Socialtjänstfrågor

Betänkande 2010/11:SoU10

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
28 april 2011

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

Beslut

Nej till motioner om socialtjänstfrågor (SoU10)

Riksdagen har sagt nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om socialtjänstfrågor. Skälet är framförallt att det redan pågår arbete inom de områden som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om kvalitet i socialtjänsten, vräkning av barnfamiljer samt stöd och skydd för barn och unga. Andra motioner tar upp kvinnojourer, sexuella övergrepp mot barn och adoption för samkönade par.
Utskottets förslag till beslut
Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 49

Motioner från ledamöterna

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2011-01-25
Justering: 2011-03-29
Trycklov till Gotab och webb: 2011-04-08
Trycklov: 2011-04-08
Reservationer: 26
Betänkande 2010/11:SoU10

Alla beredningar i utskottet

2011-01-25

Nej till motioner om socialtjänstfrågor (SoU10)

Socialutskottet föreslår att riksdagen säger nej till motioner från allmänna motionstiden 2010 om socialtjänstfrågor. Skälet är framförallt att det redan pågår arbete inom de områden som motionerna tar upp. Motionerna handlar bland annat om kvalitet i socialtjänsten, vräkning av barnfamiljer samt stöd och skydd för barn och unga. Andra motioner tar upp kvinnojourer, sexuella övergrepp mot barn och adoption för samkönade par.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Debatt i kammaren: 2011-04-27
Stillbild från Debatt om förslag 2010/11:SoU10, Socialtjänstfrågor

Debatt om förslag 2010/11:SoU10

Webb-tv: Socialtjänstfrågor

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 152 Anders Andersson (Kd)
Herr talman! Socialutskottet överlämnar för debatt och beslut ett betänkande om socialtjänstfrågor. Betänkandet innehåller 80 motionsyrkanden från allmänna motionstiden. Varje betänkande som lämnas till kammaren för debatt har sin profil. Ibland sticker vissa frågor ut och gör skillnad mot det som har varit tidigare. Under behandlingen av detta betänkande har socialutskottets ledamöter och ersättare fått ett minne som sitter fastare och kommer att påverka under längre tid än många andra minnen och möten. Det minnet är utskottsmötet den 17 februari. Det formades till ett seminarium där vi tillsammans med barnombudsman Fredrik Malmberg fick träffa ungdomar. Det var ungdomar som hade erfarenhet av vård i familjehem och i hem för vård eller boende. Bakgrunden till seminariet var ett regeringsuppdrag som hade givits till Barnombudsmannen. Även barnminister Maria Larsson har fått tillfälle att träffa denna grupp ungdomar. Ungdomarnas berättelser vid utskottsmötet var gripande och påverkade. De pekade på hur verkligheten också kan se ut när solen inte skiner. Många av berättelserna gav ett fokus på att ha blivit sviken som barn och ung. Trots detta kom ungdomarna med många förslag till förbättringar. Ett uttryck som etsade sig fast hos mig, när jag efteråt tittade på mina anteckningar, vill jag gärna delge som inledning: "Vuxna måste möta barn och ungdomar i sitt mående." Jag har aldrig hört uttrycket tidigare, men det sitter kvar. Jag vill påminna om det: Att möta barn och ungdomar i sitt mående . Det är möjligen ett nytt ord, men det är ett ord som vi fick vid denna träff som, vill jag påstå, kommer att ha en lång efterföljd och som kommer att påverka också oss i riksdagen och i den allmänna samhällsdebatten. Det som bland alla bekymmer ändå gör mig hoppfull är att dessa ungdomar, med olika bakgrund och olika förutsättningar, speglade en så oerhört stark framtidstro. Det bör vi ta till vara. Herr talman! Jag vill med denna enkla inledning överlämna betänkande SoU10 till kammaren för debatt och kommande beslut.

Anf. 153 Christer Engelhardt (S)
Herr talman! Tack, Anders Andersson, för en fin inledning! Jag instämmer verkligen i inledningen till denna debatt och i minnesbilden från utskottets möte med ungdomarna. Herr talman! De senaste årens utveckling i samhället har varit svår för dem som har det tuffast. Den ekonomiska krisen 2008 ledde till hög arbetslöshet. Särskilt drabbades de grupper som redan hade en svag ställning på arbetsmarknaden. Samtidigt har regeringens försämringar i a-kassan och sjukförsäkringen slagit hårt mot ekonomiskt utsatta grupper. Rädda Barnens mätningar av barnfattigdom visar att det från och med 2008 började gå åt fel håll igen efter tio år av förbättringar. Socialbidragen har ökat de senaste åren på grund av både lågkonjunkturen och regeringens nedskärningar i trygghetssystemen. Allt detta ställer stora krav på socialtjänsten. Akademikerförbundet SSR, som organiserar socialsekreterare, redovisade i februari att socialsekreterare är oroliga över läget inom socialtjänsten. Mindre tid och resurser drabbar klienter och försämrar arbetsmiljön. Det är allt fler klienter som tvingas konkurrera om socialtjänstens kompetens, behandlingsinsatser, tid och pengar. Hela nio av tio fackliga förtroendevalda socialsekreterare tycker att personalens arbetsbelastning har ökat de senaste åren. Ökad belastning bland socialsekreterare, att ha ett stort engagemang och hög kunskap, att hela tiden känna att man inte räcker till, skapar förstås frustration och riskerar att påverka medlemmarnas hälsa, säger SSR:s ordförande Christin Johansson. Särskilt barn- och missbrukarvården, som prioriteras högt, är hårt belastad. Arbetsbördan för personalen gör att klienterna riskerar att inte få den hjälp de har rätt till, att dokumentationen blir eftersatt och utredningstiderna blir för långa. I undersökningen svarade en av fyra att socialtjänsten inte skulle klara en tillsyn av Socialstyrelsen inom barnområdet. Vi vet att kontinuitet och långsiktighet är avgörande för det sociala arbetet. Nu är risken i stället stor för en hög personalomsättning till följd av den ansträngda arbetssituationen. Det kan bli svårt att rekrytera till lediga tjänster, säger SSR:s ordförande. Det har visat sig att förebyggande arbete ger bra resultat i socialtjänsten. Det är ett samband som ordföranden anser är viktigt att se när man fördelar resurser. Det är mot den bakgrunden vi ska se den reservation som finns från S, V och MP om kvalitet och resurser i socialtjänsten för att öka kommunernas möjligheter att uppfylla socialtjänstens mål och uppgifter. Det handlar om resurser, och det handlar om att våga erkänna att situationen för våra mest utsatta medborgare har blivit allt tuffare. Det går inte bra för alla grupper. Ingen har så ingående kunskap om de utsattas villkor som bland annat socialsekreterarna. Lyssna på vad de har att säga! Det är nödvändigt om vi ska utveckla socialtjänsten. Herr talman! En av de mest grundläggande frågorna gäller hemlöshet. Det är aldrig acceptabelt att det finns människor i vårt samhälle som inte har någonstans att sova om natten. Utan bostad kan man knappast fungera i samhället. Alla kommuner ska vara skyldiga att i egen regi, eller genom regional samverkan, ordna en bostadsförmedling som är öppen, förmedlar de flesta såväl allmännyttiga som privata lägenheter, fördelar lägenheterna enligt turordning och där det finns möjlighet till social och medicinsk förtur. Sverige bör införa en nollvision för hemlöshet. Bostad-först-metoden bör prövas och utvärderas i flera av landets kommuner. Även andra åtgärder bör vidtas, som skuldsanering, arbete med psykvård, hälsovård, rehabilitering, sysselsättning, minskad segregering och andra satsningar som förhindrar att människor hamnar i utanförskap. Nollvision hemlöshet ska innebära att orsakerna till varje fall av hemlöshet kartläggs och dokumenteras så att åtgärder kan vidtas för att säkerställa att man inte låter samma problematik upprepas. Barn ska inte behöva tvingas lämna sina hem på grund av föräldrarnas ekonomiska situation. Vi vill därför att lagen ska ändras så att det inte ska vara möjligt att vräka familjer med barn. Socialstyrelsen har i en rapport uppmärksammat att socialtjänsten i de flesta fall agerar för sent, när hyresskulderna har blivit för stora och vräkningsprocessen redan har gått för långt eller när hyresvärden har kontaktat socialtjänsten alldeles för sent. Socialtjänstlagen bör ändras så att den innehåller obligatoriska åtgärder när vräkning eller bostadslöshet av andra orsaker hotar barnfamiljer. Det är viktigt att insatserna görs på ett tidigt stadium, redan vid första signalen om vräkning, och att barnfamiljer erbjuds stöd med att hantera ekonomin och lösa de ekonomiska problemen innan skulderna blir för stora. Herr talman! Alla barn ska tillförsäkras goda levnadsvillkor och en trygg uppväxtmiljö. Brist på resurser får aldrig vara en anledning för kommuner att avstå från insatser till barn och unga. När ett barn far illa är det viktigt att socialtjänsten kan ingripa i tid. Barnkompetensen hos socialtjänsten behöver förbättras i de flesta kommuner. Barnskyddsutredningen som presenterades i juli 2009 har lagt fram en rad förslag som bör prövas. Våld mot kvinnor i nära relationer är ett av de största samhällsproblemen i vår tid. För ett stort antal av de kvinnor och barn som utsätts för hot och våld i nära relationer blir landets kvinnohus en viktig fristad. Det ekonomiska stödet från kommuner till de organisationer som jobbar med stöd, skydd och boende för våldsutsatta kvinnor och barn varierar kraftigt, vilket inte kan anses tillfredsställande ur jämställdhetssynpunkt. Andelen våldsutsatta kvinnor och barn minskar dess värre inte. Därför behövs ett bättre stöd till landets kvinnohus, kvinno- och tjejjourer och liknande verksamheter. Enligt en kartläggning som Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, har gjort erbjuder 80 procent av kommunerna skyddat boende på en kvinnojour som bedrivs ideellt. Akut skyddat boende finns vanligtvis i kommunerna medan mer långsiktigt boende sällan kan erbjudas. Problemet med att kommunerna många gånger inte kan erbjuda våldsutsatta kvinnor ett lämpligt boende handlar till stor del om den generella bristen på bostäder. Kommunerna måste bli bättre på att samarbeta över gränserna när det gäller boendefrågorna, till exempel genom att bilda resurspooler med boenden för de personer som utsatts för våld i nära relationer. Vi anser att kommunerna ska säkerställa att det finns möjlighet till skyddat boende för kvinnor som utsatts för våld. Vi anser vidare att de specifika behov som kvinnor och ungdomar som riskerar att utsättas för hedersrelaterat våld har måste beaktas när det gäller skyddade boenden. Regeringen bör mot bakgrund av detta återkomma med förslag om skyddat boende för personer utsatta för hedersrelaterat våld och förtryck Det nuvarande systemet för socialförsäkringar innebär svårigheter med att rekrytera familjer som i sina hem kan ta emot barn och unga med behov av stöd. De familjer som åtar sig detta avstår arbetstid i sitt vanliga arbete och riskerar att hamna utanför socialförsäkrings- och pensionssystem. De placerade barnens och ungdomarnas behov av en trygg vuxenkontakt är många gånger omöjlig att förena med yrkesarbete på heltid. Många kommuner har ett stort behov av familje- och jourhem. Det finns därför ett behov av att förbättra villkoren för familjehemsföräldrar. Vi avstår från att reservera oss, men kommer att följa den parlamentariska kommitténs arbete med hållbara försäkringar vid sjukdom och arbetslöshet. Familjer som tar emot barn och unga med behov av stöd gör en fantastiskt stor samhällsinsats och mänsklig insats. Det behövs ett bättre stöd. Det ökar tryggheten för dessa familjer och det skulle öka tryggheten för utsatta barn och unga. Herr talman! Sverige behöver en bättre generell välfärdspolitik med minskade sociala och ekonomiska klyftor. Med detta som avslutning vill jag säga att vi socialdemokrater självklart står bakom samtliga reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall till reservationerna 2, 3 och 20.

