Samhällets räddningstjänst

Betänkande 2000/01:FöU8

Försvarsutskottets betänkande 2000/01:FÖU08

Samhällets räddningstjänst

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Motioner från allmänna
• Utskottets överväganden
• Utskottets förslag till riksdagsbeslut

2000/01

FöU8

Redogörelse för ärendet

Ärendet och dess beredning

Utskottet behandlar i detta betänkande den del av
regeringens skrivelse 2000/01:52 Beredskapen mot
svåra påfrestningar på samhället i fred som handlar
om kommunal räddningstjänst (avsnitt 2.1 i
skrivelsen) jämte följdmotionerna 2000/01:Fö7 (fp)
yrkande 1 och 2000/01:Fö11 (s) till skrivelsen.
Utskottet behandlar även motioner som väckts under
den allmänna motionstiden och som rör samhällets
räddningstjänst.

I en föredragning inför utskottet har utskottet
informerats av generaldirektör Christina
Salomonsson, Statens räddningsverk, i frågor som
bl.a. rört samhällets räddningstjänst.

Sammanfattning

Försvarsutskottet behandlar i detta betänkande bl.a.
den del av regeringens skrivelse 2000/01:52
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred som handlar om kommunal räddningstjänst jämte
motioner. Utskottet behandlar även motionsyrkanden
som rör ett gemensamt system för radiokommunikation
och yrkanden om psykologiskt omhändertagande vid
katastrofer.

Med anledning av frågan om ett gemensamt system
för radiokommunikation baserat på TETRA-standard
konstaterar utskottet bl.a. att det
upphandlingsuppdrag som Statskontoret fått i detta
ärende inte kan fullföljas. Eftersom tiden är
lämplig för att införa ett gemensamt system för
många användare skulle det - enligt utskottet -
därför vara synnerligen olyckligt om regeringen inte
snarast hittar en lösning som leder till att
Statskontoret kan fullfölja sitt uppdrag inom de
givna tidsramarna. Vad utskottet i betänkandet
anfört i denna fråga bör riksdagen som sin mening ge
regeringen till känna.

Motionsyrkandena om radiokommunikationssystemet
baserat på TETRA-standard föreslår utskottet delvis
bifallas av riksdagen. Övriga motionsyrkanden bör
inte bifallas av riksdagen.

Motioner från allmänna

motionstiden

2000/01:Fö208 av Åke Carnerö m.fl. (kd):

21. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att en
projektgrupp bör tillsättas inför TETRA-
upphandlingen bestående av representanter för
samtliga framtida användare, kommuner, landsting
och experter.

2000/01:Fö403 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask
(c, s):

4. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om översyn av
räddningstjänstbegreppet.

8. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om att regeringen
skyndsamt bör fatta beslut i TETRA-frågan.

2000/01:Fö706 av Anders Karlsson och Bengt
Silfverstrand (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om att brandorsaksutredningen
permanentas.

2000/01:Fö707 av Yvonne Andersson (kd):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av att
utveckla en handlingsplan för att möta
katastrofer.

2. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening att den bör ta initiativ till vad i
motionen anförs om behovet av internationella
överenskommelser.

2000/01:Fö709 av Chatrine Pålsson (kd):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av ett nationellt
program och en nationell expertgrupp för
psykologiskt omhändertagande i samband med
katastrofer.

2000/01:Fö710 av Kerstin-Maria Stalin m.fl. (mp):

Riksdagen begär att regeringen lägger fram förslag
om en nationell krishanteringsgrupp enligt vad som i
motionen anförs.

2000/01:Fö712 av Tomas Eneroth m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om behovet av åtgärder för
rekrytering till räddningstjänsten.

2000/01:Fö718 av Ingemar Josefsson och Cinnika
Beiming (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om vikten av att kunna
informera medborgare med utländsk bakgrund vid
katastrofer.

2000/01:Fö721 av Anders G Högmark (m):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om deltidsbrandmännens
framtid.

2000/01:Fö722 av Kenth Högström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om utbyggnaden av ett
nationellt radiokommunikationssystem för public
safety-sektorn och driftansvaret för detsamma.

2000/01:Fö903 av Kent Härstedt och Annika Nilsson
(s):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av en
översyn av säkerheten vid allmänna
badanläggningar.

2. Riksdagen begär att regeringen återkommer till
riksdagen med förslag på lämpliga åtgärder enligt
vad i motionen anförs.

Utskottets överväganden

Räddningstjänst m.m.

