Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975:86 om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder jämte motioner

Betänkande 1975:SkU28

Skatteutskottets betänkande nr 28

SkU 1975: 28

Nr 28

Skatteutskottets betänkande med anledning av propositionen 1975: 86
om viss avdragsrätt vid inkomsttaxeringen för kostnader för arbetskläder
jämte motioner

Propositionen

I propositionen 1975: 86 har regeringen — efter fördragning av
statsrådet Sträng — föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogat
förslag till lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370).

I propositionen föreslås att avdragsrätten för kostnader för arbetskläder
skall utvidgas under en period av tre år. Under denna tid avses arbetstagare
och arbetsgivare träffa avtal om att arbetsgivarna i fortsättningen
skall tillhandahålla sådana kläder kostnadsfritt. Kostnader
för s. k. skyddsutrustning och för skyddskläder skall enligt förslaget få
dras av utan beloppsbegränsning. För andra arbetskläder föreslås en avdragsrätt
enligt schabloner. De nya reglerna avses skola tillämpas vid
1976—1978 års taxeringar.

Författningsförslaget
Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom föreskrives att till anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928: 370) skall fogas en ny punkt, 5, av nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 33 §

5. Vid 1976—1978 ärs taxeringar
gäller följande.

Avdrag medgives skattskyldig
för kostnader för skyddsutrustning
och skyddskläder som har varit
nödvändiga för arbetets fullgörande.
Med skyddsutrustning avses
bland annat hjälm, skyddsglasögon,
hörselskydd och skodon

1 Riksdagen 1975. 6 sami. Nr 28

kU 1975:28

2

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

med stålhätla. Med skyddskläder
avses sådana kläder, som har särskilda
skyddsegenskaper mot frätande
ämnen, mekaniska skador
eller mot väta, värme eller kyla
som i huvudsak har andra orsaker
än klimatförhållandena.

Skattskyldig som på grund av
sitt arbete har haft icke oväsentlika
kostnader utöver det normala
för andra arbetskläder än sådana
som avses i andra stycket är i anledning
härav berättigad till avdrag
med 300 kronor för år räknat.
Avdrag medgives endast om
de ökade kostnaderna beror på att
arbetskläderna på grund av arbetets
beskaffenhet utsattes för
starkt slitage, kraftig nedsmutsning
eller annars förbrukas osedvanligt
snabbt.

Riksskatteverket fastställer årligen
förteckning över yrkesgrupper
som kan anses ha kostnader
enligt tredje stycket.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt uppgift
på den utkommit från trycket i Svensk författningssamling.

Motionerna

Med anledning av propositionen har väckts motionen 1975: 2098 av
herr Åkerlind (m) vari hemställs att riksdagen beslutar att de föreslagna
avdragsreglerna inte skall tidsbegränsas och att vad som i övrigt anförs
i motionen skall ges regeringen till känna.

I detta sammanhang behandlas också de vid riksmötets början väckta
motionerna

1975: 236 av herrar Hörberg (fp) och Jonsson i Alingsås (fp) vari hemställs
att riksdagen antar följande förslag till ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370):

SkU 1975:28

3

Förslag till

Lag om ändring i kommunalskattelagen (1928: 370)

Härigenom förordnas, att till anvisningarna till 33 § kommunalskattelagen
(1928: 370) skall fogas en ny punkt, betecknad 5, av nedan angivna
lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Anvisningar
till 33 §

5. Avdrag medgives skattskyldig
för kostnad för personlig skyddsutrustning,
som varit nödvändig i
hans förvärvsarbete, såsom hjälm,
skyddsglasögon, hörselskydd, skodon
med stålhätta o. d. Vidare äger
skattskyldig rätt till avdrag för
kostnad för skyddskläder, om det
kan antagas att han anskaffat kläderna
för att så gott som uteslutande
använda dem i förvärvsarbetet.
Med skyddskläder avses sådana
kläder, som har särskilda
skyddsegenskaper mot frätande
ämnen samt mot väta, värme och
kyla som icke är orsakad enbart
av naturliga klimatiska förhållanden.
Avdrag medgives även för
väsentliga merkostnader som skattskyldig
på grund av förvärvsarbetets
art fått vidkännas för anskaffning,
underhåll och rengöring av
andra arbetskläder än skyddskläder.
Riksskatteverket fastställer för
varje kalenderår för arbetstagare i
olika yrkesgrupper storleken av
det avdrag för merkostnader som
får göras.