Anf. 154 Agneta Luttropp (Mp)
Herr talman! Artikel nr 3 i barnkonventionen lyder så här: Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsorganisationer, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, ska barnets bästa komma i främsta rummet. I en annan portalparagraf, nämligen nr 12, står det att barnet särskilt ska beredas plats att höras, antingen direkt eller genom företrädare och att barnets åsikter ska tillmätas betydelse i förhållande till barnets ålder och mognad. Trots det vräktes, enligt kronofogden, 173 barn under januari-mars i år. Det är en ökning med 20 barn jämfört med förra året. Det går åt fel håll. Jag tittade på mitt eget län, Västmanland. Det gjorde mig inte glad. Där är ökningen från 15 barn 2008 till 41 barn 2010. Här bryr man sig alltså inte alls om barnkonventionen. Jag undrar om det finns ett enda barn som skulle säga att det är okej att bli vräkt. Inget barn blir lyssnat på även om de har rätt att både bli lyssnade på och tillmätas betydelse. Man kan inte mena att vräkning görs med barnets bästa i första rummet. Barn ska aldrig behöva mista sitt hem på grund av att föräldrar inte har betalat hyran eller av någon annan orsak. Inga barn ska vräkas - det var regeringens uttalade mål 2007. Bristerna finns i praktiken. Det är inte till barnets bästa. På grund av att det ser ut så här rent praktiskt vill Miljöpartiet att lagen ändras så att det inte går att vräka familjer med barn. Vi vill att lagen ska förstärkas med hänsyn till och med respekt för barnens bästa, det vill säga den rätt som barn i dag har enligt barnkonventionen. Både när det gäller vräkning av barn och barn som far illa är det viktigt med ett förebyggande arbete. I möjligaste mån ska omplacering av barn undvikas. Om det ändå görs måste barnets bästa vara grund för beslutet. Jag var, precis som föregående talare, med på hearingen med ungdomar och tyckte att det var fantastiskt att lyssna på och skrämmande att lyssna på. Det som många ungdomar då uttryckte var att de ville ha egen kontakt med en socialsekreterare. Därför är det viktigt att det finns en socialsekreterare som har särskilt ansvar för barn och ungdomar som är omhändertagna. Detta förslag kom från Barnskyddsutredningen 2009, och Miljöpartiet välkomnar det och vill att det ska bli verklighet inte bara i somliga kommuner som det är i dag utan i många och varför inte i alla kommuner. Herr talman! Till sist vill vi i Miljöpartiet ge Socialstyrelsen ett nytt uppdrag att göra en översyn rörande familjerådslagsmodellen och återkomma till regeringen om hur modellen på ett bättre sätt kan användas i socialtjänstens arbete. Modellen har använts i Sverige sedan 1996 och innebär kortfattat att man ska hitta lösningar för barn och ungdomar som är aktuella för barnavårdsutredningar inom socialtjänsten. Man vill helt enkelt ge barnen eller ungdomarna ett utvidgat nätverk. En kärna i modellen är att alla som ingår i det utvidgade nätverket ska bli lyssnade på, alltså även barnen eller ungdomarna. Det ska också skrivas en handlingsplan som alla inblandade är överens om. Barnets behov står i centrum. Detta är alltså en modell som går väl hand i hand med barnkonventionen. Tyvärr saknas evidens och effekter av modellen. Enligt socialtjänsten pågår granskning, och den har nog pågått länge eftersom modellen har funnits i Sverige i 15 år. Det är alltså dags att man använder denna modell och att det också blir så att verkstad av den granskning som pågår. Jag stöder naturligtvis Miljöpartiets alla reservationer men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservationerna 6 och 9.

