Skolskjuts m.m.

Betänkande 1992/93:UbU4

Utbildningsutskottets betänkande 1992/93:UBU04

Skolskjuts m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservation

1992/93
UbU4

Sammanfattning

Utskottet tillstyrker regeringens förslag till ändringar i
skollagen. Förslagen innefattar dels begränsningar i kommuns
skyldighet att anordna kostnadsfri skolskjuts m.m., dels att
hemkommunen i fortsättningen skall ge ett stadierelaterat bidrag
till fristående skolor på grundskolenivå. Motionsyrkanden
avstyrks. Reservation föreligger från (s) och meningsyttring
från (v).

Propositionen

Regeringen har i proposition 1992/93:14 föreslagit att
riksdagen antar det i propositionen framlagda förslaget till lag
om ändring i skollagen (1985:1100).

Lagförslaget återfinns som bilaga till detta betänkande.

Motionerna

1992/93:Ub27 av Lena Hjelm-Wallén m.fl. (s) vari yrkas
1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om resursfördelning till privata skolor som
är grundad på elevernas behov och med samma krav om rättvisa och
effektiv resursanvändning som gäller för kommunernas skolor,
2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om rätten för barn och föräldrar att välja
den närmast belägna skolan oavsett huvudmannaskap.

1992/93:Ub28 av Björn Samuelson m.fl. (v) vari yrkas att
riksdagen beslutar att 9 kap. 4 a § skollagen skall ha följande
lydelse: -- -- -- För varje elev skall lämnas ett belopp som
motsvarar den beräknade genomsnittliga kostnaden per elev i
hemkommunens grundskola för innevarande kalenderår på det
stadium som eleven tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra
ett avdrag som uppgår till högst 25 procent av den framräknade
genomsnittskostnaden. -- -- --

Utskottet

I förevarande proposition läggs fram förslag som begärts av
riksdagen i tillkännagivanden till regeringen under föregående
riksmöte vid behandlingen av proposition 1991/92:95 om valfrihet
och fristående skolor jämte motioner (bet. 1991/92:UbU22, rskr.
346). Riksdagen uttalade sig då för begränsningar i kommunernas
skyldighet att sörja för bl.a. kostnadsfri skolskjuts och för
ett stadierelaterat kommunbidrag till fristående skolor godkända
för vanlig skolplikt.

Regeringen föreslår vidare att varje elevs hemkommun, i
stället för den kommun där skolan är belägen, i fortsättningen
skall tilldela den fristående skolan på grundskolenivå medel för
verksamheten. Detta har blivit möjligt genom att det fr.o.m. år
1993 införs ett nytt generellt statsbidrag till kommunerna.

De nya bestämmelserna i lagen om ändring i skollagen
(1985:1100) föreslås träda i kraft den 1 januari 1993.

Rätt till skolskjuts m.m.

Enligt 4 kap. 6 § skollagen (1985:1100) är varje kommun
skyldig att vid utformningen av sin grundskoleverksamhet beakta
vad som för eleverna är ändamålsenligt ur
kommunikationssynpunkt. Vid fördelningen av elever på olika
skolor skall kommunen eftersträva att placera eleverna så att de
får så kort skolväg som möjligt. Vårdnadshavares önskemål om att
deras barn skall tas emot vid en viss skola inom kommunen skall
beaktas så långt det är möjligt utan att man åsidosätter andra
elevers berättigade krav på placering i en skola nära hemmet.

Hemkommunen är enligt 4 kap. 7 § skollagen skyldig att sörja
för att det för eleverna i grundskolan anordnas kostnadsfri
skolskjuts, om sådan behövs med hänsyn till färdvägens längd,
trafikförhållandena, fysiskt handikapp hos en elev eller någon
annan särskild omständighet. Vidare är hemkommunen skyldig att
svara för att en elev utan extra kostnader får
tillfredsställande förhållanden när eleven till följd av
skolgången måste bo utanför det egna hemmet.

