Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Betänkande 2011/12:CU23

2011/12:CU23 Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Civilutskottets betänkande

2011/12:CU23

Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet proposition 2011/12:85 och en motion som väckts med anledning av propositionen. I propositionen föreslår regeringen att riksdagen godkänner den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (1996 års Haagkonvention). Konventionen syftar till att stärka skyddet för barn i internationella situationer. Genom en tillämpning av konventionen ska man kunna undvika konflikter mellan olika rättssystem om behörighet, tillämplig lag eller erkännande och verkställighet av domar och andra avgöranden. Syftet med konventionen är också att utveckla det internationella samarbetet när det gäller skydd av barn. Det föreslås också att riksdagen godkänner att Sverige vid anslutning till konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter.

Regeringen föreslår att konventionen blir en del av svensk lagstiftning genom en särskild lag, som också innehåller kompletterande bestämmelser om bl.a. beslut om tillfälliga skyddsåtgärder samt om handläggningen av ärenden om att få förklarat att ett utländskt avgörande är verkställbart i Sverige. Det föreslås en reglering i lag av förutsättningarna för placering av ett barn över nationsgränserna med stöd av samarbetsbestämmelserna i 1996 års Haagkonvention och i Bryssel II-förordningen. För att en sådan placering ska få äga rum måste det bedömas vara bäst för barnet att placeras i det aktuella landet. Det föreslås slutligen att det inte längre ska krävas att barnet och barnets föräldrar är svenska medborgare för att en anmälan om gemensam vårdnad ska kunna göras direkt till Skatteverket. Det ska räcka att barnet är folkbokfört här i landet.

De lagar som ansluter till 1996 års Haagkonvention och till Bryssel II-förordningen ska enligt förslaget träda i kraft den dag regeringen bestämmer. Lagändringen i föräldrabalken om anmälan om gemensam vårdnad föreslås träda i kraft den 1 juli 2012.

Utskottet föreslår att riksdagen godkänner 1996 års Haagkonvention och att Sverige vid anslutning till konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter. Vidare föreslår utskottet att riksdagen antar lagförslagen och avslår motionsyrkandet.

I betänkandet finns en reservation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Riksdagen

a) godkänner

1. den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn,

2. att Sverige vid anslutning till konventionen i enlighet med artikel 60 i konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om 1996 års Haagkonvention,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

4. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

5. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

6. lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen,

7. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:85 punkterna 1–9 och avslår motion

2011/12:C9 av Jan Lindholm (MP).

Reservation (MP)

Stockholm den 8 maj 2012

På civilutskottets vägnar

Veronica Palm

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Veronica Palm (S), Jan Ertsborn (FP), Magdalena Andersson (M), Anti Avsan (M), Carina Ohlsson (S), Eva Bengtson Skogsberg (M), Hillevi Larsson (S), Margareta Cederfelt (M), Jonas Gunnarsson (S), Katarina Köhler (S), Ola Johansson (C), Yilmaz Kerimo (S), Jessika Vilhelmsson (M), Carina Herrstedt (SD), Marianne Berg (V), Thomas Finnborg (M) och Magnus Ehrencrona (MP).

Redogörelse för ärendet

I betänkandet behandlas Sveriges tillträde till 1996 års Haagkonvention. Behörigheten att tillträda konventionen är delad mellan Europeiska unionen och de enskilda medlemsstaterna. Eftersom Europeiska unionen inte var medlem av Haagkonferensen för internationell privaträtt 1996, då konventionen antogs, och eftersom konventionen föreskriver att det endast är stater som har rätt att tillträda den, bemyndigade Rådet för rättsliga och inrikes frågor genom ett beslut den 19 december 2002 medlemsstaterna att i gemenskapens intresse underteckna konventionen (EUT L 48/1, 21.2.2003). Den 1 april 2003 undertecknades konventionen av alla de dåvarande medlemsstaterna, däribland Sverige. Rådet för rättsliga och inrikes frågor beslutade den 5 juni 2008 att bemyndiga de medlemsstater som inte redan hade tillträtt konventionen, bl.a. Sverige, att i gemenskapens intresse ratificera konventionen eller att ansluta sig till den (EUT L 151/36, 11.6.2008).

År 2004 gavs en särskild utredare i uppdrag att lämna förslag om ett svenskt tillträde till konventionen (dir. 2004:14). Frågan om ett tillträde till konventionen behandlas i utredningens slutbetänkande, Föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn i internationella situationer – 1996 års Haagkonvention m.m. (SOU 2005:111), som överlämnades till Justitiedepartementet i december 2005. Betänkandet har remissbehandlats. Synpunkter på förslag i propositionen som sakligt eller lagtekniskt skiljer sig från utredningens förslag har dessutom inhämtats från Svea hovrätt, Stockholms tingsrätt, Kronofogdemyndigheten och Datainspektionen.

