Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående inbetalning av ATP-avgifter

Betänkande 1972:SfU30

Socialförsäkringsutskottets betänkande nr 30 år 1972

SfU 1972:30

Nr 30

Socialförsäkringsutskottets betänkande i anledning av motion angående
inbetalning av ATP-avgifter.

Motionen

1 motionen 1972:991 av herr Westberg i Ljusdal (fp) hemställs att
riksdagen föreslår Kungl. Maj:t att låta lämpligt organ undersöka
möjligheterna att på sätt i motionen anges finna en sådan lösning av
frågan om inbetalning av ATP-avgifter, att eftersläpning inte behöver
komma i fråga.

Gällande bestämmelser

Avgiftsunderlag

Arbetsgivare har att erlägga årliga avgifter för de anställdas sjukförsäkring,
tilläggspensionering och — i förekommande fall — yrkesskadeförsäkring.
Avgifterna debiteras och uppbärs enligt bestämmelser i
förordningen (1959:55 2) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen
om allmän försäkring m. m. (avgiftsförordningen).

Arbetsgivaravgifterna till tilläggspensioneringen beräknas på kontant
lön och naturaförmåner i form av kost eller bostad som arbetsgivaren
under året utgett till arbetstagare. Till lön räknas ej sådan särskild
ersättning, som en arbetsgivare kan utge till sina anställda för vissa med
arbetet förenade kostnader, s. k. kostnadsersättning. Erhåller en arbetstagare
lön, som är så beräknad, att han därav själv skall bestrida sina
kostnader i anställningen, ingår likväl hela lönen i underlaget för
avgiftsberäkningen. Efter medgivande av riksförsäkringsverket kan
emellertid en arbetsgivare få göra visst avdrag för arbetstagarens
kostnader i anställningen, dock endast under förutsättning att kostnaderna
uppgått till minst 10 procent av lönen. Riksförsäkringsverket har
rätt att lämna nu avsett medgivande antingen utan särskild framställning
— nämligen såvitt avser arbetstagare i viss verksamhet — eller också efter
sådan framställning i fråga om viss eller vissa arbetstagare.

Arbetsgivaravgift skall inte beräknas på lön, som för arbetstagare
under året ej uppgått till minst 300 kr., eller på lön till arbetstagare, som
uppnått 65 års ålder vid ingången av det år avgiften avser. Lön, som
utbetalas av utomlands bosatt arbetsgivare eller utländsk juridisk person,
blir inte avgiftsgrundande annat än för det fall, att arbetstagaren
sysselsatts vid skötseln av fastighet i Sverige eller i rörelse, som bedrivs
från här beläget fast driftställe. Ej heller grundar lön från arbetsgivare,
som är utländsk beskickning eller lönat konsulat eller som tillhör sådana

1 Riksdagen 1972. 11 sami Nr 30

SfU 1972:30

2

institutioner, avgiftsplikt. Lön, som svensk arbetsgivare utger till utomlands
sysselsatt utländsk arbetskraft, blir ej heller avgiftsbelagd.

Avgiftsunderlaget för beräkning av arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen
erhålles genom att från summan av de av arbetsgivaren
utbetalade lönerna görs två avdrag, nämligen dels ett basbeloppsavdrag
och dels ett maximiavdrag.

Basbeloppsavdraget framräknas genom att det vid årets ingång
gällande basbeloppet multipliceras med det beräknade genomsnittliga
antalet arbetstagare hos arbetsgivaren under året. Härvid skall arbetstagare,
som under hela året varit anställd med full arbetstid, räknas som
en arbetstagare och arbetstagare, som under året varit anställd i mindre
omfattning, medräknas i motsvarande mån. Genomsnittliga antalet
arbetstagare beräknas med en decimal.