I enlighet med riksdagens begäran föreslås nu en
lagbestämmelse som begränsar kommunens skyldigheter i fråga
om skolskjuts och inackordering m.m. Förslaget till ändrad
lydelse av 4 kap. 7 § skollagen innebär att en kommun inte skall
vara skyldig att anordna kostnadsfri skolskjuts för en elev som
valt att gå i en annan kommunal grundskola än den som kommunen
annars skulle ha placerat eleven i enligt principen om en så
kort skolväg som möjligt. Kommunen skall inte heller vara
skyldig att svara för sådana inackorderingskostnader och andra
kostnader som kan uppkomma till följd av att en elev -- på grund
av valet av skola -- måste bo utanför det egna hemmet.

Motsvarande begränsning i fråga om rätt till kostnadsfri
skolskjuts föreslås gälla också för det fall att en kommun
enligt 4 kap. 8 § skollagen från annan kommun tagit emot elev
som med hänsyn till sina personliga förhållanden har särskilda
skäl att få gå i den mottagande kommunens grundskola och som
inom den kommunen fått välja skola.

Begränsningen i kommunens skyldighet att anordna kostnadsfri
skolskjuts m.m. avses alltså gälla när föräldrar och elever
väljer en grundskola som ligger längre bort från hemmet än den
som kommunen normalt skulle ha anvisat. Föräldrars och elevers
val av skola får inte leda till oacceptabelt höga kostnader för
kommunerna. Som utskottet anförde under föregående riksmöte
(bet. 1991/92:UbU22 s.15) är det rimligt att kommunen själv
får avgöra om den skall bekosta skolskjuts även till annan skola
än den som kommunen vill anvisa eleven.

Utskottet utgår från att kommunerna placerar elever med
funktionshinder i skolor där dessa elever bedöms kunna få den
med hänsyn till funktionshindret bästa skolgången. Om en kommun
har svårigheter att själv tillgodose en sådan elevs behov
förutsätts kommunen komma överens med någon annan kommun att
denna i sin grundskola skall ta emot eleven (jfr 4 kap. 5 §
tredje stycket skollagen). Därav följer självfallet att
hemkommunen inte kan friskriva sig från skyldighet att svara för
skolskjuts till den skola där eleven med funktionshinder således
placeras, även om denna skola inte är den närmast hemmet belägna
grundskolan eller ens finns inom den egna kommunen.

Utskottet föreslår med det anförda att riksdagen antar
förslaget till lag om ändring av skollagen såvitt avser 4 kap. 7
§.

I anslutning till regeringens förslag har i motion
1992/93:Ub27 (s) yrkande 2 tagits upp en fråga om
tillämpningen av närhetsprincipen. Motionärerna vill ha ett
uttalande av riksdagen att barn och föräldrar bör tillförsäkras
rätten att välja den närmast hemmet belägna skolan oavsett vem
som är huvudman för skolan. Närhetsprincipen skall alltså
omfatta också de fristående skolorna med undantag av särskilt
profilerade sådana skolor, t.ex. med viss konfessionell
inriktning.

Utskottet hänvisar till att förslag i syfte att ytterligare
öka valfriheten inom skolväsendet nyligen lagts fram i en
departementspromemoria, Valfrihet i skolan (Ds 1992:115), som
utarbetats av en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet. I
promemorian anförs att det är regeringens målsättning att skapa
största möjliga frihet för elever och föräldrar att välja skola.
Denna frihet bör innebära möjlighet att välja mellan det
offentliga skolväsendet och fristående skolor. Kommunens
skyldighet att informera om valmöjligheterna inom kommunens
grundskola bör enligt promemorian lagfästas. I samband med
informationen till eleverna och föräldrarna inför valet av skola
är det naturligt och önskvärt, betonas det, att kommunen även
talar om vilka fristående skolor som finns i kommunen.
Självklart skall kommunen, sägs det vidare i promemorian, även
informera om vad kommunens skyldighet i vad gäller skolskjuts
m.m. innebär. Utan sådan information kan inte föräldrar bedöma
effekten av ett visst val. Kommunen skall också göra klart för
föräldrarna var barnen kommer att beredas plats om några
särskilda önskemål inte uttalas. Statsrådet Ask aviserar i ett
förord till departementspromemorian att en proposition på
grundval av förslagen i denna beräknas kunna läggas fram för
riksdagen före utgången av mars 1993. Utskottet, som anser att
regeringens förslag inte bör föregripas, vill erinra om vad
föredragande statsrådet anförde i proposition 1991/92:95 om
valfrihet och fristående skolor (s. 12):

