Säker och ansvarsfull hantering av radioaktivt avfall – genomförande av kärnavfallsdirektivet

Betänkande 2013/14:FöU10

2013/14:FöU10 Säker och ansvarsfull hantering av radioaktivt avfall – genomförande av kärnavfallsdirektivet

Försvarsutskottets betänkande

2013/14:FöU10

Säker och ansvarsfull hantering av radioaktivt avfall – genomförande av kärnavfallsdirektivet

Sammanfattning

I betänkandet behandlar utskottet regeringens proposition 2013/14:69 Säker och ansvarsfull hantering av radioaktivt avfall – genomförande av kärnavfallsdirektivet. I propositionen lämnar regeringen förslag till de lagändringar som krävs för att genomföra rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (kärnavfallsdirektivet).

Huvuddelen av kärnavfallsdirektivets krav genomförs enligt regeringen med bestämmelser som redan finns i svensk lagstiftning. Direktivet medger dock under vissa förutsättningar undantag från huvudregeln om att radioaktivt avfall som uppkommer i en medlemsstat ska slutförvaras i den medlemsstaten. För att detta ska kunna tillämpas krävs det att medlemsstaten och det andra landet har ingått ett avtal som bl.a. tar hänsyn till kriterier som har fastställts av Europeiska kommissionen. Propositionen innehåller därför förslag till ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (1988:220) som innebär krav på tillstånd för att utomlands slutförvara kärnämne som inte är avsett att användas på nytt, kärnavfall eller annat radioaktivt avfall. Vidare innebär förslagen att vissa krav ställs upp för att ett sådant tillstånd ska kunna ges, bl.a. måste det finnas ett avtal mellan Sverige och det andra landet.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2014.

Utskottet föreslår att riksdagen antar regeringens förslag.

Utskottets förslag till riksdagsbeslut

Genomförande av kärnavfallsdirektivet

Riksdagen

a) antar lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet

b) antar lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220).

Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:69 punkterna 1 och 2.

Stockholm den 6 mars 2014

På försvarsutskottets vägnar

Peter Hultqvist

Följande ledamöter har deltagit i beslutet: Peter Hultqvist (S), Cecilia Widegren (M), Åsa Lindestam (S), Annicka Engblom (M), Peter Jeppsson (S), Anders Hansson (M), Kent Härstedt (S), Clas-Göran Carlsson (S), Staffan Danielsson (C), Anna-Lena Sörenson (S), Johan Forssell (M), Peter Rådberg (MP), Mikael Oscarsson (KD), Torbjörn Björlund (V), Stefan Caplan (M), Abdirizak Waberi (M) och Björn Söder (SD).

Redogörelse för ärendet

Den 19 juli 2011 antog Europeiska unionens råd direktiv 2011/70/Euratom om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (kärnavfallsdirektivet)1 [ EUT L 199, 2.8.2011, s. 48, Celex 32011L0070.]. Direktivet skulle vara genomfört i nationell lagstiftning senast den 23 augusti 2013, och senast i augusti 2015 ska medlemsstaterna redovisa nationella program som visar hur använt kärnbränsle och annat radioaktivt avfall ska hanteras och slutförvaras i enlighet med direktivets bestämmelser.

Regeringen gav i mars 2012 Strålsäkerhetsmyndigheten i uppdrag att utreda vilka författningsändringar som skulle komma att behövas för att genomföra kärnavfallsdirektivet. Uppdraget redovisades i en promemoria den 6 juli 2012 (Regeringskansliets dnr M2012/1826/Ke). I promemorian föreslogs bl.a. ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (1988:220). Promemorian har remissbehandlats.

Den 16 januari 2014 överlämnade regeringen proposition 2013/14:69 Säker och ansvarsfull hantering av radioaktivt avfall – genomförande av kärnavfallsdirektivet till riksdagen. I propositionen föreslås att riksdagen antar regeringens förslag till ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och i strålskyddslagen (1988:220) för att genomföra kärnavfallsdirektivet. Regeringen har inhämtat Lagrådets yttrande. Lagrådet har lämnat förslagen utan invändningar. I förhållande till lagrådsremissen har bemyndigandena att meddela föreskrifter om vad som krävs för att ett avtal om slutförvaring ska kunna godtas som grund för ett tillstånd i propositionens lagförslag begränsats till att gälla för regeringen. Därutöver har några språkliga och redaktionella ändringar gjorts i lagtexten.

I detta betänkande behandlar försvarsutskottet propositionen. Som ett led i arbetet med ärendet lämnade Strålsäkerhetsmyndigheten fördjupad information till utskottet om bl.a. konsekvenser av genomförandet av kärnavfallsdirektivet i samband med utskottets sammanträde den 4 februari 2014.

Regeringens förslag till riksdagsbeslut finns i bilaga 1 till detta betänkande och regeringens lagförslag i bilaga 2.

Ingen motion har väckts i ärendet.

