Söderåsens nationalpark

Betänkande 2000/01:MJU17

Miljö- och jordbruksutskottets betänkande 2000/01:MJU17

Söderåsens nationalpark

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

MJU17

Sammanfattning

I betänkandet behandlas proposition 2000/01:82 om
inrättande av Söderåsens nationalpark. Några
motioner med anledning av propositionen har inte
väckts.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag och
föreslår att riksdagen medger att det angivna
området i Klippans och Svalövs kommuner avsätts som
Söderåsens nationalpark.

Utskottets överväganden

Söderåsens nationalpark

Utskottets förslag i korthet

Utskottet ansluter sig till regeringens
överväganden och tillstyrker att det angivna
området i Klippans och Svalövs kommuner
avsätts som Söderåsens nationalpark.

Utskottets ställningstagande

I propositionen görs följande beskrivning av det
berörda naturområdet. Söderåsen är en av de
urbergshorstar som ger området mellan de skånska
slätterna en böljande, kuperad karaktär. Åsen är
långsträckt och spolformad med längdriktningen i
nordväst-sydost. Med markerade branter höjer den sig
ca 100 meter över omgivande slätter. Övre delen
bildar en platå med mestadels små topografiska
variationer.

Den del av Söderåsen som är aktuell för avsättning
ligger i nordvästra Skåne, mellan Röstånga och
Ljungbyhed. Berörda kommuner är Klippan och Svalöv i
Skåne län. Den föreslagna nationalparken omfattar
ett område med varierande terrängförhållanden på
åsens sydöstra del. Till största delen består
området av ädellövskog. Flera granplanteringar har
avverkats och kommer att omföras till lövskog.

Söderåsens kanske främsta vetenskapliga kvaliteter
är knutna till dess geologiska förhållanden.
Skäralids sprickdal, som ligger centralt i den
föreslagna nationalparken, formades huvudsakligen
under den senaste istiden, men i rasbranterna pågår
fortfarande talusbildning. Förutom själva
sprickdalen och dess bildningssätt finns här mycket
välbevarade erosions- och vittringsformer från bl.a.
periglacial tid, dvs. tiden i anslutning till
nedisningen. Till de mest intressanta geologiska
formerna hör hängande dalar, talusbranter,
nivationsnischer, glacialnischer och terrasser.

I Skäralid finns en varierad växtlighet med
särpräglad zonering från de nedre fuktigare delarna
till de torra, branta övre sidorna. I dalens botten
växer ängsskogar av bok, ask, avenbok och alm som
uppåt övergår i hedskogar av bok samt enstaka ekar
och björkar. Floran är rik särskilt vad gäller
mossor och lavar på grund av variation i lokalklimat
och substrat samt på grund av lång skoglig
kontinuitet. Även svampfloran är artrik.

Platån är bevuxen med hedartade bokskogar. I
sluttningarna norrut och söderut, i höjd med
dalgångens mynning, finns ängsbokskog av flera olika
typer. I anslutning till bäckar och i raviner och
mindre sänkor på platån finns även fuktigare,
artrikare skogar, ofta bestående av klibbal.

Faunan är rik och intressant. Till de häckande
fågelarterna hör stenknäck, liten flugsnappare,
mindre hackspett, skogsduva, glada, bivråk, korp och
forsärla. Skärån har rent, syrerikt vatten med en
lokal stam av öring och ett stort antal
bäcksländearter. I övrigt ger sprickdalarnas
lokalklimat och förekomsten av multnande
lövträdstammar och högstubbar sällsynt gynnsamma
miljöer för bl.a. vedlevande skalbaggar, landsnäckor
och andra ryggradslösa djur.

Området är i hög grad påverkat av människan.
Sprickdalarnas sluttningar är relativt opåverkade
medan stora delar av platån alltsedan bronsåldern i
växlande omfattning har nyttjats för odling och
boskapsskötsel. Mest intensiv var uppodlingen under
järnåldern, för att sedan avklinga och nästan
upphöra under medeltiden. Under den s.k.
torparepoken återuppodlades smärre delar av den
forntida åkermarken en kortare period, och
kringliggande marker utnyttjades för vedtäkt och
foderproduktion. Boplatser, gravar, odlingsrösen,
fornåkrar, husgrunder och bevarade torp vittnar om
tidigare markanvändning. I modern tid har området
huvudsakligen utnyttjats för skogsbruk. Dalbottnens
planare ytor har bl.a. nyttjats som slåttermarker.
Trots skogsbruk, tidigare odling, vägar och enstaka
bebyggelse ger området som helhet ett relativt
opåverkat intryck, till vilket den dramatiska
topografin bidrar.

För friluftslivet är Söderåsen ett vackert,
intressant och spännande område och ett av Skånes
klassiska utflyktsmål. Besöksfrekvensen är hög under
större delen av året.

Syftet med nationalparken skall enligt regeringen
vara att i väsentligen oförändrat skick bevara ett
större sammanhängande område av det sydsvenska
horstlandskapet med såväl unika och karaktäristiska
terräng- och vegetationsförhållanden som värdefull
natur och kultur i övrigt. Områdets naturliga
vegetationstyper skall i huvudsak bevaras för
naturlig utveckling. Delar som hyser stora
kulturhistoriska värden skall bevaras genom aktiv
skötsel. Delar med för området främmande vegetation
och områden som tidigare nyttjats för rationellt
skogsbruk skall restaureras till förmån för
naturliga vegetationstyper, i huvudsak
ädellövskogar. Djurlivet skall skyddas från jakt och
andra störningar. Allmänhetens möjligheter att
uppleva områdets natur och kultur underlättas på ett
sätt som är förenligt med övriga syften.

