Anf. 89 Per Bill (M)
Fru talman! Låt mig börja med att tacka för en väldigt intressant debatt och en väldigt annorlunda debatt jämfört med många andra som vi brukar ha i kammaren.
Det finns i Sveriges riksdag ett väldigt brett stöd för tankar och idéer om frihandel, och det är en väldig styrka för en regering att ha ett sådant brett stöd i ett parlament bakom sig. Jag vågar påstå att det finns en rad parlament i Europa som har debatterat frågan de senaste veckorna utan att ha den här inriktningen på ett principiellt stöd för frihandeln, en tilltro till vår förmåga att möta globaliseringen och ett väldigt starkt engagemang för tredje världen.
Engagemanget för tredje världen är brett spritt, men tyvärr sprider sig en ny lite protektionistisk anda i stora delar av Europa. Den är vi ännu så länge befriade ifrån. Varför? Det är väldigt viktigt att ställa sig den frågan. Hur kan det komma sig att vi som land i Europeiska unionen så tydligt hela tiden agiterar och verkar för en friare handel?
Delvis har det att göra med vår egen historia, tror jag. Vi har alla erfarenheter, inte personliga, men i de berättelser som vi lever med, av hur Sverige har gått från att vara ett av Europas allra fattigaste länder till att via handeln, via öppenheten ha fått en ekonomisk utveckling som lyft oss som land ut ur fattigdomen. Den berättelsen lever väldigt starkt i Sverige. Det gör att det finns en tilltro till handeln som kraft för utveckling.
En av de första demonstrationerna som arbetarrörelsen organiserade i slutet av 1800-talet var en demonstration mot livsmedelstullarna i Stockholm som samlade 10 000 deltagare. Det finns en stark tradition av att inse frihandelns betydelse för vanliga människors möjligheter till drägliga levnadsvillkor.
Men det finns också något annat som är oerhört viktigt. Det är det som vi brukar kalla för den svenska modellen, som ett par av talarna hittills har tagit upp. Det är den trygghet som människor kan känna i omvandlingen. Det kan vara en ganska abstrakt tanke, och en tanke som kanske ligger väldigt långt ifrån de allra flesta, att frihandel skulle vara någonting som vi skulle vara för när man snarare kan se konsekvenserna av frihandeln i form av ständig strukturomvandling, svåra förändringar av bygder och regioner och en väldig uppoffring för enskilda individer. Om man inte känner att det finns någon som ställer upp, hjälper till och ser till att alla kan få del av frukterna av den strukturomvandlingen blir det rationellt att säga nej till frihandeln.
Det är också väldigt viktigt för Sverige att känna att det inte är för evigt sagt att vi kommer att vara en frihandelsvänlig nation. Det kräver att alla får njuta frukterna av den öppenhet och den omvandling som frihandeln leder till.
I söndags kom ännu en av dessa analyser av den svenska modellens framgångar, denna gång i Le Monde, som just kopplade ihop Sveriges framgångar med säkerhet och trygghet för individer som gör att man vågar vara för frihandel och är öppen för globaliseringen. Det leder också till en ekonomisk tillväxt som är starkare än i de flesta andra länder i Europeiska unionen.
Per Bill beskrev också hur handel med varor och tjänster, men också finansiella flöden, migration, utbyte av idéer och kunskap bidrar till att vi väver samman världens länder. Det leder i sin tur till att vi ökar möjligheten att kräva demokrati, kräva mänskliga rättigheter och kräva social trygghet. Handel är också en förutsättning för en säkrare värld. Den leder till att vi kommer närmare varandra och blir mer beroende av varandra. Och det är väldigt bra.
De senaste 50 årens ekonomiska utveckling visar det väldigt tydligt. Demokrati, mänskliga rättigheter, starka och bra institutioner som gör att människor kan känna sig trygga i ett land, bistånd i form av internationell solidaritet, men också handeln som drivkraft för ekonomisk utveckling: Där ligger faktorerna bakom att vi kan se en minskning av andelen fattiga i världen. Den är inte tillräcklig på något sätt - förtvivlad fattigdom i mycket stora delar av världen finns fortfarande. Men exempel från de senaste decennierna visar att det icke är omöjligt att häva världen ut ur den orättvisan. Och det är en allt öppnare världshandel som har varit en av de starka drivkrafterna.
