Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

Betänkande 1990/91:SfU19

Socialförsäkringsutskottets betänkande 1990/91:SFU19

Särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1990/91

SfU19

FEMTE HUVUDTITELN
(Tilläggsbudget 2)

Sammanfattning

I proposition 1990/91:119 läggs fram förslag om ett särskilt
kommunalt bostadstillägg för att kompensera pensionärer med ingen
eller låg ATP för boendekostnadsökningar utöver dem som
skattereformen medfört. Avsikten är att en pensionär utan
särskild framställning skall garanteras en skälig levnadsnivå med
utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen. I
propositionen föreslås att staten skall stå för kostnaden för det
särskilda tillägget för tiden januari -- april 1991 och att
kommunerna därefter står för kostnaden med ett statsbidrag på
25% av kostnaderna.

Utskottet föreslår följande ändringar i regeringens förslag.

Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger
högsta godtagbara belopp som följer av den norm socialstyrelsen
och riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid
beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer
av kommunens socialbidragsnorm.

Med skälig levnadsnivå avses lägst det belopp som följer av
socialstyrelsens allmänna råd om vägledande socialbidragsnorm.

Särskilt KBT för tiden januari -- maj 1991 beräknas med
tillämpning av de normer som gällde den 1 februari 1991, men vid
beräkning av särskilt KBT för tid därefter beaktas ändringar av
normerna som avser tid efter den 1 februari 1991.

Staten svarar för kostnaden för särskilt KBT för tiden januari
-- april 1991, och kommunen erhåller statsbidrag med 40 % av sina
kostnader för särskilt KBT avseende tiden maj -- december 1991.

Propositionen

I proposition 1990/91:119 om särskilt kommunalt bostadstillägg
till folkpension har regeringen (socialdepartementet) föreslagit
riksdagen att

1. anta det i propositionen framlagda förslaget till lag om
särskilt kommunalt bostadstillägg till folkpension,

2. till Bidrag till kommunala bostadstillägg till folkpension
på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för budgetåret 1990/91
under femte huvudtiteln anvisa ett förslagsanslag på
150000000 kr.

Lagförslaget återfinns i bilaga 1 till betänkandet.

Motionerna

1990/91:Sf35 av Mona Saint Cyr (m) vari yrkas

1. att riksdagen för att för 1991 kompensera pensionärerna, hos
regeringen begär ett sådant förslag som lägger betalningsansvaret
på beslutsfattarnivå,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna att
beslut, som påverkar kommunernas ekonomi, från begynnelsen skall
förses med tillfredsställande och uttömmande kostnads- och
konsekvensanalyser.

1990/91:Sf36 av Margareta Gard (m) vari yrkas att riksdagen
beslutar att staten skall stå för hela kostnaden 1991 vad gäller
det särskilda kommunala bostadstillägget för pensionärer.

1990/91:Sf37 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar om ett särskilt kommunalt
bostadstillägg enligt motionens förslag,

2. att riksdagen beslutar att till Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till
statsbudgeten för budgetåret 1990/91 under femte huvudtiteln
anvisa ett förslagsanslag på 1000000000 kr.,

1990/91:Sf38 av Karin Israelsson m.fl. (c) vari yrkas

3. att riksdagen beslutar om en tillfällig höjning av
pensionstillskottet till ensam ålderspensionär till 57 % av
basbeloppet, fr.o.m. 1 juli t.o.m. 31 december 1991,

4. att riksdagen med avslag på proposition 1990/91:119 i denna
del beslutar om sådan ändring i förslaget om lag om särskilt
bostadstillägg till folkpension innebärande att det särskilda
kommunala bostadstillägget helt skall finansieras av staten i
enlighet med vad i motionen anförts.

1990/91:Sf39 av Sten Svensson m.fl. (m) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att staten skall stå för hela
kostnaden år 1991 för det särskilda kommunala bostadstillägget
för pensionärer,

2. att riksdagen beslutar att ålders- och förtidspensionärer
utan KBT får rätt att ansöka om särskilt KBT för 1991, om de
eljest skulle hamna under kommunens socialbidragsnivå.

1990/91:Sf40 av Ragnhild Pohanka m.fl. (mp) vari yrkas

1. att riksdagen beslutar att 150000000 kr. anslås av
statliga medel för att kompensera lågpensionärernas
hyreshöjningar.

1990/91:Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. (fp) vari yrkas

1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i
motionen anförts om att det särskilda kommunala bostadstillägget
till folkpension skall betalas ut utan dröjsmål,

3. att riksdagen beslutar att det särskilda kommunala
bostadstillägget i sin helhet finansieras av staten,

4. att riksdagen på tilläggsbudget 2 till statsbudgeten för
budgetåret 1990/91 under femte huvudtiteln anslår 150000000
kr. utöver regeringens förslag eller således 300000000 kr.

