Svenska miljömål

Betänkande 2013/14:MJU28

1, Förslag, Genomförd
2, Beredning, Genomförd
3, Debatt, Genomförd
4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat: 24 juni 2014

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

PDF

Svenska miljömål(pdf, 138 KB)

Webbsida

Visa hela dokumentet för Betänkande 2013/14:28 Svenska miljömål

Beslut

Miljömålssystemet gör miljöarbetet mer effektivt (MJU28)

Miljö- och jordbruksutskottet har behandlat regeringens skrivelse Svenska miljömål visar vägen. I skrivelsen redovisar regeringen utvecklingen av miljömålssystemet och de strategier och etappmål som har beslutats. Regeringen ger också en översikt av de insatser som ska bidra till att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen.

Miljö- och jordbruksutskottet delar regeringens uppfattning att miljömålssystemet har utvecklats för att göra miljöarbetet mer effektivt, öppet och inriktat på åtgärder. Beslut om strategier och etappmål inom prioriterade områden leder till att politikens genomförande blir tydligare inriktat på områden där behovet är störst. Det ökar effektiviteten i miljöarbetet, menar utskottet. Det är även viktigt att miljöpolitiken genomförs systematiskt. Utskottet betonar att det ligger i riksdagens intresse att löpande följa resultatet av den miljöpolitik som förs samt kontrollera om politiken leder till att målen som riksdagen har bestämt uppnås.

Riksdagen lade skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutade ärendet. Riksdagen sa nej till de motioner som lämnats med anledning av skrivelsen.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på samtliga motioner.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag till beslut.

Visa hela dokumentet

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 6

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2014-05-08
Justering: 2014-06-10
Justering: 2014-06-10
Trycklov till Gotab och webb: 2014-06-11
Trycklov: 2014-06-11
Trycklov: 2014-06-11

Reservationer: 3
Betänkande 2013/14:MJU28

Alla beredningar i utskottet

2014-05-08

Miljömålssystemet gör miljöarbetet mer effektivt (MJU28)

Miljö- och jordbruksutskottet föreslår att riksdagen ska lägga skrivelsen till handlingarna, det vill säga avslutar ärendet. Utskottet föreslår att riksdagen säger nej till de motioner som lämnats med anledning av skrivelsen.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2014-06-17
Debatt i kammaren: 2014-06-18
Debatt i kammaren: 2014-06-18

Debatt om förslag 2013/14:MJU28

Webb-tv: Svenska miljömål

Dokument från debatten

2014-06-18Protokoll 2013/14:128

Protokoll från debatten

Kristina Nilsson (S)

Anf. 175 Kristina Nilsson (S)

Herr talman! Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 28 är en skrivelse som utgör regeringens samlade redovisning av miljömålssystemets utveckling och de strategier och etappmål som beslutats. I skrivelsen redovisas många viktiga insatser som genomförts under mandatperioden. Regeringen har tagit fram nya strategier med etappmål, styrmedel och åtgärder inom prioriterade områden för att nå miljökvalitetsmålen. Man anser sig också ha tagit fram åtgärder för att öka takten i genomförandet och konstaterar att det fortsatt krävs mycket arbete för att nå generationsmålet och miljökvalitetsmålen. Det sista kan man inte annat än hålla med om eftersom 14 av 16 mål inte bedöms möjliga att uppnå med de åtgärder och styrmedel som finns på plats i dag. När man kommer till förklaringen varför det är möjligt att endast klara två av våra miljökvalitetsmål kan man läsa följande i utskottets text: "Flertalet mål är visionära till sin karaktär och . myndigheterna i de flesta fall endast har en begränsad möjlighet att påverka måluppfyllnaden. I flera fall krävs det ett internationellt engagemang för att målen ska kunna nås. I andra fall krävs det nationella åtgärder som myndigheterna inte har rådighet över, exempelvis i form av lagstiftning eller skatter och avgifter. De flesta miljökvalitetsmålen kan inte heller nås om inte allmänheten och näringslivet ändrar sitt beteende och tar större hänsyn till hur miljön påverkas." När jag läser det tycker jag att det är lite beklagligt om vi i den här församlingen försöker skjuta över ansvaret för miljökvalitetsmålen på alla andra. Det är alltså myndigheter, allmänhet, näringsliv och andra länder som främst är ansvariga för att vi i Sverige inte uppnår våra miljömål. Här måste det finnas utrymme för självkritik och reflexion kring vad man hade kunnat göra bättre. I skrivelsen menar regeringen att de förändringar man gjort har bidragit till ett mer effektivt, transparent och åtgärdsinriktat miljömålssystem. Vi socialdemokrater tycker att det tyvärr snarare blivit tvärtom. Den fördjupade utvärdering som kom 2008 med förslag till åtgärder och skärpta delmål valde regeringen att i princip bortse från. Nu, sex år senare, har regeringen beslutat om nya etappmål där konkreta åtgärder saknas för flera av dem. I skrivelsen är etappmålen också uppdelade på områden i stället för att tydligt kopplas till respektive miljömål, vilket gör det hela ganska svåröverskådligt och fragmenterat. Det blir extra bekymmersamt när man samtidigt konstaterar hur viktiga kommuner, myndigheter, intresseorganisationer, enskilda och företag är för att nå faktiska resultat. Om alla ska kunna åstadkomma positiva förändringar är det absolut nödvändigt att systemet är begripligt och lättöverskådligt. En annan åtgärd som regeringen vidtagit är att avskaffa myndigheten Miljömålsrådet och ersätta den med den parlamentariska Miljömålsberedningen. Miljömålsrådets uppgift var att vart fjärde år ta fram åtgärder för samtliga miljömål utifrån expertmyndigheternas bedömningar. Nu upplever vi att det i stället är Miljömålsberedningen som under stor tidspress och med små resurser lite ad hoc ska ta fram förslag till åtgärder när regeringen ger uppdrag. Uppdragen kan vara ganska snävt utformade och i praktiken utformade från den politiska majoritetens bedömning av vad som är mest önskvärt. Vi menar att de här förändringarna av systemet har stoppat upp arbetet med att ta fram verksamma åtgärder. I stället blir fokus på att ta fram etappmål och indikatorer. I den takt som det pågår kommer man inte att klara av att beta av ens hälften av målen före målåret 2020. Ytterst är det regeringen som är ansvarig för att de 16 målen ska uppnås. Skrivelsen visar att läget är allvarligt. Riksdagsbeslutet kommer inte att klaras av. Det är oroande. Dessutom framkommer det att regeringen prioriterat vissa miljömål framför andra. Vi anser att riksdagens beslut är en prioritering i sig och att det inte är möjligt att välja bort vissa mål. Om det är regeringens uppfattning att prioriteringar mellan de olika målen behöver göras bör regeringen vända sig till riksdagen och begära att något av målen stryks eller formuleras om. Det gäller också om man anser att det årtal när målet ska vara uppnått behöver flyttas fram. Vi anser att det behövs ett tydligare arbete för att få fram åtgärder som ger effekt i verkligheten. Tempot i det arbetet behöver öka. Förslag som arbetas fram inom myndigheter ska inte behöva stå i vänteläge, utan de borde kunna beredas av Regeringskansliet direkt. Sedan är det regeringens ansvar att i så bred samverkan som möjligt besluta om de här åtgärderna. Jag har försökt gå igenom de konkreta åtgärder som regeringen hänvisar till i skrivelsen. Det finns självklart exempel på åtgärder som faktiskt bidragit till att förbättra tillståndet i miljön, men jag kan konstatera att mycket handlar om att regeringen på EU-nivå trycker på och att det är dialoger och diverse uppdrag. Det kan visserligen vara bra, men det är svårt att se vad det egentligen ska ge för effekt. I alla fall är det svårt för mig att bedöma det. Jag ska nämna några exempel som jag har tittat på. Det är en utredning om ekonomiska styrmedel för kemikalier som ska redovisas i januari 2015. En nationell reglering för ftalater utreds, och det ska redovisas i november 2014. Miljömålsberedningen har tagit fram en strategi för hållbar vattenpolitik som redovisas nu. En särskild utredare har ett uppdrag att identifiera utmaningar kring vattenförsörjning. Det ska redovisas i juni 2015. Ett nytt system för havsplanering introduceras nu. En utvärdering av Kometprogrammet kommer under hösten 2014. Naturvårdsverket redovisar nu uppdraget att ta fram strategi, etappmål och styrmedel när det gäller fjällmiljön. Boverket kommer att redovisa uppdraget om en god bebyggd miljö i december 2014. Sammantaget är det en lång lista. Det som blir bekymmersamt är att vi är så nära målåret 2020. Det är mycket som måste göras snabbt. Vi anser att regeringen inte levererar tillräckligt med konkreta åtgärder som gör skillnad i verkligheten. Det behövs ett system som i snabbare takt åstadkommer verkliga förbättringar i miljön. Vi anser också att Miljömålsberedningen skulle kunna spela en viktig roll om den ges rätt förutsättningar. Miljöpolitik är ju som vi alla vet ett område där det behövs långsiktiga beslut som kanske inte alltid är populära på kort sikt. Beredningen skulle kunna vara ett forum där politiker skulle kunna enas över partigränserna och där breda majoriteter skulle kunna ge långsiktiga spelregler, som många efterfrågar. Men framför allt måste den politiska viljan att uppnå miljökvalitetsmålen finnas. Jag tror att vi, när vi återsamlas här i höst, oavsett hur det ser ut, kommer att stå inför stora utmaningar. Och vi kommer att ha mycket arbete kvar att göra. Med det vill jag yrka bifall till reservation 1. (Applåder)

Helena Leander (MP)

Anf. 176 Helena Leander (MP)

Herr talman! Med nuvarande politik klarar Sverige i bästa fall 2 av 16 miljömål till 2020. Det är inget annat än ett fiasko. Vän av ordning kanske påpekar att det här med miljö handlar om internationella frågor och att vi inte kan göra så mycket här i Sverige. Men Naturvårdsverket är i sin uppföljning noga med att merparten av de svenska miljömålen är sådana som i huvudsak avgörs av vad vi gör här i Sverige. Det är alltså upp till oss om vi vill klara dem eller inte. Vän av ordning kanske också påpekar att det ibland tar lite tid för naturen att återhämta sig när man slutat med dumheterna och börjat göra rätt, så att säga. Det är förstås korrekt. Därför bedöms miljömålen inte längre utifrån om miljötillståndet som sådant är bra 2020 utan om alla nödvändiga beslut för att nå dit är fattade, även om det sedan kan ta lite tid innan miljötillståndet har förbättrats så mycket att man når målet i sig. Det finns alltså klara gränser både för hur mycket regeringen kan skryta över framgångar och för hur mycket man kan skylla ifrån sig när det gäller misslyckanden. Finns inte den politiska viljan hjälper det inte hur bra miljömålssystem vi än har. Men jag tycker mig ändå av och till höra antydningar, även från borgerligt håll, om att man faktiskt vill nå våra miljömål. Då vore det bra om vi kunde rigga miljömålssystemet så att vi kan skaka fram det bästa ur den vilja som man nu lyckas uppbåda från olika politiska läger på miljöområdet. När regeringen gjorde om miljömålssystemet förra mandatperioden var det mycket av miljömålsarbetet eller miljöarbetet generellt som stannade upp. De långa listor med förslag på vad vi skulle kunna göra för att nå våra miljömål, som hade tagits fram av Miljömålsrådet i samband med den fördjupade utvärderingen 2008, gömdes undan i något skåp någonstans. Delmålen avskaffades och kommer pö om pö att ersättas av etappmål. Det är fortfarande flera miljömål som inte har några etappmål över huvud taget. I stället för Miljömålsrådet, som regelbundet analyserade vad som krävdes för att nå samtliga miljömål och lade fram förslag på åtgärder baserade på myndigheternas bedömningar, inrättade regeringen en parlamentarisk miljömålsberedning som tar ett område i taget och lägger fram de förslag man hinner med och som man råkar komma överens om. Det är helt frikopplat från om de föreslagna åtgärderna är tillräckliga för att klara målen eller inte. Det här säger jag inte för att helt döma ut Miljömålsberedningen, som jag för övrigt själv sitter i. Jag är övertygad om att Miljömålsberedningen skulle kunna spela en viktig roll, men då behöver vi ha rätt förutsättningar. Miljöpolitiken är, precis som Kristina Nilsson var inne på, ett område som kräver långsiktighet. De beslut som vi alla egentligen vet skulle vara de bästa långsiktigt är inte alltid någonting som alla väljare gör vågen för här och nu. Då kan det vara möjligt att man, om man har en beredning, gemensamt vågar gå fram med mer än vad man vågar gå fram med själv. Då kan vi ge de långsiktiga spelregler som många vill ha, inte minst inom näringslivet, som står inför att göra investeringar och vill veta om det kommer att löna sig att göra dem miljösmarta eller inte. Allt det här kräver naturligtvis att den politiska viljan finns, men det underlättar också om det finns tillräckligt med åtgärdsförslag för att man faktiskt ska nå miljömålen, så att beredningen har någonting att diskutera som är tillräckligt och inte bara har redan kompromissade underlag som behöver kompletteras med mindre beredda förslag, om man verkligen vill nå målen. Om man skulle återinföra en funktion som efterliknar det tidigare Miljömålsrådet skulle Miljömålsberedningen bli ett bra parlamentariskt komplement. Då skulle vi få den analys och de förslag som krävs för att nå miljömålen och ett parlamentariskt forum som kan hantera de politiska problem som kan dyka upp om vi på allvar vill nå miljömålen. Problemen med att nå miljömålen är i största grad politiska, vill jag säga. Vi hörde i den tidigare debatten om ekosystemtjänster att alla - jag tror faktiskt att det var alla - stod upp för att vi är helt beroende av en bra miljö för att klara vår ekonomi. Hela den bygger på friska ekosystem. Att sabba miljön kan vara kortsiktigt lönsamt, men i längden är det förödande. Men just eftersom det kan vara kortsiktigt lönsamt och ibland inte ens lönsamt utan bara bekvämt finns det alltid en frestelse hos politiker på röstjakt att blunda för vad som är långsiktigt vettigt och att satsa på röster och inflytande den här mandatperioden. Det är oansvarigt mot alla dem som kommer efter oss, och jag tror egentligen inte att någon politiker vill äventyra sina barns framtid. Jag tror inte att ett bättre miljömålssystem ensamt kan locka fram alla goda sidor hos oss politiker, men ett bra system ökar i alla fall chansen att vi får bra beslut. Därför, herr talman, yrkar jag bifall till reservation nr 1. Sedan är det upp till oss att fylla på med politisk vilja.

