Socialavgifter

Betänkande 1991/92:SfU1

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1991/92:SFU01

Socialavgifter

---

Innehåll

• Motioner
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1991/92

SfU1

I betänkandet behandlas vissa under den allmänna motionstiden
1991 väckta motioner om socialavgifter, huvudsakligen yrkanden
om förhållandet mellan förmåner och avgifter inom
socialförsäkringssystemet. Utskottet avstyrker bifall till
motionerna med hänvisning till pågående beredning inom
regeringskansliet.

Motioner

1990/91:Sf255 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen anhåller om förslag till
ändring av lagen om uppbörd av socialavgifter, så att ansökan
kan göras av ena parten i ett avtalat eller tänkt
avtalsförhållande i enlighet med vad som i motionen anförts,
2. att riksdagen ger regeringen till känna vad i motionen
anförts om behovet av ett snabbt införande av s.k. F-skattebevis
-- företagarregistrering.

1990/91:Sf268 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsam utredning och
förslag innebärande att tak för ATP-avgifterna sätts vid 7,5
basbelopp.

1990/91:Sf277 av Sten Svensson (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om att måltidssubventioner skall betraktas som personalvård som
inte grundar rätt till socialförsäkringsförmåner och som inte
skall beläggas med sociala avgifter.

1990/91:Sf284 av Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar (c)
vari yrkas att riksdagen beslutar att måltidssubventioner
befrias från sociala avgifter.

1990/91:Sf285 av Gullan Lindblad och Karl-Gösta Svenson (m)
vari yrkas
1. att riksdagen hos regeringen begär skyndsamt förslag till
ett nytt socialavgiftssystem för egenföretagare som ger bättre
överensstämmelse mellan förmåner och avgifter än det nuvarande,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag till bättre
möjligheter att teckna frivilliga försäkringar för
egenföretagare.

1990/91:Sf317 av Ivar Virgin (m) vari yrkas att riksdagen som
sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om
att sjukpenning för företagare bör utgå efter den inkomst på
vilken avgiften till sjukförsäkringen är grundad.

1990/91:Sf323 av Håkan Hansson m.fl. (c) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om avvecklingen av skattedelen på
socialavgifterna för mindre företag.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:N322.

1990/91:Sf344 av Per-Ola Eriksson m.fl. (c) vari yrkas
1. att riksdagen beslutar om en sådan ändring i lagen om
socialavgifter att egenföretagare befrias från
socialförsäkringsavgifter upp till ett basbelopp som finansieras
genom omfördelning inom socialförsäkringssystemet,
2. att riksdagen hos regeringen begär förslag om
differentierade socialavgifter som kan främja en positiv
småföretagsutveckling i enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Sf345 av Gunhild Bolander (c) vari yrkas att riksdagen
hos regeringen begär förslag till ett nytt socialavgiftssystem
för egenföretagare som ger bättre överensstämmelse mellan
avgifter och förmåner än vad som gäller i dag.

1990/91:Sf349 av Carl Bildt m.fl. (m) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om successivt sänkta arbetsgivaravgifter,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om en ökad förmånsrelatering av
socialförsäkringsavgifterna.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk424.

1990/91:Sf359 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om en utredning kring uttaget för
socialavgifter under avsnitt 6.
Motiveringen återfinns i motion 1990/91:Sk433.

Utskottet

Inledning

Den allmänna försäkringen och vissa andra sociala ändamål
finansieras helt eller delvis med socialavgifter. De
grundläggande bestämmelserna om dessa avgifter finns i lagen
(1981:691) om socialavgifter. Socialavgifter betalas dels i form
av arbetsgivaravgifter, dels i form av egenavgifter för den som
har inkomst av annat förvärvsarbete än anställning. Allmän
löneavgift betalas enligt lagen (1982:423) om allmän löneavgift.
Också denna avgift betalas som arbetsgivaravgift eller
egenavgift. -- För vissa inkomster skall i stället för
socialavgifter betalas särskild löneskatt enligt lagen
(1990:659) om särskild löneskatt på vissa förvärvsinkomster.