Denna lag träder i kraft en vecka efter den dag, då lagen enligt därå
meddelad uppgift utkommit från trycket i Svensk författningssamling,
och skall tillämpas första gången vid 1976 års taxering.

1975: 432 av herrar Gustafsson i Säffle (c) och Jonasson (c) vari hemställs
att riksdagen beslutar att ett extra schablonavdrag om 300 kr. medges
vid taxeringen för personer som i sitt arbete måste använda skyddskläder
och själva får bekosta dessa.

SkU 1975: 28

4

Utskottet

Det förslag om en viss avdragsrätt för arbetskläder m. m., som läggs
fram i propositionen, grundar sig på en promemoria från riksskatteverket
men har en mer begränsad innebörd än promemorieförslaget.
Reglerna i propositionen är — i motsats till verkets förslag — tidsbegränsade
och skall gälla endast vid 1976—1978 års taxeringar. Bakgrunden
härtill är att frågan enligt departementschefens uppfattning bör kunna
lösas på ett betydligt smidigare sätt genom överenskommelser mellan
parterna på arbetsmarknaden om skattefria förmåner av fria arbetskläder
än genom avdrag vid beskattningen. Avdragsreglerna i propositionen
är också mer schabloniserade än verket föreslagit och gäller endast för
arbetstagare.

När det gäller skyddsutrustning och skyddskläder skall — i överensstämmelse
med verkets förslag — de kostnader som arbetstagaren haft
anses avdragsgilla i full utsträckning. Även väsentliga merkostnader för
arbetskläder i vanlig mening blir avdragsgilla under vissa förutsättningar
men endast i form av ett schablonavdrag på 300 kr. RSV:s förslag
innebar en lägre beloppsgräns — 100 kr. — och mer differentierade
schabloner.

Till skyddsutrustning och skyddskläder hänförs exempelvis hjälm,
skyddshandskar och annat med särskilda egenskaper till skydd mot frätande
ämnen, skaderisker i arbetet eller sådan väta, värme eller kyla
som i huvudsak beror på arbetsplatsens särskilda beskaffenhet och inte
på allmänna klimatförhållanden. Den som haft kostnader för utrustning
av detta slag skall således få avdrag härför i full utsträckning.

Vanliga skyddsrockar, overaller m. m. hänförs däremot till övriga
arbetskläder, och kostnader härför får liksom hittills normalt inte dras
av vid beskattningen. Det föreslagna schablonavdraget på 300 kr. avser
i första hand arbetstagare med tyngre arbeten inom yrkesgrupper
med avsevärt större klädslitage än andra och kommer i fråga endast om
kostnaderna uppgår till minst 300 kr. Avsikten är att riksskatteverket
skall upprätta en förteckning över arbetstagargrupper där avdrag kommer
i fråga och att avdragsyrkanden från skattskyldiga inom andra
grupper skall behandlas tämligen restriktivt.

I motionen 2098 yrkas att de i propositionen föreslagna reglerna inte
tidsbegränsas, eftersom det enligt motionärens mening inte är rimligt
att skattskyldiga utan förmån av fria arbetskläder ställs utan avdragsrätt
efter treårsperiodens utgång, och att kraven på att den skattskyldige
skall kunna styrka sina kostnader bör mjukas upp genom ett riksdagsuttalande.
I detta sammanhang behandlar utskottet också två vid
riksmötets början väckta motioner, nämligen dels motionen 236 med
yrkande att riksskatteverkets förslag genomförs och dels motionen 432
med förslag om ett schablonavdrag på 300 kr. för anställda och jordbrukare
som själva bekostar skyddskläder.

