Särskild företrädare för barn

Betänkande 1999/2000:JuU2

Justitieutskottets betänkande 1999/2000:JUU02

Särskild företrädare för barn

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1999/2000

JuU2

Sammanfattning

I detta ärende behandlar utskottet ett
regeringsförslag om en ny lag om särskild
företrädare för barn samt en ändring i
sekretesslagen. Utskottet behandlar också en motion
väckt med anledning av förslaget och en motion väckt
under den allmänna motionstiden år 1999.

Lagen innebär att en särskild företrädare skall
kunna förordnas för ett barn när en vårdnadshavare
eller någon som vårdnadshavaren står i ett nära
förhållande till misstänks för brott mot barnet. Om
barnet har två vårdnadshavare som inte är gifta
eller bor tillsammans under äktenskapsliknande
förhållanden skall det vara möjligt att i stället
förordna att en av dem ensam skall företräda barnet.

Regeringens förslag syftar till att förbättra
möjligheterna att utreda brott när barn utsatts för
övergrepp. Den särskilda företrädarens uppgifter är
således begränsade till att i vårdnadshavarens
ställe ta till vara barnets rätt under
förundersökningen och i efterföljande rättegång.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari år 2000.

Utskottet tillstyrker regeringens förslag, dock med
viss justering av lagtexten. Motionerna avstyrks.

Till betänkandet har fogats två reservationer (båda
kd) och ett särskilt yttrande (kd).

Propositionen

I proposition 1998/99:133 har regeringen
(Justitiedepartementet) föreslagit att riksdagen
antar regeringens förslag till

1. lag om särskild företrädare för barn,

2. lag om ändring i sekretesslagen (1980:100).
Lagförslagen, som granskats av Lagrådet, har fogats
till betänkandet, se bilaga 1.

Motionerna

Motion väckt med anledning av propositionen

1999/2000:Ju1 av Ragnwi Marcelind och Ingemar
Vänerlöv (kd) vari yrkas

1. att riksdagen hos regeringen begär att en
utvärdering av lagen och dess praktiska konsekvenser
görs inom en tvåårsperiod,

2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om behovet att alla
barn under 18 år har rätt till särskild företrädare,

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om tydlighet i den
föreslagna lagstiftningen om företrädares
befogenheter och om krav på samverkan med andra
berörda instanser.

Motion väckt under allmänna motionstiden
1999

1999/2000:Ju725 av Sven-Erik Sjöstrand m.fl. (v)
vari yrkas

3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till
känna vad i motionen anförts om det fortsatta
utbildningsbehovet inom området sexuella övergrepp
mot barn samt vikten av en individuell bedömning av
på vilket sätt barnet har behov av stöd i
rättsprocessen i varje enskilt fall.

Utskottet

Ärendet och dess beredning

Inom Justitiedepartementet har en promemoria
utarbetats med förslag till hur man skall kunna
förstärka en underårigs rätt under förundersökningen
och rättegången i de fall den underåriges
vårdnadshavare eller någon som vårdnadshavaren står
i ett nära förhållande till misstänks för brott mot
den underårige.

Promemorian har remissbehandlats. Promemorian och
remissyttrandena ligger till grund för förslagen i
propositionen.

Propositionens huvudsakliga innehåll

I propositionen föreslås att en lag om särskild
företrädare för barn införs.

Syftet med lagen är att stärka möjligheterna att ta
till vara barnets rätt när en vårdnadshavare eller
någon som vårdnadshavaren står i ett nära
förhållande till misstänks för brott mot barnet.
Lagen syftar till att förbättra förutsättningarna
för att utreda sådana brottsmisstankar. Den syftar
därmed också till att förebygga att övergrepp mot
barnet fortsätter. Förslaget innebär att en särskild
företrädare under vissa förutsättningar skall
förordnas för barnet i dessa fall. Den särskilda
företrädaren skall, i stället för barnets
vårdnadshavare, som ställföreträdare ta till vara
barnets rätt under förundersökningen och i
rättegång. Om barnet har två vårdnadshavare som inte
är gifta eller bor tillsammans under
äktenskapsliknande förhållanden skall det vara
möjligt att i stället förordna att en av dem ensam
företräder barnet.

