Semester

Betänkande 1988/89:AU3

Arbetsmarknadsutskottets

betänkande
1988/89:AU3

Semester

Sammanfattning

I betänkandet behandlas sex motioner rörande olika semesterfrågor. Det
gäller bl.a. en översyn av semesterlagen i förenklingssyfte, inrättande av en
semesterlönefond, översyn av semestervillkoren för vissa jordbrukare samt
frågor rörande semesterlönegrundande frånvaro.

Samtliga motioner avstyrks av utskottet, främst med hänvisning till det
pågående arbetet i den av regeringen tillsatta semesterkommittén. Till
betänkandet har fogats tre reservationer och ett särskilt yttrande.

Motionerna

Motioner från allmänna motionstiden 1988

1987/88:A207 av Lennart Brunander och Karl Erik Olsson (c) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att den kommitté (A 1985:4) för
översyn av semestervillkoren får tilläggsdirektiv att även behandla semesterfrågan
för Sveriges animalieproducenter i enlighet med de riktlinjer som
anförts i motionen.

1987/88:A706 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) vari yrkas att riksdagen
begär att regeringen tillsätter en snabbutredning med uppgift att inrätta en
allmän semesterlönefond.

1987/88: A709 av Kurt Ove Johansson och Lars-Erik Lövdén (s) vari yrkas att
riksdagen hos regeringen begär att 1985 års semesterkommitté får tilläggsdirektiv
om att utreda frågan om semesterersättning till den som ofrivilligt
drabbas av arbetslöshet.

1987/88:A729 av Berit Oscarsson m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen som sin
mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att ledighet för
grundvux bör bli semesterlönegrundande.

Motiveringen återfinns i motion 1987/88:Sf407.

1987/88:A731 av Alf Wennerfors m.fl. (m) vari yrkas
36. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen
anförts angående översyn av semesterlagen (1977:480).

1988/89

AU3

1 Riksdagen 1988189.18 sami. Nr 3

1987/88: A740 av Lars Ahlström (m) vari yrkas att riksdagen hos regeringen
begär att vad i motionen anförts om reglerna för semesterlönegrundande
frånvaro skall beaktas av utredningen för översyn av semestervillkoren.

Gällande bestämmelser m.m.

Nuvarande semesterlag är från år 1977. Lagen ger arbetstagarna rätt till 25
semesterdagar under semesteråret. Detta löper från och med den 1 april ett
år och till och med 31 mars påföljande år. Rätten till ledighet behöver inte ha
tjänats in i förväg, men för att få ut semesterlön måste arbetstagaren ha tjänat
in sådan lön året före semesteråret, det s.k. intjänandeåret. Lagens regler
innebär alltså att man kan få semesterledighet utan semesterlön.

Semesterlönen uppgår till 12 % av den lön som arbetstagaren har uppburit
under intjänandeåret. Av betydelse för semesterlönens storlek är även
bestämmelserna om semesterlönegrundande frånvaro. Sådan frånvaro gäller
bl.a. sjukfrånvaro, föräldraledighet, ledighet för utbildning samt invandrares
ledighet för grundläggande svenskundervisning.

Lagen ger rätt till sammanhängande semesterledighet om minst fyra
veckor under sommarmånaderna. Möjlighet finns att spara semesterdagar
till kommande år. Om inte annat avtalats kan arbetstagaren ta ut de sparade
semesterdagarna och hela semesterledigheten för det aktuella året i en följd.

Semesterlagen innehåller både tvingande bestämmelser och bestämmelser
vilka kan ersättas av föreskrifter genom kollektivavtal.

I augusti 1985 beslutade regeringen att tillsätta en kommitté för översyn av
semestervillkoren (dir. 1985:41). Kommitténs huvudsakliga uppgift är att
kartlägga semesterförmånernas variationer mellan olika arbetstagargrupper
samt överväga en utjämning genom lagstiftning. I direktiven pekas på att
stora grupper av arbetstagare genom avtal är tillförsäkrade väsentligt längre
semester än som följer av lagen. Därvid nämns offentligt anställda och
tjänstemän inom den privata sektorn. Även andra frågor skall belysas, bl.a.
den enskildes möjligheter att påverka semesterns förläggning samt frågan om
det går att sammanföra olika slag av befintliga ledighetsregler till ett mer
generellt system.

