Stöd för nyanställningar (förnyad behandling)

Betänkande 1994/95:AU20

Arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU20

Stöd för nyanställningar (förnyad behandling)

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer
• Bilaga 1

1994/95
AU20

Inledning

Kammarbehandlingen av betänkande 1994/95:AU8 den 22 februari
1995 innebar att riksdagen beslöt att återförvisa ärendet till
utskottet. Det är mot denna bakgrund utskottet tar upp det av
kammaren återförvisade ärendet om stöd för nyanställningar.

I betänkandet 1994/95:AU8 behandlade utskottet proposition
1994/95:137 om ett nytt anställningsstöd samt ett antal motioner
väckta med anledning av propositionen och motioner väckta under
allmänna motionstiden i år.

Utskottsbehandlingen av ärendet har inte inneburit annan
ändring än att utskottet betr. finansieringen tillagt att
utskottet förutsätter att regeringen senast i samband med
kompletteringspropositionen återkommer i frågan om
finansieringen.

Dessutom har det beträffande det framförda förslaget om ett
investeringsprogram till förmån för bättre inomhusklimat och
allergisanering tillagts att det skall omfatta skolor, daghem
och andra offentliga lokaler samt bostäder.

Sammanfattning

I detta betänkande behandlar arbetsmarknadsutskottet
regeringens förslag i proposition 1994/95:137 om ett nytt
anställningsstöd.

Anställningsstödet gäller för nyanställningar inom
näringslivet och skall avse personer som är registrerade som
arbetslösa eller som har deltagit i arbetsmarknadspolitiska
åtgärder under perioden november--december 1994. Stödet lämnas
under högst 12 månader.

Stödet är utformat som ett avdrag motsvarande hela
arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och person.

Regeringens förslag avser tillsvidareanställningar som
omfattar minst 17 timmar per vecka och som påbörjas under tiden
den 1 januari--den 15 maj 1995.

Vid ärendets beredning i utskottet har kretsen av arbetsgivare
som kan omfattas av stödet begränsats till att avse företag med
färre anställda än 500 personer. Begränsningen är föreslagen för
att utesluta stora företag som bedömts inte ha behov av ett
sådant stöd som det föreslagna.

Stödärendet har notifierats hos Europakommissionen, som
slutligen skall behandla ärendet den 15 mars 1995.

De erinringar som under hand har lämnats av kommissionen har
inneburit att utskottet förordar en mindre ändring i förslaget.
Det gäller frågan om vilka arbetslösa personer som kan komma
i fråga för stödet. Den ytterligare inskränkningen bör göras att
stödet skall avse personer som omedelbart före anställningen
är arbetslösa.

Eftersom Europakommissionen inte kommer att ta ställning till
stödet förrän den 15 mars 1995 har utskottet ansett att
regeringen bör bestämma dag för ikraftträdande av lagen.

Mot denna bakgrund anser utskottet vidare att den tidsperiod
under vilken anställningar får ske skall utsträckas t.o.m. den
31 maj 1995.

Med de ändringar som sålunda föreslagits tillstyrker utskottet
att ett nytt anställningsstöd införs.

Företrädarna för Moderata samlingspartiet, Centerpartiet,
Folkpartiet liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet
följer upp sina motioner i en reservation som innebär avslag på
propositionen.

I en reservation från Vänsterpartiet förespråkas en annan
konstruktion av anställningsstödet.

Propositionen

I proposition 1994/95:137 föreslår regeringen -- efter
föredragning av statsrådet Anders Sundström -- att riksdagen
antar de i propositionen framlagda förslagen till

lag om anställningsstöd,

lag om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter.

Propositionens lagförslag återfinns i bilaga 1 till detta
betänkande.

Notifikation

Ärendet har notifierats hos Kommissionen för de Europeiska
gemenskaperna (Europakommissionen).

Motionerna

Motioner väckta med anledning av proposition 1994/95:137

1994/95:A17 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas att riksdagen
avslår regeringens proposition 1994/95:137.

1994/95:A18 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.

1994/95:A19 av Mats Odell m.fl. (kds) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens proposition 1994/95:137
Stöd för nyanställningar,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om en
sammanhållen politik, i enlighet med motionen, syftande till att
snabbt pressa tillbaka arbetslösheten.

1994/95:A20 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att det i propositionen föreslagna
anställningsstödet endast skall omfatta företag med högst 500
anställda,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om ytterligare sysselsättningsskapande
åtgärder omfattande 2 miljarder kronor.

1994/95:A21 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag till konstruktion
av stöd för nyanställningar,

2. att riksdagen godkänner vad i motionen anförts om
riktlinjer för nyanställningsstöd,

3. att riksdagen beslutar anta Vänsterpartiets förslag till
lag om anställningsstöd.

1994/95:A22 av Elving Andersson m.fl. (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår proposition 1994/95:137 om stöd för
nyanställningar,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om åtgärder mot arbetslösheten.

Motioner väckta under allmänna motionstiden 1995

1994/95:A215 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas

2. att riksdagen avslår regeringens förslag om ett riktat
anställningsstöd.

1994/95:A244 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om
nyanställningsstöd.

1994/95:A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) vari
yrkas

1. att riksdagen avslår förslaget om ett riktat
anställningsstöd.

1994/95:A271 av Alf Svensson m.fl. (kds) vari yrkas

7. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat
anställningsstöd.

1994/95:A274 av Birger Schlaug m.fl. (mp) vari yrkas

12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om extra sänkta arbetsgivaravgifter för
företag som anställer långtidsarbetslösa.

1994/95:A275 av Marianne Samuelsson m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om
anställningsstöd till förmån för ett begränsat anställningsstöd
för personer som varit arbetslösa i mer än tolv månader i
enlighet med vad som anförts i motionen,

2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om anslag i
kompletteringspropositionen våren 1995 om 2 200 000 000 kr till
anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:A281 av Per Unckel m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen avslår regeringens förslag om riktat
anställningsstöd i enlighet med vad som anförts i motionen.

1994/95:A285 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas

4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om inriktningen av det nya
anställningsstödet.

1994/95:A286 av Elver Jonsson m.fl. (fp) vari yrkas

7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om generellt anställningsstöd.

1994/95:A416 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) vari
yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om villkor i samband med det i
budgetpropositionen föreslagna nyanställningsstödet (NYS).

Utskottet

Propositionen

Trots att lågkonjunkturen började vända för ungefär två år
sedan och antalet lediga platser, främst inom industrin, ökade
har arbetslösheten inte pressats ner med mer än ca en
procentenhet sedan kulmen i slutet av år 1993. Anledningen
härtill är delvis att arbetskraftsutbudet ökat i takt med
tillkomsten av flera sysselsättningstillfällen men också att
övertidsuttaget kraftigt har ökat.

