Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa (prop. 1991/92:150, bil. I:2, G1 kompletteringspropositionen)

Betänkande 1991/92:UU30

Utrikesutskottets betänkande 1991/92:UU30

Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa (prop. 1991/92:150, bil. I:2 Utrikesdepartementet, anslaget G1, kompletteringspropositionen)

---

Innehåll

• Propositionen
• Motionerna
• Utskottet
• Hemställan
• Reservationer

1991/92
UU30

Propositionen

Regeringen föreslår i proposition 1991/92:150, bil. I:2 att
till reservationsanslaget G1. Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa skall anvisas 125 500 000 kr. utöver vad
som föreslagits i proposition l991/92:100. Därmed uppgår
anslaget till 1 120 milj.kr. budgetåret l992/93 och ett utrymme
skapas som gör det möjligt att kompensera Estland och Litauen
för det i Sverige deponerade guld, vilket år 1940 utlämnades
till Sovjetunionen.

Den föreslagna ökningen av anslaget för budgetåret 1992/93
kompenseras enligt regeringens förslag av en motsvarande
minskning av det planerade anslaget för budgetåret 1993/94,
vilket kommer att föreslås till 869 milj.kr.

Motionerna

1991/92:Fi42 av Ian Wachtmeister m.fl. (nyd) vari yrkas
7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna nya
huvudprinciper för biståndspolitiken i enlighet med vad som
anförts i motionen.

1991/92:U12 av Lars Werner m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om återbördandet av guldet till Estland och Litauen.

1991/92:U13 av Lars Sundin och Elver Jonsson (fp) vari yrkas
att riksdagen beslutar reglera skulderna till Estland och
Litauen genom att till dessa länder föra över den mängd guld som
en gång deponerades i Sverige.

Sammanfattning av motionerna

I motion U12 (v) samt i yrkande 7 i motion Fi42 (nyd) föreslås
att ersättningen till Estland och Litauen för det i Sverige
deponerade guld som l940 överlämnades till Sovjetunionen ej
skall belasta G-anslaget som regeringen föreslår. Medlen bör
enligt motionärerna i Fi42 avsättas särskilt, och enligt
motionärerna i U12 bör statsskulden tillåtas öka genom att
medlen tas ur riksbankens valutareserv.

I motion U13 (fp) föreslås att den ersättning till Estland och
Litauen som föreslås av regeringen bör utgå på det sätt som
föreslagits från baltiskt håll, dvs. i form av guldtackor.
Motionärerna anser att det aktuella guldet utan större olägenhet
bör kunna tas ur det guld som ingår i riksbankens reserver.

Utskottet

Riksdagen beslöt den 29 april i år att anmoda regeringen att
lämna förslag till riksdagen beträffande finansiering av
erforderliga medel för guldkompensation åt Estland och Litauen.
Utskottet uttalade därvid att det var mycket tillfredsställande
att denna fråga, som hör till dem som utgjort en historisk
belastning i Sveriges förbindelser med Baltikum, nu kan få sin
lösning när Estland och Litauen återvunnit sin ställning som
självständiga stater (bet. 1991/92:UU16).

Utskottet anser att regeringens förslag tillgodoser riksdagens
tillkännagivande.

Vad beträffar förslaget i motion U12 (v) samt i yrkande 7 i
motion Fi42 (nyd) att den föreslagna ersättningen ej skall
belasta G-anslaget utan, enligt motionärerna i Fi42 belasta
statsskulden genom att medlen tas ur riksbankens valutareserv
vill utskottet erinra om det yttrande som utskottet vid tidigare
behandling av frågan inhämtat av finansutskottet.

Finansutskottet uttalade då enhälligt att
finansiering av guldkompensationen i princip kan ske på tre
sätt, nämligen genom omdisponeringar inom befintliga
budgetramar, genom ökning av budgetunderskottet eller genom
utnyttjande av externa tillgångar i form av extra inleveranser
från t.ex. riksbanken.

Riksbanken levererar varje år in betydande belopp till
statsverket. Under senare år har dessa inleveranser uppgått till
mellan 6 och 7 miljarder kronor. Inleveransernas storlek
fastställs varje år enligt principer som riksbanksfullmäktige
fastställde år 1988 och som riksdagen anslöt sig till
(1988/89:FiU27, rskr. 232).

Eftersom riksbankens tillgångar och skulder värderas till
marknadsvärde, kan det inträffa att resultatet ett visst år
påverkas mycket kraftigt av stora ränte- eller
valutakursförändringar. För att uppnå stabilitet i
inleveranserna fastställs dessa på grundval av de fem senaste
årens genomsnittliga resultat före bokslutsdispositioner. Av
detta belopp skall 80% avrundat till närmaste 100-tal milj.kr.
levereras in till staten och 10% sättas av till
dispositionsfonden. Återstoden av årets resultat före
bokslutsdispositioner skall sättas av till ett
resultatutjämningskonto.

