Säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott m.m.

Betänkande 1998/99:KU7

Konstitutionsutskottets betänkande 1998/99:KU07

Säkerhetskontrollen vid sammanträde med riksdagens kammare och utskott m.m.

---

Innehåll

• Sammanfattning
• Utskottet
• Hemställan

1998/99

KU7

Sammanfattning

I detta betänkande behandlas Riksdagens
förvaltningskontors förslag 1997/98:RFK3 om ändring
i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid
sammanträde med riksdagens kammare och utskott samt
en motion (c) som väckts med anledning av förslaget.
Förslaget innebär att säkerhetskontrollen vid
kammarens åhörarläktare och vid offentlig del av ett
utskotts sammanträde kan äga rum kontinuerligt.
Säkerhetskontroll skall dessutom vid vissa
tillfällen kunna ske vid entréerna till byggnader
som disponeras av riksdagen. Bevakningspersonalen i
riksdagen skall få möjlighet att på egen hand utföra
säkerhetskontroll som görs med metalldetektor.
Kroppsvisitation på annat sätt än genom användande
av metalldetektor eller liknande skall dock endast
få utföras av polisman. Utskottet tillstyrker
förslaget och avstyrker motionen.

Förslaget

Riksdagens förvaltningsstyrelse föreslår att
riksdagen antar förvaltningskontorets förslag till
lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott.

Motionen

1997/98:K55 av Birgitta Hambraeus (c) vari yrkas

1. att riksdagen avslår Riksdagens
förvaltningskontors förslag om ändrad
säkerhetskontroll,

2. att riksdagen uppdrar åt Riksdagens
förvaltningskontor att utreda en säkerhetskontroll
byggd på människokunskap i stället för maskiner.

Yttrande från Lagrådet

Lagrådet har lämnat lagförslaget utan erinran,
bilaga 1.

Utskottet

Förslaget

Förvaltningskontorets förslag innebär att
möjligheterna att vidta säkerhetskontroll utvidgas
till att omfatta riksdagens samtliga lokaler, vilket
också föranleder ändring av lagens rubrik. Med
riksdagens lokaler avses de lokaler som disponeras
för riksdagens verksamhet, förutom Västra och Östra
Riksdagshuset bl.a. lokalerna i Brandkontoret och
fastigheterna i kvarteren Mercurius och Neptunus.

I förslaget framhålls vidare att det finns ett
behov av att låta säkerhetskontrollen vid besök till
kammarens åhörarläktare och offentlig del av
utskottssammanträde kunna ske kontinuerligt.
Tidsbegränsningen till en månad bör därför enligt
förslaget ersättas med en regel om viss tid. Däremot
bör kontrollen i andra sammanhang endast komma i
fråga vid vissa tillfällen.

Förslaget gäller slutligen frågan om vem som skall
utföra säkerhetskontrollen. Det framhålls att det i
praktiken visat sig svårt att upprätthålla kravet
att kontrollen skall utföras av polisman. I stället
skall enligt förslaget gälla att riksdagens
vaktpersonal bör kunna utföra kontrollen så länge
det endast är fråga om visitation genom
metalldetektor eller liknande anordning, och då
under polismyndighetens ansvar.

Motionen

Birgitta Hambraeus (c) framhåller i motion
1997/98:K55 att förvaltningskontorets förslag
innebär att elektroniska och mekaniska hinder byggs
upp. När Sveriges folk besöker sina förtroendevalda
i riksdagshuset skall de känna att de kommer till
sitt eget hus. Säkerhetskontrollen skall bygga på
personkännedom. Okända personer släpps naturligtvis
inte in utan kontroll, och en ständig bevakning av
öppna dörrar är självklar. Det räcker om maskinell
bevakning kan användas vid enstaka tillfällen för
inträde till allmänhetens läktare och vid öppna
utskottsutfrågningar, vilket är vad som gäller i
dag.

Bakgrund

Grundlagsregler m.m.

Enligt 2 kap. 4 § riksdagsordningen är sammanträde
med kammaren offentligt. Vidare kan utskott enligt 4
kap. 12 § riksdagsordningen besluta att sammanträde
till den del det avser inhämtande av upplysningar
helt eller delvis skall vara offentligt.

Enligt 2 kap. 1 § första punkten regeringsformen är
varje medborgare gentemot det allmänna tillförsäkrad
yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal eller skrift
eller bild eller på annat sätt uttrycka tankar,
åsikter och känslor. Denna frihet kompletteras genom
bestämmelsen om informationsfrihet i andra punkten i
samma paragraf. Informationsfriheten är ett uttryck
för offentlighetsprincipen och tillförsäkrar
medborgarna frihet gentemot det allmänna att inhämta
och motta upplysningar samt i övrigt ta del av
andras yttranden.

Varje medborgare är enligt 2 kap. 6 §
regeringsformen skyddad mot påtvingat kroppsligt
ingrepp, liksom mot kroppsvisitation, husrannsakan
och liknande intrång. Med påtvingat kroppsligt
ingrepp avses enligt förarbetena till
regeringsformen framför allt våld mot
människokroppen. Med kroppsvisitation avses
undersökning av en persons kläder och av sådant som
denne i övrigt bär på sig liksom föremål, t.ex. en
väska som han bär med sig. Uttrycket husrannsakan
skall förstås som varje av myndighet företagen
undersökning av hus, rum eller slutet
förvaringsställe.