Enligt årets finansplan väntas den öppna arbetslösheten minska
från 7,9 % år 1994 till 6,5 % år 1996. I slutet av
mandatperioden beräknas arbetslösheten ha pressats ner till 6 %.

Regeringens ambition är att ytterligare pressa ner
arbetslösheten under mandatperioden. Ungefär en halv miljon
arbetstillfällen måste skapas för att Sverige skall komma
tillbaka till en fullgod arbetsmarknad, framhålls det i
propositionen.

Den centrala uppgiften är att få till stånd en stabil och
uthållig tillväxt, framför allt i näringslivet, och att få
tillbaka en hög sysselsättning och en låg arbetslöshet.

Den viktigaste uppgiften är att skapa förutsättningar för
näringslivet att expandera. En uthållig ekonomisk tillväxt och
full sysselsättning är det överordnade målet, framhålls det i
propositionen. Grunden för denna inriktning lades i den
ekonomisk-politiska propositionen i slutet av förra året. I
budgetpropositionen går regeringen vidare med ytterligare
förslag till åtgärder i riktning mot att ändra
arbetsmarknadspolitiken till mer av aktivitet, flexibilitet och
kompetenshöjning för att understödja tillväxten och samtidigt ge
utrymme för ökat stöd till de grupper som har särskilt svårt att
få arbete. Med den nu föreliggande propositionen tas ännu ett
steg i denna riktning.

Regeringen strävar efter att skapa förutsättningar för ett
bättre företagsklimat och ökade möjligheter att anställa.
Förslaget i denna proposition skall enligt regeringen skapa
ytterligare förutsättningar för arbetsgivarna att kunna
anställa. Den risk som finns för utsatta grupper att permanent
utestängas från arbetsmarknaden minskar samtidigt.

Ett nytt tillfälligt anställningsstöd bör därför införas. Det
skall inriktas på registrerat arbetslösa. Stödet syftar till att
i det enskilda fallet kunna uppfylla ett eller flera av följande
mål:

a) att öka antalet arbetstillfällen i näringslivet och främja
ekonomisk tillväxt,

b) att stimulera företagen att begränsa övertidsuttaget till
förmån för nyanställning och att därmed fördela den totala
arbetstiden på ett mer rationellt sätt,

c) att stimulera företagen att vid rekrytering till lediga
platser anställa personer som är arbetslösa i stället för att
rekrytera bland redan anställda i andra företag,

d) att sänka kostnaden för expansion och därmed motverka
tendenser till inflation.

Anställningsstödet skall vara administrativt lätthanterligt
och avse enbart arbeten inom näringslivet (inkl. offentligt ägda
bolag och affärsverk).

Stödet bör enligt propositionen utformas så att en
arbetsgivare får göra ett avdrag, som motsvarar hela
arbetsgivaravgiften, dock högst 6 000 kr per månad och person,
för nyanställningar som görs under tiden den 1 januari--den 15
maj 1995. Avdrag medges vid tillsvidareanställning som omfattar
minst 17 timmar per vecka av personer som varit arbetslösa eller
deltagit i arbetsmarknadspolitiska åtgärder under minst fyra
veckor under perioden november--december 1994. Avdraget får
göras under högst tolv månader och tidigast avse lönekostnader
för mars månad 1995.

Det är arbetsgivaren själv som beräknar nedsättningen för den
anställde och drar av beloppet vid de månatliga inbetalningarna
av arbetsgivaravgiften. Kontroll av de lämnade uppgifterna får
ske genom revision och genom stickprov av skattemyndigheten.

I propositionen erinras om andra arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som syftar till att stimulera nyanställningar. Det
främsta av dem är rekryteringsstödet. Fram t.o.m. den 31
december 1994 fanns även det generella anställningsstödet (GAS).

Rekryteringsstödet lämnas till arbetsgivare som anställer
registrerat arbetslösa, när arbetsförmedlingen inte kan hitta
någon annan lösning. Stödet kan lämnas med högst 65 % av
lönekostnaden, dock högst 14 300 kr per månad, under sex
månader. Arbetsgivaren kan också under vissa förutsättningar få
ett rekryteringsstöd för anställning av högskoleutbildade. I
sådana fall lämnas stödet under högst tolv månader och med högst
50 % av lönekostnaden.

Det nu föreslagna nyanställningsstödet skall kunna kombineras
med rekryteringsstöd. Detta bör enligt regeringen ge ett starkt
incitament till företagen att medverka i kampen mot
långtidsarbetslösheten.

GAS infördes som ett tillfälligt stöd för nyanställningar
under 1994. Stödet innebar att avdrag fick göras från
arbetsgivaravgiften med ett belopp motsvarande 15 % av den
nyanställdes bruttolön. Anställningen skulle omfatta minst sex
månader och minst 17 timmars arbete per vecka. Även GAS kunde
kombineras med rekryteringsstöd.

Enligt regeringen har GAS inte haft tillräckligt attraktiv
utformning för att stimulera till permanenta anställningar. Det
har heller inte varit inriktat på de arbetslösa. Det nu
föreslagna stödet är därför ett mera riktat anställningsstöd,
anser regeringen.

I propositionen görs en bedömning av hur många personer som
skulle kunna komma att beröras av denna åtgärd. Om avdraget
stimulerar till att anställa relativt tidigt under år 1995,
skulle överslagsmässigt drygt 110 000 personer kunna beröras av
åtgärden, heter det i propositionen. Med en sådan omfattning
beräknas stödet medföra ca 7 miljarder kronor i minskade
intäkter för staten i form av arbetsgivaravgifter.

Enligt propositionen är emellertid den faktiska kostnaden
betydligt lägre, eftersom satsningen innebär såväl minskade
utgifter som ökade inkomster för samhället. De offentliga
utgifterna för arbetslöshetsersättning och för olika
arbetsmarknadspolitiska åtgärder minskar. Stat och kommun får
ökade intäkter i form av skatter och avgifter.

I propositionen görs bedömningen att ett temporärt
anställningsstöd baserat på nedsättning av arbetsgivaravgifterna
inte borde möta några hinder ur EU-perspektiv. Tvärtom
förespråkar EU att de indirekta arbetskraftskostnaderna mycket
väl kan minskas för att bekämpa arbetslösheten.

Motioner

Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag
på förslaget om ett nytt anställningsstöd. Miljöpartiet de gröna
vill ha en modifiering av förslaget, och Vänsterpartiet förordar
bl.a. en annan konstruktion av stödet.