Kommittén beräknas avsluta sitt arbete under hösten 1988. Avsikten är att
kommitténs betänkande skall innehålla en redovisning av de frågor som
utretts. Det gäller bl.a. en allmän lagstadgad semesterförlängning till sex
veckor, semesterlön och semesterlönegrundande frånvaro, semestersparande
samt frågor om en s.k. semesterlönefond.

Utskottet

I sex motioner förs fram förslag till ändringar i semesterlagstiftningen.

I motion 1987/88:A731 av
semesterlagen. Motionärerna framhåller att den nuvarande semesterlagen
från år 1977 redan vid sin tillkomst betraktades som ohanterlig. Även om
tillkomsten av kollektivavtal på större delen av arbetsmarknaden har kunnat
skapa en rimlig hantering av frågor rörande de anställdas semester, drabbas
många företag som inte har ständig tillgång till juridisk expertis av

1988/89: A U3

2

tolkningssvårigheter. Semesterutredningen har emellertid inte fått direktiv
att utreda de lagtekniska frågorna. Det är därför nödvändigt med en
skyndsam översyn av semesterlagen i förenklingssyfte.

Som ovan nämnts pågår en översyn av semestervillkoren i en av regeringen
utsedd kommitté med bl.a. de politiska partierna representerade. Även om
avsikten inte är att kommittén skall framlägga några konkreta förslag bör det
material som framtagits under arbetet ge viss vägledning hur man skall gå
vidare i frågan. Som framgår av regeringsdeklarationen är det regeringens
avsikt att senare framlägga förslag om förbättringar av semesterförmånerna.
Med hänsyn till det anförda avstyrker utskottet motionen i denna del.

I motion 1987/88:A706 av Lars-Ove Hagberg m.fl. (vpk) föreslås att
regeringen tillsätter en utredning med uppgift att snabbt utarbeta förslag om
en allmän semesterlönefond. Motionärerna framhåller att låglönegrupperna i
samhället har mycket svårt att tillgodogöra sig en meningsfull semester med
vila och rekreation. Ur rättvise- och jämlikhetsperspektiv föreslås därför att
en semesterlönefond inrättas. En sådan fond skulle inte bara förbättra de
lågavlönades ekonomiska möjligheter till en semester utan även spela en roll
som förvaltare av ”folkliga semesteralternativ” - som ett alternativ till det
kommersiella utbudet av rekreationsmöjligheter.

Frågan om en semesterlönefond har behandlats av utskottet tidigare, bl.a.
i samband med regeringens skrivelse till riksdagen 1984/85:67, i vilken det
framhölls att en sådan fond är en viktig reformfråga men att vissa andra
semesterreformer borde ha förtur. Riksdagen delade denna uppfattning
(AU 1984/85:6, rskr. 1984/85:29).

Som nämnts har semesterkommittén (A 1985:04) till uppgift att pröva om
det går att sammanföra olika slag av befintliga ledighetsregler till ett mera
generellt system. Detta skulle enligt direktiven exempelvis kunna ske genom
att varje arbetstagare, vid sidan av den reguljära semestern, ges rätt att ta ut
ett antal lediga dagar per år med ersättning från en gemensam fond för hela
arbetsmarknaden.

Med hänvisning till arbetet i semesterkommittén samt till regeringens
avsikt att senare lägga fram förslag om en utvidgning av semesterförmånerna
avstyrks motion A706.

Lennart Brunander och Karl Erik Olsson (c) föreslår i motion 1987/
88: A207 att semesterkommittén får tilläggsdirektiv att även behandla frågan
om semesterreform för Sveriges animalieproducenter. I motionen refereras en
SCB-undersökning enligt vilken lantbrukare med djur är lediga i medeltal
endast 22 dagar per år. Som jämförelse nämns att en arbetstagare med fem
veckors semester är ledig 139 dagar per år. Motionärerna anser att en
semesterreform för Sveriges mjölkproducenter skulle medföra stora och
uppenbara fördelar. Härvid nämns bl.a. minskade sociala klyftor, minskat
antal olycksfall, ökade möjligheter att få morgondagens generation att gå in i
näringen, stor sysselsättningseffekt i glesbygden samt minskad sårbarhet
inom lantbruket. Enligt motionärerna finns organisationsapparaten för en
sådan reform i nuvarande system med LRF som huvudman och lantbruksstyrelsen
som tillsynsmyndighet.