Till särskild företrädare skall förordnas en
advokat, en biträdande jurist på en advokatbyrå
eller någon annan. Endast den som uppfyller
särskilda krav på lämplighet får förordnas. En
ansökan om förordnande skall göras av åklagaren hos
tingsrätten. Domstolen skall kunna fatta beslut
interimistiskt utan vårdnadshavarnas vetskap, om det
kan antas vara nödvändigt för att barnets rätt skall
kunna tas till vara.

Lagen föreslås träda i kraft den 1 januari 2000.

Lagutskottets yttrande

Justitieutskottet har berett lagutskottet tillfälle
att yttra sig över propositionen och den motion som
väckts med anledning av propositionen. Lagutskottet
har förordat att propositionen tillstyrks och att
motionen avstyrks.

Överväganden

Lagen om särskild företrädare för barn

Misstankar om brott mot barn är ofta svåra att
utreda. Barn har inte samma möjligheter som vuxna
att påtala brott och de kan till och med ha svårt
att förstå att något de utsatts för är brottsligt.
Detta gäller i särskilt hög grad när misstankarna
riktar sig mot någon av barnets föräldrar eller mot
någon annan som står barnet och dess familj nära. I
de sistnämnda fallen kan också vissa rättsliga
problem uppstå. Det gäller bl.a. frågan om hur en
förundersökning skall genomföras i förhållande till
barnet i de fall det skulle skada utredningen att
underrätta vårdnadshavarna innan en viss
utredningsåtgärd vidtas. Det gäller också frågan om
vem som skall inställa barnet till polisförhör och
vilka förutsättningar som finns för att genomföra en
läkarundersökning. När barnet inte självt kan ta
ställning till frågor av detta slag finns formellt
ett ytterst begränsat utrymme eller saknas helt
lagligt stöd för att snabbt genomföra
utredningsåtgärder utan vårdnadshavarnas medverkan.
Om utgångspunkten är att vårdnadshavaren inte bör
eller kan kontaktas saknar barnet någon som
företräder dess intressen.

I vissa fall kan problemen lösas genom att barnet
omhändertas för vård enligt lagen (1990:52) med
särskilda bestämmelser om vård av unga (LVU). Detta
förutsätter dock att de lagliga förutsättningarna
för ett omhändertagande är uppfyllda. För ett sådant
beslut gäller ett högre och annorlunda beviskrav än
det som gäller för att inleda en förundersökning.
Vidare är förutsättningarna för ett omhändertagande
knutet till flera omständigheter som alla tar sikte
på barnets behov av vård. Det är också tveksamt i
vilken utsträckning socialnämnden kan träda i
vårdnadshavares ställe när det gäller beslut som rör
ett barns medverkan i en förundersökning eller under
ett domstolsförfarande. LVU ger därför inte någon
heltäckande lösning på problemet.

Inte heller de bestämmelser som finns i
föräldrabalken om god man ger tillräckliga
möjligheter att ingripa till skydd för barnet i de
ovan beskrivna situationerna.

Utskottet kan mot denna bakgrund dela regeringens
bedömning att nuvarande lagstiftning bör
kompletteras till skydd för barns rättigheter när
någon närstående begår brott mot barnet. Detta bör
som regeringen föreslår göras genom att en ny lag
införs. Utgångspunkten för lagstiftningen måste vara
principen om barnets bästa. Samtidigt får
lagstiftningen inte i för stor utsträckning
inskränka rätten till respekt för privat- och
familjelivet enligt artikel 8 i Europakonventionen.
Enligt utskottets mening har regeringen med sitt
förslag funnit en bra avvägning mellan dessa
intressen. Regeringen har även i övrigt redovisat de
svårigheter som finns och anfört goda skäl för sitt
förslag. Utskottet är alltså berett att tillstyrka
propositionen. Till några enskildheter i förslaget
återkommer utskottet nedan.