Motionerna 1990/91:Sf37 yrkande 3, 1990/91:Sf38 yrkandena 1 och
2, 1990/91:Sf39 yrkandena 3 och 4, 1990/91:Sf40 yrkande 2 och
1990/91:Sf41 yrkande 2 behandlas i utskottets betänkande
1990/91:SfU11. Detta gäller även motion 1990/91:Sf42 som är
väckt med anledning av propositionen.

Utskottet

Inledning

I propositionen anges att den nyligen genomförda skattereformen
för det stora flertalet inkomsttagare har medfört lägre
inkomstskatt än tidigare. Skattereformen har finansierats genom
bl.a. höjda indirekta skatter, höjd fastighetsskatt och
reducerade räntebidrag. Pensionärer som saknar eller har låg ATP
har inte fått någon skattelättnad men däremot vissa
kostnadsökningar för främst boendet. För att kompensera de sämst
ställda pensionärerna för effekterna av skattereformen har
pensionstillskottet och den övre beloppsgränsen för statsbidrag
till kommunalt bostadstillägg tidigare höjts. Ökningen av
boendekostnaderna under år 1991 har emellertid kommit att i många
fall väsentligt överstiga den ökning som betingats av
skattereformen. Ökningen av hyreskostnaderna beräknas per den 1
februari 1991 till i genomsnitt ca 24 % och av denna härrör 13,9
procentenheter från skatteomläggningen.

Många av de sämst ställda pensionärerna har hamnat i en svår
ekonomisk situation under år 1991 till följd av de ökade
bostadskostnaderna, och i propositionen föreslås att de bör få en
särskild förstärkning av bostadsstödet under år 1991.
Utgångspunkten skall vara att en pensionär utan särskild
framställning bör garanteras en skälig levnadsnivå med
utgångspunkt i socialbidragsnormen i den egna kommunen. I
propositionen läggs fram förslag om ett särskilt kommunalt
bostadstillägg som komplement till det nuvarande kommunala
bostadstillägget till folkpension för att kompensera pensionärer
med ingen eller låg ATP för boendekostnadsökningar utöver dem som
skattereformen medfört.

Beräkningen av det särskilda bostadstillägget

Det nuvarande kommunala bostadstillägget till folkpension utges
enligt grunder som kommunen själv bestämmer. Statsbidrag lämnas
med 25 % av kommunens kostnader för KBT under förutsättning att
bostadstillägget före inkomstprövning täcker minst 80 % av den
del av den månatliga bostadskostnaden som ligger mellan 80 och
1900 kr. för ogift pensionär samt mellan 80 och 2050 kr. för
makar. Kommunerna har möjlighet att låta KBT utgå även för högre
bostadskostnader än de angivna -- dessa merkostnader ingår inte i
statsbidragsunderlaget -- och KBT-beloppet varierar mycket mellan
kommunerna. Det kommunala bostadstillägget är inkomstprövat.
Reglerna härom innebär i princip att förmånen minskas med den
försäkrades inkomster vid sidan av folkpensionen. Även viss
förmögenhet beaktas vid inkomstprövningen. Om den årliga
sidoinkomsten överstiger 750 kr. för den som är gift och 1000
kr. för annan minskas tillägget med 35 % av inkomstdelen över
denna summa.

Under år 1990 utgav alla kommuner KBT med högre belopp än
statsbidragsreglernas miniminivå. Enligt vad som anges i
propositionen har flertalet kommuner därefter höjt KBT-beloppen,
medan 31 kommuner har oförändrade KBT-belopp och 23 kommuner har
sänkt beloppen. I de fall kommunen sänkt beloppen har det endast
i några få kommuner inneburit en faktisk försämring.

Det särskilda kommunala bostadstillägget, som nu föreslås,
skall fylla ut skillnaden mellan, å ena sidan, den
pensionsberättigades allmänna pension och övriga inkomster enligt
reglerna för beräkning av årsinkomst vid prövning av KBT och, å
andra sidan, socialbidragsnormen i den pensionsberättigades
kommun. Från inkomsterna skall avdrag göras för skälig
boendekostnad.

Tillägget skall administreras av riksförsäkringsverket och
försäkringskassorna. Uträkningen skall ske med ledning av
uppgifter som finns hos försäkringskassorna. Följande modell
föreslås.

Pensionärens folkpension och pensionstillskott samt ATP, till
den del den reducerat pensionstillskottet, KBT och, i
förekommande fall, särskilt pensionstillägg för långvarig vård av
sjukt eller handikappat barn läggs samman med 50 % av den
framräknade årsinkomsten för KBT. Vid beräkning av inkomst för en
förtidspensionär avgår från pensionstillskottet ett belopp som
utgör 25 % av basbeloppet, dvs. vad som schablonmässigt svarar
mot skatten på den del av pensionstillskottet som är högre än för
en ålderspensionär. Det sammanlagda beloppet för folkpension,
pensionstillskott och ATP, till den del den reducerat
pensionstillskottet, beräknas alltid till lägst 1,5 gånger
basbeloppet för den som är ogift och till lägst 1,325 gånger
basbeloppet för den som är gift. Arbetsinkomst vid sidan av
ålderspension medräknas inte. Inte heller innehav av förmögenhet
på annat sätt än vad som sker vid beräkning av årsinkomst för
ordinärt KBT.