Skyldigheten att betala socialavgifter påverkas fr.o.m. år
1991 starkt av det beslut om reformerad inkomst- och
företagsbeskattning som riksdagen fattade under riksmötet
1989/90 (prop. 1989/90:110, SkU30, rskr. 356). Grundelementet i
reformen är en ökad likformighet i behandlingen av skilda slag
av inkomster. Bl.a. basbreddningar inom
arbetsinkomstbeskattningen bedömdes nödvändiga för att
kompensera det skattebortfall som blev en följd av sänkningen av
skattesatserna. Alla typer av ersättning för arbetsinsatser och
prestationer i allmänhet, t.ex. lön eller förmåner av skilda
slag, skulle så långt möjligt beskattas likformigt och värderas
till marknadsvärdet. För att nå en såvitt möjligt likvärdig
behandling av alla typer av inkomster ansågs det nödvändigt att
också beakta socialavgifterna, eftersom dessa i stor
utsträckning ekonomiskt sett utgör en skatt. Vidare skulle det
innebära väsentliga administrativa förenklingar om basen för
socialavgifterna överensstämmer med den för inkomstskatten. I
princip belades således alla förvärvsinkomster med
socialavgifter eller med särskild löneskatt. Avgörande för om en
inkomst skall beläggas med socialavgift eller särskild löneskatt
är om inkomsten grundar rätt till socialförsäkringsförmåner. För
sådana inkomster skall betalas socialavgifter. För övriga
förvärvsinkomster skall utgå särskild löneskatt. Genom reformen
slogs inkomstslagen jordbruksfastighet, annan fastighet och
rörelse samman till ett inkomstslag, näringsverksamhet. Sådan
verksamhet kan vara aktiv eller passiv. Som aktiv betraktas
näringsverksamhet där den skattskyldige arbetat i inte
oväsentlig omfattning. Annan näringsverksamhet anses passiv.
Inkomstslaget tjänst utvidgades till att omfatta alla
ersättningar som kan anses hänförliga till eget arbete eller
egen prestation och som inte är att hänföra till inkomst av
kapital eller näringsverksamhet.

Arbetsgivaravgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av
sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,
arbetsskadeavgift, arbetsmarknadsavgift, arbetarskyddsavgift,
vuxenutbildningsavgift och lönegarantiavgift. Avgiftsuttaget
utgör för år 1991 37,13% av avgiftsunderlaget, vartill kommer
den allmänna löneavgiften med 1,64% under första halvåret och
0,16% under andra halvåret. Den största delen av
avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är
10,10%, folkpensionsavgiften som är 7,45% och
tilläggspensionsavgiften som är 13,00% av avgiftsunderlaget.

Underlaget för beräkning av avgifterna är vad arbetsgivaren
har gett ut som lön eller annan ersättning för utfört arbete
eller annars med anledning av tjänsten samt andra skattepliktiga
förmåner eller annan ersättning för utfört arbete i vissa fall
då ersättningen utgör inkomst av näringsverksamhet. Vad som med
anledning av tjänst utgår i pension ingår inte i underlaget. Vid
bestämmandet av underlaget skall bortses bl.a. från ersättning
till en och samma arbetstagare som inte uppgått till 1000 kr.
Någon övre gräns för avgiftsunderlaget finns inte.

Arbetsgivaravgifterna beräknas och uppbärs enligt bestämmelser
i lagen (1984:668) om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare.

Egenavgifterna enligt socialavgiftslagen utgörs av
sjukförsäkringsavgift, folkpensionsavgift,
tilläggspensionsavgift, delpensionsavgift, barnomsorgsavgift,
arbetsskadeavgift och arbetarskyddsavgift. Avgiftsuttaget utgör
för år 1991 33,85% av avgiftsunderlaget. Den största delen av
avgiftsuttaget hänför sig till sjukförsäkringsavgiften som är
9,60% samt till folkpensions- och tilläggspensionsavgifterna
som är desamma som för arbetsgivare. Procentsatsen för uttaget
av sjukförsäkringsavgift är något lägre för försäkrade som valt
sjukförsäkring med karenstid.

Avgifterna beräknas i regel huvudsakligen på den vid
taxeringen fastställda nettoinkomsten av aktiv
näringsverksamhet. Avgift beräknas som regel inte för inkomst
under 1000 kr. Någon övre inkomstgräns för uttag av
egenavgifter finns inte.

Egenavgifter beräknas och uppbärs som skatt enligt
bestämmelser i uppbördslagen (1953:272).