Till grund för beräkningen av det genomsnittliga antalet arbetstagare
läggs två tidsuppgifter, vilka arbetsgivaren har att lämna i arbetsgivarn
ppgiften, nämligen dels det totala antalet arbetstimmar under året i
arbetsgivarens verksamhet (sammanlagda arbetstiden), dels det antal
timmar en hos arbetsgivaren helårsanställd med full arbetstid genomsnittligt
har arbetat (genomsnittliga årsarbetstiden). Båda tidsuppgifterna
skall i arbetsgivaruppgiften uttryckas i timmar. Antalet basbeloppsavdrag,
som en arbetsgivare är berättigad till, erhålls genom att dividera den förra
tidsuppgiften med den senare.

Vid beräkningen av avgiften till försäkringen för tillläggspension skall
undan tas den del av utgiven lön som för arbetstagare och år överstiger 7,5
gånger basbeloppet. För år 1972 utgör basbeloppet 7 100 kr., maximibeloppet
(7,5 x 7 100=) 53 250 kr. och det maximalt avgiftsgrundande
beloppet (53 250 — 7 100 =) avjämnat 46 100 kr.

Debitering

Arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen beräknas av riksförsäkringsverket
på grundval av avgiftsunderlaget. Till grund för beräkningen
skall arbetsgivare före utgången av januari månad året efter det uppgiften
avser (utgiftsåret) lämna en särskild arbetsgivaruppgift.

Skyldig att lämna sådan uppgift är varje arbetsgivare, som under det år
uppgiften avser utgett lön till någon hos honom anställd arbetstagare med
minst 300 kr. Vid arbetsgivaruppgiften skall arbetsgivaren i regel bl. a.
foga ett exemplar av var och en av de kontrolluppgifter, vilka han enligt
37 § 1 mom. första, andra eller sjunde punkten taxeringsförordningen är
skyldig att lämna för inkomsttaxeringen. Arbetsgivaruppgift avlämnas
regelmässigt till den lokala skattemyndighet, inom vars tjänstgöringsoinrede
arbetsgivaren skall taxeras till statlig inkomstskatt eller — om han
inte skall taxeras till sådan skatt — han bedrivit sin huvudsakliga
verksamhet.

Reglerna om arbetsgivaruppgift kompletteras med ett antal bestämmelser
av speciell natur, såsom kontroll av att uppgiftsskyldigheten

SfU 1972:30

3

fullgörs, bestämmande av avgiftsunderlag i vissa fall genom uppskattning,
ändring av avgiftsunderlag i vissa fall m. m. Bl. a. kan nämnas, att för
ändring av avgiftsunderlaget gäller en tidsgräns av 6 år efter utgången av
utgiftsåret inom vilken alltså ändringen måste ha skett.

Sedan den i arbetsgivaruppgiften lämnade uppgiften om utbetalad
lönesumma — minskad med eventuella omkostnadsavdrag — reducerats
med basbeloppsavdrag och eventuella lönedelar utöver maximibelopp
samt avjämnats till närmaste lägre jämna hundratal kronor, uträknas
avgiften genom att det återstående beloppet multipliceras med den för
året gällande uttagsprocenten.

Arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen debiteras och uppbärs på
två olika sätt. Avgift, som tillsammans med arbetsgivaravgift till
sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkringen i riksförsäkringsverket samt i
förekommande fall byggnadsforskningsavgift uppgår till i princip högst
1 000 kr, debiteras på arbetsgivarens skattsedel för slutlig skatt och
uppbärs i samma ordning som skatten (skattedebitering). Avgift, som
överstiger 1 000 kr., debiteras på särskild räkning, som riksförsäkringsverket
tillställer arbetsgivare, varefter avgiften direkt uppbärs av verket
(direktdebitering).

Den angivna gränsen mellan skatte- och direktdebitering tillämpas
endast i princip och riksförsäkringsverket äger, om skäl därtill föreligger,
frångå densamma. Så har också skett av olika skäl, framför allt i fråga om
avgifter under 1 000 kr., vilka alltså i viss omfattning direktdebiteras.

