Svensk verksamhet i Antarktis

Betänkande 1993/94:JoU7

Jordbruksutskottets betänkande 1993/94:JOU07

Svensk verksamhet i Antarktis

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation
• Bilaga 1

1993/94
JoU7

Sammanfattning

Utskottet behandlar i betänkandet regeringens proposition
1992/93:140 om svensk verksamhet i Antarktis jämte två motioner.

Utskottet tillstyrker att riksdagen godkänner 1991 års
miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget från 1959.
Samtidigt föreslås en lag som för svenskt vidkommande reglerar
vad som skall gälla för vistelse eller verksamhet i Antarktis.

Till betänkandet har fogats en reservation (s).

Propositionen

Regeringen (Miljö- och naturresursdepartementet) har i
proposition 1992/93:140 föreslagit

dels att riksdagen antar förslagen till

1. lag om Antarktis,

2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,

dels att riksdagen godkänner

3. det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till
Antarktisfördraget.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att riksdagen godkänner
Antarktisfördragets miljöprotokoll. Vidare föreslås en lag som
för svenskt vidkommande reglerar vad som skall gälla för
vistelse eller verksamhet i Antarktis.

Enligt lagförslaget skall det krävas tillstånd för all
vistelse och verksamhet i området. Tillstånd får förenas med
villkor. Fauna och flora skyddas genom särskilda bestämmelser.
Vidare införs ett förbud mot mineralbrytning i Antarktis. I
lagförslaget finns också föreskrifter som gäller tillsynen.
Lagförslaget bygger på det miljöskyddsprotokoll till
Antarktisfördraget som Sverige har undertecknat.

Lagförslagen har granskats av Lagrådet.

Förslaget till lag om Antarktis bifogas till detta betänkande
som bilaga 1.

Motioner

Motioner med anledning av propositionen

1992/93:Jo93 av Sten Söderberg (-) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om svensk verksamhet i Antarktis.

1992/93:Jo94 av Margareta Winberg m.fl. (s) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om reglering i miljöprotokollet av ansvar för
skada,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om översyn av lagen i samband med
Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om utvärdering av formerna och ansvaret för
tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om
Antarktis.

Utskottet

Inledning

Antarktisfördraget (SÖ 1984:5) slöts den 1 december 1959 och
trädde i kraft den 23 juni 1961. Huvudsyftet var att skapa
förutsättningar för en fredlig användning av Antarktis samt att
säkerställa att den fria vetenskapliga forskningen kunde
fortsätta i likhet med vad som skett under det internationella
geofysiska året 1957--58. Dessförinnan hade den politiska och
militära spänningen i området varit oroväckande med militära
övningar, väpnade incidenter och diplomatiska förvecklingar. En
rad länder har suveränitetsanspråk i Antarktis medan andra
länder över huvud taget inte erkänner några suveränitetsanspråk
på området. Genom fördraget lades suveränitetskonflikterna åt
sidan. Antarktis gjordes till en kärnvapenfri och
demilitariserad kontinent.

I dag är 40 stater anslutna till Antarktisfördraget som
parter. Fördragsparterna uppdelas i två kategorier,
"konsultativa parter" (beslutande) och "icke konsultativa
parter". Sverige har sedan år 1988 konsultativ status under
fördraget. Därtill är Sverige part till 1980 års konvention om
bevarande av marina levande tillgångar i Antarktis, den s.k.
Krillkonventionen (prop. 1983/84:79, bet. 1983/84:UU10, rskr.
1983/84:171).

Den svenska forskningen i Antarktis har historiska rötter som
går tillbaka till Otto Nordenskjölds Antarktisexpedition åren
1901--1903 och den norsk-brittisk-svenska expeditionen år
1949--1952. Den svenska forskningen har haft en inriktning på
fauna och flora, klimatförändring och geologisk historia;
forskningsfält som också har en naturlig anknytning till svensk
forskning i norr och det arktiska närområdet. Klimat och miljö
står i centrum för den moderna svenska polarforskningen.
Glaciärernas dynamik och massbalans ger värdefull information om
klimatets förändring. I geologiska avlagringar och sediment är
det möjligt att få historiska data över miljö- och
klimatutveckling. Havet spelar en viktig roll för jordens
koldioxidbalans och värmecirkulation. De biologiskt produktiva
marina miljöerna kring Antarktis är av stort ekologiskt
intresse, en viktig resursbas samt en betydelsefull
informationskälla beträffande global spridning av biocider.