Utskottet har ingen annan uppfattning än motionärerna beträffande

1988/89:AU3

3

jordbrukarnas behov av semester. Den nuvarande semesterlagstiftningen är
emellertid inte tillämplig på jordbrukare, eftersom de inte är arbetstagare i
lagens mening.

Frågan om semestervillkoren för jordbrukare har behandlats vid ett flertal
tillfällen av såväl arbetsmarknadsutskottet som jordbruksutskottet i anslutning
till bl.a. motioner om det s.k. avbytarsystemet som är av central
betydelse för jordbrukarnas möjlighet till ledighet. Arbetsmarknadsutskottet
framhöll hösten 1984 vikten av att jordbrukarna får samma möjligheter
till semester som andra företagare. Utskottet ansåg därför att det var
väsentligt att avbytarsystemet byggdes ut. I övrigt anslöt sig utskottet till den
bedömning jordbruksutskottet redovisat i sitt yttrande till arbetsmarknadsutskottet
(JoU 1984/85:1 y). Detta innebar att takten i uppbyggnaden av
avbytarsystemet får anpassas till de medel som kan avdelas för detta ändamål
i samband med de årliga jordbruksprisöverenskommelserna. Därutöver
täcks kostnaderna för avbytarsystemet genom avgifter från dem som anlitar
tjänsterna. Med hänvisning härtill avstyrkte arbetsmarknadsutskottet den
aktuella motionens krav på utbyggnad av avbytarsystemet (AU 1984/85:6).

Utskottet har inhämtat att den av Lantbrukets avbytartjänst år 1986
startade försöksverksamheten med semester för jordbrukare fr.o.m. den 1
juli 1988 har övergått i en permanent verksamhet som avser hela landet.
Under försöksverksamheten har man prövat olika faktorer såsom semesterlängd,
avbytartaxa och organisation. Försöket har medfört att antalet
utförda semesterdagar ökade från 8 000 år 1986 till 28 000 år 1987. Fr.o.m.
den 1 januari 1989 tillämpas enhetliga regler för samtliga distrikt. Reglerna
innebär att animalieproducenterna har möjlighet att ta ut 14 dagars semester
per år till semestertaxa, vilken innebär 10 % rabatt i förhållande till ordinarie
avbytartaxa.

Med hänvisning dels till utskottets tidigare redovisade principiella inställning
i frågan, dels till den pågående verksamheten med avbytartjänst
avstyrks motion A207 i aktuell del.

I tre motioner berörs reglerna för semesterlönegrundande frånvaro.

I motion 1987/88:A709 framhåller Kurt Ove Johansson och Lars-Erik
Lövdén (s) att det måste anses otillfredsställande att de som ofrivilligt
drabbats av arbetslöshet avstängs från rätten till semesterersättning och
därmed till möjligheten att få den rekreation och det miljöbyte som
semestern innebär. Man bör därför överväga att ändra lagstiftningen så att
också arbetslöshet kan bli semesterlönegrundande och att inrätta en fond för
ändamålet.

Berit Oscarsson m.fl. (s) förordar i motion 1987/88:A729 (motivering i
motion 1987/88:Sf407) att ledighet för deltagande i grundvux blir semesterlönegrundande.
Motionärerna hänvisar till att tjänstledighet för deltagande i
grund-sfi (svenska för invandrare) utgör semesterlönegrundande frånvaro.