Skattedebiteringen ett visst år avser slutliga arbetsgivaravgifter för
närmast föregående år (utgiftsåret). Beträffande dessa avgifter har
riksförsäkringsverket att lämna lokala skattemyndigheten uppgift i
Stockholm senast den 1 augusti och i övriga landet senast den 1
september året näst efter utgiftsåret. Uppgiftslämnandet sker i förteckningar,
i vilka arbetsgivarna redovisas uppbördsdistriktsvis med
angivande — förutom av arbetsgivaravgiften — av de viktigaste uppgifter,
som legat till grund för avgiftsberäkningen.

De arbetsgivaravgifter, som debiteras på särskild räkning av riksförsäkringsverket,
innefattar regelmässigt slutlig avgift och preliminär avgift.
Härtill kan i vissa fall komma tillkommande avgift (t. ex. på grund av
beslut om höjt avgiftsunderlag med anledning av granskning av arbetsgivares
avlöningsbokföring).

Den slutliga avgiften beräknas och debiteras året näst efter utgiftsåret
och upptas på räkning, som sänds ut i januari året efter debiteringsåret.

I avräkning på slutlig avgift skall arbetsgivaren varje år erlägga
preliminär avgift. Denna skall enligt huvudregeln utgå med ett belopp
motsvarande den slutliga avgift, vilken debiterades under nästföregående
år och som alltså avser löner under året före sistnämnda år. Avgiften
fördelas på sex betalningsterminer och skall betalas senast den 18
varannan månad med början i februari. Uppgift om de arbetsgivaravgifter
som skall påföras i samband med slutlig skatt lämnas årligen av
riksförsäkringsverket till de lokala skattemyndigheterna.

Under t. ex. 1972 har arbetsgivare som direktdebiteras att erlägga dels

k

SfU 1972:30

4

slutlig arbetsgivaravgift för 1970 med avräkning för vad som erlagts
såsom preliminär avgift under sistnämnda år, dels preliminär avgift för
1972. Den preliminära avgiften skall som nämnts utgå med belopp
motsvarande arbetsgivarens under nästföregående år debiterade slutliga
avgift. Hänsyn skall emellertid tas till om uttagsprocenten undergår några
förändringar mellan slutligåret och preliminäråret.

Har slutlig avgift inte påförts arbetsgivaren skall särskild beräkning ske
av den preliminära avgiften. Denna skall därvid bestämmas till belopp
som så nära som möjligt kan beräknas komma att motsvara den slutliga
avgiften. Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall också
göras om det kan antas att den slutliga avgiften för samma år kommer att
avvika från den året dessförinnan debiterade slutliga avgiften med minst
en femtedel av denna avgift. Även i andra fall kan särskild avgiftsberäkning
ske om skillnaden mellan utgående preliminär avgift och
påräknelig slutlig avgift kan antas bli mer betydande eller annan särskild
omständighet föreligger.

För att påförd preliminär avgift skall bringas i bättre överensstämmelse
med beräknad slutlig avgift kan i vissa fall ett jämkningsförfarande
ifrågakomma.

Ansvarsbestämmelser

Om arbetsgivare i arbetsgivaruppgift eller annat slutligt meddelande
till ledning för beräkning av hans avgiftsunderlag lämnar oriktig uppgift
skall han påföras särskild avgift (avgiftstillägg) med 20 procent av slutlig
eller tillkommande arbetsgivaravgift som genom den oriktiga uppgiften
undandragits eller — om uppgiften följts — skulle ha undandragits.
Avgiftstillägg utgår också då avgiftsunderlag med avvikelse från arbetsgivaruppgift
uppskattas efter skön. I sådant fall beräknas tillägget på det
avgiftsbelopp som påförs utöver avgift enligt uppgiften. Om avgiftsunderlag
uppskattas på grund av att arbetsgivaruppgift inte avlämnats
påförs i regel avgiftstillägg beräknat på hela avgiftsunderlaget.