Dronning Mauds Land, där de svenska stationerna är belägna, är
ett primärt geografiskt intresseområde för svenska forskare.
Sydsommaren 1987/1988 upprättades den första svenska stationen,
Svea, högt uppe på inlandsisen i bergsområdet Heimefrontsfjella.
Sommaren 1988/1989 byggdes forskningsstationen Wasa som
tillsammans med den närbelägna finska stationen Aboa utgör
Nordenskjöldsbasen i Vestfjella, ca 120 km från kusten.

Sedan ett par år tillbaka finns ett etablerat samarbete mellan
Polarforskningssekretariatet i Sverige, Norsk Polarinstitutt och
det finska Havsforskningsinstitutet, med årliga
sydsommarexpeditioner för nordiska forskare till Antarktis.
Också den antarktiska halvön och Weddellhavet har besökts
regelbundet av svenska forskare under senare år. En stor del av
de svenska forskningsinsatserna sker i internationellt
samarbete.

Propositionen

Ett miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget antogs den
3 oktober 1991. Tillsammans med ytterligare 22 av de 26
konsultativa parterna och fler än hälften av de icke
konsultativa parterna undertecknade Sverige
miljöskyddsprotokollet den 4 oktober 1991. Protokollet med fyra
bilagor träder i kraft 30 dagar efter ratificering av samtliga
de stater som hade konsultativ status i Antarktisfördraget den
dag då protokollet antogs.

Miljöskyddsprotokollet supplerar Antarktisfördraget utan att
ändra eller göra tillägg till fördraget. Den beslutande
funktionen ligger fortfarande kvar hos de konsultativa parterna.
Genom protokollet skall skyddet för Antarktis miljö och dess
ekosystem säkerställas. Antarktis utses i protokollet till
naturskyddsområde. All verksamhet i området skall föregås av
prövning.

Mineralutvinning i området förbjuds. De nuvarande reglerna för
avfallshantering skärps. Andra väsentliga nyheter i protokollet
är införandet av årlig rapporteringsskyldighet, införandet av en
miljökommitté med rådgivande funktion samt införandet av krav på
miljökonsekvensbeskrivningar avseende det mesta av såväl den
statliga som den icke statliga verksamheten i området. Efter 50
år kan en översynskonferens hållas. Under miljöskyddsprotokollet
skall en rådgivande miljökommitté etableras.

Specifika miljöfrågor, såsom marin förorening,
avfallshantering, skydd av flora och fauna och skyddade områden,
behandlas i bilagor till protokollet. Frågan om ansvar för
skada regleras endast generellt i protokollet. Genom ett
inspektionssystem skall dess efterlevnad tillgodoses. Genom
protokollet åläggs staterna att reglera såväl statlig som icke
statlig verksamhet.

Miljöministern framhåller att Sverige nu bör fullfölja sitt
folkrättsliga engagemang som kommit till uttryck i
undertecknandet av miljöskyddsprotokollet genom att godkänna
och ratificera protokollet. Antarktis fördragssystem utvecklas
fortlöpande och nya materiella regler tillskapas. Sverige ligger
långt framme när det gäller att uppfylla åtagandena enligt
miljöskyddsprotokollet.

En särskild fråga som är föremål för överväganden på det
internationella planet gäller regleringen av den turism som
förekommer i Antarktis. Vad som bl.a. ifrågasätts är en särskild
protokollsbilaga om turism. Miljöministern anser att
miljöskyddsprotokollet ger tillräckliga möjligheter att reglera
den tämligen begränsade svenska turismen till Antarktis. En
särskild bilaga på detta område kan dock i framtiden komma att
medföra ändringar i den lag som föreslås i propositionen.

För att inordna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget
under svensk lagstiftning föreslås i propositionen att en
särskild lag om Antarktis införs. I lagen regleras i ett
sammanhang vad som gäller för vistelse eller verksamhet i
området. Enligt förslaget skall den som skall vistas eller
bedriva verksamhet i Antarktis ha tillstånd till detta och skall
vidta nödvändiga åtgärder för att skydda miljön i Antarktis. I
lagen införs bestämmelser om att regeringen eller den myndighet
som regeringen bestämmer får meddela tillstånd för svensk
verksamhet i Antarktis. Vid tillståndsgivningen får även
särskilda villkor uppställas för verksamheten.