Anf. 155 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag stöder självklart alla reservationer från Vänsterpartiet men för att vinna tid yrkar jag bifall till reservation 6 om vräkning av barnfamiljer, reservation 15 om våldsutsatta papperslösa gömda kvinnor och reservation 19 om skyddat boende för våldsutsatta kvinnor. Att ha en egen bostad, ett hem, där man kan känna sig trygg är en förutsättning för att livet ska fungera. Det är därför allvarligt att antalet vräkningar ökade 2009 för första gången under 2000-talet, detta trots att regeringen har jobbat med en strategi för att minska dem. Detta kan man läsa i Socialstyrelsens senaste lägesrapport. Allra allvarligast tycker jag att det är att barnfamiljer, trots målet om en nollvision, fortfarande vräks och att barn får vara med om den traumatiska upplevelse det blir att mista sitt hem och sin trygghet. De barn som vräks har blivit några fler. År 2010 vräktes 632 barn jämfört med 618 år 2009. Som vi hörde tidigare talare säga fortsätter vräkningarna. Jag var inne och tittade på kronofogdens hemsida. Överst där ligger ett pressmeddelande från Barnombudsmannen och kronofogden. Jag ska citera början av detta pressmeddelande. Det lyder: "Trots regeringens nollvision vräks fortfarande barn med sina familjer. Årets första kvartal tvingades 173 barn lämna sina hem. Ännu fler tvingades flytta till en annan bostad för att undvika en vräkning, vilket ur barnets synpunkt är lika illa som att bli vräkt. Men varken lagstiftningen eller socialtjänsten erbjuder något skydd för de barn som riskerar att vräkas. Det här är ett allvarligt problem som vi måste göra något åt. Barn behöver en trygg boendemiljö och möjligheter till ett socialt liv med kamrater och fritidsaktiviteter. De behöver få gå i skolan utan ständiga uppbrott för att få förutsättningar till fullgoda betyg och en bra start i livet, säger barnombudsman Fredrik Malmberg. Barn som tvingas flytta till följd av vräkning eller avhysning rycks ofta upp från hela sin tillvaro. Situationen skapar stress och barnen mår dåligt när föräldrarna hamnar i kris." Det är bara att instämma i detta pressmeddelande. Vi i Vänsterpartiet anser precis som Socialdemokraterna och Miljöpartiet att det borde finnas en lagstiftning som gör att det inte är tillåtet att vräka barnfamiljer. Allt fler människor accepteras inte som hyresgäster av hyresvärdarna. Det som brukar kallas den sekundära bostadsmarknaden växer. Det innebär att när man inte får tag i en bostad måste kommunerna rycka in och ställa upp med specialkontrakt, och man får bo med andrahandskontrakt med kommunen som garant. År 2009 fanns det 11 400 sådana lägenheter. År 2010 hade antalet ökat till 13 400. Enligt Boverket bor det ca 4 000 barn under sådana osäkra boendevillkor. Det är bra på ett sätt att kommunerna har tagit ett större ansvar. Samtidigt är det illa att allt fler människor trycks ut från den vanliga bostadsmarknaden av sådana skäl som att de har blivit arbetslösa eller sjuka och fått dålig ekonomi. Skälet kan också vara att försörjningsstöd inte godkänns som tillräcklig inkomst. Det kan handla om att människor har haft psykiska problem eller problem med missbruk och många andra problem och tidigare skulder. Hemlöshet är till största delen inte en socialpolitisk fråga utan en bostadspolitisk fråga. Det råder bostadsbrist på många ställen i Sverige i dag. Det är brist på hyresrätter med rimliga hyror. Att ha en bostad är för oss i Vänsterpartiet en mänsklig rättighet, och vi vill förstärka lagstiftningen och skriva in rätten till bostad i socialtjänstlagen. Det måste också till en social bostadspolitik som sätter fart på byggandet av hyresrätter. Rätten till en bostad är nämligen en alldeles för viktig välfärdsfråga för att lämnas över till marknaden Som tidigare sades från Socialdemokraterna är det väldigt viktigt att det också finns bostadsförmedlingar som på ett öppet och rättvist sätt förmedlar de bostäder som finns. Att sätta bostaden först utifrån att om man har en bostad får man möjlighet att förbättra och ta tag i sitt liv är ett sätt att arbeta på när det gäller människor som är hemlösa och har olika former av problem som vi tror på och vill utveckla. Herr talman! Utsatta barns situation, som togs upp redan i inledningen av denna debatt, har diskuterats och lyfts fram det senaste året, inte minst av Rädda Barnen, Bris och Barnombudsmannen. I februari lämnades betänkandet Barnen som samhället svek - åtgärder med anledning av övergrepp och allvarliga försummelser i samhällsvården . Den var ett svar på Barnvårdsutredningen om på vilket sätt vi kan lyfta fram, synliggöra och kompensera alla de barn som under en lång rad av år när de varit omhändertagna av samhället blivit utsatta för kränkningar, övergrepp, misshandel och försummelse. Utredningen hade förslag på tre områden. Det handlar om att vi måste erkänna det som har hänt, att det måste vara en officiell ursäkt och en kompensation för dem som har utsatts och åtgärder för att förhindra upprepning. Alla dessa tre åtgärder tycker jag är viktiga. Det som skrämde mig och som borde ge oss alla en tankeställare är att många kanske har tänkt att detta hände förr och att det inte händer nu. Men utredningen bad kommunerna att skicka in uppgifter om vad de känner till nu. Man gjorde alltså en kartläggning om kännedom om misstänkta fall av övergrepp eller vanvård 2008 och 2009. Man fick in uppgifter om 246 barn som med stor sannolikhet har varit utsatta för allvarliga övergrepp. Det var misshandel med tillhygge, sexuella övergrepp och grova psykiska kränkningar. Man kan tänka sig att det finns barn som socialtjänsten faktiskt inte känner till. De flesta av dessa barn var placerade i familjehem. Självklart fungerar de flesta familjehem bra och gör ett stort och viktigt samhällsjobb. Samtidigt pekas det på att det är nödvändigt att man, som har föreslagits i utredningen, både ökar stödet till familjehemmen och ökar kontrollen av dem. Tidigare talare har tagit upp att det verkligen blir allvar av Barnskyddsutredningens förslag. Utredningen har arbetat sedan i juli 2009. Det är en fråga som jag tycker är oerhört viktig. Jag hoppas att vi i denna debatt kan få svar på om Barnskyddsutredningens förslag kommer att kunna genomföras och finnas med i höstbudgeten. Det är verkligen dags. Som tidigare har sagts hade vi förmånen att tillsammans med Barnombudsmannen få träffa och lyssna på ungdomar med egna erfarenheter av kontakter med socialtjänsten. Dessa ungdomar hade varit i familjehem och på institutioner. Jag blev också berörd, som alla ni andra, och vill gärna tacka dessa ungdomar för det viktiga samtalet vi fick ha med dem. De lyfte fram att det var viktigt att kunna nå socialtjänsten, att bli lyssnad på, att få komma till tals och att få kunskaper om vad som kommer att hända med dem och varför. En annan fråga som de tog upp var att de ansåg ett de hade blivit berövade sina rättigheter i många fall. På vissa hem för vård och boende hade de till och med skrivit på kontrakt där de skrev bort sina rättigheter. Det finns också kollektiva bestraffningar. Det kan finnas bestraffningar i form av att man inte får ringa hem, inte får gå ut etcetera. Det här är allvarligt. Barnombudsmannen har tagit fram olika förslag. Det handlar om att tydliggöra placerade barns rättigheter i lagstiftningen och om att placerade barn ska ha rätt till upprättelse och skadestånd om ansvariga myndigheter har försummat sitt ansvar. Vidare handlar det om skärpt lagstiftning och regelverk när det gäller hem för vård och boende och om Barnskyddsutredningens förslag. Jag vill ställa frågan: Kommer de här förslagen att läggas fram som skarpa förslag från regeringens sida? Herr talman! Under det senaste året har jag besökt och talat med Läkare i världen här i Stockholm och Rosengrenska i Göteborg. De bedriver alltså hälso- och sjukvård och ger stöd och terapi till papperslösa eller gömda människor i Sverige. Ain't I a Woman drog utifrån sina erfarenheter av stöd till gömda flyktingar i gång kampanjen om våldsutsatta, papperslösa kvinnors rättigheter. Jag har fått väldigt många exempel på hur utsatta papperslösa och gömda kvinnor är här i Sverige. Det är riskfritt att misshandla och våldta dem. De inte vågar anmäla brotten till polisen eftersom de kan bli utvisade då. Zero victim - så beskrev organisationen Picums representant den organisation som på europeisk nivå arbetar för papperslösas rättigheter. Det handlar alltså om offer som det är helt ofarligt att ge sig på. På samma sätt som alla människor ska ha rätt till hälso- och sjukvård och alla barn ska ha rätt till skolgång ska alla våldsutsatta kvinnor ha rätt till stöd och skydd. Jag är stolt över att min hemstad Göteborg som första kommun i Sverige beslutat att stadens kriscentrum för kvinnor och den ideella kvinnojouren ska kunna ta emot våldsutsatta, papperslösa, gömda kvinnor. Göteborg har fattat detta beslut mot bakgrund av stadens ställningstagande för mänskliga rättigheter utifrån FN:s deklaration om avskaffande av våld mot kvinnor. Där förtydligas det speciella ansvar som staterna har gällande våld mot kvinnor. Det innebär att stater ska säkerställa att kvinnor som utsätts för våld får specialiserat stöd och att kvinnor inte på nytt görs till offer på grund av tillämpningspraxis. Sverige bör som land se till att alla kvinnor, också de gömda och papperslösa, får det skydd och det stöd de ska ha enligt den deklaration vi har skrivit under. I detta anförande instämde Agneta Luttropp (MP).

Anf. 156 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Sverige är i många avseenden ett rikt land med en hög välfärd. Före påsk träffade jag kolleger vid en EU-utskottsordförandeträff i Budapest, och det blir så tydligt i samtalen. Vi har sjunkande arbetslöshetssiffror, en mycket god ekonomi och ett rejält reformutrymme. Så ser det verkligen inte ut överallt. Men ödmjukhet ska råda. Situationen kan förändras. Vi lever i en globalt skakig ekonomi. Hur är det med problemen då? Jo, de finns även hos oss. Vissa har svårt att få jobb. Det finns barn som far illa. Vi har hemlöshet, missbruk, utslagning och alltför många som tvingas stå med mössan i hand och leva på bidrag. Ja, listan kan göras lång, och så ska vi inte ha det i välfärdslandet Sverige år 2011. För mig och Centerpartiet är det viktigt att se den enskilda, unika människan, hennes möjligheter, förutsättningar och behov. Därför ska vi låta människor växa, uppmuntra entreprenörskap och viljan att bidra, minska bidragsberoenden och låta människor få bestämma mer över sina egna liv. Lika viktigt är det att samhället erbjuder trygghet, stöd och insatser när - inte om utan när - vi har behov av det. Barnfamiljers ekonomi är ansträngd. Det måste förbättras. Barnfattigdomen har halverats sedan Göran Perssons tid, men den har som sagt ökat en aning de senaste åren. Det är inte bra. Det måste åtgärdas. Vi ska målmedvetet arbeta för att få människor i jobb, skapa framtidstro, självbestämmande och delaktighet. Maskorna i skyddsnätet måste tätas. Politiken på alla nivåer måste lyssna bättre på socialtjänsten. Jag vill medverka till en offensivare socialtjänst som kommer in tidigare i samhällsplaneringen och i enskilda ärenden. Herr talman! Dagens socialtjänstbetänkande behandlar många viktiga motioner. Avslag blir det sannolikt på grund av att så mycket redan är på gång. Det finns också mycket bra att ta fasta på i det fortsatta arbetet. Jag väljer att kommentera några områden speciellt. Det första och grundläggande är kvalitet i socialtjänsten. Efter mångårigt arbete både som administratör och som förtroendevald inom vård-, omsorgs- och socialtjänstsektorn måste jag tillstå att det finns en okunskap om vad vi producerat för människor i behov av insatser. Nyttan, värdet och resultatet av och kvaliteten i olika insatser har lindrigt sagt svajat. Vi behöver forskning för bra beslutsunderlag och ökad kunskap för att utveckla verksamheten och för att den ska vara effektiv och av hög kvalitet. Skattebetalarna har rätt att ställa krav. De som genomgår missbruksbehandling eller ett föräldrastödsprogram har rätt att begära metoder som fungerar. Personalen har rätt att veta att det de gör har stöd i vetenskapen. Att socialtjänstens kunskapsbas är outvecklad framgår också av utredningen Evidensbaserad praktik i socialtjänsten , SOU 2008:18. Här har regeringen inlett ett arbete med Sveriges Kommuner och Landsting för samordnade och långsiktiga insatser för en evidensbaserad praktik i socialtjänsten. Kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser utvecklas och tillsynen har reformerats, allt i syfte att förstärka och säkra socialtjänstens kvalitet. Behörighetsutredningen , som bland annat föreslår ett kompetenslyft inom socialtjänsten, är också viktig i sammanhanget. Vi står i något av en brytningstid. Vi behöver tänka nytt, tänka annorlunda och anpassa verktygen efter verkligheten. För att klara det behöver vi mer kunskap om hur saker och ting fungerar. Vi behöver veta vilka metoder som är bra och effektiva och vilka som är dåliga och dyra. Jag tycker alliansregeringen har gjort mycket mer än någon tidigare regering för att ta tag i dessa för socialtjänsten så grundläggande frågor. Det görs också viktiga insatser i regionala forskningsmiljöer. Själv har jag mycket positiva erfarenheter från Dalarnas forskningsråd. I en reservation tar oppositionen upp att det behöver göras mer. Jag redovisar vad vi gör. Jag redovisar planerna. Ni säger att det behöver göras mer. Jag förväntar att ni i replikskiften också konkretiserar något av det ni vill göra. Det andra området handlar om hemlöshet och barnvräkningar. Alla har rätt till ett ordnat boende. Det är till och med grundlagsskyddat i vårt land. Ansvaret är kommunernas, men vi måste alla hjälpas åt för att få en bättre tingens ordning. Problemen med hemlöshet kvarstår, men ett omfattande arbete bedrivs för att begränsa hemlösheten. För första gången införde alliansregeringen i februari 2007 en strategi för att komma åt problemen med hemlösheten. Det handlar om en nationell styrgrupp. Arbete görs framför allt av Socialstyrelsen och Kronofogdemyndigheten. Öppna jämförelser om hemlöshet ska tas fram. Socialstyrelsen har jobbat fram vräkningsförebyggande åtgärder. Det pågår intressanta projekt, bland annat Bostad först med mera, runt om i landet. Det finns också avsatt medel i budgeten för att bekämpa hemlösheten. Vi från Centerpartiet vill också att bostadsbidrag i högre grad ska kunna gå direkt till hyresvärden. Det kan ske i dag om synnerliga skäl finns. Det finns all anledning att liberalisera den delen och ge kommunerna kunskap om att de faktiskt kan göra det redan i dag. Kronofogdens statistik visar att antalet barn som vräkts har minskat sedan mätningarna började, men som har nämnts ökade antalet under 2010 med 2 procent, och det är inte acceptabelt. Det ska finnas en nollvision. Det är vår bestämda vilja och det vi jobbar för. Herr talman! Ingenting gör så ont och ingenting är så fel som när man får rapporter om hur det brister i omhändertagandet av barn och ungdomar som har det svårt. Socialutskottets seminarium tillsammans med Barnombudsmannen har redan omnämnts, och det finns fler rapporter. Det finns mycket att göra i bemötande- och kvalitetsfrågor. Behoven att sätta in åtgärder tidigt är tydliga. För mig och Centerpartiet är genomförandet av Barnskyddsutredningens förslag högprioriterat, och jag vet att det också är det för mina alliansvänner. Jag utgår från att höstens budget beaktar detta så att varje barn som omhändertas får en egen socialsekreterare som ska besöka barnet minst fyra gånger per år. Socionomexamen ska krävas inom den sociala barn- och ungdomsvården och på längre sikt ska det även ställas krav på specialistkompetens. Socialnämndens ansvar att förebygga, upptäcka och åtgärda risker och missförhållanden ska lagfästas. Nyligen presenterades den så kallade vanvårdsutredningen, Barnen som samhället svek , SOU 2011:9. Här har utredaren lyssnat på många som varit utsatta för vanvård och har också förslag i tre delar. För det första ett erkännande och en ursäkt, för det andra en ekonomisk ersättning och för det tredje ett långsiktigt program för att det inte ska inträffa igen. Jag anser att det vore ett nytt svek att inte genomföra Upprättelseutredningens förslag. Slutligen, herr talman, vill jag säga att våld, oavsett om det är psykiskt eller psykiskt, aldrig kan accepteras utan ska målmedvetet bekämpas. Vad ger en människa rätt att skada en annan människa och kränka hennes integritet? Inget, absolut inget! Jag var ordförande i det sammansatta justitie- och socialutskottet som för cirka tre år sedan behandlade handlingsplanen för att bekämpa mäns våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer. Den omfattar 56 konkreta åtgärder, vilket är en bra satsning - en uppfattning som delas av bland annat Brottförebyggande rådet. Men det behövs nya satsningar, och från Centerpartiet har vi föreslagit en ny handlingsplan på det området. Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet och avslag på samtliga reservationer.