Moderaterna vidhåller i motion A17 den i partimotionen
A215 framförda kritiken mot ett nytt anställningsstöd. De gör
bedömningen att regeringen kraftigt överskattar förslagets
effekter. Det kan inte uteslutas att några i dag arbetslösa
kommer att erbjudas anställning med bistånd från det föreslagna
stödsystemet. Det rör sig emellertid enligt motionärerna i allt
väsentligt om anställningar som företagen i alla fall skulle ha
gjort. För företag som inte skulle ha anställt fler medarbetare
om inte stödet funnits är ettåriga lönesubventioner av ytterst
begränsad betydelse. I förhållande till det ansvar en
anställning innebär är den kortsiktiga lönesubventionen på
gränsen till betydelselös, menar motionärerna.

Liknande synpunkter förs fram i Moderaternas kommittémotion,
A281.

I motion A270 av Gullan Lindblad och Göthe Knutson (m) yrkas
likaledes avslag på förslaget.

Utöver vad sålunda redovisats framhålls i motion A17 att det
varken i budgetpropositionen eller i den nu aktuella
propositionen uppgetts hur anställningsstödet skall finansieras.

I stället för ett nytt stöd sammanfattar motionärerna sin
strategi för nya arbeten enligt följande punkter:

Företagen måste kunna växa och flera företag etableras.

Skattesystemet måste ge goda förutsättningar för arbete och
företagande.

Lönebildningen måste främja rekrytering av ny arbetskraft.

Arbetsmarknadslagstiftningen måste reformeras.

Socialförsäkringarna måste ändras så att de befrämjar arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen skall vara allmän.

Utbildningen måste vara av hög kvalitet och fortgå under hela
yrkeslivet.

Arbetsmarknadspolitikens effektivitet måste höjas.

I Centerpartiets kommittémotion A22 anförs samma skäl för
avslag på propositionen som i partimotionen A244.

Enligt Centern kan ett kortsiktigt generellt stöd av den
omfattning det är fråga om inte påverka det långsiktiga
beslutsfattandet i företagen. Småföretagen är i stället för det
nu föreslagna stödet mer betjänta av långsiktiga och stabila
spelregler, generellt lägre arbetsgivaravgifter och åtgärder som
ger arbetsmarknaden större flexibilitet. Svårigheten är dessutom
att identifiera de möjliga arbetstillfällen som inte skulle
komma till stånd utan stöd. Ytterst innebär förslaget en
subvention till de starka, expansiva företag som, oberoende av
stöd, är i färd med att anställa.

Centern förordar i motion A22 en arbetsmarknadspolitik byggd
på bl.a. följande. En skatteväxling med sänkt skatt på arbete
och höjd skatt på miljöförstörande verksamhet. En generellt
lägre skatt på arbete skulle ge incitament till nyanställningar.
Man skall värna om jobben i lantbruket och livsmedelsindustrin.
Motionärerna pekar på avbytarsystemet som genererar
arbetstillfällen på landsbygden. Sådana arbetstillfällen måste
man behålla i stället för att -- som regeringen i annat
sammanhang föreslår -- avveckla.

Centern framhåller även regionalpolitikens betydelse för
sysselsättningen i landets alla delar.

Utöver behovet av generella åtgärder pekar motionärerna på
riktade insatser för särskilt utsatta grupper. Ett personligt
rekryteringsstöd som riktas mot människor med långa
arbetslöshetsperioder förordas.

Folkpartiets kommittémotion A18 yrkar avslag på
propositionen med angivande av de skäl som framförts i
kommittémotionen A286. De anser att det i dagens läge med en
uppåtgående konjunktur knappast är befogat med ett
anställningsstöd liknande det som den förra regeringen införde
och som då var befogat. I stället bör större resurser läggas på
rekryteringsstödet som är en selektiv åtgärd och i huvudsak
inriktat på den privata sektorn. Motionärerna framhåller bl.a.
fördelarna med ett utbyggt rekryteringsstöd.

Enligt motionärerna försvårar regeringen genom sin politik,
bl.a. genom de s.k. återställarna, framväxten av nya arbeten och
försämrar möjligheterna för småföretagen att anställa och
behålla arbetskraft. Därför är det enligt motionärerna angeläget
att få ett mer företagsvänligt klimat, och regeringen bör därför
snarast återkomma till riksdagen med förslag i denna riktning.

Vänsterpartiet yrkar i motion A21

att riksdagen avslår regeringens förslag till konstruktion av
stöd för nyanställningar,

att riksdagen godkänner vad som i motionen anförts om
riktlinjer för nyanställningsstöd,

att riksdagen bifaller Vänsterpartiets förslag till lag om
anställningsstöd.

I partimotion A287 anförs att förslaget är en jättesubvention
till företag som går bra. Ett anställningsstöd bör begränsas
till enbart långtidsarbetslösa och till mindre företag. I motion
A285 framhåller motionärerna att stödet måste ges en sådan
utformning att en betydande del av detta kommer att avse
arbetslösa invandrare.

Enligt de synpunkter som framförs i motion A21 kan partiet
tänka sig ett temporärt nyanställningsstöd. Ett sådant bör dock
enligt motionärerna riktas mer än vad regeringen tänkt sig och
därmed göras väsentligt billigare. Ett sådant stöd kan beräknas
medföra en totalkostnad på 2 miljarder kronor.

Motionärerna föreslår följande avvikelser från regeringens
förslag:

Stödet skall omfatta även offentliga arbetsgivare, dock med
vissa undantag.

Endast privata arbetsgivare samt offentligt ägda bolag och
affärsverk med färre än 50 anställda skall ha rätt till
anställningsstöd.

Den arbetslöse måste ha varit inskriven som arbetslös eller i
åtgärd vid arbetsförmedlingen i minst 12 månader.

Rekryteringsperioden som berättigar till stöd bör omfatta
tiden den 1 mars--den 30 september 1995.

Stödnivån skall vara fallande. Under rekryteringstiden den 1
mars--den 30 april skall ett fullt avdrag av arbetsgivaravgiften
göras, dock maximalt 6 000 kr. Under tiden den 1 maj--den 30
juni skall ett avdrag göras med 75 %, dock maximalt 4 500 kr,
och för tiden den 1 juli--den 30 september skall ett avdrag
göras med 50 %, dock maximalt 3 000 kr.

Miljöpartiet de gröna vidhåller i motion A20 i viss
utsträckning den kritik mot utformningen av anställningsstödet
som framfördes i motionerna A274 och A275. I dessa motioner
framhöll partiet att de i stället vill se en satsning på de
långtidsarbetslösa, dvs. de som varit arbetslösa mer än tolv
månader. Dessutom vill partiet inte anslå så mycket pengar som 7
miljarder utan anser att det skulle räcka med en tredjedel av
den summan. I motion A20 menar partiet dock att
arbetslöshetssituationen är sådan att det måste bli en av
huvuduppgifterna att snabbt skapa parlamentariska
förutsättningar för att fler meningsfulla jobb skall skapas.