Tillsynen över och inspektionen av verksamhet i Antarktis
utövas av svenska och andra länders nationella organ. Det bör
enligt propositionen ankomma på regeringen att utse
tillsynsmyndighet. Brott mot lagen skall enligt förslaget kunna
straffas med böter eller fängelse högst ett år.

Motionerna

Enligt motion Jo93 (-) bör riksdagen uttala att Statens
naturvårdsverk bör utses till tillståndsmyndighet enligt den nya
lagen. Motionären anser även att tillståndsregleringen enligt
lagförslaget skall justeras.

I den socialdemokratiska gruppmotionen Jo94 tillstyrks
propositionen i allt väsentligt. Motionärerna anser dock att
riksdagen särskilt skall framhålla vikten av att ansvaret för
skador regleras i protokollet för att miljöprotokollet skall bli
riktigt effektivt. Regeringen måste fortsätta att aktivt driva
denna fråga, anför motionärerna (yrkande 1). De begär även att
lagen ses över i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta
arbete så att den nya lagstiftningens sanktionsregler anpassas
till miljöbalken när den träder i kraft (yrkande 2). Slutligen
bör riksdagen enligt motionen uttala att formerna och ansvaret
för tillstånds- och tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om
Antarktis utvärderas efter ett antal år, förslagsvis fem år. I
det sammanhanget bör det övervägas om inte Statens
naturvårdsverk bör överta ansvaret för tillståndsgivningen
(yrkande 3).

Utrikesutskottets yttrande

Utrikesutskottet har i sitt yttrande 1993/94:UU1y tillstyrkt
att riksdagen godkänner miljöskyddsprotokollet till
Antarktisfördraget. Utskottet konstaterar att
miljöskyddsprotokollet utgör en integrerad del av
Antarktisfördraget och är avsett att supplera, men inte ändra,
detta. Syftet är att öka skyddet av Antarktis miljö och dess
tillhörande ekosystem. Enligt utrikesutskottets uppfattning är
miljöskyddsprotokollet ett viktigt instrument och ett värdefullt
komplement till Antarktisfördraget. Utrikesutskottets yttrande
är fogat som bilaga 2 till detta betänkande.

Jordbruksutskottets överväganden

Antarktis och Arktis betecknas av sakkunniga som jordens
"lungor" som påverkar havsströmmarna och tjänar som regulatorer
av det globala klimatet. Den väldiga antarktiska kontinenten
utgör en viktig bas för den vetenskapliga forskning som söker
säkerställa i vad mån mänskliga aktiviteter påverkar miljön på
jorden.

Antarktisfördraget tillkom år 1959 i anslutning till det
vetenskapliga internationella samarbete som ägt rum under det
internationella geofysiska året 1957--58. Tanken var att
Antarktis skulle användas som ett vetenskapligt laboratorium
där territoriella konflikter inte skulle få lägga hinder i vägen
för det internationella vetenskapliga samarbetet. Genom en unik
överenskommelse -- "the gentlemen's agreement" -- enades
deltagarna om att alla aktiviteter skulle betraktas som
"opolitiska". Fördraget syftar till att göra Antarktis till en
resurs för hela jorden och till en kontinent för fred och
vetenskap. Med tiden har miljöfrågorna kommit att tilldra sig
alltmer intresse och fått ökad vikt.

Enligt miljöskyddsprotokollet förbjuds mineralprospektering
och mineralutvinning. Protokollet bör betraktas i ljuset av den
reaktion från miljörörelsen som följde på 1988 års
mineralprotokoll. Miljöskyddsprotokollet följer ett
betydligt vidare koncept än mineralprotokollet. Parterna åtar
sig enligt artikel 2 i protokollet att allsidigt skydda miljön
i Antarktis och därav beroende samt därmed sammanhängande
ekosystem, och de utser Antarktis till naturskyddsområde, ägnat
åt fred och vetenskap. Protokollet innehåller regler för
avfallshantering, miljökonsekvensbedömningar, rapportskyldighet
m.m.