Informationsfriheten är inte oinskränkt. Enligt
bestämmelserna i 2 kap. 12 § regeringsformen får
denna frihet liksom skyddet mot påtvingat kroppsligt
ingrepp, kroppsvisitation och husrannsakan i viss
utsträckning begränsas genom lag. Så får enligt 13 §
samma kapitel yttrande- och informationsfriheten
begränsas med hänsyn till rikets säkerhet,
folkförsörjningen, allmän ordning och säkerhet,
enskilds anseende, privatlivets helgd eller
förebyggandet och beivrandet av brott eller om
särskilt viktiga skäl föranleder det.

De begränsningar som regeringsformen sålunda i och
för sig tillåter får dock enligt 12 § andra stycket
samma kapitel bara göras för att tillgodose ett
ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhälle. Sådana begränsningar får dessutom aldrig
gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det
ändamål som föranlett dem. Denna s.k.
proportionalitetsprincip innebär att varje
begränsning som anses nödvändig, och som i övrigt
uppfyller grundlagskraven för att vara tillåten,
måste utformas på ett sådant sätt att den innebär
ett så litet ingrepp i medborgarnas fri- och
rättigheter som möjligt. En sådan begränsning får
vidare aldrig sträcka sig så långt att den utgör ett
hot mot den fria åsiktsbildningen som en av
folkstyrelsens grundvalar. Vidare får begränsningar
inte göras enbart på grund av politisk, religiös,
kulturell eller annan sådan åskådning.

Att sammanträde med riksdagens kammare och i vissa
fall med utskott skall vara offentligt innebär att
allmänheten har fritt tillträde till lokalen. Denna
offentlighet måste tillsammans med den
grundlagsskyddade informationsfriheten anses
innefatta en rätt för envar att övervara
sammanträdet utan att behöva vare sig utsättas för
identitetskontroll, uppge sitt namn eller förklara
varför man önskar närvara vid förhandlingen. Samma
princip måste rimligen gälla som i fråga om den rätt
att ta del av allmänna handlingar som föreskrivs i 2
kap. 1 § tryckfrihetsförordningen. I 2 kap. 14 §
tryckfrihetsförordningen preciseras rättigheten att
ta del av allmänna handlingar genom bestämmelsen att
myndighet i princip inte på grund av att någon begär
att få ta del av en allmän handling får efterforska
vem denne är eller vilket syfte han har med sin
begäran. Någon annan princip kan knappast gälla för
den som i stället önskar ta del av vad som muntligen
sägs vid ett sammanträde som enligt
riksdagsordningen skall vara offentligt.

Konstitutionsutskottet underströk vid behandlingen
av grundlagspropositionen m.m. den i ett
demokratiskt statsskick fundamentala principen att
riksdagens förhandlingar skall vara offentliga (bet.
KU 1973:26). Utskottet har också vid upprepade
tillfällen uttalat att öppenhet i vårt statsskick
utgör en grundläggande förutsättning för vårt
demokratiska samhällssystem och att detta
förhållande självfallet skall prägla arbetet i
riksdagen i dess egenskap av ledande statsorgan.
Kontrollåtgärder som syftar till att förebygga brott
eller förhindra störningar av allmän ordning och
säkerhet kan innebära mer eller mindre kännbara
inskränkningar i fri- och rättigheter. Vid
bedömningen av vilka begränsningar som får göras
skall särskilt beaktas vikten av vidaste möjliga
yttrande- och informationsfrihet. Det gäller i hög
grad politiska angelägenheter och därmed också
allmänhetens tillträde till sammanträden med
politiska församlingar (bet. KU 1982/83:19, KU
1983/84:6). I samband med behandlingen av förslaget
till lag (1988:144) om säkerhetskontroll vid
sammanträde med riksdagens kammare och utskott
framhöll utskottet att det borde finnas en möjlighet
för riksdagen att i extraordinära situationer kunna
besluta om säkerhetskontroll vid sammanträde med
kammaren och offentliga utskottsutfrågningar (bet.
KU 1987/88:34).

Gällande regler om säkerhetskontroll i Sveriges
riksdag

Riksdagens möjlighet att anordna säkerhetskontroll
regleras i lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid
sammanträde med riksdagens kammare och utskott
(förslag 1987/88:9, bet. KU 1987/88:34). I lagens
ursprungliga lydelse fick enligt 1 §
säkerhetskontroll äga rum om det till följd av
särskilda omständigheter fanns risk för att det i
samband med ett sammanträde med riksdagens kammare
eller vid offentlig del av ett sammanträde med ett
utskott kunde komma att förövas brott som innebar en
allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet
eller för omfattande förstörelse av egendom. Beslut
om säkerhetskontroll fattas av talmannen (2 §).

Genom lagändring år 1990 (förslag 1989/90:7, bet.
1989/90:KU33) utökades möjligheten att anordna
säkerhetskontroll på så sätt att det i 1 §
uppställda kravet på att det skulle föreligga
särskilda omständigheter togs bort. I stället
föreskrevs att sådan kontroll får äga rum i syfte
att förebygga att det i samband med ett sammanträde
med riksdagens kammare eller vid offentlig del av
sammanträde med ett utskott kan komma att förövas
brott som innebär en allvarlig fara för någons liv,
hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse
av egendom. Samtidigt föreskrevs att beslut om
säkerhetskontroll som skulle avse visst sammanträde
eller viss tid, fick gälla högst en månad varje gång
(2 §).

