mot försvarets operativa behov och rikta in den mot en ökad direktanskaffning. Må denna klarsyn bestå och omfatta allt fler av oss som ansvarar för det svenska försvaret!
Det har varit för lite här och nu och för mycket där och då. Men nu är vi i alla fall här. Om tolv dagar tar beredskapsperioden sin början. Vi kan bara hoppas att de erfarenheter som vi fått, och kanske får, ska vara till hjälp för Försvarsmakten och oss politiker vid kommande styrkeuppbyggnader.
Många viktiga frågor kan komma att få ett svar. Är det rationellt och kostnadseffektivt att blanda in vartenda svenskt förband i uppbyggnaden av en numerärt ganska begränsad styrka? Hur ska vi politiker avväga mellan pågående internationella insatser å ena sidan och förband i beredskap å den andra? På vilket sätt tar vi bäst till vara den kompetens som byggs upp i förbandet efter beredskap och eventuell insats? Ska förbandet skingras, överföras i insatsorganisationer eller utgöra stommen i en ny framtida Battle Group?
Herr talman! Jag vill yrka bifall till förslaget i betänkandet och uttrycka mina uppriktiga välgångsönskningar till samtliga soldater i Nordic Battle Group 2008.
Anf. 96 Rosita Runegrund (Kd)
Herr talman! Först vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet. Som kristdemokratisk representant i försvarsutskottet känner jag både ansvar och en stor respekt inför beslutet i dag om ett svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen. Den kristdemokratiska utrikespolitiken innebär att vara fast förankrad i respekten för de mänskliga rättigheterna och människovärdet. Vi vill med andra ord att Sverige ska driva en mer värdegrundad utrikespolitik. Med den värdegrunden som bas stöder vi regeringens proposition och detta betänkande då det lägger grunden för demokrati och mänskliga rättigheter för våra bröder och systrar i utsatta länder.
Insikten om att vi är gränslöst beroende av varandra och att vi har ett ansvar för varandra innebär att Sverige i gemenskap och samverkan med andra länder måste kunna engagera sig för lösningar även i geografiskt avlägsna konflikter. Precis som det uttrycks i utskottets övervägande är på det globala planet det främsta uttrycket för detta vårt stöd till FN.
Herr talman! Det är en förmån att få ta del av de olika berättelser om vad som driver men naturligtvis också lockar många män och kvinnor som sökt till stridsgruppen. Många har uttryckt en vilja att vara en del i stödet till de mest utsatta. Det är de som utsätts för våldshandlingar och nöd i konfliktområden.
Alla, både män och kvinnor, är värda respekt som med livet som insats medvetet gör valet att delta i stridsgruppen. Berättelserna har också handlat om behovet av stöd till sina familjer här i Sverige praktiskt men även socialt. Den som är ute på uppdrag är beroende av att familjen hemma känner trygghet och tillförsikt.
Herr talman! Den 12 december publicerades en läsvärd artikel av Christian Braw i Svenska Dagbladet med rubriken: "Några kommer hem i kistor". Han lyfte fram behovet av att det i hemorten måste finnas en beredskap att ta emot både stridsneuroser och social utslagning.
Vi kristdemokrater har under lång tid lyft fram behovet av social och psykologisk hjälp under och efter avslutat uppdrag för den enskilde men även när det gäller familjernas trygghet. Man kan aldrig nog poängtera vikten av stödinsatser vid behov för den enskilde efter avslutat uppdrag.
Herr talman! Ett viktigt stöd är också att vi som beslutsfattare är eniga. Det påtalades starkt här i kammaren under förra mandatperioden när det gäller våra beslut och våra missioner utanför Sveriges gränser.
Det är viktigt att vi är eniga och har en mental beredskap att kunna stå för vårt beslut även om det i sig kan betyda att någon skickas hem i kista eller skadas svårt psykiskt eller fysiskt.
Herr talman! Svensk säkerhetspolitik ska präglas av samarbete, förutseende och helhetslösningar inom en internationell säkerhetssamverkan. Kriser måste även mötas med politikens alla preventiva möjligheter. Svenska militära insatser ska genomföras först efter självständiga svenska beslut här i riksdagen.