De krav som härigenom ställs på en fristående skola gäller
inte bara undervisningen och sådant som hör samman med denna.
Kraven gäller också skolans verksamhet i övrigt. Hit hör de
principer en skola tillämpar i fråga om vilka elever som skall
tas emot i skolan. En skola skall t.ex. inte godkännas om den
inte är öppen för alla av skäl som inte kan accepteras i vårt
demokratiska samhälle.

Med hänvisning till det anförda bör motion 1992/93:Ub27
yrkande 2 avslås av riksdagen.

Resurstilldelning till fristående skolor

Enligt 9 kap. 4 a § första stycket skollagen (1985:1100),
vilken paragraf infördes den 1 juli 1992 (prop. 1991/92:95, bet.
UbU22, rskr. 346), skall fristående skola, som är godkänd för
elever som har vanlig skolplikt, tilldelas medel för
verksamheten av den kommun där skolan är belägen. För varje elev
skall lämnas ett belopp som motsvarar den genomsnittliga
kostnaden per elev i kommunens grundskola det närmast föregående
kalenderåret. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som
uppgår till högst 15 % av den framräknade genomsnittskostnaden.
Regeringen eller den myndighet regeringen bestämmer får medge
ett större avdrag, om det finns särskilda skäl.

Regeringen föreslår nu att bestämmelsen i 9 kap. 4 a § första
stycket skollagen ändras så att varje elevs hemkommun och inte
den kommun där den fristående skolan är belägen skall lämna
bidrag till fristående skolor som är godkända för vanlig
skolplikt. Möjlighet att införa denna ordning -- som både
föredragande statsrådet och utbildningsutskottet vid
behandlingen föregående riksmöte fann vara lämpligare (jfr bet.
1991/92:UbU22 s. 12) -- har nu öppnats genom övergången den 1
januari 1993 till ett nytt generellt statsbidrag till
kommunerna, kallat statligt utjämningsbidrag.

Vidare föreslås, i enlighet med riksdagens begäran, att
hemkommunen vid tilldelning av medel till fristående skola på
grundskolenivå skall utgå från den genomsnittliga kostnaden per
elev på varje stadium i stället för genomsnittet i hela
grundskolan.

Om en elev slutar i en fristående skola efter den 15 september
under ett pågående bidragsår bör, enligt regeringens förslag
till ändring av 9 kap. 4 a § tredje stycket, hemkommunen inte
vara skyldig att tilldela skolan medel för längre tid än t.o.m.
kalendermånaden efter den då eleven slutade.

Statsbidragssystemet till fristående skolor bör snarast
omarbetas, hävdas det i motion 1992/93:Ub27 (s) yrkande 1. Detta
bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.
Motionärerna anser att fristående skolor kan vara viktiga
pedagogiska komplement till den kommunala skolverksamheten och
som sådana förtjäna samhällets stöd. Men resursfördelningen
till fristående skolor skall vara grundad på elevernas behov
och ha samma krav i fråga om rättvisa och effektiv
resursanvändning som gäller för kommunernas skolor. Bl.a.
påpekas i motionen att enligt regeringens förslag kan en kommun
under en tid tvingas att betala dubbelt för en elev som byter
från en fristående till en kommunal skola. En elev kan alltså
kosta mer på en utbildningsplats eleven inte använder än i den
skola där eleven faktiskt går.

