Statliga företag

Anf. 94 Mikael Odenberg (M)

Herr talman! Då var det alltså dags att diskutera de statliga företagen. Bakgrunden är den skrivelse som regeringen varje år lämnar över till riksdagen där man redovisar för verksamheten i de statliga företa- gen. Staten är den största företagsägaren i Sverige. Det är för den delen också den största arbetsgivaren. Det finns 62 statliga företag, varav 47 är helägda och 57 är delägda. Antalet anställda är ca 200 000. Svenska staten är också den största företagsägaren på Stock- holmsbörsen. Förra året var ett väldigt dåligt år för de statliga företagen. Företag som Posten, SJ och delägda SAS uppvisade katastrofresultat. Statens noterade aktiein- nehav i olika bolag sjönk med drygt 40 miljarder i värde - alltså 40 000 miljoner kronor. Inte heller de privata börsföretagen har rosat marknaden. De har ett par usla år bakom sig. I någon mening drabbas vi alla av det. Tillväxten i ekonomin blir sämre och pensionsfondernas värde urholkas. Men det är ändå de frivilliga aktieägarna i dessa fö- retag som i första hand drabbas. 40-miljardersnotan för statens otydliga, onödiga och oengagerade ägarpolitik hamnar hos svenska folket. Det finns ju en hel del skrämmande exempel på hur staten de facto har fungerat som företagsägare. Postens Internetsatsningar har kostat skattebeta- larna miljardbelopp. Statens järnvägar är konkurs- mässigt. Regeringen vill nu tillföra miljardbelopp för att upprätthålla SJ:s verksamhet, vilket riksdagen ska återkomma till och pröva om några veckor. Förlusterna har uppkommit därför att man har bolagiserat Statens järnvägar på delvis felaktiga grunder och med otillräcklig kapitalbas, men också för att man har en historia som innebär att Statens järnvägar har gjort upphandlingar där man har dum- pat priserna, tecknat dåliga förlustavtal och konkurre- rat ut privata konkurrenter i tågtrafiken. Därmed har man också underminerat sig egen ekonomiska ställ- ning. På något sätt har riksdagens näringsutskott funge- rat som ett kontrollbalansutskott under hösten. Re- geringen har flera gånger kommit till riksdagen med konkursmässiga statliga företag och bett riksdagen att hjälpa till och hålla företagen under armarna. I alla dessa affärer har regeringen varit djupt in- volverad. Statssekreteraren i Näringsdepartementet har under en tid varit ordförande i styrelsen för Sta- tens järnvägar. Näringsutskottets ordförande sitter med i SJ:s styrelse. Tidigare var det en statssekretera- re som tillsattes som verkställande direktören i Pos- ten, och han ledde marschen in i de jättelika förlust- satsningarna på Internetportaler. Regeringen har alltså varit djupt involverad i dessa olika affärsmässiga tillkortakommanden. Det är till och med så att de pengar som staten har tjänat - alltså de företag som har gått bra - är företag som Svenska Spel, Vattenfall och Vin & Sprit. Det som staten tjänar pengar på är spel och dobbel och att kränga elektricitet och sprit. Det är rätt svårt att se det som en central grundläggande statlig uppgift. Här i Sverige lägger vi ned kärnkraft samtidigt som det statliga bolaget Vattenfall köper upp kärn- kraft i Tyskland. De statliga ägandet har på många områden histo- riska orsaker som i flera fall nu är överspelade sedan de olika marknaderna har avreglerats och öppnats för konkurrens. Det gäller telemarknaden, postmarkna- den, elektricitet och mycket annat. Det är mot den här bakgrunden som vi från de fyra borgerliga partierna vid upprepade tillfällen har begärt att regeringen i den skrivelse som man kom- mer med varje år med redovisning för de statliga företagens verksamhet också för varje företag ska ange vilka skäl det finns för att företaget drivs i statlig regi. Vi har inte någon dogmatisk inställning. Vi säger inte nej till varje form av statligt företagande, men vi tycker att det ska finnas ett bärande skäl för att staten och skattebetalarna ska riskera sina pengar i näringsverksamhet. Det är naturligtvis så att rent kommersiell verk- samhet på en konkurrensutsatt sektor bör normalt bedrivas i privat regi av det enkla skälet att det bara är då som vi kan få en sund konkurrens. Statliga fö- retag har en konkurrensfördel eftersom de i praktiken har den statliga beskattningsrätten som eget kapital. Det blir inte en bra konkurrenssituation när staten både är domare i spelet och spelare på spelplanen. Statens uppgift måste vara att rigga regelverket, fast- ställa reglerna och ramarna för de kommersiella aktö- rernas verksamhet. Det gör att staten ikläder sig dubbla roller när man både är domare och sätter upp spelreglerna och samtidigt är aktör på marknader. På många marknader är man dessutom den största aktö- ren. 60 % av alla domstolsavgöranden som gäller missbruk av dominerande marknadsställning är mål som rör företag som helt eller delvis ägs av staten. Det finns alltså starka skäl för att många av de kom- mersiella förtag som staten driver med varierande framgång bör privatiseras. Det skulle frigöra stora resurser som staten kan använda för investeringar i mer angelägna saker. Låt mig också peka på att i den skrivelse som riksdagen nu har fått anger regeringen tre verktyg som man säger sig ha för att uppnå de mål för statens ägarpolitik som regeringen har satt upp. Det första är genomlysning av verksamheten, det vill säga det ska vara transparent och lätt att se vad som tilldrar sig i de statliga företagen. De andra verktygen är fokus på kärnverksamhet och effektiva styrelser. Jag vill ta upp det första verktyget som handlar om genomlysning. Som riksdagsledamöter och granskare av den statliga näringsverksamheten har vi ofta förbluffats av det påtagliga hemlighetsmakeri som vidlåder Näringsdepartementets arbete. Vi har nu fått en 14-sidig proposition för behand- ling som motiverar varför vi ska skjuta till 2 miljarder kronor till SJ. Samtidigt ligger det 300 hemligstämp- lade sidor inlåsta i ett kassaskåp på näringsutskottets kansli. Vi har fortfarande inte kommit till det stadium när bolagsstämmorna i de statliga företagen är öppna för alla. Som riksdagsledamot har man visserligen möj- lighet att efter föranmälan gå dit, men det är natur- ligtvis ett rimligt krav att de statliga bolagsstämmorna ska vara öppna för alla, inklusive för massmedierna. I stället har det till och med förekommit att dag- ordningar inför bolagsstämmor i statliga bolag har hemligstämplats. Och när finansutskottet, näringsut- skottet och trafikutskottet tillsammans i december hade en utfrågning med anledning av konkurshotet för Statens järnvägar, då var in i det sista den kon- trollbalansräkning som SJ hade upprättat hemlig- stämplad. Först i samband med hearingen uppvisades den för riksdagens ledamöter. Det vore alltså bra om öppenheten, genomlysningen, inte bara kom till ut- tryck i de skrivelser som regeringen lämnar över till riksdagen, utan om den öppenheten också kom till uttryck i faktiskt handlande. Den öppenheten borde också gälla de avtal som de statliga bolagens styrelser ingår med sina verk- ställande ledningar. Jag tänker på löner, pensionssy- stem, avgångsvederlag och bonussystem. Härvidlag lämnar situationen också en del övrigt att önska. Jag kommer att få anledning att diskutera detta med när- ingsministern i en interpellationsdebatt nästa vecka. Men det förefaller mig som om de statliga bolagen olyckligtvis har blivit inspirerade av den fartblindhet som råder i stora delar av det privata näringslivet. Det är i dag inte möjligt för mig som riksdagsle- damot att få reda på hur bonussystemen är konstrue- rade i enskilda statliga företag. Vi har ju förskräckan- de exempel från det privata näringslivet, Ericsson och andra företag, på bonussystem i som har varit kon- struerade så att de verkställande ledningarna har fått rejäla tillskott i plånboken trots att företagen har gått uselt. Samma situation gäller nu i delägda SAS, som förra året uppvisade ett katastrofresultat samtidigt som den verkställande direktören i SAS får en mil- jonbonus. Även Vattenfalls direktör har fått en hygg- lig bonus. Det är möjligt att det är korrekt, men det är alltså omöjligt att utläsa hur bonusen är beräknad därför att det anses vara en intern företagshemlighet. Jag menar att det är en oacceptabel ordning i ett stat- ligt företag. Om man menar allvar med talet om öppenhet och genomlysning måste man också kunna redovisa fullt ut vilka avtal man ingår mellan styrelserna inom de statliga företagen, de verkställande direktörerna och verkställande ledningarna. K G Abramsson, som står på talarlistan som företrädare för Socialdemokraterna och majoriteten, kan gärna besvara frågan om han är beredd att medverka till att vi får en sådan öppenhet att villkoren för verkställande direktörer i statliga företag inte längre anses vara en intern angelägenhet för styrelsen och direktören i fråga. Herr talman! Vi står naturligtvis bakom de reser- vationer som vi har avgivit i näringsutskottets betän- kande, men för tids vinnande nöjer jag mig med att yrka bifall till reservation 1.

