Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål

Betänkande 2023/24:JuU8

  1. 1, Förslag, Genomförd
  2. 2, Beredning, Genomförd
  3. 3, Debatt, Genomförd
  4. 4, Beslut, Genomförd

Ärendet är avslutat

Beslutat
7 februari 2024

Utskottens betänkanden

Betänkanden innehåller utskottens förslag till hur riksdagen ska besluta i olika ärenden. 

Hela betänkandet

PDF

Beslut

Återbetalningsskyldighet i brottmål skärps (JuU8)

Riksdagen sa ja till att skärpa återbetalningsskyldigheten i brottmål.

Lagändringarna innebär bland annat att den som är dömd för brott ska kunna bli skyldig att återbetala ett belopp som är dubbelt så stort som det belopp personen skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift.

Lagändringarna ska börja gälla den 1 mars 2024.

Utskottets förslag till beslut
Bifall till propositionen. Avslag på motionen.
Riksdagens beslut
Kammaren biföll utskottets förslag.

Ärendets gång

Förslag, Genomförd

Motioner: 1
Propositioner: 1

Beredning, Genomförd

Senaste beredning i utskottet: 2024-01-25
Justering: 2024-02-01
Trycklov: 2024-02-01
Reservationer: 1
Betänkande 2023/24:JuU8

Alla beredningar i utskottet

2024-01-18, 2024-01-25

Återbetalningsskyldighet i brottmål skärps (JuU8)

Justitieutskottet föreslår att riksdagen säger ja till att skärpa återbetalningsskyldigheten i brottmål.

Lagändringarna innebär bland annat att den som är dömd för brott ska kunna bli skyldig att återbetala ett belopp som är dubbelt så stort som det belopp personen skulle ha fått betala i rättshjälpsavgift.

Lagändringarna föreslås börja gälla den 1 mars 2024.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt, Genomförd

Bordläggning: 2024-02-06
Debatt i kammaren: 2024-02-07
Stillbild från Debatt om förslag 2023/24:JuU8, Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål

Debatt om förslag 2023/24:JuU8

Webb-tv: Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål

Dokument från debatten

Protokoll från debatten

Anf. 1 Charlotte Nordström (M)

Herr talman! Skärp återbetalningsskyldigheten i brottmål! Ja, det är på tiden att återbetalningsskyldigheten i brottmål skärps. För statens kostnader för offentliga försvarare och andra rättsliga biträden i brottmål är betydande och har ökat under många år. Det handlar om att värna statens resurser, men det handlar också om att gärningsmännen i högre utsträckning ska bära kostnaderna för sina egna brott genom att ta en större del av notan.

Utgångspunkten måste vara att den som döms för ett brott är skyldig att ersätta statens kostnader för en offentlig försvarare. Vid en fällande dom är huvudregeln i dag att den dömde ska ersätta kostnaden för sin offentliga försvarare med hänsyn till bland annat den dömdes ekonomiska och personliga förhållanden. Trots detta är det oftast endast en liten del av kostnaderna som betalas tillbaka till staten. Och så kan vi inte ha det, herr talman.

Därför föreslår regeringen att den som döms för brott ska ersätta statens kostnader i högre utsträckning än i dag. Regeringen konstaterar att en skärpning av reglerna bör göras på ett sätt som innebär att återbetalningsskyldigheten står i proportion till den dömdes betalningsförmåga, även när det gäller personer med låga inkomster. Detta görs genom att behålla kopplingen till rättshjälpsavgiften men göra en uppräkning av återbetalningsbeloppen för personer i alla inkomstskikt.

Regeringen föreslår att återbetalningsbeloppen ska fördubblas. Den dömde ska kunna bli skyldig att återbetala ett belopp som är dubbelt så stort som vad hon eller han hade fått betala i rättshjälpsavgift. Dessutom ska möjligheten att minska återbetalningsbeloppet begränsas genom krav på särskilda skäl.

Återbetalningsskyldigheten är en viktig del av rättssystemet. En skärpning bidrar till att återställa förtroendet för rättssystemet med fokus på att brott inte lönar sig. Vänsterpartiet har i sin motion yrkat avslag på propositionen med motiveringen att förslaget kommer att slå mot människor som redan är ekonomiskt utsatta och att deras skuldbörda kommer att öka. Man menar att förslaget skulle leda till ökade svårigheter att återanpassa sig till samhället. Det kan tyckas låta fint och medmänskligt, vilket jag har full respekt för. Men vi får inte glömma att det är dömda brottslingar, kriminella, det handlar om.

Det framgår tydligt att regeringen är medveten om att en skärpning av jämkningsregeln kommer att leda till en ökad skuldbörda för dömda personer. En fördel med hur förslaget är utformat, att skärpa jämkningsregeln genom ett krav på särskilda skäl, är att den dömde personens betalningsförmåga på samma sätt som i dag kommer att vara ett grundläggande bedömningskriterium. Det kommer exempelvis att finnas utrymme för jämkning i de fall försvarskostnaderna är så höga att huvudregeln om full återbetalningsskyldighet skulle leda till ett orimligt betungande krav på återbetalning. En sådan lösning begränsar alltså riskerna för en kraftigt ökad skuldsättning hos dömda personer.