I motion Ju1 (kd) framhåller motionärerna att barn
under 18 år alltid skall ha rätt till en särskild
företrädare när behov därav föreligger.

Av regeringens förslag följer att en särskild
företrädare skall förordnas för barn under 18 år som
misstänks ha utsatts för brott av någon närstående,
såvida det inte med hänsyn till barnet är obehövligt
eller annars särskilda skäl talat mot det. Det är
alltså barnets intresse som skall vara avgörande vid
bedömningen av om behov av ett förordnande finns.

Regeringen anför att det i vissa fall kan vara så
att behov av särskild företrädare inte föreligger,
t.ex. om barnet med hänsyn till ålder och mognad
själv kan ta ställning till frågor om förhör och
läkarundersökning. Enligt regeringen är det dock
inte möjligt att ange vid vilken ålder ett barn
självt kan ta till vara sin rätt. Barn är olika och
en bedömning måste göras i varje enskilt fall.

När det gäller de barn som uppnått en sådan ålder
att de själva kan ta till vara sin rätt är
regeringen av uppfattningen att också dessa barn har
behov av stöd i de situationer det här är fråga om.
I vissa fall torde detta behov enligt regeringen
kunna tillgodoses med gällande regler, t.ex. genom
ett målsägandebiträde eller på annat mindre
ingripande sätt. Bedömningen av om behov av särskild
företrädare finns för äldre barn torde i första hand
vara beroende av barnets relation till
vårdnadshavaren. Möjligheten att föra en talan om
skadestånd mot vårdnadshavaren kan också vara av
betydelse.

Utskottet konstaterar med hänvisning till lagens
konstruktion att presumtionen är att en särskild
företrädare skall förordnas för barnet när det kan
finnas en konflikt mellan barnets och
vårdnadshavarens intressen. Även äldre barn har
alltså rätt till en särskild företrädare när behov
därav föreligger. En bedömning av om sådant behov
finns skall göras i varje enskilt fall. Önskemålet i
motion Ju1 är därmed tillgodosett och motionen
avstyrks i denna del.

I motion Ju725 (v) framhåller motionärerna bl.a.
att det är viktigt när barn utsätts för sexuella
övergrepp att en individuell bedömning görs av vad
som är bäst för barnet i det enskilda fallet, t.ex.
om barnet har behov av särskild företrädare,
målsägandebiträde, stödperson, vittnesbiträde
och/eller socialtjänst.

En särskild företrädare kan enbart förordnas när en
vårdnadshavare misstänks för brott mot barnet eller
då det kan befaras att en vårdnadshavare på grund av
sitt förhållande till den som misstänks för brott
mot barnet inte kommer att ta till vara barnets
rätt. När så inte är fallet kan t.ex. ett måls-
ägandebiträde förordnas enligt lagen (1988:609) om
målsägandebiträde. Gäller misstanken brott enligt 6
kap. brottsbalken, dvs. sexualbrott, skall
målsägandebiträde förordnas, om det inte är
uppenbart att målsäganden saknar behov av sådant
biträde. Målsägandebiträde kan förordnas av rätten
på begäran av målsäganden eller när det annars finns
anledning till det så snart förundersökning inletts.
Enligt 20 kap. 15 § första stycket rättegångsbalken
(RB) kan målsägande som hörs med anledning av
åklagarens talan vidare åtföljas av lämplig person
som stöd under rättegången, en s.k. stödperson.
Stödpersonen får också enligt 23 kap. 10 § RB
närvara under förundersökningen vid förhör med
målsäganden om detta inte är till men för
utredningen. I flertalet fall är stödpersonen någon
närstående till brottsoffret eller någon från den
lokala brottsoffer-/kvinnojouren. Stödpersonen har
inte något förordnande utan medföljer på önskemål av
målsäganden.