Om en arbetsgivare, som är skyldig att utan anmaning lämna
arbetsgivaruppgift, underlåter att inom föreskriven tid avlämna sådan
uppgift, påförs han förseningsavgift med fem procent av den fastställda
slutliga avgiften, dock högst med 300 kr. Underlåter han — trots
anmaning - att lämna arbetsgivaruppgift inom den i anmaningen angivna
tiden, bestäms förseningsavgiften till dubbla beloppet, dock minst till
100 kr.

Utredningsarbete

Enligt Kungl Maj:ts bemyndigande den 12 december 1969 tillkallades
en utredning för att överse bestämmelserna om företagens och andra
arbetsgivares uppgifts- och uppbördsskyldighet m. m. Av direktiven för
utredningen (1970 Fi:69) framgår att denna bl. a. har till uppgift att se
över uppbördsförordningens bestämmelser om ränta, restavgift och

i

SfU1972:30

5

tilläggsavgift. Det åligger utredningen att söka åstadkomma ett system
varigenom räntorna och avgifterna på ett smidigt sätt kan anpassas till
förändringar i diskontot. I samband därmed har utredningen att uppmärksamma
att frågor om ränta och restavgift kan bli aktuella också i
samband med uppbörden av arbetsgivaravgifter.

Inom riksförsäkringsverket pågår f. n. en utredning angående decentralisering
av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter. Arbetet äger
rum i samråd med statskontoret och riksskatteverket, och utredningen har
till uppgift att framlägga förslag om överflyttning från riksförsäkringsverket
till de lokala skattemyndigheterna av debitering och
uppbörd av arbetsgivaravgifter till den allmänna försäkringen m. m.

Utskottet

Arbetsgivaravgift till tilläggspensioneringen debiteras och uppbärs på
två olika sätt. Avgift, som tillsammans med arbetsgivaravgift till
sjukförsäkring och yrkesskadeförsäkring i riksförsäkringsverket samt i
förekommande fall byggnadsforskningsavgift uppgår till i princip högst
1 000 kr., debiteras på arbetsgivarens skattsedel för slutlig skatt och
uppbärs i samma ordning som skatten (skattedebitering). Avgift, som
överstiger 1 000 kr., debiteras på särskild räkning, som riksförsäkringsverket
tillställer arbetsgivare, varefter avgiften uppbärs direkt av verket
(direktdebitering).

Skattedebiteringen ett visst år (debiteringsåret) avser slutliga arbetsgivaravgifter
för närmast föregående år (utgiftsåret). De arbetsgivaravgifter
som debiteras på särskild räkning av riksförsäkringsverket innefattar
regelmässigt slutlig avgift, preliminär avgift och i vissa fall tillkommande
avgift (t. ex. på grund av beslut om höjt avgiftsunderlag med anledning av
granskning av arbetsgivares avlöningsbokföring). Den slutliga avgiften
beräknas och debiteras året näst efter utgiftsåret och upptas på räkning
som sänds ut i januari året efter debiteringsåret.

1 avräkning på slutlig avgift skall arbetsgivaren varje år erlägga
preliminär avgift. Denna skall enligt huvudregeln utgå med ett belopp
som motsvarar den slutliga avgift som debiterades under nästföregående
år och avser löner under året före sistnämnda år. Under 1972 har alltså en
arbetsgivare som direktdebiteras att erlägga dels slutlig arbetsgivaravgift
för 1970 med avräkning för vad han under detta år erlagt i preliminär
avgift, dels preliminär avgift för 1972.

Vid beräkning av preliminär avgift till tilläggspensioneringen skall
hänsyn tas till höjning eller sänkning av uttagsprocenten. Vidare skall
hänsyn tas till sådana mer betydande ändringar sorn avgiftsunderlaget kan
antas komma att undergå till följd av den allmänna löneutvecklingen.

