Säkerheten vid domstolarna

Betänkande 1991/92:JuU1

Justitieutskottets betänkande 1991/92:JUU01

Säkerheten vid domstolarna

---

Innehåll

• Motionsyrkanden
• Utskottet
• Hemställan

1991/92
JuU1

Motionsyrkanden

1990/91:Ju408 av Allan Ekström (m) vari yrkas att riksdagen
som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts
om säkerhetssal på Riddarholmen i Stockholm.

1990/91:Ju410 av Oskar Lindkvist och Stig Gustafsson (s) vari
yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad
i motionen anförts om att öka skyddet och tryggheten för
nämndemän och personal vid våra domstolar.

Motionerna

I motion Ju408 aktualiseras frågan om en s.k. säkerhetssal på
Riddarholmen i Stockholm. Motionären anför bl.a. att Svea
hovrätts sessionssalar från polisiär synpunkt är olämpliga för
rättegångar där särskild säkerhet krävs. Hovrätten har inte
heller någon tillräckligt stor sessionssal för de vidlyftiga mål
som förekommer allt oftare. Kammarrätten i Stockholm har enligt
motionären motsvarande lokalproblem. Motionären anser att det
från rättsordningens synpunkt är ytterst angeläget att samtliga
överdomstolar på Riddarholmen har tillgång till lämpliga lokaler
för att kunna handlägga alla slags mål. Regeringen bör
uppmärksammas på den otillfredsställande lokalsituationen.

I motion Ju410 tas en annan aspekt på säkerhetsfrågorna upp.
Motionärerna pekar på att domstolarna i Stockholmsområdet
uppvisar ett bristfälligt skydd för den anställda personalen.
När det finns uppenbar anledning att frukta någon form av våld
har man visserligen, anför motionärerna, tillgång till
säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt. Det finns emellertid
ingen garanti för att våldsamheter inte skulle kunna förekomma
vid ordinära brottmål eller vid vilka mål som helst, och det
förekommer allt oftare att hot uttalas mot framför allt domare
och åklagare. Motionärerna anser att det bör utredas hur man på
lämpligt sätt kan öka skyddet och tryggheten för nämndemän och
personal vid domstolarna.

Motionerna har remissbehandlats.

Utskottet

Bakgrund

Under 1980-talet har säkerhetskraven inom domstolarna ökat.
Risken för sabotage och väpnade fritagningsförsök har tvingat
fram särskilda säkerhetssalar på några ställen i landet, och vid
ett tjugotal domstolar har installerats överfallslarm och
särskilda tekniska säkerhetssystem som begränsar besökares
tillträde till kansliutrymmen.

I Stockholms tingsrätt finns en provisorisk säkerhetssal sedan
år 1981. Planering av en permanent säkerhetssal med mycket hög
säkerhet pågår, och byggnadsstyrelsen har nyligen gjort en
framställning till regeringen om projektering. Enligt planerna
kommer den permanenta säkerhetssalen, som får ett annat läge än
den provisoriska salen, att kunna tas i bruk under våren 1994.
Avsikten är att säkerhetssalen skall vara gemensam för
domstolarna i Stockholmsområdet. Också Malmö tingsrätt
disponerar en säkerhetssal, och regeringen har nyligen beslutat
om ombyggnadsarbeten i Göteborgs tingsrätt som omfattar även en
säkerhetssal.

Domstolsverket har aktualiserat olika säkerhetshöjande
åtgärder för domstolarna i sina anslagsframställningar under en
lång följd av år, och en hel del åtgärder har som nyss framgått
vidtagits. Härutöver bör nämnas att domstolsverket avser att
göra en översyn av tidigare utfärdade föreskrifter om åtgärder
vid bombhot vid domstolarna.

På senare år har också i ökande omfattning förekommit att hot
riktats mot bl.a. åklagare och domare efter
domstolsförhandling som de deltagit i.

Aktuell lagstiftning m.m.