Enligt 3 § omfattar säkerhetskontrollen besökare
till plenisalens åhörarläktare vid sammanträde med
riksdagens kammare och till sammanträdeslokalen vid
sammanträde med ett utskott. Talmannen får, om
särskilda skäl talar för det, undanta personer från
kontrollen.

Enligt 4 § utförs säkerhetskontrollen av polisman
efter närmare anvisningar av polismyndigheten med
biträde av vaktpersonal vid riksdagen. Besökare som
inte underkastar sig föreskriven säkerhetskontroll
skall enligt 6 § vägras tillträde till
åhörarläktaren eller vid sammanträde med ett
utskott, sammanträdeslokalen. Besökare som inte
tillåter undersökning av väska eller annat föremål
skall, om det inte kan anses olämpligt, beredas
tillfälle att lämna föremålet till förvaring. Om
föremålet lämnas till förvaring, får tillträde inte
vägras.

Vid säkerhetskontroll skall enligt 5 § vapen och
andra föremål som är ägnade att komma till
användning vid brott som avses i 1 § eftersökas. För
detta ändamål får kroppsvisitation äga rum och
väskor och andra föremål undersökas.

Enligt 9 § skall kroppsvisitation som är av mer
väsentlig omfattning verkställas i enskilt rum och
om möjligt i vittnes närvaro.

Den ändring som skedde 1990 har sin grund främst i
två ordningsstörande händelser som inträffade vid
kammarens sammanträden under 1988 och 1989. Vid det
ena tillfället klättrade en grupp demonstranter ner
från läktaren och tog sig fram till talarstolen och
vid det andra tillfället kedjade demonstranter fast
sig vid stolarna på åhörarläktarna och ropade
slagord. Riksdagens beslut innebar en viss
begränsning av möjligheterna till säkerhetskontroll
i jämförelse med det förslag som lagts fram av
riksdagens förvaltningsstyrelse. I en promemoria som
remitterats till Lagrådet framhölls att det inte var
möjligt att närmare ange när kontrollen borde
anordnas. I varje särskilt fall måste en avvägning
göras mellan å ena sidan intresset av säkerhet vid
sammanträden med riksdagens kammare och utskott och
å andra sidan intresset av största möjliga öppenhet
i riksdagens arbete och den enskildes intresse av
skydd för den personliga integriteten. Som exempel
på anledningar till kontroll angavs det vid
tillfället rådande debattklimatet i samhället eller
närvaron av särskilt utsatta personer i
sammanträdeslokalen. Utskottet framhöll i sin
bedömning att en stor del av landets politiska
ledning ibland kan vara samlad i plenisalen. Det var
enligt utskottet uppenbart att det vid sådana
tillfällen kan finnas behov av åtgärder för att
garantera säkerheten även om det inte föreligger
något konkret hot om våldshandlingar. Utskottet
ville också erinra om att vissa statsråd har
ständigt livvaktsskydd på grund av hot som de bedöms
vara utsatta för och att ett sådant hot givetvis
inte bortfaller när statsrådet är i plenisalen.
Behov av säkerhetskontroll kunde föreligga vid vissa
tillfällen då många ledamöter och andra var samlade,
t.ex. vid riksmötets öppnande eller vid behandlingen
av ärenden som väcker starka känslor hos olika
grupper i samhället.

I sammanhanget skall lagen (1990:217) om skydd för
samhällsviktiga anläggningar m.m. nämnas. Lagen
innehåller bestämmelser om vissa åtgärder till skydd
mot sabotage, terrorism och spioneri och medger att
riksdagen får förklaras som skyddsobjekt efter
medgivande av talmannen. Detta har gjorts i samband
med Kuwaitkrisen. Enligt 9 § får bl.a. för bevakning
av skyddsobjekt anlitas särskilt utsedd personal
(skyddsvakter).

En skyddsvakt har förhållandevis vittgående
befogenheter och får bl.a. besluta om
kroppsvisitation och avvisa personer som vägrar att
lämna uppgifter om namn m.m. eller vägrar att
underkasta sig kroppsvisitation.

Tillträde till riksdagens lokaler

Riksdagen äger en rad fastigheter och hyr flera
lokaler. Riksdagen äger Västra och Östra
Riksdagshuset med Riksplan, Medeltidsmuseet,
Riksgatans underbyggnad, Stallbron, Ledamotshuset i
kvarteret Mars och Vulcanus, som också innehåller
sammanträdeslokaler, kvarteret Cephalus 10 med
kontorsutrymmen och bostäder, kvarteret Neptunus
Större 14 med kontorsutrymmen och en större
sammanträdeslokal, kvarteret Mercurius 12 med
Riksdagsbiblioteket och kontorsutrymmen, kvarteret
Kungliga trädgården 3 med lokaler för Riksdagens
ombudsmän samt Villa Bonnier som används för
representationsändamål. Riksdagen hyr lokaler i
kvarteret Aglaurus från Brandkontoret samt
Oxenstiernska palatset och Beijerska huset från
Statens fastighetsverk. Dessutom hyrs flera
förrådsutrymmen.