Josef Fransson (SD)

Anf. 177 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Jag har, som ni kanske alla vet, många gånger i den här talarstolen lyft fram olika aspekter av energipolitiken. Kanske är det vindkraft som jag har ägnat mest tid åt att prata om. Då kanske det passar att jag så här i sluttampen av mandatperioden också får avsluta med just denna fråga. Jag har, som ni kanske alla vet, en lite annan syn på Sveriges storskaliga satsning på vindkraft. Det är en syn som bygger på de tekniska begränsningar och problem som finns utifrån en ingenjörs perspektiv. Även om energisystemet är komplext kan jag i alla fall lova en sak, nämligen att åsikter aldrig kan ersätta fysikens lagar. Bara för att någon tycker att vind- och solkraft ska ersätta kärnkraften betyder det inte nödvändigtvis att de ryms inom fysikens lagar. Elproduktionssystemet hanteras därför bäst av ingenjörer och ekonomer, inte av miljöaktivister och tyckare. I dag har Sverigedemokraterna en reservation som i korthet går ut på att elcertifikatssystemet bör fasas ut och att inga ytterligare anläggningar ska tilldelas elcertifikat. Som ni säkert alla känner till utgår enorma subventioner till vindkraften, och vore det inte för elcertifikaten skulle det knappast byggas några vindkraftverk alls i Sverige. Det tycker jag vore bra - inte minst för att utbyggnaden går i strid med varje aspekt av en sund miljöpolitik. Jag ska nu presentera min tio-i-topp-lista över varför det är fullständigt befängt att använda medborgarnas pengar för att understödja fortsatt investering i vindkraft. Notera nu att detta inte handlar om åsikter utan att punkterna är baserade på fakta. Nr 10: För subventionerna för ett enda 2 megawatts vindkraftverk skulle man kunna bekosta lönekostnaderna för en polis, en sjuksköterska och en lärare. I Sverige har vi motsvarande ungefär 2 500 sådana verk. Nr 9: Många moderna vindkraftverk använder stora mängder av den sällsynta jordartsmetallen neodym, vilken bryts under omänskliga former och enorm miljöförstöring huvudsakligen i Kina. Om det kärnbränsle som Sverige importerar tillkommit med ett sådant mänskligt lidande är jag övertygad om att ingen i denna kammare hade suttit och låtsats som att det regnar. Nr 8: Vindkraftverk gör stora ingrepp i landskapsbilden och kulturmiljön. Många medborgare drabbas extra hårt på grund av solreflexer och buller. Det är också ett rimligt antagande att vi går miste om framtida turistintäkter från naturturism där vi industrialiserar vår natur med 200 meter höga vindkraftverk. Nr 7: Vindkraften dödar med sina blad mängder av flygande djur och är ett hot mot flera skyddsvärda arter av rovfåglar och fladdermöss. På Gotland vindkraftsdödades någonstans mellan 5 och 10 procent av hela bestånden av kungs- och havsörn på ett enda år. Nr 6: Vindkraften kan svårligen ersätta andra energislag i vårt elförsörjningssystem. Om man fullt ut skulle försöka ersätta kärnkraften med vindkraft skulle det innebära en enorm miljöförstöring och vara förenat med astronomiska summor pengar. Detta beror inte minst på kostnaderna och resursåtgången av utbyggda kraftnät, utbyggd reglerförmåga och åtminstone försök till energilagring. Nr 5: En fortsatt utbyggnad av vindkraft ställer allt större krav på överföringskapacitet. Det miljöslitage som uppstår i och med denna utbyggnad av elnäten måste tillskrivas vindkraften. Överföringsnät är för övrigt väldigt kostsamt, och redan nu finns behov av investeringar på tiotals miljarder som konsekvens av den fortsatta vindkraftsutbyggnaden. Nr 4: Vindkraft levererar inte nödvändigtvis energi när det finns efterfrågan. Effekten pendlade under 2014, och säkerligen under 2013, mellan nära noll och ca 80 procent av den installerade effekten, vilket ställer större krav på reglerförmåga ju mer vindkraft vi får in i systemet. I sammanhanget är det värt att poängtera att under ungefär 13 procent av årets timmar under 2013 levererade vindkraften mindre än 10 procent av den installerade kapaciteten. Vattenkraftens reglerförmåga är i princip redan utnyttjad, och framtida reglerförmåga, i fall av nedstängd kärnkraft, kommer att kräva stor användning av kol- och gaskraft som reglerkraft - som vi får importera. Nr 3: I genomsnitt producerar vindkraften endast ca 28 procent av den installerade effekten. Genomsnittet är i själva energisystemet tämligen ointressant, men om man utnyttjar endast 28 procent av den installerade generatorkapaciteten skvallrar det lite grann om vilket resurskrävande energislag detta är. Detta leder mig till punkt nr 2: Om man jämför materialåtgången av stål och betong är det tydligt att vindkraften är mycket resurskrävande jämfört med kärnkraften. När det gäller betong går det åt ungefär 23 gånger mer för att producera en kilowattimme vindkraftsel jämfört med en kilowattimme kärnkraftsel. Gör man samma jämförelse med stål går det åt ungefär 43 gånger mer till vindkraft än till kärnkraft. Är det resurseffektivt? Det är det väl knappast. Slutligen till punkt nr 1, som kanske är den viktigaste i hela sammanhanget: Vindkraftsutbyggnaden ökar utsläppen av koldioxid. Enligt en analys gjord av Vattenfall ger i ett livscykelperspektiv vindkraft upphov till ungefär tre gånger så mycket utsläpp som kärnkraft per producerad enhet energi. Till detta kommer givetvis koldioxidutsläppen som genereras kopplat till det utbyggda överföringsnätet. Herr talman! Som en summering över vad jag nu sagt vill jag avsluta med följande. Utgångspunkten för energipolitiken behöver utformas på ett sätt som tar hänsyn till hela energisystemets funktionssätt. Politiken måste därför eftersträva hög tillförlitlighet, god miljöprestanda och låga energipriser. Dagens subventionerade expansion av sol- och vindkraft motverkar alla dessa tre mål. Som en avslutning tänkte jag från talarstolen visa ett fint diagram av vad kärnkraften ska ersättas med. Här håller jag ett diagram över kärnkraftsproduktionen och vindkraftsproduktionen mellan januari och mars 2013. Diagrammet är talande. Det röda strecket är kärnkraften. Den vill man ersätta med vindkraften. Här ser man tydligt att vindkraften pendlar. Denna förändring kan inte göras utan stora konsekvenser.

Jens Holm (V)

Anf. 178 Jens Holm (V)

Herr talman! Det vore intressant att få veta vilka miljökvalitetsmål som Sverigedemokraterna kan tänka sig uppnå genom att skrota elcertifikaten och uppenbarligen skrota svensk vindkraftsproduktion helt och hållet. Åter till ärendet för debatten. De svenska miljömålen infördes under mitten av 1990-talet. År 2010 fick vi en ny struktur för miljömålsarbetet. Miljömålsberedningen infördes, och myndigheten Miljömålsrådet lades ned. Vi i Vänsterpartiet anser att den nya strukturen inte har inneburit att arbetet med att uppnå miljömålen har skyndats på. Snarare tvärtom har arbetet stannat upp. Vi har fått utredningar och beredningar i stället för konkreta politiska beslut för handling. Nu är det som det är. Nu finns en miljömålsberedning. Vänsterpartiet sitter med i Miljömålsberedningen. Vi försöker arbeta så aktivt som det går där. Men jag konstaterar att det är de politiska besluten som saknas. Vilken struktur vi väljer att ha för arbetet kan diskuteras, men det är politikens innehåll som är viktigt. Nu finns 16 miljökvalitetsmål. 14 av dessa miljökvalitetsmål kommer inte att uppnås med nuvarande politik. Det är otroligt allvarligt. Vilka är dessa miljökvalitetsmål? Vi som debatterar kan dem, men jag ska vara lite konkret i debatten. Det första är Begränsad klimatpåverkan. Det kommer inte att uppnås. Det andra är Frisk luft. Det kommer inte att uppnås. Det tredje är Bara naturlig försurning. Det kommer inte att uppnås. Giftfri miljö kommer inte att uppnås. Skyddande ozonskikt kommer att uppnås. Säker strålmiljö kommer troligen att uppnås. Ingen övergödning kommer inte att uppnås. Levande sjöar och vattendrag kommer inte att uppnås. Grundvatten av god kvalitet kommer inte att uppnås. Hav i balans samt levande kust och skärgård kommer inte att uppnås. Myllrande våtmarker kommer inte att uppnås. Levande skogar kommer inte att uppnås. Ett rikt odlingslandskap kommer inte att uppnås. Storslagen fjällmiljö kommer inte att uppnås. God bebyggd miljö kommer inte att uppnås. Avslutningsvis: Ett rikt växt- och djurliv kommer inte att uppnås med nuvarande beslut och styrmedel. Det leder mig in på det som är det helt avgörande, nämligen: Vilka politiska beslut tar vi så att våra 16 miljökvalitetsmål kommer att nås till 2020? Jag kommer inte att gå in på alla av dem, men Vänsterpartiet har en politik för att uppnå våra 16 miljökvalitetsmål. Jag ska ta upp några som exempel. Jag börjar med målet Ingen övergödning. Vi vet att om vi inför en skatt på handelsgödsel går användningen av handelsgödsel i jordbruket ned, så som OECD:s experter konstaterade för bara några dagar sedan här i Stockholm, och utsläppen minskar. Vi drar dessutom in pengar till det viktiga miljöarbetet i jordbruket. Vi kan bestämma oss för att hitta riktade konsumtionsåtgärder så att vi till exempel konsumerar mindre kött och mer vegetabilier. Då minskar vi den storskaliga djuruppfödningen och kan på så sätt minska övergödningen. Om vi minskar övergödningen på grund av jordbruket underlättar det att uppnå miljömålet Levande sjöar och vattendrag, som i väldigt stor utsträckning drabbas av för stora utsläpp av kväve och fosfor från jordbruket, vilket gör att sjöar och vattendrag växer igen, att bottnar dör, att fiskar inte kan leva där och så vidare. Ett rikt odlingslandskap är ett annat miljömål. Om vi inför mål för mer ekologisk produktion, som vi i Vänsterpartiet vill ha, kan vi få ett mer rikt odlingslandskap. Vi kan få mer av växelvis jordbruk. Vi får mindre konstgödsel, färre kemikalier och en större biologisk mångfald i jordbruket. Den här borgerliga regeringen som styr Sverige nu har avskaffat de konkreta mål för ekologisk produktion och konsumtion som vi tidigare hade i Sverige. Det tycker jag är väldigt olyckligt. Det försvårar att uppnå ett rikt odlingslandskap. Giftfri miljö är ytterligare ett miljömål. Vi vet ganska väl hur illa det är ställt. Vi vet att vi har ungefär 80 000 förorenade områden i Sverige. Vi vet att drygt tusen av de här områdena är allvarligt förorenade. De brukar kallas för riskklass 1-områden. Sedan har vi drygt 10 000 områden med potentiellt stora risker på grund av föroreningar. Vår expertmyndighet på området, Naturvårdsverket, har gång på gång begärt mer pengar från regeringen för marksanering men får varje år nej till mer pengar till marksanering. Med nuvarande arbetstakt kommer det att ta mer än hundra år innan vi får de svårt förorenade områdena, riskklass 2-områdena, helt och hållet sanerade. Vi vet också att om vi inför ett ansvar för verksamhetsutövarna, alltså företagen, att sätta undan lite pengar från sin verksamhet till exempel till en fond för framtida miljösanering skulle det underlätta arbetet väldigt mycket för att uppnå målet om en giftfri miljö. Det var bara ett exempel. Vi har redan debatterat skogen tidigare. Levande skogar är ett av de miljömål som inte kommer att nås. Om vi avsätter mer pengar till att skydda skog vet vi att det självklart blir lättare att uppnå det målet. Om vi fattar aktiva beslut om en mer skonsam skogspolitik blir det lättare att uppnå miljömålet Levande skogar. Om vi arbetar aktivt med levande skogar blir det lättare att uppnå nästa miljömål, som är Ett rikt växt- och djurliv. Det sista miljömål som jag avslutningsvis vill lyfta fram här, Begränsad klimatpåverkan, kommer regeringen inte heller att uppnå med nuvarande politik. Vi i Vänsterpartiet vill ha skarpare mål för minskade utsläpp. Vi vill avsätta mer pengar för klimatinvesteringar, för mer kollektivtrafik, för mer förnybar energi och för att vi ska kunna bygga bostäder som är klimatvänliga. Vi behöver en klimatbudget så att vi år för år kan stämma av och se om vi verkligen minskar våra utsläpp. Vi behöver samarbeta mer med resten av världen med nya additionella medel till klimatbistånd. Det finns en mängd saker som vi kan och borde göra. Allt detta vet vi redan. De flesta av klimatmålen är redan utredda. Vi vet redan vilka beslut som vi behöver fatta. Men vi gör det inte; regeringen gör det inte. Jag misstänker att det är på det viset att man inom de borgerliga partierna är så oense om miljöpolitiken att man begraver de svåra frågorna i Miljömålsberedningen och i andra utredningar. Man staplar utredningar på utredningar i stället för att gå till politisk handling. Härmed yrkar jag bifall till reservation nr 1.