Enligt 5 kap. 9 § rättegångsbalken (RB) åligger det rättens
ordförande att upprätthålla ordningen vid rättens sammanträden
och att meddela de föreskrifter som behövs. Bl.a. får en person
som stör förhandlingen utvisas, och antalet åhörare i rättssalen
får begränsas för att undvika trängsel. Den som inte efterkommer
meddelade föreskrifter kan tas i häkte och kvarhållas där tills
sammanträdet avslutats, dock högst i tre dagar.

Enligt lagen (1981:1064) om säkerhetskontroll vid
domstolsförhandlingar får rättens ordförande besluta om
säkerhetskontroll i anslutning till sådana förhandlingar där det
till följd av särskilda omständigheter finns risk för att det i
samband med förhandlingen kan komma att förövas brott som
innebär en allvarlig fara för någons liv, hälsa eller frihet
eller för omfattande förstörelse av egendom. Kontrollen omfattar
åhörare och, med vissa undantag, den som kallats till
förhandlingen. Vid kontrollen, som skall utföras av polisman,
skall vapen m.m. eftersökas. Kroppsvisitation får äga rum, och
väskor och andra föremål som medförts till eller påträffas i
rättssalen får undersökas. Den som inte underkastar sig
kontrollen skall i princip vägras tillträde till förhandlingen.

Det finns också några bestämmelser i brottsbalken (BrB) som
särskilt tar sikte på förhållandena bl.a. i samband med
rättegångar. Det gäller bestämmelsen i 16 kap. 4 § BrB om
störande av förrättning eller allmän sammankomst. Enligt den
bestämmelsen skall den som genom våldshandling m.m. stör t.ex.
en domstolsförhandling dömas till böter eller fängelse i högst
sex månader. En annan sådan bestämmelse återfinns i 17 kap. 10 §
BrB om övergrepp i rättssak. Enligt det lagrummet skall bl.a.
den dömas till böter eller fängelse i högst två år som med våld
eller hot om våld angriper någon för det han hos domstol eller
annan myndighet gjort anmälan, fört talan, avlagt vittnesmål
eller eljest vid förhör avgivit utsaga eller för att hindra
honom från sådan åtgärd.

Också andra bestämmelser i BrB som syftar till att skydda
någons fysiska eller psykiska integritet kan bli tillämpliga.
Det gäller t.ex. bestämmelserna i 17 kap. 1 § om våld eller hot
mot tjänsteman, i 4 kap. 5 § om olaga hot och i 3 kap. 5 § om
misshandel.

Våldskommissionen har i sitt betänkande Våld och brottsoffer
(SOU 1990:92) utförligt behandlat vissa hithörande frågor (s.
157 f). Kommissionen tar dock främst upp frågor som rör skyddet
av hörda personer efter domstolsförhandlingen.

Tidigare riksdagsbehandling

Utskottet behandlade en motion om en säkerhetssal i Svea
hovrätt i samband med behandlingen av anslag till
domstolsväsendet förra året (1989/90:JuU24 s. 8 f). Utskottet
konstaterade då att frågan om en sal som uppfyller högt ställda
säkerhetskrav redan var aktualiserad och att det saknades
anledning för utskottet att göra en annan bedömning av
säkerhetssalens lokalisering än vad som kommit till uttryck i
ett regeringsbeslut om en säkerhetssal belägen i Stockholms
tingsrätt. Utskottet avstyrkte bifall till motionen. Riksdagen
följde utskottet.

Remissyttrandena

Utskottet har inhämtat remissyttranden över motionerna från
högsta domstolen, riksåklagaren, rikspolisstyrelsen,
domstolsverket, Svea hovrätt, kammarrätten i Stockholm,
Stockholms tingsrätt, Malmö tingsrätt, Göteborgs tingsrätt,
Sveriges Advokatsamfund och byggnadsstyrelsen.