Anf. 157 Christer Engelhardt (S)
Herr talman! Socialutskottets ordförande Kenneth Johansson säger att mycket är på gång. Ja, mycket är på gång. Det kan jag instämma i. Många saker som är på gång är också bra. Allt omfattas inte av kritik, utan det finns även en hel del ros i det hela. Jag vill stanna upp vid hemlöshetsproblematiken. Kenneth Johansson nämnde att regeringen har en strategi som pågått åren 2007-2009. Det här är ingen ny fråga. Vi har tidigare under den socialdemokratiska regeringen haft utredningar som tittat på detta. Jag tror att Widar Andersson gjorde en stor utredning i början av 2000-talet. Jag skulle vilja säga att hemlöshetsproblematiken är ganska väl känd. Det man nu behöver är krafttag. Det är nästa steg. Det behövs insatser som ska förebygga hemlösheten. Strategier i all ära, men hemlösheten måste också motverkas så att den minskar. Vad svarar socialutskottets borgerliga majoritet? Jo, man säger att Socialstyrelsen i 2011 års regleringsbrev fick i uppdrag att bland annat utveckla öppna jämförelser på hemlöshetsområdet och genomföra en ny nationell kartläggning av antalet hemlösa. Är det det svaret Kenneth Johansson som socialutskottets ordförande ger till landets hemlösa, att det ska göras en ny kartläggning för att ta reda på hur många de är? Vi vet att det finns en stor grupp hemlösa. Såväl kvinnor och män som barnfamiljer drabbas av det. Det är åtgärder som krävs. Vad tänker alliansregeringen och Kenneth Johansson göra för att minska hemlösheten i Sverige?

Anf. 158 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Nu tror jag inte att Christer Engelhardt riktigt lyssnade på mitt anförande. Jag redovisade en strategi. Jag redogjorde för Socialstyrelsens och Kronofogdemyndighetens vägledning och för Socialstyrelsens vräkningsförebyggande åtgärder. Jag redovisade att det har getts stöd för ett antal intressanta projekt över landet. Jag redovisade att det finns en mycket hög ambition för att man ska leva upp till det som gällt länge, nämligen en tak-över-huvudet-garanti som socialtjänstlagen ger kommunerna ansvaret för att sköta. Det är grundlagsskyddat, men vi behöver hjälpas åt med att ge stöd. Det pågår nu ett arbete med höstens budgetproposition. Jag vet att hemlöshetsproblematiken är en fråga som diskuteras och ligger högt på dagordningen. Skillnaden mellan oppositionen och majoriteten vad gäller hemlöshetsfrågan är att vi vill ta reda på fakta. Vi vill inte att man raljerar över att det görs en ny uppföljning. Det är nödvändigt att veta hur det utvecklas. Det var inte så länge sedan som vi stod och famlade. Nu försöker vi ta fram ett underlag så att vi systematiskt och noga kan följa utvecklingen. Vi ser att det har blivit förbättringar, men de är inte tillräckliga. Därför vill vi konkret, målmedvetet och systematiskt leva upp till vad socialtjänstlagen och grundlagen säger. Vi ska ha rätt till boende.

Anf. 159 Christer Engelhardt (S)
Herr talman! Jag är inte på något sätt raljerande i mitt replikskifte med Kenneth Johansson. Det här är ett allvarligt område, och det är allvarliga frågor. Jag pekar på det som socialutskottets ordförande skriver i utskottets ställningstagandetext i betänkandet, att man har för avsikt att göra en ny nationell kartläggning. Är det den kraftfullaste åtgärden från socialutskottets ordförande för att motverka hemlöshet i Sverige? Det stämmer som Kenneth Johansson säger att det sker en samverkan med Kronofogdemyndigheten. Det finns en publicerad rapport som Socialstyrelsen tog fram 2008. Där talar man om att man ger vägledning och stöd till socialtjänsten. På samma sätt har Socialstyrelsen 2010 tagit fram en vägledning om boendelösningar. Vägledningar i all ära, men det är kraftfulla insatser som krävs för att motverka hemlösheten. Det är inte bara män och kvinnor utan också barnfamiljer som drabbas av den. Därför menar jag att om det som Kenneth Johansson säger är så tydligt, att man vidtar kraftfulla åtgärder på det här området, då är det väldigt tunt beskrivet i utskottets betänkande som vi här har att debattera. Det finns under utskottets ställningstagandetext på s. 20, och i så fall är det mycket tunt. Jag anser att det behövs kraftfulla åtgärder, inte nya nationella kartläggningar. Hemlösheten är ett känt problem. Vad ytterligare vill Kenneth Johansson ta fram för att se till att det börjar byggas bostäder och skapas ekonomiska förutsättningar så att människor inte hamnar i utanförskap eller bostadslöshet?

Anf. 160 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Det behövs en kartläggning - den görs den här veckan - för att veta var åtgärderna behöver sättas in. Det är det jag menar att man inte ska förringa eller förakta. I stället ska det ses som en nödvändighet för att veta vad man ska göra. Det ger en effektivisering av socialtjänstens arbete och förbättrar evidensen. Det har skett ganska mycket för att vi ska veta att de insatser som görs ger resultat. Där slarvade den tidigare regeringen. Jag har räknat upp ett antal åtgärder. I det arbete som sker på departementet har det - och det är officiellt - lagts ut ett jobb på en medarbetare vid Stockholms universitet. Det levererades förra veckan. Det är flera konkreta förslag, men det är fortfarande arbetsmaterial. Syftet är, som jag tolkar det, att det ska vara underlag för både lagstiftning och resursmässiga satsningar som kommer att aviseras i budgetpropositionen i höst. Christer Engelhardt ska vara tacksam för att det nu äntligen tas tag i att ta fram ett ordentligt underlag, sätta upp en tydlig strategi och gå in med de åtgärder som nu är vidtagna. Sedan måste det fungera på den kommunala nivån, för det är där huvudansvaret ligger. Det finns kommuner som är jätteduktiga när det gäller både att bekämpa hemlöshet och att bekämpa vräkning av barn. Men det finns också kommuner som behöver lyftas fram som mindre goda exempel, så att de förändrar sin verksamhet.

Anf. 161 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Jag vill gärna fortsätta den här debatten. Jag tyckte att vi var ganska konkreta. Barnombudsmannen sade att det inte finns skydd i lagstiftningen, inte heller i socialtjänstlagen, mot att barn vräks. Alla vi tre partier var konkreta och sade att vi vill ha lagstiftning som gör att barnfamiljer inte kan vräkas, att barn inte ska behöva uppleva detta. Är Centerpartiet, Kenneth Johansson och regeringen beredda att skärpa lagstiftningen när det gäller vräkning av barn, eftersom vi nu ser en ökning i stället för en nollvision? Det är en konkret fråga. Vi pratade också om nödvändigheten av en bostadspolitik som gör att det blir fler hyresrätter med rimliga hyror och en bostadsförmedling. Var jag än pratar hemlöshet med människor som jobbar med hemlösa säger man att det förvisso är ett socialpolitiskt problem, men i väldigt hög grad också ett bostadspolitiskt problem; man kan inte trolla fram bostäder när de inte finns. Det måste byggas bostäder. När man har gjort satsningar på och fått i gång ett stort bostadsbyggande med rimliga hyror så har det gjorts statliga insatser för att få detta att funka. Från Vänsterpartiets sida tycker vi att vi ska göra det möjligt att ge investeringsstöd för byggande av bostäder kopplat till att man inte kan sätta hyran hur högt som helst. Det behövs en annan bostadspolitik, och det fattas väldigt mycket bostäder. Det är också allvarligt att närmare 700 barn kommer att vräkas i år, som Boverket påpekar. 4 000 barn bor på den så kallade sekundära bostadsmarknaden, den bostadsmarknad som kommunerna får skapa därför att inga hyresvärdar vill hyra ut till dessa familjer. Vad vill Kenneth Johansson göra åt detta?