Johan Hultberg (M)

Anf. 179 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Miljömålssystemet utgör kärnan i den svenska miljöpolitiken och syftar till att ge en tydlig struktur på miljöarbetet. Därför var det viktigt för Alliansen när vi övertog regeringsmakten 2006 att försöka utveckla systemet. Ett problem med tidigare system var att bedömningsgrunden för vissa av målen var otydligt definierad. Ett annat var att Miljömålsrådet, som hade i uppgift att genomföra uppföljningar och samtidigt lämna förslag till nya åtgärder, saknade en politisk förankring. Nu har vi en tydlig målstruktur där generationsmålet anger inriktningen för den samhällsomställning som behöver ske, där miljökvalitetsmålen anger det tillstånd i miljön som arbetet ska leda till och där etappmålen anger steg på vägen mot målens uppnående. Vi har också en tydlig struktur för uppföljning respektive framtagande av nya strategier, åtgärder och styrmedel för att nå uppsatta mål. Herr talman! Naturvårdsverket har getts ett tydligt samordnande ansvar och har också i uppgift att årligen ge en samlad redovisning av myndigheternas uppföljningar och bedömningar av utvecklingen i relation till miljökvalitetsmålen och etappmålen. Vidare har man i uppdrag att regelbundet genomföra en fördjupad utvärdering av möjligheterna att nå våra 16 nationella miljökvalitetsmål. Senast 2012 gjordes en sådan redovisning, och nu har regeringen föreslagit att en ny fördjupad utvärdering ska göras under nästa år. Regeringen å sin sida har systematiserat återrapporteringen till oss här riksdagen genom en årlig redovisning i budgetpropositionen och genom en skrivelse. Det är en sådan skrivelse som vi i dag debatterar. Den här debatten handlar ju om den skrivelse som regeringen lämnar en gång per mandatperiod om utvecklingen av miljömålssystemet. Jag tycker det är mycket värdefullt att regeringen en gång per mandatperiod lämnar en samlad redovisning av arbetet. Det är viktigt att vi får tillfälle att regelbundet här i kammaren debattera miljömålen som sådana och också miljömålssystemet. För att miljömålsarbetet ska få en bred förankring har den parlamentariska Miljömålsberedningen tillsatts. Miljömålsberedningens övergripande uppgift är att föreslå strategier för hur generationsmålet och de 16 miljökvalitetsmålen kan nås. Strategierna ska innehålla etappmål och förslag till åtgärder och styrmedel. I nästa vecka överlämnar vi i beredningen vårt senaste betänkande, det om hållbar användning av mark och vatten. Jag förvånas lite över den kritik som S, V och MP framför i sina reservationer och i sina inlägg i dagens debatt. Kritiken är förvisso vag och svepande. Man skriver: "En känsla är att svåra miljöfrågor har dumpats i Miljömålsberedningen." Jag tycker att det är märkligt att S, V och MP beskriver strävan efter att få till breda och långsiktiga överenskommelser med möjlighet till en politisk avvägning av styrmedel som att "dumpa besvärliga frågor". Är det inte bra att vi i beredningen har möjlighet att över parti- och blockgränser diskutera just svåra frågor? Är det inte till exempel bra att Miljömålsberedningens arbete med uppdraget om en hållbar markanvändning har lett till en bred debatt i samhället om skogspolitiken, hur miljöhänsynen inom skogsbruket bäst kan utvecklas och hur vi i Sverige ska leva upp till och implementera Nagoyaöverenskommelsen? För mig är själva poängen med Miljömålsberedningen att den ska hantera svåra frågor som kräver avvägningar och att det är positivt att beredningens transparenta sätt att arbeta inbjuder till debatt med många olika aktörer, också debatt utanför denna kammare. Herr talman! S, V och MP framför också kritik mot regeringen för att prioritera. Även den kritiken finner jag minst sagt märklig. Det är nämligen en ganska naiv uppfattning att det skulle vara en framgångsrik väg att prioritera arbetet med alla miljömål lika högt, samtidigt och hela tiden. För mig är det självklart att arbetet med till exempel miljömålet Ett rikt växt- och djurliv behöver prioriteras högre än arbetet med målet Skyddande ozonskikt. Varför? Jo, därför att vi är på väg att nå målet Skyddande ozonskikt, men däremot har vi långt kvar innan vi kan säga oss ha nått målet Ett rikt växt- och djurliv. Detta innebär på intet sätt att regeringen har valt bort något av miljömålen, utan man arbetar målinriktat med dem alla. Men arbetet inom områdena klimat, giftfri vardag, levande hav och vattendrag samt biologisk mångfald och ekosystemtjänster har av regeringen prioriterats särskilt. Det tror jag har varit klokt. En kritik som jag tar mer allvarligt på är den som Statskontoret framfört angående myndigheternas arbete inom miljömålssystemet. Statskontoret har på regeringens uppdrag utvärderat myndigheternas arbete och menar att det bland annat är svårt att utifrån myndigheternas redovisningar få en bild av vilket miljöarbete de genomför och hur det är kopplat till miljömålssystemet. Denna kritik är naturligtvis allvarlig, då en fungerande redovisning och uppföljning av ansvariga myndigheters arbete är A och O för ett väl fungerande och framgångsrikt miljömålsarbete. Därför är det bra att regeringen redan har förtydligat myndigheternas ansvar att integrera miljökvalitetsmålen och generationsmålet i respektive myndighets verksamhet. Bra är också att Statskontorets övriga förslag just nu bereds i Regeringskansliet. I detta sammanhang vill jag också lyfta fram att det just nu pågår en översyn av de myndigheter som sorterar under Miljödepartementet. Herr talman! När vi nu debatterar regeringens redovisning av arbetet inom miljömålssystemet kan jag naturligtvis inte missa chansen att, i alla fall som hastigast, beröra utvecklingen inom miljön och insatserna för att nå målen. Oppositionsföreträdarna har här i dag i vanlig ordning låtit påskina att det inte händer särskilt mycket inom miljöpolitiken under Alliansens år vid makten. Jag menar att inget kunde vara mer felaktigt. För alla som tar sig tid att läsa regeringens skrivelse står det klart att mängder av insatser har gjorts och är på väg fram. Trenden är också positiv eller neutral för tio av miljömålen. För tre saknas det tillräckligt underlag för att tydligt kunna säga i vilken riktning utvecklingen pekar. Alliansen har vågat ta tag i en rad frågor och lagt fram propositioner på områden där det behövs förnyelse. Propositionen om en giftfri vardag är ett exempel, och den proposition om biologisk mångfald och ekosystemtjänster som vi alldeles nyss debatterade är ett annat exempel. Flera mycket viktiga utredningar är tillsatta, såsom Vattenverksamhetsutredningen och Utredningen om Klimatfärdplan 2050. Vi har från svenskt håll varit pådrivande när det gäller reformeringen av EU:s gemensamma fiskeripolitik liksom i arbetet tillsammans med andra länder, inte minst när Sverige var ordförandeland i Helsingforskommissionen, Helcom, med att minska övergödningen i Östersjön. Vi har också satsat på lokala vattenvårdsåtgärder och beslutat om nya etappmål för att långsiktigt skydda såväl marina miljöer som land- och sötvattenområden. På område efter område ser vi att Alliansen har bedrivit ett ambitiöst arbete nationellt, regionalt och på EU-nivå för bevarandet av biologisk mångfald, renare luft, renare hav och en giftfri vardag för såväl gammal som ung. Det är alltid lätt att bedriva överbudspolitik och säga sig vilja mer, men jag kan med tillförsikt konstatera att Alliansen har både utvecklat själva miljömålssystemet och höjt tempot för arbetet inom det. Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till utskottets förslag och således avslag på samtliga reservationer. (Applåder)

Jens Holm (V)

Anf. 180 Jens Holm (V)

Herr talman! Johan Hultberg sade att trenden är neutral för de flesta av miljömålen. Jag tror att det var så han uttryckte det. Jag tycker inte att trenden ser neutral ut. Är det någon trend som vi ser är det väl en extremt illavarslande trend. Här pratar vi om 14 av våra 16 miljökvalitetsmål som inte kommer att nås till 2020. Det är vad vår expertmyndighet säger, och det var också vad regeringen sade i sin senaste budgetproposition. Då skulle jag vilja fråga: Vilken är Moderaternas bedömning? Kommer vi att nå våra 16 miljökvalitetsmål till 2020? Sedan kan vi ta bara ett av dessa mål, eftersom det är svårt att debattera alla. Låt oss ta Giftfri miljö, som ändå ska vara ett område där regeringen säger sig göra någonting. Johan Hultberg nämnde propositionen om en giftfri vardag. Kan du berätta för mig hur många kemikalier som man förbjuder i den propositionen? Det vore intressant att veta. En annan del av målet Giftfri miljö borde vara att sanera de områden som är förstörda på grund av olika industriella och andra verksamheter. Naturvårdsverket kom med en rapport för ett tag sedan, Förslag till etappmål för efterbehandling av förorenade områden . Där konstateras att de så kallade riskklass 1-områdena, de absolut mest förstörda områdena, kommer att vara helt sanerade till år 2079. Det här är tickande miljöbomber, som med nuvarande politik behöver uppskattningsvis 60 år till om de ska bli helt sanerade. Naturvårdsverket säger att det behövs mer pengar. Ni anslår inte mer pengar. Andra säger att man skulle kunna inrätta en fond som verksamhetsutövarna bidrar till för att man ska kunna göra framtida sanering. Är ni beredda att bifalla det?