Flertalet remissinstanser förordar att frågan om ytterligare
en säkerhetssal i Stockholm bereds vidare med sikte på att
behovet av en tillräckligt stor sådan sal tillgodoses.
Remissinstanserna är också med något enstaka undantag överens om
att det behövs en översyn av frågan om säkerheten vid
domstolarna i ett vidare perspektiv.

Högsta domstolen anser det viktigt att en säkerhetssal
inrättas på Riddarholmen eller i dess närhet, och högsta
domstolen anmärker att den framställt önskemål härom i sin
anslagsframställning för nästkommande budgetår. Högsta domstolen
anser vidare att det är angeläget att i någon form utreda hur
skyddet och tryggheten för all vid domstolarna tjänstgörande
personal skall kunna ökas. Vidare bör personalens riskmedvetande
höjas genom lämplig utbildning.

Riksåklagaren hänvisar till yttranden från överåklagarna
vid regionåklagarmyndigheten i Stockholm resp.
åklagarmyndigheten i Stockholm som fogats till remissvaret och
anför att han finner starka skäl för en samlad lösning av frågan
om nya säkerhetssalar för domstolarna i Stockholmsområdet.

Överåklagaren vid regionåklagarmyndigheten anser att
säkerheten i rättssalarna behöver ses över. En målsättning bör
vara, anför hon, att öka skyddet för ledamöter, parter och
vittnen utan att domstolarna för den skull förvandlas till
bevakade fort. Hon anför vidare att den enda domstol i
Storstockholmsområdet som har en rättssal med tillfredsställande
säkerhet är Stockholms tingsrätt. Enligt hennes mening bör
ytterligare lokaler av samma slag som säkerhetssalen i
Stockholms tingsrätt iordningställas. Hon tillägger att detta
inte innebär att det behövs säkerhetssalar vid alla domstolar
men att säkerheten i många fall kan höjas med relativt enkla
åtgärder.

Överåklagaren i Stockholm, som för fram argument mot
lokaliseringen av den planerade säkerhetssalen i Stockholms
tingsrätt, anser att hithörande frågor kan vara värda en
genomgripande analys innan man genom ett kostsamt
byggnadsprojekt låser positionerna för överskådlig tid. I fråga
om den mer begränsade frågan om en säkerhetssal på Riddarholmen
framhåller han att en sådan skulle ha både fördelar och
nackdelar. En säkerhetssal där skulle vara lättbevakad men å
andra sidan medföra bl.a. säkerhetsproblem när det gäller
transporterna till och från Kronobergshäktet. När det gäller den
allmänna säkerheten vid domstolarna anser överåklagaren det
angeläget att berörda instanser noggrant följer utvecklingen på
området för att snabbt kunna vidta åtgärder om det skulle visa
sig erforderligt.

Rikspolisstyrelsen, som bifogat yttranden från
säkerhetspolisen och från Stockholmspolisen, anför att Svea
hovrätts sessionssalar från polisiär synpunkt är olämpliga för
rättegångar där särskild säkerhet krävs. Berörda myndigheter bör
se långsiktigt på problemet och inrätta ett antal salar som
domstolarna kan disponera för mål där särskild säkerhet krävs,
förslagsvis inom kvarteret Kronoberg.

Säkerhetspolisen anser att det bör finnas säkerhetssalar i de
större städerna, och Stockholmspolisen instämmer i bedömningen
att det behövs en säkerhetssal på Riddarholmen.

Domstolsverket konstaterar att Svea hovrätts lokaler har
en från säkerhetssynpunkt sett mindre lämplig utformning och att
ingen av hovrättens sessionssalar är tillräckligt stor för att
mål med ett stort antal tilltalade eller med många åhörare skall
kunna handläggas på ett tillfredsställande sätt. Den planerade
säkerhetssalen i kvarteret Kronoberg kommer att tillgodose
mycket högt ställda krav vad gäller utformning och kapacitet för
handläggning av stora mål och mål med uttalade krav på
säkerhetsarrangemang. Det är synnerligen angeläget att den
planeringen fullföljs både för Svea hovrätts och för berörda
tingsrätters del. Härutöver bör hovrätten förses med ytterligare
en sessionssal med biutrymmen för i första hand mål med många
parter eller mål av stort allmänt intresse. En sådan sessionssal
bör ligga i så nära anslutning till hovrättens lokaler att den
också kan utnyttjas för att avhjälpa den brist på
förhandlingsutrymmen som hovrätten för närvarande har.