Från det sålunda framräknade beloppet dras pensionärens
bostadskostnad till den del den anses skälig. Uppstår därvid ett
underskott i förhållande till kommunens socialbidragsnorm
utbetalas detta belopp som särskilt kommunalt bostadstillägg. I
propositionen anges att avdrag för bostadskostnad normalt skall
kunna göras motsvarande den bostadskostnad som används vid
beräkningen av KBT, dvs. bruttokostnaden. Bostadskostnaden
avräknas dock enbart i den mån den är skälig. Avsikten är att man
därvid skall utgå från de grunder som kommunen kan ha bestämt för
användning i samband med prövning av rätt till socialbidrag.

Rätten till särskilt kommunalt bostadstillägg är inte beroende
av att socialbidrag inte utges. Med stöd av 17 kap. 1 § andra
stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring kan kommun som till
en pensionär utgett socialbidrag som i väsentlig mån haft
betydelse för försörjningen få uppbära särskilt kommunalt
bostadstillägg som beviljas pensionären retroaktivt för samma
tid.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 maj 1991 och gälla året ut.
Den nya förmånen skall dock kunna utges retroaktivt från den 1
januari 1991 för pensionsberättigade som uppbär KBT vid tiden för
ikraftträdandet. Det särskilda tillägget för tiden januari -- maj
1991 skall beräknas på grundval av den socialbidragsnorm som
gällde i kommunen den 1 februari 1991. I övrigt skall enligt
propositionen ändrade socialbidragsnormer efter lagens
ikraftträdande beaktas.

I motion Sf37 invänder Lars Werner m.fl. att regeringens
förslag är otillräckligt eftersom utsatta pensionärer genom det
särskilda bostadstillägget endast skall nå upp till kommunens
socialbidragsnivå. Förslagets konstruktion skapar dessutom
orättvisor mellan boende i olika kommuner. Motionärerna hänvisar
till att de i motion Sf331, som behandlas i utskottets betänkande
SfU11, begärt att ytterligare en miljard kronor skall anslås till
anslaget D 6. Ålderspensioner för budgetåret 1991/92 för extra
ekonomiskt stöd till de sämst ställda pensionärerna. I yrkande 1
i motion Sf37 begär motionärerna att riksdagen skall besluta om
ett högre särskilt KBT än vad som föreslagits av regeringen.
Motionärna vill i yrkande 2 på tilläggsbudget anslå en miljard
kronor för ändamålet under första halvåret 1991.

Sten Svensson m.fl. påpekar i motion Sf39 yrkande 2 att
förslaget om särskilt bostadstillägg endast avser dem som redan
är berättigade till KBT. Detta kan enligt motionärerna innebära
att en pensionär utan eller med låg ATP tillerkänns en högre
standard än den som till följd av en något högre ATP inte varit
berättigad till KBT tidigare i år. Detta gäller naturligtvis
främst i kommuner med relativt höga socialbidragsnormer. Enligt
motionärerna bör riksdagen därför besluta att även pensionärer
som inte tidigare haft KBT måste ha rätt att hos
försäkringskassan begära utfyllnad till gällande
socialbidragsnorm, om de annars skulle hamna under denna norm.

I motion Sf41 av Bengt Westerberg m.fl. understryker
motionärerna vikten av att pensionärer med låg pension och hög
hyra skall få kompensation för de prisökningar som inträffat.
Motionärerna ser därför positivt på regeringens framlagda förslag
till tillfälliga åtgärder under år 1991, och de begär i yrkande 1
ett tillkännagivande om att det särskilda kommunala
bostadstillägget skall betalas ut utan dröjsmål.

I motion Sf38 (yrkande 3) anför Karin Israelsson m.fl. att
regeringens förslag lämnar en mycket stor del pensionärer utan
kompensation, bl.a. de folkpensionärer som inte har ATP och de
som inte vill eller inte kan söka KBT. Riksdagen bör därför även
besluta om en tillfällig höjning av pensionstillskotten.
Motionärerna föreslår att pensionstillskottet till ensamstående
ålderspensionär höjs från 54 % till 57 % av basbeloppet fr.o.m.
den 1 juli t.o.m. den 31 december 1991.

Utskottet gör följande bedömning.

Avsikten med propositionens förslag är att en pensionär skall
garanteras pensionsförmåner som enligt en schablonmässig
bedömning räcker till en skälig levnadsnivå. Enligt förslaget
skall en pensionär kunna ha medel för boendekostnaderna upp till
en skälig nivå och därutöver ha medel som motsvarar
socialbidragsnormen i kommunen.