Lars Ahlström (m) pekar i motion 1987/88:A740 på att semesterlagens
regler om semesterlönegrundande frånvaro kan få orimliga konsekvenser i
samband med långvarig semesterlönegrundande frånvaro i mycket små
företag. I motionen ges exempel på att företag kan bli tvungna att betala
semesterersättning för en period på två år, under vilken tid den anställde
varit helt sjukskriven. Motionären framhåller att vid kortare frånvaroperio -

1988/89:AU3

4

der är den ekonomiska belastningen på företaget begränsad, medan längre 1988/89:AU3
frånvaroperioder kan medföra betydande ekonomiska problem. Reglerna
för semesterlönegrundande frånvaro bör därför ses över av semesterkommittén.
Enligt motionen vore det naturligt att den som betalar ut ersättning
under frånvaroperioden även svarar för semesterlönen under denna tid.

Utgångspunkten för den nuvarande lagstiftningen är att arbetsgivaren
skall vara skyldig att svara för semesterlönen för sådan frånvaro från en
anställning som arbetsgivaren normalt bör ha att räkna med. Sjukdom,
föräldraledighet, ledighet för smittobärare, ledighet för studier som har
samband med eller anknytning till den anställdes ställning som arbetstagare
nämns i detta sammanhang.

Reglerna för semesterlönegrundande frånvaro (17 § semesterlagen) har
upprepade gånger varit föremål för förändringar under den gångna tioårsperioden.
Bl.a. har lagen år 1986 utvidgats till att även gälla ledighet för
grundläggande svenskundervisning för invandrare.

Som ovan redovisats har semesterkommittén i sitt arbete behandlat frågor
som hänger samman med semesterlönegrundande frånvaro. Enligt utskottets
uppfattning bör resultatet av kommitténs överväganden avvaktas innan
ställning tas till förändringar av det slag motionärerna för fram.

Med hänvisning härtill avstyrks de i sammanhanget behandlade motionerna.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande översyn av semesterlagen

att riksdagen avslår motion 1987/88:A731 yrkande 36,

2. beträffande en allmän semesterlönefond
att riksdagen avslår motion 1987/88 :A706,

3. beträffande semesterreform för Sveriges animalieproducenter
att riksdagen avslår motion 1987/88:A207 yrkande 1,

4. beträffande reglerna för semesterlönegrundande frånvaro

att riksdagen avslår motionerna 1987/88:A709, 1987/88:A729 och
1987/88:A740.

Stockholm den 27 oktober 1988
På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Lars Ulander

Närvarande: Lars Ulander (s), Sonja Rembo (m), Lahja Exner (s), Anders
G Högmark (m), Gustav Persson (s), Sten Östlund (s), Bo Nilsson (s), Mona
Saint Cyr (m), Charlotte Branting (fp), Kersti Johansson (c), Lars-Ove
Hagberg (vpk), Anna Horn af Rantzien (mp). Monica Öhman (s), Eivor
Husing (s), Britt Bohlin (s), Sigge Godin (fp) och Marianne Andersson (c).

5

Reservationer

1988/89:AU3

1. Översyn av semesterlagen (mom. 1)

Sonja Rembo, Anders G Högmark och Mona Saint Cyr (alla m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Sorn ovan” och
slutar med ”denna del” bort ha följande lydelse:

Som framgår av regeringsdeklarationen är det regeringens avsikt att
senare under mandatperioden framlägga förslag såväl beträffande sex
veckors semester som beträffande en förlängning av föräldraförsäkringen.

Med dessa förväntade förslag torde utrymmet för andra kostsamma reformer
i fråga om såväl semester- som arbetstidslagstiftning vara intecknat för
överskådlig framtid. Bl.a. av detta skäl vill utskottet ifrågasätta inriktningen i
det utredningsarbete som för närvarande pågår.

Enligt utskottets uppfattning bör utredandet av semesterfrågorna ta sikte
på en lagteknisk förenkling av semesterlagen. Det är otillfredsställande att en
lag som har så stor betydelse för såväl arbetsgivare som arbetstagare skall
vara praktiskt ohanterlig. All lagstiftning skall vara utformad så att den kan
förstås av den som skall tillämpa lagen. Det får ankomma på regeringen att
finna en lämplig form för detta arbete.