Våren 2009 fick en utredare i uppdrag att biträda Justitiedepartementet med att utreda sociala myndigheters samarbete enligt förordningen (EG) nr 2201/2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (Bryssel II-förordningen) och enligt 1996 års Haagkonvention (Ju 2009/3919/P). Uppdraget redovisades i departementspromemorian Placering av barn över nationsgränser med stöd av Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention m.m. (Ds 2009:62). Promemorian har remissbehandlats. Synpunkter på förslag i propositionen som sakligt eller lagtekniskt skiljer sig från promemorians förslag har dessutom inhämtats från Riksdagens ombudsmän (JO), domstolar, Migrationsverket, Socialstyrelsen och Sveriges Kommuner och Landsting.

Regeringen har begärt in Lagrådets yttrande över lagförslagen.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 och lagförslagen i bilaga 2. 1996 års Haagkonvention finns i bilaga 3.

Med anledning av propositionen har en motion väckts. Förslaget i motionen finns i bilaga 1.

Utskottets överväganden

Stärkt skydd för barn i internationella situationer

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen godkänner 1996 års Haagkonvention och att Sverige vid anslutning till konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter. Riksdagen antar vidare regeringens lagförslag samt avslår motionsyrkandet.

Jämför reservation (MP).

Bakgrund

1996 års Haagkonvention

1996 års Haagkonvention syftar till att stärka skyddet för barn i internationella situationer. Genom en tillämpning av konventionen ska man kunna undvika konflikter mellan olika rättssystem om behörighet, tillämplig lag eller erkännande och verkställighet av domar och andra avgöranden. Dessutom utvecklas det internationella samarbetet när det gäller skydd av barn.

Grundprincipen i konventionen är att det är den stat där barnet har sin hemvist som har de bästa förutsättningarna att fatta beslut som gäller barnet. Som huvudregel gäller därför att det är myndigheterna där som är behöriga att vidta åtgärder som syftar till att skydda barnet eller barnets egendom. Hemvistprincipen utgår från att det finns en närhet mellan barnet och den beslutande myndigheten. Därmed ges goda förutsättningar för att nödvändiga och ändamålsenliga beslut kan fattas. Hemvistprincipen tillämpas även som huvudregel i t.ex. Bryssel II-förordningen.

Konventionen bygger på att staterna har förtroende för att de beslut som myndigheterna i en annan fördragsslutande stat fattar är till barnets bästa. Enligt konventionen ska därför staterna erkänna varandras avgöranden. Ett verkställbart avgörande ska verkställas på samma villkor som om det hade fattats av statens egna myndigheter. Regleringen i konventionen leder till att dubbla processer om samma fråga kan undvikas och att beslut till skydd för ett barn kan fattas och verkställas på ett snabbt och smidigt sätt. Konventionen ger förutsättningar för ett omfattande samarbete mellan de fördragsslutande staterna i frågor som rör barn.

Huvudregeln enligt konventionen är att varje meddelande som skickas till en centralmyndighet eller en annan myndighet ska vara skrivet på originalspråket och vara översatt till det officiella språket i den stat dit meddelandet skickas. Om det är svårt att få till stånd en sådan översättning, får översättning ske till franska eller engelska. I konventionen finns det en möjlighet att reservera sig mot användandet av antingen franska eller engelska.

Placering av barn över nationsgränserna

Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention innehåller bestämmelser om placering av barn och unga över nationsgränserna. För att en placering ska kunna genomföras på ett bra sätt fordras flera överväganden, såsom vilket hem som är lämpligt, hur vården kan ordnas och hur uppföljning och tillsyn ska säkerställas. Även frågan om vem som ska stå för kostnaderna under placeringen aktualiseras.

De båda instrumenten skapar ett system som underlättar placeringar i andra länder. Om en utländsk myndighet avser att placera ett barn på en institution eller i ett familjehem i en annan medlemsstat, ska den enligt Bryssel II-förordningen i förväg samråda med den behöriga myndigheten i den senare staten. Ett beslut om placering som sker med stöd av förordningen får fattas endast om myndigheten där först har godkänt placeringen. Det sagda gäller under förutsättning att den stat i vilken placeringen avses ske föreskriver ingripande av en offentlig myndighet vid placering av barn inom landet. Enligt 1996 års Haagkonvention gäller att beslut om en placering av ett barn i en annan fördragsslutande stat endast får fattas om samråd har skett med behörig myndighet i den stat där placeringen avses ske och denna myndighet har godkänt placeringen.