Säkerhetspolitiken bildar tillsammans med utrikespolitiken, försvarspolitiken och också med närings-, miljö- och biståndspolitiken en helhet. Den bästa förutsättningen för att undvika väpnade konflikter är att främja respekten för de mänskliga rättigheterna och säkra en demokratisk samhällstradition. Dessa grundvärden måste ständigt erövras och försvaras.
Kristdemokraterna välkomnar också utskottets tydlighet när det gäller resolutionerna 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och även 1612 om barnsoldater. Utskottet efterlyser också redogörelser.
Kvinnor har en särskilt utsatt situation under väpnade konflikter, som vi har hört här tidigare. De måste involveras i verksamhet som syftar till försoning, förebyggande av konflikter och byggande av fred.
Herr talman! Jag vet att regeringen kommer att utveckla och intensifiera arbetet när det gäller resolutionen 1325.
Anf. 97 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Riksdagen står nu inför ett historiskt beslut. Det finns en majoritet i denna kammare som är beredd att låta svenska soldater gå ut i väpnad konflikt om en sådan situation skulle uppstå.
Naturligtvis måste riksdagen godkänna, om det folkrättsliga mandatet så medger, användande av våld utöver fredsbevarande styrkors rätt till självförsvar. Men det eventuella beslut som riksdagen kommer att stå inför kommer med all sannolikhet inte att vara speciellt tydligt. Därför måste man i ett sådant beslut kalkylera med att svenska soldater kan komma att hamna i väpnad konflikt under Nordic Battle Group.
Det beslut vi står inför är inte helt enkelt. Det är ändå självklart för Miljöpartiet att vi ska vara en part i uppbyggandet av freden och säkerheten i världen. Men det ställer också tuffa krav på att de soldater som skickas ut har den absolut bästa utrustningen om de skulle hamna i en konflikthärd som kan innebära att strider kan uppstå.
Anledningen till att vi står där vi står i dag är att efter det kalla krigets slut har hoten mot Sverige och vår värld ändrat karaktär. Hotbilden är i dag mer komplex och oförutsägbar än den varit tidigare. Den hotbild som vi tidigare har levt under, nämligen att hotet mot vår säkerhet har varit av militär art och kommit från öster, är inte längre relevant.
Nyligen har en enig Försvarsberedning slagit fast att globala klimatförändringar utgör det första och allvarligaste hotet mot människors säkerhet, inte militära angrepp från främmande stater.
Det andra hotet mot vårt samhälle är internationell terrorism, narkotika- och drogrelaterad brottslighet och ekonomisk brottslighet etcetera som måste bekämpas.
Det tredje hotet mot vår och andras säkerhet gör att vi tillsammans med FN och andra länder måste verka för en mer rättvis och tryggare värld på internationell basis. Det är i ljuset av det vi ska se Nordic Battle Group.
Svensk hållning i tidigare internationella operationer har varit att komma till en plats där konflikten har ebbat ut. Vår uppgift har varit att försöka verka för en stabilitet i regionen och stärka freden i området.
Nu kan vi komma till områden i världen där det inte finns någon fred att vaka över, utan vår uppgift kan bli att med andra länder försöka se till att fred skapas och att ett samhälle kan byggas upp igen på demokratiska grunder.
Det blir en helt ny situation som vi kan ställas inför och som också kräver andra typer av förberedelser och utrustning.
För Miljöpartiet är det en självklarhet att hoten mot freden och vår säkerhet bäst avvärjs i gemenskap med andra. Den nya hotbild som växer upp framför oss innebär inte att det blir enklare och lättare att skydda freden. Tvärtom kommer det troligtvis att bli mycket, mycket svårare och mer riskabelt.
Sannolikheten att svenska soldater kan komma att hamna i regelrätta strider är stor. Därför måste vi ha en utrustning och en förberedelse som lever upp till de eventuella uppdrag som kan uppstå.
Gränsen för svenska internationella insatser är tydligt framflyttad, från fredsbevarande till fredsframtvingande. Ett sådan stort steg har Sverige inte tagit på 200 år. Det är ungefär så länge vi har haft fred i vårt land.
För att klara en sådan stor och riskabel uppgift är regeringen ansvarig för all personal före, under och efter de internationella militära insatserna. Det är här som min oro för uppdraget kommer in.
