Svensk-norska renbetesförhållanden

Betänkande 2004/05:MJU12

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande2004/05:MJU12

Svensk-norska renbetesförhållanden

---

Sammanfattning
I betänkandet behandlas regeringens skrivelse 2004/05:79 Upphörande av
1972 års svensk-norska renbeteskonvention samt fyra motionsyrkanden
från allmänna motionstiden 2004. I skrivelsen redogör regeringen för
frågan om förlängning av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige
och Norge om renbetning. Utskottet har inget att invända mot regeringens
redogörelse och avstyrker samtliga motionsyrkanden.
I betänkandet finns 1 reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

1. Rennäringspolitik
Riksdagen avslår motionerna 2004/05:MJ304 och 2004/05:MJ434 yrkande 39.

Reservation (mp)

2. Pristillägg på renkött
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ451.

3. Parlamentariskt beredningsorgan
Riksdagen avslår motion 2004/05:MJ502 yrkande 1.

4. Skrivelsen
Riksdagen lägger skrivelse 2004/05:79 till handlingarna.

Stockholm den 15 mars 2005
På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Catharina Elmsäter-Svärd
Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Catharina Elmsäter-Svärd
(m), Åsa Domeij (mp), Sinikka Bohlin (s), Alf Eriksson (s), Rune Berglund
(s), Rolf Lindén (s), Sven Gunnar Persson (kd), Kjell-Erik Karlsson (v),
Christina Axelsson (s), Lars Lindblad (m), Carina Ohlsson (s), Jan
Andersson (c), Bengt-Anders Johansson (m), Christin Hagberg (s),
Ann-Kristine Johansson (s), Anita Brodén (fp) och Marie Wahlgren (fp).

Redogörelse för ärendet
Ärendet och dess beredning
Det gränsöverskridande renbetet mellan Sverige och Norge regleras för
närvarande av konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge
om renbetning. Konventionen gäller enligt sin lydelse t.o.m. den 30
april 2002, men giltigheten har våren 2002 förlängts t.o.m. den 30 april
2005. Förhandlingar om en ny konvention har pågått mellan Sverige och
Norge sedan år 2003. Förhandlingsdelegationerna har den 31 augusti 2004
konstaterat att förhandlingarna om en ny konvention inte kommer att
hinna slutföras innan den nuvarande konventionens giltighetstid löper
ut. I skrivelsen redovisar regeringen sin bedömning av frågan om
förlängning av konventionens giltighetstid i avvaktan på att en ny konvention
kan träda i kraft.
Bakgrund
Rennäring förekommer bland den samiska befolkningen på båda sidor om
gränsen mellan Sverige och Norge. Denna rennäring är delvis gränsöverskridande.
Svenska samer utnyttjar således i viss utsträckning sommarbetesmarker
i Norge medan Norge, i något mindre uträckning, utnyttjar huvudsakligen
vinterbetesmarker i Sverige. Det gränsöverskridande renbetet har förekommit
under mycket lång tid och har stöd i gammal sedvänja. Rättigheterna
erkänns av båda staterna och har fått sitt starkaste uttryck i den s.k.
lappkodicillen som fogades till den år 1751 mellan Sverige och
Danmark-Norge ingångna gränstraktaten, varigenom gränsen mellan de båda
rikena drogs upp. I lappkodicillen anges dess syfte vara att ordna det
gränsöverskridande renbetet så att det för framtiden inte skall finnas
någon anledning till oenighet och missförstånd vad gäller förflyttningar
över gränsen eller flyttsamernas medborgarskap. Mera detaljerade regler
än de som anges i lappkodicillen har senare tillkommit genom olika
överenskommelser mellan Sverige och Norge, först genom den s.k. gemensamma
svensk-norska lagstiftningen från år 1883. Som ett led i avtalskomplexet
kring unionsupplösningen tillkom år 1905 en konvention i Karlstad om
"flyttlapparnas rätt till renbete m.m.". År 1913 tillkom ännu en konvention
på området. Än mer detaljerade bestämmelser kom till stånd genom 1919
års renbeteskonvention, som delvis ändrades år 1949. Denna konvention
ersattes av den fram till den 1 maj 2005 gällande konventionen den 9
februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning.