Enligt utskottets mening bör dessa principer ligga fast. Det
bör således inte komma i fråga att utgifter på statsbudgeten
finansieras genom att riksbanken från tillfälle till tillfälle
ändrar principerna för inleveranser till statsverket.

Riksbankens inleveranser redovisas under en särskild
inkomsttitel på statsbudgeten och innefattas i regeringens
budgetförslag. Skulle en del av riksbankens ordinarie inleverans
utnyttjas för att direkt finansiera kompensationen får detta
således till följd att statsbudgetens inkomster minskar, vilket
automatiskt leder till att budgetunderskottet ökar i motsvarande
mån. Åtgärden får med andra ord samma effekt som om ett nytt
ofinansierat anslag förs upp på statsbudgeten. Finansutskottet
har vid upprepade tillfällen tidigare slagit fast att inga nya
utgiftsåtaganden får föras upp på statsbudgeten utan att vara
finansierade. Något skäl att frångå denna princip föreligger
enligt utskottets mening inte i detta fall.

Därmed återstår endast det alternativ som innebär att
kompensationen för gulddepositionerna finansieras på annat sätt,
i första hand genom omdisponeringar inom befintliga budgetramar.
Det ankommer därvid närmast på utrikesutskottet att göra de
avvägningar som erfordras. Av utrikesministerns tidigare nämnda
svar framgår att denna fråga också prövas av regeringen.

Mot bakgrund av ovanstående enhälliga yttrande från
finansutskottet anser utskottet att den väg som regeringen i
propositionen valt för finansieringen av guldkompensationen är
den naturliga och tillstyrker propositionens förslag.

Utskottet avstyrker därmed motion U12 (v) samt yrkande 7 i
motion Fi42 (nyd).

Vad gäller förslaget i motion U13 (fp) att återbetalningen
skall ske i form av guldtackor anser utskottet att detta kan
vara ett lämpligt alternativ men finner det naturligt att
formerna för kompensationen diskuteras mellan den svenska
regeringen och de berörda baltiska regeringarna. Utskottet utgår
ifrån att kompensation sker så snart som möjligt.

Därmed anser utskottet motion U13 (fp) besvarad.

Hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa
att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:150 bil. I:2
och med avslag på motionerna 1991/92:U12 och 1991/92:Fi42
yrkande 7 till reservationsanslaget Samarbete med länderna i
Central- och Östeuropa för budgetåret 1992/93 under tredje
huvudtiteln anvisar 125 500 000 kr. utöver vad riksdagen
tidigare beslutat (bet. 1991/92:UU16, rskr. 1991/92:233) för att
därmed skapa utrymme för guldkompensation åt Estland och
Litauen,
res. (nyd)
men. (v)

2. beträffande ersättning i form av guldtackor
att riksdagen förklarar motion 1991/92:U13 besvarad med vad
utskottet anfört.

Stockholm den 19 maj 1992

På utrikesutskottets vägnar

Pierre Schori

I beslutet har deltagit: Pierre Schori (s), Pär Granstedt
(c), Karl-Erik Svartberg (s), Inger Koch (m), Nils T Svensson
(s), Margareta Viklund (kds), Lars Moquist (nyd), Karl-Göran
Biörsmark (fp), Berndt Ekholm (s), Peeter Luksep (m), Håkan
Holmberg (fp), Hans Göran Franck (s), Bertil Persson (m), Sonia
Karlsson (s) och Stig Alemyr (s).

Från Vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie
ledamot i utskottet, har suppleanten Bertil Måbrink (v) närvarit
vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Reservationer

Samarbete med länderna i Central- och Östeuropa (mom. 1)

Lars Moquist (nyd) anser

dels att den del av utskottets yttrande som på s. 2 börjar
med "Utskottet anser" och på s. 3 slutar med "som möjligt" bort
ha följande lydelse:

Det är enligt utskottets mening angeläget att denna
kompensation nu sker så snart som möjligt. Det borde enligt
utskottets mening ha varit möjligt att finna utrymme för en
finansiering av det aktuella beloppet om 275 milj.kr. inom ramen
för anslaget C. Internationellt utvecklingssamarbete (tredje
huvudtiteln). Med hänsyn till att riksdagen redan fattat beslut
om fördelningen av detta anslag för nästkommande budgetår anser
utskottet att kompensationen i stället bör finansieras genom en
extra inbetalning av motsvarande belopp till statskassan från
riksbanken. På så sätt kommer budgetunderskottet ej att påverkas
negativt.

Utskottet instämmer helt i finansutskottets uttalande
(l991/92:FiU5y) att principerna för inleveranserna från
riksbankens resultat till statskassan bör ligga fast och att det
inte bör komma i fråga att utgifter på statsbudgeten finansieras
genom att riksbanken från tillfälle till tillfälle ändrar
principerna för inleveranser till statsverket.