Handel och utländska direktinvesteringar är också en väldigt viktig del av kunskapsöverföringen mellan länder. Det gör att vi kan få ny teknologi, nya produktionssätt, ny organisation och bättre produktivitet hos oss men också i de delar av världen som börjar från en väsentligt lägre ekonomisk nivå.
Det är en av orsakerna till att regeringen är så bestämd när det gäller att vi måste ha en ordning som släpper in fler i internationell handel. Vi tror att det är en förutsättning för att klara kampen mot fattigdomen. Precis som Världsbankens kanske något optimistiska beräkning, att 140 miljoner människor skulle kunna lyftas ur fattigdom med ett ambitiöst resultat i Doharundan, ger det ett väldigt moraliskt imperativ till oss alla att agera för ökad frihandel.
Därför driver regeringen väldigt aktivt utvecklingsfrågorna i WTO. Därför har vi också höjt det handelsrelaterade biståndet med 30 %, för vi tror att det är en viktig komponent. Vi höjer utvecklingsbiståndet till 1 % av bni under nästa år. Och därför försvarar vi också väldigt aktivt WTO som institution och som, ska vi säga, internationell rättsordning.
WTO är inte perfekt på något sätt, där finns massor av svagheter. Öppenheten, hur beslut fattas - rader av olika delar av WTO kan man kritisera. Men det är en utveckling där vi skapar en internationell rättsordning under en process, och det finns all anledning för små länder men också för fattiga länder att stödja en sådan utveckling, för utan WTO blir det den starkes rätt som avgör hur handelsreglerna kommer att se ut. Därför är också Hongkongmötet viktigt i den meningen att det handlar om att strida för ett starkt WTO som är ett värn för internationell rätt.
Vårt välstånd bygger på handel. Det råder inget tvivel om det. Vi har haft en otroligt stark exportutveckling i Sverige under de senaste tio åren. Vi har ett mycket stort bytesbalansöverskott. Vårt välstånd bygger naturligtvis inte bara på export. Det bygger också på import. Det ger oss kunskaper, bättre varor, prispress och en starkare ställning för konsumenter. Därför är det viktigt att också i det perspektivet slåss för en friare handel. Det har hela debatten om textilkvoterna gällt. Det innebär en svår strukturomvandling, men det är också en möjlighet för konsumenter att få bättre och billigare produkter. Det förenar tredje världens möjligheter med vad vi tycker är rätt och rimligt hos oss.
Framför oss kanske vi har ytterligare en strid. Den gäller skor. Det kan vara så att EU-kommissionen förbereder protektionistiska åtgärder för att minska importen av skor. Där kommer Sverige att vara aktivt för att driva handelsintresset, konsumentintresset och tredje världens intresse av att sälja till oss.
Vi har möjligheter med den breda export vi har i Sverige. Skogsprodukter, elektronik, IT, läkemedel och medicinsk utrustning är några av de områden där exporten går bra. Men vi har också framgångar i tjänstehandeln. Den svenska tjänsteexporten ökar mest i världen efter Kina och Irland. Det är 89 % ökning på fyra år. Tjänstesektorn spelar allt större roll för hela vår ekonomiska utveckling.
I den handelspolitiska skrivelse vi i dag diskuterar beskriver vi handelspolitiken som WTO:s bidrag till förbättrade levnadsvillkor i ett ganska brett perspektiv. Jag har mött uppskattning för det i flera inlägg i kammaren. Vi visar på kopplingen mellan vår egen ekonomiska utveckling, Europas konkurrenskraft och handelns betydelse för global utveckling och fattigdomsbekämpning.
Men vi har också framför oss några centrala utmaningar. En ökande protektionism måste hanteras. Det är företagens sociala och miljömässiga ansvar. Det är en stor och viktig fråga i takt med att vi får en ökad globalisering och att multinationella koncerner har produktion spridd över hela världen där de har ett mycket stort ansvar för hur de agerar miljömässigt och socialt, mot anställda och mot närmiljön och i det land de agerar. Det kan vara ett land som ofta har skriande brist på mänskliga rättigheter.