Propositionen

Enligt regeringen kan det förutses att konventionen kommer att få stor internationell betydelse. Genom ett svenskt tillträde skapas en ändamålsenlig reglering i förhållande till övriga fördragsslutande stater. Regeringen gör bedömningen att ett tillträde till konventionen är positivt från ett svenskt perspektiv. Regeringen anser att det finns starka skäl för Sverige att tillträda konventionen. Regeringen får inte ingå en för riket bindande överenskommelse utan riksdagens godkännande, om överenskommelsen förutsätter att en lag ändras eller upphävs eller att en ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ett ämne i vilket riksdagen ska besluta (10 kap. 3 § regeringsformen). Ett tillträde till konventionen förutsätter lagstiftning. Regeringen föreslår därför att riksdagen godkänner 1996 års Haagkonvention.

Regeringen föreslår vidare att riksdagen godkänner att Sverige vid anslutning till konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter i Sverige.

Konventionen bör enligt regeringen inkorporeras (införlivas) med svensk rätt. Tillämpningen av konventionen underlättas enligt regeringen om samtliga artiklar av materiell natur görs till lag, men när det gäller artiklarna 54–56 och slutbestämmelserna är dessa sådana att de inte lämpar sig för lag. Regeringen föreslår därför att artiklarna 1–53 i konventionen ska gälla som svensk lag. De kompletterande bestämmelser som behövs till 1996 års Haagkonvention bör tas in i en särskild lag. Det behövs även vissa ytterligare kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.

En i 1996 års Haagkonvention särskilt reglerad situation är att en myndighet i en stat överväger en placering av ett barn på en institution eller i ett familjehem i en annan fördragsslutande stat. På samma sätt som enligt Bryssel II-förordningen bör, vid godkännande av placering av ett barn i Sverige, samråd ske med socialnämnden, som därefter ska pröva om placeringen ska godkännas. För att undvika tvekan är det lämpligt att i en särskild bestämmelse klargöra att ansvaret för detta ligger på en nämnd i den kommun där barnet avses bli placerat. Det bör också av lagen framgå att samråd i fråga om en placering över nationsgränserna sker med samma nämnd. Ett klargörande i fråga om samråd bör också införas när det gäller Bryssel II-förordningen.

Vidare finns det behov av att tydliggöra vilken myndighet som ska ha möjlighet att handlägga vissa frågor enligt konventionen som i dag inte kan anses falla inom någon myndighets ansvarsområde. Enligt regeringens bedömning har socialnämnden bäst förutsättningar att utföra även dessa uppgifter, framför allt därför att det finns en nära koppling till övriga uppgifter som nämnden utför. Det ska dessutom införas en bestämmelse om reservforum för ärenden som ska handläggas av en socialnämnd. Det ska även införas en bestämmelse om hur en svensk myndighet ska gå till väga efter en framställning enligt artikel 9.1 i 1996 års Haagkonvention om att en utländsk myndighet ska få utöva behörighet.

Svea hovrätt ska vara behörig domstol när det gäller ansökningar om att ett utländskt avgörande ska erkännas eller förklaras verkställbart i Sverige. Kompletterande bestämmelser om förfarandet i Svea hovrätt ska införas. Ett utländskt avgörande som har förklarats verkställbart ska verkställas enligt 21 kap. föräldrabalken om det avser barnets person. Ett avgörande som avser barnets egendom ska verkställas enligt utsökningsbalken. För verkställigheten ska gälla vad som är föreskrivet om verkställighet av svensk domstols avgörande i motsvarande fall.

Regeringen föreslår att det ska införas en möjlighet för svensk domstol att besluta om en tillfällig skyddsåtgärd även om den allmänna behörigheten enligt 1996 års Haagkonvention ligger hos en annan stats myndigheter. I ett brådskande fall ska en svensk domstol kunna fatta beslut om en tillfällig åtgärd även när Bryssel II-förordningen är tillämplig. Vid domstolens handläggning ska lagen (1996:242) om domstolsärenden tillämpas. Det ska införas vissa kompletterande bestämmelser om handläggningen. I domstolens beslut ska det anges hur länge den tillfälliga åtgärden gäller.