Utskottet delar utrikesutskottets mening, som även
motionärerna anslutit sig till, att miljöskyddsprotokollet är
ett viktigt instrument och ett värdefullt komplement till
Antarktisfördraget.

För att inordna miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget
under svensk lagstiftning föreslås i propositionen att en
särskild lag om Antarktis införs. I lagen regleras i ett
sammanhang vad som gäller för vistelse eller verksamhet i
området. Enligt förslaget skall den som skall vistas eller
bedriva verksamhet i Antarktis ha tillstånd till detta och skall
vidta nödvändiga åtgärder för att skydda miljön i Antarktis.

I motion Jo94 (s) betonas vikten av att ansvaret för skador
regleras i protokollet. Utskottet har ingen annan mening än
motionärerna i det hänseendet. Det framgår också av
miljöministerns uttalande i propositionen att denna fråga
drivits av Sverige i förhandlingarna. Parterna har beslutat att
vid ett senare stadium utarbeta särskilda, detaljerade
ansvarsregler. Utskottet utgår från att denna fråga följs upp av
Sveriges representanter under det fortsatta arbetet. När det
gäller motionärernas förslag om att Miljöskyddskommittén skall
undersöka även lagen om Antarktis i sitt arbete med att se över
följdlagstiftningen får utskottet erinra om att den straffskala
som föreslås i lagförslaget -- böter eller fängelse i högst ett
år -- ligger i linje med den amerikanska lagstiftning som
antagits med anledning av miljöskyddsprotokollet. Den
överensstämmer även med sanktionsbestämmelserna i flera andra
lagar, exempelvis skogsvårdslagen (1979:429, ändrad 1993:553)
och lagen (1971:1154) om dumpning av avfall i vatten. Utskottet
erinrar även om att Miljöskyddskommittén fortsätter sitt arbete
och har för avsikt att lägga fram ett slutbetänkande med förslag
till följdlagstiftning till sitt förslag till Miljöbalk under
våren 1994. Kommittén har att självständigt ta ställning till
vilka lagar som i det sammanhanget skall ses över.

Frågan om ansvaret för tillstånds- och tillsynsverksamheten
har ingående behandlats i propositionen sedan fråga uppkommit om
det lämpliga i att samma myndighet, exempelvis
Polarforskningssekretariatet, ges ansvar för både tillstånds-
och tillsynsverksamheten samtidigt som den står för det allt
övervägande utnyttjandet på fältet av de tillstånd som
utfärdats. Utskottet har ingen annan mening än motionärerna om
vikten av att höga krav på objektivitet och trovärdighet ställs
på dem som ger tillstånd till och utövar tillsyn över
verksamheten i Antarktis. Som framgår av propositionen är
polarforskningen en synnerligen specialiserad verksamhet.
Miljöministern refererar till remissyttranden där det å ena
sidan hävdas att Polarforskningsinstitutets erfarenhet och
kunskap när det gäller förhållanden som rör polartrakterna gör
att sekretariatet framstår som i stort sett den enda tänkbara
svenska myndigheten för tillståndsgivning och tillsyn avseende
vistelse och verksamhet i Antarktis. Å andra sidan invänds i ett
annat remissvar att om Polarforskningssekretariatet utses till
tillståndsmyndighet tillgodoses inte kravet på trovärdighet och
objektivitet för en sådan myndighet, eftersom sekretariatet ofta
har egna intressen i den verksamhet som bedrivs i Antarktis. Mot
detta kan anföras att myndigheter som exempelvis Vägverket och
Luftfartsverket har att ansvara för tillståndsgivning och
tillsyn av egna beslut.

Utskottet delar miljöministerns mening att den granskning av
miljökonsekvensbeskrivningar som förutses göras av annan
kompetent myndighet samt den internationella
inspektionsverksamhet som förutses i miljöskyddsprotokollet
skall ha den lödighet att kraven på objektivitet och
trovärdighet i tillståndsgivningen skall bli tillgodosedda. Det
synes naturligt att regeringen utser tillstånds- resp.
tillsynsmyndighet. Utskottet förutsätter att regeringen följer
utvecklingen noggrant och vid behov vidtar de åtgärder som kan
befinnas önskvärda. Något särskilt uttalande från riksdagens
sida om utvärdering synes inte påkallat.