Särskilda bestämmelser finns i lagen (1983:1055) om
nedsättning av socialavgifter och allmän löneavgift i
Norrbottens län.

Den särskilda löneskatten, som motsvarar den s.k.
skattedelen av socialavgifterna, uppgår under år 1991 till
22,2% av underlaget. Underlaget utgörs av förvärvsinkomster
som inte till någon del grundar rätt till
socialförsäkringsförmåner. Sådana inkomster är inkomst av
näringsverksamhet, där den skattskyldige inte själv är aktiv
eller som vid årets ingång har fyllt 65 år, eller lön och annan
arbetsersättning till personer som vid årets ingång fyllt 65 år.

Förhållandet mellan avgifter och förmåner

Vid beräkning av sjukpenninggrundande inkomst (SGI) bortses
från inkomst som överstiger sju och ett halvt basbelopp. För en
egenföretagare gäller dessutom att den sjukpenninggrundande
inkomsten inte får beräknas högre än vad som motsvarar skälig
avlöning för liknande arbete för annans räkning. För rätt till
sjukpenning krävs att den sjukpenninggrundande inkomsten uppgår
till minst 6000 kr. Den som saknar eller har låg
sjukpenninggrundande inkomst kan frivilligt försäkra sig för en
sjukpenning om högst garantibeloppet inom
föräldraförsäkringen, för närvarande 60kr.

Pensionsgrundande inkomst (PGI) beräknas endast på
inkomstdelar mellan ett och sju och ett halvt basbelopp.

Motsvarande begränsning finns -- som framgår av föregående
avsnitt -- inte vid avgiftsberäkningen.

I samband med skattereformen påpekades att det i och för sig
finns ett starkt samband mellan socialavgifter och
socialförsäkringsförmåner. De olika delavgifterna avser att
finansiera vissa bestämda ändamål, och för huvuddelen av
avgifterna finns en direkt finansiell koppling. Förmånerna är
emellertid bara delvis individrelaterade. För individen är
förmånerna endast i begränsad utsträckning beroende av
avgifternas storlek och faktiska inbetalning, och vissa
grundförmåner utgår inom och utanför socialförsäkringssystemet
för personer med låga eller inga avgiftsgrundande inkomster. --
För vissa avgifter, som t.ex. folkpensionsavgift, finns inget
direkt samband mellan avgift och förmån, vilket innebär att
dessa avgifter helt kan ses som skatt i ekonomisk mening. För
andra avgifter, som t.ex. ATP- och sjukförsäkringsavgifter,
finns däremot ett samband genom att en högre avgiftsgrundande
inkomst ger högre förmåner. Sambandet mellan avgift och förmåner
begränsas dock även för dessa avgifter bl.a. genom att avgifter
tas ut även för ej förmånsgrundande inkomster, dvs. inkomster
över sju och ett halvt basbelopp, samt genom att
pensionstillskott utgår även för personer som inte har någon
avgiftsgrundande inkomst. Vidare gäller att främst ATP baseras
på inkomster under begränsade tidsperioder.

Sambandet mellan socialförsäkringsavgifter och förmåner har
med tiden tunnats ut. Före år 1982 gällde exempelvis att vid
beräkningen av arbetsgivaravgifter hänsyn inte skulle tas till
den del av arbetstagarens lön som efter ett basbeloppsavdrag
översteg sju och ett halvt basbelopp. Denna begränsning av
avgiftsuttaget togs bort av främst administrativa skäl.

I flera motioner tas upp problem som sammanhänger med
bristande överensstämmelse mellan sociala avgifter och förmåner.