Förutsättningarna för när en socialnämnd ska kunna godkänna en placering av ett barn här i landet, som övervägs av en utländsk myndighet, ska klargöras i lag. Detsamma gäller förutsättningarna för när en socialnämnd ska kunna besluta om en placering av ett barn utomlands. Det ska alltid krävas att placeringen är bäst för barnet, särskilt med beaktande av barnets anknytning till landet. En placering ska endast kunna ske om vårdnadshavaren och, om barnet har fyllt 15 år, barnet samtycker till åtgärden. Ett godkännande av en placering här i landet ska endast kunna ges om placeringen sker med stöd av 1996 års Haagkonvention eller Bryssel II-förordningen. Det ska införas ett särskilt uppehållstillstånd för barn som avses bli placerade här i landet.

I propositionen föreslås att det ska införas en möjlighet att inom ramen för en tillämpning av 1996 års Haagkonvention överföra personuppgifter till en myndighet i ett land utanför Europeiska ekonomiska samarbetsområdet utan hinder av personuppgiftslagen. Överföring ska dock endast få ske om det behövs för att myndigheten ska kunna överväga en nödvändig åtgärd enligt konventionen.

Sekretess ska gälla för uppgift hos domstol om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden i mål eller ärenden enligt lagen om 1996 års Haagkonvention och Bryssel II-förordningen, om den enskilde begär det och det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs. På samma sätt ska sekretess även gälla när domstolen handlägger ett ärende om tillfälliga åtgärder som avses i artikel 20 i Bryssel II-förordningen i fråga om vårdnad, boende, umgänge eller förmynderskap. För uppgift i en allmän handling ska sekretessen gälla i högst sjuttio år.

Därutöver föreslår regeringen en ändring som rör anmälan om gemensam vårdnad. Föräldrar kan i vissa fall efter en enkel anmälan till Skatteverket få registrerat att vårdnaden om deras barn ska vara gemensam. Förfarandet kan användas om barnet är folkbokfört här i landet, om förordnande om vårdnaden inte har meddelats tidigare och om föräldrarna och barnet är svenska medborgare. När möjligheten till anmälan om gemensam vårdnad infördes ansågs det att handläggningen av ärendena – som då ombesörjdes av pastorsämbetena – underlättades om anmälan endast kunde utnyttjas när såväl föräldrarna som barnet var svenska medborgare (prop. 1981/82:168 s. 32). I dag handläggs anmälningarna vid Skatteverket, och kravet på svenskt medborgarskap saknar sådan praktisk betydelse. Det är svårt att numera motivera åtskillnad mellan svenska och utländska medborgare. Mot denna bakgrund föreslår regeringen att det inte längre ska krävas att barnet och barnets föräldrar är svenska medborgare för att en anmälan om gemensam vårdnad ska kunna göras direkt till Skatteverket. Det ska räcka att barnet är folkbokfört här i landet.

Motionen

Jan Lindholm (MP) välkomnar i motion 2011/12:C9 i huvudsak regeringens förslag, men har vissa betänkligheter när det gäller tillsynen över placering av barn i utlandet. Det är bra att en förutsättning för placering i utlandet är att socialnämnden sluter en överenskommelse kring uppföljning med motsvarande myndighet i placeringslandet. Rutiner för uppföljning i praktiken måste dock utarbetas. Motionären anser därför att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utöva tillsyn över hur kommunernas arbete i dessa delar fungerar. Det bör särskilt granskas hur barnets egen inställning har beaktats av den kommunala myndigheten och hur barnets bästa har beaktats. Ett tillkännagivande med detta innehåll begärs.

Utskottets ställningstagande

Som framgår ovan innehåller 1996 års Haagkonvention ett väl utarbetat regelsystem till skydd för barn. Det kan förutses att den kommer att få stor internationell betydelse. I likhet med regeringen anser utskottet att det genom ett svenskt tillträde till konventionen skapas en ändamålsenlig reglering i förhållande till övriga fördragsslutande stater. Ett tillträde till konventionen är positivt från ett svenskt perspektiv. Det finns, som regeringen har konstaterat, även anledning för Sverige att vid anslutningen reservera sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter. Utskottet har inte något att erinra mot de förslag till kompletterande bestämmelser som regeringen har lagt fram eller mot lagförslaget i övrigt. Utskottet föreslår således att riksdagen godkänner 1996 års Haagkonvention och att Sverige vid anslutning till konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter samt antar regeringens lagförslag.

I motion 2011/12:C9 föreslås ett tillkännagivande om att regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utöva tillsyn över kommunernas uppföljning av placeringar utomlands. Enligt utskottets mening skapar såväl Bryssel II-förordningen som 1996 års Haagkonvention ett effektivt och säkert system för placeringar av barn över nationsgränserna. Regeringens förslag innebär att en grundläggande förutsättning för en placering av ett barn i utlandet är att den anses vara bäst för barnet, särskilt med beaktande av barnets anknytning till landet. De principer som socialnämnden tillämpar om närhet, kontinuitet och placering hos en anhörig eller annan närstående får till konsekvens att en placering av ett barn utomlands endast kan komma i fråga i undantagsfall. Vid socialnämndens bedömning av om placeringen är bäst för barnet ska hänsyn tas till barnets vilja med beaktande av barnets ålder och mognad.