I fråga om den allmänna säkerheten vid domstolarna anför
domstolsverket att hot och våld mot myndigheter och
myndighetspersoner tilltagit under de senaste decennierna.
Åtgärder för att förbättra säkerhetsförhållandena för personal,
åklagare och nämndemän har måst övervägas. För att höja
säkerheten har det bl.a. visat sig nödvändigt att begränsa
allmänhetens tillträde till förhandlingsutrymmen och att
avgränsa kansliutrymmena från förhandlingsutrymmena.
Domstolsverket konstaterar vidare att åtskilliga domstolslokaler
har brister i säkerhetshänseende. Detta är en följd av att många
domstolar är inrymda i äldre byggnader som utformats vid en tid
då säkerhetsaspekterna inte behövde särskilt beaktas. Under
senare år har en hel del gjorts för att förbättra
säkerhetsförhållandena i domstolarna. Bl.a. har Stockholms
tingsrätt sedan år 1981 en provisorisk säkerhetssal, och
säkerhetsaspekterna har beaktats vid den alltjämt pågående om-
och tillbyggnaden av Stockholms tingsrätt. Arbetet med att höja
säkerheten i domstolarna bör enligt domstolsverkets mening
fortsätta och intensifieras till dess att samtliga domstolar har
tillfredsställande förhållanden.

Svea hovrätt understryker att hovrättens sessionssalar
från polisiär synpunkt är olämpliga för rättegångar där särskild
säkerhet krävs. Sådana rättegångar har också under senare år
blivit allt vanligare. Hovrätten konstaterar att det förekommit
att säkerhetssalen i Stockholms tingsrätt varit upptagen när
hovrätten skulle ha behövt den, och hovrätten tar vidare upp de
olägenheter som uppstår när hovrätten har förhandlingar utanför
sina ordinarie lokaler. Hovrätten framhåller också att antalet
mål med många parter och mål som uppmärksammas i massmedia
tenderar att öka vilket reser nya anspråk på sessionssalarna.
Hovrätten anser vidare att säkerheten vid förhandlingar i
domstolarna är ett generellt problem som inte bara berör
domstolspersonalen utan även vittnen, målsägande och åklagare.
Hovrätten finner det angeläget att säkerhetsfrågorna utreds
närmare. Hovrätten har under senare år, delvis tillsammans med
kammarrätten i Stockholm, fört diskussioner med domstolsverket
om lokalfrågorna.

Kammarrätten i Stockholm framför likartade synpunkter och
tillägger att skyddet av personal och nämndemän mot bakgrund av
det stegrade våldet och den av allt att döma ständigt ökande
användningen av vapen i kriminella sammanhang är ett allvarligt
problem. Det är önskvärt att frågan utreds. Kammarrätten
föreslår att en arbetsgrupp tillsätts med representanter för
domstolsverket och rikspolisstyrelsen. I arbetsgruppen bör
också, anser kammarrätten, ingå åtminstone någon aktiv domare
eller annan person med särskilda förutsättningar att på ett
tillfredsställande sätt avväga säkerhets-, integritets- och
offentlighetsaspekterna i förhållande till varandra.

Stockholms tingsrätt, som inhämtat yttrande från
Stockholms nämndemannaförening, redogör för den planerade
permanenta säkerhetssalen vid tingsrätten och anser att den
lokalen alltid kommer att vara överlägsen andra alternativ när
krav på mycket hög säkerhet ställs. Tingsrätten ansluter sig
emellertid också till uppfattningen att det på Riddarholmen
behövs sessionssalar för mål med många tilltalade eller som
eljest ställer stora krav på utrymmen och ingenting hindrar,
framhåller tingsrätten, att man i diskussionerna om lokaler för
omfattande mål på Riddarholmen också för in säkerhetsaspekter.