Carl Bildt m.fl. (m) kritiserar i motion 1990/91:Sf349 den
genom skattereformen ytterligare försämrade förmånsanknytningen
i socialförsäkringssystemet. Motionärerna anser att skattedelen
av arbetsgivaravgifterna successivt bör slopas och begär ett
tillkännagivande härom. De egentliga socialavgifterna, som avser
ATP och sjukförsäkring, bör enligt motionärerna så långt möjligt
förmånsrelateras och övriga avgifter, bl.a.
folkpensionsavgiften, snarast avskaffas. De begär
tillkännagivanden om att arbetsgivaravgifterna successivt bör
sänkas och förmånsrelateringen av socialavgifterna ökas
(yrkandena 1 och2). Sten Svensson m.fl. (m) anför i motion
1990/91:Sf268 att det både för att trygga pensionerna och för
att bygga upp enskilt sparande är viktigt att underlätta
uppbyggnaden av premiereservsystem för inkomster över sju och
ett halvt basbelopp. Detta bör enligt motionärerna ske genom att
ett tak sätts för ATP-avgifter vid detta belopp. Därigenom kan
inkomstdelar över taket tryggas genom olika premiereservsystem
med valfri placering. Motionärerna begär i yrkande 1 att
riksdagen begär en skyndsam utredning och förslag om tak för
ATP-avgifter vid sju och ett halvt basbelopp. Gullan Lindblad
och Karl-Gösta Svenson (m) kritiserar i motion 1990/91:Sf285 att
företagare med låga inkomster tvingas betala egenavgifter för
dessa inkomster utan att få några motsvarande förmåner från
sjukförsäkringen och tilläggspensioneringen. Makar som gemensamt
driver jordbruk eller rörelse kan i inkomstlägen upp till två
basbelopp helt mista ATP-skyddet. Motionärerna kritiserar vidare
att sjukpenningen för en egenföretagare maximeras till vad som
motsvarar lönen för en anställd. De begär att förslag skyndsamt
skall läggas fram om nya bestämmelser för uttag av egenavgifter
som ger bättre överensstämmelse mellan avgifter och förmåner
(yrkande 1). Därutöver begär motionärerna ett förslag om bättre
möjligheter för egenföretagare att teckna frivillig
sjukförsäkring (yrkande 2). Ivar Virgin (m) vänder sig i motion
1990/91:Sf317 mot att sjukpenningen för egenföretagare grundas
på inkomstläget i en viss bransch i stället för på den taxerade
inkomsten på vilken avgift utgår. Han begär ett tillkännagivande
om att detta missförhållande snarast bör rättas till så att
sjukpenning beräknas efter den inkomst på vilken avgiften till
sjukförsäkringen är grundad. Även Gunhild Bolander (c)
kritiserar i motion 1990/91:Sf345 den bristande
överensstämmelsen mellan egenavgifter och förmåner inom
sjukförsäkringen och ATP för företagare med små inkomster samt
hemställer att riksdagen hos regeringen begär förslag syftande
till en bättre sådan överensstämmelse. Per-Ola Eriksson m.fl.
(c) påpekar i motion 1990/91:Sf344 att avgift till
tilläggspensioneringen tas ut på hela lönesumman medan inkomster
under ett basbelopp inte ger pensionspoäng. Motionärerna
föreslår att alla egenavgifter slopas på inkomster upp till ett
basbelopp och att åtgärden finansieras genom en höjning av
avgiftsuttaget i övrigt. De begär att riksdagen skall besluta
härom (yrkande 1). Vidare begär de att regeringen skall lägga
fram förslag om differentierade socialavgifter för att främja en
positiv småföretagsutveckling (yrkande2). Håkan Hansson m.fl.
(c) anför i motion 1990/91:Sf323 att socialförsäkringssystemet
måste ändras så att egen- och småföretagarnas avgiftsnivåer
motsvarar kostnaderna i systemet och att detta i synnerhet
gäller sjukförsäkringssystemet. Motionärerna begär ett
tillkännagivande om att skattedelen på socialavgifterna för
mindre företag bör avvecklas.

Även Lars Werner m.fl. (v) diskuterar i motion 1990/91:Sf359
den bristande överensstämmelsen mellan förmåner och avgifter i
socialförsäkringssystemet. Motionärerna framhåller bl.a. behovet
av att differentiera arbetsgivaravgifterna till
arbetsskadeförsäkringen och anser att en eventuell höjning av
arbetsgivaravgifterna bör kombineras med en sådan
differentiering. De begär ett tillkännagivande om att en
utredning bör göras om socialavgiftsuttaget.