Anf. 95 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Stat och kommuner ska inte ägna sig åt näringsverksamhet. Skattebetalarna ska inte tvingas att ta affärsmässiga risker, och det är direkt olämpligt att politiker fastställer regler för konkurrerande före- tag när de själva är konkurrenter. Få åtgärder skulle betyda så mycket för framväxten av nya företag som om stat och kommuner systematiskt avvecklade sitt affärsengagemang. I industrialismens barndom ansågs det viktigt att staten hade kontroll över nationella resurser som skog och gruvor. Statligt ägande och statligt monopol inom kommunikationssektorn, som järnvägen och teletrafi- ken, motiverades av att det saknades förutsättningar för flera företag på marknaden, det vill säga att det ansågs föreligga så kallade naturliga monopol. Den tekniska utvecklingen, till exempel den moderna informationstekniken, har dock medfört att motiven för statligt ägande alltmer saknar relevans. När de gamla motiven saknar relevans försöker regeringspartiet och dess stödpartier i stället hitta nya motiv. Bland annat kan statligt företagande enligt majoritetspartierna motiveras av att staten sysselsätter människor och att det finns regionalpolitiska skäl till statligt företagande. Herr talman! Staten äger ett 60-tal bolag, dotter- bolag ej inräknade. Om staten inte ägde dessa bolag skulle det inte betyda att bolagen inte existerade. Det skulle bara innebära att någon annan, privat ägare skulle driva verksamheten och fortsätta att sysselsätta de människor som i dag är sysselsatta i statens bolag. Regionalpolitiskt är det bästa sättet att få en le- vande landsbygd att se till att föra en politik som främjar egen kraft och kreativitet, det vill säga ett jämlikt samarbete mellan staten och de olika regio- nerna där staten ger hjälp till självhjälp. Staten kan inte lösa de problem som vissa regioner tampas med, men staten kan underlätta för lokalbefolkningar att utifrån sina egna initiativ lösa egna problem. I bästa fall äger staten bolag för att se till att vissa offentliga åtaganden blir uppfyllda. Förekomsten av ett sådant åtagande är dock inte i sig ett tillräckligt skäl för att motivera statligt ägande av bolag. Staten har flera andra verktyg, ofta betydligt effektivare, till sitt förfogande. Lagar kan användas för att se till att företag inom en viss bransch uppträder på ett önskat sätt. Ekono- miska styrmedel och koncessionsförfarande är andra lösningar som gör det möjligt att kombinera offentli- ga åtaganden med privat ägande. I de fall där det ändå framstår som önskvärt att det offentliga självt ska svara för produktionen är det inte heller på något sätt självklart att bolagsformen är den bästa. Tvärtom är myndighets- och stiftelseformen ofta att föredra. Herr talman! Statligt ägande är aldrig något själv- ändamål. Det strider tvärtemot mot grundläggande liberala principer och är i många fall ett hot mot de- mokratin och den fria konkurrensen. Politiker är ofta dåliga företagsledare, och det offentliga bolagsägan- det innebär ett omfattande slöseri med skattebetalar- nas pengar. I årets redovisning av hur det har gått för statliga företag med marknadsmässiga krav redovisar en tredjedel förlust - SAS, Teracom, SJ och Posten, för att nämna några. Näringsminister Leif Pagrotsky tycker att det är tråkigt, men ursäktar förlusterna med att det är tuffa tider och att det syns också i det pri- vata näringslivet. Som skattebetalare är det inte mina pengar som betalar för förluster i ett privat företag, men det är jag som betalar när de företag som Leif Pagrotsky anser att staten måste äga går med förlust. För att lösa dessa problem lägger regeringen nu fram ett förslag som innebär att vinster från de lön- samma statliga företagen i stället för att överföras till statskassan nu ska placeras på ett speciellt konto och på det sättet finansiera de statliga förlustföretagen, det vill säga täcka de svarta hålen. Genom denna plane- ring slipper regeringen spräcka utgiftstaket och där- med efterföljande debatt. En vinst på 3 miljarder ska bland annat betala SJ:s förlust på 1,8 miljarder. Politiskt subventionerade konkurrenter skapar en osäkerhet för privata företag som för sin försörjning enbart är hänvisade till att tillfredsställa kundernas efterfrågan och som inte kan falla tillbaka på att till- fredsställa politiska önskemål. I stort sett samtliga statliga företag agerar på en marknad där det redan i dag finns privata företag som är konkurrenter. En renodling av statens roll, där man inte agerar domare och spelare på samma gång, skapar förutsätt- ningar för fler livskraftiga företag med fler aktiva och engagerade ägare. Ett mer spritt ägande av företagen ger dessutom ett större utrymme för tillväxtfrämjande investeringar genom att företagens tillgång till kapi- talmarknaden ökar. En försäljning av de statliga företagen bör ske successivt i en takt som marknaden medger. Vissa bolag kan säljas omgående utan några speciella rikt- linjer, andra vore det värdefullt att sälja till många små ägare. En tredje grupp av bolag måste först bli av med sitt monopol innan de kan säljas. Det är beklagligt när näringsministern säger att det inte går att utesluta att staten köper fler företag. Statens främsta näringspolitiska uppgift borde vara att ange ramar och regelsystem för näringslivets verk- samhet och bidra till att skapa betingelser för lång- siktig tillväxt i stället för att leka affärsman och spe- kulera med skattebetalarnas pengar. Herr talman! Vi står naturligtvis också bakom alla reservationer, men jag yrkar också bifall bara till reservation nr 1.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 96 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Jag vet inte om ni i går såg ishock- eymatchen mellan Sverige och Finland. Det var nerv och det var spänning. De var ett fantastiskt scenario när Sverige arbetade sig upp från en förlustställning med 1-5 till en vinst med 6-5. Jag hoppas att ni var med. Sensmoralen i den matchen är förstås: Ge aldrig upp! Det är därför vi från oppositionen står här i ta- larstolen år efter år för att tala om de statliga bolagen, som så länge har misskötts i så många fall. Därför fortsätter vi med kritiken. Vi visar vilken ordning vi vill se för att Sverige ska bli ett vinnande lag också vad gäller näringslivsklimat och företagande. Till grund för dagens betänkande ligger gammal skåpmat. Det är en revisionsrapport från 2001/02. Senare rapporter bekräftar dock att många av de pro- blem som finns där, och som har funnits i åtskilliga rapporter innan, kvarstår också i dag. År 1998 gav Regeringskansliet ut en bok om ägarstyrning i de statliga bolagen. Den har dock inte använts. I revisorernas rapport finns det intressant läsning om att styrningen från ägarens sida, från sta- tens sida, är så dålig att en del bolag inte på ett kor- rekt sätt kan redogöra för vilka mål de har för sin verksamhet. Hälften av bolagen säger att de har tvingats omformulera sina mål för att de över huvud taget ska vara användbara. Ett bolag uppger att de har satt upp andra mål i styrelsen som de arbetar efter. Man häpnar! Det är inte bara måluppföljningen som fallerar. Det är oklara pensionsavtal. Det är ingen uppföljning på styrelsearvoden och ingen styrning på styrelsetill- sättning. Det är höga vd-löner. Det är bonusavtal som får en att baxna. I direktiven står det att försäljningar av dotterbolag ska underställas riksdagen när de sker. Det har bara skett vid två av femton försäljningar. Det finns anledning att ta upp en lång rad kritiska punkter. Ordning och reda är väl inte det uttryck som man direkt associerar till den beskrivning som reviso- rerna ger. Icke-struktur, och kanske också maktfull- komlighet, utmärker mer den socialdemokratiska regeringens ägarstyrning. Det handlar, som vi har hört här tidigare, om våra gemensamma pengar. Det handlar om de pengar som vårdbiträden, barnskötare och alla vi andra har avstått. Då blir det en allvarlig fråga hur regeringen bär sitt ansvar och sitt förvaltan- de. Herr talman! Den svenska staten är Sveriges största företagsägare. Staten har 47 helägda bolag och 15 bolag tillsammans med andra. Statens ägande omfattar 25 % av det inhemska näringslivet. Är detta rimligt? Det stora statliga ägandet är till stor nackdel för ekonomins funktionssätt. Det finns många starka skäl att minska statens ägande. Det behövs för att man ska renodla till bara sådan verksamhet som be- drivs av sociala eller hälsomässiga skäl. Där är staten den rimliga ägaren - inte när man uppträder som en av flera konkurrenter på samma marknad. Det behövs också en renodling för att sprida ägandet i landet. Det skulle förbättra för de företag som det handlar om. Oklara roller för de offentligt ägda företagen blir väldigt lätt verktyg för politiska ambitioner. Detta drabbar tillväxten, och det drabbar tillkomsten av nya jobb i Sverige. Det är till exempel inte ovanligt att statliga bolag försöker gynna sig själva genom statliga garantier. Herr talman! Resultaten i bolagen visar entydigt att staten inte är en bra ägare. Alltför många bolag har stått på kö med förlustsiffror i boksluten. Telia Sone- ra, Posten, SJ, SVEDAB, Svenska skogsplantor och Teracom är alla bolag som har en krissituation. Fler- talet av dessa kriser kommer ur dålig ägarstyrning och felaktiga satsningar. De kommer kort sagt från vanskötsel under en rad år. Två bolag har upprättat kontrollbalansräkning det senaste halvåret, SJ och Svenska skogsplantor. De var alltså konkursmässiga. Det finns dock lysande undantag: Vin & Sprit, Svenska Spel och Vattenfall gör stora vinster. Vin & Sprit har också en aggressiv marknadsföring utomlands, där man vänder sig till unga målgrupper med alkoholreklam. Bolagets agerande skulle aldrig accepteras, varken av regeringen eller av något av oss partier, på den svenska marknaden. Är det då etiskt försvarbart att ett statligt bolag gör detta utomlands? Svenska Spel har monopol på idrotts- och num- merspel förutom hästar. Många människor vittnar om spelandets baksidor, om spelberoendet. Många fonder har etiska placeringsregler som inte tillåter placering- ar i spelbolag. Vattenfall satsar på kolbaserad kraftgenerering i Tyskland och Polen. Man bryter brunkol som man eldar på. Samtidigt strävar vi här i Sverige efter att minimera våra kolkraftsbaserade utsläpp. Är det rim- ligt att ett statligt företag agerar på det sättet? Är det etiskt försvarbart? Det tycker i alla fall näringsminis- ter Leif Pagrotsky, som lovordar Vattenfalls satsning- ar utomlands. Om det inte var för bolag som får sin vinst genom försäljning av sprit, spel och smutsig brunkolskraft skulle statens bolag total sett gå med förlust. Herr talman! Allt detta talar ett tydligt språk om att det behövs en statlig ägarpolicy på tydlig etisk grund. Det är också ett krav som vi kristdemokrater har fört fram under flera år och som avslås av reger- ingen. Vad är syftet med verksamheten och hur ska den utföras? De frågorna måste besvaras. Här ska det naturligtvis också ingå principer om jämställdhet. Här finns det mål som har förbättrats. Det är 37 % kvin- nor i de statliga bolagsstyrelserna. Siffran har höjts. Det är vällovligt. Målet för 2003 är satt till 40 %. Pagrotsky har utryckt förhoppningar om att det kan- ske kommer att gå dithän. De etiska principerna måste också ta sikte på bo- nussystem, arvoden. Är det rimligt att Lars G. Josefs- son i statliga Vattenfall får 6,25 miljoner kronor i bonuslön? Det är en nätt liten lönehöjning. Visserli- gen får Fortums vd 1,8 miljoner och Sydkrafts vd 1,1 miljoner. Men det statliga bolaget ligger skyhögt över i bonustänkandet. Det manar till eftertanke, och det bör mana regeringen till handling. Det är faktiskt dags nu att ta itu med de orimligt höga bonuslönerna. Herr talman! När man är i opposition är det jätte- svårt att få insyn i de statliga bolagen. Trots närings- ministerns tal om öppenhet och transparens omges de statliga bolagen med ett väldigt hemlighetsmakeri. Det är massor med dokument kring de statliga företa- gen som rutinmässigt verkar hemligstämplas. Det gränskar till missbruk med hemligstämplande. I går satt jag med sex stora A 4-pärmar med do- kument som bara handlade om SJ. Dessa hade jag via en tjänsteman begärt att få ut för fyra veckor sedan. Det var då omöjligt, men via näringsutskottet kunde vi få del av dem tre dagar innan motionstiden löpte ut, innan vi måste vara inne med våra förslag omkring SJ. När vi för några månader sedan behandlade Svenska skogsplantors situation här i riksdagen fick vi inte del av de hemligstämplade handlingarna förrän efter motionstiden utgång. Detta är orimligt. Det är till och med svårt att som enskild ledamot få ut bolagsstyrelsernas årsredovis- ningar, som har inrapporterats till Regeringskansliet och därmed borde vara offentlig handling. När vi frågade fick vi svaret: Nej, dem kan ni inte få än, för vi vill inte ha någon uppståndelse kring siffrorna innan vi själva presenterar dem. Regeringen mörkar medvetet kring de statliga bolagen. Man döljer och hemlighåller - också för oss som har att fatta beslu- ten. Man vill medvetet försvåra för de politiska mot- ståndarna att få insyn i vad som göms i de statliga bolagen. Men när de brinner drar sig inte ansvariga ministrar för att gömma sig bakom orden "men riks- dagen har beslutat .". Herr talman! Det är ett minimikrav att de regler som Stocholmsbörsen har för sina bolag följs också av statens bolag med kvartalsrapporter och med års- redovisningar som är offentliga från den dag som de inkommer till Regeringskansliet, med öppenhet och insyn. Det är självklarheter men som hittills inte har fungerat. Det ska också finnas möjlighet för alla skattebe- talare att gå på bolagsstämmorna. Ägs bolagen av svenska folket ska man också ha tillträde och insyn. Det ska inte gälla bara de riksdagsledamöter som anmäler sig i god tid. Sluta upp nu med hemlighets- makeriet och öppna upp. Ägarstyrningen måste tåla att granskas i dagsljus. Visst finns det mycket misstag och tillkortakommanden som försöker döljas och mörkas, men det är inte acceptabelt. Därför har vi försökt sträva efter att få till stånd en offentlig debatt i den här frågan. Herr talman! Staten kan, som vi har hört här tidi- gare, inte vara den som både sätter spelreglerna och som agerar på en konkurrensutsatt marknad. Av dom- stolsavgörandena angående missbruk av dominerande ställning som Konkurrensverket presenterar har 60 % av de företag som har dömts statlig ägarinblandning. Sveriges exceptionellt stora statliga ägande är uttryck för ett gammaldags socialdemokratiskt maktkoncent- rationstänkande som i dag undergräver möjligheter för massor av människor att pröva entreprenörskap och företagande och som undergräver möjligheter för konkurrerande företag att få en sportslig chans. Detta har i alla fall vissa riksdagsledamöter också i den socialdemokratiska gruppen insett och uttalat sig om, dock inte de som sitter i näringsutskottet såvitt jag har sett. Det vore trevligt om så kunde ske här i dag. Herr talman! Jag står självfallet bakom alla våra reservationer men nöjer mig med att yrka bifall till reservation 2.