Efter socialnämndens beslut om placering av ett barn i utlandet genomförs placeringen i det aktuella landet på samma sätt som en placering som har beslutats av myndigheterna där. För att socialnämnden ska kunna uppfylla sina skyldigheter när det gäller att följa den beslutade placeringen innebär regeringens förslag att socialnämnden genom en överenskommelse med den behöriga myndigheten i det land där barnet ska placeras ska ha gjort det möjligt att följa upp placeringen. En sådan överenskommelse är en förutsättning för att en placering i utlandet ska få genomföras. I propositionen anför regeringen att det är lämpligt att Socialstyrelsen bistår med stöd och råd till kommuner i fråga om hur överenskommelser om uppföljning kan utformas. Även i övrigt är det enligt regeringen lämpligt att Socialstyrelsen bistår med vägledning till kommunerna när det gäller frågor om placering av barn över nationsgränserna enligt Bryssel II-förordningen och 1996 års Haagkonvention.

Utskottet kan således konstatera att uttalandena i propositionen ligger väl i linje med motionsönskemålet. Det finns därför inte behov av det tillkännagivande som föreslås i motionen, varför motionen bör avslås.

Reservation

Utskottets förslag till riksdagsbeslut och ställningstaganden har föranlett följande reservation.

Stärkt skydd för barn i internationella situationer (MP)

av Magnus Ehrencrona (MP).

Förslag till riksdagsbeslut

Jag anser att förslaget till riksdagsbeslut borde ha följande lydelse:

Riksdagen

a) godkänner

1. den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn,

2. att Sverige vid anslutning till konventionen i enlighet med artikel 60 i konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter,

b) antar regeringens förslag till

1. lag om 1996 års Haagkonvention,

2. lag om ändring i föräldrabalken,

3. lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap,

4. lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453),

5. lag om ändring i utlänningslagen (2005:716),

6. lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen,

7. lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400)

och

c) tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i reservationen.

Därmed bifaller riksdagen proposition 2011/12:85 punkterna 1–9 och motion

2011/12:C9 av Jan Lindholm (MP).

Ställningstagande

I huvudsak välkomnar jag regeringens proposition. Jag har dock vissa betänkligheter när det gäller tillsynen över placering av barn i utlandet. Även om placering i utlandet endast ska ske i undantagsfall och endast om det är bäst för barnet, är det av yttersta vikt att barnets åsikt har beaktats (även om barnet är yngre än 15 år). Det är bra att en förutsättning för placering i utlandet är att socialnämnden sluter en överenskommelse kring uppföljning med motsvarande myndighet i placeringslandet. Rutiner för uppföljning i praktiken måste dock utarbetas.

Regeringen bör ge Socialstyrelsen i uppdrag att utöva tillsyn av hur kommunernas arbete i dessa delar fungerar. Socialstyrelsen bör särskilt granska hur barnets egen inställning har beaktats av den kommunala myndigheten och hur barnets bästa har beaktats.

Jag anser således riksdagen bör bifalla förslagen i proposition 2011/12:85 och, med bifall till motion 2011/12:C9, ge regeringen till känna vad som anförs i reservationen.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2011/12:85 Stärkt skydd för barn i internationella situationer:

1.	Riksdagen godkänner den i Haag den 19 oktober 1996 dagtecknade konventionen om behörighet, tillämplig lag, erkännande, verkställighet och samarbete i frågor om föräldraansvar och åtgärder till skydd för barn (avsnitt 5).
2.	Riksdagen godkänner att Sverige vid anslutning till konventionen i enlighet med artikel 60 i konventionen reserverar sig mot användandet av franska i meddelanden till myndigheter (avsnitt 5).
3.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om 1996 års Haagkonvention.
4.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i föräldrabalken.
5.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1904:26 s. 1) om vissa internationella rättsförhållanden rörande äktenskap och förmynderskap.
6.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i socialtjänstlagen (2001:453).
7.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i utlänningslagen (2005:716).
8.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (2008:450) med kompletterande bestämmelser till Bryssel II-förordningen.
9.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

Följdmotionen

2011/12:C9 av Jan Lindholm (MP):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening vad som anförs i motionen om tillsyn av placering av barn i utlandet och beaktandet av barnets bästa.

Bilaga 2

Regeringens lagförslag

Bilaga 3

1996 års Haagkonvention