Brottsofferutredningen har i sitt betänkande
Brottsoffer Vad har gjorts? Vad bör göras (SOU
1998:40) gjort en översyn av målsägandens
möjligheter till stöd under det rättsliga
förfarandet och lämnat förslag till hur man skall
kunna förstärka dessa. Utredningen vill bl.a. införa
en reglering som syftar till att utvidga
användningen av stödpersoner. Enligt förslaget skall
en lämplig person kunna förordnas av rätten som
stödperson åt målsäganden i mål om brott på vilket
fängelse kan följa. Stödpersonen skall enligt
utredningen ges rätt till ersättning av allmänna
medel för inställelse vid förhör under
förundersökningen och rättegången.

Brottsofferutredningens betänkande bereds för
närvarande i Justitiedepartementet.

Utskottet konstaterar inledningsvis att det redan i
dag finns goda möjligheter för en målsägande att få
hjälp och stöd under förundersökningen och i
rättegången. Det nu aktuella lagförslaget innebär en
förstärkning därvidlag. Brottsofferutredningen har
lämnat ytterligare förslag till hur stödet för måls-
äganden kan förbättras. Den pågående beredningen
härav bör inte föregripas. Med det anförda avstyrker
utskottet motion Ju725 i här behandlad del.

I motion Ju1 framhålls vidare att den särskilda
företrädarens befogenheter och hans skyldighet att
samverka med andra berörda instanser måste tydligt
framgå av lagen.

Av regeringens förslag till lagtext framgår att en
särskild företrädare skall, i stället för barnets
vårdnadshavare, som ställföreträdare ta till vara
barnets rätt under förundersökningen och i
efterföljande rättegång. Regeringen framhåller att
det i detta uppdrag ligger att samråda och samarbeta
med personal på daghem, skola och med andra personer
som kan stå barnet nära. Detsamma gäller i
förhållande till företrädare för socialtjänsten och
polisen. Även om barnet är omhändertaget enligt LVU
bör den särskilda företrädaren enligt regeringen
samarbeta med socialnämnden för att undvika att
barnet behöver genomgå fler läkarundersökningar och
förhör än nödvändigt. Den särskilda företrädaren
skall i detta samarbete vara barnets
ställföreträdare i de frågor som gäller
förundersökningen och rättegången, medan
socialnämnden ansvarar för barnets behov av vård och
behandling. Om situationer skulle uppstå där det
finns olika åsikter om vad som är bäst för barnet
anser regeringen att utgångspunkten måste vara att
berörda personer och myndigheter samarbetar och
tillsammans med barnet eftersträvar en gemensam
uppfattning. Konflikter om barnets bästa torde i sig
kunna vara till skada för barnet, varför det vilar
ett ansvar på berörda att konflikter undviks.

Utskottet konstaterar att den särskilda
företrädaren enligt förslaget har att agera som
barnets ställföreträdare under förundersökningen och
i rättegång. Den särskilda företrädaren intar alltså
vårdnadshavarnas roll i dessa fall och skall i denna
egenskap agera utifrån barnets bästa. Ett bifall
till motionsyrkandet skulle innebära att riksdagen
ställde sig bakom en detaljstyrning av hur den
särskilda företrädaren skall agera för att
tillgodose barnets bästa. Detta skulle begränsa
företrädarens handlingsfrihet. Utskottet kan mot den
bakgrunden inte ställa sig bakom motionsönskemålen.
Motion Ju1 avstyrks i denna del.

I motion Ju1 begärs slutligen att en utvärdering av
lagen och dess praktiska konsekvenser skall göras
inom en tvåårsperiod.

Regeringen anför att den har för avsikt att följa
tillämpningen av lagen samt ta initiativ till en
utvärdering när lagen har varit i kraft några år.