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Regeringen

I regeringens skrivelse (skr. 2000/01:52)
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred anförs att med räddningstjänst avses de
räddningsinsatser som staten eller kommunerna skall
svara för vid olyckshändelser och överhängande fara
för olyckshändelser för att hindra och begränsa
skador på människor, egendom eller i miljön. Det bör
påpekas att det inte finns någon övre gräns för hur
stora olyckshändelser som omfattas av
räddningstjänstens ansvar. De ansvariga
myndigheterna skall ha en beredskap för att snabbt
kunna ingripa med personal och materiel vid alla
typer av händelser. Det innebär vidare att de skall
kunna leda verksamheten och att en samordning skall
kunna ske av de olika åtgärder som andra myndigheter
och ibland företag, organisationer eller enskilda
vidtar. Både inom den kommunala och den statliga
räddningstjänsten har en räddningsledare med stöd av
räddningstjänstlagen (1986:1102) befogenheter att
begära bistånd från myndigheter inom andra
verksamhetsområden i samhället.

Räddningstjänsten är främst en kommunal
angelägenhet. Kommunernas ansvar inbegriper dock
inte fjäll-, flyg- och sjöräddningstjänst,
efterforskning av försvunna personer,
miljöräddningstjänst till sjöss eller
räddningstjänst vid utsläpp av radioaktiva ämnen.
Staten har genom polisen, Luftfartsverket,
Sjöfartsverket, Kustbevakningen och länsstyrelserna
ansvaret för dessa slag av räddningstjänst. I
kommunernas ansvarsområden ingår även att vidta
förebyggande åtgärder mot brand. Kommunerna skall
också främja annan olycks- och skadeförebyggande
verksamhet.

Vid omfattande räddningstjänstinsatser inom en
kommun kan resursförstärkning ske genom att personal
från fria skift inkallas och genom att bistånd
begärs från andra kommuner. Detta har bl.a. skett i
samband med de översvämningar som ägt rum under
sommaren och hösten 2000.

Det finns möjlighet att förstärka räddningskåren
med personer som organiserats i räddningsvärn eller
andra frivilliga (uttagning kan ske med tjänsteplikt
enligt 44 § räddningstjänstlagen) samt med personer
som utbildats för räddningstjänst under höjd
beredskap och med vilka avtal slutits. Ytterligare
en möjlighet är att efterfråga resurser från olika
myndigheter, främst Försvars-makten.

Räddningstjänstens resurser är en strategisk
tillgång även vid andra fall än rena
räddningstjänstinsatser. Många kommuner har valt att
utnyttja räddningstjänstens ledningsorganisation för
t.ex. den samordning som kommunen kan behöva utöva
när lokala kriser uppstår. Denna form av
samutnyttjande ger en god beredskap och stadga åt
samhällets åtgärder på den lokala nivån mot olika
former av påfrestningar på samhället.

Räddningstjänstlagen innehåller bestämmelser om
hur samhällets räddningstjänst skall organiseras och
bedrivas med både olycks- och skadeförebyggande
åtgärder. Lagen innehåller också bestämmelser som
rör enskilda, bl.a. avseende tjänsteplikt. Vid en
räddningsinsats kan räddningsledaren bereda sig och
medverkande personal tillträde till andras
fastigheter, använda egendom eller företa andra
ingrepp i annans rätt om det behövs för att hindra
fara för liv, hälsa eller egendom eller för skada i
miljön. Sådana ingrepp får också företas av den
kommunala nämnden eller, i fråga om statlig
räddningstjänst, av den myndighet som svarar för
räddningstjänsten. Därutöver reglerar
räddningstjänstlagen frågor rörande sanering efter
radioaktiva utsläpp.

Sedan räddningstjänstlagens tillkomst har lagen
med tillhörande förordning ändrats och kompletterats
vid ett flertal tillfällen, men någon övergripande
översyn har inte genomförts. Regeringen har bl.a.
mot bakgrund av detta i november 1999 uppdragit åt
en särskild utredare att senast den 1 juni 2001
lämna förslag till en reformerad
räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94).
Utredaren skall bl.a. beakta möjligheterna att
minska detaljregleringen av den kommunala
räddningstjänsten och i övrigt modernisera
bestämmelserna i lagstiftningen i syfte att skapa en
effektiv räddningstjänst på såväl det kommunala som
det statliga området. Exempel på områden som skall
utredas är kommunala räddningstjänstplaner och
ledningen vid stora olyckshändelser. Lagstiftningen
måste även med minskad detaljreglering tillgodose
det behov av reglering som krävs för att stat och
kommun skall kunna utöva tillsyn m.m. på ett
ändamålsenligt sätt.

Utredaren skall analysera om en reformerad
räddningstjänstlagstiftning med en minskad grad av
detaljreglering aktualiserar behovet av inledande
bestämmelser med nationella mål för verksamheten.
Utredarens förslag skall precisera skyldigheterna
inom räddningstjänstområdet för olika statliga
myndigheter, kommunerna och enskilda, men
räddningstjänstbegreppet skall, med undantag för vad
som sägs om miljöräddningstjänst till sjöss, inte
utvidgas jämfört med vad som följer av nuvarande
räddningstjänstlag. Ekonomiska konsekvenser av det
offentliga åtagandet för såväl stat som kommun skall
övervägas och redovisas.