Anf. 162 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! När det gäller vräkning av barn ska nollvisionen gälla. Vi har haft en positiv utveckling, dock inte tillräckligt snabb. Det senaste året har det gått i fel riktning med 2 procent. Även här är det först nu, sedan vi kom till makten, som vi över huvud taget har statistik som vi kan följa och aktivt ha som underlag för åtgärder. Detta fanns inte på den tid då Vänsterpartiet tillhörde majoriteten i parlamentet. Ja, jag är beredd att medverka till en skärpning av lagstiftningen. Det jag framför allt tänker på är, som jag också nämnde i mitt anförande, möjligheter till att bostadsbidrag i större utsträckning ska kunna gå till hyresvärdarna. Det är en bra idé som jag vill vara med och utveckla. Den möjligheten finns redan i dag, men det är svårt för kommunerna, och flera kommuner vet inte ens om att de har den möjligheten. Ja, det behöver byggas mer, men inte på det sätt som tidigare regeringar gjorde. Vi bygger upp en verksamhet som står sig långsiktigt och är ekonomiskt hållbar. Under det senaste året har det ökat ganska rejält. Men jag är medveten om att vissa områden i landet har större problem än andra. Detta är också ett kommunalt ansvar. Men vi kan vara med och bidra. Det tycker jag är rimligt. När det gäller samhällsplanering och bostadsbyggande ska den kompetens som socialtjänsten står för vara med i arbetet mycket mer offensivt. Där ser jag en brist i dag.

Anf. 163 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Det sistnämnda kan jag helt hålla med Kenneth Johansson om. Socialtjänsten måste ha en offensivare roll och ge sin kunskap i samhällsplaneringen. Jag har absolut inget emot att man tar fram statistik. Det är användbart att veta hur verkligheten ser ut. Men att vi inte har en bostadspolitik som gör att det byggs tillräckligt många lägenheter som människor med låga inkomster har råd att bo i tycker jag är den allra största bristen, vid sidan av att det inte heller sker en fördelning genom bostadsförmedling på ett öppet och rättvist sätt där man kan se vilka som får bostäder, om människor inte diskrimineras osynligt. Det behöver byggas mer, och då behövs det statliga satsningar på det. Jag skulle också vilja ställa en fråga om våld mot kvinnor. Det behövs en ny handlingsplan, sade Kenneth Johansson. I den gamla handlingsplanen fanns inte papperslösa och gömda kvinnor med. Kommer de att finnas med i en ny handlingsplan? Jag kan inte tänka mig en mycket värre situation för en kvinna än att leva med en man eller någon annan i ett förhållande där det uppstår våld samtidigt som hon gömmer sig i det svenska samhället. När hon lämnar den familjekonstellation som det är våld i försöker hon hitta någonstans att bo och försörja sig. Då träffar hon på människor som utnyttjar situationen, kräver sexuella tjänster, underbetalar henne och kan misshandla och våldta henne. Och hon kan inget göra åt detta, för då riskerar hon att bli utvisad. Vi måste ställa upp och se till att dessa kvinnor får det skydd och stöd de ska ha. Jag vill gärna ställa en konkret fråga: Är Centerpartiet berett att ta tag i den här situationen, så att alla kvinnor som finns i Sverige kan få skydd när de blir utsatta för våld och övergrepp?

Anf. 164 Kenneth Johansson (C)
Herr talman! Det är ett oerhört angeläget område att hitta lösningar på. Man ska inte behöva känna otrygghet i Välfärdssverige. Det görs insatser för papperslösa och gömda när det gäller att förbättra förutsättningarna för tillgång till vård samt till utbildning för ungdomar och barn. Det finns för dem, liksom för andra, inte minst kvinnor, ett behov av att man jobbar vidare och ger kommuner stöd i metodutvecklingen för skyddat boende och liknande. Om jag får råda - och du frågade vilken min uppfattning är - ska vi hjälpas åt med detta och metodutveckla så att framför allt kommunerna, som har ansvar även här, kan ges möjligheter att skapa trygghet för de kvinnor och andra som har behov av det.

Anf. 165 Henrik Ripa (M)
Herr talman! Ett land bedöms utifrån hur man tar hand om de mest utsatta. Socialtjänsten är bland det viktigaste vi har i samhället. Jag har under mina år som socialnämndsordförande omhändertagit drygt 20 personer, som har placerats. Det går inte många dagar utan att jag funderar på vad som har hänt med dem sedan dess. Jag vågar påstå att Sverige ligger i framkant när det gäller att ta hand om människorna med störst behov. Jag är inte så orolig för att vi omhändertar för många utan snarare tvärtom, att behovet är betydligt större än så. Det är framför allt barn som jag upplever i större utsträckning skulle behöva omhändertas. Men vi måste självklart kunna känna oss trygga i att de barn som omhändertas inte far illa. Jag kan fortfarande, trots att det nu är snart 20 år sedan, komma ihåg det samtal jag fick från socialjouren på julafton, där man sade att man hade en kvinna som precis hade fött barn men att man inte vågade låta barnet vara hos modern eftersom det fanns en så stor risk. Det innebar att vi var tvungna att omhänderta barnet. Skulle man i det läget utöver den svårighet som det innebär att besluta att omhänderta ett barn också fundera på om placeringen är ett ställe som är tryggt blir beslutet ännu svårare. En framgångsfaktor är att kommunerna har det yttersta ansvaret. Vi vet att invånarna är väldigt nöjda med det som är kommunal service - barnomsorg, skola och äldreomsorg - medan det finns mer frågetecken när det gäller försäkringskassa, arbetsförmedlingar och rättsväsen. Därför bör vi vara oerhört försiktiga när man, som i vissa motioner, föreslår nya regler, nya lagar och statlig styrning. Jag tror tvärtom att samarbetet inom Sveriges Kommuner och Landsting och den verksamhet som finns där är framgångsfaktorn för Sverige. Där ser man tillsammans på de goda exemplen och jobbar sig vidare. Andra lösningar skulle innebära en likriktning och göra att vi får färre nya goda idéer. Redan i dag görs mycket på socialtjänstområdet. Samarbetet med Sveriges Kommuner och Landsting om evidensbaserad praktik i socialtjänsten är ett steg som jag tycker är mycket positivt. Vi har kvalitetsutvecklingen genom nationella strategier, där öppna jämförelser inom socialtjänsten nu gör att man faktiskt börjar kunna se hur resultaten ser ut. Det tror jag är oerhört viktigt för framtiden. Vi har tillsynsreformen som trädde i kraft den 1 januari 2010. Den innebär att tillsynen förhoppningsvis kommer att bli bättre. Där har Socialstyrelsen ett tillsynsansvar. Vi har strategin om nationell e-hälsa, som gör att den information vi har också kommer att kännas tryggare och bättre och att dokumentationen blir bättre. Men det namn vi sätter på problemen leder också in tanken på lösningar på olika spår. Pratar vi om att barn vräks missar vi själva kärnan i problemet. Det handlar om att vuxna människor brister i sitt ansvarstagande när det gäller hyror, vilket gör att de blir vräkta. Vissa av dem har barn. Det innebär att det är barnfamiljer som vräks. Men genom att prata om att det är barnen som vräks lägger vi fokus på ett annat ställe än där lösningen ligger. Vi måste skapa förutsättningar för dem att försörja sig och sin familj. Det är arbetslinjen som gäller även här. Vi kan se de risker som lagstiftning medför. Redan i dag vet vi - jag vet det som socialnämndsordförande - hur ofta elräkningen och vattenräkningen inte blir betalad. Det är inte för att de inte är viktiga utan för att man vet att el och vatten inte stängs av. Samma risk kan vi nu få när det gäller hyrorna. Man får ett prejudikat på att man inte behöver betala hyran. I stället måste vi hjälpa dem fram i detta. En av anledningarna till att vi har en fantastiskt god socialtjänst i Sverige är att den är kommunal. Med detta sagt vill jag inte påstå att det inte finns sådant som kan bli bättre, men vi kan vara stolta över den socialtjänst vi har och alla de medarbetare som gör ett fantastiskt arbete för att hjälpa de mest utsatta i samhället. Med detta yrkar jag bifall till socialutskottets förslag.

Anf. 166 Agneta Luttropp (Mp)
Herr talman! Henrik Ripa säger att det inte behövs nya regler och lagar. Jo, det behövs. Det behövs när det är barn som drabbas och när landet inte lever upp till barnkonventionen. När vi i landet inte gör det som du började så bra med att säga, nämligen tar hand om de minsta och svagaste, kan man behöva stifta lagar om det. När det gäller vräkning av barn sade du att det blir fokus på barnen. Ja, tacka katten för det! Det är så det ska vara, ur ett barnperspektiv. Det är vuxna människor som inte betalar hyran, men det är barnen som drabbas. Du säger att arbetslinjen gäller. Säg det till barnet! Vad finns det då för trygghet för barnen? Det är ju dem det handlar om.