Beträffande boendekostnaden anges i propositionen att den
normalt skall motsvara den bostadskostnad som används vid
beräkningen av KBT, dvs. bruttokostnaden. Bostadskostnaden
avräknas dock enbart i den mån den är skälig, vilket innebär att
den maximeras till sådan godtagbar kostnad som kommunen kan ha
bestämt för användning i samband med prövning av rätt till
socialbidrag. Enligt propositionen anknyter en sådan begränsning
vanligen till de belopp för boendekostnad som rekommenderas av
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket vid beräkning av
underhållsbidrag. Utskottet vill nämna att enligt
socialstyrelsens och riksförsäkringsverkets normer för skälig
bostadskostnad vid beräkning av underhållsbidrag är högsta
godtagbara bostadskostnad för 1--2 vuxna fr.o.m. den 5 november
1990 följande: Storstockholm 3 425 kr., Storgöteborg 3775 kr.,
övriga kommuner med mer än 75 000 invånare 3 225 kr. och övriga
kommuner med mindre än 75 000 invånare 3 025 kr. per månad.
Normerna har höjts fr.o.m. den 15 mars 1991 till 3950, 4375,
3750 resp. 3500 kr. per månad.

Enligt utskottets bedömning är det rimligt att vid beräkningen
av det särskilda kommunala bostadstillägget begränsa
boendekostnaderna till vad som på orten kan anses vara en skälig
nivå. Utskottet anser att bostadskostnaden måste anses skälig om
den inte överstiger vad som gäller enligt socialstyrelsens och
riksförsäkringsverkets rekommendationer vid beräkning av
underhållsbidrag. Detta är också den nivå som kommunerna vanligen
tillämpar i socialbidragsärenden. Om en kommun tillämpar en högre
nivå skall emellertid bostadskostnaden anses skälig upp till
denna nivå. Utskottet föreslår att vad som avses med skäliga
bostadskostnader bör anges i ett nytt fjärde stycke i lagens 2 §.

Vad gäller de medel, som pensionären efter avdrag för
bostadskostnaden skall beräknas ha kvar för skälig
levnadskostnad, föreslås i propositionen att den norm för
socialbidrag skall användas som fastställts i kommunen och som
används vid prövning av rätt till ekonomiskt bistånd enligt
socialtjänstlagen för de kommuninvånare som ansöker om socialt
stöd. I propositionen erinras om att den enskilde genom bistånd
enligt socialtjänstlagen (1980:620) skall tillförsäkras en skälig
levnadsnivå och att det i första hand ankommer på kommunen att
bestämma vad som utgör sådan nivå. Socialbidrag utges efter en
behovsprövning i varje särskilt fall. Med syfte att förenkla
handläggningen av socialbidragsärendena kan kommunernas
fullmäktige eller socialnämnd fastställa vägledande
socialbidragsnormer. Vidare anges att de belopp som framgår av
Allmänna råd från socialstyrelsen 1985:1, Socialbidrag, och i
kompletterande meddelandeblad kan vara hjälpmedel vid
fastställande av dessa normer. Bidragsbeloppen är enligt dessa
allmänna råd baserade på konsumentverkets hushållsbudgetar och
anknutna till basbeloppet samt därigenom värdesäkrade. Denna
basbeloppsanknytning tillämpas så gott som undantagslöst i
landets kommuner. I propositionen anges också att
socialbidragsnormen enligt de allmänna råden för ensamstående var
115 % av basbeloppet och för samboende 190 % av basbeloppet.
Boendekostnaden ligger alltid utanför normen. Till följd av
skatteomläggningen har socialstyrelsens normbelopp höjts fr.o.m.
år 1991 till 116 % av basbeloppet för ensamstående och 192 % av
basbeloppet för samboende, motsvarande 3 114 kr. per månad för
ensamstående och 5 160 kr. per månad för samboende
(Meddelandeblad nr 2/91).

I propositionen redovisas att i februari 1988 hade samtliga
kommuner fastställt vägledande socialbidragsnormer,
basbeloppsanknutna i alla kommuner utom tre. 53 kommuner hade
dock två olika normer, en för korttidsbidrag och en för mera
långvariga socialbidrag. 23 kommuner hade 130 % av basbeloppet
eller mer som norm. De flesta kommuner hade normen 100--114 % av
basbeloppet för ensamstående. De tre kommunerna med lägsta normen
låg i intervallet 93--95 %.

Det förslag som nu läggs fram i propositionen innebär att en
pensionär genom en schablonmässig bedömning skall få medel som
räcker till en skälig levnadsnivå. Utskottet kan inte utesluta
att en sådan schablonmässig bedömning grundad på den enskilda
kommunens norm kan leda till att vissa pensionärer inte når upp
till en skälig levnadsnivå. Utskottet föreslår därför den
ändringen i propositionens förslag att vid den schablonmässiga
beräkningen av vad som vid utgivande av särskilt kommunalt
bostadstillägg skall anses som skälig levnadsnivå skall lägst
tillämpas den nivå som nu följer av socialstyrelsens allmänna råd
om vägledande socialbidragsnorm -- vilken grundar sig på
konsumentverkets kostnadsberäkningar -- dvs. för närvarande
3114 kr. för ensamstående och 5 160 kr. för samboende, allt per
månad. En ändring av denna innebörd bör göras i lagförslagets
2§.