Anf. 97 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Maria Larsson säger: Vi ger aldrig upp. Jag kan säga samma sak: Vi ger aldrig upp. Vi tycker fortfarande att det är bra att staten äger många företag. Mikael Odenberg räknade upp vad det betydde för samhället och arbetslivet. Mer än 200 000 anställda finns i dessa företag. De finns representerade i hela Sverige. Till min glädje finns de i större omfattning i norra Sverige, i Norrbotten och i Västerbotten. Där- med har de bidragit till en utjämning av sysselsättning och välfärd. Det är mycket tal om att våra statliga företag har gått dåligt. Det kan inte förnekas därför att siffrorna talar sitt tydliga språk. Men om man jämför de statli- ga företagen med de privata har statens företag gått bättre än de privata. Nu säger jag inte detta därför att jag och vi socialdemokrater inte anser att vi behöver privata företag. Vi behöver privata företag, och vi behöver flera privata företag. Ska vi fixa det här med tillväxten måste vi ha fler företag. Vi säger också att staten ska kunna äga och driva företag. Vi står inte för en avvecklingslinje. Vi står för att vi ska sköta de företag som vi har på ett bra, professionellt och ansvarsfullt sätt. Det gör vi därför att vi tycker att dessa företag är viktiga. Vi tycker att vi har ett ansvar mot de anställda att sköta dessa fö- retag på ett bra sätt. Till skillnad från vad någon annan sade här har Riksdagens revisorer när de har granskat det statliga företagandet sagt att staten har blivit mycket bättre på att sköta sina företag. Det kommer ett betänkande så småningom före sommaren. Då får vi se vad det in- nehåller. Innan jag glömmer bort det ska jag passa på att be Nyamko Sabuni, om hon begär någon replik, förklara vad Folkpartiet menar när man i sin motion skriver att statligt företagande skulle vara ett hot mot demokra- tin. Det tycker jag låter väldigt allvarligt och är väl- digt uppseendeväckande. Vi anser att det är bra med statligt företagande. Vi ska kunna äga företag, som jag sade, och vi ska kunna köpa och sälja. Där har vi en väldigt pragmatisk in- ställning till företagande. Vi ska vara föredömen när det gäller att driva företag. Under normala förutsättningar tjänar vi en del pengar på våra företag. Inleveransen till statskassan har varit ända uppe i över 20 miljarder. Under de två senaste åren har det gått lite sämre. Men under en normal konjunktur levererar dessa företag in bra med pengar som vi använder till att bygga och stärka väl- färden. Det är i stället för skatter. Det borde väl åt- minstone de borgerliga partierna tycka vara bra? När jag läser de borgerliga motionerna frågar jag mig vad det egentligen är som driver fram synpunk- ten att staten inte ska äga företag. Det spelar egentli- gen ingen roll om de går dåligt eller om de går bra. Det är precis samma visa från er på den borgerliga kanten. Vi ska avveckla företagen. Vi ska upprätta privatiseringslistor. Vi ska avveckla så snart som möjligt. Vi tycker inte att det är särskilt ansvarsfullt att göra på det sättet. Jag undrar vad som hände i början av 90-talet när den borgerliga regeringen satte upp den här privatiseringslistan och vilken reaktion som man kunde se från marknaden. Vad satte det för värde på de statliga företagen? Hur såg de anställda på att staten inte ville driva sina företag och ta ansvar för sina företag? Det måste kännas oerhört besväran- de för både ledning och anställda att man då så att säga satte ett betyg på dem. Staten kan inte driva företag, men staten gör det genom anställda som har tagit ett ansvar för att utveckla dessa företag. Under de år som vi har ägt dessa statliga företag har det skapats stora värden. Enligt den värdering som nu görs - jag vill inte påstå att jag har sett något värderingsintyg på innehavet - sägs det att våra före- tag skulle vara värda i storleksordningen 300 miljar- der. Och det schabblar man inte med. Det kan man inte hantera på det sätt som ni från de borgerliga partierna föreslår. Vi måste vara rädda om våra före- tag, och det står vi socialdemokrater upp för. Sedan lite om öppenheten. Det har sagts att det är väldigt mycket hemlighetsmakeri. Jag förmodar att det kan vara så att det vid några tillfällen har före- kommit obetänksamma inslag i negativ riktning - detta med Teracoms dagordning och så vidare - men det står faktiskt i de instruktioner som regeringen har upprättat när det gäller de statliga företagen att man ska ha en stor öppenhet. Senast i måndags när näringsministern höll ett sty- relseseminarium för styrelserna i de statliga företagen tog han upp just frågan om att inte försöka mörka i företagen utan att försöka hålla öppet så mycket som möjligt och att göra bolagsstämmorna mer öppna och öppna dem för allmänheten. Det var ett direkt besked till de statliga företagens styrelser. Och det är klart att en instruktion från ägaren måste efterföljas. Jag tyck- er att det är en självklar sak, Mikael Odenberg. Jag förespråkar den allra största öppenhet när det gäller det statliga företagandet. Där ska det inte vara någon skillnad mot det privata näringslivet. Jag tror också att det är en fördel om man öppnar bolagsstämmorna för allmänheten. Jag tror att det skapar ett större intresse för de statliga företagen. Jag tror att det skapar ett större intresse för det statliga företagandet. Jag tror inte att ni kommer att få support för er uppfattning att vi så att säga ska avveckla före- tagen när vanligt folk får reda på att staten bedriver sådan verksamhet till nytta för medborgarna och till nytta för statskassan. Jag tror att det är feltänkt. Ni tror att ni genom att man har dessa bolagsstämmor öppna skulle få stöd för tanken att staten ska avveckla sitt företagsägande. Det är totalt fel. Herr talman! Jag ska säga lite grann om jäm- ställdhet. Jag tycker att det är ganska märkligt. Vi var överens i utskottet om att vi skulle öka det kvinnliga inslaget i bolagsstyrelserna, att vi skulle få fler kvinnliga ordförande och att vi skulle få fler kvinnor i ledande ställning på vd-poster och i ledningsgrupper. Men likafullt skriver ni i en reservation om saker och ting som vi är överens om. När det gäller målet 40 % har vi inte räknat än eftersom alla bolagsstämmor ännu inte är inrapporterade. Men regeringen har en stor förhoppning om att målet 40 % ska kunna uppnås i och med att man har summerat bolagsstämmorna och styrelsevalen under våren. Det behövs fler kvinnliga ordförande, fler kvinn- liga styrelseledamöter, fler kvinnor i bolagens led- ningar. Där har regeringen nu effektuerat en beställ- ning. Statens största företag, Posten med över 40 000 anställda, har numera en kvinnlig ordförande. Detta ska jämföras med det privata näringslivet. De har nått upp till knappt 10 %. Det länder staten till fördel att vi ligger så pass långt före, och vi ska också gå före. Det är helt klart. All kompetens när det gäller styrelsearbete och led- ning av företag ska tas till vara, och från socialdemo- kratiskt håll anser vi att det finns en god rekryterings- bas för att få in fler kvinnor i företagen. Styrningen av de statliga företagen är viktig, och där finns ganska klara instruktioner. Något eller några företag har misslyckats, förbisett eller missförstått instruktionerna och inte på alla punkter följt de regler och beställningar som regeringen utfärdat. Det gäller löner till företagsledare, bonusprogram och incita- mentsprogram, vilket finns tydligt beskrivet. Regeringen har också sagt att man måste gå ut och tydliggöra detta ännu mer. Näringsministern har klart och tydligt sagt att man utkräver ansvar av företags- ledarna för de beslut de fattar. De ska kunna gå ut och försvara alla sina program, de löner de sätter, de för- måner i form av pensionsavtal och annat som bestäms och så vidare. Detta sätter press på företagsstyrelserna att hantera frågorna i överensstämmelse med de regler som finns. Man har från regeringens sida också sagt att de statliga företagen verkligen inte ska gå före när det gäller storleken på arvoden, pensionsavtal och bonus- program, utan i stället vara återhållsamma. Vi tycker att det är riktigt att hantera det hela på det sättet. Herr talman! Jag ska inte säga mer. Jag yrkar bi- fall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 98 Mikael Odenberg (M)