Motionärerna anser att regeringens förslag kan förfinas genom
att stödet inte kommer de företag till godo som redan gör stora
devalveringsvinster. Stödet bör därför i huvudsak inriktas på
hemmamarknaden. Stödet bör endast omfatta företag med högst 500
anställda. Inom ramen för anslaget på 7 miljarder kronor bör det
göras omfördelningar som medför stimulans av gröna jobb
inriktade på en bred och allomfattande allergisanering.
Regeringen bör återkomma med ett investeringsprogram om 2
miljarder kronor för detta ändamål.

Kristdemokratiska samhällspartiet vidhåller i motion A19
tidigare framförd kritik i motion A271 mot ett nytt
anställningsstöd. Partiet pekar på att det är inkonsekvent att
först höja arbetsgivaravgiften för samtliga för att sedan sänka
den för vissa. I stället för det föreslagna stödet bör man
fortsätta satsningen på rekryteringsstöd. Förslaget bör
följaktligen avslås. En långsiktig och stabil ekonomisk politik
i kombination med en aktiv arbetsmarknadspolitik är nödvändig
för att skapa ett gott samhälle där alla får möjlighet att delta
i samhällsbyggandet, framhålls det i motion A19.

De nya arbetstillfällena måste skapas i den privata sektorn.
En långsiktig och ambitiös satsning på utbildning,
kompetensutveckling och forskning är nödvändig för att främja
exempelvis tillväxten av kvalificerad tjänsteproduktion,
framhålls det i motionen. Nuvarande höga skattekilar på arbete
främjar inte tillkomsten av nya jobb. Det krävs en långsiktig
politik för att komma till rätta med detta problem.

Motionärerna anser att en generell sänkning av
arbetsgivaravgifterna i kombination med en höjning av skatter
på miljöfarliga utsläpp, avfall och energi skulle ge bättre
effekt än det föreliggande förslaget.

Hushållssektorn är en annan del av den samlade ekonomin som är
outvecklad vad gäller privata tjänster.

Riksdagen bör enligt motionärerna hos regeringen begära en
sammanhållen politik i enlighet med vad som sägs i motionen, en
politik som syftar till att snabbt pressa ned arbetslösheten.

I motion A416 av Agne Hansson och Sivert Carlsson (c) anser
motionärerna att riksdagen bör avslå förslaget. Om stödet likväl
skulle införas anser man att det bör villkoras och att staten
bör kunna kräva motprestationer av storföretagen. De vill ha
ett tillkännagivande härom.

Av utskottet under beredningen inhämtade uppgifter

Inför ärendets beredning i utskottet har kompletterande
muntliga uppgifter och synpunkter lämnats av
arbetsmarknadsministern Anders Sundström, generaldirektören Göte
Bernhardsson, AMS, samt ordföranden i Företagarnas
Riksorganisation Carl Johan Westholm och utredningschefen där
Lennart Ohlsson.

Arbetsmarknadsministern redogjorde inledningsvis för de motiv
som ligger till grund för regeringens förslag såsom de
antecknats i den föregående framställningen.

Om man undantar nyanställningar vid vissa större företag
skulle ca 70 000 personer kunna anställas med hjälp av det nya
anställningsstödet. Ungefär 50 000 av dessa beräknas ha varit
arbetslösa mer än sex månader och ca 35 000 i mer än 12 månader.
Tidigare utvärderingar av liknande stöd har visat på en
nettoeffekt, dvs. med undantag av sådana som ändå skulle ha
anställts, på 10--40 % (7 000--28 000 nyanställningar).

De långtidsarbetslösa utgör nu en stor grupp på
arbetsmarknaden. Genom att anställningsstödet kan kombineras med
rekryteringsstödet innebär åtgärderna tillsammans en ytterligare
stimulans att anställa långtidsarbetslösa, framhöll
arbetsmarknadsministern.

AMS generaldirektör har vid utfrågningen uppgett att gruppen
sökande som är kvalificerad för det aktuella
sysselsättningsstödet är ca 550 000 personer. Av dessa är ca
200 000 långtidsinskrivna sedan mer än 24 månader. Med
långtidsinskrivna avses personer som har haft en obruten
inskrivningstid vid arbetsförmedlingen under minst 2 år.

Beräkningar har gjorts inom AMS på det utredningsförslag (SOU
1994:152) som låg till grund för propositionen.
Utredningsförslaget avsåg nyanställningar under perioden den 1
januari--den 30 juni 1995. Beräkningarna visar att av målgruppen
arbetssökande skulle omkring 45 000 personer kunna komma att
anställas även utan det föreslagna stödet. Beräkningen bygger på
det faktiska utfallet av näringslivets anställningar av
målgruppen för motsvarande period ett år tidigare, dvs.
inskrivna vid förmedlingen minst fyra veckor under
november--december 1993, och som anställdes under första
halvåret 1994. Nettoeffekten uppskattas till ca 10 % eller drygt
5 000 personer. Med propositionens kortare tidsperiod, dvs. den
1 januari--den 15 maj 1995, torde det bli fråga om högst 5 000
personer.

Liksom arbetsmarknadsministern framhöll AMS-chefen
svårigheterna att göra bestämda uttalanden om nettoeffekterna av
ett stöd som det nu aktuella.

Företrädarna för Företagarnas Riksorganisation uppgav vid
utfrågningen att stödet kommer vid fel tidpunkt samt att med den
konstruktion stödet föreslås få är effekten försumbar. Däremot
är snedvridningseffekten betydande ur konkurrenssynpunkt.
Småföretagen missgynnas dessutom av det föreslagna stödet.
Storföretagen och då särskilt exportföretagen har råd att
anställa utan stöd. De har också råd att ta risken av att
anställa personer som senare kanske visar sig inte passa för det
arbete de anställdes för. Ett storföretag har nämligen olika
möjligheter att omplacera folk eller ge dem utbildning. Sådana
möjligheter saknar oftast de små företagen.

Under ärendets beredning har vidare statssekreteraren i
Arbetsmarknadsdepartementet kallats till utskottet för att
besvara frågor i notifieringsärendet.

Ett antal skrivelser med synpunkter på förslaget har under
beredningen inkommit till utskottet.