Utskottet har under en följd av år behandlat liknande
motioner. I sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:SfU2
erinrade utskottet (majoriteten bestående av s, fp, v) om att
den bristande överensstämmelsen har sin grund i bl.a. den
allmänna försäkringens solidariska och obligatoriska karaktär
och om att de olika försäkringsgrenarna bör betraktas som delar
av ett sammanhängande socialförsäkringssystem. Utskottet
framhöll också att, även om den bristande överensstämmelsen
under senare år förstärkts genom den nya lag om socialavgifter
som trädde i kraft år 1982, det då införda avgiftssystemet
samtidigt hade inneburit betydande administrativa lättnader för
såväl myndigheter som arbetsgivare och egenföretagare. Utskottet
var därför inte berett att förorda en återgång till en
differentiering av avgifterna för att få bättre överensstämmelse
med förmånerna. Utskottet vidhöll sin tidigare principiella
uppfattning om fördelarna med det gällande avgiftssystemet och
ville samtidigt erinra om att vid slopandet av basbelopps- och
maximeringsregeln den då fastställda tilläggspensionsavgiften
sänkts med drygt tre procentenheter. Utskottet erinrade också om
att frågan om förmåner och avgifter inom pensionssystemet
utreddes av pensionsberedningen samt utgick från att även de
särskilda problem beträffande egenföretagares pensionsskydd och
avgiftsuttag som berörts i föreliggande motioner skulle komma
att diskuteras av beredningen. Utskottet påpekade vidare att
riksförsäkringsverket i juni 1989 till regeringen överlämnat sin
rapport (RFV anser 1989:5) Sjukpenningförsäkring för
egenföretagare -- utredning och förslag samt påminde om att
pensionsberedningen inom kort väntades lägga fram sitt
slutbetänkande.

Utskottet, som vidhöll sin tidigare principiella uppfattning
om fördelarna med det gällande avgiftssystemet, ansåg att
resultatet av pensionsberedningens arbete och beredningen av
riksförsäkringsverkets förslag till nytt sjukpenningsystem för
egenföretagare borde avvaktas. Något uttalande från riksdagens
sida var därför inte påkallat med anledning av då föreliggande
motioner. -- En minoritet (m, c, mp) reserverade sig till förmån
för motioner, i vilka begärdes utredning i syfte att få fram
förslag till avgiftsuttag som innebär bättre överensstämmelse
mellan förmåner och avgifter för egenföretagare.

Utskottet vill vidare erinra om att riksdagen på förslag av
utskottet i betänkande 1990/91:SfU16 gett regeringen till känna
att den snarast bör återkomma till riksdagen med förslag om
differentierade arbetsgivaravgifter som kan fungera som
ekonomiskt styrmedel för att medverka till att åstadkomma bättre
arbetsmiljöer.

Pensionsberedningen har numera lagt fram sitt huvudbetänkande
(SOU 1990:76) Allmän pension, och betänkandet har sänts ut på
remiss. Remisstiden har gått ut den 26 oktober 1991.

I den regeringsförklaring som statsminister Carl Bildt avgav
den 4 oktober 1991 uttalade han bl.a. att en klar och entydig
omläggning av kursen i den ekonomiska politiken är nödvändig och
att regeringen avsåg att ge välfärdspolitiken en ny inriktning.
Statsministern framhöll pensionssystemet som en central del av
välfärdspolitiken och meddelade regeringens avsikt att på
grundval av remissvaren på pensionsberedningens betänkande
tillsätta en parlamentarisk arbetsgrupp för att behandla
ATP-systemets framtid och frågor i anslutning till detta.
Utskottet anser det viktigt att frågor om överensstämmelse
mellan förmåner och avgifter inom socialförsäkringssystemet
beaktas. Utskottet förutsätter att socialavgiftsuttaget kommer
att innefattas i de överväganden om den ekonomiska politiken och
om välfärdspolitiken som pågår inom regeringskansliet. Något
riksdagens tillkännagivande med anledning av motionerna
1990/91:Sf268 yrkande 1, 1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317,
1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344, 1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349
och 1990/91:Sf359 är därför enligt utskottets mening nu inte
påkallat.

En allmän princip i skattereformen är, som nämnts ovan, att
alla förvärvsinkomster så långt möjligt skall beskattas och
beläggas med socialavgifter likformigt. Bl.a. behandlas
arbetsgivares subventioner av anställdas måltider som andra
förmåner och beläggs således med såväl skatt som socialavgifter.