Johan Hultberg (M)

Anf. 181 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Det var mycket på en gång. Vad jag sade i mitt anförande var att när det gäller tillståndet i miljön ser vi en positiv eller neutral utveckling för 10 av de 16 miljökvalitetsmålen. Det är inte vad Moderaterna eller jag säger, utan det är vad vår uppföljande myndighet Naturvårdsverket säger. Jens Holm har helt rätt i att vi, givet de åtgärder som hittills är beslutade, inte ser ut att kunna nå 14 av våra 16 nationella miljökvalitetsmål. Det betyder att vi måste göra mer. Den proposition vi just debatterade är ett exempel på hur regeringen tar sig an den stora utmaning som det är att klara våra 16 nationella miljökvalitetsmål. De är väldigt ambitiösa, och de kräver inte bara åtgärder i Sverige utan också åtgärder internationellt. Jag representerar då ett parti som tycker att Europasamarbetet är viktigt och någonting som vi ska fördjupa. Jens Holm representerar ett parti som tycker att vi ska lämna EU och därmed minska våra möjligheter att på ett effektivt sätt ta itu med till exempel utmaningen en giftfri miljö. Det är ett sådant miljömål som verkligen kräver att vi jobbar internationellt. Om vi ska ha ett race om vilket parti som kan föreslå förbud mot flest kemikalier är det mycket möjligt att Jens Holm kommer att vinna. Jag tror inte på den vägen. Jag tror att vi måste jobba på EU-nivå när det gäller den gemensamma lagstiftningen på kemikalieområdet och att vi i Sverige ibland får gå före med nationella förbud, som vi har gjort när det gäller bisfenol A i barnmatsprodukter. I övrigt ska vi kanske snarare jobba med andra åtgärder, såsom ekonomiska styrmedel, som en utredning nu tittar på. I frågan om sanering av förorenade områden tycker jag att det är viktigt att försöka värna principen om att förorenaren betalar, att inte lägga kostnaden på skattebetalarna utan att det i första hand ska vara företagen som står för den kostnaden.

Jens Holm (V)

Anf. 182 Jens Holm (V)

Herr talman! Johan Hultberg! Det är fem och ett halvt år kvar till 2020, och ni fortsätter att utreda och utreda och utreda. Man skulle kunna bygga ett Kaknästorn av alla miljöutredningar som ni tillsätter. Jag tror inte att det är någon slump. Jag tror att ni är så oense inom regeringen att ni inte kan lägga fram konkreta förslag. När ni väl lägger fram propositioner som till exempel den om en giftfri vardag finns det inte ett enda förslag om förbud mot farliga kemikalier, trots att det är så belagt att det finns massvis med hormonstörande kemikalier och andra skadliga kemikalier som vi borde förbjuda eller åtminstone driva förbud för på EU-nivå så att de försvinner. Det är intressant att du nämner EU, Johan Hultberg, när du representerar ett parti som röstar för försämrad miljöpolitik och klimatpolitik på EU-nivå så fort man fattar beslut om det. Ta till exempel reformeringen av utsläppshandelssystemet ETS. Moderaterna röstade emot att man skulle ta bort utsläppsrätter för att se till att systemet skulle fungera bättre. Vi driver högre klimatmål på EU-nivå. Det är någonting som Moderaterna motarbetar. Jag skulle vilja ta upp frågan om giftfri miljö. Det behövs högre statliga anslag - det är därför vi i Vänsterpartiet avsätter mer pengar till marksanering - men jag håller med dig om att verksamhetsutövarna har huvudansvaret. Men eftersom mycket av det här är väldigt gamla miljösynder - många företag finns inte ens kvar - måste det offentliga ibland gå in och sanera. Hur ska vi få verksamhetsutövarna, företagen, att ta ett större miljöansvar för marksanering? Är du beredd att inrätta en fond som finansieras av företagen? Är du beredd att besluta att de ska avsätta lite pengar till försäkringspremier så att de har täckning för framtida miljöskandaler? Det vore intressant att veta.

Johan Hultberg (M)

Anf. 183 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Jens Holm kan raljera över att vi utreder saker och ting, men jag tycker i grunden att det är bra att vi faktiskt tar fram ett ordentligt beslutsunderlag för de beslut som vi tar och inte skjuter från höften. Vi har till exempel i den proposition vi precis debatterade både lagt fram en del konkreta, skarpa förslag om lagändringar och konstaterat att en del frågor behöver utredas ytterligare. Vi måste ha en stegvis ingång i miljöfrågorna och se vad vi kan göra i dag, vad vi behöver utveckla och vad vi behöver utreda vidare. Ta till exempel klimatpolitiken. Där har vi sjösatt en lång rad åtgärder för att till exempel påskynda vår omställning av transportsektorn. Vi har infört miljöbilsbonus följd av supermiljöbilsbonus, nedsatta förmånsvärden, skattebefrielse för förnybara drivmedel, forskningssatsningar och så vidare. Det har gjort att vi gått från att ha Europas näst efter Albanien mest bränsletörstiga bilpark till att det i dag rullar ungefär 600 000 miljöanpassade bilar på våra vägar. Men vi har jättemycket kvar att göra. Därför har vi haft utredningar av en fossiloberoende fordonsflotta som har jobbat, och de förslagen bereder vi just nu. Så är det: Vi har gjort mycket, men vi har jättemycket kvar. Det är väl en av de få saker, herr talman, som jag tror att jag och Jens Holm kan vara överens om. Tyvärr sprider Jens Holm en direkt osanning när han påstår att vi till exempel har röstat emot att man skulle ta bort utsläppsrätter. Vad förslaget handlade om var att flytta utsläppsrätter, att låta industrin göra utsläpp inte i dag utan i morgon. Ett sådant förslag var vi skeptiska till, men efter att ha fått till en del förbättringar av förslaget röstade vi för det. Det vet Jens Holm mycket väl. När det gäller finansieringen i fråga om förorenade områden är det en genuint svår fråga. Vi behöver höja de statliga anslagen på sikt, men jag är också beredd att diskutera mer innovativa finansieringsåtgärder.

Helena Leander (MP)

Anf. 184 Helena Leander (MP)

Herr talman! Johan Hultberg talar fint om alla vackra saker som händer på miljöområdet. Vissa av de saker som togs upp i det senaste replikskiftet var visserligen sådant som genomförts av tidigare regeringar och som den här regeringen i sin storsinthet valt att inte ta bort, men det kan man också lyfta fram som en positiv sak om man är lagd åt det hållet. Men jag tycker inte det räcker att säga att det händer saker - som om det vore ett alternativ att det inte skulle hända någonting på miljöområdet. Skulle man sitta med ett helt miljödepartement, för att inte tala om de myndigheter vi har, och bara pilla sig i naveln vore det skandal. Frågan är snarare om det som händer är tillräckligt. Där konstaterar vi att 14 av 16 miljömål missas med nuvarande politik. I den granskning av Sveriges miljöpolitik som OECD presenterade häromveckan skriver man rakt ut att man inte har kunnat få en trovärdig förklaring till hur Sverige ska kunna klara miljömålen till 2020. Uppenbarligen måste det ske någonting mer än det som redan händer. Det är mot den bakgrunden som vi från oppositionens sida är lite bekymrade över att regeringen inte prioriterar vissa miljömål utan snarare prioriterar bort vissa andra. Man har den här attityden: Ja, men det här är ju visionärt och svårt, så det behöver vi kanske inte bry oss om att nå. I den tidigare debatten om biologisk mångfald var det företrädare från Alliansen som var väldigt ärliga: Nej, det här kommer vi inte att klara miljömålen med. Har man inställningen att man kan välja och vraka mellan vilka miljömål man ska bry sig om och inte, då har vi bekymmer. Känslan vi beskriver av att det dumpas saker i Miljömålsberedningens knä handlar inte om att det är dåligt att Miljömålsberedningen gör saker. Det är bra. Det är som är dåligt är att allt annat stannar upp under tiden. Ofta när man kommer med förslag på saker man vill göra, förslag som redan finns mer eller mindre färdiga, får man höra: Nej, det där ska Miljömålsberedningen titta på. Det sker trots att vi som sitter där vet att det inte alls är aktuellt, och det är ju ett bekymmer. Hur kan vi få en miljömålsberedning som bättre styr framåt så att vi når våra mål?

Johan Hultberg (M)

Anf. 185 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Jag tror att en viktig ingång i arbetet med att försöka lyfta Miljömålsberedningen är att gå till sig själv. Miljömålsberedningen blir ju inte bättre än vi ledamöter som ingår i den. Jag kan konstatera att jag tycker att vissa ledamöter har varit mer konstruktiva i det arbetet än andra. Jag kan också ge Helena Leander beröm för hennes konstruktiva arbete i beredningen. Det är någonting som jag hoppas att vi kan bygga vidare på. Jag delar verkligen inte uppfattningen att det dumpas besvärliga frågor i Miljömålsberedningens knä. Däremot tycker jag, som jag sade i mitt anförande, att det system som vi tidigare hade var väldigt olyckligt. Det var ett råd som levde sitt eget liv, som inte behövde göra några avvägningar, som inte behövde se hur olika miljömål ibland kolliderar och ställs mot varandra. Vi har precis debatterat biotopskyddet, som är ett sådant exempel. Jag framhärdar att vi måste ändra biotopskyddet för att gynna den biologiska mångfalden. Helena Leander är av den diametralt motsatta uppfattningen. Men det handlar om det ibland: Det som till synes kan vara negativt för ett miljömål är en förutsättning för ett annat. Därför är Miljömålsberedningen så viktig. Där har vi en politisk förankring; där gör vi en del avvägningar. Men jag tycker att det är en inkorrekt beskrivning att säga att allt arbete stannar upp när Miljömålsberedningen jobbar. Alla våra myndigheter jobbar ju fortlöpande med uppdrag som de har fått i sina regleringsbrev och så vidare. Det kommer fram en massa uppdrag hela tiden. Till exempel jobbar Havs- och vattenmyndigheten med olika uppdrag när det gäller hur övergödning kan minska och hur man kan få till en bättre förvaltning av våra hav även om vi i Miljömålsberedningen nu har jobbat med frågor om hur vi kan få till ett hållbart brukande av vattenresurserna. Nej, den uppfattningen delar jag verkligen inte. Det sker ett omfattande arbete i Miljömålsberedningen men också hos alla de myndigheter som har ett ansvar inom miljömålssystemet.

Helena Leander (MP)

Anf. 186 Helena Leander (MP)

Herr talman! När vi däremot lägger fram förslag här i riksdagen får vi ofta höra att de inte går att genomföra eftersom Miljömålsberedningen behandlar den frågan. Men det kanske bara är ett behändigt sätt att säga att ni inte vill göra det över huvud taget. Det är ju alltid bra att kunna säga någonting när man vill avslå någonting. Åter till Miljömålsberedningen. Det är ju inte så att vi i oppositionen har föreslagit att Miljömålsberedningen ska läggas ned. Tvärtom tror även vi att det behövs en parlamentarisk beredning som kan bryta de här frågorna. För min del tycker jag att det har varit värdefullt att ha möjligheten att prata över partigränserna och att så konstruktivt som möjligt försöka driva miljöarbetet framåt. Vad jag menar är att det finns en poäng i att ha mer av ett tjänstemannasystem som driver fram olika åtgärdsförslag som sedan kan mötas av den politiska analysen och bedömningen. Johan Hultberg, som också sitter i Miljömålsberedningen, vet ju att vi nu får förslag från expertgrupper på vissa områden som är särskilt utpekade. Det sker ganska fläckvis. Det finns egentligen ingen koppling till om det är tillräckligt för att klara miljömålen eller inte. Om vi har en beredning som har ett uppdrag att klara miljömålen måste vi också ha underlag som vi sedan kan värdera politiskt och som kan ta oss dit. Om de förslagen inte ens finns i våra underlag blir det svårt att göra en politisk bedömning. Då får man sitta och hitta på saker på egen hand för att nå hela vägen fram. Det är därför jag menar att vi behöver koppla ihop den politiska biten med den mer analytiska rollen att ta fram underlag och analyser. Vad krävs för att nå miljömålen? Vilka politiska handlingsalternativ finns? Hur kan vi göra om vi på allvar vill nå våra mål? Sedan får politikerna ta vid. I dag har vi uppenbarligen inte lyckats. Vi klarar inte miljömålen. Det säger Naturvårdsverket och OECD, och man säger att man inte ser hur vi ska kunna nå dem framöver heller. Det finns alltså en stark kritik på det här området. Det kanske bara är politisk vilja som brister, men jag tror att vi faktiskt med ett bättre system kan förbättra chanserna att nå målen också.