En nyligen gjord undersökning visar att åtta av tio soldater inte anser att förväntningarna på utrustning och materiel har infriats. Drygt hälften är inte nöjda med utbildningen de har fått.
När Nordic Battle Group den 1 januari 2008 ska vara beredd att gå in var som helst i världen står det klart att stridsgruppen i inledningsskedet av sin beredskap i stort sett inte har en enda helikopter, enligt TT:s rapport i går. Jag blir något förvånad och fundersam över vad det säger om planeringen för Nordic Battle Group? Det finns också förseningar vad gäller helikoptrar för medicinsk evakuering. Det innebär att vi måste låna helikoptrar från andra länder om vi skulle hamna i en sådan situation, vilket betyder att vi redan från början hamnar i ett underläge. Det är inte acceptabelt. Att snabbt kunna evakuera soldater kan vara helt avgörande för en soldats liv eller död.
En annan aspekt på det hela är vilka regioner som kan bli aktuella för insatser och vilka som inte blir det. Den frågan har tyvärr inte diskuterats, vilket jag beklagar. Kommer Sverige till exempel att säga ja till en insats som innebär att genom användande av vapen skilja två stridande parter åt om barnsoldater ingår? Vi har inte fört någon sådan diskussion.
När det gäller den allmänna krishanteringen får den tyvärr alltför ofta ad hoc-lösningar i stället för att vara strukturerad och genomtänkt. Det handlar om vilket mottagande soldaterna får när de kommer hem från en mission. Helst ska det finnas en missionspsykolog som är med ute på fältet och kan stötta de soldater som tjänstgör. Det finns goda erfarenheter av missionspsykologer i fält från andra områden i världen. Hur blir det med det? Jag är lite osäker på om vi löst den frågan.
Stödet till anhöriga bör vara klarlagt för alla innan soldaterna åker i väg. Även på detta område finns tyvärr brister i konceptet.
Om jag sedan tittar på försäkringsbolagen kan jag se att de ofta använder så kallade force majeure-klausuler i sina försäkringsavtal, vilket innebär att försäkringsbolagen friskriver sig från olyckor i krigsliknande situationer. Följden kan bli att försäkringsersättning inte betalas ut till den enskilde soldaten.
När det gäller den statliga riksgarantin är det fortfarande osäkert om och i så fall i vilken utsträckning den kan komplettera privat tecknade försäkringar. Hur det än förhåller sig med den saken har informationen varit något bristfällig.
Trots det jag sagt, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Anf. 98 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Jag är inte riktigt säker på att jag förstod det historiska i detta beslut avseende den fredsframtvingande, eller
möjligen
fredsframtvingande, karaktär som Nordic Battle Group kan få på sina uppdrag. Huvuddelen av de missioner vi beslutar om i riksdagen är nämligen i enlighet med kap. 7 och innebär tillåtelse att använda våld för att skilja stridande parter åt. Möjligen är det alltså inte fullt så historiskt som Peter Rådberg vill göra gällande.
Det stämmer inte att det inte kommer att finnas en enda färdig helikopter vid påbörjandet av beredskapsperioden. Tre helikopter 4 levereras i morgon till Försvarets materielverk, och de kommer att vara färdiga även om de under de första veckorna delvis kommer att sakna certifikat för tung beväpning. Men beväpningen finns där.
Under den resa som vi företagit de senaste tre åren har den borgerliga regeringen haft ansvaret en del av tiden. Under större delen av tiden låg ansvaret för bland annat materielförsörjningen till förbandet på Miljöpartiet, Socialdemokraterna och Vänsterpartiet. Det är viktigt att komma ihåg detta, Peter Rådberg, och inta en ödmjuk attityd i sammanhanget.
Frågan om missionspsykolog är intressant, liksom frågan om stöd till anhöriga. Nu vet jag att regeringen ställt tydliga krav på att myndigheterna ska se till att omhändertagandet blir så bra som möjligt. Jag tror mig också veta att det beträffande de förslag som Peter Rådberg tar upp - missionspsykolog och stöd till anhöriga - kommer att ske förbättringar.