För att uppnå syftet anser regeringen att varken
exploaterande verksamhet eller skadegörelse på mark
och vegetation skall tillåtas. Fasta fornlämningar
är skyddade enligt kulturminneslagen och inga
åtgärder som skadar dessa får vidtas. Konventionellt
skogsbruk skall inte tillåtas och befintliga
barrskogar skall avvecklas och ersättas med
naturligt uppkommande lövskogar där så är möjligt.
Hjälpplantering eller sådd med lövträd på de större
kalytorna samt gallring i täta föryngringsytor skall
utföras. Inblandning av för regionen främmande
trädslag skall motverkas med aktiva skötselmetoder.
Vidare skall vissa vägar tas ur bruk och
friluftslivet inriktas mot strövande och
naturstudier. Jakt eller omfattande
tävlingsverksamhet skall inte tillåtas. Forskning om
områdets natur bör stimuleras.

Sammanfattningsvis anser regeringen att Söderåsen
är ett representativt exempel på det skånska
horstlandskapet. Området är också av internationellt
intresse som exempel på en relativt opåverkad
lövskog i utbredningsgränsen av det europeiska
lövskogsområdet. Därutöver hyser Söderåsen höga,
delvis unika geologiska och biologiska kvaliteter,
höga kulturvärden samt är av stor betydelse för
friluftslivet.

Utskottet ansluter sig till regeringens överväganden
och tillstyrker att det i propositionen angivna
området i Klippans och Svalövs kommuner avsätts som
Söderåsens nationalpark.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Regeringen (Miljödepartementet) föreslår i
proposition 2000/01:82 att riksdagen godkänner att
den mark som staten äger inom det angivna området i
Klippans och Svalövs kommuner avsätts till
Söderåsens nationalpark.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

Söderåsens nationalpark

Riksdagen godkänner att den mark som staten
äger inom det angivna området i Klippans och
Svalövs kommuner avsätts till Söderåsens
nationalpark.

Stockholm den 26 april 2001

På miljö- och jordbruksutskottets vägnar

Ulf Björklund

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Ulf
Björklund (kd), Sinikka Bohlin (s), Göte Jonsson
(m), Inge Carlsson (s), Kaj Larsson (s), Jonas
Ringqvist (v), Ingvar Eriksson (m), Alf Eriksson
(s), Carl G Nilsson (m), Ingemar Josefsson (s), Ann-
Kristine Johansson (s), Kjell-Erik Karlsson (v),
Catharina Elmsäter-Svärd (m), Gudrun Lindvall (mp),
Ester Lindstedt-Staaf (kd), Lennart Kollmats (fp)
och Åke Sandström (c).

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Naturvårdsverket har i en skrivelse till regeringen
den 4 december 2000 föreslagit att Söderåsens
nationalpark inrättas. Skrivelsen har
remissbehandlats. Området ingår i Naturvårdsverkets
nationalparksplan. Förslagen i propositionen har
utformats i samarbete med Vänsterpartiet och
Miljöpartiet.

Bakgrund

Enligt miljöbalken kan skyddet för särskilt
värdefulla naturområden säkerställas genom att de
avsätts till nationalpark eller naturreservat. I
syfte att bevara ett större sammanhängande område av
en viss landskapstyp i dess naturliga tillstånd,
eller i väsentligen oförändrat skick, kan mark som
tillhör staten avsättas till nationalpark. Det finns
26 nationalparker i Sverige, varav flertalet
inrättades i början av 1900-talet. Sedan år 1962 har
tio nationalparker tillkommit. Av dessa är
Färnebofjärdens nationalpark den senast tillkomna
(prop. 1997/98:91, bet. 1997/98:JoU28, rskr.
1997/98:210).

Naturvårdsverket har utarbetat en
nationalparksplan för Sverige. I
denna föreslås en utvidgning av
antalet nationalparker i landet så
att de representerar ett urval av
särskilt skyddsvärda områden. I
planen föreslås bl.a. att Söderåsen
avsätts till nationalpark.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en del av Söderåsen i
Klippans och Svalövs kommuner avsätts som Söderåsens
nationalpark.

Söderåsen är ett representativt exempel på det
skånska horstlandskapet och är också av
internationellt intresse som exempel på ett relativt
opåverkat område i det europeiska lövskogsområdet.
Därutöver hyser Söderåsen höga, delvis unika,
geologiska och biologiska kvaliteter och höga
kulturmiljövärden samt är av stor betydelse för
friluftslivet. Den föreslagna nationalparken
omfattar en areal av 1 620 ha, varav lövskog utgör 1
116 ha och resterande areal utgörs av bland- och
barrskog, åkermark, betesmark, klipp- och
rasmarksvegetation och vatten. Det föreslagna
området utgör en av Sveriges största samlade
fornlämningsmiljöer. Syftet med nationalparken är
att kunna bevara ett större sammanhängande område av
det sydsvenska horstlandskapet i väsentligen
oförändrat skick.