Utskottets överväganden
Inledning
Den 29 april 1997 beslutade de svenska och norska regeringarna att
upprätta en sådan gemensam kommission som avses i 1972 års konvention.
Kommissionen, som antog namnet Svensk-Norska Renbeteskommissionen av år
1997, lämnade sitt betänkande i maj 2001 (Svensk-Norska Renbeteskommissionen
av år 1997, dnr Jo2001/2022). I betänkandet, som var enhälligt, föreslogs
bl.a. utökade betesområden i förhållande till vad som gäller enligt den
nuvarande konventionen, såväl på den svenska som på den norska sidan.
Vid remissbehandlingen av betänkandet tillstyrkte de svenska remissinstanserna
i allmänhet Renbeteskommissionens förslag, men hade vissa detaljsynpunkter.
Svenska Samernas Riksförbund (SSR) och vissa samebyar hade invändningar
mot vissa föreslagna områdesavgränsningar (Remissammanställning, dnr
Jo2001/2252). De norska remissinstanserna var mer uttalat negativa. De
norska renägarnas organisation, NRL, ansåg att förslaget inte kan ligga
till grund för en ny konvention. Även det norska Sametinget framförde
kritiska synpunkter mot förslaget. Efter remissbehandlingen tillsattes
under våren 2003 på ömse sidor särskilda förhandlingsdelegationer med
uppgift att arbeta fram en ny konvention på grundval av Renbeteskommissionens
betänkande. I den svenska delegationen ingår representanter för de
svenska samerna genom SSR och Sametinget. Den norska delegationen har en
motsvarande sammansättning. Förhandlingarna om en ny konvention har
pågått alltsedan dess. Någon överenskommelse om innehållet i en ny
konvention har emellertid inte kunnat träffas. Svårigheterna att uppnå
enighet har främst gällt vilka områden i Sverige och Norge som det andra
landets renägare får använda för sommar- respektive vinterbeten. Redan
i ett tidigt stadium av förhandlingarna gjorde den norska
förhandlingsdelegationen klart att man från norsk sida, mot bakgrund av
remisskritiken
i Norge, inte kunde acceptera en reglering av renbetesområdena i enlighet
med Renbeteskommissionens förslag. Den svenska förhandlingsdelegationen
har å sin sida haft som utgångspunkt att ett nytt avtal i alla fall
skall ge svenska renägare de utökade rättigheter till renbete i Norge
som följer av kommissionens förslag. Förhandlingsdelegationerna har vid
ett möte den 31 augusti 2004 konstaterat att förhandlingarna om en ny
konvention inte kommer att hinna slutföras innan den nuvarande konventionens
giltighetstid löper ut. Delegationerna har därefter anmält detta till
respektive regering. Det norska utrikesdepartementet har därefter i en
note den 10 november 2004 föreslagit att 1972 års konvention skall
förlängas med tre år.