Anf. 99 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Det är väl ingen hemlighet, Allan Widman, att vi i utskottet fört diskussioner om helikoptrarna och de brister som finns. Jag försökte tydliggöra att om vi skulle hamna i en situation där vi inte har helikoptrar, att vi till och med tvingas låna, kan det bli allvarligt. Jag ser allvarligt på detta. Vi har haft en förberedelsetid på ett och ett halvt år, och när vi står inför den 1 januari 2008 fattas det vitala delar. Det är inte acceptabelt.
Regering och riksdag måste naturligtvis besluta om vi ska åka eller inte. Det betyder att vi fortfarande har avgörandet i vår hand. Jag vill emellertid påpeka att det är mycket anmärkningsvärt, med tanke på den långa förberedelsetiden, att något så viktigt som helikoptrar inte finns på plats.
Vad gäller missionspsykologer är dessa oerhört viktiga. Det har funnits brister tidigare. Soldater har kommit hem från missioner och inte fått den hjälp de behövt. Nu står Nordic Battle Group kanske inför ett nytt stort uppdrag, och det jag fått mig till del är att frågan inte heller denna gång är helt löst. Därför har jag försökt lyfta upp den och betona att det är allvarligt. Jag är mycket förvånad över att vi inte löst frågan på ett bättre sätt till dags dato.
Anf. 100 Allan Widman (Fp)
Herr talman! Min enda poäng med att påpeka att det levereras tre helikoptrar till Försvarets materielverk i morgon var för att Peter Rådberg sade att det inte kommer att finnas en enda helikopter. När vi diskuterar dessa frågor offentligt är det viktigt att vara tydlig med de brister som finns. Vi ska inte överdriva men heller inte förtiga dem. Därför var det viktigt att påpeka detta.
Det är också viktigt att påpeka att för varje mission som planeras, det må vara den internationella amfibiestyrkan till Tchad eller ingenjörer till Sudan, fortsätter förberedelserna till och med den dag man åker från Sverige. Många gånger fortsätter förberedelser dessutom i operationsområdet då man ser över de brister som finns, kompletterar och förbättrar materiel och så vidare. Det är svårt att säga vad som kommer att saknas och inte saknas när soldaterna väl åker i väg. Dock är jag beredd att dela den oro som Peter Rådberg ger uttryck för just beträffande helikoptrarna.
Frågan om omhändertagande av soldater före, under och efter insats har vissa ledamöter av denna riksdag försökt aktualisera under mycket lång tid. Därför noterar jag med stor tacksamhet att den nya regeringen tillsatt den utredning som ska se över frågan.
Anf. 101 Peter Rådberg (Mp)
Herr talman! Att det inte skulle finnas några helikoptrar sades i ett TT-meddelande i går. Ansvarig för det var en person vid namn Frisk.
Jag vet att det finns några helikoptrar, självklart vet jag det. Det jag försöker peka på är att helikoptrarna utgör en mycket viktig del om vi hamnar i områden med stora avstånd. De kan vara helt avgörande för att till exempel kunna förflytta en skadad soldat till sjukhus. När man inte är hundraprocentigt säker på att de finns att tillgå blir man som politiker mycket orolig. Det är därför jag försöker lyfta upp frågan.
Det är inte första gången vi står inför det faktum att det fattas psykologer och viss typ av materiel. Det är viktigt att påpeka, och jag hoppas att de finns på plats när soldaterna väl ska åka i väg.
Beslut, Genomförd
Betänkandet beslutades i kammaren 19 december 2007.Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1.
Protokoll med beslut
Riksdagsskrivelse
Förslagspunkter och beslut i kammaren
Svenskt deltagande i den nordiska stridsgruppen
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna 2007/08:Fö6 yrkandena 1-3, 2007/08:Fö7 yrkandena 1-3 och 2007/08:Fö261 yrkande 10 och lägger skrivelse 2007/08:5 till handlingarna.- Reservation 1 (v)
Ledamöternas rösterOmröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (v) Parti Ja Nej Avstående Frånvarande s 115 1 0 14 m 90 0 0 7 c 26 0 0 3 fp 22 0 0 6 kd 22 0 0 2 v 0 19 0 3 mp 17 0 0 2 Totalt 292 20 0 37
Det här är ett utskottsbetänkande
Ett betänkande innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. På den här sidan kan du följa ärendets gång och ta del av debatt och beslut.