Utskottet vill understryka det angelägna i att
lagen följs upp såväl fortlöpande som genom en mer
samlad utvärdering. En samlad utvärdering
förutsätter dock att det finns ett tillräckligt
underlag för en sådan. Det förefaller därför
olämpligt att låsa utvärderingstidpunkten på det
snäva sätt som begärs i motionen. Motion Ju1
avstyrks i denna del.

I övrigt har utskottet ingenting att anföra med
anledning av propositionen, såvitt avser förslaget
till lag om särskild företrädare för barn, och
motionerna.

Sekretesslagen

Utskottet har noterat att förslaget till lagtext i 9
kap. 15 § sekretesslagen (1980:100) är utformat på
så sätt att sekretess skall gälla i ärenden om
särskild företrädare för barn. Eftersom lagen om
särskild företrädare för barn även avser ärenden om
förordnande av en vårdnadshavare att ensam ta till
vara barnets rätt under förundersökningen och i
efterföljande rättegång, bör sekretessbestämmelsen
förtydligas. Förtydligandet bör ske på det sätt som
framgår av utskottets lagförslag, se bilaga 2.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande den särskilda företrädarens
uppgifter

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju1 yrkande 3,

res. 1 (kd)

2. beträffande lagförslagen

att riksdagen

dels med avslag på motion 1999/2000:Ju1 yrkande
2 antar det i proposition 1998/99:133 framlagda
förslaget till lag om särskild företrädare för
barn,

dels antar regeringens förslag till lag om
ändring i sekretesslagen (1980:100) med den
ändringen att lagen ges den lydelse som framgår
av utskottets lagförslag, se bilaga 2,

3. beträffande personligt stöd i övrigt

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju725 yrkande 3,

4. beträffande utvärdering

att riksdagen avslår motion 1999/2000:Ju1 yrkande 1.

res. 2 (kd)

Stockholm den 4 november 1999

På justitieutskottets vägnar

Gun Hellsvik

I beslutet har deltagit: Gun Hellsvik (m), Ingvar
Johnsson (s), Märta Johansson (s), Ingemar Vänerlöv
(kd), Anders G Högmark (m), Ann-Marie Fagerström
(s), Helena Frisk (s), Morgan Johansson (s), Yvonne
Oscarsson (v), Ragnwi Marcelind (kd), Jeppe Johnsson
(m), Kia Andreasson (mp), Siw Persson (fp), Göran
Norlander (s), Anita Sidén (m), Sture Arnesson (v)
och Rigmor Ahlstedt (c).

Reservationer

1. Den särskilda företrädarens uppgifter
(mom. 1)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:

Vi anser i likhet med majoriteten att nuvarande
lagstiftning bör kompletteras till skydd för barns
rättigheter när närstående begår brott mot barnet
och att detta bör göras i en särskild lag. Vi anser
dock att lagen måste göras tydligare i ett avsnitt,
nämligen den särskilda företrädarens uppgifter. Som
vi ser det kan konflikter komma att uppstå mellan
den särskilda företrädaren och ett offentligt
biträde enligt LVU eller socialnämnden. Den
särskilda företrädarens befogenheter och ett krav om
att denna skall samarbeta med socialnämnden måste
därför skrivas in i lagen. Av lagen bör också framgå
att den särskilda företrädaren skall samarbeta med
vårdnadshavare och andra personer som finns i
barnets närhet. Barnet kan t.ex. ha öppnat sig för
en utomstående person som det känner förtroende för
och som även fortsättningsvis bör finnas med i
stödgruppen runt barnet.

Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med
ett lagförslag som tillgodoser vad vi nu anfört. I
avvaktan härpå godtar vi det framlagda förslaget.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 1
bort ha följande lydelse:

1. beträffande den särskilda företrädarens
uppgifter

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju1 yrkande 3
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 1.