En skärpning bedöms därför inte i någon märkbar utsträckning försvåra dömda personers återanpassning till samhället. Syftet med förslaget är att åstadkomma en skärpning av kostnadsansvaret för den som döms för brott. Då får en viss ökad skuldsättning hos dömda personer tolereras.

Vissa remissinstanser, herr talman, har påpekat att inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna under lång tid har varit oförändrad och att den inte riktigt är anpassad till dagens inkomstnivåer. Detta instämmer regeringen i, och man menar att det kan finnas anledning att återkomma i frågan om ifall inkomstgränsen för rättshjälp och rättshjälpsavgifterna bör höjas.

Även om beräkningarna är förenade med ett stort mått av osäkerhet står det faktiskt klart att förslaget kan innebära att intäktsökningarna är mångdubbelt större än kostnadsökningarna för Kronofogdemyndigheten och Rättshjälpsmyndigheten. Regeringen bedömer att förslaget leder till ökade intäkter för staten med ca 55 miljoner kronor per år.

Herr talman! Det finns helt enkelt ett förslag på bordet som är ändamålsenligt utformat och väl avvägt. Vi värnar statens resurser, och gärningsmannen får i högre utsträckning bära kostnaderna för sitt eget brott.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet och regeringens proposition samt avslag på Vänsterpartiets motion. Steg för steg ser vi till att det blir mer rim och reson i rättssystemet.

(Applåder)

I detta anförande instämde Fredrik Kärrholm (M).


Anf. 2 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Jag vill vända mig till Charlotte Nordström för att få ytterligare en förklaring till hur man tycker att förslaget stärker statsfinanserna när det handlar om ifrågasatta intäkter på 55 miljoner.

I mitt perspektiv är det här ett tecken på ett klassförakt som drabbar dem som redan är hårt ansträngda ekonomiskt. Jag har inget emot att de som har resurser får betala för sina kostnader i rättsprocesserna efter ett brott, men frågan är hur långt vi ska dra gränserna och vilka ytterligare konsekvenser det får när rättshjälpslagens gränser förhoppningsvis ändras.


Anf. 3 Charlotte Nordström (M)

Herr talman! Jag tackar ledamoten för att jag för första gången får en replik i denna talarstol. Det är lite ovant, måste jag säga!

Först var det den ekonomiska delen. Varje krona vi kan få till statens finanser är en ansvarsfull politik. Det har följt mig genom alla år i min politiska gärning, och därför känner jag mig trygg i detta.

Fokus här handlar inte bara om statens resurser, utan det handlar om att den som begår ett brott också ska stå för sina kostnader. Det är klockrent för mig. Det var, herr talman, ett enkelt svar på ledamotens fråga.


Anf. 4 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Tack för svaret, Charlotte Nordström! Det var väl vad jag väntade mig utifrån våra olika politiska utgångspunkter.

Jag ser ju att det här är ett slag uppifrån och ned, som drabbar människor som ofta redan har ekonomiska problem. Det är ju så konstruktionen är här.

Jag skulle gärna se att vi kunde öka inkomsterna i statskassan på andra sätt. Det finns ju möjligheter att justera skattesystem och så vidare så att vi får resurser till offentliga insatser. Det skulle till och med kunna räcka till förebyggande insatser så att vi slipper få ytterligare brottslingar. Så varför är det här vägen att stärka statskassan?


Anf. 5 Charlotte Nordström (M)

Herr talman! Jag jobbar alltid med hjärta och hjärna, ledamoten, och har gjort så.

I det här fallet handlar det också om de ekonomiska bitarna - varje peng, många bäckar små. Vi måste ha kostnadseffektiva statsfinanser, och det här är en del. Jag ser inte det som något större bekymmer.

Ledamoten bekymrar sig över de ekonomiskt utsatta. Vi hoppas och tror ju på vår politik. Det brottsförebyggande arbetet ska till så att man inte ska begå det där brottet. Det är vår målsättning, och jag vet att det också är ledamotens målsättning. Det handlar om en välavvägd och sund politik med detta förslag.


Anf. 6 Gudrun Nordborg (V)

Herr talman! Förslaget handlar alltså om skärpt återbetalning som ska drabba den som dömts för ett brott. Jag yrkar på att riksdagen bifaller Vänsterpartiets motion och avslår det här förslaget från regeringen.

Jag tycker att det är väldigt krasst att hävda att den här skärpningen skulle bidra till statsfinanserna. Det nämns flera gånger i propositionen. Vad är det man avser? Jo, som nyss nämnts här handlar det om förväntningar - som många ifrågasätter, dessutom - att det skulle bli en inkomst till statskassan på ytterligare 55 miljoner.