Herr talman! Det fanns en tid när halva denna världsdel dominerades av politiker som bekände sig till doktrinen att allt ägande borde vara statligt. K G Abramsson bekänner sig inte till den doktrinen. Det var därför han blev socialdemokrat och inte kommu- nist. Man kan ha synpunkter på den kommunistiska doktrinen, men den var i alla fall i någon mening konsekvent. K G Abramsson lanserar i stället någon sorts K G Abramsson-doktrin som innebär att det statliga företagandet bör vara vad det är i dag. Han säger att han har en pragmatisk inställning, men i själva verket har han inte det. Han säger nej till de borgerliga kraven på att staten, regeringen, för varje företag ska motivera varför företaget i fråga ska be- drivas i statlig regi. Det vi begär är att vi ska få den redovisningen. Sedan är vi beredda att ta en diskus- sion med Socialdemokraterna om skälen för och emot fortsatt statlig drift. Nu får vi inte den redovisningen, men vi kan väl ta den muntligt i stället. Vad finns det för skäl att göra det till en viktig statlig uppgift att kränga vin och sprit och ägna sig åt spel och dobbel? Vård, skola, omsorg är ett mantra som vi känner igen. Men här gäller det spel, el, sprit. Varför är detta en viktig statlig angelä- genhet, K G Abramsson?