Utskottets överväganden om ett nytt anställningsstöd

Utskottet konstaterar att den uppgång i konjunkturen som
inleddes under år 1993 -- och härefter fortsatt -- inneburit att
sysselsättningen främst inom exportindustrin har ökat. Detta
förhållande har emellertid inte lett till att arbetslösheten
minskat på något påtagligt sätt. Anledningen härtill beror
huvudsakligen på att produktiviteten i företagen har ökat liksom
även övertidsuttaget.

Arbetslösheten ligger därför som framgått av den tidigare
framställningen fortfarande på en oroväckande hög nivå. Den
måste pressas tillbaka nu för att inte permanentas på denna
höga nivå. Övertidsuttaget måste omvandlas till reguljära
arbeten. Förutom insatser på andra politikområden -- främst inom
den ekonomiska politiken -- är det viktigt att skapa
förutsättningar för näringslivet att expandera och öka
möjligheterna att nyanställa.

Åtgärder som syftar till att skapa arbetstillfällen vid sidan
av den ordinarie arbetsmarknaden måste begränsas. I stället
måste sysselsättningstillfällen på den reguljära arbetsmarknaden
stå i centrum för arbetsmarknadspolitiken. Utskottet delar
regeringens bedömning att Sverige kan komma att drabbas av samma
höga bestående arbetslöshet som många andra länder i Europa om
man inte vidtar aktiva insatser för att öka sysselsättningen och
underlätta för de arbetslösa att komma in på den ordinarie
arbetsmarknaden.

Bättre förutsättningar måste ges arbetsgivare att nyanställa.
Ett tillfälligt anställningsstöd innebär sådana förbättrade
möjligheter. Som framgått av den tidigare framställningen är
inte mindre än ca 200 000 personer inskrivna som långtidssökande
vid arbetsförmedlingarna. Genom att stödet riktas till
registrerat arbetslösa ges de långtidsarbetslösa goda
möjligheter att få tillbaka fästet på arbetsmarknaden. En
ytterligare stimulans att anställa långtidsarbetslösa ligger
däri att anställningsstödet kan kombineras med
rekryteringsstödet. Härigenom minskar risken för permanent
utslagning från arbetsmarknaden.

Moderata samlingspartiet, Centerpartiet, Folkpartiet
liberalerna och Kristdemokratiska samhällspartiet yrkar avslag
på propositionen.

De förslag till åtgärder som förespråkas i motionerna A17 (m),
A18 (fp), A19 (kds) och A22 (c) ser utskottet inte som
alternativ till det nu föreslagna stödet. De bör därför enligt
utskottets mening avvisas i nu aktuellt sammanhang liksom
motionerna A215 (m), A244 (c), A270 (m), A271 (kds), A281 (m)
och A286 (fp) i aktuella delar.

De invändningar som kan riktas mot den föreslagna typen av
stöd måste enligt utskottet vägas mot de fördelar som kan uppnås
genom stödet. Det finns exempelvis mindre företag som inte har
råd eller vågar att nyanställa även om framtidsutsikterna för
företaget verkar goda. Vidare kommer det att finnas stimulans
för företagen att omvandla övertidsuttaget till reguljära
anställningar och att anställa arbetslösa i stället för att
rekrytera redan anställda i andra företag.

Det kan emellertid finnas skäl att begränsa möjligheterna att
få stödet när det gäller nyanställningar i stora företag,
framför allt stora exportföretag. Sådana företag har ofta
bättre ekonomiska förutsättningar att anställa folk utan hjälp
av särskilda stöd. Genom en sådan begränsning minskar även
kostnaderna för stödet. Med hänsyn till det statsfinansiella
läget menar utskottet att det är viktigt att kunna hålla nere
kostnaderna för åtgärden.

Utskottet anser att arbetsgivare med 500 eller fler anställda
bör undantas från möjligheten att få detta anställningsstöd. Ett
yrkande med denna innebörd framförs även i motion A20 (mp), som
därmed tillstyrks. Denna ytterligare begränsning av vilka
arbetsgivare som kan ifrågakomma för stödet bör tas in i
uppräkningen i lagens 1 §.

Genom denna begränsning får kostnaderna för anställningsstödet
uppgå till högst 5 miljarder kronor. Utskottet delar regeringens
uppfattning att den faktiska kostnaden bör bli betydligt lägre.
Den satsning som görs innebär att samhället får ökade inkomster
genom skatter och avgifter, samtidigt som kostnaderna för
arbetslöshetsersättning och olika arbetsmarknadspolitiska
åtgärder minskar. Utskottet utgår dock från att regeringen
senast i kompletteringspropositionen återkommer med närmare
besked om finansieringen.

Det är viktigt att stödet blir så enkelt som möjligt att
hantera. Den föreslagna konstruktionen har denna enkelhet, anser
utskottet. Därmed avvisas den av motionärerna i motion A21 (v)
föreslagna utformningen av lagförslaget.

Utskottet har under hand från regeringskansliet erfarit att
stödärendet har notifierats hos Europakommissionen. Kommissionen
kommer att slutbehandla ärendet den 15 mars 1995. Redan nu har
emellertid underhandskontakter med kommissionen gett vid handen
att stödet i allt väsentligt kommer att accepteras som en ny
stödform. Ett mindre ändringsförslag har därvid förts fram. Det
gäller ytterligare ett villkor för att få göra avdraget. Den som
anställs måste ha varit registrerad som arbetslös omedelbart
före anställningen.

Utskottet anser att en sådan ändring bör göras. Denna ändring
bör föras in i 2 § i lagförslaget.

Med den ändring som nyss föreslagits och som utskottet med
anledning av motion A20 föreslagit tillstyrker utskottet att ett
nytt anställningsstöd införs. Genom att stödet riktar sig till
långtidsarbetslösa bland vilka en stor grupp är invandrare bör
motion A285 (v) i här aktuell del inte påkalla någon riksdagens
åtgärd.

Motionerna A274 (mp) och A275 (mp) får med utskottets
ställningstagande anses i viss utsträckning tillgodosedda i
berörda delar.

Utskottet kan inte ställa sig bakom de krav på motprestation
från företagens sida som förespråkas i A416 (c).

Motionerna A17 (m), A18 (fp), A19 (kds), A21 (v) och A22 (c),
A215 (m), A244 (c), A270 (m), A271 (kds), A281 (m), A285 (v),
A286 (fp) och A416 (c) avstyrks därmed i här aktuella delar.

Beträffande det i motion A20 (mp) framförda förslaget om ett
investeringsprogram till förmån för bättre inomhusklimat och
allergisanering av skolor, daghem och andra offentliga lokaler
samt bostäder utgår utskottet från att ett sådant förslag bereds
vidare i regeringskansliet och att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag senast i samband med
kompletteringspropositionen. Detta bör med anledning av motionen
ges regeringen till känna.