Utredarens förslag skall vidare bl.a. omfatta de
bestämmelser som krävs för att kommunernas olycks-
och skadeförebyggande verksamhet skall kunna
bedrivas på ett effektivt sätt.

Motioner

I motion Fö403 (c, s) av Erik Arthur Egervärn och
Ola Rask framhålls att den ersättning som staten
utbetalar till kommuner för kostnader i samband med
större rädddningsinsatser har givits en för snäv
tolkning. Motionärerna pekar på Gävle kommun som nu
får processa eftersom staten gjort gällande att de
merkostnader som uppstod till följd av snöovädret -
bl.a. kostnader för mat-transporter till skolbarn,
äldre m.m. - inte skall anses som räddningstjänst. I
motionen föreslås att räddningstjänstbegreppet bör
ses över (yrkande 4).

I motion Fö706 (s) av Anders Karlsson och Bengt Silfverstrand
anförs att det i Sverige sedan ett par år pågår en
försöksverksamhet med brandorsaksutredning i
kommunerna. Projektet är ett försöksprojekt som
drivs av Statens räddningsverk. Motionärerna
föreslår att försöksverksamheten permanentas.
Brandorsaksutredning är en viktig uppgift för att
erhålla erfarenheter för att på olika sätt kunna
förebygga brand. Hur detta skall ske bör vara
föremål för utredning.

I motionerna Fö712 (s) av Tomas Eneroth m.fl. och
Fö721 (m) av Anders G Högmark tas frågan upp om
deltidsbrandmännen och rekryteringen av dessa. I
motionerna framhålls att vid sidan av den
heltidsanställda personalen finns en betydande grupp
deltidsanställda. Deras engagemang och
arbetsinsatser är helt avgörande för en väl
fungerande räddningstjänst - och därmed för en-
skilda människors trygghet på landsbygd och i mindre
orter. Under senare år har problemen ökat med att få
människor intresserade av att bli deltidsbrandmän.
Detta är, menar motionärerna, en oroande utveckling.
Det är därför angeläget att en översyn av
rekryteringsfrågan genomförs, inte minst för att
belysa om ytterligare ekonomiska incitament är
nödvändiga för att trygga bemanningen framöver.

I motion Fö718 (s) av Ingemar Josefsson och Cinnika
Beiming framhålls betydelsen av att kunna informera
medborgare med utländsk bakgrund vid katastrofer.
För många invandrarungdomar är den huvudsakliga
informationskällan mobiltelefonen. Det är angeläget
att se över vilka möjligheter som finns att klara
informationsbehovet till dessa grupper vid
katastrofer.

I motion Fö903 (s) av Kent Härstedt och Annika
Nilsson anförs att det i dag inte finns några
särskilda rättsregler för säkerhetsfrågor för
badanläggningar utomhus eller inomhus. Det finns
heller ingenting som reglerar tillsynen eller vem
som skall utföra densamma. Motionärerna anser det
angeläget att vi i Sverige får en lag som gör det
till ett obligatorium att det skall finnas badvakter
vid alla badanläggningar där allmänheten har
tillträde. Vidare slås fast att det skall finnas
krav på utbildningsnivå för badvakter där
vattensäkerheten skall stå i paritet med de krav som
är på väg att införas i övriga Europa (yrkandena 1
och 2).

Utskottets ställningstagande

Med anledning av yrkandet om en översyn av
räddningstjänstbegreppet vill utskottet erinra om
att regeringen uppdragit åt en särskild utredare att
lämna förslag till en reformerad
räddningstjänstlagstiftning (dir. 1999:94). I
uppdraget ingår bl.a. att föreslå hur lagstiftningen
kan moderniseras och hur detaljregleringen av den
kommunala räddningstjänsten kan minskas. Utredaren
skall vidare tydliggöra gränsdragningen mellan
räddningstjänstlagstiftningen och annan lagstiftning
som reglerar olycks- och skadeförebyggande
verksamhet. Enligt vad utskottet kan bedöma torde
frågan om räddningstjänstbegreppet, i enlighet med
vad som efterfrågas i motion Fö403 (c, s), ingå i
utredarens uppdrag. Motion Fö403 (c, s) yrkande 4
torde därmed bli tillgodosett. Flerpartimotion Fö403
(c, s) yrkande 4 kan därför avstyrkas av utskottet.

Angående yrkandet i motion Fö706 (s) om att
försöksverksamheten rörande brandorsaksutredning
permanentas vill utskottet inledningsvis anföra att
Statens räddningsverk är central
förvaltningsmyndighet för frågor om olycks- och
skadeförebyggande åtgärder och enligt
räddningstjänstlagen (1986:1102) skall samordna
samhällets verksamhet i dessa frågor. Enligt
regleringsbrev skall Räddningsverket utveckla och
stärka den olycks- och skadeförebyggande
verksamheten. Av 7 § räddningstjänstlagen framgår
bl.a. att kommunen skall svara för att åtgärder
vidtas inom kommunen, så att bränder och skador till
följd av bränder förebyggs.