SkU 1975: 28

5

Förslaget i propositionen får delvis ses mot bakgrund av den kritik
som inte minst i riksdagssammanhang riktats mot gällande regler på
detta område. Kritiken har gått ut på att merkostnader för arbetskläder
m. m. i vissa fall framstår som en direkt omkostnad för inkomsternas
förvärvande, och att det förhållandet att avdrag i allmänhet inte
medges vid beskattningen leder till en skattemässig olikhet mellan arbetstagare
med tämligen likartade förhållanden. Som framgår av propositionen
hänger denna olikhet vid beskattningen samman med att
vissa förmåner av mindre värde inte inräknas i arbetsinkomsten. Hit
hör bl. a. skyddsutrustning, som arbetsgivaren är skyldig att tillhandahålla
enligt arbetarskyddsbestämmelserna eller enligt avtal, fria överdrags-
eller skyddskläder och förmåner av andra arbetskläder till nedsatt
pris. Den som i stället får kontant ersättning för att själv bekosta
sina arbetskläder beskattas härför men får normalt inte avdrag för motsvarande
kostnader. Riksskatteverkets promemoria visar emellertid att
en allmän avdragsrätt för merkostnader för arbetskläder av främst praktiska
skäl inte är realiserbar. Som framgår av remissbehandlingen medför
även en begränsad, schabloniserad avdragsrätt enligt verkets förslag
administrativa problem och strider mot strävandena att förenkla beskattningen.
Mot den bakgrunden och med hänsyn till frågans trots allt
begränsade betydelse anser utskottet — nu liksom tidigare — att denna
rättvisefråga i första hand bör lösas avtalsvägen på sätt som anförs i
propositionen. Utvecklingen på arbetsmarknaden har också i stor omfattning
gått i denna riktning, och denna tendens skulle givetvis motverkas
av en permanent avdragsrätt för arbetskläder. En tidsbegränsad
avdragsrätt kan däremot ses som en lämplig stimulans i rätt riktning.

Den i propositionen föreslagna avdragsrätten för arbetskläder är, som
redan framhållits, starkt schabloniserad. Detta i förening med att beloppsgränsen
är högre än enligt riksskatteverkets förslag tillgodoser i
viss mån kritiken vid remissbehandlingen och begränsar i skälig utsträckning
frågans räckvidd.

Mot denna bakgrund tillstyrker utskottet i princip det i propositionen
framlagda förslaget. Enligt utskottets uppfattning är därmed de i
motionerna 236 och 432 framställda yrkandena i möjligaste mån tillgodosedda.
Av det anförda framgår också att utskottet inte kan tillstyrka
det i motionen 2098 framställda yrkandet om permanenta regler i
detta hänseende. Med anledning av vad som anförs i motionerna vill
utskottet emellertid framhålla att skyddsutrustning och skyddskläder i
stor utsträckning kan jämställas med arbetsredskap o. d., och att kostnader
härför redan är avdragsgilla vid beskattningen. Denna avdragsrätt,
som omfattar även egna företagare, kommer givetvis att bestå även
vid 1979 och senare års taxeringar när de nu föreslagna reglerna upphört
att gälla. Det kan emellertid konstateras, att egenföretagare ställs
utanför den föreslagna avdragsrätten för övriga arbetskläder och att

SkU 1975: 28

6

ifrågavarande beskattningsproblem givetvis inte kan få sin lösning över
hela fältet genom avtal på arbetsmarknaden. Denna fråga har emellertid
på grund av sin anknytning till beskattningsreglerna om förmåner
av mindre värde en generell räckvidd, och problemet för dessa grupper
kan aktualiseras i sitt större sammanhang. Utskottet är för sin del
inte f. n. berett att i den mer begränsade frågan om arbetskläder gå
längre än som föreslagits i propositionen.

Utskottet vill slutligen framhålla, att de anvisningar rörande avdrag
för arbetskläder som riksskatteverket kommer att meddela i hög grad
kommer att underlätta tillämpningen av bestämmelserna, och att de
krav på bevisning som i allmänhet uppställs från beskattningsmyndigheternas
sida inte torde medföra särskilda svårigheter när det gäller att
bedöma frågan om avdrag för arbetskläder.

Med det anförda tillstyrker utskottet de i propositionen framlagda
förslagen och avstyrker motionerna 236, 432 och 2098 i den mån de
inte är tillgodosedda.

Utskottet hemställer
att riksdagen

1. med bifall till propositionen 1975: 86 antar det vid propositionen
fogade förslaget till lag om ändring i kommunalskattelagen
(1928: 370);

2. avslår följande motioner, nämligen

a. motionen 1975: 236,

b. motionen 1975: 432,

c. motionen 1975: 2098,

i den mån de inte är tillgodosedda genom vad utskottet ovan
anfört och hemställt.

Stockholm den 13 maj 1975
På skatteutskottets vägnar
ERIK WÄRNBERG

Närvarande: herrar Wärnberg (s), Magnusson i Borås (m), Kristenson
(s), Johansson i Jönköping (s), Josefson (c), Carlstein (s), Wikner (s),
Sundkvist (c), Stadling* (s), Westberg i Hofors* (s), fru Normark (s),
herrar Hallenius (c), Hörberg (fp) och fru Troedsson (m).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

KUNQl.BOKTR. STOCKHOLM 1575 750044