Ikraftträdandebestämmelserna

Europakommissionen kommer att fatta det formella beslutet den
15 mars 1995. Av denna anledning bör riksdagen bemyndiga
regeringen att fatta beslut om dag för ikraftträdande av
lagförslagen.

Eftersom lagen inte träder i kraft den föreslagna dagen den 1
mars 1995 bör den tid under vilken nyanställning påbörjas
utsträckas t.o.m. den 31 maj 1995. Bestämmelsen i den föreslagna
3 § bör därför ändras i enlighet härmed.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande avslag på propositionen m.m.

att riksdagen avslår motionerna 1994/95:A17, 1994/95:A18,
1994/95:A19, 1994/95:A22, 1994/95:A215 yrkande 2,
1994/95:A244 yrkande 7, 1994/95:A270 yrkande 1, 1994/95:A271
yrkande 7, 1994/95:A281 yrkande 1, 1994/95:A286 yrkande 7 och
1994/95:A416 yrkande 3,

res. 1 (m, c, fp, kds) - delvis

2. beträffande utformningen av lagförslagen

att riksdagen, med anledning av regeringens förslag,
motionerna 1994/95:A20 yrkande 1, 1994/95:A274 yrkande 12 och
1994/95:A275 yrkandena 1 och 2 och vad utskottet anfört samt med
avslag på motionerna 1994/95:A21 och 1994/95:A285 yrkande 4
antar

dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag
om anställningsstöd med den ändringen att bestämmelserna i 1, 2
och 3 §§ samt ikraftträdandebestämmelsen erhåller i bilaga 2
som Utskottets förslag betecknad lydelse,

dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelsen ändras enligt följande
lydelse: Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer,

res. 2 (v)

3. beträffande ett investeringsprogram
att riksdagen med anledning av motion 1994/95:A20 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

res. 1 (m, c, fp, kds) - delvis

Stockholm den 23 februari 1995

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Johnny Ahlqvist

I beslutet har deltagit: Johnny Ahlqvist (s), Elver
Jonsson (fp), Per Unckel (m), Berit Andnor (s), Martin Nilsson
(s), Kent Olsson (m), Per Erik Granström (s), Elving Andersson
(c), Laila Bjurling (s), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg
(m), Barbro Johansson (mp), Dan Ericsson (kds), Kristina
Zakrisson (s), Paavo Vallius (s), Sylvia Lindgren (s) och Ingrid
Burman (v).

Reservationer

1. Avslag på propositionen m.m. och Ett
investeringsprogram (mom. 1 och 3)

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving
Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och
Dan Ericsson (kds) anser

dels att utskottets överväganden om ett nytt
anställningsstöd bort ha följande lydelse:

Utskottet är utomordentligt kritiskt till den av regeringen
framlagda propositionen och delar därvid de synpunkter som
framförts av Moderata samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna,
Centerpartiet och Kristdemokratiska samhällspartiet i motionerna
A17, A18, A19, A22, A215, A244, A270, A271, A281, A286 och A416.

Propositionen utmärks av att vara ett alltigenom i all hast
tillkommet förslag. Den utredning som ligger till grund för
regeringens förslag är ett synnerligen torftigt dokument. Där
finns ingen analys av förslagets konsekvenser eller någon
uppgift om hur detta stöd skall finansieras. Anmärkningsvärt är
också att förslaget inte föregåtts av sedvanlig
remissbehandling.

Inte heller regeringen gör någon seriös bedömning av
förslagets effekter i olika avseenden. Utskottet anser att
propositionen helt enkelt är otjänlig som beslutsunderlag.

Utskottet anser till att börja med att regeringen kraftigt
överskattat effekterna av förslaget. Den bedömningen gör
praktiskt taget alla bedömare, inkl. de företrädare för
myndigheter och organisationer som deltog i ett remissmöte i
Arbetsmarknadsdepartementet innan propositionen förelades
riksdagen. Det finns t.o.m. bedömare som anser att effekterna
kan betraktas som försumbara.

Även enligt utskottets uppfattning måste det starkt
ifrågasättas om stödet har annat än marginella effekter. Det kan
naturligtvis inte uteslutas att personer kommer att anställas
med bistånd av stödet. Mycket talar emellertid för att de
nyanställningar som man vill främja med stödet ändå skulle ha
kommit till stånd. Dessutom måste beaktas att företag i sin
anställningspolitik gör långsiktiga bedömningar och knappast tar
hänsyn till kortvariga stöd av det slag det här är fråga om.

Än allvarligare är att stödet, som kommer att medföra
miljardkostnader, inte är finansierat. I det ekonomiska läge som
landet befinner sig i är en ofinansierad utgift av den
storleksordningen det här är fråga om oförsvarlig.

Enligt utskottets uppfattning bör i stället en politik som
ökar tillväxten främjas. En sådan politik skulle innebära en
långsiktigt hållbar utveckling mot fler arbeten. Företagen,
särskilt de små och medelstora företagen, är mer betjänta av
långsiktiga och stabila spelregler. För att få fram fler arbeten
krävs enligt utskottets uppfattning starka företag och en
ekonomi i balans.

Förslag förs fram i partimotioner från Moderata
samlingspartiet, Folkpartiet liberalerna, Centerpartiet och
Kristdemokratiska samhällspartiet med denna inriktning. Det
finns inte anledning att i detta ärende närmare gå in på dessa
förslag, utan utskottet kommer att behandla dem i annat
sammanhang senare under våren.

Sammanfattningsvis avstyrker utskottet på det bestämdaste
att ett stöd som det nu aktuella införs.

Utskottet kan inte heller ställa sig bakom förslaget i motion
A20 om att regeringen senare under våren skall återkomma med ett
förslag om ett investeringsprogram för 2 miljarder kronor för
allergisanering.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande
lydelse:

1. beträffande avslag på propositionen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A17,
1994/95:A18, 1994/95:A19, 1994/95:A22, 1994/95:A215 yrkande 2,
1994/95:A244 yrkande 7, 1994/95:A270 yrkande 1, 1994/95:A271
yrkande 7, 1994/95:A281 yrkande 1, 1994/95:A286 yrkande 7 och
1994/95:A416 yrkande 3 avslår propositionen,

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande
lydelse:

3. beträffande ett investeringsprogram
att riksdagen avslår motion 1994/95:A20 yrkande 2.

2. Utformningen av lagförslagen (mom. 2)

Hans Andersson (v) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som
börjar med "Bättre förutsättningar" och på s. 12 slutar med "i
berörda delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att den kommande
sysselsättningstillväxten bör ske inom näringslivet och att
arbetsmarknadspolitiken mer måste inriktas mot den reguljära
arbetsmarknaden i form av bl.a. stöd till rekrytering av
arbetslösa.