Rena bostadsfastigheter är fastigheterna kvarteret
Iason 1, kvarteret Ormsaltaren 6:1 och 6:2,
kvarteret Aurora 2, kvarteret Milon 9 och kvarteret
Kvasten 8. Riksdagen hyr ut ett antal lokaler, bl.a.
Medeltidsmuseet och affärslokaler. Sammantaget finns
det 34 gällande uthyrningskontrakt.

Enligt 2 kap. 4 riksdagsordningen är sammanträde med
kammaren offentligt. Enligt tilläggsbestämmelsen
2.4.1 skall i plenisalen finnas särskilda platser
för åhörare. Åhörare som uppträder störande kan
genast utvisas. Om oordning uppstår bland åhörare
kan talmannen utvisa samtliga åhörare.

Besökare till åhörarläktaren skall enligt
tilläggsbestämmelsen på anmodan avlämna ytterkläder
och väskor samt föremål, som kan användas för att
störa ordningen i plenisalen, för förvaring under
besöket på åhörarläktaren i för ändamålet avsedda
utrymmen. Den som inte efterkommer sådan anmodan får
vägras tillträde till åhörarläktaren. Ytterligare
bestämmelser om tillträde till åhörarläktaren finns
i 34 och 36 §§ lagen (1983:953) om säkerhetsskydd i
riksdagen. Enligt dessa bestämmelser har besökare
till kammarens åhörarläktare tillträde till denna i
samband med offentligt sammanträde med kammaren.

Den som önskar tillträde till riksdagens lokaler
eller den som uppehåller sig där eller skall lämna
lokalerna är skyldig att på anmodan av bevaknings-
personalen legitimera sig om inte besöket gäller
utfående av allmän handling eller besök på
åhörarläktaren.

Besökare till Riksdagsbiblioteket eller riksdagens
tryckeriexpedition äger enligt 34 § lagen om
säkerhetsskydd i riksdagen tillträde till
biblioteket och expeditionen på tider som bestäms av
förvaltningskontoret. Tillträde till riksdagens
lokaler är i övrigt tillåtet efter tillstånd av
förvaltningsdirektören eller säkerhetschefen.

Enligt 24 § skall identitetskort utfärdas för
statsråd, riksdagens ledamöter och tjänstemän samt
anställda vid partikanslier som är inrymda i
riksdagens lokaler. Dessa personer har enligt 26 §
rätt till tillträde till riksdagens lokaler. Enligt
27 § har de som har fasta arbetsplatser i riksdagens
lokaler och är anställda hos massmedieföretag eller
entreprenörer, som riksdagen anlitar, rätt till
tillträde till riksdagens lokaler enligt
förteckning.

Under ordinarie arbetstid för riksdagens tjänstemän
och under andra tider i anslutning till kammar- och
utskottssammanträde eller presskonferens eller
partimöte i riksdagens lokaler har journalister,
fotografer, teknisk personal samt tjänstemän från
Regeringskansliet och statliga myndigheter viss rätt
till tillträde. Rätt till tillträde har också den
som deltar i studiebesök eller föranmält sammanträde
eller sammankomst (28-29 §§).

Riksdagens byggnader bevakas av 30 anställda
bevakningsmän med ordningsvaktsutbildning. Dessutom
anlitas kontinuerligt ett tjugotal skydds-
vaktsutbildade vakter från ett bevakningsföretag.

Annan lagstiftning av intresse

Enligt 1 § lagen (1970:926) om särskild kontroll på
flygplats får till förekommande av brott som utgör
allvarlig fara för säkerheten vid luftfart särskild
kontroll på flygplats äga rum. Förordnande om
särskild kontroll meddelas av Rikspolisstyrelsen
efter samråd med Luftfartsverket och skall avse viss
tid, högst tre månader varje gång (2 §). Särskild
kontroll utförs av polisman efter beslut av
polisstyrelsen. Denna får förordna annan än polisman
att under ledning av polisman utföra sådan kontroll.
Vid särskild kontroll eftersöks vapen eller annat
föremål som är ägnat att komma till användning vid
brott som avses i 1 §. Väska eller annat slutet
förvaringsställe inom flygplatsens område får
undersökas. Flygpassagerare eller annan som
uppehåller sig inom området får kroppsvisiteras. Den
som inte frivilligt underkastar sig kroppsvisitation
kan avvisas från flygplatsens område (3 §).

Enligt 28 kap. 11 § rättegångsbalken får - om det
finns anledning att anta att ett brott har begåtts
på vilket fängelse kan följa - kroppsvisitation
göras på den som skäligen kan misstänkas för brottet
för att söka efter föremål som kan tas i beslag
eller annars för att utröna omständigheter som kan
vara av betydelse för utredning om brottet.

Enligt 19 § polislagen (1984:387) får en polisman
som med laga stöd griper eller annars omhändertar
eller avlägsnar någon i anslutning till ingripandet
kroppsvisitera denne i den utsträckning som är
nödvändig antingen av säkerhetsskäl för att vapen
eller andra föremål skall kunna tas om hand eller
för att hans identitet skall kunna fastställas. En
polisman får också kroppsvisitera i den utsträckning
det behövs för att söka efter vapen eller andra
farliga föremål som är ägnade att användas vid brott
mot liv eller hälsa om det med hänsyn till
omständigheterna kan antas att sådant föremål kan
förklaras förverkat enligt 36 kap. 3 § brottsbalken
(brottsverktyg och vapen).