Johan Hultberg (M)

Anf. 187 Johan Hultberg (M)

Herr talman! Det är bra att vi äntligen är överens om att Miljömålsberedningen har en viktig och bra funktion och att vi förhoppningsvis tillsammans kan se till att den fungerar ännu bättre. Det är möjligt att vi måste se över hur vi kan få fram bättre underlag och stöd för Miljömålsberedningen, men jag konstaterar också att Jens Holm i sina repliker precis kritiserade oss för att utreda för mycket. Någonstans blir det lite svårt att tillgodose oppositionens alla viljor. Å ena sidan går det för långsamt och utreds för mycket, å andra sidan är det för lite underlag och det borde tas fram mer och gedignare underlag. Det är en ekvation som inte är alldeles enkel att få ihop, men jag lyssnar på den konstruktiva kritiken och är absolut beredd att verka för att få ett bättre fungerande miljömålssystem. Återigen tycker jag att det är felaktigt att beskriva det som att det stannar upp bara för att Miljömålsberedningen jobbar. Ta den proposition som vi nyss debatterade. Underlaget för den propositionen har ju varit bland annat Miljömålsberedningens betänkande om hållbar markanvändning när det gäller skogen, men det har också varit den utredning som har tittat på hur vi kan värdesätta ekosystemtjänsterna. Det är alltså en lång rad underlag som regeringen tar till sin hjälp när man lägger fram förslag om åtgärder och ytterligare styrmedel för att vi ska ta oss närmare miljökvalitetsmålen. Miljömålsberedningen är ett viktigt verktyg för att ta fram styrmedel, men våra myndigheter - Naturvårdsverket och respektive fackmyndighet - är också jätteviktiga. Jag tar allvarligt på den kritik som Statskontoret har fört fram när det gäller deras redovisning, och jag tycker att det är oerhört viktigt att vi där skärper uppföljningsarbetet och ser till att myndigheterna på ett tydligt sätt integrerar arbete med miljökvalitetsmålen i sina verksamheter och verkligen levererar bra resultat till regeringen. Det är ju grunden för att vi ska kunna ta ytterligare steg.

Anita Brodén (FP)

Anf. 188 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Vi har gemensamt beslutat att vi till nästa generation ska lämna över ett samhälle där de stora miljöproblemen i Sverige är lösta utan att orsaka ökade miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Detta är ett skarpt beslut, ett beslut som kräver en mycket ambitiös miljöpolitik i Sverige, inom EU och internationellt. Under våren 2010 beslutade riksdagen om en ny målstruktur för att klara denna utmaning. Det är en målstruktur med ett generationsmål som anger inriktningen på den samhällsomställning som behöver göras inom en generation. Generationsmålet innebär, mycket kortfattat, att ekosystemet ska ha återhämtat sig, att den biologiska mångfalden är bevarad, att människors hälsa främjas, att kretsloppen är resurseffektiva, att vi har en god hushållning med naturresurser, att vi har en ökad andel förnybar energi och att vi har hållbara konsumtionsmönster. För att komma dithän har vi våra 16 miljökvalitetsmål, som anger tillståndet i miljön som miljöarbetet ska leda till. Och som steg på vägen har vi etappmålen. Hittills har 24 etappmål presenterats. Syftet med miljömålsarbetet var att få en tydligare struktur än tidigare, då vi upplevde det som ganska fluffigt. Man skulle ta in det internationella arbetet och också tydliggöra vad vi har för nationell rådighet: Vad är det vi själva kan styra över nationellt? Dessutom ställdes ett krav i Miljömålsberedningens arbete på att vi ska anstränga oss och arbeta över blockgränsen för att leverera förslag på etappmål som är långsiktigt hållbara och som har bred acceptans. I den parlamentariska miljömålsberedningen har vi haft ett helt fantastiskt sekretariat. Vi har haft otrolig expertis till stöd och hjälp. Jag upplever också att vi grep oss an uppgifterna med stor frenesi och var, och är, mycket ambitiösa. Vi har arbetat hårt för att komma framåt i de här frågorna. Fem områden har hittills hanterats, och som sagt är det 24 etappmål. Det var värdefullt att höra Miljöpartiets Helena Leander tydliggöra att Miljöpartiet inte, om man kommer till makten, har för avsikt att skrota detta system, utan man vill medverka till att förfina och förbättra det. Allting kan bli bättre. Lyssnar man på oppositionen får man sig till livs att miljöarbetet har tappat fart. Man uttrycker sig i kritiska ordalag. Man säger att det är svåröverskådligt, fragmentariskt, och det diskuteras mest vad vi kan göra på EU-nivå, och man talar om dialoger och uppdrag. Den erfarenhet jag har, inte minst från förra årets arbete med skogspolitiken, är att det är full fart. Där tappade arbetet inte någon fart. Jag förstår inte riktigt vad man pratar om, för det var en oerhörd aktivitet, och den spred sig över hela Sveriges land. Alla - branscher, miljörörelsen, skogsnäringen och givetvis också Skogsstyrelsen och Naturvårdsverket - var involverade, plus politiken. För många var det kniven på strupen, men det var processer som nu har dragit i gång ett jättearbete. Det var mycket intressant att ta del av OECD:s rapport som kom alldeles nyligen. Det är deras tredje granskning av Sveriges miljöpolitik. Chefen för OECD:s miljödirektorat, Simon Upton, beskriver inledningsvis Sveriges miljöarbete i väldigt positiva ordalag: Sverige fortsätter att vara ett föregångsland på många av miljöpolitikens områden. Han beskriver framgångarna som kommer att vara av intresse för andra länder, där man också konstaterar att miljömålssystemet är unikt och utgör ett betydande samhällsomfattande åtagande för en hållbar utveckling. I rapporten får också miljödemokratin stora lovord. I rapporten fanns både ros och ris. OECD efterfrågar i rapporten fler konkreta direktiv på vägen för att nå miljömålen, och man ger ett antal rekommendationer som jag utgår från att regeringen nu tar till sig, i de fall man inte redan har gjort det. Det är ju ett och ett halvt år sedan granskningen gjordes. Bland annat rekommenderar man regeringen att ytterligare tydliggöra de miljökvalitetsmål som kräver nationella respektive internationella insatser. Man efterlyser också tydligare ekonomiskt genomförbara åtgärder och stärkt kontroll från Naturvårdsverket. Miljöbeskattningen lyfts fram som ett positivt exempel, och vi rekommenderas att utveckla den ytterligare. Inte minst lyfts koldioxidbeskattningen fram. Vi uppmanas också att öronmärka klimatinsatser i biståndsarbetet och ta bort undantagen för energibeskattningen. Herr talman! Här finns en hel del intressanta och kloka rekommendationer. Jag tycker att det nya miljömålssystemet har satt sig ordentligt nu efter den här perioden. Tillsammans med de andra insatser som hittills har gjorts bedömer jag att det finns tämligen goda möjligheter att nå fler miljömål fram till 2020. Herr talman! Jag vill ta någon minut till, om det går bra, och nämna några saker väldigt kort. Flera har hänvisat till betänkandet, och jag hoppas att alla har möjlighet att studera det. På område efter område, inom alla miljöområden, finns det konkreta saker som regeringen har satt i gång och gjort. Det handlar inte enbart om utredningar, utan det är fråga om skarpa förslag, även skarpa förbud, till exempel mot bisfenol A. Jag vill också påminna om det som regeringen har gjort inom EU. Vad gäller giftfri miljö har man där arbetat med värdet av gruppvis bedömning på kandidatlistan. Miljöministern har också stämt kommissionen för dess senfärdighet. Det sker alltså en hel del. Nu känner jag att tiden går, herr talman, så jag kan inte ta upp alla områden, utan jag rekommenderar detta som kvällslitteratur. Innan jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet vill jag ta tillfället i akt att tacka er allihop. Det här är min sista debatt. Tolv år är snart till ända för min del. Jag har funnits med i miljö- och jordbruksutskottet hela tiden och stortrivts. Tack för ett fantastiskt kamratskap över alla partigränser! Tack till det fantastiska sekretariatet! Det är oerhört. Vi har varit välsignade av så mycket kompetens. Jag vill också tacka herr talmannen och alla andra som sitter på podiet och önska er, var och en, en riktigt god sommar och en härlig, fin och trevlig valrörelsetid! (Applåder)

Jens Holm (V)

Anf. 189 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag vill återgälda det tacket, Anita. Det har varit fantastiskt att sitta i utskottet tillsammans med dig under de här fyra åren. Jag önskar dig lycka till med vad du nu ska göra framöver. Jag har sett att du fått en ny hemvist i Naturskyddsföreningen, vilket jag vill gratulera Naturskyddsföreningen till - och dig också, förstås. Men jag tänkte att du skulle få prata fyra minuter till, när det nu är din sista debatt. Jag har också följt OECD:s granskning av svensk klimatpolitik. Visst, det finns alltid länder som är sämre än Sverige, men av det som OECD särskilt lyfter fram är nästan allting saker som beslutats av tidigare regeringar. De gör en stor sak av de ekonomiska styrmedlen. Folkpartiet är ett parti som tycker att ekonomiska styrmedel ska användas, såvitt jag förstått saken. Men den regering som du stöder, Anita, har exempelvis sänkt skatten för kraftvärme, vilket har lett till en ökad förbränning av främst kol. Värtanverket i Stockholm bara ett par kilometer härifrån släpper ut 700 000-800 000 ton koldioxid varje år. De är säkert jätteglada för att de inte ens behöver betala skatt för det, men varför gjorde ni på det viset? Simon Upton tar upp handelsgödselskatten och säger att vi borde återinföra den. Varför gör ni inte det? Dessutom finns det en mängd andra miljöstyrande skatter som bevisligen skulle leda till att det blev lättare att uppnå våra miljömål ifall vi införde eller höjde dem. Men ni har gjort precis tvärtom under er tid vid makten. Jag skulle också vilja passa på att fråga dig om Folkpartiets bedömning av miljökvalitetsmålen. Hur många kommer vi att nå till 2020?

Anita Brodén (FP)

Anf. 190 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Jag sade i mitt anförande ganska varsamt att vi har tämligen goda chanser att uppnå flera miljömål fram till 2020. Det är klart att jag och alla andra har ambitionen att vi ska komma fram till mållinjen med flaggan i topp. Det är därför det sker ett intensivt arbete. På Miljödepartementet, där vi har möjlighet att vara och diskutera de här frågorna varannan vecka, finns en enorm glöd som driver detta framåt. Min förhoppning och tro är att vi ska ta stora kliv framåt. Många har pratat om att det görs utredning på utredning. Men när utredningarna blir klara görs det något konkret utifrån dem. Det blir verkstad. Det var flera områden som jag inte tog mig tid att gå in på förut. Jag kan nämna området vatten. Vi har jobbat med det i Miljömålsberedningen. Det handlar om vattenverksamhet och Vattenverksutredningen men också om dricksvatten. Det är en rad utredningar som nu så att säga slås samman och leder till konkreta förslag. Här kommer det att bli verkstad. Det är jag övertygad om. Vad gäller vattenområdet har förvisso Miljöpartiets representant i EU-parlamentet jobbat mycket med fiskefrågorna, men det skulle jag vilja säga att också Eskil Erlandsson gjort. Vi har kunnat jobba tillsammans väldigt mycket där. Jag ber att få återkomma om det övriga.

Jens Holm (V)

Anf. 191 Jens Holm (V)

Herr talman! Det låter lite på Anita Brodén som att ni borgerliga precis har tagit makten och att vi har 20-30 år på oss att uppnå miljömålen. Jag kan dock upplysa Anita Brodén om att det inte är så. Vi har fem och ett halvt år på oss. Regeringen uppnår i bästa fall två av 16 miljömål med nuvarande politik - ett och ett halvt, kanske man ska justera det till. Det håller inte. Nu har man nästan utrett färdigt, och nu ska det bli politik, låter det som. Men ni har ju styrt i åtta år. Man kan inte tillsätta nya utredningar nu, när vi nästan i allt väsentligt vet vad som behöver göras. Jag tog upp detta med ekonomiska styrmedel för att jag tycker att det är väldigt viktigt och för att OECD gör en stor poäng av det. Jag fick inget svar på det, men hoppas att jag får det i slutrepliken. Vi i Sverige har en historia av att använda ekonomiska styrmedel, det vill säga sätta skatt eller avgift på det som smutsar ned. Vi var först i världen med att införa en koldioxidskatt. Men nu har vi en regering som sänker koldioxidskatten. Om man tittar på den tid denna regering har styrt och sätter miljöskatterna i relation till bnp ser man att miljöskatterna har minskat. Andra länder går om Sverige och är numera mycket bättre på att använda sig av miljöskatter. Jag förstår inte varför ni inte använder det här styrmedlet, när vi vet att det verkligen fungerar.