Anf. 98 Mikael Odenberg (M)

Anf. 99 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Jag tror att Mikael Odenberg missa- de något av det jag sade. Jag sade att vi har en prag- matisk inställning till statligt företagsägande. Jag tycker att staten väl kan upprätthålla den företagsvo- lym man har i dag och skulle för den delen gärna se att man också ökade den. Köpa och sälja ska vara möjligt. Däremot ska man inte dogmatiskt säga att vi icke ska syssla med statlig verksamhet som ju är till gagn för svenska folket. Många av de företag som staten äger har mycket väl redovisat sina syften. Staten har alltså redovisat syftet med att äga ett antal företag. När det gäller vissa företag är detta inte utpräglat beskrivet men vi, och alldeles särskilt jag, anser att det är tillåtet att äga företag för att tjäna pengar åt svenska folket. Det anser däremot inte Moderaterna och Mikael Oden- berg. Dessa företag tillför pengar i statskassan, vilket är bra eftersom vi då kanske slipper en och annan skattekrona som vi annars skulle behöva ta ut av svenska folket. Att tala om vin och sprit, spel och dobbel och så vidare är naturligtvis ett sätt att rejält skamfila oss. Vin & Sprit är ett bra företag. Det tjänar pengar åt staten. Vi hämtar hem ungefär en halv miljard till statskassan varje år från Vin % Sprit. Det ska ses mot bakgrund av att vi där inte har laddat in särskilt mycket pengar. När det gäller vårt spelbolag är det självklart att vi ska äga det. Hur skulle det se ut för till exempel svensk idrott om vi inte hade Svenska Spel? Tala om för mig hur det skulle se ut, Mikael Odenberg.

Anf. 100 Mikael Odenberg (M)

Herr talman! Problemet är att K G Abramsson inte är ett dugg pragmatisk. Är det några som är pragmatiska så är det väl de borgerliga partierna som säger till Socialdemokraterna: Låt regeringen komma till riksdagen och för varje statligt företag redovisa skälen för att företaget ska kvarstå i statlig regi så ska vi pröva de skälen och se om det finns någon anled- ning att bedriva verksamheten i statlig regi i stället för i privat regi. Då säger K G Abramsson att han inte tycker det. Han tycker att dagens volym av statlig näringsverksamhet är lagom och skulle till och med kunna tänka sig att den var större. Därmed gör K G Abramsson volymen till en hu- vudfråga. För oss är syftet bakom företagsamheten huvudfrågan, inte volymen. Det är för oss inte ett självändamål att ha en viss procent statlig närings- verksamhet. Vi tycker att den naturliga utgångs- punkten är att staten sätter reglerna för den kommer- siella verksamheten, och sedan får olika aktörer agera på marknaden. Vi ser en fara i att staten både är domare och spe- lare. Det riskerar att snedvrida konkurrensen. Vi gör alltså inte volymen i statlig näringsverksamhet till en huvudfråga utan vill i stället fokusera på motiven bakom. Om K G Abramsson verkligen vore pragmatisk skulle han tillstyrka reservation 1 som innebär att regeringen för riksdagen redovisar motiven bakom det statliga ägandet. Vin & Sprit är ett bra företag, säger K G Abrams- son. Goddag yxskaft! Visst är Vin & Sprit ett bra företag. Det har ingen ifrågasatt. Min fråga var: Var- för ska företaget vara statligt? Därför att vi tjänar pengar på det, säger K G Abramsson. Men varför är det en statlig kärnuppgift att tjäna pengar på att kränga sprit? Som vi hörde av Maria Larsson använ- der man sig dessutom i utlandet av en aggressiv marknadsföring riktad till unga. Det är något som vi aldrig skulle acceptera i Sverige. Vin & Sprit är ett bra företag, och det tjänar mycket pengar. Men varför är det en statlig kärnupp- gift att bedriva den verksamheten?