Huruvida den pågående försöksverksamheten med
brandorsaksutredning i kommunerna bör permanentas är
i första hand en fråga som ankommer på berörda
kommuner, myndigheter m.m. att besluta om. Något
särskilt uttalande av riksdagen i denna fråga är
inte påkallat. Motion Fö706 (s) avstyrks därför av
utskottet.

Med anledning av motionerna som tar upp frågan om
deltidsbrandmännen vill utskottet anföra följande.

Statens räddningsverk redovisade den 15 september
2000 ett regeringsuppdrag där verket tillsammans med
berörda fackförbund, kommuner och Svenska
Kommunförbundet lämnade ett förslag till ett nytt
utbildningssystem för den kommunala
räddningstjänstpersonalen. Förslaget syftar när det
gäller deltidsutbildningen att göra den mer flexibel
och därigenom underlätta rekryteringen.
Räddningsverket genomför under år 2001 denna nya
deltidsutbildning på försök.

Generaldirektören för Statens räddningsverk har
också i en föredragning inför utskottet den 27 mars
2001 redogjort för det nya utbildningsförslaget.

Försvarsminister Björn von Sydow har i svar på en
skriftlig fråga den 5 april 2001 av Tomas Eneroth
(s) bl.a. anfört att Räddningsverket framhållit att
det blivit svårare att rekrytera deltidsanställda
brandmän och att det medfört att 15 % av landets
kommuner haft problem med att upprätthålla den i
räddningstjänstplanen angivna beredskapen. Med
hänsyn till detta övervägs inom Regeringskansliet
för närvarande ett uppdrag till Räddningsverket att
redovisa förhållandena för deltidsanställda brandmän
vad avser rekrytering, ersättning, utbildning och
arbetsvillkor.

Utskottet välkomnar att regeringen nu tagit
initiativ i denna fråga och bedömer att det uppdrag
som regeringen nu aviserar borde kunna ge ett
underlag för att bl.a. få frågan belyst om
ytterligare ekonomiska incitament är nödvändiga för
att trygga bemanningen framöver i enlighet med vad
som efterfrågas i motionerna. Utskottet anser att
resultatet av detta arbete bör avvaktas innan
utskottet kan ta slutlig ställning i frågan.
Motionerna Fö712 (s) och Fö721 (m) avstyrks därför
av utskottet.

I motion Fö718 (s) framhålls betydelsen av att kunna
informera medborgare med utländsk bakgrund vid
katastrofer. Utskottet vill med anledning av
yrkandet i motionen anföra att riksdagen för
närvarande behandlar en proposition (prop.
2000/01:94) Radio och TV i allmänhetens tjänst
2002-2005, vari denna fråga bl.a. tas upp.
Propositionen innehåller förslag till de villkor och
riktlinjer som skall gälla under kommande
tillståndsperiod för den radio- och TV-verksamhet i
allmänhetens tjänst som bedrivs av Sveriges
Television AB, Sveriges Radio AB och Sveriges
Utbildningsradio AB. I propositionen framhåller
regeringen att public service-företagen har ett
särskilt ansvar för att kunna sända vid katastrofer
eller andra svåra påfrestningar på samhället.
Erfarenheterna har visat att det är viktigt att
olika språkgrupper kan nås av information vid sådana
händelser. Programföretagen bör ta hänsyn till detta
när man planerar för beredskapen inför sådana
situationer.

Utskottet kan instämma i vad motionärerna framför
i sin motion om det angelägna i att kunna informera
medborgare med utländsk bakgrund vid katastrofer.
Utskottet kan nu konstatera att regeringen
uppmärksammat dessa frågor genom att i propositionen
föreslå riksdagen att programföretagen skall beakta
språkliga och etniska minoriteters intressen och att
insatserna på detta område skall öka. Utskottet
utgår från att riksdagen kommer att besluta i
enlighet med regeringens förslag, varvid yrkandet i
motionen därmed kommer att bli tillgodosett. Motion
Fö718 (s) avstyrks därför av utskottet.

Riksdagen har tidigare behandlat frågor som rör
säkerhetsfrågor vid badanläggningar.
Bostadsutskottet som beredde dessa frågor våren 1997
och våren 2000 (bet. 1996/97:BoU12 och
1999/2000:BoU9) instämde i motionärernas uppfattning
om att säkerheten vid bad- och simanläggningar skall
vara mycket god. Bostadsutskottet hänvisade också
till generella krav på säkerhet beträffande
simanläggningar som följer av bl.a. plan- och
bygglagen jämte av Boverket utfärdade byggregler
samt 3 kap. 5 § ordningslagen (1993:1617).