Anf. 167 Henrik Ripa (M)
Herr talman! Jag tror inte att det finns någon i den här församlingen eller därute som tycker att det är rimligt att barnfamiljer vräks, men risken med att säga att barn inte får vräkas är att man utnyttjar detta på precis samma sätt som man gör med el- och vattenräkningarna. Man vet att el och vatten inte kommer att stängas av, och om man också vet att man inte kommer att bli vräkt kommer man inte heller att prioritera de räkningarna. Det blir ingen långsiktigt bra lösning. Ska vi hjälpa dessa familjer framåt måste vi hjälpa dem att ta ansvar. Det finns en anledning till att socialtjänsten drar sig för att skicka pengar direkt till hyran. Det beror bland annat på att man vill stärka individerna i att ta ett eget ansvar och inte passivisera dem. Jag tror att vi är helt eniga om att vi inte vill se några barnfamiljer vräkta, men lösningen är inte att säga att de inte får vräkas. Lösningen är att göra det möjligt för dem att betala sina hyror och på det sättet bo kvar.

Anf. 168 Agneta Luttropp (Mp)
Herr talman! Nu är det inte så lyckligt så att alla människor har ett jobb. Alla människor kan inte ens ha ett jobb. Och fortfarande är det barnen som vi måste se till. Det är dem det handlar om. Det handlar också om de vuxna, men när de vuxna av en eller annan anledning inte kan ta ansvar ska det inte drabba barnen. Här tycker jag att samhället medverkar till att det drabbar barnen eftersom vi inte gör något åt det. Vi vet om att barn vräks, och vi tycker att det är illa. Alla tycker att det är illa, men ändå händer ingenting. I stället säger man att man ska undersöka, titta eller vad det nu kan vara. Risken är att man använder Henrik Ripas sätt att resonera som ett alibi. Man säger att man inte kan stifta en lag som gör att barn inte kan vräkas, för då har vi som alibi att föräldrarna struntar i att betala hyran. Jag tror inte att någon, vare sig man är förälder eller ej, aktivt struntar i att betala hyran, speciellt inte när man har barn. Snarare är det en möjlighet som de här familjerna inte har. Därför ska aldrig barn drabbas. Barn drabbas när familjen vräks, och det vill ju ingen i det här rummet, och då måste man göra verkstad av det. Man ska inte bara titta på det utan se till att det verkligen händer något, och då kan det behövas en lag. I detta anförande instämde Eva Olofsson (V).

Anf. 169 Henrik Ripa (M)
Herr talman! Vad det handlar om är att det faktiskt finns pengar till hyran. Det handlar om att prioritera. Vi vet att försörjningsstödet och rätten till en bostad är sådana att man har rätt att få hjälp. Det handlar alltså inte om att det de facto saknas pengar, utan det handlar om hur man faktiskt använder de pengar som man har rätt till i form av bostadsbidrag och försörjningsstöd. Vi måste också bli bättre på att säkerställa att fordringarna inte växer sig så stora, men det handlar om att få fastighetsägarna att bli mer alerta och snabbare på att komma i kontakt med socialtjänsten för att säkerställa att dessa personer inte behöver vräkas.

Anf. 170 Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
Herr talman! "Jag mår dåligt, försöker be om hjälp men ingen hör. Så fort jag gör fel blir jag bestraffad i stället för att få hjälp. ... Personalen brukar säga: Ta Alvedon eller drick vatten. Vatten kan inte hjälpa. Jag tror inte att vatten kan lösa mitt problem. ... Jag skulle ha fått kolla min syn för tre veckor sedan." Detta är några citat från Barnombudsmannens rapport Bakom fasaden där barn och unga har berättat om hur det är att vara placerad i samhällsvård. Herr talman! Över 17 000 barn och ungdomar i Sverige är omhändertagna av socialtjänsten. Omkring 5 000 barn är placerade i HVB-hem, hem för vård eller boende. Barn och ungdomar som omhändertagits tillhör de allra mest utsatta. Här har samhället tagit på sig ett väldigt stort ansvar att ge de omhändertagna barnen och de unga en bättre start i livet. Herr talman! Socialtjänsten följer inte tillräckligt upp hur barn har det. Många placerade barn och unga upplever att de inte kommer till tals och tas på allvar. Vi vet att det brister hur man följer upp hur det går för barnet i skolan trots att det har visat sig i forskning att många av dessa barn misslyckas i skolan. Dessa barn har också i många fall sämre hälsoundersökningar. De har inte varit på BVC:s hälsokontroller. Med sämre skolgång och bristen på hälsokontroller riskerar många av de omhändertagna barnen att få en väldigt dålig start som unga vuxna. Många placerade barn upplever att ingen hör och ingen ser. De berättar för Barnombudsmannen om känslan av att inte bli tagen på allvar av socialsekreteraren, att socialtjänsten sviker sina löften och att det är svårt att nå socialsekreteraren. Länsstyrelsernas nationella granskning 2008 visade också att socialtjänsten inte alltid besöker barnet i familjehemmet eller HVB-hemmet regelbundet och att det ofta saknas kontinuitet i kontakterna med socialtjänsten. Vart tredje HVB-hem i länsstyrelsernas nationella tillsyn hade brister av allvarligare karaktär. Mer än varannan pojke och var tredje flicka som växt upp i familjehem går ut grundskolan med de lägsta betygen eller inga betyg alls. Att misslyckas i skolan är den största riskfaktorn för framtida problem. En undersökning från Barnombudsmannen visar att många socialnämnder inte tagit sitt politiska ansvar att ge tydliga politiska direktiv om den sociala barnavården i kommunen. Till exempel har mindre än en fjärdedel av socialnämnderna direktiv om hur socialtjänsten ska agera när det råder missförhållanden i ett familjehem eller HVB-hem. Bara var tredje socialnämnd ställer krav på obligatorisk grundutbildning för blivande familjehem. Hur kan det bli på detta sätt? Vi har en socialtjänstlag som tydligt fokuserar på barnen och tydligt talar om vilka åtaganden socialtjänsten har vid en placering. Vi politiker har inte prioriterat den sociala barn- och ungdomsvården trots att vi under de senaste åren fått se fall och tagit del av skakande berättelser av hur barn och unga fallit mellan stolarna. Herr talman! Det måste finnas ett väl utbyggt och attraktivt föräldrastöd och andra öppna, förebyggande verksamheter dit föräldrar, barn och unga kan vända sig för stöd och hjälp. Det måste också finnas en samverkan värd namnet mellan skolan, socialtjänsten, BVC, barn- och ungdomspsykiatrin, ungdomshälsan och polisen. Vi vet att det finns stora brister i samverkan. Vi talar om samverkan, men vad blir det av det? Mycket har gjorts av regeringen för att stärka barnets ställning inom samhällsvården. Just nu bereds Barnskyddsutredningen, som många har nämnt. Det är en utredning som ytterligare ger förslag som ställer krav på samhällets insatser för barnets bästa. Folkpartiet ser fram emot att få detta betänkande på riksdagens bord. Herr talman! Socialtjänsten har under de senaste åren fått allt fler uppgifter att hantera. Kompetensen kring barn och unga sviktar i många fall på grund av att många socionomer kommer direkt från utbildningen. En del kanske bara har jobbat två till tre år och har den erfarenheten av att arbeta som socionom. De hamnar direkt i svåra barn- och ungdomsärenden. Socialsekreterarna själva beskriver att de behöver mer utbildning för att klara sina arbetsuppgifter. Kompetensen på våra HVB-hem brister. Här har alliansregeringen gett Socialstyrelsen flera uppdrag som handlar om att vägleda socialtjänsten i sitt arbete med barn och unga och att ta fram bedömningsinstrument med mera. Kommunerna får inte svika de mest utsatta barnen. Barnskyddsutredningens förslag, till exempel om stöd till familjehem, bättre kontroll och att placerade barn ska få en egen socialsekreterare måste nu bli verklighet. Herr talman! Ett annat problemområde inom socialtjänsten handlar om våld i nära relationer. Det är 1 300 kvinnor och 1 000 barn som varje år flyr till kvinnojourerna. Där sover de 79 000 nätter på flykt undan den som de kanske haft närmast sig. Redan i början av förra mandatperioden visade alliansregeringen stor handlingskraft när det handlar om våldet i nära relationer. Då satsades över 1 miljard kronor på en handlingsplan för att bekämpa mäns våld mot kvinnor. Det arbetet fortsätter. Det håller på hela tiden. Folkpartiet och Alliansen har beslutat om 56 åtgärder mot mäns våld mot kvinnor. 55 av dem håller på att genomföras, och den sista förbereds just nu. Vi förstärker stödet till kvinnojourerna. Vi har utvecklat metoder för omhändertagande av sexualbrottsoffer. Vi genomför åtgärder mot hedersrelaterat våld och förtryck. Vi har förstärkt socialtjänstlagen och ökat stödet till metodutveckling i socialtjänsten. Det är 10 000 poliser, domarkåren och flera hundra socialtjänstemän som har utbildats om mäns våld mot kvinnor. Vi har inrättat forskningsprogram för att få djupare kunskaper om våldet mot kvinnor. Arbetet pågår och fortsätter. Vi vet att nästan varje gång en kvinna mördas av en närstående har det föregåtts av hot, våld och trakasserier under en väldigt lång tid. Det har funnits varningssignaler, men vi har inte sett dem. Varje sådant mord är ett misslyckande, och varje misstag måste utredas. Herr talman! Det blir nästa steg att genomföra den 56:e åtgärden i handlingsprogrammet, nämligen att inrätta en haverikommission för att utreda dödsfall på grund av brott från närstående. Herr talman! Socialtjänsten berör väldigt många områden. Men för mig har det känts mycket angeläget att få ta upp områdena barn i samhällsvård och våld i nära relationer. Det är två områden som alliansregeringen har och kommer att fortsätta prioritera. Till sist vill jag yrka bifall till utskottets förslag i betänkandet och avslag på reservationerna.