Särskild beräkning av preliminär avgift för visst år skall också göras om
det kan antas att den slutliga avgiften för samma år kommer att avvika
från den året dessförinnan debiterade slutliga avgiften med minst en
femtedel av denna avgift. Slutligen får — för vinnande av bättre

k

SfU 1972:30

6

överensstämmelse med den påräkneliga slutliga avgiften — påförd
preliminär avgift i vissa fall jämkas.

Motionären framhåller att inbetalningen av ATP-avgifter för många
mindre företag utan större kameral organisation inte sällan utgör ett
problem. Ofta uppkommer besvärande eftersläpning av avgiftsinbetalningarna,
då den fastställda preliminära avgiftssumman inte svarar mot
det verkliga avgiftsunderlaget. Sådan eftersläpning kan bli mycket
betungande vid en konjunkturnedgång, då bristen på rörelsekapital kan
leda till allvarliga betalningssvårigheter och stundom konkurser. Enligt
motionärens mening bör redovisningen och inbetalningen av ATP-avgifter
knytas till löneutbetalningarna och avgifterna betalas in till fulla värdet
vid uppbördstillfällena varannan månad.

Som framgår av det föregående har man genom olika föreskrifter sökt
skapa garantier för att de preliminära arbetsgivaravgifterna för ett visst år
såvitt möjligt skall överensstämma med de slutliga avgifterna för samma
år. Trots detta torde enligt vad utskottet inhämtat ofta förekomma att de
slutligt debiterade avgifterna överstiger de preliminära med avsevärda
belopp. En orsak härtill torde vara att det inom ramen för det
debiterings- och uppbördssystem som nu gäller är utomordentligt svårt
att i tillräcklig omfattning beakta sådana faktorer som bör påverka
avgiftsuttaget, en annan att företagen genom bestämmelserna om
jämkning ofta har möjlighet att betala in för låga preliminära avgifter.
Den omständigheten att det vid uppbörd av slutliga arbetsgivaravgifter
inte finns någon motsvarighet till uppbördsförordningens bestämmelser
om kvarskatteränta och restavgift torde härvidlag inte vara utan
betydelse.

Utskottet delar motionärens uppfattning att inbetalningen av ATPavgifter
kan innebära ett problem för många mindre företag och finner
det angeläget att man så långt det är möjligt söker undanröja de
olägenheter som nuvarande ordning innebär.

Frågor av den art som aktualiserats i motionen är f. n. föremål för
överväganden inom två utredningar, dels utredningen (Fi 1970:69) om
företagens uppgiftsplikt, dels inom den s. k. avgiftsutredningen. Den
förra har att pröva bl. a. om systemet med ränta och restavgift bör
tillämpas också vid uppbörd av arbetsgivaravgifter. Den senare utredningen
pågår inom riksförsäkringsverket och har till uppgift att framlägga
förslag om överflyttning från detta verk till de lokala skattemyndigheterna
av debitering och uppbörd av arbetsgivaravgifter till den allmänna
försäkringen, m. m. Enligt utskottets mening kan det förutsättas att dessa
båda utredningar kommer att framlägga förslag som medför förbättringar
i gällande debiterings- och uppbördssystem.

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet
att riksdagen avslår motionen 1972:991.

Stockholm den 7 november 1972

På socialförsäkringsutskottets vägnar
TORSTEN FREDRIKSSON

4

SfU 1972:30

7

Närvarande: herrar Fredriksson (s), Carlsson i Vikmanshyttan* (c),
Lundberg (s), Jonsson i Mora* (fp), fröken Sandell (s), herrar Ringaby
(m), Karlsson i Ronneby (s), Magnusson i Nennesholm (c), Persson i
Stockholm (s), fru Håvik (s), fröken Pehrsson (c), herrar Marcusson (s),
Olsson i Stockholm* (vpk), fröken Bergström (fp) och herr Andersson i
Ljung (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

L,-

Göteborgs Offsettryckeri AB 72 1734 S Stockholm 1972