Anf. 101 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Det lönar sig egentligen inte så mycket att förklara för Mikael Odenberg varför vi tycker att det är bra med statligt företagsägande. Vissa företag fyller viktiga funktioner, och några företag tycker vi gemensamt att vi ska ha i statlig ägo. Men de allra flesta företagen vill borgarna sälja ut. Det är bara att se på den lista som upprättades i bör- jan av 90-talet. Jag vill minnas att Per Westerberg var industriminister då. En omedelbar åtgärd var att sätta upp alla dessa företag på listan, vilket skadade det statliga företagandet. Jag undrar om det redovisades några skäl till var- för staten skulle avveckla dessa bolag. Det fanns en dogmatisk inställning till att staten inte ska äga före- tag, utan dessa skulle avvecklas så fort som möjligt. Nu säger Moderaterna att de inte alls är dogmatiska. Om de bara får reda på syftet, och tycker att det är hyggligt, då kan de ha kvar företagen i statlig ägo. Det där tror jag inte ett skvatt på. Det som redovisas från regeringens sida och från vår sida är en tillräckligt bra grund att stå på när det gäller statlig företagsamhet. Det är bra att staten har företag som den tjänar pengar på. Jag tycker att det ska vara tillåtet. Dessutom tycker jag att det är viktigt att staten som företagsägare tar ett långsiktigt ansvar. Det är bra både för verksamheten och för de anställda och handlar också om att värna om den tillgång som vi har byggt upp med det statliga företagsägandet. Då spelar det ingen roll om det är fråga om Vin & Sprit, Svenska Spel eller Vattenfall. Jag anser att det är fullständigt orimligt att föra ett resonemang på det sätt som ni gör som skulle innebära att man avveck- lade stora förmögenhetsvärden till gagn i vart fall inte för det svenska folket.

Anf. 102 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! Det är ett demokratiskt problem när företagen på marknaden inte kan lita på att de tävlar på lika villkor. När ett privat företag har finansiella problem lånar det pengar eller också försätts det i konkurs. När ett statligt företag har finansiella problem går det till skattebetalarna och tar deras pengar för att fylla för- lusterna. Anser K G Abramsson att politikerna, när de nu vill leka affärsmän, inte ska behöva göra det på sam- ma villkor som andra affärsmän?

Anf. 103 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Det är faktiskt så att det sker på lika villkor. Om ett statligt företag är på väg att gå i kon- kurs måste man gå till sin ägare: Är det någonting som ni kan acceptera att företaget ska gå i konkurs, ja eller nej? Vill vi inte det ska vi tillskjuta kapital. Det är i enlighet med det regelverk som allt näringsliv jobbar under. Precis som jag sade ska staten ta ett mer långtgå- ende ansvar än vad det privata näringslivet gör. Sta- ten ska gå före med gott exempel, ta ansvar för de anställda och ansvar för viktig verksamhet. Jag utgår ifrån när vi kommer att behandla frågan om kapi- taltillskott till SJ att Folkpartiet och Nyamko Sabuni inte kommer att säga nej. Sedan en annan fråga som har kommit upp här. Det gäller "förlustkassan" som regeringen har före- slagit ska inrättas i Riksgälden. Det är inte så att det är fråga om en kassa för förluster. Det är en möjlighet för företag som expanderar, behöver investeringska- pital eller konsolideringskapital att få pengar ur den kassan och slippa ha för mycket eget kapital. Det har vi också beskrivit i utskottsbetänkandet. Överkapitaliserade företag är ingenting vi ska ha i den statliga företagsportföljen.

Anf. 104 Nyamko Sabuni (Fp)

Herr talman! När man lånar pengar måste man också betala tillbaka. Det finns ingenting som säger att SJ när det nu får 1,8 miljarder kronor kommer att betala tillbaka de pengarna. Du tycker att det är viktigt att staten driver företag som går med vinst, för det är ett sätt att tjäna pengar åt skattebetalarna. Vad anser du att vi ska göra åt de statliga företag som går med förlust? Hur motiverar du att vi äger också de företagen?

Anf. 105 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Det är klart att SJ om det kommer att gå väldigt bra ska betala tillbaka pengar eller ge av- kastning på det kapital som ägaren har tillskjutit. SJ är ett väldigt speciellt företag. Vi behöver alla värna det företaget. Jag tror inte att det i första hand är vinstmaximering som ligger bakom värnet om Statens järnvägar. Så till frågan om förlustföretag. Jag undrar hur många privata kapitalägare som skulle vara beredda att köpa statens förlustföretag. Det är viktigt att pröva om ett företag som går med förlust har ett berättigan- de i samhället, fyller viktiga funktioner och gör sam- hällsviktiga tjänster. Då ska kapitaltillskott prövas. Om det är så att man inte tycker att det är någon- ting att ha ska man naturligtvis avveckla företaget. Det har faktiskt hänt att svenska staten har avvecklat företag. Vi har för inte så länge sedan beslutat om att Svenska skogsplantor ska avvecklas. Det ska inte ske i dag och inte i morgon. Men innan år 2006 ska vi ha tagit initiativ till detta. Jag tycker att staten minst ska agera på nivån i det regelverk vi har och som gäller alla andra företag. Det är där vi ska vara. Vi kan inte tillåta oss andra regel- system, men gärna gå före med gott exempel och vara ett gott föredöme. Det har funnits problem. De ska vi ta itu med. Det har aviserats från regeringen att man ska ta i med hårdare tag där det inte fungerar. Jag litar på att re- geringen kommer att fullfölja det.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 106 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! K G Abramsson säger att statens fö- retag går bättre än de privata om man tittar på den sammanlagda vinsten respektive förlusten. Han låter lite förvånad. Det förvånar mig att han är förvånad över detta resultat. Det är nämligen så att en del av statens bolag har monopol på marknaden. Kan man inte skapa en vinst på det sättet är det i högsta grad förvånande. Dessutom är det så att staten i flera bolag har konkurrensfördelar vilket borde generera större vins- ter. Ta till exempel SJ, som har monopol på att köra på de sträckor som är mest lönsamma, eller Svenska skogsplantor, som nu får ett kapitaltillskott trots att det finns fungerande konkurrenter som får klara sig på egen hand. Det är precis det vi säger. När man agerar både spelare och domare i en verksamhet som är konkur- rensutsatt blir det inte bra. Det är inte att finnas där på lika villkor. Det är att ha fördelar och att frånta andra möjligheter. Det är resultatet och konsekvenserna. Jag är förvånad över att inte de statliga bolagens vinst är än mycket större. Det beror på att de är fel skötta, att fel investeringar har gjorts och att det finns en massa barlast i bagaget. De är inte välskötta. Det har inte funnits ett långsiktigt tänkande i flera av bolagen. Det är vad vi skådar i dag när vi har kö på bolag som faktiskt är konkursmässiga. Sedan säger K G Abramsson att vi från statens sida ska agera som ett föredöme, eller att regeringen vill agera som ett föredöme. Då har jag en kort fråga som gäller Vattenfall. Är det föredömligt att ha ett statligt bolag med en sådan hög bonuslön som faller ut och som är mycket högre än i de privata bolagen inom samma sektor? Är det att vara ett föredöme att syssla med kolkraftsproduktion i Tyskland?