I lagen (1990:52) med bestämmelser om vård av unga
finns bestämmelser om kroppsvisitation om det är
påkallat för kontroll att den unge inte bär på sig
något han inte får inneha i hem för särskilt
noggrann tillsyn.

Enligt lagen 1 § (1981:1064) om säkerhetskontroll
vid domstolsförhandlingar får säkerhetskontroll äga
rum om det till följd av särskilda omständigheter
finns risk för att det i samband med en
domstolsförhandling kan komma att förövas brott som
innebär allvarlig fara för någons liv, hälsa eller
frihet eller för omfattande förstörelse av egendom.
Enligt 2 § beslutas säkerhetskontroll av domstolen
efter samråd med polismyndigheten och - i brottmål -
åklagaren. Enligt 3 § omfattar säkerhetskontrollen
åhörare och dem som kallats att närvara vid
förhandlingen. Kontrollen avser inte rättens
ledamöter och inte heller andra som skall närvara
vid förhandlingen på grund av utövning av allmän
tjänst och inte heller advokater. Domstolen får om
särskilda skäl talar för det undanta andra personer
från kontrollen. Enligt 4 § skall
säkerhetskontrollen utföras av polisman efter
närmare anvisningar av polismyndigheten. I 5 §
regleras vilka åtgärder en säkerhetskontroll får
innehålla. Således stadgas att vapen och andra
föremål som är ägnade att komma till användning vid
brott som innebär allvarlig fara för någons liv,
hälsa eller frihet eller för omfattande förstörelse
av egendom skall eftersökas. För detta ändamål får
kroppsvisitation äga rum. Väskor och andra föremål
som medförs till eller påträffas i rättssalen får
undersökas.

Domstolsverket har till justitieministern
överlämnat rapporten Förbättrat tillträdesskydd till
domstolslokaler (DV-rapport 1997:3). I rapporten
föreslås att domstolarna skall ha möjlighet att
besluta om inpasseringskontroller att äga rum under
viss tid om högst en månad åt gången. Syftet med
kontrollen skall vara att förebygga våldsattentat
mot domstolsbyggnaden eller mot personer som vistas
där. Kontrollerna kan utföras exempelvis genom att
metalldetektorer eller andra liknande anordningar
installeras vid ingångarna till domstolslokalerna
eller på annan plats som domstolen finner lämplig.
Det skall alltså inte längre krävas särskilda beslut
i varje enskilt mål och inte heller att det
föreligger någon risksituation. Kontrollen skall
omfatta de personer som besöker domstolarna, dvs.
inte bara personer som skall närvara vid
förhandlingar utan även andra som har ärende till
domstolen. I de fall risken för våldshandlingar
bedöms större, bör domstolen ha möjlighet att i
särskilda fall besluta om utvidgad
säkerhetskontroll, där manuell kroppsvisitation och
röntgen av väskor skall kunna förekomma. Enligt
förslaget skall polismyndigheten kunna förordna
annan än polisman att under ledning av polisman
utföra sådan kontroll. En lagrådsremiss beräknas
färdigställas våren 1999.

Rapporten har remitterats till 33 myndigheter,
domstolar och organisationer. Tidningsutgivarna
framhåller att en generell säkerhetskontroll som
inte sträcker sig längre än vad som föreslagits inte
sägas gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till ändamålet, dvs. säkerheten vid
domstolsförhandlingar. Säkerhetskontroller i form av
passering genom larmbågar och liknande är allmänt
förekommande i samhället i dag och torde inte
uppfattas som vare sig en integritetskränkning eller
en begränsning av tillgängligheten till och
offentligheten vid domstolarna. Självfallet är dock
säkerhetskontroller inte något ändamål i sig och får
således inte genomföras slentrianmässigt. Den
föreslagna tidsbegränsningen en månad utgör i det
sammanhanget knappast någon egentlig begränsning
eftersom beslutet kan förnyas och kontrollen därmed
göras permanent. Tidningsutgivarna anser därför att
det finns skäl att överväga ytterligare
begränsningar, t.ex. att ett beslut om
säkerhetskontroll efter viss tid inte får förnyas
utan att en hotbild med åtminstone en viss
konkretion kan påvisas. Hovrätten för Västra Sverige
framhåller att väsentliga ingrepp i medborgerliga
fri- och rättigheter inte får införas med mindre det
föreligger ett påtagligt behov. Vidare får
inskränkningarna inte ges ett vidare
tillämpningsområde än vad som kan anses motiverat av
behovet. Hovrätten finner en generell
säkerhetskontroll befogad men en förutsättning är
att de grundlagsskyddade behovs- och
proportionalitetsprinciperna iakttas. Regleringen
borde således vara knuten till indikation på viss
risk. Också Stockholms tingsrätt tar upp frågan om
att beslut om säkerhetskontroll skall kunna fattas
utan att det finns någon hotbild. Med hänsyn till
bl.a. det intrång i den enskildes fri- och
rättigheter som kontrollen innebär anser tingsrätten
att en sådan ordning inte är försvarbar. Däremot ser
tingsrätten med tillfredsställelse att en
bestämmelse införs som ger möjlighet till generell
kontroll när omständigheterna talar för det.