Utskottet anser emellertid att en sådan särskild inbetalning i
detta fall bör ske som en engångsföreteelse med hänsyn till att
det gäller ett helt unikt fall av reglering av en nationell
hedersskuld, i vilken riksbanken själv varit en av aktörerna.
Någon prejudicerande verkan i något annat avseende kan enligt
utskottet ej uppstå.

Företrädare för Estland och Litauen har framhållit att man
önskar att återbetalningen görs i form av guldtackor. Att
återbetala vår hedersskuld till balterna genom en sådan
symbolhandling är en självklarhet.

Utskottet anser därför med tillstyrkan till yrkande 7 i motion
Fi42 (nyd) och med avslag på motion U12 (v) att riksdagen
beslutar att riksbanken till statsverket inlevererar 275
milj.kr. utöver det enligt gällande principer fastställda
beloppet för att därigenom göra en finansiering av
guldkompensationen möjlig.

dels att moment 1 i utskottets hemställan bort ha följande
lydelse:

1. beträffande samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa att riksdagen med bifall till motion 1991/92:Fi42
yrkande 7 och med avslag på proposition 1991/92:150 bil. I:2
samt motion 1991/92:U12 beslutar att riksbanken till statsverket
för nästkommande budgetår skall inleverera ett extra belopp om
275 milj.kr. för guldkompensation åt Estland och Litauen,

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från Vänsterpartiet,
eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i
utskottet.

Bertil Måbrink (v) anför:

Jag delar utskottets uppfattning att det är mycket
tillfredsställande att frågan om det s.k. baltguldet nu skall
lösas, så att denna historiska belastning i Sveriges
förbindelser med Baltikum undanröjs. Det sker emellertid inte om
detta guld i stället skall belasta länderna i Central- och
Östeuropa, vilket blir resultatet om riksdagen följer utskottets
hemställan att återbetalningen skall ske från
Östeuropabiståndet. Finansutskottets princip att inga nya
utgiftsåtaganden får göras utan att vara finansierade måste
frångås i detta speciella fall. Här föreligger uppenbarligen
alldeles speciella skäl.

Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet borde ha
hemställt:

1. beträffande samarbete med länderna i Central- och
Östeuropa
att riksdagen med bifall till motion 1991/92:U12 och med
avslag på proposition 1991/92:150 bil. I:2 samt motion
1991/92:Fi42 yrkande 7 beslutar att riksbanken ur sin reserv
skall ställa guld till regeringens förfogande för återbetalning
av Estlands och Litauens i Sverige deponerade guld,

Särskilt yttrande

Pierre Schori, Karl-Erik Svartberg, Nils T Svensson, Berndt
Ekholm, Hans Göran Franck, Sonia Karlsson och Stig Alemyr (alla
s) anför:

Hanteringen av det guld som Estland och Litauen under kriget
deponerade i Sverige utgör en historisk belastning i Sveriges
relationer med dessa båda länder. I betänkande 1991/92:UU16 har
frågan behandlats, och riksdagen har uttalat att denna
guldreserv skall kompenseras.

Regeringen tog inte upp frågan i sin budgetproposition
1991/92:100. Utrikesminister af Ugglas utfäste i början av året
att guldet skulle kompenseras. Hon kunde först inte alls
redovisa hur kompensationen skulle se ut. Senare kom det i
uttalanden fram att regeringens avsikt var att finansiera
guldets motvärde, ca 275 milj.kr., ur de i budgetpropositionen
utfästa miljardramarna för östsamarbete.
Något samråd med oppositionen förekom inte.

Vi har deklarerat att vi inte ansett detta vara kompensation.
Östmiljarderna har redan utfästs för nya konkreta insatser. Fler
länder har också skäl att förvänta sig att få ta del av Sveriges
östsamarbete.

I en reservation till tidigare betänkande om samarbete med
Baltikum, Central- och Östeuropa (UU16), har vi socialdemokrater
fördelat den miljard som budgeterats för budgetåret 1992/93 på
sätt som vi funnit förenligt med Östeuropas behov.

Estland och Litauen har uttryckt önskemål att få guldet
kompenserat utanför östsamarbetet. Man önskar vidare få
kompensation i form av guld. Sverige besitter erforderliga
möjligheter att tillgodose det senare önskemålet.

På Socialdemokraternas förslag återremitterades därför denna
fråga till regeringen med begäran att återkomma med förslag till
finansiering. Regeringen återkom i kompletteringspropositionen
1991/92:150. Där redovisar regeringen ingen annan finansiering
än att använda östbiståndet.

Vi socialdemokrater tvingas konstatera att regeringen, som
valt att lösa denna historiskt belastande fråga genom att
utfästa kompensation, inte förmått leva upp till de löften som
utfästs.