Anf. 107 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Det är ett ostridigt faktum, Maria Larsson, att de statliga företagen har gått bättre än de privata. Det är alldeles oberoende om vi tittar på dem som är börsnoterade eller dem som finns i den statliga portföljen i övrigt. Det beror inte till hundra procent på att vissa har monopol eller bedriver viss monopolliknande verk- samhet. Det har inte alls med det att göra. Det är fel att påstå att det är på det sättet. Staten sköter sina företag bra. Staten ska sköta sina företag ännu bättre. Jag vill faktiskt påstå att staten gör det med gott föredöme. Det är inte lönt att till exempel ta upp frågan om Vattenfall. Vattenfall har gjort allt vad på Vattenfall ankom- mer när det gäller de tyska företag som man har köpt och brunkolsbrytning. Man har följt all den lagstift- ning som finns i Tyskland och i den delstat där man bedriver verksamhet. Det vet Maria Larsson mycket väl. Man kan inte göra om lagstiftningen vartefter man far fram. Detta gillas av delstatsregeringen, och det gillas också av den tyska regeringen. Annars skulle man inte ha kommit in på den tyska marknaden. Det talades om att vara både spelare och domare. Det måste ändå vara en stor överdrift att tala om spe- lare och domare. Nu har man inrättat olika företags- enheter både i Näringsdepartementet och i Finansde- partementet åtskilda ifrån den andra hanteringen. Det skulle vara avsevärt fräckt om staten skulle skapa lagstiftning som skulle gynna enbart de statliga företagen. Det måste vara ett missförstånd från Maria Larssons sida att hon tror att staten genom att stifta lag bara skulle gynna sina egna företag. Jag hoppas att jag hörde fel.

Maria Larsson (Kd)

Anf. 108 Maria Larsson (Kd)

Herr talman! Strutsmentaliteten som präglar K G Abramssons svar gör mig något bekymrad. Det är en ren lögn att staten sköter sina företag bra. Vi behöver bara ta fram revisorernas rapport och läsa den interna kritik som finns inom de statliga bolagsstyrelserna. Posten säger: Vi har gjort felinvesteringar. Vi har inte haft tillräckligt bra ägarstyrning. SJ säger: Vi gjorde fel vid bolagiseringen. Det blev tokigt. Vi har gjort felaktiga investeringar. Vi har inte skött vår verksamhet på ett föredömligt och långsiktigt sätt. Det är verkligheten. Om K G Abramsson inte ser att det är problem med de statliga bolagen har vi naturligtvis oerhört svårt att diskutera vidare. Om K G Abramsson står här och tror att allt är frid och fröjd har han tydligen inte upptäckt att två statliga bolag har varit konkursmässiga bara under de senaste månaderna. Man måste se verkligheten i vitögat. Var snäll att öppna ögonen, K G Abramsson. Jag förstår att K G Abramsson tycker att det är fö- redömligt agerande som Vattenfall har i Tyskland. Det förvånar mig. Jag tycker att det har aktualiserats att vi behöver en etisk policy i alla bolag där vi dis- kuterar vad som är rimligt när ett statligt bolag agerar. Lönsamheten i de statliga bolagen kommer från Svenska Spel, Vin & Sprit och Vattenfall. Det är sprit, spel, brunkolsbrytning och produktion med kol som ger de stora vinsterna till den svenska statskas- san. Jag hävdar att vi har behov av en etisk policy i de statliga bolagen. Är detta någonting som faller också K G Abramsson på läppen och som han åtminstone har en öppning för? Tycker han att det vore rimligt att titta på verksamheten utifrån de aspekterna? Jag har också en specifik fråga. Av de 3 miljarder kronor som regeringen nu väljer att lyfta i extra ut- delning från de statliga bolagen i år, när de trots allt har gjort mycket mindre vinster än vad de har gjort tidigare år, ska 2,3 miljarder skjutas in i SJ och Tera- com. Men där finns ytterligare 700 miljoner. Min fråga är: Vilket statlig bolag är tänkt att bli mottagare av dessa gåvor? Det är förmodligen något i en kon- kurrensutsatt verksamhet, som då inte bjuder lika villkor.

Anf. 109 Karl Gustav Abramsson (S)

Herr talman! Möjligen har jag inte sagt det, men jag tror att jag har gjort det. Men jag har inte sagt att staten har gjort rätt alltid. Det är redovisat öppet att man har gjort vissa felbedömningar till exempel i Postens verksamhet och i SJ. Men säg vilket svenskt företag i övrigt som inte någon gång har gjort fel och felbedömningar? Det ska naturligtvis vara möjligt att göra fel och man ska också ha möjlighet att reparera dessa fel. Maria Larsson gör stor affär av den etiska policyn. Etik betyder rätt eller fel. Vi ska göra rätt så mycket som det går. Jag tror inte att det finns något företag i statens ägarportfölj som medvetet försöker göra fel eller inte handla enligt lag. Men det verkar som om ni tror det. Jag vet inte i vilken motion vi såg förslaget om att företagen skulle följa lagstiftningen. Det är ju horribelt att över huvud taget ha en sådan tanke! Då utgår man ifrån att det är fiffel och båg i de statliga företagen. Jag tror att det är tvärtom. Alla försöker att göra så gott man kan och man försöker följa princi- pen rätt och inte fel. Man ska göra gott och inte då- ligt. Det tror jag är det absolut grundläggande. Sedan kan det vara så att man på grund av fel i bedömningar och värderingar har gjort fel, men ab- solut inte medvetet. Det vill jag helt och hållet säga emot. Som jag har sagt tidigare har regeringen senast i måndags i det seminarium som näringsministern har haft för sina statliga styrelseledamöter och ordförande aviserat att staten kommer att gå hårdare fram här och ställa högre krav på företagsledningarna och på sty- relserna. De ska kunna svara för sig oavsett vilka åtgärder de vidtar och vilka beslut de fattar. Man ska kunna gå ut offentligt och göra det. Vi ska öppna det här, och det ska bli mycket bättre!