Utskottet tog föregående riksmöte vid behandlingen av
proposition 1991/92:95 jämte motioner ställning till ett
liknande motionsförslag. Utskottet anförde (bet. 1991/92:UbU22
s. 8) att syftet med då föreliggande förslag till 9 kap. 4 a §
skollagen var att ge de fristående skolorna på grundskolenivå
förutsättningar att verka på i stort sett samma villkor som de
kommunala grundskolorna. Samtidigt ansåg utskottet liksom
regeringen att man bör undvika ett system som innebär en sådan
detaljreglering av de fristående skolornas verksamhet och
arbetsmetoder att de riskerar sin särart. Inför kommunens
resursfördelning mellan kommunala och fristående skolor är de
fristående skolorna den svagare parten. Det var därför enligt
utskottets mening viktigt att i lagen garantera deras minsta
rätt så tydligt som möjligt, dels för att undvika tvister vid
tillämpningen, dels för att ge de fristående skolorna en så klar
bild som möjligt av vilka belopp de kan påräkna från kommunen.
Den modell som regeringen förespråkade och som kom till uttryck
i dess lagförslag tillgodosåg enligt utskottets mening detta.
Detsamma kan sägas om regeringens nu föreliggande lagförslag.
Utskottet finner inte anledning att ändra sitt ställningstagande
utan avstyrker motion 1992/93:Ub27 yrkande 1.

En ytterligare ändring av lagbestämmelsen om
medelstilldelningen till fristående skolor på grundskolenivå
föreslås i motion 1992/93:Ub28 (v). Motionärerna anger som sin
grundinställning att ett fastställande av en viss procentsats
som får dras av på kommunens bidrag till fristående skola är en
inskränkning av den kommunala självbestämmanderätten. Denna
detaljstyrning innebär dessutom att staten försvårar för
kommuner som har fristående skolor inom kommungränsen att
effektivt fördela resurser på ett behovsrelaterat sätt. Om det
över huvud taget skall finnas en procentsats för bidragen till
fristående skolor bör, enligt motionen, nuvarande nivå om minst
85 % sänkas till minst 75 % av kommunens genomsnittskostnad per
elev och stadium. Vidare bör bidraget till fristående skola -- i
stället för att utgå från förhållandet närmast föregående
kalenderår -- mera direkt följa kostnaderna för kommunens
grundskolor och således bestämmas utifrån kommunens beräknade
elevkostnad för innevarande kalenderår. Motionärerna lämnar
förslag till lagtext med denna innebörd.

I propositionen meddelar föredragande statsrådet (s. 9) att
det i samband med ställningstagande till betänkandet Fristående
skolor -- Bidrag och elevavgifter (SOU 1992:38) kan finnas
anledning, mot bakgrund av vunna erfarenheter, att överväga
ytterligare justeringar i bidragssystemet till fristående
skolor. Enligt utskottets mening bör regeringens beredning av
frågan och förslag till riksdagen under våren 1993 avvaktas.
Utskottet är inte nu berett att förorda en sådan ytterligare
ändring av lagbestämmelsen som anges i motionen.

Utskottet föreslår att riksdagen med avslag på motion
1992/93:Ub28 antar regeringens förslag till ändrad lydelse av 9
kap. 4 a § skollagen.

Lagförslaget i övrigt

Föredragande statsrådet anför att han anser det vara angeläget
att föreslagna lagändringar kan träda i kraft den 1 januari
1993. Därvid fordras vissa övergångsbestämmelser som hänför sig
till bidragstilldelningen för tiden januari--juni 1993 och till
att nya fristående skolor på grundskolenivå startar sin
verksamhet efter den 15 september under bidragsåret 1992/93.

Utskottet har ingen erinran mot föreslagen lydelse av
övergångsbestämmelserna. Riksdagen bör således anta desamma.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande lagbestämmelsen om rätt till skolskjuts
m.m.
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:14 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen (1985:1100) såvitt
avser 4 kap. 7 §,

2. beträffande tillämpningen av närhetsprincipen
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub27 yrkande 2,

3. beträffande resurstilldelningen till fristående skolor
att riksdagen avslår motion 1992/93:Ub27 yrkande 1,

res. (s)

4. beträffande lagbestämmelsen om kommuns skyldighet att
lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig
skolplikt
att riksdagen med avslag på motion 1992/93:Ub28 antar det i
proposition 1992/93:14 framlagda förslaget till lag om ändring i
skollagen såvitt avser 9 kap. 4 a §,

men. (v)

5. beträffande lagförslaget i övrigt
att riksdagen antar det i proposition 1992/93:14 framlagda
förslaget till lag om ändring i skollagen i den mån det inte
omfattas av vad utskottet hemställt under momenten 1 och 4.