Utskottet delar vidare regeringens uppfattning att det är
viktigt att snabbt omvandla det rekordhöga övertidsuttaget i
näringslivet till utökade nyanställningar. Däremot är
utskottet av en annan uppfattning när det gäller de åtgärder som
behövs för att minska övertidsuttaget. Utskottet anser att
övertidstaket bör halveras och att en högre arbetsgivaravgift
bör införas för övertidstimmar. En sådan åtgärd skulle effektivt
bidra till att omvandla övertid till anställningar. Utskottet
återkommer i annat sammanhang till denna fråga. Inte heller
torde regeringsförslaget få någon nämnvärd effekt på minskningen
av långtidsarbetslösheten.

Det förslag som regeringen lägger får med den konstruktion
förslaget har föga effekt på nyanställningarna. I själva verket
är regeringens förslag inte annat än en jättesubvention till
företag som går bra ändå och är på väg att anställa. Till detta
kommer att åtgärden är ofinansierad. Detta är utomordentligt
anmärkningsvärt.

Det ligger i sakens natur att olika stödformer ger olika
effekter. Ju mer omfattande stöden är och ju mer av
bruttokaraktär de har, desto dyrare är de för staten sett som
stöd för att öka sysselsättningen. Det finns även
konkurrenssnedvridande moment och vissa undanträngningseffekter
med i bilden.

Enligt utskottets uppfattning är det märkligt att det
föreliggande regeringsförslaget inte har några egentliga
bedömningar av effekterna eller annan analys av det stöd som
föreslås. Förslaget grundas på en utredning som enligt
utskottets mening måste betraktas som undermålig.
Regeringsförslaget har inte kompletterats i detta hänseende. Det
finns trots allt en ganska betydande erfarenhet av liknande
stöd. Undersökningar visar t.ex. att lönesubventioner inte
tycks ha någon större betydelse för tillkomsten av nya
anställningar. Inte någon sådan undersökning redovisas. Inte
heller har regeringen tagit till sig den massiva kritik som
riktats mot förslaget från olika håll. Såväl myndigheter som
arbetsgivarorganisationer och fackliga organisationer
ifrågasätter starkt omfattningen av stödet. Bedömare, bl.a.
AMS, menar att nettoeffekten ligger på mycket låga nivåer.

Dessutom innebär konstruktionen av stödet att den offentliga
sektorns verksamhetsstruktur diskrimineras till förmån för
privata företagsformer på samma marknad.

Utskottet menar att det går att åstadkomma ett mer riktat
alternativ till väsentligt lägre kostnader genom att begränsa
stödet till mindre företag och långtidsarbetslösa. Ett sådant
förslag läggs fram i motion A21 (v).

Genom att stödet begränsas till mindre företag och till
långtidsarbetslösa blir verkningsgraden hög utan att stora
ekonomiska resurser förslösas, anser utskottet.

Utgångspunkten skall vara att stödformen konstrueras så enkel
som möjligt. Stödet bör lämnas till arbetsgivare med högst 50
anställda. Det skall rikta sig till personer som varit
arbetslösa minst ett år. Utskottet anser dessutom att en
period med korttidsanställning kan bli föremål för subvention så
snart den övergår i tillsvidareanställning.

Rekryteringsperioden som berättigar till subvention bör inte
omfatta tid som väsentligt föregår det formella
riksdagsbeslutet.

Avdragsperioden bör sättas till 12 månader. Stödnivån bör utgå
med det maximala beloppet i början av perioden för att sedan
successivt sjunka till hälften i slutet av perioden.

Utskottet har i den tidigare framställningen invänt mot
regeringsförslagets kostnadsnivå. Med det förslag som utskottet
med tillstyrkan till motion A21 föreslår skulle en totalkostnad
på ca 2 miljarder kronor kunna täcka 30 000--40 000
nyanställningar av långtidsarbetslösa i små företag.

Det förslag till konstruktion som framläggs i propositionen
avstyrks därmed. Motion A21 (v) tillstyrks. Utskottet föreslår
att riksdagen antar det i motionen framlagda förslaget till lag
om anställningsstöd. Motionen A285 (v) tillstyrks i berörd del.

Motionerna A20, A274 och A275 (mp) i berörda delar avstyrks i
den mån de inte anses tillgodosedda med vad ovan anförts.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande
lydelse:

2. beträffande utformningen av lagförslagen

att riksdagen med anledning av motionerna 1994/95:A21 och
1994/95:A285 yrkande 4 samt med avslag på regeringens förslag
till lag om anställningsstöd och motionerna 1994/95:A20 yrkande
1, 1994/95:A274 yrkande 12 och 1994/95:A275 yrkandena 1 och 2
antar

dels följande

Förslag till
Lag om anställningsstöd

V:s lagförslag in här /monteras/

dels regeringens i bilaga 1 framlagda förslag till lag
om ändring i lagen (1981:691) om socialavgifter med den
ändringen att ikraftträdandebestämmelsen erhåller följande
lydelse: Denna lag träder i kraft den dag regeringen bestämmer,

Särskilda yttranden

1. Stöd för nyanställningar

Elver Jonsson (fp), Per Unckel (m), Kent Olsson (m), Elving
Andersson (c), Patrik Norinder (m), Christel Anderberg (m) och
Dag Ericsson (kds) anför:

Förslaget om ett riktat anställningsstöd (RAS) har en rad
svagheter. Effekterna av förslaget är tveksamma, samtidigt som
kostnaderna är extremt höga.

Vid riksdagsbehandlingen av förslaget den 22 februari 1995
redovisades tillkommande oklarheter om RAS konsekvenser för
statsbudgeten, underskott och upplåning. Beredningen av dessa
frågor pågick i finansutskottet då riksdagsbehandlingen av RAS
skedde.

Det har efter utskottets justering av ärendet den 16 februari
1995 under hand framkommit att finansutskottet den 23 februari
1995 avser att justera betänkandet om Riktlinjer för den
ekonomiska politiken och budgetregleringen m.m.

Frågan om ett eventuellt upplåningsbehov eller annan lösning
på finansieringen av de 5 miljarder kronorna för det nu
behandlade stödet kan därvid bli aktuell.

Mot den bakgrunden återremitterade riksdagen
arbetsmarknadsutskottets betänkande 1994/95:AU8 till
arbetsmarknadsutskottet för ytterligare beredning. Att
Socialdemokraterna och Miljöpartiet utan att avvakta, pröva
eller ens informera sig om de tveksamheter som redovisats vid
finansutskottets beredning av saken beslutar skicka förslaget om
RAS tillbaka till kammaren för slutgiltig behandling finner vi
ytterligt anmärkningsvärt. Ett sådant lättsinne med
finansieringen förstärker de svagheter med förslaget i övrigt
som framkommit vid arbetsmarknadsutskottets behandling av
ärendet.