Lennart Beijer (V)

Anf. 110 Lennart Beijer (V)

Fru talman! En gång om året för vi den intressanta diskussionen om våra statliga företag. Det är väl egentligen inte så mycket nytt som framkommer genom åren. Ibland funderar man på hur intressant och möjligt det skulle vara om man kunde få en lik- nande diskussion om det övriga näringslivet i Sveri- ge, åtminstone det näringsliv som befinner sig på börsen. Vi borde få en sammanställning och en dis- kussion om hur man på bästa sätt har tagit vara på möjligheterna att utveckla Sverige i olika samman- hang. Staten, som vi nu ska diskutera, är en stor och viktig arbetsgivare. Den har 200 000 anställda och ett 60-tal bolag. Staten är till och med den största ägaren på börsen. I betänkandet återkommer de borgerliga partierna med synpunkter och reservationer om dels det statliga ägandet i princip, dels statens ägarutövning. De har också synpunkter på könsfördelningen i de statliga företagen. Vi vet genom den diskussion som har förts i många år och genom vad som framgår av den första reservationen att de vill ha en plan för utförsäljning av de statliga företagen. De tycker att det ska vara tydliga motiv för hur och varför staten ska äga före- tag. Vi har som sagt fört diskussioner förut om detta. Det finns ju upp till 60 företag, men vad gäller några stycken av dem kan man diskutera vad som skulle hända om man skulle ge sig ut på säljarstråt, som föreslås i den borgerliga reservationen. Vi har tidigare diskuterad Vattenfall. Det är ett utmärkt exempel. Det är ett stort bolag och ett bolag som dessutom tydligen gör många fel här i livet, i alla fall enligt Maria Larsson. Bolaget är till och med så fräckt att det är ute och köper upp verksamheter på andra ställen i Europa - precis det som de flesta el- bolag håller på med. Men vi kan tänka oss att vi skulle börja sälja det stora Vattenfall, som i och för sig är stort i Sverige men rätt så litet i Norden och mycket litet om man ser på EU-nivå. Vi vet ju allihop att de som köper Vattenfall kommer att vara antingen EDF, Eon eller Fortum. Jag frågar mig då: Vad har vi vunnit? Om man nu tror att det skulle vara bra att få en annan ägare till Vattenfall - vad har vi då vunnit om vi låter ännu större elbolag köpa upp vårt statliga Vattenfall? Är det inte så att vi egentligen pratar om att klara konkurrenssituationen och förbättra den? Men i det här fallet skulle det försämra konkurrens avsevärt på hela den nordiska elmarknaden om man skulle få för sig att sälja ut Vattenfall. Vattenfall, Vin & Sprit med flera är ju som nämnts historiskt ägda från statens sida. Det är väl alldeles självklart att staten knappast skulle gå in och köpa Vin & Sprit i dag. Om det nu skulle finnas ett privat Vin & Sprit som plötsligt var ute till försälj- ning så skulle inte staten köpa det. Men vi har ägt Vin & Sprit i många år, och det är likadant där: Vad vin- ner vi på att sälja ut Vin & Sprit? Vi slipper det statli- ga ägandet och staten slipper smutsa sina händer med denna verksamhet. Men vi kommer definitivt att få en minskad konkurrens och vi kommer att få ägare som tar ännu mindre hänsyn än vad staten åtminstone känner att den måste ta. Då frågar man sig: Är det vettig politik att ge ifrån sig ett sådant här bolag, som definitivt inte tar pengar ur vår gemensamma kassa utan tillför pengar? Dessutom har vi ändå en viss kontroll över den verksamhet som Vin & Sprit bedri- ver. Det är alltså viktigt också ur konkurrenssynvin- kel att staten inte säljer ut historiskt ägande, som man har haft länge. Sveaskog kan vara ett sådant företag som man skulle kunna vilja göra mindre och sälja ut. Då vet vi ändå att den diskussion som just nu pågår mellan privata skogsbolag handlar om hur man ska bära sig åt för att klara sitt skogsinnehav. Hur ska man få det rätt värderat på börsen? Det är besvärligt att ha ett bolag på börsen som har stora tillgångar i just skog. Skogen växer i 100 år och den är svår att värdera. En ägare - stora skogsbolag - i dag ser hellre att man har mindre skogsinnehav och gärna att en neutral ägare kunde vara den som ser till att skogen sköts långsik- tigt och att det finns någon som man kan köpa råva- ran ifrån. I det fallet är naturligtvis staten den lämpli- gaste. Först vill alltså de borgerliga partierna sälja ut våra statliga företag och i nästa reservation har de synpunkter på ägarutövningen. Och det må väl vara hänt - det är viktigt att vi har en effektiv och öppen verksamhet i de statliga bolagen. K G Abramsson har varit tydlig på den punkten, tycker jag. Vi har en gammal regel om att riksdagsledamö- terna får och i princip ska besöka så många bolags- stämmor som möjligt. Inte för att jag har någon direkt statistik över årets stämmor, men jag kan tänka mig att det har varit väldigt få besök från riksdagens le- damöter hos de olika statliga företagen. Tydligen tycker vi allihop, även de borgerliga re- servanterna, att det ska var öppna stämmor numera. Både allmänhet och medier ska bjudas in. Vi vet också att det är på väg. Det har redan kommit signaler om detta. Ett bra exempel är faktiskt Vattenfall. På sin senaste stämma tog de nya steg framåt för att öka öppenheten och få ut sin information på nätet för att få en bredare diskussion. Jag hoppas att den utveck- lingen fortsätter framför allt när det gäller de stora statliga bolagen som har resurser och intressen över hela landet. Det borde kunna bli stora årliga tillställ- ningar där vanligt folk och medier kan komma och ställa frågor till vd:ar och ordföranden. Maria Larsson klagade väldigt mycket på den då- liga informationen från de statliga bolagen. Nu har nog antagligen Maria gått. Jag tycker att det är lite konstigt att det finns en så långtgående kritik på en massa punkter. Vi vet ju om att vi får information. Vi får massor med skrifter och bokslut från de statliga bolagen. Vi vet att vi kan ställa frågor och få svar. Vi kan gå på stämmorna. Men en del ledamöter vill inte ens gå på stämmorna, eftersom man tycker att det tar för mycket tid. Fru talman! Till sist gäller det den tredje reserva- tionen om könsfördelning. Utöver att få en ökad kvinnorepresentation måste vi bredda representatio- nen från alla andra grupper i samhället också. Här är faktiskt staten ett föredöme. Nog kan man tycka att de borgerliga partier som kritiserar staten på så många punkter ändå kunde applådera när staten ligger i täten vad gäller kvinnorepresentation i styrelserna. De borde till och med kunna uttala från talarstolen att det är någonting som de privata företagen också borde följa. Jag yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Anf. 111 Nyamko Sabuni (Fp)

Fru talman! Statens företag har olika karaktär. Inget parti har sagt att alla bolag ska säljas på en gång. Folkpartiet har sagt att det finns bolag som kan säljas per omgående som det ser ut i dag. Andra måste säljas i mindre enheter. En tredje grupp måste först bli av med sitt monopol, till exempel Vin & Sprit. Lennart Beijer säger att vi minskar konkurren- sen om vi säljer Vin & Sprit. På vilket sätt menar du att vi ökar konkurrensen genom att äga Vin & Sprit?

Lennart Beijer (V)

Anf. 112 Lennart Beijer (V)

Fru talman! Vin & Sprit har ingen konkurrens i Sverige. Men med europeisk måttstock eller världs- måttstock skulle en försäljning av Vin & Sprit göra de stora spritbolagen ännu större. Vi skulle definitivt inte ha möjlighet att påverka någon del av den här utvecklingen. Därför tycker vi att Vin & Sprit är ett sådant bolag som svenska staten bör fortsätta att äga.