Den fortsatta regleringen, m.m.
Utskottets förslag i korthet
Utskottet har inget att invända mot den redogörelse som regeringen lämnat
i skrivelsen. Två motionsyrkanden (fp, mp) med krav på att regeringen
skall lägga fram förslag på det rennäringspolitiska området avstyrks
med hänvisning till pågående beredning i Regeringskansliet. Vidare
avstyrks ett motionsyrkande (kd) om ett parlamentariskt beredningsorgan
för rennärings- och samefrågor bl.a. med hänvisning till utskottets
tidigare ställningstagande i frågan. Ett yrkande (kd) avseende reglerna
för pristillägg på renkött avstyrks med hänvisning till genomförd ändring
som tillgodoser de krav som framförs i motionen.
Jämför reservation (mp).
Skrivelsen
I skrivelsen redogör regeringen för frågan om förlängning av konventionen
den 9 februari 1972 mellan Sverige och Norge om renbetning. Rennäring
förekommer bland den samiska befolkningen på båda sidor om gränsen mellan
Sverige och Norge. Denna rennäring är delvis gränsöverskridande såtillvida
att svenska samer i viss utsträckning utnyttjar sommarbetesmarker i
Norge medan norska renägare, i något mindre uträckning, utnyttjar i
huvudsak vinterbetesmarker i Sverige. Sedan år 1883 har det gränsöverskridande
renbetet reglerats genom överenskommelser mellan Sverige och Norge. Den
senaste överenskommelsen, konventionen den 9 februari 1972 mellan Sverige
och Norge om renbetning (renbeteskonventionen), upphör att gälla vid
utgången av april månad 2005. Sedan ett par år har förhandlingar pågått
mellan de båda ländernas förhandlingsdelegationer om en ny konvention.
Förhandlingarna kommer inte att hinna avslutas innan giltigheten av
nuvarande konvention löper ut. Fråga har därför uppkommit om förlängning
av konventionen.
Regeringen gör bedömningen att renbeteskonventionen inte bör förlängas,
varav följer att konventionen upphör att gälla fr.o.m. den 1 maj 2005,
att den s.k. lappkodicillen alltjämt är gällande mellan Sverige och
Norge och utgör grund för det gränsöverskridande renbetet vid upphörande
av renbeteskonventionen och att ingen särskild lagstiftningsåtgärd
behöver vidtas för att lappkodicillen skall kunna tillämpas som lag i
Sverige.
Regeringen förutsätter att det gränsöverskridande renbetet kommer att
kunna fortsätta med stöd av lappkodicillen utan att några väsentliga
olägenheter behöver uppstå för rennäringen i Sverige och Norge. Frågan
om en ny renbeteskonvention kommer att bli föremål för fortsatta
diskussioner mellan Sverige och Norge.
Motionerna
Enligt motion MJ304 (fp) bör regeringen snarast lägga fram en proposition
som bidrar till att rennäringen kan bedrivas på så sätt att den ger
renskötande samer en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt
och kulturellt långsiktigt bärkraftigt sätt. Rennäringspolitiska kommittén
avlämnade sitt betänkande under år 2001. I betänkandet lämnades förslag
om hur renskötseln bör organiseras i framtiden och vilka uppgifter som
i fortsättningen bör vara myndighetsuppgifter. Vidare granskades
förhållandet mellan rennäringen och andra reella näringar. I utredningens
uppdrag låg att lämna förslag till hur förutsättningar kan skapas för
en kulturellt, ekonomiskt och ekologiskt långsiktigt hållbar rennäring.
I utredningens betänkande presenterades en rad konkreta förslag.
Utredningens förslag har även varit föremål för remissförfarande. I
dagsläget är situationen svår för de renskötande samerna. De förslag
Rennäringspolitiska kommittén presenterade 2001 skulle underlätta
utvecklandet av näringen. I motion MJ434 (mp) yrkande 39 begärs att regeringen
låter utreda hur samer skall få ökad delaktighet i samråd gällande
ingrepp i renbetesmarker. Genom ökade samrådskrav förbättras möjligheterna
att minska konflikter och därmed skogsbrukets och rennäringens möjligheter
att verka sida vid sida. Skogsvårdsorganisationen har i omgångar haft
utbildningar för skogsbrukare om rennäring och för renskötare om skogsbruk.
Dessa bör upprepas. Mer kunskap om skogsbrukets effekter för rennäringen
och vice versa behövs. Skogsvårdslagen bör ändras så att samrådsplikt
för större markägare inom hela renskötselområdet skall gälla. Vid vilken
typ av ingrepp i skogsbruket samrådet skall gälla bör utredas snarast.
Enligt motion MJ451 (kd) gällande regler rörande pristillägg på renkött
blir den frågan föremål för en översyn. Enligt förordningen om pristillägg
på renkött lämnas pristillägg endast för renkött som godkänts vid
köttbesiktning enligt föreskrifter som meddelats med stöd av livsmedelslagen
(1997:511). Har renar som tillhör en renägare som bedriver renskötsel
i Sverige slaktats i Norge eller Finland lämnas dock pristillägg om
köttet godkänts vid besiktning enligt de bestämmelser som gäller i landet
i fråga. Detsamma gäller om en sådan renägare har sålt sina renar till
slakt i Norge eller Finland. Pristillägg lämnas dock inte om renarna
transporterats levande från Sverige. Det borde vara möjligt att uppbära
pristillägg på renar slaktade i Norge eller Finland även om renarna
transporterats levande från Sverige över gränsen. Detta skulle underlätta
väsentligt för renskötaren och ses som en förbättrad möjlighet att
försörja sig på sitt renskötselföretag. I motion MJ502 (kd) yrkas att