Vad utskottet anfört om en översyn av semesterlagen, vilket innebär att
motion A731 (m) tillstyrks i motsvarande del, bör ges regeringen till känna.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande översyn av semesterlagen
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A731 yrkande 36 som sin
mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

2. En allmän semesterlönefond (mom. 2)

Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 3 som börjar med ”Frågan om”
och slutar med ”motion A706” bort ha följande lydelse:

Frågan om inrättande av en allmän semesterlönefond har varit aktuell
alltsedan slutet av 1970-talet. När semesterlagen ändrades år 1977 blev
semesterlönefonden en av de frågor som skulle utredas ytterligare. Ett
utredningsarbete påbörjades också, men år 1981 beslutade den dåvarande
borgerliga regeringen att det skulle läggas ner. Inte heller när socialdemokratin
har återkommit i regeringsställning har någon omsvängning skett.

Enligt utskottets uppfattning är behovet av semesterstöd lika stort i dag
som när frågan tidigare har väckts. Utskottet delar uppfattningen i motion
A706 (vpk) att införande av en semesterlönefond är ett viktigt inslag i
jämlikhetspolitiken. En sådan fond skulle gynna de grupper i samhället som
har de sämsta betingelserna vad avser arbetsvillkor, arbetsmiljö och ekonomi.
Möjligheter till en meningsfull fritid och rekreation innebär också en
investering av samhället för att motverka utslagning.

Mot den angivna bakgrunden bör riksdagen begära att regeringen med
förtur utreder frågan om en semesterlönefond. Motion A706 tillstyrks 6

således av utskottet.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande en allmän semesterlönefond
att riksdagen med bifall till motion 1987/88: A706 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

3. Reglerna för semesterlönegrundande frånvaro (mom. 4)
Lars-Ove Hagberg (vpk) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 5 som börjar med ”Utgångspunkten
för” och slutar med ”behandlade motionerna” bort ha följande lydelse:

I den nu gällande semesterlagen, som började tillämpas år 1978, utökades
möjligheterna till semesterersättning vid viss frånvaro, s.k. semesterlönegrundande
frånvaro. Sjukdom, arbetsskada och föräldraledighet kan nämnas
i detta sammanhang. En typ av frånvaro som hade diskuterats men inte
medtagits i lagen gäller arbetslöshet. Enligt LO var det beklagligt att man
inte praktiskt hade kunnat lösa frågan om arbetslöshet som semesterlönegrundande
frånvaro. Regeringen ansåg dock att denna fråga måste utredas
vidare, bl.a. i vad avser finansieringen.

Utskottet delar uppfattningen i motion A709 (s) att frågan om ofrivillig
arbetslöshet som semesterlönegrund nu bör utredas. Utredningen bör även
inkludera finansieringsfrågorna, bl.a. frågan om inrättande av en riskfond
för ändamålet i enlighet med förslaget från 1974 års semesterkommitté. Med
hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet motion A709, vilket bör ges
regeringen till känna. Övriga i sammanhanget behandlade motioner har
utgångspunkter som utskottet inte kan ställa sig bakom.

dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse:

4. beträffande reglerna för semesterlönegrundande frånvaro
att riksdagen med bifall till motion 1987/88:A709 samt med avslag på
motionerna 1987/88:A729 och 1987/88:A740 som sin mening ger
regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Semesterreform för Sveriges animalieproducenter

Kersti Johansson (c) och Marianne Andersson (c) anför:

Den inom Lantbrukets avbytartjänst bedrivna semesterverksamheten har
utvecklats på ett positivt sätt. Inom de flesta distrikten råder emellertid en
stor brist på avbytare. Den vikande tillgången på avbytare utgör den främsta
begränsningen för en ytterligare utökning av verksamheten. Det kan noteras
att antalet sökande till jordbrukslinjen har minskat dramatiskt under de
senaste åren.

Mot denna bakgrund måste kraftfulla åtgärder vidtas för att få fram
utbildade avbytare. Vi vill i detta sammanhang understryka vikten av att
avbytarkurser anordnas inom ramen för arbetsmarknadsutbildningen. Detta
föreslogs från vår sida under föregående riksmöte men vann inte riksdagens
gehör. Vi återkommer till dessa frågor.

1988/89 :AU3

7