I sin beredning anförde bostadsutskottet också att
ett ytterligare sätt att förbättra säkerheten är att
komplettera det tekniska skyddet med andra insatser,
som ökad tillsyn t.ex. med hjälp av badvakter eller
annan personal. I anslutning härtill kan det
naturligtvis också vara aktuellt att kräva viss
kompetens av den personal som har att svara för
tillsynen. I vilken utsträckning tillsynspersonal
erfordras vid en sim- eller badanläggning är dock
primärt en fråga för den för anläggningen ansvarige
att avgöra. Även kommunerna måste enligt
bostadsutskottets mening anses ha ett betydande
ansvar i hithörande frågor. I många fall är det
dessutom kommunen som driver eller på annat sätt
ansvarar för bad- och simanläggningar.

Utifrån de aspekter bostadsutskottet hade att
beakta var bostadsutskottet inte berett att förorda
några generella krav på förekomsten av
tillsynspersonal eller på utbildningen av sådan
personal.

Utskottet är naturligtvis också av den
uppfattningen att säkerheten vid bad-anläggningar
skall var mycket god och kan i övrigt även instämma
i vad bostadsutskottet anfört i denna fråga. Något
behov av ett särskilt uttalande från riksdagen
utöver vad som hittills anförts anser utskottet inte
föreligga. Motion Fö903 (s) yrkandena 1 och 2
avstyrks därför av utskottet.

Gemensamt system för
radiokommunikation

Utskottets förslag i korthet

Med anledning av frågan om ett gemensamt
system för radiokommunikation baserat på
TETRA-standard konstaterar utskottet bl.a.
att det upphandlingsuppdrag som Statskontoret
fått i detta ärende inte kan fullföljas.
Eftersom tiden är lämplig för att införa
systemet för många användare skulle det vara
synnerligen olyckligt om regeringen inte
snarast hittar en lösning som leder till att
Statskontoret kan fullfölja sitt uppdrag inom
de givna tidsramarna.

Vad utskottet anfört i denna fråga bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till
känna.

Motionsyrkandena föreslår utskottet delvis
bifallas av riksdagen.

Motionerna

I kommittémotion Fö208 (kd) yrkande 21 av Åke
Carnerö m.fl., flerpartimotion Fö403 (c, s) yrkande
8 av Erik Arthur Egervärn och Ola Rask, motion Fö722
(s) av Kenth Högström m.fl. från allmänna
motionstiden samt motionerna Fö7 (fp) yrkande 1 av
Runar Patriksson och Eva Flyborg och Fö11 (s) av
Kenth Högström m.fl., som väckts med anledning av
skrivelse (skr. 2000/01:52) Beredskapen mot svåra
påfrestningar på samhället i fred, tar upp frågan om
ett gemensamt system för radiokommunikation för de
samhällsviktiga verksamheterna.

I motionerna framhålls bl.a. betydelsen av att
inrätta ett nytt och modernt gemensamt system för
radiokommunikation i Sverige så att polis,
räddningstjänst och sjukvård med flera på bästa sätt
skall kunna fullgöra sina uppgifter. I motionerna
pekas också på att flera länder beslutat sig för att
bygga ett TETRA-nät (Terrestrial trunked radio). Ett
sådant nät i Sverige skulle också skapa
förutsättningar för att underlätta en internationell
samverkan vid hantering av olyckor m.m. För att inte
olika aktörer skall fortsätta att bygga egna lokala
nät, brådskar ett beslut i TETRA-frågan, eftersom
risken annars är uppenbar att vi hamnar i en
situation med ett lapptäcke av olika system inom
räddningstjänsten.

Utskottets ställningstagande

Utskottet behandlade frågan om ett gemensamt system
för radiokommunikation i april 2000 (bet.
1999/2000:FöU5 s. 12 och 13). Utskottet redogjorde
då för den utredning (SOU 1998:143) Ett tryggare
Sverige som bl.a. haft till uppgift att lämna
förslag på en lösning av ägarfrågorna när det gäller
ett gemensamt radiosystem för polisen, den kommunala
räddningstjänsten, hälso- och sjukvården, m.fl. Även
att lämna förslag om lämplig huvudman för
radiosystemet samt finansieringsformer ingick i
uppdraget. Utredningens slutsats var att
radiosystemet TETRA uppfyller uppställda krav för
radiokommunikation för de samhällsviktiga
verksamheterna.

Av regeringens skrivelse (skr. 2000/01:52)
Beredskapen mot svåra påfrestningar på samhället i
fred framgår att av stor betydelse för samarbetet
vid särskilda händelser är möjligheterna till ett
bra radiosamband mellan inblandade myndigheter.
Regeringen har därför gett Statskontoret i uppdrag
att upphandla ett gemensamt
radiokommunikationssystem för all samhällsviktig
verksamhet, baserat på s.k. TETRA-standard.
Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 februari
2002.