2. Utvärdering (mom. 4)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:

Vi anser att regeringens förslag inte är riktigt
genomarbetat. Enligt vår mening borde regeringen ha
gjort en noggrannare analys av förslagets
konsekvenser. Alltför många frågor av praktisk
karaktär kan ställas. Om pappan till exempel begått
brottet och mamman är barnets enda trygga punkt
skall då plötsligt en annan person gå in i mammans
ställe? Vad händer med eventuella syskon? Vilken
roll har det särskilda biträdet och hur arbetar
biträdet med eller utan de sociala myndigheterna?
Det är därför viktigt att en noggrann uppföljning av
lagens praktiska konsekvenser görs så snabbt som
möjligt. Att regeringen angett att den avser att ta
initiativ till en utvärdering när lagen har varit i
kraft några år är enligt vår uppfattning inte
tillräckligt. Regeringen bör få i uppdrag att göra
en utvärdering inom två år och redovisa resultatet
för riksdagen.

Vad vi nu anfört bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Vi anser att utskottets hemställan under moment 4
bort ha följande lydelse:

4. beträffande utvärdering

att riksdagen med anledning av motion 1999/2000:Ju1 yrkande 1
som sin mening ger regeringen till känna vad som
anförts i reservation 2.

Särskilt yttrande

Förslaget till lag om särskild företrädare
för barn (mom. 2)

Ingemar Vänerlöv (kd) och Ragnwi Marcelind (kd)
anför:

Lagförslaget är tänkt att hjälpa barn som befinner
sig i en svår situation. Även äldre barn måste ha en
självklar rätt till sådant stöd med hänsyn till de
lojalitetskonflikter, rädsla och ohälsosamma
känsloband som kan föreligga. Enligt vår mening får
det inte finnas någon som helst tvekan om att alla
barn under 18 år som är i behov av en särskild
företrädare verkligen får tillgång till en sådan.

Regeringens lagförslag

Utskottets förslag till ändring i
regeringens lagförslag

Förslag till lag om ändring i
sekretesslagen (1980:100)1

-----------------------------------------------------
Regeringens förslag Utskottets förslag
-----------------------------------------------------
9 kap.

15 §2
-----------------------------------------------------
Sekretess gäller hos Sekretess gäller hos
domstol i äktenskapsmål domstol i äktenskapsmål
samt mål och ärenden samt mål och ärenden
enligt föräldrabalken, enligt föräldrabalken,
liksom i ärenden om liksom i ärenden enligt
särskild företrädare för lagen (1999:000) om
barn och mål enligt lagen särskild företrädare för
(1989:14) om erkännande barn och mål enligt lagen
och verkställighet av (1989:14) om erkännande
utländska och verkställighet av
vårdnadsavgöranden m.m. utländska
och om överflyttning av vårdnadsavgöranden m.m.
barn, för uppgift om och om överflyttning av
enskilds personliga eller barn, för uppgift om
ekonomiska förhållanden, enskilds personliga eller
om part begär det och det ekonomiska förhållanden,
kan antas att den om part begär det och det
enskilde eller någon kan antas att den
honom närstående lider enskilde eller någon
skada eller men om honom närstående lider
uppgiften röjs. I ärenden skada eller men om
om särskild företrädare uppgiften röjs. I ärenden
för barn, adoption enligt enligt lagen (1999:000)
4 kap. föräldrabalken, om särskild företrädare
anordnande av godmanskap för barn och om adoption
enligt 11 kap. 4 § enligt 4 kap.
föräldrabalken eller föräldrabalken,
förvaltarskap behövs dock anordnande av godmanskap
inte begäran av part. enligt 11 kap. 4 §
föräldrabalken eller
förvaltarskap behövs dock
inte begäran av part.
-----------------------------------------------------
I fråga om uppgift i allmän handling gäller
sekretess i högst sjuttio år.
-----------------------------------------------------
_________________

Denna lag träder i kraft den 1 januari 2000.

1 Lagen omtryckt 1992:1474

2 Senaste lydelse 1997:194