Anf. 171 Eva Olofsson (V)
Herr talman! För några månader sedan var jag ihop med mina partikamrater här i riksdagen och träffade företrädare för Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ROKS. Ett problem som de lyfte upp väldigt mycket var att de inte hade fått förstärkt stöd utan att det saknas ett långsiktigt stöd till kvinnojourerna och att de är oerhört projekttrötta. De får söka pengar som de ska göra nya saker med medan de inte vet att de har sin grundverksamhet finansierad. De ska söka pengar hos länsstyrelsen, och sedan ska de hitta på något nytt. En fråga jag har om det ökade stödet när det gäller mäns våld mot kvinnor är: Finns det planer på ett stabilare och långsiktigare stöd till kvinnojourer? Förra gången vi diskuterade tog jag upp frågan om papperslösa gömda våldsutsatta kvinnor. Då hade Maria Lundqvist-Brömster inte träffat på den frågan och tänkt till så mycket. Nu har du haft lite tid att tänka. Jag tänker därför ställa frågan igen om hur Folkpartiet ställer sig till att vi tar det ansvar vi ska enligt den deklaration vi har skrivit under. Det handlar om att vi ser till att kvinnor får rätt till stöd och skydd och vågar söka det och under trygghet utan att känna att de kan bli utvisade och anmälda till polisen. Det tar väldigt lång tid om varje kommun ska fatta de besluten. Alla är inte så framåt i den här frågan som Göteborgs stad att de ser det som självklart att fatta ett sådant beslut. Vi har skrivit under deklarationen som stat och skrivit under att vi ska se till att inga kvinnor utsätts för våld utan att få det specialiserade stöd och skydd som de behöver. Var står Folkpartiet i den frågan?

Anf. 172 Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
Herr talman! När det gäller långsiktigt stöd till kvinnojourerna är ambitionen att kvinnojourerna ska stärkas. Nu vet jag inte vad som kommer i höstbudgeten, men så har vår jämställdhetsminister Nyamko Sabuni diskuterat. Det är 109 miljoner som varje år går till kommunerna för att utöka samverkan med kvinnojourerna. Jag hoppas att det kan vara ett tillräckligt svar till Eva Olofsson nu. Det uttrycks även i betänkandet att det är en oerhört viktig insats som kvinnojourerna gör som vi absolut inte kan vara förutan. Jag känner däremot igen diskussionen från den tid då jag var landstingspolitiker. Då kom den ofta upp eftersom även landsting och kommuner kan ge bidrag till kvinnojourerna lokalt. Det kunde variera från ett år till ett annat, och det kändes inte speciellt bra. Jag kan förstå hur kvinnojourerna känner det. Samtidigt har jag förstått när Brå har tittat på detta och när kvinnojourerna själva har uttryckt hur de ser på regeringens insatser att de känner att stödet är starkt från regeringens sida. När det gäller papperslösa och våldsutsatta kvinnor nämnde Kenneth Johansson papperslösa, sjukvården och skolan. Detta är på gång, och Folkpartiet stöder det. När det handlar om kvinnors utsatthet och det som du beskriver, Eva, läser jag i handlingsplanen också in att etnicitet, kultur och annat inte ska ha någon som helst avgörande betydelse. Om man är en gömd kvinna som är utsatt för våld ska man naturligtvis utifrån mänskliga rättigheter och de konventioner som vi har få det stöd som man har rätt till. Det är min uppfattning, och den står jag för.

Anf. 173 Eva Olofsson (V)
Herr talman! Om man slår ut de 109 miljonerna på alla kvinnojourer i Sverige blir det inte så väldans mycket på varje, om man säger så. Låt oss återgå till papperslösa gömda kvinnor. Ofta är det så illa att det är kvinnor som kommer från länder där det har varit krig och som har varit utsatta för övergrepp och annat redan innan de kommer hit. Sedan hamnar de i en situation där de blir utsatta även här. Det finns inte något självklart stöd. Först och främst är det så att många ideella kvinnojourer lever på att socialtjänsten betalar platserna hos dem. Om inte kommunen har ett aktivt beslut om att gå in och betala finns det inte någon möjlighet för dessa kvinnor att söka hjälp på kvinnojouren. Det handlar också om det tydliga beslut som Göteborg har fattat. Där säger man att den kommunala kvinnojouren inte bara ska ta emot kvinnor som är göteborgskor och skrivna i staden utan också alla papperslösa kvinnor. Jag vet att man också måste ha stöd, kompetens och kunskap eftersom många av dessa kvinnor har mycket med sig. De har varit med om stora trauman och mår dåligt. De har inte någon tillvaro efteråt med socialtjänsten som de kan gå ut till från kvinnojouren. De behöver helt enkelt ett akut skydd och kanske en andningspaus så att de kan ta tag i sitt liv. De här kvinnorna har inget skydd som det fungerar i dag. De kan inte med trygghet gå till en kvinnojour som tar emot dem. Om de ska kunna göra det måste man fatta lika aktiva beslut som jag hoppas att man kommer att fatta när det gäller skola och hälso- och sjukvård. På samma sätt behöver man fatta beslut i denna fråga. Jag ställer frågan till Folkpartiet: Är Folkpartiet berett att fatta ett sådant aktivt beslut?

Anf. 174 Maria Lundqvist-Brömster (Fp)
Herr talman! Eva Olofsson är insatt och engagerad i frågan. Det är bra. Jag förstår mycket väl det beroendeförhållande som kvinnojourerna har till kommunerna när det gäller bidrag och så vidare. Det är självklart att våldsutsatta kvinnor är alla kvinnor. Det tycker jag. Det är min ambition att också försöka driva frågan så.

Anf. 175 Roland Utbult (Kd)
Herr talman! Jag yrkar bifall till socialutskottets förslag i betänkande SoUl0 om socialtjänstfrågor och avslag på samtliga reservationer. Jag vill börja mitt debattinlägg på ett lite annorlunda vis - genom att sjunga några verser ur Elsas visa . Först ska jag bara säga några ord om Elsa. Elsa Lund föddes i Ucklum söder om Uddevalla. Hon hämtades av barnavårdsnämnden när hon var 14 år. Det var 1930-tal i Sverige. De sa att hon var sinnesslö - ett uttryck som man hade på den tiden. Men hon var varken sinnesslö eller sjuk. Hon var bara fattig. I 25 års tid fanns hon på olika mentalsjukhus runt om i Sverige. Hon blev tvångssteriliserad. Efter 25 år blev hon fri från sitt helvete. När jag träffade Elsa var hon runt 80 år. Hon hade slitna drag och fårade kinder. Men det fanns något vackert i blicken, och rösten var tydlig och klar. Elsa såg mig i ögonen och tog mina händer i sina. Och så sade hon: Jag har någonting att berätta, och jag vill att du lyssnar en stund. När jag var en ung liten flicka jag bodde på en fattig gård. Det var trettiotalet i Sverige och tiden var strävsam och hård. En dag så kom Barnavårdsnämnden och sa: Du får inte bo kvar, du tillhör de "sinnesslöa" vi skickar bort dig ett tag. I tjugofem år satt jag instängd jag var som en fågel i bur. Graven låg öppnad framför mig och där stod döden på lur. Då öppnade någon dörren och ljus trängde in i mitt rum. Jag såg hela världen förvandlas jag fick vingar på nytt som en örn. Det finns ett enda skäl till att jag framför dessa ord om Elsa Lund. Det handlar om de utsatta barnen - de glömda barnen som vi inte får glömma. I februari i år kom Upprättelseutredningen som har granskat allvarliga övergrepp och vanvård vid institutioner och familjehem i Sverige från 1920 till 1980. Elsa Lund var inte ensam. Ett av utredarens förslag till åtgärder är att regeringen i samarbete med kommunerna initierar ett långsiktigt program för ökad säkerhet inom samhällsvården av barn och unga för att förhindra att övergrepp och vanvård upprepas. Herr talman! Det råder ingen tvekan om att regeringen och Socialdepartementet har gjort stora insatser för förbättringar inom socialtjänsten. Vi har hört flera exempel på detta här. Det är något som också har varit nödvändigt. Bland det viktigaste är den nationella strategin för kvalitetsutveckling genom öppna jämförelser inom socialtjänstens olika verksamhetsområden i samarbete med Sveriges Kommuner och Landsting. Även när det gäller hemlöshet har Socialdepartementet under Göran Hägglunds och Maria Larssons ledning gjort betydande insatser. Vi minns räkningen av de hemlösa 2005. Drygt 17 000 personer var hemlösa enligt socialstyrelsens definition. Alliansregeringen påbörjade en strategi 2007 för att motverka hemlöshet med en nationell styrgrupp och stimulansmedel till lokalt utvecklingsarbete. Vi har under våren fått en rapport från Lunds universitet och Ersta Sköndal högskola med en utvärdering av de 46 miljoner som har fördelats på 23 lokala utvecklingsprojekt i 16 kommuner. Här följer ett utdrag: De 23 satsningarna skiljer sig åt när det gäller hur de söker angripa hemlösheten. En del vill öka förutsättningarna för att arbeta med hemlösa, andra vill förhindra att människor hamnar i hemlöshet genom att förebygga vräkningar och åter andra önskar integrera hemlösa på bostadsmarknaden. Det visar sig vara lättare att arbeta för att människor bor kvar i sina lägenheter om man kan ingripa tidigt än att försöka skaffa en egen bostad åt dem som varit hemlösa under en längre tid. Herr talman! Det som griper oss allra mest är de barnfamiljer som vräks. Vi har hört flera vittnesmål om detta här i dag. Även om det skedde en minskning 2009 med 14 procent jämfört med 2008 ökade antalet barn som berördes av vräkning med 2 procent till 632 barn. Jag har hört minister Maria Larsson uttrycka det som många av oss känner: Man blir ledsen och bedrövad över att detta händer i Sverige i dag. I maj 2010 inrättades en arbetsgrupp knuten till Socialdepartementet med uppgift att se på orsakerna till att barn fortfarande berörs av vräkning. Resultatet kom för några veckor sedan, och Socialdepartementet drar nu slutsatser för att finna lösningar. Barn som har bevittnat våld i hemmet ses sedan 2006 enligt lagens mening som offer, och socialtjänsten ska agera därefter. Varje utsatt barn och varje utsatt kvinna är i en unik och mycket sårbar situation som är svår att förstå om man inte har egen erfarenhet. Det viktigaste arbetet, förutom ren lagstiftning, för att förhindra detta våld är att alla - föräldrar, lärare, sjukvårdspersonal och alla vi vanliga medborgare - reagerar och agerar när vi ser och hör att barn, kvinnor eller för den delen män utsätts för våld. I socialtjänstlagens 5 kap. 1 § står det att socialnämnden i kommunen ska "sörja för att barn och ungdom som riskerar att utvecklas ogynnsamt får det stöd som de behöver". Vi ser också hur barns och ungas ställning stärks genom förändringar under 2008. Bland annat kan ett HVB-hem stängas vid allvarliga missförhållanden. Barnskyddsutredningen, som kom 2009, stärker barnens rättigheter ytterligare. En ny lag är föreslagen med syfte att föra samman socialtjänstlagen och LVU, lagen om vård av unga, till LBU, lagen om stöd och skydd för barn och unga. Här får familjehemmen bättre stöd genom utbildning, och varje barn ska få en egen socialsekreterare som ska besöka barnet minst fyra gånger per år. Det är bara några exempel av ca 40 nya förslag. Det är lätt att glömma föräldrarnas roll och ansvar. Många föräldrar klarar av olika skäl inte av att ta hand om sina barn. Därför är också regeringens strategi från 2009 för ett utvecklat föräldrastöd viktig. Enligt Statens folkhälsoinstitut finns det studier som visar att deltagandet i föräldragrupper kan förebygga psykisk ohälsa hos barn och hjälpa föräldrar att förstå betydelsen av en klar kommunikation. Uppemot 50 procent av föräldrarna är intresserade av att delta i en föräldragrupp. Vi ska inte heller glömma att det görs storverk varje dag runt om i vårt land av många människor som är involverade i barns fostran, stöd och utveckling. Det gäller framför allt föräldrar men också många, många andra. Herr talman! Som medmänniska och kristdemokrat kommer jag här i Sveriges riksdag att kämpa för människor i utsatta situationer. Hela mitt politiska engagemang startade bland de hemlösa, missbrukarna och personer med psykiatrisk problematik i Göteborg. Här fanns även många utsatta barn. Jag såg att det gick att förändra människors situation, och därför tror jag att det går att förändra vårt samhälle till det bättre. Låt mig avsluta med följande rader ur visan om Elsa Lund. Medborgare som går här nere och klagar och inte har tid, var rädd om den frihet du äger låt ingen få stjäla ditt liv. (Applåder)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2011-04-28
Förslagspunkter: 23, Acklamationer: 16, Voteringar: 7