Stockholm den 1 december 1992

På utbildningsutskottets vägnar

Ann-Cathrine Haglund

I beslutet har deltagit:
Ann-Cathrine Haglund (m),
Lena Hjelm-Wallén (s),
Ingvar Johnsson (s),
Larz Johansson (c),
Bo Arvidson (m),
Ingrid Näslund (kds),
Stefan Kihlberg (nyd),
Eva Johansson (s),
Ulf Melin (m),
Chris Heister (m),
Inger Lundberg (s),
Christer Lindblom (fp),
Inger Hestvik (s) och
Ulrica Messing (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Thommy Ohlsson (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservation

Resurstilldelningen till fristående skolor (mom. 3)

Lena Hjelm-Wallén, Ingvar Johnsson, Eva Johansson, Inger
Lundberg, Inger Hestvik och Ulrica Messing (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 5 börjar
med "Utskottet tog" och slutar med "yrkande 1" bort ha följande
lydelse:

Utskottet konstaterar att erfarenheterna av den reglering av
fristående skolors rätt till statliga bidrag som infördes den 1
juli 1992 redan visat att den kritik som bl.a. Svenska
kommunförbundet framfört mot modellen för medelstilldelning var
befogad. Enligt vad utskottet erfarit finns exempel på kommuner,
där kommunens uppgift att fördela resurserna efter behov mellan
skolorna i kommunen satts ur spel genom det
resursfördelningssystem med överkompensation till fristående
skolor som nu gäller. Denna överkompensation skulle reduceras om
i stället för nuvarande maximala avdrag på 15 %, detta ökas till
25 % i enlighet med Vänsterpartiets motion. Utskottets
principiella uppfattning är därför att skollagens reglering av
fristående skolors rätt att få bidrag bör utformas som en
skyldighet för kommunen att tillämpa samma beräkningsgrunder när
man fördelar medel till fristående skolor som när man fördelar
medel till de kommunala skolorna. Det innebär att kommunernas
bidrag minskar i de fall en privat skola inte åtar sig t.ex.
hemspråksundervisning, skolskjuts, elevhälsovård m.m.
Resursfördelningen bör grundas på elevernas behov och bidra till
en effektiv användning av kommunernas samlade resurser.

Utskottet anser att riksdagen med bifall till motion
1992/93:Ub27 yrkande 1 bör som sin mening ge regeringen till
känna vad utskottet anfört om resursfördelningen till fristående
skolor.

dels att moment 3 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

3. beträffande resurstilldelningen till fristående skolor
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub27 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Thommy Ohlsson (v) anför:

I fråga om resurstilldelningen till fristående skolor
instämmer jag i reservationen av s-ledamöterna.

Enligt min mening bör riksdagen nu besluta om en ytterligare
ändring i lagbestämmelsen om medelstilldelningen till
fristående skolor på grundskolenivå. För att snarast möjligt
få en mera rättvis fördelning mellan kommunala skolor och
fristående skolor bör bidraget till fristående skola bestämmas
utifrån kommunens beräknade elevkostnad för innevarande
kalenderår i stället för kostnaden det närmast föregående
kalenderåret. Vidare bör nivån på bidraget till fristående skola
sänkas från minst 85 till minst 75 % av kommunens
genomsnittskostnad per elev och stadium.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under mom.
4 bort hemställa:

4. beträffande lagbestämmelsen om kommuns skyldighet att
lämna bidrag till fristående skolor, godkända för vanlig
skolplikt
att riksdagen med bifall till motion 1992/93:Ub28 och med
anledning av proposition 1992/93:14 antar 9 kap. 4 a § förslaget
till lag om ändring i skollagen med den ändringen att första
stycket andra och tredje meningen erhåller följande lydelse:
För varje elev skall lämnas ett belopp som motsvarar den
beräknade genomsnittliga kostnaden per elev i hemkommunens
grundskola för innevarande kalenderår på det stadium som eleven
tillhör. Vid tilldelningen får kommunen göra ett avdrag som
uppgår till högst 25 % av den framräknade genomsnittskostnaden.

Regeringens lagförslag

Bilaga