ett parlamentariskt beredningsorgan för rennärings- och samefrågorna
tillsätts (yrkande 1). De senaste åren har tre utredningar som berör
samerna och rennäringen presenterats. Samtidigt finns två pågående
utredningar: Gränsdragningskommissionen (Jo2002:01) och Jakt- och
fiskerättsutredningen (Jo2003:01). Det är alltså knappast aktuellt med
någon samlad proposition om rennäringen och samepolitiken förrän efter
valet år 2006. I mellantiden behövs något slags politisk kontinuitet i
form av ett beredningsorgan av parlamentarisk karaktär. Detta beredningsorgan
bör göra en samlad bedömning av politikområdet, lämna förslag på möjliga
delreformer, följa pågående utredningsarbete samt bereda underlag för
en samlad proposition så att denna kan presenteras snarast möjligt efter
valet år 2006.
Utskottets ställningstagande
Utskottet har inget att invända mot den redogörelse regeringen lämnar
i skrivelsen.
När det gäller de i motionerna MJ304 (fp) och MJ434 (mp) yrkande 39
framförda önskemålen om att regeringen snarast skall lägga fram förslag
som bidrar till att rennäringen kan bedrivas på så sätt att den ger
renskötande samer en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt
och kulturellt långsiktigt bärkraftigt sätt respektive ger samerna
möjligheter till ökad delaktighet i samråd gällande ingrepp i renbetesmarker,
konstaterar utskottet att sådana förslag återfinns i Rennäringspolitiska
kommitténs betänkande En ny rennäringspolitik från november 2001 (SOU
2001:101). Betänkandet har remissbehandlats och bereds för närvarande
i Regeringskansliet. Med det anförda föreslår utskottet att berörda
motionsyrkanden nu lämnas utan vidare åtgärd.
Med verkan från den 1 januari 2004 har 3 § förordningen (1986:255) om
pristillägg på renkött ändrats på ett sådant sätt att de krav som
framförs i motion MJ451 (kd) har tillgodosetts. Utskottet föreslår därmed
att motionen lämnas utan vidare åtgärd.
I samband med riksdagens behandling av regeringens skrivelse 2003/04:129
En svensk strategi för hållbar utveckling behandlade utskottet motionsförslag
om ett beredningsorgan för same- och rennäringspolitik (bet. 2004/05:MJU3).
Utskottet hänvisade därvid bl.a. till att det inom det samepolitiska
området i Regeringskansliet sedan flera år pågår ett omfattande arbete
med reformering av same- och rennäringspolitiken för att bl.a. säkerställa
biologisk mångfald och hållbar utveckling i renskötselområdet. Som ett
led i detta arbete har hittills tre utredningar redovisat sina uppdrag
till regeringen. Rennäringspolitiska kommittén överlämnade i november
2001 sitt betänkande En ny rennäringspolitik (SOU 2001:101). Kommittén
hade i uppdrag att lämna förslag till en ny rennäringspolitik för en
ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt bärkraftig rennäring, föreslå
framtida organisering av renskötseln och utröna vad som i framtiden bör
vara myndighetsuppgifter på området. Även utredningen Översyn av
Sametingets organisation och arbetsformer har avslutat sitt uppdrag (SOU
2002:77), och ILO-utredningen överlämnade våren 1999 betänkandet Samerna
- ett ursprungsfolk i Sverige (SOU 1999:25) till regeringen. Utredningen
har behandlat frågan om Sveriges anslutning till ILO:s konvention nr
169. Betänkandena bereds i Regeringskansliet. Vidare framhöll utskottet
att regeringen i januari 2002 tillsatte en gränsdragningskommission för
renskötselområdet. Kommissionens uppgift är att utreda omfattningen av
den mark där renskötselrätt föreligger och att fastställa i vilken
omfattning som samerna, så som det anges i ILO:s konvention nr 169,
traditionellt innehar mark respektive utnyttjar mark tillsammans med
andra. Kommissionen skall i sitt arbete främst gå igenom det material
som finns hos olika myndigheter. Uppdraget skall redovisas senast den
31 december 2005 (dir. 2002:7 och 2004:141). I april 2003 uppdrog
regeringen åt en särskild utredare att bl.a. klarlägga grunderna för och
omfattningen av samebymedlemmars och markägares rätt till jakt och fiske
inom lappmarkerna och renbetesfjällen och föreslå åtgärder för bättre
samarbete och samförvaltning när det gäller jakten och fisket. Utredaren
skall redovisa sitt uppdrag senast den 1 december 2005 (dir. 2003:45).
Avslutningsvis konstaterade utskottet att det föreligger ett behov av
en hållbar same- och rennäringspolitik och att det av det ovan anförda
framgår att ett omfattande utredningsarbete kommer att vara avslutat
senast vintern 2005.
Som framgår av motion MJ502 (kd) yrkande 1 kan skäl anföras för att nu
bereda rennärings- och samefrågorna i särskild ordning. Enligt utskottets
mening ankommer det dock i första hand på regeringen att avgöra hur det
fortsatta arbetet skall bedrivas. Som utskottet anfört tidigare (se bet.
2004/05:MJU3) får det förutsättas att regeringen utarbetar en långsiktig
och sammanhållen same- och rennäringspolitik som syftar till att
säkerställa biologisk mångfald och hållbar utveckling i renskötselområdet
och som framstår som berättigad och välgrundad. Utskottet utgår ifrån
att regeringen snarast möjligt inleder detta arbete. Med det anförda
föreslår utskottet att motionsyrkandet lämnas utan riksdagens vidare
åtgärd.