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelser

    Förslagspunkter och beslut i kammaren

    1. Hjälp i hemmet

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:So308 av Penilla Gunther (KD) och
      2010/11:So543 av Maria Wetterstrand m.fl. (MP) yrkande 26.
      • Reservation 1 (MP)
    2. Kvalitet i socialtjänsten

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:So304 av Christer Winbäck och Ulf Nilsson (båda FP),
      2010/11:So368 av Anna SteeleKarlström (FP) yrkande 2 i denna del och
      2010/11:So500 av Carina Ohlsson m.fl. (S).
      • Reservation 2 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 2 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S094018
      M98009
      MP02302
      FP20004
      C15008
      SD19001
      KD17002
      V01702
      Totalt169134046
      Ledamöternas röster
    3. Hemlöshet

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:So363 av Emma Henriksson (KD),
      2010/11:So426 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) yrkandena 1, 4 och 5,
      2010/11:So539 av Åsa Lindestam m.fl. (S) och
      2010/11:So594 av Börje Vestlund (S).
      • Reservation 3 (S)
      • Reservation 4 (MP)
      • Reservation 5 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 3 (S)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S093019
      M98009
      MP00232
      FP20004
      C15008
      SD19001
      KD17002
      V00172
      Totalt169934047
      Ledamöternas röster
    4. Vräkning av barnfamiljer

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:So258 av Carina Hägg (S),
      2010/11:So426 av Gustav Fridolin m.fl. (MP) yrkande 3,
      2010/11:So428 av Otto von Arnold (KD),
      2010/11:So473 av Abir Al-Sahlani (C) och
      2010/11:So543 av Maria Wetterstrand m.fl. (MP) yrkande 27.
      • Reservation 6 (S, MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 6 (S, MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S094018
      M98009
      MP02302
      FP20004
      C15008
      SD19001
      KD17002
      V01702
      Totalt169134046
      Ledamöternas röster
    5. Hyresinbetalningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:So595 av Annika Qarlsson och Ulrika Carlsson i Skövde (båda C).
      • Reservation 7 (MP)
    6. Stöd och skydd för barn och unga

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:So353 av Thomas Finnborg och Margareta Pålsson (båda M),
      2010/11:So388 av Cecilie Tenfjord-Toftby (M) yrkandena 1-3,
      2010/11:So391 av Marie Nordén och Maria Stenberg (båda S),
      2010/11:So486 av Helena Bouveng (M) och
      2010/11:So543 av Maria Wetterstrand m.fl. (MP) yrkandena 28 och 33.
      • Reservation 8 (S)
      • Reservation 9 (MP, V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 9 (MP, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S009319
      M98009
      MP02302
      FP20004
      C15008
      SD19001
      KD17002
      V01702
      Totalt169409347
      Ledamöternas röster
    7. Riksbarncentrum

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Ju334 av Carina Ohlsson m.fl. (S) yrkande 3.
      • Reservation 10 (S, MP)
    8. Familjehemsföräldrar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Sf338 av Andreas Carlson och Annika Eclund (båda KD) yrkande 3 och
      2010/11:So514 av Elin Lundgren (S).
    9. Riskbedömningar vid vårdnadstvister

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:C314 av Andreas Norlén och Mats Johansson (båda M) yrkande 3.
    10. Unga som begår brott

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Ju361 av Otto von Arnold och Yvonne Andersson (båda KD) yrkande 2.
    11. Vanvård i den sociala barnavården

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:So434 av Anita Brodén och Jan Ertsborn (båda FP) yrkandena 1 och 2.
    12. Äldre

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:So231 av Olle Thorell (S) och
      2010/11:So368 av Anna SteeleKarlström (FP) yrkandena 1 och 2 i denna del.
      • Reservation 11 (S)
    13. Föräldrautbildning och familjerådgivning

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:So311 av Annika Eclund och Yvonne Andersson (båda KD) yrkandena 1 och 2,
      2010/11:So335 av Åsa Lindestam (S),
      2010/11:So362 av Emma Henriksson (KD) och
      2010/11:So404 av Andreas Carlson (KD).
    14. Kommunernas ansvar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Ju319 av Gunvor G Ericson m.fl. (MP) yrkande 7.
      • Reservation 12 (MP)
    15. Olika frågor inom ramen för handlingsplanen för att bekämpa våld mot kvinnor, hedersrelaterat våld och förtryck samt våld i samkönade relationer

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Ju287 av Désirée Pethrus (KD) yrkandena 2 och 9,
      2010/11:Ju319 av Gunvor G Ericson m.fl. (MP) yrkandena 8 och 9,
      2010/11:Ju332 av Hillevi Larsson (S) yrkande 2,
      2010/11:Ju386 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (S) yrkande 2,
      2010/11:Ju403 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkandena 8-10,
      2010/11:So238 av Christina Oskarsson (S),
      2010/11:So354 av Finn Bengtsson och Andreas Norlén (båda M) och
      2010/11:So592 av Eva Olofsson m.fl. (V) yrkande 2.
      • Reservation 13 (S)
      • Reservation 14 (MP)
      • Reservation 15 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 15 (V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S009418
      M970010
      MP00223
      FP20004
      C15008
      SD19001
      KD17002
      V01702
      Totalt1681711648
      Ledamöternas röster
    16. Utredning om behovet av skydd för våldsutsatta kvinnor som lever gömda

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Ju403 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 13.
      • Reservation 16 (V)
    17. Kvinnojourer

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Ju261 av Eva-Lena Jansson (S) yrkande 2,
      2010/11:Ju319 av Gunvor G Ericson m.fl. (MP) yrkande 6,
      2010/11:Ju403 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkande 7 och
      2010/11:So601 av Carina Hägg (S).
      • Reservation 17 (S)
      • Reservation 18 (MP)
      • Reservation 19 (V)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 19 (V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S009319
      M970010
      MP00232
      FP20004
      C15008
      SD19001
      KD17002
      V01702
      Totalt1681711648
      Ledamöternas röster
    18. Skyddat boende

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslag

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Ju287 av Désirée Pethrus (KD) yrkande 8,
      2010/11:Ju386 av Ann-Christin Ahlberg m.fl. (S) yrkande 1 och
      2010/11:Ju403 av Lars Ohly m.fl. (V) yrkandena 4 och 11.
      • Reservation 20 (S, V)
      • Reservation 21 (MP)
      Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 20 (S, V)
      PartiJaNejAvståendeFrånvarande
      S094018
      M98009
      MP00232
      FP20004
      C15008
      SD19001
      KD17002
      V01702
      Totalt1691112346
      Ledamöternas röster
    19. Dödsfallsutredningar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:So448 av Carina Ohlsson (S).
      • Reservation 22 (S)
    20. Sexuella övergrepp mot barn

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:Ju293 av Morgan Johansson m.fl. (S) yrkandena 13, 15 och 16,
      2010/11:Ju330 av Hillevi Larsson (S) yrkande 3,
      2010/11:So215 av Billy Gustafsson (S),
      2010/11:So329 av Jan Lindholm (MP) yrkandena 1-4,
      2010/11:So533 av Lena Asplund (M) yrkandena 1-4 och
      2010/11:So540 av Fredrik Lundh Sammeli m.fl. (S) yrkandena 1-3.
      • Reservation 23 (S)
      • Reservation 24 (MP)
    21. Hatbrottsjourer

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:Ju412 av Börje Vestlund m.fl. (S) yrkande 2.
      • Reservation 25 (V)
    22. Adoption för samkönade par

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motionerna
      2010/11:C310 av Gunilla Carlsson i Hisings Backa m.fl. (S) och
      2010/11:C345 av Tomas Tobé (M).
      • Reservation 26 (S, MP, V)
    23. Adoption för äldre föräldrar

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Beslut:

      Kammaren biföll utskottets förslagBeslut fattat med acklamation

      Utskottets förslag:
      Riksdagen avslår motion
      2010/11:So542 av Jan-Evert Rådhström och Åsa Coenraads (båda M).