Vad utskottet anfört om ansvar för skada, om sanktionsreglerna
och om tillståndsgivningen enligt lagen är ägnat att besvara
motion Jo94. Motionen avstyrks i alla delar.

Det anförda innebär att även motion Jo93 avstyrks såvitt angår
tillståndsgivningen. Motionärens förslag om tillstånd i vissa
fall för den som deltar i verksamhet i Antarktis synes hänföra
sig till den äldre formulering av lagförslaget som lämnats i
departementspromemorian. Med propositionens formulering av
lagförslaget bortfaller motionärens invändning, att lagen skulle
vara otydlig. Motionen avstyrks alltså.

I 3 § förslaget till lag om Antarktis hänvisas till lagen
(1950:586) om rätt till fiske. Sedan propositionen avlämnades
har en ny fiskelag (1993:787) stiftats. Hänvisningen i 3 §
lagen om Antarktis bör gälla den nya fiskelagen. Riksdagen bör
med den ändringen anta propositionens förslag till lag om
Antarktis. Vidare bör riksdagen godkänna miljöskyddsprotokollet
till Antarktisfördraget.

I propositionen föreslås en lag om ändring i lagen
(1992:1529) om ändring i lagen (1971:289) om allmänna
förvaltningsdomstolar. Enligt förslaget införs en hänvisning
till lagen om Antarktis i 14 § första stycket p. 8 förstnämnda
lag. I 14 § anges vilka mål som skall prövas av länsrätten.
Sedan propositionen avlämnades har lagen om allmänna
förvaltningsdomstolar ändrats på förslag av justitieutskottet
(1992/93:JuU31, SFS 1993:759). Ändringen innebär bl.a. att
länsrätten skall pröva mål enligt ett stort antal lagar, som
uppräknas i 14 § 1--5. I 14 § 6 anges att länsrätten
därutöver skall pröva mål som enligt bestämmelse i annan lag
skall prövas av länsrätt. Med hänsyn till den ändrade lydelsen
av 14 § 6 behövs enligt utskottets mening ingen särskild
bestämmelse i lagen om allmänna förvaltningsdomstolar som anger
att mål som avses i 28 § lagen om Antarktis skall prövas av
länsrätt. Riksdagen bör därför avslå regeringens förslag såvitt
avser lagen om allmänna förvaltningsdomstolar.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lag om Antarktis
att riksdagen antar regeringens lagförslag
med den ändringen att hänvisningen till lagen (1950:586) om
rätt till fiske i 3 § skall avse fiskelagen (1993:787),

2. beträffande utformningen av 19 § m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo93,

3. beträffande miljöskyddsprotokollet till
Antarktisfördraget
att riksdagen godkänner det den 3 oktober 1991 antagna
miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget,

4. beträffande reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar
för skada m.m.
att riksdagen avslår motion 1992/93:Jo94,
res. (s)

5. beträffande lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring
i lagen (1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar
att riksdagen avslår regeringens förslag.

Stockholm den 16 november 1993

På jordbruksutskottets vägnar

Margareta Winberg

I beslutet har deltagit: Margareta Winberg (s), Ivar
Virgin (m), Ingvar Eriksson (m), Inga-Britt Johansson (s),
Lennart Brunander (c), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Dan
Ericsson i Kolmården (kds), Max Montalvo (nyd), Ulla Pettersson
(s), Carl G Nilsson (m), Sinikka Bohlin (s), Patrik Norinder
(m), Lennart Fremling (fp) och Björn Ericson (s).

Reservation

Reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar för skada m.m.
(mom. 4)

Margareta Winberg, Inga-Britt Johansson, Inge Carlsson, Kaj
Larsson, Ulla Pettersson, Sinikka Bohlin och Björn Ericson
(alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 6 börjar
med "I motion" och på s. 7 slutar med "alla delar" bort ha
följande lydelse:

Utskottet delar den mening som framförs i den
socialdemokratiska gruppmotionen Jo94. En viktig förutsättning
för att miljöskyddsprotokollet skall bli effektivt är att
ansvaret för skador regleras i protokollet. Sverige har varit
drivande när det gäller att foga en reglering av skadeansvaret
till protokollet, men detta regleras nu endast generellt. Enligt
utskottets mening bör riksdagen särskilt uttala att regeringen
bör fortsätta att aktivt driva denna fråga.