När det gäller den allmänna säkerheten vid domstolarna
konstaterar tingsrätten först att antalet förhandlingar med
säkerhetskontroll och polisbevakning ökat under det senaste
decenniet. Tingsrätten redogör vidare för de byggnadstekniska
och andra åtgärder som vidtagits för att höja säkerheten i
tingsrättens lokaler. Inom tingsrätten har igångsatts ett arbete
i samarbete med statshälsan för att utarbeta ett
beredskapsprogram för hjälp och stöd till personer som varit
utsatta för våld, hot eller andra liknande situationer i sitt
arbete i domstolen. Tingsrätten konstaterar avslutningsvis att
mycket har gjorts för att öka säkerheten för anställda och
nämndemän men att mer säkert behöver göras.

Stockholms nämndemannaförening anser det angeläget att
överdomstolarna på Riddarholmen snarast bereds tillgång till
lokaler som ur säkerhetssynpunkt fyller rimliga krav och anser
att nuvarande förhållanden är oacceptabla.

Malmö tingsrätt konstaterar att den säkerhetssal som
tingsrätten disponerar fyller ett angeläget behov. Tingsrätten
har vidare låtit göra en enkätundersökning på sina
brottmålsavdelningar och bland nämndemännen. Härvid har inte
framkommit något som enligt tingsrättens uppfattning bör
föranleda att en utredning om säkerheten vid domstolarna
tillsätts.

Göteborgs tingsrätt anser att det kan förutses att
överrätternas möjligheter att använda säkerhetssalen i
Stockholms tingsrätt kommer att bli alltmer begränsade. Mot den
bakgrunden måste behovet av ytterligare en säkerhetssal i
Stockholm bedömas vara stort. När det gäller den allmänna
säkerheten vid domstolarna tillstyrker tingsrätten en utredning
som bör ta sikte på personer av alla kategorier som uppträder
vid domstolarna. Tingsrättens uppfattning är att hot mot domare
och annan personal blivit vanligare. Detta går dock inte att
belägga eftersom statistik saknas. Tingsrätten upplyser om att
säkerhetsföreskrifter har utarbetats för tingsrätten.

Sveriges advokatsamfund anser det självklart att också
överrätterna har tillgång till lämpliga lokaler för alla slags
mål och har ingen erinran mot att frågan om den allmänna
säkerheten vid domstolarna utreds.

Byggnadsstyrelsen konstaterar att det för närvarande finns
en provisorisk säkerhetssal i Stockholms tingsrätt och att en
permanent lösning nu planeras. Den nya salen kommer att täcka
behovet av sessionssalar för stora mål med krav på hög säkerhet
inom Stockholms- och Mälardalsområdet. Beträffande domstolarna
på Riddarholmen pågår, anför byggnadsstyrelsen, planering för
att förse kammarrätten med de nya lokaler som krävs på grund av
försäkringsrättsreformen. I samband med det arbetet undersöks
möjligheterna att inom kammarrättens lokaler dels höja
säkerheten, dels skapa större salar för mål där många personer
är inblandade. Byggnadsstyrelsen förklarar sig också beredd att
utreda möjligheterna att tillskapa en större sessionssal för
Svea hovrätt på Riddarholmen. Inriktningen bör enligt
byggnadsstyrelsen vara att en sådan sal skall disponeras
gemensamt av domstolarna i Gamla stan och på Riddarholmen.
Byggnadsstyrelsen förklarar slutligen att den avser att i samråd
med domstolsverket utreda vilka åtgärder som behövs för att höja
säkerheten inom befintliga domstolslokaler.