Handelspolitiken måste utformas på ett sådant sätt att den leder till en rättvis global utveckling.
Ni känner alla till att förhandlingsläget inför Hongkongmötet just nu präglas av ett relativt stillestånd. Den fattiga världen, u-länderna, kräver ytterligare möjligheter att sälja jordbruksprodukter till marknaderna i EU och USA. EU och USA har krav på den del av tredje världen som har mycket snabb ekonomisk utveckling - inte minst Brasilien och Indien - att öppna upp sin marknad för industriprodukter och tjänster. Det är fullt berättigade krav. Vi kommer naturligtvis inte att se en färdig lösning den närmaste tiden, men så starkt är intresset från Europeiska unionens sida, från USA:s sida och inte minst från tredje världens sida att trycket kommer att öka väsentligt på att vi verkligen får en lösning till stånd.
Ministermötet i Hongkong förbereds. Det är en skrivelse som har tagits fram som nu diskuteras. Den handlar mer om att beskriva hur långt vi har kommit på de olika områdena. I delar av det är det en ganska ambitiös beskrivning av vilka möjligheter som finns. I andra avdelningar kommer det att krävas mycket mer. Det viktiga ur ett svenskt perspektiv är att Hongkongmötet inte får bli en återvändsgränd. Vi driver hårt inom EU att vi måste hålla dörrarna öppna, vara beredda att vara flexibla, se att också efter Hongkong finns anledning till aktivitet från Europeiska unionens sida. Allt är inte gjort. Alla initiativ är inte tagna. Hongkong måste vara en språngbräda för att se till att 2006 - det sista året av reella förhandlingar - resulterar i en ambitiös avslutning av Doharundan. Där kommer Sverige att vara mycket starkt pådrivande.
Våra svenska mål och prioriteringar i Doharundan står fasta, och vi har mycket god grund för dem. Vi har stöd i viktiga delar av världen för de ståndpunkterna.
Utvecklingsländernas behov ska genomsyra alla förhandlingsområden. Det är grundläggande för Doharundan. Det var en av utgångspunkterna för den runda vi nu är i. Den enskilt viktigaste frågan i det perspektivet är marknadstillträdet för jordbruksprodukter. Det är självklart att det innebär för EU en omprövning av jordbrukspolitiken. Det är en väsentlig del av utvecklingspolitiken att vi öppnar upp våra marknader, sänker våra tullar, minskar våra subventioner. Det är också någonting som USA måste ta ledningen i. Får vi inte en sådan öppning får vi inte heller en öppning när det gäller möjligheterna att liberalisera handeln med industrivaror och tjänster. Det är något som ligger starkt i vårt egenintresse men också i tredje världens intresse. Det är precis som flera har varit inne på i sina inlägg tidigare i dag, nämligen att handeln inte minst mellan u-länderna i dag är alldeles för begränsad. Den hindras av höga tullar inom alla dessa områden. Ska vi få en stark ekonomisk utveckling i tredje världen kommer man också att behöva en regional handel som möter mindre av tullar, mindre av hinder.
Regeringen prioriterar också arbetet med att underlätta handeln genom att förenkla handelsprocedurer. Krångliga regler leder till kostnader som leder till mindre handel och tydligare regler för dumpningsåtgärder. Vi är inte för den utveckling vi har sett med allt aggressivare användning av antidumpningsåtgärder som ger sken av att vara något annat än protektionism men som riskerar att just vara protektionism.
Herr talman! Sammanfattningsvis handlar det här om en handelspolitik för att främja demokrati och stabilitet i världen, att bekämpa fattigdom men också att skapa jobb och tillväxt i Sverige. Det är fråga om en handelspolitik där Sverige har en viktig roll att motverka den växande protektionism vi ser i Europa. Det innebär att vi kan stödja kommissionär Peter Mandelson, som i många stycken har en uppfattning som ligger nära den svenska, som pressas inom Europeiska unionen av de länder som framför allt ser hoten med globaliseringen, inte möjligheterna. Det leder till att vi stöder WTO som institution och rättsordning. Det är oerhört viktigt för Sverige som land i världen men inte minst för fattiga länders möjligheter att få en röst i diskussionerna om hur världshandeln ska formas i framtiden.