Det nämnda förhållandet kritiseras i två motioner. Sten
Svensson (m) begär i motion 1990/91:Sf277 ett tillkännagivande
om att måltidssubventioner inte skall vara förmåns- och
avgiftsgrundande. Stina Gustavsson och Ingbritt Irhammar (c)
begär i motion 1990/91:Sf284 att riksdagen beslutar att befria
måltidssubventioner från sociala avgifter.

Utskottet utgår från att även frågan om beskattning och
avgiftsuttag på måltidssubventioner ingår i de överväganden som
pågår inom regeringskansliet. Något tillkännagivande behövs
därför inte heller med anledning av motionerna 1990/91:Sf277 och
1990/91:Sf284.

Arbets- och uppdragstagarbegreppen

Sociallagstiftningens bestämmelser om skyldighet att betala
arbetsgivaravgifter är knutna till begreppet arbetstagare med
den innebörd begreppet ges i denna lagstiftning. Skyldighet att
betala arbetsgivaravgifter föreligger dessutom när den som utför
arbetet enligt sociallagstiftningen är att anse som
uppdragstagare.

För att en person skall anses som arbetstagare gäller att ett
anställningsförhållande skall föreligga. Vid bedömningen tas
hänsyn till samtliga omständigheter i samband med arbetsavtalet.
En person kan anses som arbetstagare även om han eller hon har
inregistrerad firma och betalar B-skatt. Arbetsgivare som under
ett år utgivit minst 1000 kr. i lön till en arbetstagare är
skyldig att erlägga arbetsgivaravgifter.

Såsom uppdragstagare anses den som utför arbete för annans
räkning utan att anställningsförhållande föreligger. Ersättning
för uppdrag anses som inkomst av anställning om ersättningen
under ett år uppgått till minst 1000 kr. från en och samma
uppdragsgivare. Ett undantag från nämnda regel gäller för
inkomst av näringsverksamhet. Uppdragsgivaren är då
avgiftsskyldig endast om överenskommelse har träffats att
ersättningen för uppdraget skall anses som inkomst av
anställning.

Bedömningen av vem som är att anse som arbetstagare resp.
uppdragstagare görs i efterhand av skattemyndigheten. Efter en
ändring år 1986 i lagen om uppbörd av socialavgifter från
arbetsgivare kan emellertid myndigheten lämna förhandsbesked
angående skyldigheten att betala socialavgifter. Sådant besked
lämnas efter gemensam ansökan av arbetsgivaren/uppdragsgivaren
och arbetstagaren/uppdragstagaren (se prop. 1986/87:16, SfU 4,
rskr. 66).

I motion 1990/91:Sf255 av Kjell Johansson m.fl. (fp, m, c)
hemställs i yrkande 1 att riksdagen hos regeringen begär förslag
till ändring av lagen om uppbörd av socialavgifter så att
ansökan om förhandsbesked skall kunna lämnas på ansökan av
endast en part. I yrkande 2 begär motionärerna ett
tillkännagivande om behovet av ett snabbt införande av s.k.
F-skattebevis.

I promemorian (Ds S 1985:1) Företagarregistrering -- klarare
regler för socialavgifter, som låg till grund för införandet av
möjligheten till förhandsbesked, föreslogs en huvudregel som
innebar att en fysisk person som var registrerad för betalning
av preliminär B-skatt och redovisning av mervärdeskatt
automatiskt skulle få en s.k. företagarregistrering. Sådan
registrering skulle också under vissa förutsättningar kunna ske
efter ansökan. Arbetsgivaravgifter skulle därefter inte betalas
för ersättningar som utges till den som registrerats innan avtal
om arbete träffats. Utredningsförslaget mötte vissa invändningar
vid remissbehandlingen och vidareutvecklades därför inom
regeringskansliet. Resultatet av detta arbete redovisades i
promemorian (Ds 1988:59) F-skattebevis -- nya regler för
skatteavdrag och socialavgifter. I denna promemoria föreslås att
skyldigheten att betala socialavgifter i form av
arbetsgivaravgifter resp. egenavgifter knyts till skattsedlarna
för preliminär skatt. En särskild skattsedel benämnd
F-skattesedel tilldelas den som har inkomster för vilka
socialavgifter skall betalas i form av egenavgifter.
F-skattesedeln blir ett bevis på att innehavaren är
företagarregistrerad och därför själv skall betala sin
preliminära skatt och socialavgifter i form av egenavgifter.
Förutsättningen för en företagarregistrering och därmed för
F-skattesedel skall i princip vara att den skattskyldige har
inkomster för vilka socialavgifter skall betalas i form av
egenavgifter. I promemorian anges vidare att behovet av att
kunna få ett förhandsbesked angående avgiftsskyldigheten torde
minska väsentligt med den föreslagna ordningen men att det inte
kan uteslutas att situationer kan uppstå där det är tveksamt hur
avgifterna skall betalas. Någon ändring av bestämmelserna om
förhandsbesked föreslås därför inte.