Utskottet har nu erfarit att Statskontoret den 6
april 2001 överlämnade en delrapport i detta ärende
till regeringen. Delrapporten behandlar omfattning,
inriktning och finansiering för upphandlingen av ett
radiokommunikationssystem baserat på TETRA-standard.
Av delrapporten framgår bl.a. att Statskontoret
konstaterat att det med nuvarande förutsättningar
inte går att bedöma de tänkbara användarnas
betalningsvilja i kommunikationssystemet. Såväl
värdet av en anslutning som kostnaderna för
anslutning och användning kommer att vara beroende
av vilka användare som ansluter sig och i vilken
utsträckning som de använder nätet. Det har inte
varit möjligt för Statskontoret att få några klara
avsiktsförklaringar ens från berörda statliga
myndigheter. Statskontoret bedömer också i sin
rapport att det inte kommer att gå att få till stånd
något avtal med en kommersiell operatör om
anläggning och drift av ett TETRA-nät utan att
operatören åtminstone erhåller en garanti för en
viss minsta trafikvolym i nätet.

Sammanfattningsvis konstaterar Statskontoret att
det inte finns någon möjlighet att fullfölja
uppdraget med nuvarande direktiv och
förutsättningar. I delrapporten anger Statskontoret
vilka ställningstaganden eller bemyndiganden som
krävs senast den 31 maj 2001 för att uppdraget skall
kunna drivas vidare.

Utskottet har i sin tidigare behandling av denna
fråga bl.a. framhållit att det är av största vikt
för medborgarnas trygghet att samhället har väl
fungerande kommunikationer för hantering av olyckor,
katastrofer, brottsbekämpning, samhällsstörningar
m.m. Utskottet har också uttryckt sin förståelse för
att polis, räddningstjänst och sjukvård m.fl. måste
ha goda kommunikationer såväl inom sin egen
organisation som mellan de samverkande
organisationerna för att kunna fullgöra sina
uppgifter på bästa sätt.

I uppdragsmissivet till Statskontoret skriver
regeringen att många myndigheter och organisationer
är i behov av nya radiosystem. Vissa av de nuvarande
radiosystemen blir tekniskt oanvändbara om några år.
Tiden är därför lämplig för att införa ett gemensamt
system för många användare.

Utskottet är medvetet om att anskaffningen av ett
gemensamt och lands-täckande
radiokommunikationssystem med högt ställda krav på
integritet, tillförlitlighet och säkerhet kräver ett
omsorgsfullt beredningsarbete. Utskottet ser därför
positivt på att Statskontoret nu fått regeringens
uppdrag att genomföra upphandlingen av ett
radiokommunikationssystem baserat på TETRA-standard.

Utskottet kan dock konstatera att det uppdrag som
Statskontoret fått i den fortsatta beredningen av
detta ärende inte kan fullföljas. För detta krävs
nya direktiv från regeringen. Utskottet ser därför
med stor oro på en utveckling där Statskontoret inte
skulle kunna fullfölja upphandlingen till följd av
det uppkomna läget. Som framgått är tiden lämplig
för att införa ett gemensamt system för många
användare. Det skulle därför vara synnerligen
olyckligt om regeringen inte snarast hittar en
lösning som leder till att Statskontoret kan
fullfölja sitt uppdrag inom de givna tidsramarna.

Utskottet vill i denna fråga också peka på
regeringsuppdraget angående samutnyttjande av
resurser på Gotland. Den styrgrupp, med
representanter för Rikspolisstyrelsen, Gotlands
militärdistrikt, Kustbevakningen, Tullverket,
Sjöfartsverket, Gotlands kommun och Länsstyrelsen i
Gotlands län, som lett detta arbete föreslår en
försöksverksamhet på Gotland med bl.a. fortsatta
försök med radiokommunikationssystemet enligt TETRA-
standard.

Vad utskottet nu anfört och med anledning av
motionerna Fö7 (fp) yrkande 1, Fö11 (s), Fö208 (kd)
yrkande 21, Fö403 (c, s) yrkande 8 och Fö722 (s) bör
riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Psykologiskt omhändertagande vid
katastrofer

Utskottets förslag i korthet

Utskottet avstyrker motionsyrkandena.