Kammarrätten i Sundsvall framhåller att alla former
av säkerhetskontroll av besökande i domstol är
ägnade att komma i konflikt med intresset av att en
domstol är tillgänglig för dem som kommer till denna
utan integritetskränkande personkontroller men
tillstyrker i princip förslaget. Länsrätten i
Värmlands län, Rikspolisstyrelsen och
Brottsoffermyndigheten delar Domstolsverkets
uppfattning att en generell kontroll av det slag som
diskuteras i rapporten inte kan anses utgöra en så
allvarlig inskränkning av den enskildes fri- och
rättigheter att behovet av säkerhet vid domstolarna
skall tvingas vika.

Länsrätten i Värmland avstyrker förslaget att
säkerhetskontroll får utföras av annan än polisman.
Polismän torde generellt vara mer lämpade än
ordningsvakter med hänsyn till utbildning och
erfarenhet att utföra sådana uppgifter. Det finns
anledning att vara försiktig med att överlåta
polisiära uppgifter på andra då det är en
rättssäkerhetsfråga att den som ingriper gentemot
och kontrollerar medborgarna har tillräcklig
utbildning och är lämplig för uppgiften.
Rikspolisstyrelsen hänvisar till att styrelsen i
skrivelse till Justitiedepartementet 1995 påtalat
behovet av att kunna anförtro kontrollverksamhet
enligt lagen om säkerhetskontroll vid
domstolsförhandlingar till annan personal än
polismän och välkomnar därför förslaget att
säkerhetskontroll skall kunna utföras av
ordningsvakter under ledning av polisman. Detta
innebär att polispersonal inte är ständigt
närvarande i domstolsbyggnaden utan är tillgänglig
och kan infinna sig inom viss kortare tid.
Stockholms tingsrätt delar uppfattningen att
polispersonal inte skall behöva vara närvarande vid
generell säkerhetskontroll. Bestämmelsen att
kontrollen på annat sätt skall ledas av
polispersonal uppfattar tingsrätten som inte
verklighetsförankrad. Övriga remissinstanser har i
huvudsak tillstyrkt Domstolsverkets förslag i dessa
delar.

Utskottets bedömning

Förvaltningskontorets förslag innebär bl.a. att
möjligheterna att utföra säkerhetskontroll utvidgas
till att omfatta samtliga de lokaler där riksdagen
bedriver verksamhet. Detta innebär att de rena
bostadsfastigheter som riksdagen äger inte kommer
att omfattas.

Den utåtriktade verksamheten i riksdagens lokaler
har utvidgats avsevärt under senare år. Riksdagen
har haft Öppet hus-arrangemang som omfattat stora
delar av byggnaderna. Riksdagens informationscentrum
och bibliotek är öppna för allmänheten. I riksdagens
lokaler hålls ofta konferenser också på
internationell nivå. I vissa fall tillåts åskådare
närvara under konferenserna. Behovet av att kunna
säkerhetskontrollera besökare till annat än kammar-
och utskottssammanträden har därför blivit alltmer
påtagligt. Om inte säkerhetsaspekterna skall lägga
hinder i vägen för en fortsatt utåtriktad verksamhet
av detta slag fordras enligt utskottets bedömning
att möjligheten att genomföra säkerhetskontroll
utökas till att avse alla de lokaler där riksdagen
bedriver verksamhet, så att säkerhetskontroll kan
utföras vid de tillfällen, då det bedöms nödvändigt.
Utskottet delar således förvaltningskontorets
bedömning i fråga om behovet av att utsträcka
möjligheterna till säkerhetskontroll till att
omfatta de lokaler där riksdagen bedriver
verksamhet.

Förvaltningsstyrelsens förslag innebär vidare att
beslut om säkerhetskontroll i fråga om sammanträde
med riksdagens kammare och utskott inte längre skall
tidsbegränsas till högst en månad i följd utan kunna
gälla viss tid. Som förvaltningsstyrelsen tidigare
framhållit (förslag 1989/90:7) kan i dessa
sammanhang delar av landets politiska ledning vara
samlad. Det framstår som uppenbart att det vid
kammar- och utskottssammanträden finns behov av
åtgärder för att garantera säkerheten även om det
inte föreligger något konkret hot om våldshandlingar
eller andra omständigheter som innebär risk för
allvarliga brott än just dessa politikers närvaro. I
sammanhanget kan också erinras om att vissa statsråd
har ett ständigt livvaktsskydd på grund av hot som
de bedöms vara utsatta för. Ett sådant hot
bortfaller givetvis inte när statsrådet är i
plenisalen eller medverkar under en offentlig del av
ett utskottssammanträde. Riksdagens betydelse som
landets högsta beslutande församling liksom
riksdagsbyggnadernas symbolvärde är vidare sådana
omständigheter som kan antas innebära att risken för
våldshandlingar inte är begränsad i tiden på det
sätt som nu gällande regler ger uttryck för.

Säkerhetskontrollen avses i huvudsak genomföras med
hjälp av metalldetektorbåge. Vid en avvägning av
intresset av säkerhet för dem som vistas i
riksdagens lokaler å ena sidan och den
grundlagsskyddade informationsprincipen och
grundlagsskyddet mot kroppsvisitation å andra sidan
kan inte bortses från att stora delar av allmänheten
numera torde ha kommit i kontakt med sådana bågar
bl.a. på flygplatser. I utländska parlament och
offentliga byggnader är sådana säkerhetsbågar mycket
vanliga. Det torde mot denna bakgrund inte bland
allmänheten uppfattas som särskilt
integritetskränkande att behöva utsätta sig för
sådan kontroll och inte heller upplevas som hinder
för att besöka lokalerna.