I propositionen föreslås att vid beräkning av det särskilda
bostadstillägget för tiden januari -- maj 1991 skall tillämpas
den socialbidragsnorm som gällde den 1 februari 1991. För att
bidraget snabbt skall kunna betalas ut anser utskottet det
nödvändigt att beräkningen för denna tid görs med tillämpning av
normer som var vägledande den 1 februari 1991 eller fastställts
av kommunen senast vid denna tidpunkt. I specialmotiveringen till
2 § anges härutöver att ändrade socialbidragsnormer efter lagens
ikraftträdande skall beaktas. Utskottet anser det emellertid
skäligt att även socialbidragsnormer som kommunen beslutar skall
gälla redan efter den 1 februari 1991 beaktas vid beräkning av
det särskilda bostadstillägget för juni månad 1991 och därefter.
Motsvarande gäller de ändrade normer för bostadskostnad som
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för tid
efter den 1 februari 1991.

De av utskottet föreslagna förändringarna beräknas medföra
ytterligare kostnader för det särskilda kommunala
bostadstillägget med 30 milj.kr. under år 1991. Därmed kommer
stödet till de sämst ställda pensionärerna att ytterligare
förstärkas. De gjorda förändringarna innebär således att
motionärerna i motion Sf37 i viss mån tillgodoses. Utskottet är
inte berett att tillstyrka en höjning av pensionstillskotten i
enlighet med vad som begärs i yrkande 3 i motion Sf38, och
utskottet avstyrker motionen.

Vad avser yrkandet i motion Sf39 om att särskilt KBT skall
kunna utges även till pensionärer som inte är berättigade till
KBT, men inte når upp till socialbidragsnormen i sin hemkommun,
vill utskottet erinra om att KBT på grund av avtrappningsreglerna
kan utges vid förhållandevis höga inkomster. Socialbidragsnormen
är avsedd att täcka sedvanliga utgifter. I den mån en pensionär
har så höga inkomster att KBT inte kan utgå, men samtidigt har så
höga utgifter att återstoden av inkomsterna inte täcker skäliga
levnadskostnader enligt den norm som tillämpas, anser utskottet
att det bör vara en fråga för hemortskommunen att pröva om han är
berättigad till socialbidrag för de extra utgifterna. Utskottet
kan således inte tillstyrka att särskilt KBT skall utges i sådana
situationer, och utskottet avstyrker bifall även till motion Sf39
yrkande 2.

Utskottet delar uppfattningen i motion Sf41 att särskilt KBT
skall utbetalas utan dröjsmål. Enligt vad utskottet erfarit är
avsikten att utbetalningarna skall ske i samband med
pensionsutbetalningarna i maj månad, dvs. de första
pensionsutbetalningarna efter det att riksdagen har fattat belut
om den nya lagstiftningen. Utskottet anser att motion Sf41
yrkande 1 får anses tillgodosedd med detta.

Finansieringen

Bestämmelserna om särskilt kommunalt bostadstillägg föreslås
träda i kraft den 1 maj 1991 och gälla till utgången av samma år.
Bostadstillägget skall utges retroaktivt fr.o.m. januari 1991.
Kostnaden för det särskilda tillägget beräknas till totalt 300
milj.kr. under år 1991.

I propositionen anges att om det särskilda kommunala
bostadstillägget inte införs har pensionären rätt att erhålla
socialbidrag från kommunen. En motsvarande kostnad uppstår nu i
stället för den nya förmånen och enligt vad som anförs i
propositionen är det därför principiellt riktigt att resp. kommun
bestrider denna kostnad. Det är emellertid skäligt att staten på
samma sätt som för de ordinära kommunala bostadstilläggen bidrar
till finansieringen med 25 %. I propositionen anförs vidare att
när det gäller kostnaderna för retroaktiv utbetalning kan
ansvaret däremot inte påläggas kommunerna. Staten bör därför ta
det fulla kostnadsansvaret för de utbetalningar som avser tiden 1
januari -- 30 april 1991. I propositionen begärs att riksdagen på
tilläggsbudget 2 för anslaget D 3. Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension anvisar 150 milj.kr. för
budgetåret 1990/91.

I flera motioner begärs att det särskilda kommunala
bostadstillägget helt skall finansieras av staten. Beslut härom
begärs i motionerna Sf39 av Sten Svensson m.fl. (yrkande 1), Sf41
av Bengt Westerberg m.fl. (yrkande 3) och Sf38 av Karin
Israelsson m.fl. (yrkande 4). I yrkande 4 i motion Sf41 begärs
att ytterligare 150 milj.kr. skall anslås för ändamålet på
tilläggsbudget 2. Även Ragnhild Pohanka m.fl. anser i motion Sf40
(yrkande 1) att staten skall svara för hela kostnaden, och de
begär att ytterligare 150 milj.kr. skall anslås för ändamålet. I
motionerna Sf35 av Mona Saint Cyr (yrkande 1) och Sf36 av
Margareta Gard begärs likaså att staten skall stå för hela
finansieringen av kompensationen till pensionärerna. I motion
Sf35 anförs vidare att förslag som regeringen lägger fram och som
påverkar kommunernas ekonomi redan från början skall förses med
tillfredsställande och uttömmande kostnads- och
konsekvensanalyser, och motionären begär i yrkande 2 ett
tillkännagivande härom. Som ovan nämnts har också i motion Sf37
begärts att ytterligare medel skall anslås på tilläggsbudget.