Utskottet biträder även motionärernas förslag att lagen om
Antarktis ses över i samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta
arbete så att den nya lagstiftningens regler anpassas till
miljöbalken när den träder i kraft.

Av propositionstexten och lagens 28 § framgår att regeringen
tänkt sig att som tillståndsmyndighet enligt 17 § utse
Polarforskningssekretariatet. Detta är inte ett odiskutabelt
förslag. Sekretariatet är nämligen djupt involverat i den
verksamhet som det avses ge tillstånd till. Remissinstanserna
har olika syn på denna ordning, alltifrån att det bara är
Polarforskningssekretariatet som har kompetens att granska
tillståndsansökningar till att sekretariatet som
tillståndsmyndighet skulle ha bristande trovärdighet och
objektivitet samt därutöver bristande kompetens att värdera
miljöfrågor.

Utskottet ansluter sig till motionärernas uppfattning att det
mest naturliga vore att Statens naturvårdsverk vore
tillståndsmyndighet samt att Polarforskningssekretariatet av
praktiska skäl utsågs att komplettera den tillsyn som utförs av
andra fördragsslutande parter. Utskottet delar emellerid
uppfattningen att Naturvårdsverket för tillfället saknar
tillräcklig kompetens för att utan särskilda resurser svara för
tillståndsgivningen. Samtidigt synes det underförstått i
propositionen att miljökonsekvensbeskrivningar bör granskas av
Naturvårdsverket när Polarforskningssekretariatets egen
verksamhet är berörd.

Det är troligt att Sveriges engagemang i Antarktis kommer att
öka genom såväl forskningen som turismen, och sannolikt även
Polarforskningssekretariatets egna forskningsengagemang.
Utskottet ansluter sig mot den bakgrunden till motionärernas
förslag att formerna och ansvaret för tillstånds- och
tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis
utvärderas efter ett antal år, förslagsvis fem år. I det
sammanhanget bör det övervägas om inte Statens naturvårdsverk
bör överta ansvaret för tillståndsgivningen.

Vad utskottet anfört i det föregående om reglering i
miljöprotokollet av ansvar för skada, om översyn av lagen i
samband med Miljöskyddskommitténs fortsatta arbete och om
utvärdering av formerna och ansvaret för tillstånds- och
tillsynsverksamheten i enlighet med lagen om Antarktis bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande
lydelse:

4. beträffande reglering i miljöskyddsprotokollet av ansvar
för skada m.m.
att riksdagen med anledning av motion 1992/93:Jo94 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Bilaga 1

Utrikesutskottets yttrande

1993/94:UU1y
Bilaga 2
Svensk verksamhet i Antarktis

Till jordbruksutskottet

Jordbruksutskottet har genom beslut den 25 maj 1993
(JoU protokoll 1992/93:40) berett utrikesutskottet tillfälle att
yttra sig över proposition 1992/93:140 om svensk verksamhet i
Antarktis, jämte motioner, i den del som berör utrikesutskottets
beredningsområde.

Utskottet

I proposition 1992/93:140 Svensk verksamhet i Antarktis yrkas
att riksdagen
dels antar
1. förslagen till lag om Antarktis,
2. lag om ändring i lagen (1992:1529) om ändring i lagen
(1971:289) om allmänna förvaltningsdomstolar,
dels godkänner
3. det den 3 oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet till
Antarktisfördraget.

Miljöskyddsprotokollet till fördraget med fem annex och
underbilagor i engelsk originalversion jämte översättning till
svenska är fogat till propositionen som bilaga 1.

Två motioner har väckts med anledning av propositionen:
1992/93:Jo93 av Sten Söderberg (-) och 1992/93:Jo94 av Margareta
Winberg m.fl. (s). I motionerna tillstyrks punkten 3 i
regeringens proposition som avser godkännandet av det den 3
oktober 1991 antagna miljöskyddsprotokollet. Beträffande
punkterna 1 och 2 tar motionärerna bl.a. upp frågan om svensk
tillstånds- och tillsynsmyndighet.