Om säkerhetsbågen ger utslag trots att den
kontrollerade personen lämnat ifrån sig
metallföremål avses en manuell detektor användas.
Inte heller en sådan torde i dag upplevas som
särskilt integritetskränkande. Först i sista hand
skall annan kroppsvisitation utföras om besökaren
ändå vill komma in, och det kan antas att sådana
fall blir utomordentligt sällsynta.

Den föreslagna utvidgningen av säkerhetskontrollen
måste mot bakgrund av behovet av säkerhet för
riksdagens ledamöter, landets politiska ledning och
andra som vistas i lokalerna anses tillgodose ett
ändamål som är godtagbart i ett demokratiskt
samhället. Alla tillfällen när delar av landets
politiska ledning är samlad torde i sig kunna
innebära att det finns en ökad risk för att
våldsbrott kan komma att förövas. Den nu föreslagna
begränsningen i grundlagsskyddet mot
kroppsvisitation och i informationsfriheten kan inte
anses gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn
till ändamålet och kan inte heller anses utgöra ett
hot mot den fria åsiktsbildningen.

När det gäller frågan om vem som skall utföra
säkerhetskontrollen anser utskottet att det
förhållandet att metalldetektorkontroll knappast
längre torde upplevas som särskilt
integritetskränkande medför att det för riksdagens
del inte längre finns samma behov av medverkan från
polisens sida som tidigare. Riksdagens vaktpersonal
är väl utbildad och lämplig för uppgiften.
Säkerhetskontroll i form av metalldetektor eller
liknande bör därför också kunna utföras av
vaktpersonal vid riksdagen efter förordnande av
polismyndigheten. Som förvaltningskontoret
föreslagit bör medverkan av polis bara krävas vid
annan form av kroppsvisitation än genom
metalldetektor eller liknande anordning.

Utskottet tillstyrker således förvaltningskontorets
förslag och avstyrker motionen.

Utskottet har uppmärksammats på att lagen om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott behöver förtydligas i vissa
andra avseenden. Enligt 6 § får besökare som inte
tillåter undersökning av väska eller föremål beredas
tillfälle att lämna föremålet till förvaring.
Samtidigt gäller enligt 5 § att väskor eller andra
föremål som medförs till eller påträffas i
riksdagens lokaler får undersökas. Eftersom vissa
väskor eller föremål lämnats just för att de inte
skall behöva undersökas bör det införas en
bestämmelse om att en undersökning av dem bara skall
kunna ske om det finns särskilda omständigheter som
tyder på att väskorna eller föremålen behöver
undersökas. I 5 § i dess föreslagna lydelse används
begreppet metalldetektor eller liknande anordning. I
9 § används däremot ordet detektor. För
enhetlighetens skull bör i 9 § också användas
begreppet metalldetektor eller liknande anordning.

Lagen bör träda i kraft den 1 april 1999.

Hemställan

Utskottet hemställer

att riksdagen med bifall till Riksdagens
förvaltningskontors förslag 1997/98:RFK3 och med
avslag på motion 1997/98:K55 antar det i bilaga 2
intagna förslaget till lag om ändring i lagen
(1988:144) om säkerhetskontroll vid sammanträde med
riksdagens kammare och utskott.

Stockholm den 15 december 1998

På konstitutionsutskottets vägnar

Per Unckel

I beslutet har deltagit: Per Unckel (m),
Göran Magnusson (s), Barbro Hietala
Nordlund (s), Kenneth Kvist (v), Ingvar
Svensson (kd), Jerry Martinger (m), Mats
Berglind (s), Inger René (m), Kerstin
Kristiansson (s), Tommy Waidelich (s), Mats
Einarsson (v), Björn von der Esch (kd),
Nils Fredrik Aurelius (m), Per Lager (mp),
Åsa Torstensson (c), Helena Bargholtz (fp)
och Pär-Axel Sahlberg (s).

LAGRÅDET

Utdrag ur protokoll vid sammanträde 1998-12-
03

Närvarande: f.d. justitierådet Staffan Vängby,
justi-tierådet Gertrud Lennander,
regeringsrådet Kjerstin Nordborg.

Riksdagens konstitutionsutskott har den 24
november 1998 beslutat inhämta Lagrådets
yttrande över förslag till lag om ändring i
lagen (1988:144) om säkerhetskontroll vid
sammanträde med riksdagens kammare och utskott.

Förslaget har inför Lagrådet föredragits av
kammarrättsassessorn Åse Matz.

Lagrådet lämnar förslaget utan erinran.

Förslag till lag om ändring i lagen (1988:144) om
säkerhets-kontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott

Härigenom föreskrivs i fråga om lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott

att rubriken till lagen (1988:144) om
säkerhetskontroll vid sammanträde med riksdagens
kammare och utskott samt 1-7 och 9 §§ skall ha
följande lydelse.