Som angivits i propositionen har pensionären rätt att erhålla
socialbidrag från kommunen om det särskilda kommunala
bostadstillägget inte införs. Utskottet anser det därför skäligt
att kommunen svarar för kostnaderna för det särskilda kommunala
bostadstillägget med ett visst bidrag från staten. Utskottet har
ovan föreslagit vissa ändringar i regeringens förslag. Bl.a.
föreslås att skälig levnadsnivå lägst skall beräknas enligt
socialstyrelsens norm, vilket medför att vissa pensionärer kan
komma att erhålla högre särskilt kommunalt bostadstillägg än vad
de annars skulle ha erhållit i socialbidrag. Utskottet anser det
därför rimligt att staten bidrar till kommunernas kostnader med
något mer än 25 %, och utskottet föreslår att statens bidrag till
det särskilda bostadstillägget bestäms till 40 % av kommunens
kostnader. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna. De närmare bestämmelserna utfärdas av regeringen. I
enlighet med vad som föreslås i propositionen bör staten däremot
ta det fulla kostnadsansvaret för de retroaktiva utbetalningarna,
dvs. bostadstillägget för tiden 1 januari -- 30 april 1991.
Utskottet har ovan beräknat att de förändringar i
tillämpningsreglerna som utskottet föreslår kan medföra ökade
kostnader med 30 milj.kr. under år 1991. Vad avser innevarande
budgetår är det dock tillräckligt att, på sätt som föreslås i
propositionen, 150 milj.kr. anvisas på tilläggsbudget. För nästa
budgetår avser regeringen enligt propositionen att återkomma med
förslag till medelsanvisning i kompletteringspropositionen.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionerna Sf35
yrkande 1, Sf36, Sf38 yrkande 4, Sf39 yrkande 1, Sf40 yrkande 1
och Sf41 yrkandena 3 och 4.

Beträffande yrkande 2 i motion Sf35 om kostnads- och
konsekvensanalyser vill socialförsäkringsutskottet erinra om att
konstitutionsutskottet för närvarande granskar förekomsten och
utformningen av konsekvensanalyser i propositioner avlämnade
under år 1990. I ett nyligen avgivet yttrande till
konstitutionsutskottet (1990/91:SkU4y) har skatteutskottet
(majoriteten) anfört bl.a. att de samhällsekonomiska
konsekvenserna i propositioner redovisas endast i vad avser
utfallet på statsbudgeten och för kommunerna men utan fördelning
på olika delposter och utan bakgrund till beräkningarna. De
propositioner som har lagts fram under år 1990 rörande
skattereformen tillgodoser enligt skatteutskottets uppfattning de
berättigade krav som kan ställas på att förslagen i sin helhet
och i olika detaljer blivit tillräckligt utredda och analyserade.
Reformen har dock sådan omfattning att den på sikt kan antas leda
till stora förändringar i medborgarnas och företagens beteenden i
olika hänseenden och i hela vårt samhällsliv. Utfallet påverkas
även av att andra förutsättningar också ändras på grund av
faktorer som inte har något direkt samband med reformen.
Skatteutskottet framhåller att det givetvis är av vikt att
reformen noga följs upp och att dess effekter i olika hänseenden
analyseras.

Med anledning av vad skatteutskottet anfört i sitt yttrande
anser socialförsäkringsutskottet att något uttalande från
riksdagens sida med anledning av motion Sf35 yrkande 2 inte är
påkallat.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande höjt pensionstillskott
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf38 yrkande 3,
res. 1 (c)

2. beträffande den som inte har ordinärt KBT
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf39 yrkande 2,
res. 2 (m, fp)

3. beträffande skyndsam utbetalning av särskilt KBT
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf41 yrkande 1,

4. beträffande kostnadsansvaret för särskilt KBT
att riksdagen med avslag på motionerna 1990/91:Sf35 yrkande 1,
1990/91:Sf36, 1990/91:Sf38 yrkande 4, 1990/91:Sf39 yrkande 1,
1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 3 som
sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört
beträffande statsbidrag,
res. 3 (m, fp, c, mp)

5. beträffande lag om särskilt kommunalt bostadstillägg
att riksdagen med anledning av propositionen och motion
1990/91:Sf37 yrkande 1 antar det i propositionen framlagda
förslaget till lag om särskilt kommunalt bostadstillägg till
folkpension med den ändringen såvitt avser 2 §

dels att första stycket erhåller följande lydelse:

Det särskilda kommunala bostadstillägget utges om den
pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig
bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det
högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om
vägledande socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget
utgör i sådant fall skillnadsbeloppet.

dels att ett fjärde stycke införs med följande lydelse:

Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger
den högsta godtagbara kostnad som följer av den norm
socialstyrelsen och riksförsäkringsverket rekommenderar för
bostadskostnader vid beräkning av underhållsbidrag eller det
högre belopp som följer av kommunens socialbidragsnorm,
res. 4 (m, fp, c, mp) - villk. 3

6. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med bifall till propositionen och med
avslag på motionerna 1990/91:Sf37 yrkande 2, 1990/91:Sf40 yrkande
1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 4 till Bidrag till
kommunala bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2
till statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett
förslagsanslag på 150000000 kr.,
res. 5 (m, fp, c, mp) - villk. 3

7. beträffande kostnads- och konsekvensanalyser
att riksdagen avslår motion 1990/91:Sf35 yrkande 2.
res. 6 (m, mp)

Stockholm den 9 april 1991

På socialförsäkringsutskottets vägnar

Doris Håvik

Närvarande: Doris Håvik (s), Gullan Lindblad (m), Börje
Nilsson (s), Ulla Johansson (s), Sigge Godin (fp),
Karin Israelsson (c), Lena Öhrsvik (s), Nils-Olof Gustafsson (s),
Ingegerd Elm (s), Margareta Persson (s), Hans Dau (m), Barbro
Sandberg (fp), Margó Ingvardsson (v), Ragnhild Pohanka (mp), Maud
Björnemalm (s), Bertil Persson (m) och Marianne Jönsson (c).

Reservationer

1. Höjt pensionstillskott (mom. 1)

Karin Israelsson och Marianne Jönsson (båda c) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Utskottet är" och slutar med "avstyrker motionen." bort ha
följande lydelse:

Den kompensation till pensionärerna som ges genom det särskilda
kommunala bostadstillägget är enligt utskottets mening inte
tillräcklig. Ekonomisk kompensation behövs för alla de 644000
pensionärer som uppbär pensionstillskott. Utskottet förordar att
denna kompensation sker genom att pensionstillskottet för tiden
juli -- december 1991 höjs till 57% av basbeloppet för en ensam
ålderspensionär. Regeringen bör skyndsamt lägga fram förslag i
enlighet med det anförda.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

1. beträffande höjt pensionstillskott
att riksdagen med anledning av motion 1990/91:Sf38 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

2. Den som inte har ordinärt KBT (mom. 2)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Hans Dau (m) och Barbro
Sandberg (fp) och Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 8 som börjar
med "Vad avser" och slutar med "yrkande 2" bort ha följande
lydelse:

Regeringens förslag om utfyllnad till gällande
socialbidragsnorm avser endast dem som redan tidigare är
berättigade till KBT. Utskottet anser att rätten till särskilt
KBT bör omfatta även övriga pensionärer som hamnar under
socialbidragsnormen i sin kommun.

dels att moment 2 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

2. beträffande den som inte har ordinärt KBT
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf39 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

3. Kostnadsansvaret för särskilt KBT (mom. 4)

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil
Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 9 börjar
med "Som angivits" och slutar med "och 4" bort ha följande
lydelse:

Med hänsyn till att kommunerna antagit sina budgetar för
innevarande år och därmed skattesatserna är fastlagda anser
utskottet att det är rimligt att kostnaderna för det föreslagna
särskilda bostadstillägget stannar på staten.

dels att moment 4 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
4. beträffande kostnadsansvaret för särskilt KBT
att riksdagen med bifall till motionerna 1990/91:35 yrkande 1,
1990/91:Sf36, 1990/91:Sf38 yrkande 4, 1990/91:Sf39 yrkande 1,
1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och 1990/91:Sf41 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,

4. Lag om särskilt kommunalt bostadstillägg (mom. 5)
Vid bifall till reservation 3

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil
Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser att moment 5 i
utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

5. beträffande lag om särskilt kommunalt bostadstillägg
att riksdagen med anledning av propositionen och med avslag på
motion 1990/91:Sf37 yrkande 1 antar det i bilaga 2 såsom
reservanternas förslag betecknade förslaget till lag om särskilt
bostadstillägg till folkpension

5. Medelsanvisningen (mom. 6)
Vid bifall till reservation 3

Gullan Lindblad (m), Sigge Godin (fp), Karin Israelsson (c),
Hans Dau (m), Barbro Sandberg (fp), Ragnhild Pohanka (mp), Bertil
Persson (m) och Marianne Jönsson (c) anser
att moment 6 i utskottets hemställan bort ha följande lydelse:

6. beträffande medelsanvisningen
att riksdagen med anledning av propositionen och motionerna
1990/91:Sf37 yrkande 2, 1990/91:Sf40 yrkande 1 i denna del och
1990/91:Sf41 yrkande 4 till Bidrag till kommunala
bostadstillägg till folkpension på tilläggsbudget 2 till
statsbudgeten för budgetåret 1990/91 anvisar ett förslagsanslag
på 165000000 kr.,