Bedömning

Frågorna kring säkerheten i domstolarna har under senare år på
ett drastiskt sätt belysts genom de omfattande säkerhetsåtgärder
som bedömts nödvändiga i några få mycket uppmärksammade mål. Som
flera av remissinstanserna framhåller gäller här aktuella frågor
emellertid inte endast säkerhetsarrangemangen kring sådana mål;
minst lika viktigt är att det mer vardagliga arbetet i
domstolarna kan utföras under säkerhetsmässigt acceptabla
förhållanden. Problemen härvidlag är omfattande och kan till
stor del hänföras till att flertalet av landets domstolar
byggdes under en tid då särskilda överväganden om säkerheten
inte behövde göras.

Mot den bakgrunden ser utskottet med tillfredsställelse att
byggnadsstyrelsen nu avser att i samråd med domstolsverket
utreda vilka åtgärder som behövs för att höja säkerheten inom
domstolarnas lokaler, och utskottet vill för sin del understryka
vikten av att en sådan översyn ges prioritet. Att översynen
också sker i samarbete med berörda fackliga organisationer anser
utskottet vara en självklarhet. Utskottet utgår vidare från att
domstolsverket under arbetet också uppmärksammar de problem som
sammanhänger med att våld och hot om våld riktas mot bl.a.
åklagare och domare efter den förhandling de deltagit i. I
det beredningsläge saken befinner sig erfordras emellertid inte
något initiativ från riksdagens sida. Med dessa uttalanden
avstyrker utskottet bifall till motion Ju410.

När det sedan gäller den mer begränsade frågan i motion Ju408
om en säkerhetssal i Svea hovrätt konstaterar utskottet först
att det givetvis är nödvändigt att domstolarna har erforderliga
och lämpliga lokaler för handläggning av alla sorters mål. I det
sammanhanget måste skilda aspekter vägas in. Det handlar inte
enbart om säkerheten i rättssalen. Det måste också, när så
erfordras, finnas utrymme för massmedia och det måste finnas
möjlighet att undvika konfrontationer t.ex. mellan parter och
vittnen utanför rättssalen. Givetvis underlättas domstolarnas
arbete om rättssalarna, där så är möjligt, är belägna i
anslutning till övriga domstolslokaler, och det är också
angeläget att behovet av kostnadskrävande bevakning begränsas
genom en ändamålsenlig utformning av lokalerna. Som framgår av
byggnadsstyrelsens remissvar är detta också förhållanden som
beaktas i byggnadsstyrelsens planering. Inom byggnadsstyrelsen
pågår, enligt vad som anförs i remissvaret, planeringsarbete för
en säkerhetssal i Stockholms tingsrätt, och byggnadsstyrelsen
arbetar också med lokalfrågorna på Riddarholmen. I det
sammanhanget kommer också Svea hovrätts behov av en stor
rättssal att aktualiseras. Utskottet vill för sin del
understryka vikten av att säkerhetsfrågorna uppmärksammas
särskilt i samband med att lokalfrågorna för domstolarna på
Riddarholmen ges en lösning. Mot den här angivna bakgrunden
erfordras enligt utskottets mening inte något riksdagsuttalande
med anledning av motion Ju408. Utskottet avstyrker bifall till
motionen.

Hemställan

Utskottet hemställer

beträffande säkerheten i domstolarna
att riksdagen avslår motionerna 1990/91:Ju408 och
1990/91:Ju410.

Stockholm den 12 november 1991

På justitieutskottets vägnar

Britta Bjelle

I beslutet har deltagit: Britta Bjelle (fp), Lars-Erik
Lövdén (s), Jerry Martinger (m), Ulla-Britt Åbark (s), Bengt-Ola
Ryttar (s), Ingbritt Irhammar (c), Birthe Sörestedt (s), Birgit
Henriksson (m), Nils Nordh (s), Liisa Rulander (kds), Karl
Gustaf Sjödin (nyd), Göran Magnusson (s), Lars Sundin (fp),
Sigrid Bolkéus (s) och Christel Anderberg (m).