Utskottet behandlar inte dessa frågor i detta yttrande.

Antarktisfördraget slöts den 1 december 1959 och trädde i
kraft den 23 juni 1961. Ursprungliga parter till fördraget, s.k.
signatärmakter, är de sju kravhavarstaterna: Argentina,
Australien, Chile, Frankrike, Norge, Nya Zeeland och
Storbritannien samt Belgien, Japan, Sovjetunionen, Sydafrika och
USA. Kravhavarstat är benämningen på de parter som vid
Antarktisfördragets tillkomst framställt territoriella krav på
Antarktis. Att en stat är kravhavarstat betyder inte att kravet
är erkänt eller legitimt. I dag är 40 stater parter till
fördraget. Fördragsparterna uppdelas i två kategorier, s.k.
konsultativa parter och s.k. icke-konsultativa parter. Den förra
kategorin har beslutanderätt vid fördragets möten. För att uppnå
konsultativ status krävs att en stat visar sitt intresse för
Antarktis genom att bedriva betydande vetenskaplig
forskningsverksamhet i området, vilket kan ske enligt fördraget
genom upprättande av en vetenskaplig station eller utsändande av
en vetenskaplig expedition.

Uttrycken "konsultativ" och "icke-konsultativ" stat används
inte i fördragstexten, utan är en skapelse av fördragsparterna.
Själva uppdelningen i två kategorier stater, beslutande och
icke-beslutande, återfinns dock i fördraget. Fördragets
officiella språk är engelska, franska, ryska och spanska.
Funktionen som depositarieregering handhas av Förenta staterna.

Sverige anslöt sig till fördraget den 24 april 1984, och det
trädde i kraft för Sverige samma dag (prop. 1983/84:79, bet. UU
1983/84:10, rskr. 1983/84:171). Sverige erhöll konsultativ
(beslutande) status den 21 september 1988.

Sverige är också part till 1980 års konvention om bevarande av
marina levande tillgångar i Antarktis (prop. 1983/84:79, bet.
UU 1983/84:10, rskr. 1983/84:171).

Ett miljöskyddsprotokoll till Antarktisfördraget som reglerar
skyddet av Antarktis miljö (Protocol on Environmental Protection
to the Antarctic Treaty) antogs den 3 oktober 1991. Tillsammans
med ytterligare 22 av de 26 konsultativa parterna och fler än
hälften av de icke konsultativa parterna undertecknade Sverige
protokollet den 4 oktober 1991. Protokollet träder i kraft 30
dagar efter ratificering av samtliga de stater som hade
konsultativ status i Antarktisfördraget den dag då protkollet
antogs.

Utskottet konstaterar att miljöskyddsprotokollet utgör en
integrerad del av Antarktisfördraget och är avsett att
supplementera, men inte ändra, detsamma. Syftet är att öka
skyddet av Antarktis miljö och dess tillhörande ekosystem.
Antarktis utses till ett naturreservat tillägnat fred och
vetenskap. Mineralutvinning i området förbjuds. Reglerna för
avfallshantering stramas upp. Det finns ett krav på
miljökonsekvensbedömningar inför det mesta av den statliga och
icke-statliga verksamheten i området. En miljöskyddskommitté med
rådgivande funktion upprättas. Beslutsrätten kvarstannar sålunda
på de konsultativa mötena. Parterna åläggs årlig
rapportskyldighet.

Enligt utskottets uppfattning är miljöskyddsprotokollet ett
viktigt instrument och ett värdefullt komplement till
Antarktisfördraget. Utskottet tillstyrker följaktligen att
riksdagen godkänner det den 3 oktober 1991 antagna
miljöskyddsprotokollet till Antarktisfördraget.

Stockholm den 12 oktober 1993

På utrikesutskottets vägnar

Daniel Tarschys

I beslutet har deltagit: Daniel Tarschys (fp), Pierre
Schori (s), Alf Wennerfors (m), Pär Granstedt (c), Karl-Erik
Svartberg (s), Göran Lennmarker (m), Nils T Svensson (s),
Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Viola Furubjelke
(s), Karl-Göran Biörsmark (fp), Kristina Svensson (s), Peeter
Luksep (m), Berndt Ekholm (s) och Lena Boström (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.