6. Kostnads- och konsekvensanalyser (mom. 7)

Gullan Lindblad (m), Hans Dau (m), Ragnhild Pohanka (mp) och
Bertil Persson (m) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 10 börjar
med "Beträffande yrkande" och slutar med "är påkallat." bort ha
följande lydelse:

Som framhålls i motion Sf35 är det av största vikt att
regeringens förslag innehåller sådana analyser av
kostnadskonsekvenser som länge efterlysts i motioner. Sådana
analyser behövs inte minst för kommunernas del. Detta bör med
bifall till yrkande 2 i motionen ges regeringen till känna.

dels att moment 7 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:
7. beträffande kostnads- och konsekvensanalyser
att riksdagen med bifall till motion 1990/91:Sf35 yrkande 2
som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Särskilt yttrande

Ragnhild Pohanka (mp) anför:

I reservation 3 har föreslagits att staten skall bära hela
kostnaden för det särskilda bostadstillägget till folkpension
därför att kommunerna redan antagit sina budgetar för innevarande
år. Jag anser att även det förhållandet att staten ålagt
kommunerna skattestopp, och kommunerna därmed inte kan få utrymme
för nya utgifter som staten ålägger dem, gör att staten bör stå
för hela kostnaden.

I propositionen framlagt lagförslag
Bilaga 1

Av reservanterna framlagt lagförslag
Förslag till
Lag om särskilt bostadstillägg till folkpension
Bilaga 2

1 § Till den som uppbär kommunalt bostadstillägg enligt 2 §
första stycket lagen (1962:392) om hustrutillägg och kommunalt
bostadstillägg till folkpension skall utges ett särskilt
bostadstillägg enligt vad som anges i denna lag.

2 § Det särskilda bostadstillägget utges om den
pensionsberättigades inkomster efter avdrag för skälig
bostadskostnad understiger kommunens socialbidragsnorm eller det
högre belopp som följer av socialstyrelsens allmänna råd om
vägledande socialbidragsnorm, allt räknat per månad. Tillägget
utgör i sådant fall skillnadsbeloppet.

Vid tillämpning av första stycket beaktas följande inkomster,
nämligen

a) folkpension enligt lagen (1962:381) om allmän försäkring,
dock inte handikappersättning,
b) pensionstillskott enligt lagen (1969:205) om
pensionstillskott, dock minskat med 25 procent av basbeloppet när
fråga är om pensionstillskott till förtidspension,
c) tilläggspension enligt lagen om allmän försäkring till den
del pensionen föranlett minskning av pensionstillskott,
d) särskilt pensionstillägg enligt lagen (1990:773) om särskilt
pensionstillägg till folkpension för långvarig vård av sjukt
eller handikappat barn,
e) kommunalt bostadstillägg enligt lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension,
f) hälften av den inkomst som medräknas vid bestämmande av
årsinkomst enligt 5 § sistnämnda lag.

Inkomsterna enligt andra stycket a)--c) skall sammanlagda
alltid anses utgöra lägst 1,5 gånger basbeloppet för den som är
ogift och lägst 1,325 gånger basbeloppet för den som är gift.

Bostadskostnaden skall anses skälig om den inte överstiger den
högsta godtagbara kostnad som följer av den norm socialstyrelsen
och riksförsäkringsverket rekommenderar för bostadskostnader vid
beräkning av underhållsbidrag eller det högre belopp som följer
av kommunens socialbidragsnorm.

3 § Frågor om förmåner enligt denna lag prövas utan ansökan av
den allmänna försäkringskassa, hos vilken den pensionsberättigade
är inskriven.

4 § Kommunen skall snarast underrätta den allmänna
försäkringskassan om de beslut som fattas i fråga om
socialbidragsnormer. Om ett beslut innebär att någon sådan norm
ändras, skall underrättelse lämnas i god tid före den dag då den
ändrade normen skall börja tillämpas.

5 § Om inte annat följer av denna lag, skall vad som
föreskrivs om kommunalt bostadstillägg i lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension eller
i annan författning tillämpas på det särskilda bostadstillägget.

1. Denna lag träder i kraft den 1 maj 1991 och gäller till
utgången av år 1991. Lagen skall dock tillämpas från och med den
1 januari 1991 för den som vid ikraftträdandet uppbär kommunalt
bostadstillägg enligt 2 § första stycket lagen (1962:392) om
hustrutillägg och kommunalt bostadstillägg till folkpension.

2. I fråga om särskilt bostadstillägg för tid före
ikraftträdandet och för maj 1991 skall vid beräkning enligt 2 §
tillämpas den socialbidragsnorm som gällde den 1 februari 1991
samt de uppgifter om den pensionsberättigades inkomster och
bostadskostnad, som skall läggas till grund för prövning av
dennes rätt till tillägget för maj 1991.