Av denna anledning anser vi att det till utskottet
återremitterade ärendet borde ha vilat i avvaktan på besked från
finansutskottet.

2. Ett investeringsprogram (mom. 3)

Hans Andersson (v) anför:

Vänsterpartiet anser att ett investeringsprogram av miljö
ROT:s karaktär är både önskvärt och nödvändigt.

Liksom flera andra partier har Vänsterpartiet betonat vikten
av insatser som särskilt prioriterar miljöförbättrande åtgärder
som klimatförbättringar och allergisanering i bostäder och
offentliga lokaler.

Regeringen har även aviserat i budgetpropositionen att man
återkommer i kompletteringspropositionen med ytterligare förslag
till investeringar.

I flera motioner har också Vänsterpartiet redovisat förslag
till att utveckla näringslivet, skapa flera jobb och förbättra
miljön genom ett brett investeringsprogram. Detta omfattar såväl
räntestöd till småföretagsinvesteringar som investeringsstöd
till omställning av energi- och trafiksystem.

Vänsterpartiet förutsätter att regeringen återkommer och
redovisar ett ambitiöst program med denna inriktning i
kompletteringspropositionen. Det nu aviserade
investeringsprogrammet är inte tillräckligt.

Även om det är bra att det tas ett initiativ när det gäller
allergisanering lämnar den hittills genomförda "beredningen"
av det aviserade investeringsprogrammet en rad obesvarade
frågor.

Det har exempevis inte framgått hur finanseringen av
investeringsprogrammet skall ske. Vänsterpartiet anser att det
är utomordentligt viktigt att detta redovisas.

Vad omfattas av förslaget: vilka bostäder och vilka offentliga
lokaler...? Vilken eller vilka subventionsnivåer skall gälla?
Vilka åtgärder skall räknas med? Hur skall kommunerna klara
medfinansieringen?

Det är viktigt att det blir en seriös beredning av sakkunniga
instanser så att stödet blir effektivt både ur miljö- och
sysselsättningssynpunkt. Vänsterpartiet förutsätter att
regeringen i kompletteringsbudgeten också tillskjuter medel så
att kommunerna ges reella ekonomiska möjligheter att genomföra
de åtgärder som investeringsprogrammet syftar till.

Regeringens lagförslag

Bilaga 1

Förslag till lag om anställningsstöd

Förslag till lag om ändring i lagen (1981:691) om
socialavgifter

Utskottets lagförslag
Bilaga 2

Förslag till lag om anställningsstöd

Härigenom föreskrivs att 1, 2, 3 §§ samt
ikraftträdandebestämmelsen i lagen om anställningsstöd skall ha
följande lydelse.

Regeringens förslag Utskottets förslag

1 §

Arbetsgivare har enligt bestämmelserna i denna lag rätt till
ett anställningsstöd.

Lagen gäller inte följande arbetsgivare:

1. riksdagen och dess myndigheter,
2. myndigheterna under regeringen, förutom affärsverken,
3. kyrkomötet och dess myndigheter,
4. de allmänna försäkringskassorna,
5. kommuner, landsting, kommunalförbund, församlingar och
kyrkliga samfälligheter.

6. arbetsgivare som den 31
december 1994 hade 500 eller
fler anställda.

2 §

En arbetsgivare får för En arbetsgivare får för
en nyanställd person, om en nyanställd person, om
nedanstående kriterier nedanstående kriterier
är uppfyllda, göra ett är uppfyllda, göra ett
avdrag enligt 4 § från avdrag enligt 4 § från
de arbetsgivaravgifter som de arbetsgivaravgifter som
arbetsgivaren skall betala arbetsgivaren skall betala
enligt 2 kap. 1 § lagen enligt 2 kap. 1 § lagen
(1981:691) om socialavgifter. (1981:691) om socialavgifter.
Avdraget får göras om Avdraget får göras om
personen enligt intyg från personen enligt intyg från
länsarbetsnämnden under länsarbetsnämnden under
minst fyra veckor under minst fyra veckor under
perioden november--december perioden november--december
1994 antingen har varit 1994 samt omedelbart före
registrerad som arbetslös anställningen antingen har
hos den offentliga varit registrerad som
arbetsförmedlingen eller arbetslös hos den
har deltagit i offentliga
arbetsmarknadspolitiska arbetsförmedlingen eller
åtgärder som beslutats har deltagit i
av länsarbetsnämnden. arbetsmarknadspolitiska
åtgärder som beslutats
av länsarbetsnämnden.

3 §

Med nyanställd person avses Med nyanställd person avses
en arbetstagare som under en arbetstagare som under
perioden den 1 januari--den 15 perioden den 1 januari--den 31
maj 1995 påbörjat en maj 1995 påbörjat en
tillsvidareanställning som tillsvidareanställning som
omfattar minst 17 timmar per omfattar minst 17 timmar per
vecka. vecka.

Regeringens förslag Utskottets förslag
4 §

Avdrag får för varje månad göras med ett belopp som motsvarar
de arbetsgivaravgifter enligt 2 kap. 1 § lagen (1981:691) om
socialavgifter som hänför sig till den nyanställda personen,
dock högst 6 000 kr. Avdrag för arbetsgivaravgifter får tidigast
göras för lönekostnader som avser mars månad 1995.

Avdrag får göras under högst tolv månader för varje nyanställd
person och endast så länge denna anställning varar.

5 §

Denna lag tillämpas inom ramen för förfarandet enligt lagen
(1984:668) om uppbörd av socialavgifter från arbetsgivare.

I fråga om affärsverken gäller dock föreskrifter som meddelas
av regeringen.

6 §

Vid fördelningen av influtna arbetsgivaravgifter enligt 2 kap.
6 § lagen (1981:691) om socialavgifter skall de avdrag som görs
enligt denna lag minska det belopp som förs till staten enligt 4
kap. 7 § lagen om socialavgifter.

Denna lag träder i kraft Denna lag träder i kraft
den 1 mars 1995 och gäller den dag regeringen
till utgången av juni 1996. bestämmer och gäller
Lagen gäller dock även till utgången av juni 1996.
därefter i fråga om Lagen gäller dock även
avdrag från därefter i fråga om
arbetsgivaravgifter som avser avdrag från
tid före den 1 juli 1996. arbetsgivaravgifter som avser
tid före den 1 juli 1996.