Lag (1988:144) om säkerhetskontroll i
riksdagens lokaler

-----------------------------------------------------
Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse
-----------------------------------------------------
-----------------------------------------------------
1 §[1]
-----------------------------------------------------
Säkerhetskontroll får äga Säkerhetskontroll får
rum i syfte att förebygga äga rum i syfte att
att det i samband med ett förebygga att det i
sammanträde med riksdagens lokaler
riksdagens kammare eller förövas brott som innebär
vid offentlig del av en allvarlig fara för
sammanträde med ett någons liv, hälsa eller
utskott förövas brott som frihet eller för
innebär en allvarlig fara omfattande förstörelse av
för någons liv, hälsa egendom.
eller frihet eller för
omfattande förstörelse av
egendom.

-----------------------------------------------------
2 §[2]
-----------------------------------------------------
Beslut om Beslut om
säkerhetskontroll fattas säkerhetskontroll fattas
av talmannen och skall av talmannen och skall
avse visst sammanträde avse visst tillfälle
eller viss tid, högst en eller, då det gäller
månad varje gång. sammanträde med
riksdagens kammare eller
offentlig del av
sammanträde med ett
utskott, visst
sammanträde eller viss
tid.

-----------------------------------------------------
3 §
-----------------------------------------------------
Säkerhetskontroll Säkerhetskontroll
omfattar besökare till omfattar besökare till
plenisalens åhörarläktare riksdagens lokaler.
vid sammanträde med Talmannen får, om
riksdagens kammare och särskilda skäl talar för
till sammanträdeslokalen det, undanta personer
vid sammanträde med ett från kontrollen.
utskott. Talmannen får,
om särskilda skäl talar
för det, undanta personer
från kontrollen.

-----------------------------------------------------

(5 §) 4 §
-----------------------------------------------------
Vid säkerhetskontroll Vid säkerhetskontroll
skall vapen och andra skall vapen och andra
föremål som är ägnade att föremål som är ägnade att
komma till användning vid komma till användning vid
brott som avses i 1 § brott som avses i 1 §
eftersökas. För detta eftersökas. För detta
ändamål får ändamål får
kroppsvisitation äga rum. kroppsvisitation äga rum.
Väskor och andra föremål Väskor och andra föremål
som medförs till eller som medförs till eller
påträffas i riksdagens påträffas i riksdagens
lokaler får undersökas. lokaler får undersökas.
Väskor och andra föremål
som lämnats till sådan
förvaring som avses i 6 §
får dock endast
undersökas om det finns
särskilda skäl.
-----------------------------------------------------

(4 §) 5 §
-----------------------------------------------------
Säkerhetskontroll utförs Säkerhetskontroll utförs
av polisman efter närmare efter närmare anvisningar
anvisningar av av polismyndigheten av
polismyndigheten med polisman eller, efter
biträde av vaktpersonal polismyndighetens
vid riksdagen. förordnande, av
vaktpersonal vid
riksdagen.

Kroppsvisitation som
sker på annat sätt än
genom användande av
metalldetektor eller
liknande anordning får
dock utföras endast av
polisman.

.
-----------------------------------------------------
6 §
-----------------------------------------------------
Besökare som inte Besökare som inte
underkastar sig underkastar sig
föreskriven föreskriven
säkerhetskontroll skall säkerhetskontroll skall
vägras tillträde till vägras tillträde till
åhörarläktaren, eller, riksdagens lokaler.
vid sammanträde med ett
utskott,
sammanträdeslokalen.
-----------------------------------------------------
Besökare som inte tillåter undersökning av väska
eller annat föremål skall, om det inte anses
olämpligt, beredas tillfälle att lämna föremålet
till förvaring. Lämnas föremålet till förvaring får
tillträde inte vägras.

-----------------------------------------------------
7 §
-----------------------------------------------------
Påträffas vid Påträffas vid
säkerhetskontroll något säkerhetskontroll något
sådant föremål som avses sådant föremål som avses
i 5 § och tas det inte i i 4 § och tas det inte i
beslag enligt beslag enligt
bestämmelserna i bestämmelserna i
rättegångsbalken, skall rättegångsbalken, skall
den hos vilken föremålet den hos vilken föremålet
påträffas uppmanas att påträffas uppmanas att
lämna det ifrån sig för lämna det ifrån sig för
förvaring. Finns inte förvaring. Finns inte
någon känd innehavare någon känd innehavare
till ett påträffat till ett påträffat
föremål, får det föremål, får det
omhändertas. omhändertas.
-----------------------------------------------------
Den som inte efterkommer uppmaningen enligt första
stycket får avlägsnas från riksdagens lokaler.

-----------------------------------------------------
9 §
-----------------------------------------------------
Kroppsvisitation som är Kroppsvisitation som är
av mera väsentlig av mera väsentlig
omfattning skall omfattning skall
verkställas i enskilt rum verkställas i enskilt rum
och om möjligt i vittnes och om möjligt i vittnes
närvaro. Kroppsvisitation närvaro. Kroppsvisitation
får verkställas eller får verkställas eller
bevittnas endast av bevittnas endast av
person, som är av samma person, som är av samma
kön som den som kön som den som
visiteras, om visiteras, om
undersökningen inte sker undersökningen inte sker
genom detektor. genom metalldetektor
eller liknande anordning.
-----------------------------------------------------
---------------

Denna lag träder i kraft den 1 april 1999.

**FOOTNOTES**

[1]: Senaste lydelse 1990:125

[2]: Senaste lydelse 1990:125
Innehållsförteckning