Utskottets överväganden

Genomförande av kärnavfallsdirektivet

Utskottets förslag i korthet

Riksdagen antar regeringens förslag till lagändringar. Därmed bifaller riksdagen proposition 2013/14:69.

Propositionen

Regeringen lämnar i propositionen förslag till de lagändringar som krävs för att genomföra rådets direktiv 2011/70/Euratom av den 19 juli 2011 om inrättande av ett gemenskapsramverk för ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall (kärnavfallsdirektivet).

Direktivet

Kärnavfallsdirektivet handlar om att säkerställa en ansvarsfull och säker hantering av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall. Syftet är att undvika att lägga orimliga bördor på framtida generationer. Enligt direktivet ska medlemsstaterna sörja för lämpliga nationella arrangemang för en hög säkerhetsnivå vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall i syfte att skydda arbetstagarna och allmänheten mot de faror som uppstår till följd av joniserande strålning. Medlemsstaterna ska också garantera att allmänheten får nödvändig information och kan delta när beslut fattas om hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall, samtidigt som vederbörlig hänsyn tas till säkerhetsfrågor och frågor som rör skydd av information. Genom direktivet stärks tre principer – principen om nationellt ansvar, principen om att huvudansvaret för säkerheten vid hanteringen av använt kärnbränsle och radioaktivt avfall ligger hos tillståndshavaren samt principen om den behöriga tillsynsmyndighetens roll och oberoende.

Enligt kärnavfallsdirektivet är huvudprincipen den att radioaktivt avfall ska slutförvaras i den medlemsstat där det genererades. Med undantag från huvudprincipen kan radioaktivt avfall slutförvaras i ett annat land om medlemsstaten har ingått ett avtal med det andra landet – en medlemsstat eller ett tredjeland – om att använda en anläggning för slutförvaring där. Ett sådant avtal måste enligt direktivet uppfylla vissa krav i fråga om parter, innehåll och tid när det ska ha ingåtts. Det exporterande landet måste även innan transporten av radioaktivt avfall sker dels underrätta EU-kommissionen om innehållet i ett sådant avtal, dels ha vidtagit rimliga åtgärder för att försäkra sig om ett antal förhållanden hos det mottagande landet, t.ex. att en anläggning för slutförvaring är i drift och har tillstånd att ta emot det radioaktiva avfallet.

Regeringens förslag

Huvuddelen av kärnavfallsdirektivets krav genomförs enligt regeringen med bestämmelser som redan finns i svensk lagstiftning. I svensk rätt finns emellertid i dag inget generellt förbud mot att skicka kärnavfall, använt kärnbränsle eller annat radioaktivt material för slutförvaring utomlands. Därmed saknas motsvarighet till direktivets bestämmelser om krav på ett avtal mellan Sverige och ett annat land om att använda en anläggning för slutförvaring i det landet, vad ett sådant avtal ska innehålla och under vilka förutsättningar undantag kan göras från kravet på avtal.

För att genomföra direktivets krav föreslår regeringen ändringar i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet och strålskyddslagen (1988:220) som innebär krav på tillstånd för att utomlands slutförvara kärnämne som inte är avsett att användas på nytt, kärnavfall eller annat radioaktivt avfall. Vidare föreslås att vissa krav ställs upp för att ett sådant tillstånd ska kunna ges, bl.a. måste det finnas ett avtal mellan Sverige och det andra landet, och fördelarna med slutförvaring i det andra landet måste från kärnsäkerhets- eller strålskyddssynpunkt tydligt överväga fördelarna med slutförvaring i Sverige. Regeringen bemyndigas enligt förslaget att genom föreskrifter meddela vad som krävs av ett avtal om slutförvaring i ett annat land för att det avtalet ska kunna godtas som grund för ett tillstånd.

Regeringen föreslår vidare att vissa undantagsbestämmelser vad gäller kravet på avtal införs i enlighet med direktivet. Enligt förslaget ska den särskilda tillståndsplikten inte gälla avfall och ämnen som efter behandling eller upparbetning i Sverige ska slutförvaras i det land där avfallet har uppkommit eller ämnet har sitt ursprung. Tillståndsplikten ska inte heller gälla sändningar av använt kärnbränsle från forskningsreaktorer till ett land dit bränsle för forskningsreaktorer levereras eller där det tillverkas, eller kasserade slutna strålkällor som återsänds till en leverantör eller en tillverkare av sådana strålkällor.

Lagändringarna föreslås träda i kraft den 1 maj 2014.

Utskottets ställningstagande

Utskottet föreslår att riksdagen antar propositionens förslag till lagändringar.

Bilaga 1

Förteckning över behandlade förslag

Propositionen

Proposition 2013/14:69 Säker och ansvarsfull hantering av radioaktivt avfall – genomförande av kärnavfallsdirektivet:

1.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i lagen (1984:3) om kärnteknisk verksamhet.
2.	Riksdagen antar regeringens förslag till lag om ändring i strålskyddslagen (1988:220).

Bilaga 2

Regeringens lagförslag