Anita Brodén (FP)

Anf. 192 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Jag tackar för frågorna. Miljöbeskattningen fick mycket beröm av OECD. Vi rekommenderades att utnyttja, förfina och jobba vidare med den. Det är ingen hemlighet att den borgerliga regeringen har PPP som princip, det vill säga att förorenaren betalar. Det är en grundprincip som vi behöver jobba mycket tuffare med. Vi är också besjälade av koldioxidbeskattningen. Jag kan hålla med Jens Holm på punkten om kraftvärme, men detta hade en orsak. Man skulle använda ett system och inte vara dubbelbeskattad. Man ingick i handelssystemet. Det är orsaken. Men jag tycker att vi har anledning att följa upp och granska detta, så att de negativa konsekvenser som Jens Holm lyfter fram inte fortsätter. Vad gäller handelsgödselbeskattningen tror jag nog att Jens Holm känner till att mitt parti Folkpartiet gör en annan bedömning. Det handlar hela tiden om att det var viktigt att bönderna skulle kompenseras. Det var ett löfte som gavs. Där hade vi olika åsikter om hur vi skulle kompensera. Vad gäller ekonomiska styrmedel råder det ingen tvekan. Det är verkligen någonting som vi också internationellt och inom EU är väldiga förespråkare för. Där skiljer vi oss. Där är vi de som brinner för att utnyttja och ta vara på de ekonomiska styrmedlen. Vi behöver jobba vidare med det på nationell nivå, precis som OECD påtalar. Jag önskar att vi också ska fortsätta på ett framgångsrikt sätt internationellt inom EU.

Helena Leander (MP)

Anf. 193 Helena Leander (MP)

Herr talman! När man hör Folkpartiets partiledare Jan Björklund i en debatt kanske inte det första intrycket man får är att folkpartister generellt är besjälade av koldioxidbeskattning. Det är en diskussion som Anita säkert har haft många gånger inom sitt parti. Jag misstänker att det är svårt att ha den diskussionen. Det behövs också eldsjälar på andra sidan. Jag hade egentligen inte tänkt gå upp i talarstolen, vara arg och ta replik. Jag har fått mitt lystmäte på det under den här eftermiddagen känns det som. Det var mest att Anita Brodén påminde mig om att det också är min sista debatt i kammaren. Även jag vill ta chansen att tacka alla kolleger för livaktiga debatter. Det kan vi i varje fall enas om, även om vi inte kan enas om så mycket annat. Vi tycker inte alltid lika. Men vi kan i varje fall ha kul när vi pucklar på varandra. Tack så mycket, allihop, ha en skön sommar, och lycka till i valet lite lagom mycket!

Anita Brodén (FP)

Anf. 194 Anita Brodén (FP)

Herr talman! Tack! Jag vill passa på att yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet. Det fick jag aldrig sagt förut. Jag vill också passa på att verkligen tacka Helena Leander för, precis som Johan Hultberg sade, oerhört konstruktivt arbete inte minst i Miljömålsberedningen. Jag tror att det som gör att politiken går framåt är att vi har de respektfulla mötena där vi kan lyssna och lära av varandra. Samma sak säger jag till övriga som är med i debatten. Man sitter inte alltid själv inne med den enda lösningen. Vi behöver jobba mycket mer tillsammans. Gör vi det på ett konstruktivt, positivt sätt och med stor kraft är jag alldeles övertygad om att vi och ni som är kvar här om ett antal år kan konstatera att det är många miljömål som vi har klarat av. Då kan vi allihop känna oss stolta. Tack så mycket!

Roger Tiefensee (C)

Anf. 195 Roger Tiefensee (C)

Herr talman, ledamöter och åhörare! Egentligen har vi debatterat miljömål hela eftermiddagen. Vi har haft diskussioner om strandskydd, biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Nu debatterar vi miljömålsystemet i sig mer i ett paraplyperspektiv, kanske man kan säga, utifrån regeringens skrivelse om de svenska miljömålen. Det har sagts i debatten här, och det sägs ofta i debatten i samhället, att vi endast når två av 16 miljömål till 2020. Det är sant. Men det är också sant att prognosen 2006 var sämre. Det sägs ofta i debatten att det är åtta bortkastade år med alliansregeringens miljöpolitik. Det är fel. Jag ska bara ta ett exempel. År 2006 fanns det ett delmål inom miljömålet Levande skogar att man skulle sätta av skyddade områden. Bedömningen var att det målet med den politik som då fördes skulle uppnås år 2020. Målåret för delmålet var 2010. Men bedömningen var att om man fortsatte som Socialdemokraterna och de rödgröna partierna hade bestämt skulle man nå det 2020. Vi lade om politiken. Vi fokuserade på att mer använda den statligt ägda marken, sätta av mer skogar och skydda mer skogar där, och använda statligt ägd mark för bytesändamål. Vi nådde i princip delmålet till 2010. I dag har vi diskuterat hur vi ska öka förutsättningarna för att nå själva miljökvalitetsmålet till 2020. Det är ett exempel där alliansregeringen har flyttat fram positionerna och förbättrat möjligheterna att nå miljökvalitetsmålen. Sedan ska vi också veta att under den här perioden, närmare bestämt 2009, blev bedömningen av hur man uppnår miljömål mer strikt. Förut var det något slags bedömning från Naturvårdsverket: Är det möjligt att nå miljömålet till 2020? Nu görs bedömningen: Finns besluten på plats för att kunna nå miljömålet? Det innebär att det nu är en striktare bedömning. Men när vi väl fattar beslut kan uppfyllandet av miljömålen gå snabbare. Vi ska veta att om besluten finns på plats har inte så mycket ändrat sig miljökvalitetsmässigt i miljön. Det är inte bedömningen. Det är om man har skapat förutsättningar för samhällsförändringen som avgör måluppfyllelsen. Jag är väldigt glad, och kommer att komma tillbaka till det, både för de förslag vi har lagt fram och det vi kommer att besluta om biologiskt mångfald och de förslag vi lagt fram och beslutat om tidigare år om giftfri vardag och målet Giftfri miljö. Herr talman! Jag tror att vi alla i denna kammare ska vara ödmjuka inför den utmaning som vi alla har att nå miljömålen, miljökvalitetsmålen och generationsmålet. Från Centerpartiets utgångspunkt har det varit viktigt att vi jobbar med miljömålsarbetet på ett effektivt sätt. En effektivisering har varit att arbeta med miljömålsövergripande strategier för att nå flera miljömål. Det är precis det som Miljömålsberedningen har haft och har i uppdrag att jobba med. Tidigare var det mer stuprör. Varje myndighet ägde sina miljömål, och det fanns delmål. Motsättningarna fanns inte mellan Myllrande våtmarker och Storlagen fjällmiljö på det lite mer filosofiska planet som de 16 målen är formulerade. De fanns i delmålen under som de facto var styrande. Det var där som motsättningarna fanns. Det var därför som vi 2006 såg att det fanns ett stort genomförandeunderskott. Det signalerade också den fördjupade miljömålsutvärderingen 2008 om. Det fanns ett stort genomförandeunderskott. Det handlade om att skicka in ytterligare tiotals miljarder i systemet eller att börja arbeta mer effektivt. Det är själva tanken bakom förändringen av miljömålssystemet. Jag noterar i den första reservationen från Socialdemokraterna, Vänstern och Miljöpartiet att det finns kritik mot skrivelsen och att etappmålen är fördelade på områden. Ja, de är fördelade på områden utifrån det nya arbetet med strategier. Vi har gjort etappmål utifrån olika områden som är miljömålsövergripande. Det blir då lite dumt att redovisa dem nedbrutet per miljömål. Då är vi tillbaka i stuprörstänkandet. En retorisk fråga kan vara: Är det så att man från de rödgröna partierna vill gå tillbaka till att jobba mer stuprörsinriktat och inte effektivt, som jag menar att Miljömålsberedningen nu jobbar? När Kristina Nilsson hade sitt anförande lät det som att de uppdrag som Miljömålsberedningen fick på något sätt var ad hoc. Det är synd om Kristina Nilsson inte är uppdaterad av sin partikollega i Miljömålsberedningen. Grunden för de uppdrag Miljömålsberedningen har jobbat med är att Miljömålsberedningen själv har diskuterat: Vad är det för stora problemområden där det behövs politiska avvägningar och breda lösningar? Vi har valt hållbar markanvändning. Vi har jobbat med giftfri vardag och också levererat förslag och etappmål för det. Det var inte ad hoc. Miljömålsberedningen och regeringen har kommunikation mellan sig. Vi lägger fram förslag, och sedan får vi tillbaka uppdrag från regeringen. Det har nämnts att Miljömålsrådets förslag hamnade i soptunnan - det var så jag tror att det stod i reservationen. Det är fel. Det vi började med i Miljömålsberedningen var att genomföra de åtgärdsförslag som fanns där och som var möjliga att genomföra och tillräckligt beredda. Det har också blivit tydligt från regeringen att man ska ha samhällsekonomiska konsekvensbeskrivningar just för att miljömålsarbetet ska bli effektivt. En del förslag var helt enkelt inte beredda på ett sådant sätt att de gick att genomföra, så det började vi med. Herr talman! Jag vill avsluta med att konstatera att det är viktigt att behålla det arbetssätt som vi har med Miljömålsberedningen. Det är viktigt att behålla den parlamentariska förankringen och fortsätta med detta arbetssätt. Vi börjar komma i gång. Jag har märkt en frustration som har funnits från oppositionspartier, där man säger: Alliansregeringen har förstört vårt miljömålssystem. Nej, jag tycker faktiskt att vi har utvecklat det. Jag kan också notera något som man kunde se på miljömålsdagarna, där flera av oss var med och diskuterade. Johan Hultberg nämnde myndigheternas arbete och Statskontorets kritik mot myndigheterna. Det finns ytterligare utvecklingsmöjligheter i miljömålssystemet, och jag tror inte att det handlar om att återinrätta Miljömålsrådet och slopa Miljömålsberedningen. Jag tror att det snarare handlar om att låta Miljömålsberedningen fortsätta att jobba med de politiskt svåra avvägandena, men kanske förbättra genomförandet. Det handlar också om de olika myndigheterna. Naturvårdsverket, till exempel, kommer nu att leverera förslag om hur vi ska förbättra möjligheterna att nå miljömålet Storslagen fjällmiljö. Det var ett myndighetsuppdrag, men det gäller också att myndigheterna sinsemellan har ett samarbete och en samverkan i genomförandet och i sina framtaganden av lite mer smala uppdrag. När man lyssnar på Jens Holm låter det så lätt: Om vi bara skulle återinföra skatten på handelsgödsel skulle miljömålen infrias. Så lätt är det inte. Det gäller att se vad vi diskuterade här tidigare. Vi kommer i nästa vecka att besluta om en förändring av det generella biotopskyddet. Det är ett exempel på en förändring som underlättar brukande av åkermarken och som också underlättar uppfyllande av miljömål. Jens Holm menar att om vi bara återinför skatt på handelsgödsel och dessutom lägger en konsumtionsskatt på kött löser detta sig. Jag kan upplysa Jens Holm om att generationsmålet är konstruerat så att vi ska uppnå våra miljömål utan att för den sakens skull exportera miljöbelastning och öka miljö- och hälsoproblem utanför Sveriges gränser. Om man skulle göra som Jens Holm vill skulle vi exportera mycket av vår livsmedelsproduktion och öka importen av livsmedel. Vi skulle på intet sätt underlätta möjligheten att nå miljömål. Jag kan också upplysa Jens Holm, som lyfter fram att ekologisk odling är en lösning på alla problem, om att jag gärna ser ökad ekologisk odling. Jag ser också gärna en ökad svensk livsmedelsproduktion. De behöver varandra. För att kunna få det att växa i ekologisk odling behöver man odla vallväxter för att binda kväve. Man har ofta egna djur - nota bene, veganen Jens Holm - för att få egen gödsel. Men man har också möjlighet att använda gödsel från konventionellt jordbruk, till exempel från slaktsvin som går på ströbädd i storboxar. Den typen av gödsel kan man använda i ett ekologiskt jordbruk. Vi ska inte ställa ekologiskt jordbruk mot konventionellt jordbruk, utan vi behöver öka livsmedelsproduktionen totalt sett. Då underlättar vi också möjligheten att nå miljömålen. Med detta, herr talman, vill jag ursäkta mig för att jag har dragit över talartiden, yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer och, precis som Anita, tacka. Detta är min sista debatt. Jag har inte suttit i miljö- och jordbruksutskottet hela tiden, men jag började där 2002 som ersättare och sedan kom jag tillbaka. Livsmedelsproduktionen och de gröna näringarna är ju ändå det viktigaste, så det känns jättebra att ha börjat och slutat riksdagsarbetet i miljö- och jordbruksutskottet. Jag skulle vilja tacka för bra debatter och bra tuggmotstånd och önska alla en glad sommar. (Applåder)