Vilka är det som påverkas? Ja, förslaget om dubblade återbetalningsbelopp avser personer med en ekonomi som innebär att de har ett underlag enligt rättshjälpslagen som inte överstiger 260 000 kronor. Det är lite komplicerade beräkningar - det är inkomster parerat till ansvar i vissa andra delar.

Hur många handlar det här om? Ja, det är inte en helt liten del - det är ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen som skulle träffas av de här reglerna.

Justitiekanslern är en av de remissinstanser som menar att förslaget enbart slår mot de sämst bemedlade i samhället.

Enligt Stockholms tingsrätt är förslaget problematiskt utifrån att man inte förhåller sig till Europakonventionen. Jag instämmer i kritiken också på den punkten, då det kan ifrågasättas om den här återbetalningsskyldigheten är förenlig med rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvarare i brottmål enligt Europakonventionen.

Kronofogdemyndigheten är en av de instanser som menar att det är tveksamt om detta kommer att bidra till ökade intäkter för staten. Det man viktar mot de eventuella ökade inbetalningarna är att statens kostnader för krav och verkställighet kommer att öka.

Det är flera remissinstanser, bland annat Göta hovrätt, Svea hovrätt och flera tingsrätter, som har liknande ifrågasättanden, liksom Stockholms universitet. Man är inte alls säker på att det kommer att bli en nettovinst för staten.

Regeringens förslag menar jag dessutom riskerar att bli kontraproduktivt eftersom det kan leda till att fler dömda med redan begränsade ekonomiska resurser blir skuldsatta och får ökade svårigheter att återanpassa sig. Brå uppmärksammar detta och menar att det kan göra det svårare både att få ett hyresavtal och att få arbete.

I fråga om jämkning finns det vissa positiva bedömningsmöjligheter. Men man vill skärpa det så att det blir svårare att få jämkning till stånd. Det ska vara särskilda skäl. Och delvis bygger man in ett cirkelresonemang här genom att säga att det skulle vara en fördel att man fortsätter bygga på tidigare principer om betalningsförmåga samtidigt som man skärper det kravet. Det är lite egendomligt formulerat, men nåväl.

Det förslaget innebär som jag kan tycka är delvis positivt är att man kan sätta ned beloppet helt eller delvis om det finns särskilda skäl. Men de är skarpt formulerade. Man ska se till hur relationen mellan brotten och återbetalningsskyldigheten ser ut. Det ska gå att undvika att få ytterligare svårigheter att betala skadestånd. Det här ska inte drabba dem som är under 18 eller har en psykisk störning och inte heller den som meddelas påföljdseftergift. Vissa grupper skyddas alltså något från den här reformen.

Men det är flera remissinstanser som avstyrker förslaget eller är mycket tveksamma: Göta hovrätt, Göteborgs tingsrätt och Justitiekanslern som jag nämnt samt Lunds universitet, Solna tingsrätt, Stockholms tingsrätt och Svea hovrätt.

Brottsofferjouren, Justitiekanslern och Umeå tingsrätt anser att förslaget kan försämra möjligheterna att betala skadestånd. Vissa befarar dessutom att det kommer att leda till brister i processen och rättssäkerheten så att vissa kommer att välja att avstå från sin rätt till offentlig försvarare.

Andra remissinstanser avstyrker och är tveksamma. JO, Lunds universitet, Stockholms universitet, Sveriges advokatsamfund och Umeå tingsrätt anser att återbetalningsskyldigheten inte bör skärpas av kriminalpolitiska skäl. Om det finns skäl att ytterligare markera ett avståndstagande från de brottsliga gärningarna bör det enligt tingsrätten lämpligen göras inom ramen för straffrätten. Stockholms universitet markerar liknande gränsdragningar. Man vill inte att avgifter ska likna straff.

Jag vill avsluta med att återigen yrka avslag på förslaget. Jag kan inte acceptera en kriminalpolitik som slår mot människor som redan är ekonomiskt utsatta på det sätt som regeringens förslag kommer att göra.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)

Beslut, Genomförd

Beslut: 2024-02-07
Förslagspunkter: 1, Voteringar: 1

Protokoll med beslut

Förslagspunkter och beslut i kammaren

  1. Skärpt återbetalningsskyldighet i brottmål

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Beslut:

    Kammaren biföll utskottets förslag

    Utskottets förslag:
    Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i rättegångsbalken.Därmed bifaller riksdagen proposition 2023/24:46 och avslår motion

    2023/24:2786 av Gudrun Nordborg m.fl. (V).
    • Reservation 1 (V)
    Omröstning i sakfråganUtskottets förslag mot reservation 1 (V)
    PartiJaNejAvståendeFrånvarande
    S890018
    SD620010
    M550013
    C20004
    V01806
    KD12007
    MP11007
    L11005
    -0001
    Totalt26018071
    Ledamöternas röster