Motionerna

I tre motioner tas frågan upp om psykologiskt
omhändertagande vid katastrofer. I motion Fö707 (kd)
av Yvonne Andersson hänvisar motionären till den
utredning som gjordes med anledning av Estonia
katastrofen. Utredningen pekade på brister i ledning
och samordning av den psykosociala verksamheten.
Motionären anser att det är hög tid att utveckla en
handlingsberedskap för att möta katastrofer av olika
slag (yrkande 1). Följderna av Estoniakatastrofen
har också visat behovet av internationella
överenskommelser. Det är t.ex. möjligt för
medborgare från länder som inte skrivit under
överenskommelsen om gravfrid vid Estonias vrak att
genomföra dykningar och andra typer av
efterforskningar utan att göra sig skyldig till
brott mot gravfriden (yrkande 2). I motionerna Fö709
(kd) av Chatrine Pålsson och Fö710 (mp) av Kerstin-
Maria Stalin m.fl. förordas ett nationellt program
och en nationell expertgrupp för psykologiskt
omhändertagande i samband med katastrofer. I
motionerna sägs att detta saknas i Sverige trots att
undersökningar visat att drygt hälften av de som
drabbas av katastrofer utvecklar psykiska symtom.
Samhällets normala hjälpapparat saknar i princip
resurser till kvalificerat omhändertagande i dess
lägen.

Utskottets ställningstagande

Med anledning av motionerna om psykologiskt
omhändertagande vid katastrofer vill utskottet
anföra följande.

Utskottet behandlade denna fråga senast i april
förra året (bet. 1999/2000:FöU:5 s. 5). Vid denna
behandling framkom bl.a. att det är såväl
Socialstyrelsens som Statens räddningsverks
uppfattning att katastrofberedskapen skall ses som
en helhet där det psykiska omhändertagandet ingår
som en viktig del. Det övergripande ansvaret för
dessa frågor ligger inom Socialstyrelsens
ansvarsområde, medan Räddningsverket skall svara för
vissa utbildningsinsatser.

Utskottet pekade också på det informella nätverk -
Nätverket Enar - som Svenska kyrkans kriscentrum på
Vårsta i Härnösand samordnar. Nätverkets syfte är
att vara en kontaktpunkt för frågor om utveckling
och samverkan inom området psykiskt och socialt
kris- och katastrofarbete i Sverige. I nätverket
ingår ett femtontal myndigheter m.m., bl.a.
Försvarsmakten, Lands-tingsförbundet, Svenska
Kommunförbundet, Rädda Barnen, Svenska Röda korset,
Statens räddningsverk, Socialstyrelsen,
Rikspolisstyrelsen, Skolverket, Styrelsen för
psykologiskt försvar, Svensk katastrofmedicinsk
förening, Sveriges kris- och katastrofpsykologiska
förening, Försvarets materielverk samt Överstyrelsen
för civil beredskap. Vid en svår händelse kan
nätverket - där så är möjligt - omedelbart samverka
och stå till förfogande för t.ex. regeringskansliet,
berörda myndigheter och organisationer.

Vid utskottets senaste behandling i denna fråga
hade utskottet också erfarit att professor Lars
Weisaeth vid kontoret för katastrofpsykiatri i Oslo
i förordet till sin bok Krishantering - en handbok
för vanligt folk bl.a. uttalat att den svenska
POSOM-verksamheten har gjort att Sverige,
internationellt sett, i dag ligger i täten inom
detta område.

Utskottet har nu av Socialdepartementet fått en
aktuell redovisning i denna fråga, varvid bl.a. har
framkommit att Sverige successivt byggt upp en
kapacitet inom detta område alltsedan slutet av
1980-talet. I den nuvarande organisationen finns
rekommendationer att såväl sjukvårdshuvudmän som
primärkommuner bör ha särskilda organisationer för
att erbjuda sina respektive invånare krisstöd i
samband med stora olyckor eller katastrofer, s.k.
PKL- respektive POSOM-organisation. PKL står för
psykiatrisk och psykologisk katastrofledningsgrupp
och POSOM för psykiskt och socialt omhändertagande.
Genomslaget av dessa rekommendationer varierar i
viss mån över landet. Socialstyrelsen och Statens
räddningsverk har genom samverkan genomfört
utbildningar för såväl PKL- som POSOM-grupper under
hela 1990-talet. I huvudsak har i dag samtliga
sjukvårdshuvudmän och kommuners stödgrupper
genomgått utbildning.

På det nationella planet finns nätverksbildning
med deltagande av såväl Landstingsförbundet, Svenska
Kommunförbundet, Socialstyrelsen m.fl. Detta nätverk
svarar för kunskapsöverföring och diskussion av
organisatoriska frågor men saknar operativa
funktioner vid inträffade händelser.

I Socialstyrelsens regi pågår för närvarande
uppbyggnad av s.k. Kunskaps-centrum för olika
delområden inom det katastrofmedicinska fältet. Ett
av dessa centrum avses omfatta katastrofpsykiatri.
Bland de uppgifter som detta kommer att få är just
att värdera kunskapsläget vad gäller stödåtgärder
gentemot drabbade och involverade i
räddningsinsatser samt föreslå hur dessa bör
organiseras och i övrigt utformas. Detta
kunskapscentrum avses att etableras under 2001.