Utskottet (majoriteten bestående av s, v, mp) ansåg vid
behandlingen av motsvarande motion senast i sitt av riksdagen
godkända betänkande 1990/91:SfU2 att det var angeläget att klara
regler om avgiftsskyldigheten snarast kunde införas. Med hänsyn
till att arbetet härmed pågick inom regeringskansliet och till
den uttalade avsikten hos vederbörande statsråd att så snart det
blev möjligt återkomma i ämnet behövde enligt utskottet den
föreliggande motionen om införande av F-skattebevis inte
föranleda någon riksdagens åtgärd. Beträffande ansökan om
förhandsbesked ansåg utskottet att en gemensam ansökan gav det
bästa underlaget för en konkret bedömning av omständigheterna
och ökade förutsättningarna för en snabb handläggning samt
noterade att behovet av förhandsbesked kunde komma att minska i
betydelse vid införandet av en företagarregistrering.

Utskottsminoriteten (m, fp, c) reserverade sig till förmån för
motionen.

Beredning av den nämnda promemorian inom regeringskansliet har
enligt vad utskottet inhämtat pågått med sikte på att nya regler
skall kunna träda i kraft den 1 januari 1993. Ett förslag till
lagrådsremiss har utarbetats.

Utskottet, som vill framhålla betydelsen av att frågorna om
företagarregistrering snarast får sin lösning, utgår från att
även dessa frågor innefattas i pågående överväganden inom
regeringskansliet. Någon riksdagens åtgärd med anledning av
motion 1990/91:Sf255 behövs enligt utskottets uppfattning inte.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande överensstämmelse mellan förmåner och
avgifter
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf268 yrkande 1,
1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317, 1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344,
1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349,
res. (s) - motiv.

2. beträffande arbetsskadeavgiften m.m.
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf359,

3. beträffande måltidssubventioner
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Sf277 och
1990/91:Sf284,

4. beträffande arbets- och uppdragstagarbegreppen
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf255.

Stockholm den 5 november 1991

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Gullan Lindblad

I beslutet har deltagit: Gullan Lindblad (m), Doris Håvik
(s), Birgitta Dahl (s), Börje Nilsson (s), Lena Öhrsvik (s),
Hans Dau (m), Nils-Olof Gustafsson (s), Pontus Wiklund (kds),
Leif Bergdahl (nyd), Gustaf von Essen (m), Widar Andersson (s),
Rune Backlund (c), Barbro Sandberg (fp) och Inge Garstedt (m).

Reservation

Överensstämmelse mellan förmåner och avgifter (mom.1 --
motiveringen)

Doris Håvik, Birgitta Dahl, Börje Nilsson, Lena Öhrsvik,
Nils-Olof Gustafsson och Widar Andersson (alla s) anser att den
del av utskottets yttrande som på s. 7 börjar med "Utskottet
anser" och slutar med "inte påkallat." bort ha följande lydelse:

Utskottet vidhåller den principiella uppfattningen som
utskottet tidigare uttalat om den allmänna försäkringens
solidariska och obligatoriska karaktär och de administrativa
fördelarna med det gällande avgiftssystemet. Utskottet anser att
beredningen av pensionsberedningens betänkande och av
riksförsäkringsverkets förslag till nytt sjukpenningsystem för
egenföretagare bör avvaktas. Något uttalande från riksdagens
sida är därför inte påkallat med anledning av motionerna
1990/91:Sf268 yrkande 1, 1990/91:Sf285, 1990/91:Sf317,
1990/91:Sf323, 1990/91:Sf344, 1990/91:Sf345 och 1990/91:Sf349.