Jens Holm (V)

Anf. 196 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tackar Roger för den här tiden. Lycka till framöver! Det var äppelodlare du skulle bli, förstår jag. Du fick mig att gå upp här på replikplatsen. Jag hade inte tänkt göra det, men eftersom du direkt apostroferade mig vill jag först korrigera några saker. Vänsterpartiet föreslår ingen köttskatt; där har du fel. Vi ser också gärna mer eko, men vi säger inte att all livsmedelsproduktion behöver vara ekologisk. Men om vi nu är överens om att vi ska ha mer ekologiskt vore det väl ganska logiskt att vi i alla fall kunde ha målsättningar för hur mycket ekologisk produktion och hur mycket ekologisk konsumtion i offentlig sektor vi borde ha till exempelvis 2020, så som vi hade förut. Det har ni avskaffat. Om man över huvud taget vill göra någonting med livsmedel är det väldigt bra att ha en instans som hjälper våra offentliga upphandlare att ställa krav i den offentliga upphandlingen. Vi har Miljöstyrningsrådet - tyvärr bara i två veckor till, för ni lägger ned det. Det är ett omvittnat uppskattat rådgivningsorgan för alla våra lokala och regionala upphandlare. När det gäller frågan om att Sverige blir beroende av import om vi ställer för höga miljökrav på livsmedelsproduktionen här i Sverige tycker jag att det är en defensiv hållning. Om det är någonting vi ser nu är det att vi importerar mer livsmedel än någonsin. Nästan varannan måltid som äts i Sverige är importerad. Så här mycket mat har vi aldrig någonsin importerat i Sverige - och det är med er politik, Roger Tiefensee. Någonting är uppenbarligen fel.

Roger Tiefensee (C)

Anf. 197 Roger Tiefensee (C)

Herr talman! Jag noterar att det kändes lite som en nyhet att Vänsterpartiet inte förespråkar köttskatt. Det kanske man inte gör som parti, men jag har upplevt att Jens Holm många gånger i debatter och så vidare har förespråkat det. Ni får stå för er egen tydlighet i så fall. Ja, Centerpartiet vill gärna ha mål för mer ekologiskt. Men vi vill inte bara ha det, utan vi vill ha en nationell livsmedelsstrategi. Vi är, precis som Jens Holm uppenbarligen är, bekymrade över att livsmedelsproduktionen i det här landet har minskat. Det är inte någonting som har inträffat i och med alliansregeringen, utan vi kan se en långsiktig trend från strax före EU-inträdet. Det finns uttryckliga mål i beslutet om en omreglering av jordbrukspolitiken att minska produktionen. Sedan förstärkte egentligen EU-inträdet denna trend. Vi behöver nya mål. Vi behöver mål för ökad livsmedelsproduktion och inom den ramen också mål för ökad ekologisk produktion. När det gäller Miljöstyrningsrådet kan jag glädja Jens Holm med att jag häromdagen fick en fråga därifrån om att delta i ett seminarium den 3 juli, alltså när Miljöstyrningsrådet ska ingå i Konkurrensverket. Det var samma höga ambitionsnivå. Det handlar inte om livsmedel, utan det handlar om en giftfri förskola. Jag tycker att det var en bra indikation på att de människor som har jobbat med att hjälpa upphandlare runt om i kommuner och landsting i Sverige och som har gjort detta i Miljöstyrningsrådet, som nu flyttar över och blir en del av Konkurrensverket, kommer att jobba lika bra nu. Jag tror att det samlade upphandlingsstödet blir väldigt bra. Offentlig upphandling generellt och offentlig upphandling av livsmedel är ett område där det är viktigt att göra rätt.

Jens Holm (V)

Anf. 198 Jens Holm (V)

Herr talman! Jag tycker att det är lite märkligt att Centerpartiet vill ha mer ekologiska livsmedel men att man inte vill göra några målsättningar för detta. Det blir lite halvhjärtat; det blir liksom inte riktigt på allvar. I synnerhet med beaktande av att vi tidigare har haft målsättningar för ekologisk produktion och ekologisk konsumtion tycker jag att det är konstigt att man avskaffar sådana saker. Vänsterpartiet förespråkar minskad köttkonsumtion. Vi har en hel del förslag på hur vi ska kunna äta mindre kött i framtiden och mer vegetariskt. Men vi föreslår ingen köttskatt - så har det blivit sagt. Vi är väldigt positiva till en livsmedelsstrategi för hur vi ska kunna öka vår självförsörjningsgrad av livsmedel. Roger, ni har styrt i snart åtta år, och ni har tyckt det hela tiden. Men vi har ännu inte sett en livsmedelstrategi från den här regeringen. Nu blir det - surprise - en utredning till. Och vad heter den? Konkurrenskraftsutredningen? Den heter inte ens Utredningen om en livsmedelsstrategi för det vill Moderaterna inte ha. Nu blir det någon fluffig utredning som i bästa fall kanske leder fram till något. Vad vet jag? Vi skulle kunna komma överens och stänga ute Moderaterna. Ni, vi, socialdemokrater och miljöpartister skulle kunna komma överens om att inrätta en livsmedelsstrategi. Ska vi inte göra det, Roger, så att vi får det på riktigt? I fråga om en giftfri förskola har jag också pratat med Miljöstyrningsrådet. Det här är ett av de projekt som de tvingas lägga ned i förtid. Miljöstyrningsrådet har fått ett uppdrag från Kemikalieinspektionen om att arbeta med just en giftfri förskola. De måste avveckla det i förtid eftersom ni lägger ned Miljöstyrningsrådet. Det är mycket illavarslande.

Roger Tiefensee (C)

Anf. 199 Roger Tiefensee (C)

Herr talman! Det är bra att Vänsterpartiet också vill ha en nationell livsmedelstrategi. Det är en vidareutveckling av den satsning som den här regeringen har gjort. Matlandet Sverige är den största satsningen som någon regering har gjort på att lyfta fram både nationell matkonsumtion och livsmedelsproduktion. Det här är en vidareutveckling av det. Sedan har vi Konkurrenskraftsutredningen, vilket Jens mycket riktigt noterar. Den har lagt förutsättningarna, och utifrån den kan vi sedan forma en nationell livsmedelsstrategi. Man ska inte sticka under stol med att vi har haft lite olika åsikter i regeringen om vi ska ha en sådan eller inte. Men nu noterar vi att Moderaterna är positiva till det, och då kan det också genomföras. I strategin ska vi ha mål för att öka livsmedelsproduktionen totalt sett. Jag vänder mig mot hur det var tidigare och som jag uppfattar att Jens Holm fortfarande förespråkar, nämligen att bara sätta mål för eko. Jag brukar jämföra det med när den socialdemokratiska regeringen, med stöd av Vänsterpartiet, hade mål för att minska den öppna arbetslösheten. Hur gick det till? Jo, man förtidspensionerade bort människor från arbetskraften. Då blev den öppna arbetslösheten mindre, men vi hade inte fått fler i arbete. Det är precis likadant att bara sätta upp ett mål för ekologisk andel och ekologiskt odlad areal. Om man är lite otydlig med om man vill skydda åkermark och behålla åkermark i produktion kan man uppnå ett sådant mål genom att minska den totalt odlade arealen. I så fall har vi inte vunnit någonting, varken när det gäller ekologisk produktion eller livsmedelsproduktion totalt sett. Därför är det viktigt att sätta mål för eko, men vi ska sätta det inom ramen för en nationell livsmedelsstrategi där vi också har mål för att öka den totala produktionen av både konventionellt odlade och ekologiskt producerade produkter.

Irene Oskarsson (KD)

Anf. 200 Irene Oskarsson (KD)

Herr talman! Vi kan snart sammanfatta en eftermiddag i miljömålens tecken. Det betänkande som vi nu debatterar tar sin utgångspunkt i skrivelsen Svenska miljömål visar vägen! och också OECD:s rapport som kom för någon vecka sedan. I ett annat sammanhang sade någon i går: Tänk om den hade fått samma genomslag som OECD:s rapport när det gäller ekonomi brukar få. Det länder till eftertanke eftersom det också visar hur medierna och vi kommunicerar olika saker. Jag vill apostrofera en av de kolleger som lämnar kammaren med denna debatt: Det vore väl bra om fler ekonomer läste miljö. Herr talman! Det som nu sägs, bland annat från OECD, är att Sverige har ett unikt miljömålsarbete. Och det kan väl vara på sin plats att göra en liten historisk exposé även i detta arbete och konstatera att det började tidigt. Bland annat började det med initiativet till Stockholmskonferensen 1972. Det fortsatte i Rio. Och det kom tillbaka till Stockholm 2012. Under resans gång har det i de allra flesta fall varit en bred uppslutning politiskt om vikten av att jobba med frågorna på ett konstruktivt och effektivt sätt. Inget system är dock så bra att det inte kan bli bättre. Det har framkommit i OECD-rapporten, och det har framkommit i regeringens skrivelse för den här mandatperioden. OECD lyfter fram att vi är bra på lokalt miljöarbete. Vi är bra på nationellt miljöarbete såtillvida att skriva målformuleringar och sätta strukturer för arbetet. Men vad händer med leden däremellan? Just den frågeställningen ledde till att regeringen tog ansvar för det här och började omforma arbetet med miljömålen. Vi behöver bli tydligare, mer konkreta och skapa tydliga förutsättningar för aktörer att samverka och jobba. Det går inte att greppa hela stycket på en gång. Somliga kan se vissa av miljömålen som snudd på visionära. Men de är också en styrka i arbetet, nämligen att spänna bågen så hårt det bara går för att nå de resultat vi måste nå. I skrivelsen som vi nu behandlar lyfter regeringen fram just att man har velat göra arbetet med miljömålen mer effektivt, transparent och åtgärdsinriktat. Som kristdemokrat ser jag det som centralt att man också har varit tydlig med att lägga fokuset under innevarande mandatperiod på de allra viktigaste delarna. Det är klimatpolitiken som har ett överskuggande arbete. Om vi inte klarar klimatfrågan är frågan nämligen vad resten av verksamheten leder till. En giftfri vardag har berörts i alla debatter här i kammaren i dag. Vi måste skapa en framtid för våra barn och barnbarn där vi är så fria som möjligt från skadliga kemikalier. Jag tror att flera i den här kammaren gjorde rätt i att titta på den presskonferens som hölls i går när Kemikalieinspektionen överlämnade två av sina rapporter på just det här området till miljöministern. De visade på att det internationella arbetet, det europeiska arbetet och det nationella arbetet måste gå hand i hand för att vi ska klara det här. De satsningar som regeringen har gjort under innevarande år och åren häromkring på Kemikalieinspektionens arbete sades också i går av myndigheten själv vara oerhört viktiga för att just komma vidare i frågorna. Ju mer man jobbar och sätter sig in i ämnet, desto svårare har man upptäckt att det blir att nå resultat eftersom man hittar nya ämnen och nya sammansättningar. Det förhindrar inte att vi måste fortsätta lägga fokus och kraft på just det här. Herr talman! Regeringen jobbar med ytterligare en viktig punkt som för någon kanske låter som att man gräver ned det i en utredning till. Men jag tror att man ska se precis tvärtom på hur regeringen nu arbetar med Färdplan 2050, med en fossilfri fordonsflotta. Det gäller att veta vad vi gör nu för att komma fram. Tiden är nämligen knapp. Frågan varför vi har målen om vi inte når dem kan också ställas. Målen finns där för att vi här i kammaren har varit överens om att sätta dem. Det var politisk enighet om det såvitt jag vet - jag var inte med då, men jag tror att Anita Brodén och ytterligare några var med och tog de besluten. Det är dock viktigt att se att det är lätt att vara överens om målformuleringar. Det är vägen för att nå dem som vi måste bli tydliga med. Därför ser jag det också som centralt att regeringen gick in och gjorde om arbetet och skapade Miljömålsberedningen. Jag tror nämligen att det är där som vi politiskt måste våga ta diskussionerna. Vi måste göra de tunga avvägningarna när det finns målkonflikter, när två saker står mot varandra där vi gärna skulle se att båda blir gjorda men det inte är inom rimliga gränser att göra båda samtidigt. Vad är då mest prioriterat? Jag skulle också vilja passa på och säga att jag uppskattar de dialoger och samtal som har förts i Miljömålsberedningen. Jag hoppas verkligen att arbetet kan fortsätta, oavsett vilka av oss som kommer att möjlighet att fortsätta i det arbetet. Några av våra kolleger kommer förmodligen att lämna det eftersom de lämnar uppdrag här i kammaren. Men det är viktigt att det forumet och den plattformen finns. Jag vill vända mig mot att man säger att det är någonting som har använts ad hoc. Det är oerhört tydligt från regeringen att man har använt Miljömålsberedningen just för att göra dessa tuffa och tunga avvägningar. Dock kan jag känna att vi har haft en viss tidspress på oss, men det är väl den pressen som gäller för det här arbetet över huvud taget. Det har varit viktigt för mig och för det parti som jag representerar att prioritera det arbetet och att vara med och bidra på ett konstruktivt sätt. Herr talman! Det har talats mycket om den kommande sommaren. Jag kan då rekommendera läsning av OECD-rapporten. Den kan väl få följa med ut i hängmattan och ge oss energi och råg i ryggen, så att vi kan vara stolta över det arbete som görs och har gjorts i Sverige för att komma vidare på miljöområdet - det som Sverige har varit föregångare i, nämligen att hitta tydliga styrmedel och en tydlig avvägning mellan morot och piska i arbetet för miljöns bästa. Herr talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga motioner. Eftersom vissa kolleger inte är med på måndag då miljö- och jordbruksutskottet fortsätter med sina debatter vill jag rikta ett varmt tack härifrån. (Applåder)