Enligt utskottets bedömning bedrivs en rad olika
aktiviteter inom området för psykiskt och socialt
omhändertagande vid svåra olyckor och katastrofer
som ligger väl i linje med vad som efterfrågas i
motionerna. Dessa olika aktiviteter, som är mycket
värdefulla och angelägna, har bidragit till att
Sverige kunnat bygga upp en kapacitet på detta
område. Utskottet har inte funnit skäl att - utöver
vad som ovan uttalats - göra några särskilda
uttalanden i denna fråga med anledning av yrkandena
i motionerna. Utskottet avstyrker därför motionerna
Fö707 (kd) yrkande 1, Fö709 (kd) och Fö710 (mp).

I motion Fö707 (kd) tas också frågan upp om
behovet av internationella överenskommelser för stöd
vid katastrofer. I denna fråga har utskottet erfarit
följande.

Sedan år 1995 har Sverige tillsammans med Finland
och Estland - de tre ursprungliga avtalsparterna
till M/S Estonia-överenskommelsen - agerat för att
få fler stater anslutna till avtalet för att på så
sätt öka skyddet för gravfriden vid M/S Estonia.
Östersjöns strandstater samt EU-stater har
informerats om möjligheterna att ansluta sig till
avtalet. Sverige har även agerat inom ramen för
Östersjörådet och tillsammans med Estland och
Finland i International maritime organisation (IMO).

I dag är åtta stater parter till avtalet. Förutom
Estland, Finland och Sverige är även Danmark,
Lettland, Ryssland, Polen och Storbritannien
avtalsparter. Efter dykningarna vid M/S Estonia
sommaren 2000 beslutade regeringen att
ansträngningar återigen bör göras för att stärka
skyddet vid vraket genom att få fler stater att
ansluta sig till M/S Estonia-avtalet.

Utskottet anser att regeringens arbete och
ansträngningar för att stärka skyddet vid M/S
Estonia är mycket viktigt och i linje med vad som
efterfrågas i motionen. Något särskilt uttalande
från riksdagen - utöver vad som nu anförts - anser
utskottet inte föreligga. Motion Fö707 (kd) yrkande
2 avstyrks därför av utskottet.

Bilaga

Förteckning över behandlade förslag

I detta betänkande behandlar utskottet nedan
uppräknade motioner i vilka föreslås att riksdagen
fattar följande beslut:

Följdmotioner

2000/01:Fö7 av Runar Patriksson och Eva Flyborg
(fp):

1. Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad i motionen anförs om behovet av ett
gemensamt tele- och radiokommunikationssy-stem.

2000/01:Fö11 av Kenth Högström m.fl. (s):

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin mening
vad i motionen anförs om modern radiokommunikation.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Med hänvisning till de motiveringar som framförs
under Utskottets överväganden föreslår utskottet att
riksdagen fattar följande beslut:

1. Räddningstjänstbegreppet

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö403 yrkande 4.

2. Brandorsaksutredning

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö706.

3. Deltidsbrandmän

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö712 och
2000/01:Fö721.

4. Information till medborgare med utländsk
bakgrund

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö718.

5. Säkerhetsfrågor vid badanläggningar

Riksdagen avslår motion 2000/01:Fö903 yrkandena
1 och 2.

6. Gemensamt system för radiokommunikation

Riksdagen tillkännager för regeringen som sin
mening vad utskottet anfört om ett gemensamt
system för radiokommunikation baserat på TETRA-
standard. Därmed bifaller riksdagen delvis
motionerna 2000/01: Fö7 yrkande 1, 2000/01:Fö11,
2000/01:Fö208 yrkande 21, 2000/01: Fö403 yrkande
8 och 2000/01:Fö722.

7. Psykologiskt omhändertagande vid katastrofer

Riksdagen avslår motionerna 2000/01:Fö707
yrkandena 1 och 2, 2000/01:Fö709 och
2000/01:Fö710.

8. Skrivelsen

Riksdagen lägger skrivelse 2000/01:52 Beredskapen
mot svåra påfrestningar på samhället i fred i
berörda delar till handlingarna.

Stockholm den 26 april 2001

På försvarsutskottets vägnar

Henrik Landerholm

Följande ledamöter har deltagit
i beslutet: Henrik Landerholm
(m), Tone Tingsgård (s),
Christer Skoog (s), Karin
Wegestål (s), Stig Sandström
(v), Åke Carnerö (kd), Olle
Lindström (m), Rolf Gunnarsson
(m), Ola Rask (s), Håkan Juholt
(s), Berit Jóhannesson (v),
Margareta Viklund (kd), Anna
Lilliehöök (m), Erik Arthur
Egervärn (c), Runar Patriksson
(fp), Berndt Sköldestig (s) och
Ingegerd Saarinen (mp).