Reservation
Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har
föranlett följande reservation. I rubriken anges vilken punkt i utskottets
förslag till riksdagsbeslut som behandlas i avsnittet.

Rennäringspolitik, punkt 1 (mp)
av Åsa Domeij (mp).

Förslag till riksdagsbeslut
Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut under punkt 1
borde ha följande lydelse:
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som
anförs i reservationen om kommande förslag beträffande den framtida
rennäringen. Därmed bifaller riksdagen motionerna 2004/05:MJ304 och
2004/05:MJ434 yrkande 39.
Ställningstagande
Regeringen bör snarast lägga fram en proposition som bidrar till att
rennäringen kan bedrivas på ett sätt som ger renskötande samer en tryggad
försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt långsiktigt
bärkraftigt sätt. Rennäringspolitiska kommittén avlämnade sitt betänkande
under år 2001. I betänkandet lämnades förslag om hur renskötseln bör
organiseras i framtiden och vilka uppgifter som i fortsättningen bör
vara myndighetsuppgifter. Vidare granskades förhållandet mellan rennäringen
och andra reella näringar. I utredningens uppdrag låg att lämna förslag
till hur förutsättningar kan skapas för en kulturellt, ekonomiskt och
ekologiskt långsiktigt hållbar rennäring. I utredningens betänkande
presenterades en rad konkreta förslag. Utredningens förslag har även
varit föremål för remissförfarande. I dagsläget är situationen svår för
de renskötande samerna. De förslag Rennäringspolitiska kommittén
presenterade 2001 skulle underlätta utvecklingen av näringen. Vidare bör
regeringen låta utreda hur samer skall få ökad delaktighet i samråd
gällande ingrepp i renbetesmarker. Genom ökade samrådskrav förbättras
möjligheterna att minska konflikter och därmed skogsbrukets och
rennäringens möjligheter att verka sida vid sida. Skogsvårdslagen bör ändras
så att samrådsplikt för större markägare inom hela renskötselområdet
skall gälla. Vid vilken typ av ingrepp i skogsbruket samrådet skall
gälla bör utredas snarast. Vad som anförs ovan bör ges regeringen till
känna.

Bilaga
Förteckning över behandlade förslag
Skrivelsen
Regeringens skrivelse 2004/05:79 Upphörande av 1972 års svensk-norska
renbeteskonvention.
Motioner från allmänna motionstiden hösten 2004
2004/05:MJ304 av Liselott Hagberg (fp):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om att regeringen snarast bör lägga fram en proposition som bidrar
till att rennäringen kan bedrivas på så sätt att den ger renskötande
samer en tryggad försörjning på ett ekologiskt, ekonomiskt och kulturellt
långsiktigt bärkraftigt sätt.
2004/05:MJ434 av Åsa Domeij m.fl. (mp):

39. Riksdagen begär att regeringen låter utreda hur samer skall få
ökad delaktighet i samråd gällande ingrepp i renbetesmarker.
2004/05:MJ451 av Gunilla Tjernberg och Erling Wälivaara (båda kd):
Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i motionen
anförs om en översyn av gällande regler rörande pristillägg på renkött
i syfte att uppnå de intentioner som anges i motionen.
2004/05:MJ502 av Sven Gunnar Persson m.fl. (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad i
motionen anförs om tillsättandet av ett parlamentariskt beredningsorgan
för rennärings- och samefrågorna.