Josef Fransson (SD)

Anf. 201 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Jag får erkänna att jag begärde ordet främst för att jag tidigare glömde att yrka bifall till min reservation. Det vill jag naturligtvis göra, så jag yrkar alltså bifall till reservation nr 3. Nu när jag ändå har ordet kan jag väl diskutera lite om miljömålen. Jag fokuserade på vindkraften i mitt anförande. Men om man ställer vindkraften mot de miljömål som har satts upp kan man fråga sig vilka miljömål som gynnas av att vi lägger hiskeligt massa skattemedel på att subventionera en överkapacitet av elproduktion. Vi har till exempel ett miljömål om begränsad klimatpåverkan. Den krassa verkligenheten är tyvärr att det i det svenska energisystemet snarare är så att koldioxidutsläppen i själva verket ökar jämfört med hur energisystemet ser ut. Om vi börjar stänga av kärnkraftverk kommer vi att behöva mer elkraft från kol och gas, för det är väl ungefär det som står till buds. Vi har också pratat om storslagen fjällmiljö. Det har ju byggts en del vindkraftverk i fjällmiljön, och mig veterligen planeras det väl ytterligare vindkraftverk där. Hur passar det ihop med miljömålet om en storslagen fjällmiljö, att industrialisera den? Ett rikt växt- och djurliv är ett annat av miljömålen. Som jag sade har vi ett antal skyddsvärda arter, fladdermöss och stora rovfåglar, som utsätts av exploateringen av vår miljö. Likaså kan man ifrågasätta hur det är med grundvatten av god kvalitet, giftfri miljö och så vidare när man i miljöns namn ska utvinna all denna mineral som används till betong och stål.

Irene Oskarsson (KD)

Anf. 202 Irene Oskarsson (KD)

Herr talman! Det är fascinerande att jag kan skrämma upp Josef så att han yrkar bifall till sina egna reservationer genom att yrka bifall till förslagen i betänkandet, men det är ju glädjande att Josef har vaknat till. Jag kan inte låta bli att förundra mig över att en - förlåt uttrycket - liten detalj i sammanhanget. Vindkraft är en detalj, nog så viktig för att få en förnybar energikälla på plats, men det är det enda som Sverigedemokraterna är beredda att diskutera när det gäller de 16 miljömålen. Vi har här innan haft en stor diskussion om prioriteringar och ekonomiska styrmedel. Vi har diskuterat hur man ska producera livsmedel på ett hållbart sätt, hur vi ska använda vår skogsråvara för att åstadkomma förnybara drivmedel och förnyad produktion av annat som vi kan behöva. Hur ska vi låta det vara en del av att värna om den biologiska mångfalden? Hur ska vi ta oss an det klimathot som växthusgaseffekten utgör och som - åtminstone som övriga partier inser i denna kammare - gör att vi kommer att se klimatförändringar? Det mest överskuggande som vi har att lösa är de temperaturhöjningar som sker. Det är fascinerande att lyssna på Josef Fransson som säger att vindkraften är det enda problemet. Tar vi bort den, så har vi löst alltihopa. Herr talman! Jag tycker att det är befängt.

Josef Fransson (SD)

Anf. 203 Josef Fransson (SD)

Herr talman! Jag påstår på intet vis att det här är det enda problemet som behöver lösas. Men man viftar undan frågan om man påstår att vindkraften är ett litet problem. Jag ser det inte så. Det är många miljarder kronor som går till vindkraft i subventioner varje år. I nuläget ser det inte ut att bromsas in. Snarare planerar man för att fortsätta expansionen ganska kraftigt, åtminstone fördubbla produktionen till 2020, om jag inte helt missminner mig. Det som är så lustigt med det här och som jag menar att man inte riktigt vill ta till sig är att när vi oftast under vintertid januari, februari och mars behöver mycket energi - 20 000-26 000 megawatt - i Sverige kan vi inte förlita oss på att en enda av dessa megawatt kommer från vindkraft. Vi är fullständigt beroende av kärnkraft eller någon annan form av baskraft. Alla de som felaktigt påstår att vi kan ersätta kärnkraft med vindkraft är svaret skyldig. Vad ska vi ersätta kärnkraften med när vi ska avveckla den? Jag vet inte om det är Irene Oskarssons eller Kristdemokraternas vision, men många andra partier driver ju detta. Kristdemokraterna är ju ett av de partier som ser positivt på vindkraften.

Irene Oskarsson (KD)

Anf. 204 Irene Oskarsson (KD)

Herr talman! Återigen: Det är fascinerande att se att giftfri miljö, där våra barn ska kunna växa upp i en trygg och säker miljö där våra kemikalier inte påverkar dem, inte berörs med ett ord. Hur vi däremot ska kunna ha en förnybar elproduktion är däremot en central och viktig fråga. Ja, jag kan berätta, Josef Fransson, att mitt första politiska inlägg någonsin - det var ganska många år sedan - handlade om ett tydligt nej till kärnkraft. Efter det har jag gjort vissa omprövningar. Vi befinner oss där vi är nu. År 2010 är ett passerat stadium. Jag ser att vi i dag behöver kärnkraften för klimatets skull. Men det finns ingen hållbarhet i kärnkraft över tid. Det gäller också vilka skador och vilket elände som kan orsakas av både brytningen av uran och hur man ska förvara restprodukterna. Men just nu finns det inga bättre alternativ än kärnkraft. Och just nu kommer tyvärr att gälla över en ganska oöverskådlig framtid. När det gället etablering av vindkraft görs det tydliga avvägningar utifrån miljömålen samt utifrån plan- och byggbestämmelser om var vidkraftverken får etableras och hur. Herr talman! Jag måste få sluta med att säga att jag var med i går och fattade ett beslut på hemmaplan där kommunen ställde sig positiv till att låta de företag som så vill etablera vindkraft. Jag ser det som en framtida energikälla också i samband med att vi blir effektivare på att utnyttja vår energi. Den kilowatt som inte är använd är den bästa kilowatten, för då har vi hittat andra lösningar.

Beslut, Genomförd

Beslut: 2014-06-24
Beslut: 2014-06-24

Förslagspunkter: 4, Acklamationer: 2, Voteringar: 2

Protokoll med beslut

2014-06-24Protokoll 2013/14:139

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2013/14:360

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Miljömålssystemet
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motionerna
2013/14:MJ17 av Helena Leander (MP) yrkandena 1 och 2 samt
2013/14:MJ18 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 2.
Reservation 1 (S, MP, V)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 0 100 0 12
M 102 0 0 5
MP 0 25 0 0
FP 22 0 0 2
C 21 0 0 2
SD 18 0 0 2
KD 15 0 0 4
V 0 18 0 1
Totalt 178 143 0 28
Ledamöternas röster
Åtgärder för att nå målen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2013/14:MJ18 av Matilda Ernkrans m.fl. (S) yrkande 1.
Reservation 2 (S, MP, V)
Elcertifikat
Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslag
Utskottets förslag:
Riksdagen avslår motion
2013/14:MJ19 av Josef Fransson (SD).
Reservation 3 (SD)
Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (SD)
Parti Ja Nej Avstående Frånvarande
S 100 0 0 12
M 102 0 0 5
MP 25 0 0 0
FP 21 0 0 3
C 21 0 0 2
SD 0 18 0 2
KD 15 0 0 4
V 18 0 0 1
Totalt 302 18 0 29
Ledamöternas röster
Skrivelsen
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Beslut:
Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation
Utskottets förslag:
Riksdagen lägger skrivelse 2013/14:145 till handlingarna.

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (S, MP, V)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	0	100	12
M	102	0	5
MP	0	25	0
FP	22	0	2
C	21	0	2
SD	18	0	2
KD	15	0	4
V	0	18	1
Totalt	178	143	28

Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (SD)
Parti	Ja	Nej	Frånvarande
S	100	0	12
M	102	0	5
MP	25	0	0
FP	21	0	3
C	21	0	2
SD	0	18	2
KD	15	0	4
V	18	0	1
Totalt	302	18	29

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden.

Svenska miljömål

Ärendet är avslutat

Utskottens betänkanden

Beslut

Miljömålssystemet gör miljöarbetet mer effektivt (MJU28)

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Alla beredningar i utskottet

Miljömålssystemet gör miljöarbetet mer effektivt (MJU28)

Debatt, Genomförd

Webb-tv: Svenska miljömål

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 175 Kristina Nilsson (S)

Anf. 176 Helena Leander (MP)

Anf. 177 Josef Fransson (SD)

Anf. 178 Jens Holm (V)

Anf. 179 Johan Hultberg (M)

Anf. 180 Jens Holm (V)

Anf. 181 Johan Hultberg (M)

Anf. 182 Jens Holm (V)

Anf. 183 Johan Hultberg (M)

Anf. 184 Helena Leander (MP)

Anf. 185 Johan Hultberg (M)

Anf. 186 Helena Leander (MP)

Anf. 187 Johan Hultberg (M)

Anf. 188 Anita Brodén (FP)

Anf. 189 Jens Holm (V)

Anf. 190 Anita Brodén (FP)

Anf. 191 Jens Holm (V)

Anf. 192 Anita Brodén (FP)

Anf. 193 Helena Leander (MP)

Anf. 194 Anita Brodén (FP)

Anf. 195 Roger Tiefensee (C)

Anf. 196 Jens Holm (V)

Anf. 197 Roger Tiefensee (C)

Anf. 198 Jens Holm (V)

Anf. 199 Roger Tiefensee (C)

Anf. 200 Irene Oskarsson (KD)

Anf. 201 Josef Fransson (SD)

Anf. 202 Irene Oskarsson (KD)

Anf. 203 Josef Fransson (SD)

Anf. 204 Irene Oskarsson (KD)

Beslut, Genomförd

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

Miljömålssystemet

Beslut:

Utskottets förslag:

Åtgärder för att nå målen

Beslut:

Utskottets förslag:

Elcertifikat

Beslut:

Utskottets förslag:

Skrivelsen

Beslut:

Utskottets förslag:

Utskottens betänkanden